Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Kan tänka mig att när en partner upphör med missbruk läser och ägnar sig åt människans beteenden, beroenden, relationer. Dvs mycket om människans psykologi. Och partnern som ej missbrukat inte har ägnat sig åt dessa funderingar utan är som hon alltid varit. Då borde det bli obalans i relationen. Tror att det är ungefär som när den ena partnern börjar studera. Då är det mycket vanligt med separation. Man hamnar lite på olika våglängd. Det är säkert därför kurser för anhöriga rekommenderas i behandlingssammanhang. I min relation har vi problem med A båda 2. Jag läser mycket har alltid gjort om olika saker. Jag diskuterar med sambon, jag förklarar om saker jag tror på och varför man har vissa känslor när man slutar med A osv. Han är inte lika intresserad som jag, men lyssnar oftast och på det sättet"hänger" med i utvecklingen. Jag vet så klart inte om detta håller längre fram. Men som med allt annat så länge kärleken finns kvar kan man utveckla förhållandet. Du kanske ska diskutera om A med din partner? Fråga henne om hur hon upplever din nykterhet? Detta kanske ni redan diskuterat, men för att utveckla relationer krävs insikter och förståelse från båda håll. Jag är ingen relationsexpert men det är klart att relationen blir annorlunda när man gör stora livsstilsförändringar. Ge varandra tid...

INGA öl i helgen wohooo!!!

Nu är ångesten borta och jag mår bättre nu. Solen skiner och det skulle sitta fint med en hög pilsner men samtidigt minns jag hur jag mådde i måndags. NEJ det blir inga öl i helgen!!!

Ja, jag tror definitivt du har en poäng. Sen kanske det är en viss jargong på hur man skriver som snappas upp mer snabbt för vissa... eller inte. Jag kan ju inte ta det personligt, och det är helt okej om inga svar eller så följer. Jag svarar gärna i andra trådar om jag känner mig kunna tillföra något och jag är väldigt nöjd med att kunna skriva här till mig själv och för dem som tittar in.
Självklar finns det folk här som varit med väldigt länge och man ser tydligt era starka band, även med nya och det är fint. Även alla nysa som kommer och går.. Ja, man vet ju inte själv ens vad det kommer bli av än men för min egna skull hoppas jag kunna stanna ett bra tag.
Men ja, det blir som det blir helt enkelt och det är helt okej.

Men kan man själv flytta sin tråd? Har inte hunnit utforska det ännu.
Tack för att du tog dig tid att svara och för ditt pepp.
Kram!

Hej och tack för din tråd!

Du skriver insiktsfullt, ärligt och fint om din upplevelse. Det går lätt att förstå att du befinner dig i en slitsam situation, i ett läge där det inte finns någon lösning där du blir helt utan negativa konsekvenser. Och så är det ibland i livet. Det låter ändå som om du valt att i det jobbiga göra det som är mest rätt och på lång sikt kommer att generera något positivt även om det är kämpigt just nu. Starkt gjort av dig! Du tog tag i situationen och vågade ge plats åt egna behov, så även om det känns så- verkar du ju inte ha tappat bort dig själv. Det går ju inte att ta ansvar för 100% av en relation, du kan ju bära hälften och sen behöver det ju finnas någon på andra sidan som tar hand om resterande hälft för att det ska fungera.

Du verkar också ha ordnat det så bra som möjligt för dig med stöd utifrån, klokt. Jag tror ändå att det är viktigt att du pratar med andra om hur du känner så att du inte blir för ensam i dina upplevelser, fundera på om du kan hitta någon som du känner tillräckligt med förtroende för att ha med dig som stöd på vägen. Jag tror även det är viktigt att du försöker hitta andra meningsfulla aktiviteter att fyllas på av, vad tycker du om att göra? Kan du göra mer av det, finns det nåt du tidigare tyckt men slutat med, kanske går det att plocka upp igen?!

Det finns också möjlighet att ringa till alkohollinjen om du vill prata med någon, där jobbar utbildade rådgivare som det finns möjlighet att diskutera just anhörigas alkoholproblematik med: http://alkohollinjen.se/.

Hoppas på att du kommer att ha god användning för forumet, jag tror att många andra kan känna igen sig i de tankar/känslor du beskriver!

