Senaste kommentarerna i forumet

Man blir ensam Mia-Pia och det är tragiskt och oundvikligen blir det väldigt svårt att leva ihop om han inte ändrar sig.
Jag tar en dag i sänder försöker att inte låta hans problem styra mitt mående, så är ju redan själv
Lider med honom men är helt ego I mina val i att få må bra.
Märker också att att jag hittar mitt eget lugn i andra situationer och blivit så mycket säkrare när min egen ork växer och skammen krymper.
Såg på uppdrag missbruk igår och den ena kvinnans sista kommentar där säger det jag känner: Gräset har aldrig varit grönare än just nu
Att vakna upp och veta att allt kan bara bli bättre ger mig hopp och styrka varje dag.
Så kloka val och glöm inte njuta för det skall jag, önskar er en fin söndag

Robotdammsugare är lösningen på detta problem?
Du fick dagens första skratt och känner igen det där.
Kram

I går när jag skulle börja dammsuga bostaden fick jag en liten olustkänsla. Kom på efter ett tag att det var ett litet sug som pockade på uppmärksamhet. Inte så konstigt. Dels gillar jag inte att städa, och dessutom har jag ett otal gånger städat när jag varit berusad. Tillvägagångssättet har då varit, först intag av alkohol för att "komma igång", sedan dammsuga som en furie för att sedan snabbt kunna återvända till flaskan som man var fokuserad på, och en rejäl belöning.
Men nu ska jag ju vara nykter i fortsättningen när jag städar, och om jag då drabbas av sug, blir det nästan outhärdligt att städa. Jag måste försöka vända på detta. Och så började min fantasi löpa.

Det är ett allvarligt problem om man inte kan städa utan att känna behov av alkohol. Kanske man borde söka hjälp för det. Kanske samtalsterapi med en psykolog. "Hej, jag har ett jättestort problem. jag kan inte dammsuga utan att få ett ohanterligt sug efter alkohol. Och jag måste städa ibland. Hjälp mig!". Kanske skulle det leda till att man först blir vrängd ut och in mentalt, får barndomen belyst och skärskådad, och kanske t.o.m. får "inte kunna dricka alkohol när man dammsugar"-piller. Ta två vid svåra besvär.
Eller,
finns det alkolås till dammsugare?
Eller,
inte konstigt att man drabbas av sug när dammsugaren suger och det suger att dammsuga.

Nu blev jag såpass munter att jag småskrattande kunde dammsuga utan att det tog emot. Sedan tog jag en kopp kaffe. Som en nyttig och välförtjänt belöning.

I dag ska jag varken dammsuga eller sträcka ut någon hand efter något glas med alkohol. Däremot efter flera koppar kaffe.

Hoppas att alla ni forumbrukare får en bra söndag. Ta vara på er.

Tack för uppskattningen av min text.
Jag ser här i din tråd att du är ny på forumet (precis som jag), och att du kämpar tappert.
Starkt gjort. Det är värst de första mörka dagarna med ångesten, precis som du skriver. Sedan kommer kampen för en hållbar nykterhet, och det är då detta forum är så fantastiskt. Här kan man både ge och få råd och stöttning.
Välkommen hit.

Hoppas du får en bra söndag

Tack för uppskattningen av min text, och tack för dikten.

Hoppas du får en bra söndag

Tack för uppskattningen av min text. Och det är ömsesidigt. Jag är in på din tråd och läser dina texter nästan varje dag.
Du är mycket duktig på att i vardagshändelser lägga in tänkvärda saker. Ofta känner man igen sig.
Fortsätt att skriva, och tack för att du delar med dig av erfarenheter och tankar.

Hoppas du får en fin söndag

Tack för hälsningen i min tråd.

Jag läser här att du drabbats av depression. Tråkigt och jobbigt för dig.
En sak jag funderar på, om du tidigare i ditt liv haft alkoholtriggad ångest, hur är depressionen jämfört med den?
Är det två vitt skilda mentala saker, eller hör de hemma på samma planhalva?
Du behöver inte svara om du inte orkar, eller inte vill.

Hur som helst hoppas jag att du får hjälp, och kan återvända till en lättare och gladare vardag.
Sköt om dig.