Varma hälsningar,
Miriam, alkoholhjälpen

Jag känner verkligen att den hälsa jag har lyckats hämta genom 90dagar börja försvinna igen. Den lilla ro jag hade funnit, den balans av sömn och vakenhet är borta. Kroppen tål en hel del men den gör sig påmind igen. Sommaren lockar verkligen, det sociala med att ta en öl, en drink. Men det leder mig till det träsk jag en gång varit i. Träsket att dricka mig full och smygdricka när jag får chansen. Är bakis, kommer sent till jobbet, missar möten, tappar kollen på mina åttagande, får mindre gjort i vardag, ständigt trött.

Jag får väl erkänna att jag är alkoholist på riktigt!

Har en bit kvar mentalt att finna styrkan.. Jobbar på detta.

Kram på er alla som kämpar, det är fan inte lätt.

Hej Cillycity och tack för din trådstart!

Du skriver om ett viktigt ämne som Ullabulla svarat väldigt fint på också.

Jag tänker att du ska lyssna på din känsla av att något inte står rätt till. Det låter som om du har väldigt starka känslor för din sambo samtidigt som du känner dig otrygg och har tankar om framtiden som gnager i dig, av förståeliga skäl. Det är väldigt svårt att avsluta något som också innehåller mycket bra, relationer är ju inte svart/vita men blir det för mycket som kostar på blir det ju till ett väldigt högt pris.

Jag tycker också att det verkar klokt att börja med att ta dina egna behov och känslor på allvar, ställ dig själv frågan vad du skulle behöva för att bli trygg i relationen? Kanske behöver ni prata mer så att du får förtydliga det eller så behöver ni något slags gemensamt samtalsstöd för att hitta till en bättre fungerande relation. Kommunen erbjuder familjerådgivning.

Jättebra att du börjat skriva här, andras input kan vara värdefull. Du skulle också kunna ta kontakt med alkohollinjen: http://alkohollinjen.se/. Där finns möjlighet att få prata med en utbildad rådgivare just gällande närståendes alkoholproblematik. Det finns inga enkla lösningar och du bestämmer ju själv hur du ska hantera just din situation, men det kan ofta vara hjälpsamt att oavsett få ett utifrånperspektiv.

Hoppas att du kommer ha fortsatt glädje av forumet och att du får en skön helg,
Miriam, Alkoholhjälpen

Hej på dig,

Du funderade på om din tråd ligger fel och jag tänker att du lägger den var du själv känner att du "hör hemma". Noterade också att du inte fått mängder med svar/kommentarer och det kan möjligen bero på att det här i "vidare livet" kanske är flest sådan som varit på forumet ett tag och som skriver i perioder. Också kanske mest med dem som man skrivit länge med. I "förändra mitt drickande" kommer det (och går) nya hela, hela tiden. Där märker jag även att många som finns där är snabbare att svara i nya trådar. Aktiviteten mellan trådarna är lite högre där. Så ur den synvinkeln kan det finnas en idé med att flytta på tråden. Tja, några tankar från mig...

I övrigt vill jag bara säga att du kämpar på bra. Du verkar ha bestämt dig. Heja på nu och kämpa vidare! :-)

Kram till dig

Precis som du skriver och inspirerar vidare till att hålla ut! För det vänder till något man inte kunde ana! Att livet får en "lyster"
Grattis till +4 månader! Stor respekt ger jag dig! Det är bra gjort!

Ja, det är en stor skillnad på mitt mående nu när jag igen läser igenom min tråd här.
För mig själv är den stora och helt dominerande positiva effekten av min nykterhet att jag nu ser på mig själv som en bra person. Min självbild är helt enkelt jättemycket bättre. Rent praktiskt så har jag hittat tillbaka till den kreativitet och det lugn som jag hade tidigare (innan jag började överkonsumera alkohol). Jag har mer energi, uträttar mer, tänker skarpare (vilket såklart hjälper mig i jobbet) och sover djupare och bättre.

Jag har alltid haft en mycket nära relation till alla mina barn men jag är nu mer närvarande och vi gör mer saker tillsammans. I stället för passivitet så spelas den badminton på gräsmattan på kvällarna och energinivån i familjen över lag är högre än tidigare.
Sötsuget finns kvar men har lagt sig lite och det enda egentliga bakslaget såhär långt är relationen till min fru som borde vara bättre.
JAg har funderat mycket kring detta och tror att det hela bottnar ii två dimensioner:
En rolldimension som blivit lite ny och "otrygg" då jag gör andra saker nu och tar annan sorts ansvar i familjen. Jag tänker att min fru har lite problem att justera in sig i detta och väljer att fokusera på nackdelar istället för fördelar i denna nya rollsituation.
Den andra dimensionen är hur jag upplever min fru, tänker att min bild av henne har ändrats - att jag har en ny sorts "kravbild" (förväntningar etc.) på henne och känner att vi nog måste förändras tillsammans om detta skall bli bra till slut. Är det någon därute som upplevt något liknande detta så svara gärna i tråden då jag behöver feedback på hur jag skall förhålla mig till ovan.
Summa summarium: Är på uppåtkurva just nu och så glad att jag valde stiga av tåget en bra bit ifrån slutstation - nu gäller det bara att inte kliva på igen :)
C

Dag 6.. hahaha, eller mer fnissar för mig själv. Det låter som att man sitter i en fängelsehåla och ristar in dag för dag på väggen men riktigt så är det ju inte. Det handlar mer om mitt förvirrande sinne och risken för att en dag glömma vilken dag jag är på.. Får nog markera i kalendern som hänger tom där på hallväggen.. Någon nytta ska den väl ha.

Läst lite andra trådar och tänkte att kanske har jag placerat mig själv fel här, kanske skulle jag va på förändra sitt missbruk?! Min logik sa mig att jag nu slutar dricka och då Är ju det det vidare livet... Men ja, är det någon som vill flytta min tråd så får dem göra det.

Fredagen, en av mina favorit dagar.. Mannen kommer hem och vi får vara tillsammans en hel helg innan han måste påbörja ny arbetsvecka långt från oss. Sista träningspasset avklarat samt fina mötet med fina psykologen som oftast laddar om min styrka att fortsätta.

Dricker mitt morgonkaffe och snusar min morgonsnus, läser runt här på forumet en stund.
Det är fint läsa här, alla trådar tankar, krafter på alla plan som flödar.
Själv kommer jag från och med idag nog mer se detta som en dagbok typ. Förväntade mig inte mycket svar eller stöd men så här lite gör att jag lägger om strategi. Vilket kanske även betyder att snart ta mer akut beslut irl om jag vill att något mer konkret ska hända med mitt beslut som även innehåller stöd och respons från andra.
Än så länge känns det ändå som att detta räcker, skriva lite varje dag. Och fortsätta läsa, många här är grymt inspirerande och då behöver ni inte ens va nyktra. Det är en av det vackra här i livet att fina själar kommer i alla former.

Hej Vilda och ni andra i tråden!

Vad fint ni stöttar och hjälper varandra. Att stanna upp och se över sina egna mönster är ett första stort och viktigt steg även om det kan vara smärtsamt, väldigt bra att du kunnat göra det istället för att som du skriver, mer bara köra på. Det är klokt att du planerar skriva mer här vid behov, att dela med sig av tankar/känslor är ofta hjälpsamt. Det finns också möjlighet att ringa till alkohollinjen om man även skulle vilja prata med någon: http://alkohollinjen.se/

Önskar en fin helg,
Miriam, Alkoholhjälpen

..skriver och delger hur illa det hela kan bli om man inte väljer att kliva av tåget.
Hoppas verkligen att ni hittar kraft att stanna i nykterhet.
/C

Hej tålalkohol (och ni andra i tråden!)