Tack för uppskattningen. Ja, det är du med staffliet, hade jag tänkt mig.

God mat du lagar, det vattnas i munnen när jag läser om vad du lagar.
Därför måste jag laga något gott själv idag. Jag ska göra en låda i ugnen med bacon, skivade tomater, hackad lök, och slutligen ett rejält lager riven ost.

John Finkelman är Jack Londons benämning för alkoholen i boken med samma namn.
Tyvärr tror jag inte boken finns på svenska längre. Jag har en över 20 år gammal version av boken på svenska.
På nätet finns den på engelska och gratis, t.o.m. som talbok.
Här en liten sammanfattning på svenska:

http://www.polkagris.nu/wiki/London,_Jack:_John_Finkelman

Ha en bra söndag, och sköt om dig

...en kvart har gått in på det nya dygnet, och allt är lugnt precis som det ska vara...

Känner mig ensam fast jag egentligen inte är det, frugan ligger här brevid mig i soffan och snusar gott.
Jo jag är den ende som är vaken, på så sätt känner jag mig liten ensammen.

Vi är helt själva vid stugan, bara hon och jag och det är skönt på sätt och vis, vi rår oss bara på helt egen väg.
Vi sover hur länge som vi vill, äter när vi känner för det och har det bara så där avslappnat och skönt som man drömmer om.
Det är ett skitväder ute, har regnat i dagarna två utan en minsta solstrimma på himlen, men naturen håller nog inte med, det var nog i sista stund för gräsmattorna är allvarligt gula, kanske kanske är det redan försent för vissa av växterna.
Vattnet har strilat runt stugan och jag har jagat runt i pölarna hela dagen i min iver att få bort insjön under huset.
Har huggit upp nya fåror för vattnet runt knutarna i min förhoppning att få dem att ta en sträcka bort ifrån huset.
Jo då, har gått rätt så bra trots dryga 45 mm surregn, kläderna hänger nu blöta och skitiga på tork över köksstolarna.
Frugan tog med sig täcket till soffan och har haft en rikgtig slappardag, hon skäms lite över sin lathet men jag har tröstat henne med att det var hon värd efter att ha stressat runt som en iller hela arbetsveckan.

Har levt lite farligt idag då jag har lyckats varje gång att få samma färg på mina drycker som hennes.
T.om Sommesby'n fanns i två upplagor en fyraochenhalva och min nolla.
Jag kunde inte låta bli, utan vågade smaka på hennes dryck för att i förväg veta vad som skiljde dem åt.
Och vet ni, det var en tydlig spritsmak på hennes, nästan så att det brände i munnen på mig, fy och tvi vale.
Att man kan tycka den överhuvudtaget kan vara god?
Den smakade skit i jämförelse mot min, hon påstod att mina smaklökar var hyperkänsliga efter så pass lång nykterhet.
Löjligt tyckte jag som bara precis hade svalt en godisbit i munnen.
Men hon kan ha rätt, kanske har min smak för alkoholhaltiga drycker börjat närma sig barnsmaken man hade för alkohol.

Ute är himlen blågrå fast hon är snart ett på natten, om ett par timmar börjar det ljusna igen, om en vecka så är det som ljusats på hela året då det är midsommar.
Går man ut hör man små tunna droppar slå mot plåttaket och vid minsta lilla vindpust kommer det en rejäl dusch från trädkronorna.
Det är väldigt tyst för övrigt, inte ett ljud från naturen, knappt från havet och inga alls ifrån djuren, de sitter väl och kurar i blötan antar jag.
På teven visar de någon film från sjuttiotalet, herregud så skådisarna såg ut på den tiden, frisyrer, klädsel...så unga.
Man reflekterar inte på att man har blivit äldre själv, i sinnet har tiden stått stilla.
Men tänker man på sin nyfunna nykterhet så finns det en rejäl historia bakom.
Så många år man drack, först oskyldigt nyfiken, sedan mer traditionellt, därefter avvikande och slutligen mer överkonsumtion.
När man sedan räknar åren som nykter så har tiden runnit iväg, trots att den fortfarande känns som nyfunnen.
Så mycket tid som förlorats i ständig fylleånger som idag inte finns kvar, vad gjorde jag med all tid egentligen.