Vad bra och modigt av dig att du kommit tillbaka hit till akoholhjälpen. Och vad fint och uppmuntrande ni andra kommenterat. Det låter verkligen som om alkoholen fyller både en känsloreglerande funktion för dig och som om mycket av drickandet också handlar om vanor du fastnat i, något jag tror att många kan känna igen sig i. Även om det just nu känns tufft så tänker jag att det är viktigt att påminna sig om att det idag finns mycket bra hjälp att få för alkoholproblem, så det finns alla möjligheter att hitta till ett annat sätt att dricka på. Såsom någon redan skrivit kan det vara bra att fundera ett varv till på vilka situationer som främst triggar dina tankar på att vilja dricka, att du är orolig för din dotter låter exempelvis som en typiskt sådant läge där oro av förklarliga skäl dyker upp och att alkohol där känns som en bra kortsiktig lösning. Går det att hitta andra sätt att hantera oro på? Jag tänker att ett möjligt sådant är att söka stöd från någon annan runt dig, så att du slipper vara så ensam med din oro. Kanske finns det någon vän/släkting kring dig som du kan prata för att lätta på trycket och sätta ord på dina upplevelser?! Önskar dig en fin helg och återigen bra att du kommit hit och delar med dig av dina tankar/känslor,

Miriam, Alkoholhjälpen

Jag har själv en son din sons ålder och för mig har mina barn varit en stor anledning till min förändring och även en nyckel att kunna bibehålla min nykterhet såhär långt (+4 mån). Det slog mig helt plötsligt att jag vill passa på att vara en fin och närvarande pappa och äkta man i detta, det ända liv vi har och jag har sedan den stunden fått någon sorts "avsmak" för blotta tanken på alkohol vilket gör det lätt för mig och inte innebär någon uppoffring för mig att vara alkoholfri.
Så här långt alltså...vet ju egentligen ingenting om framtiden såklart men nu känns det kanon.
Mitt tips till dig är att stålsätta dig denna första tiden för att se vart det leder, unna dig andra saker än alkohol som belöning (i mitt fall, resor, kläder, idrottsaktiviteter etc.), titta dig i spegeln varje morgon och fråga dig själv: Lever jag mitt liv fullt ut? Är jag nöjd med med själv och mitt beteende?
För 4 månader sedan skulle jag brustit i gråt av vemod att göra detta - idag är det en lustfylld övning och känner jag mig stolt, stark och glad :)
Keep up the good work!
/D

Och jag glömde säga att helgen i den där stugan blir inte av för vädret ska bli helt kasst. Jätteskönt tycker jag :-)

Så var det fredag. Det har alltid varit dagen då frestelsen varit som störst för mig. Då har ångesten lagt sig från förra helgen och man har glömt allt det jävliga och tycker att man kanske inte har problem trots allt. Det gör ju inte saken bättre att alkoholen är så tillgänglig i det här landet där jag bor. Jag har räknat ut att jag går förbi 5 ställen som säljer alkohol på vägen hem, väldigt exponerat mot gatan i stora kylskåp står den iskalla ölen och trängs. Då har jag inte räknat med tågresan på en 45 minuter där de också säljer, inte bara i restaurangvagnen utan de kommer också till ens plats med en vagn och frågar om man vill köpa... Så otroligt lätt att falla dit efter en arbetsvecka och solen skiner. Jag älskar den där första ölen, men det har nog faktiskt aldrig blivit bara en. Jag får se till att komma ihåg hur det skulle bli om jag köpte den. Det skulle fort bli tre innan jag ens var hemma. Då skulle jag tappat aptiten eftersom magen är fylld med öl och så skulle jag äta nåt trist bara för att äta. Sen skulle jag vara skittrött resten av kvällen och liva upp det hela med mer alkohol. Sen skulle det kännas som att det inte var någon mening med att hålla sig nykter resten av helgen aftersom jag redan hade druckit och så är det igång igen och sen är det måndag. Taskig, orolig sömn, låg prestation på jobbet, orolig över hälsa och vikt etc. Jag måste stå emot, och jag ska klara det idag! Jag behöver bara tänka på 2 helger sen då jag spydde precis utanför porten där jag bor och ångesten på morgonen efter när jag mindes det (visste inte ens om nån hade sett mig). Vågade inte städa bort det eftersom det typ hade varit att erkänna att det var jag om nån skulle se mig. Det dröjde till tisdagen tills någon annan gjorde det.

Jag tror det var Berra som skrev typ att man inte kan tänka på den första ölen enbart och hur fint det kommer vara, utan man måste se hela fyllan med allt vad det innebär och ta ställning till det som ett paket. Det tycker jag var bra sagt.