Idag känner jag mig mera fri att själv disponera min tid på sådant som jag innerst inne gillar, och inte på självömkan.
Att gräva fåror i gyttjan i hällande regn så ryggen blir helt sjöblöt är ett av dem, därför att jag gillar det, och för att det kanske påminner lite om min barndom när man gjorde sådant bara för att det var kul.
Plussa på nästan ett halvt sekel och jag kan fortfarande göra det, utan att skämmas och t.om erkänna att jag tyckte det var roligt.
Det känns bra att dagen övergått till natt och snart en ny morgon, en helg utan alkohol i mitt blodomlopp.

Livet känns sanningsenligt och skapande och inte insnärjt i en massa samvetskval orsakat av fel val här i nuet.
Ja man måste ta en en hel del beslut, varje timme och varje minut, vissa återkommer mer sällan med tiden därför att man har lärt sig att de tidigare valen var ett bra taget beslut som kan återupprepas utan att de förorsakar en massa besvär.
Alkoholen var en av dem, att inte nyttja den då, att andra gör det gör inte det till mitt problem, utan deras.
För hur det än vänds och vrids på det, beslutet kan bara göras av en enda person, och det är den som är beroende av den.
Andra kan bara se på och invänta rätt beslut, kanske böna och be, hota och förlåta, bråka och gråta...
Men det är en enda som sitter på det avgörande ställningstagandet, och det är jag.

Det betalar av sig, varje dag, varje natt och varje ny morgon...

Berra

För snabbt svar.
Kan inte somna o googlar alkoholskador och återhämtning. Jätterädd!
Vill gärna tro att det är så, att jag kommer att repa mig men just nu är jag panikslagen.

Tråkigt att läsa att du mår dåligt, samtidigt är det ju "normalt" när det går överstyr med drickat. Försök släppa de tankarna ett par dagar, du kommer att repa dig. Skippa vidare alkohol i systemet, och häng kvar här. Ta vara på dig!
//PP

Kloka ord från PPs tråd som jag har kopierat:
" Det är viktigt att inte riskera att glömma vart jag kom ifrån. Jag vet idag att minnet av hur illa det var, är just det som gör att glädjen över förändringen är så stor. Det är faktisk en stor tacksamhet.

Så nu fortsätter färden på den nyktra vägen."
Godnatt!

Jobbar nu i Norge över sommaren. Jobbar varje dag och ibland dubbelpass. Kommit försent 2 gånger på en vecka. Skäms. Drack dagen innan båda gångerna...

Jag kommer inte ifrån det här. Som att jag har mått bra ett tag och psyket bara säger nej, nu ska du må dåligt igen. Har så lite att gå på gällande det biologiska perspektivet. Vet inget om mina biologiska föräldrar...

Vill prata med någon, har gjort det men när jag väl är där pratar jag bara om det ytliga. Inte riktigt de djupare problemen och tankarna.

Vill så gärna sluta tänka och alkoholen hjälper verkligen med det. Kan inte vara ärligare än så...

Med skam och hög ångest återkommer jag nu. Har haft ett par veckor där jag druckit enorma mängder, värre än någonsin. Druckit mig till sömn och druckit så jag varit helt borta. Är nu så rädd för vad jag utsatt kroppen för, att inre organ ska vara obotligt skadade. Att min hjärna är obotligt skadad. Psykiskt är jag nu också ett vrak och kommer sjukskriva mig från jobbet.
Kommer byta jobb här så småningom men behöver nu komma i fas för att fixa allt detta nya.
Gråter nu av allt som snurrar inom mig. Är så rädd! Googlar på alkoholskador och känner här och nu att jag måste rensa kroppen från alkohol omgående. Vad är det jag gjort mot mig själv? Och hur kan jag göra så här mot familjen som jag lovat att inte svika mer.
Nu ska jag in här på forumet igen för jag fixar inte detta på egen hand. Alkoholen återkom in i hemmet lite smygande. Lite i sociala sammanhang och sen PANG! Jag faller direkt o måste bara dricka mer o mer. Och i smyg. Vill inte berätta allt för familjen , inte den enorma mängd jag faktiskt druckit men att jag återfallit har jag stått för. Deras besvikelse var exakt det straff jag behövde. Känner mig så ovärdig och dålig.
Idag är jag rädd.

Tittade på klippet med Martin Rossman ikväll. Gav mig på riktigt ett par verktyg.
Tack för det!

Tack, Tack, Tack Tempdrive & Jas75 för era kommentarer! De betyder så mycket. Jag önskar att jag hade energi och kraft att kommentera allas trådar men just nu är allt mitt fokus på att leda in mitt liv på rätt bana. En bana utan alkohol. Ni ska dock veta att jag läser era trådar minutiöst och de hjälper mig oerhört!
Känner att vi har mycket gemensamt Tempdrive. Vi får inte låta våra barn bli våra mammor, som vi var för våra. Eller hur?! Det är vårt ansvar att ta hand om dem och ge dem de rätta verktygen att bli starka självständiga individer.

Idag har det varit uselt väder men det har varit en fantastisk dag.
I min förnekelse så intalade jag mig själv att min tjej var för liten för att få någon negativ konsekvens av mitt missbruk men nu när jag har varit utan alkohol en månad (utom en kväll), så är jag mer närvarande och känner att kontakten med henne är så mycket bättre. Hon skrattar mycket mer, vi leker och busar mer, hon sover bättre och är på det hela taget mer harmonisk. Jag är säker på att det är pga att jag är mer närvarande. Idag gick vi upp vid 8, utsövda och pigga. Sover så mycket bättre nu. Orkade gräddada pannkakor till frukost! Supermysigt.

Igår var vi bjudna hem till några vänner på middag. Champagnen och vinet flödade och jag bad om ett glas vatten istället. Ingen höjde på ögonbrynet och ingen kommenterade. Jag kunde inte låta bli att tänka att de har nog reflekterat över att jag tidigare drack för mycket och nu har tagit tag i det... Det spelar förstås ingen roll men...
En annan reflektion är hur jag nu har mycket mer fokus på samtalen istället för att "jaga" mer vin/bubbel i glaset. Att hela tiden kolla om jag tömmer glaset för fort och hur jag ska få glaset påfyllt. Det är så skönt att slippa det. För innerst inne vet vi att bara den tanken finns så har vi ett onaturligt förhållande till alkohol. Trots att alla drack så kände jag inget sug. Jag kunde fokusera på samtalen och på min lilla tjej. Kändes hur skönt som helst.
Jag, som många andra här, har verkligen ett ökat sug efter sötsaker sen jag slutade med alkohol. Det får helt enkelt bara vara så för närvarande. Det är inget stort problem.

Jag är så oerhört glad att jag har tagit det här steget. Förutom det självklara med att min dotter förtjänar en bättre mamma så mår jag så mycket bättre. Jag ser redan mycket mindre härjad ut. Känner mig stark och "ren" och mer seriös. Humöret är mycket mer stabilt och jag är piggare.. De finns bara fördelar men ändå är det så J-kla svårt att ta sig ur alkoholmissbruket!

Jag hoppas att ni också har haft en bra lördag!
Tack för att ni skriver era trådar. Det inspirerar och peppar! ???

Miriam, det värmer att få svar, råd och bekräftelse. Var på ett möte idag och pratade med honom efter det. Upplevde att han lyssnade lite bättre men jag är mycket försiktig med att hoppas på för mycket.
Frågar mig själv varför han ska få fler chanser. Hur mycket orkar jag. Varför gör jag det här.
Tack för stöd och råd. Jag ska ringa och försöka prata med någon nära också. Trots att jag egentligen skäms för mycket.

Dagen har varit hemsk, jag har gråtit över mitt ständiga misslyckande och över rädslan att mitt liv ska fortsätta på det här destruktiva viset. Rädsla och panik över att inte klara av att sluta. Såg att det är nästan ett år sedan jag skrev här och trodde i min enfald att jag skulle fixa det men inget blev annorlunda då lika lite som nu. Jag känner mig uppgiven och trött och har tappat tron på mig själv. Sådana här dagar känns motivationen extra stor men redan i morgon kommer det att ha minskat och dagens löften om att gå på AA-möten kommer att börja kännas "onödiga" och sedan kommer den där första lilla tanken om vin och då är kamplusten helt plötsligt borta. Inga argument hjälper, kraften är så stark så det känns som om någon annan tog över mina tankar. Men kanske om vi följs åt och peppar och stöttar och skriver här när suget slår till...??
Uppdaterar: Ser nu att tråden startade i våras, jag trodde den var ny det var därför jag frågade om att följas eftersom jag räknar dag 1 - igen. Men inlägget får vara kvar här, vi kan ju följas ändå!?