Jag skrev förra gången om hur jag berättade för min sambo om allt. Jag skrev att det nästan kändes för lätt. Jag tror inte hon har förstått allvaret riktigt –hon har inte tagit upp det en enda gång sen dess och allt rullar på. Jag såg till min glädje att AA anordnar möten på engelska en gång i veckan här i staden där jag bor. Har hört att en del här på forumet har tyckt att AA är ganska bra och funderar på att kanske våga gå dit. Har man tur får man träffa folk i samma sits som man kanske t.om. kan bli vän med. Inser att det kommer bli svårt att bara umgås med ”suparpolarna“ man redan har här. God helg allihopa, hoppas den blir nykter för er och att vi alla kan vakna upp imorgon pigga, glada och med en stor aptit på dagen! Det här är min 5:e nyktra dag, och jag ska bannemig klara mig i helgen så att jag kan räkna 7!

Tack för fina rader i min tråd. Dem blev jag väldigt glad över. Nu känns det mest som att jag ställer till oreda för allt och alla, i vart fall IRL. Så att man skulle kunna berika någons liv känns lite smått overkligt för närvarande ;-)

Tänker på det här med tålamod igen. Du får försöka använda din otålighet som en drivkraft för att orka bli bra igen. Inte som ett hinder som istället stressar dig. Varje dag av livet som vi inte mår bra är också en dag av livet. Jag tror verkligen att, när du är igenom det här, så kommer du känna dig både starkare och helare än på länge. Kanske någonsin. Vi mår ju dåligt av en anledning. Tidigare dövade vi oss med alkohol och då känner man inte så mycket. Men nu står vi där, utlämnade, nakna och ärliga... och måste ta tag i det som skaver i själen. För något år sedan, så kände jag att jag inte kunde begripa varför jag valt att gå och må så dåligt under så många år. Ska man bli 40 och inte våga dra ut liken ur garderoben?! Tydligen. Men nu känner jag mer tacksamhet - bättre sent, än aldrig liksom. Eller vad säger du?

Så bra att du faktiskt har träffat någon för samtal. Är det psykoterapi, kbt, kurator, prälle eller liknande? För egen del ska jag avsluta hos min psykolog om någon vecka. Det känns vääääääldigt konstigt, men om han tror att jag är flygfärdig, så får jag nog lita på det. Sedan vet jag ju var han håller till, om det skulle knipa... Det är ju dock inte alltid man trivs ihop med den första man träffar. I så fall kan du alltid byta. Det handlar om personkemi helt enkelt. Jag har avverkat några terapeuter och psykologer och läkare och annat innan jag träffade på min nuvarande (och snart frånvarande) psykolog. Det var lite otippat att vi skulle funka, om jag säger så. Vid en första anblick är vi oerhört olika - han har knasiga kläder, spelar i band och är storrökare. Men vad spelar det för roll. Han är extremt skicklig på det han gör och har nog hittat på både det ena och det andra i sitt liv ;-) Det gör mig trygg i att kunna berätta och älta mina dumheter. Sedan är han så otroligt lugn och trygg i sig själv och det smittar av sig. Det är ganska häftigt att prata med någon som är så oerhört självklar i sig själv och samtidigt ödmjuk och inlyssnande. Hoppas verkligen att du hittat/hittar någon du trivs med på motsvarande sätt. En tidigare terapeut som jag gått hos var en äldre dam i dräkt, som med snipig mun hade svårt att dölja vad hon tyckte om vissa saker som jag berättade... Det blev inte så många träffar jag kan jag säga...

Ha en riktigt härlig fredag!

Kul att läsa att det går bra för dig i din nykterhet!
Jag tänker som du - börjar jag testa någon öl här och där så är det bara en tidsfråga innan jag är fast i träsket igen...
Jag börjar så smått komma ur min "nedstämdhet" som hållit i sig under min nykterhet (+4 mån) och saker börjar få ny "lyster".
Tänker inte så ofta på alkohol längre och har fått en helt annan handlingskraft och kreativitet än tidigare :)
Kul att läsa i din tråd då vi ligger ganska så "i fas" tidsmässigt.
Keep up the good work!
/C

Hej min kära vän,

Läser vad du skriver både i min och andras trådar och blir lite (mycket) tårögd. Nu har du börjat få tillbaka kraften, glädjen, orken och energin igen. Tar till mig vad du skriver om tacksamhet och påminner mig om att jag behöver bli bättre på det igen. Tänk att livet kan pendla så mellan nattsvart mörker och ljus glädje... allt på grund av den där jävla alkoholen. Tänker på hur du beskriver din tillvaro medan du dricker och hur extremt stor skillnaden är när du är nykter. Obegripligt att vi utsätter oss för den här drogen. Men begripligt när man förstår vad alkoholen gör med våra stackars hjärnor.