Hej! Är en medberoende människa som lyckas träffa missbrukare efter missbrukare ! Nu starka känslor sedan några månad till nyskild vuxen man med ptsd som överröser mig med de finaste orden o känslorna men som dricker öl o vin varje dag jobbar normalt nykter på jobb men varje kväll på helg kan dricka från morgon ! Säger skall sluta men måste ske lugnt! Jag har gömt undan sagt ifrån men fortsätter bara! Mkt starka känslor till honom träffats hela v när barnlediga så umgås mkt! Vill hjälpa honom älskar honom men mår dåligt i allt detta! Tacksam för svar

Tack för rekommendationerna!

Konstigt, kände på mig att jag skulle hitta ett svar från dig efter promenixen.

Säkert en kombination men jag lutar åt det första du skrev. Kan snart inte skriva så mycket mer om detaljer, för då kan jag väl
snart lika gärna skriva under med mitt personummer, haha

Du är mycket klok Vilja, trots att du verkar vara helt galen ;-) Det känns i alla fall fint att få läsa dina fina tankar. Jag behöver liksom det,
Ynklig som jag känner mig....

Fast jag avskyr självklart att känna så, därav strulet med acceptansen just nu. Jag var ju den som stod stark hur starkt det än stormade runtikring. Dä blir no bra va det lider...

Tack bäste cyber vän, och stor varm kram

// 19xxxxxx-xxxx//PP

Tårarna bara rinner! Det du beskriver är så starkt, så poetiskt och så välformulerat!
En text att återkomma till när det är motigt och tungt!
Tack!

Sakta har jag läst igenom dina underbara rader, vad fint. är det kanske jag med staffliet, för jag vill gärna vandra med er på stigen. Stigen har jag gått i tre veckor drygt nu och ännu har jag inte vikigt av på ett sidospår. Så ska det vara och så ska det förbli. Måste säga att jag är glad att du finns här och delar med dig. En del fastnar i kärrens kvicksand och kommer aldrig loss, mycket tänkvärt. Fin lördag idag och jag ska fira med en stek, gräddsås och smörfrästa kantareller, hemmagjord gele och nypotatis, klart jag bjuder mannen, så länge han oxså håller sig på stigen får han äta min mat. Finkelman är är ett bra namn, kom ihåg en gång när jag köpt hembrännt det luktade finkel, men jag kunde greja i evigheter med allt möjligt för att ta bort smaken så att det kunde rinna ner i strupen, hua,hua.
Önskar dig en världsbra lördag
Kram konstnären

Läser om dina framsteg, är vad jag ser två veckor sedan resan började. Fint på väg är du!
En härligt nykter dag till dig med!

//PP

Jag vet faktiskt inte, känner inte att jag kämpar emot direkt. Jag behöver ju uppenbart lära mig någonting, om inte skulle jag ju inte landat i det jag gjort? Du har nog rätt i att det kanske handlar om att få viss acceptans för "läget". Det är ju det kluriga när jag är van vid att hantera det mesta med snabba rationella åtgärder. Ta alkoholen, där finns ju på något sätt en lösning som, trots att det kan vara svårt, så är lösningen samtidigt är så oerhört "enkel". Det är ju bara att inte dricka, och lägga dagar till varandra så blir det bra! Ett klart och definierat problem - en lösningsväg som är lätt åtminstone begripa...snipp snapp liksom ?
Detta är klurigare, det kräver kanske "ännu mer" av inre process och engagemang? Ja, du Muränan. Jag måste väl ta den tid som krävs nu, har ännu inte sett att det finns ett express-spår att ta, en Quick fix. Undrar vad han menade med att du skulle "försöka mer, kämpa hårdare" Kanske kan du hjälpa mig på traven?

Nu en runda i naturen!