Skickar stora varma famnar med kramar till dig och önskar dig en jättefin fredag!

Min man sjunker och jag växer. Vet inte riktig hur man ska tackla det? Min man lever ju i förnekelsefasen än. Det känns som om han inte heller är medveten om att det är så här.
När man är nykter och efter en tid bli man ju mer klarsynt.
Kram?

Han kanske inte är beroende helt och fullt,men hans dryckesvanor skadar dig.
De skadar ert förhållande och de skadar ditt självförtroende och ditt mående.

Han kommer säkerligen att dricka igen och har antagligen inte någon avsikt att sluta helt.
Då läget fortfarande är under kontroll så att säga,i alla fall i hans värld.

Läget blir som du säger också ofta värre med åren om än inte alltid.
Men vill du vänta och se om det blir värre?

Kan du ställa ultimatum och säga att ska du leva med mig så måste det vara nyktert?

Vill du leva nyktert?

Klarar han att avstå?
Vill han avstå för din skull?
Du kan ju lugnt och fint bara ta upp de här frågorna med honom.
Vända och vrida på formuleringarna och ta känslorna hos dig istället för att lägga dem hos honom.

Tex säga at du inte mår bra och därför funderar på att bryta relationen pga alkoholen.
Hur ställer han sig till det och är han beredd att avstå helt för er skull?
Då blir det inte så mycket anklagelser och ilska.
Om du ser alkoholen som en egen person som faktiskt går att göra slut med så kan det vara lättare att förhålla sig till hela situationen.

Sist men inte minst,välkommen hit!
Hoppas att andras berättelser ska styrka dig att din magkänsla inte ljuger.

Godmorgon. Jag är oxså uppe med tuppen idag klev jag upp ur bädden kvart i 5. Att möta dagen tidigt gillar jag, samla kraft, djupandringar 5 minuter, vara tacksam för allt jag redan har. Sedan är jag död efter 21 på kvällen, kryper in i min bädd och läser ett par timmar. Inga frestningar så här långt, ska möta dom mentalt i så fall. Skolavslutningar här idag och många kommer att dricka alldeles för mycket, när jag var ung tyckte man det var tufft. Idag ska jag hämta ut nya glasögon, då jag la bort dom andra på fyllan, det blir en liten nätt summa. Men jag gör det nästan medd glädje, jag ska ju inte lägga pengarna på alkohol. Jag önskar dig en fin helg, och idag vad som än händer ska jag inte sträcka ut handen till glaset.
Kram till dig
Konstnären

Tog mig en morgon med ekens kloka råd, har ett problem som kommer närmare.
Jag är nykter och mår bättre för varje dag, men min man sjunker när jag växer.
Vet ju att jag inte kan tvinga honom att må bra, men känns som han provocerar mig genom sitt beteende.
Nu närmar sig midsommar och funderar på att ta några extrapass på jobbet så jag slipper se honom.
Nu har han börjat dricka i bilen, stannar bilen på skogsvägen hem och dricker så han är full när han kommer hem.
Verkar ju helt knäppt, han gömmer och smusslar fast jag har bett om att de är det enda han inte skall göra.
Hans val om han dricker men blir inte klok på hans sätt och detta gör att vi kommer så långt ifrån varandra.
Så väljer nog jobbet för att göra det lätt för mig.
Usch trista tankar men de skall ut de också.
Men gör kloka val och bygger vidare och inser att jag kommer bli själv, önskar er en fin dag med bra val

På en förändring är möjlig i mina tankar. Läser vad andra skriver, så som att ägna sina tankar någon timma om dagen till sin nykterhet. Det hjälper mig!
Nattdrömmar om alkohol är ok, de behöver komma, men de ger ju ingen fylla :)

Tack alla där ute som skriver och delger! Det hjälper oerhört!?