Senaste kommentarerna i forumet

lilla Anna! Första dagen till resten av ditt liv. Härligt att du tar upp kampen!
Vi är många som vill leva utan beroendet, tillsammans är vi starka!

...förstår dig.

...just nu är livet i gungning...det är väl bara att krypa till korset och medge att jag gång på gång trott att den underbara personen jag är engagerad i haft viljan att ta steg för att komma tillrätta med situationen som hon är väl medveten om...har låtit mig manipuleras och lyssnat på övertygande deklarationer som visat sig innehållslösa...och inser att situationen suger all energi ur ens liv...samlar kraft att hantera detta..
Hoppas allt bra med er där ute!

Hej

Jag känner igen mig i det du skriver, trots att jag är man och 32 år gammal. Jag var likadan som du, om man bortser från sexbiten ;)

Jag dolde en ångest och stress från att mina föräldrar skilde sig och att allt var kaos när jag var 16 år. Jag ville ha mer meer meeer oavsett om jag var så full att jag skelade och knappt kunde gå.
För min del så hade jag inte en tanke på att sluta då så det är starkt gjort av dig att inse det redan nu.

Jag vet ej om du har händelser/psykisk ohälsa som virke för ditt drickande, men det har vi nog alla som dricker för mycket. Vi vill ju alla slappna av och fly verkligheten, det som är jobbigt att tampas med som nykter.

Låt det inte gå lika långt som för mig, jag är nybliven 2 veckor nykter och kämpar med allt jag har trängt bort genom åren. Alla vänner jag svikit, att jag varit otrogen, sårat föräldrar och syskon. Jag önskar att jag hade kommit på detta tidigare och slutat mycket tidigare, tex. i 20 års åldern. Så slipper allt att bli jättejobbigt senare.

Testa att ta 1 månad utan festande. Lycka till!

Mvh. Jocke

Har druckit två gånger sedan sist. Det är fan att det ska vara så svårt att få bukt med sina destruktiva mönster. Drack fredag till lördag nu. Är trött och sliten samt besviken över mig själv.
Det är så mycket som händer nu, har godman som ska reda ut min ekonomi och börjat träffa en kurator för att bearbeta min barndom. Och sedan detta med alkoholen. Ska på 2 timmars ASI intervju imorgon. Allt det här är ju väldigt bra men samtidigt känner jag mig överväldigad. Det är svåra uppgifter jag har framför mig nu.
Men det är ju nödvändigt. Gruvar mig för morgondagen. Jag hoppas att jag klarar mig bättre när jag får hjälp. Ska träffa kuratorn en gång i veckan vilket är bra, har mycket jag behöver hjälp med.
Nu får det vara färdig tramsat. Ta itu med problemen och bygga upp ett sundare liv. Andra har ju klarat det så varför inte jag?

Känner igen mig så mycket i allt du skriver.. Och jag är bara 20 år..

Hej igen, uppdatering:

14 dagar utan alkohol idag. Känns väldigt bra.

Ni som kan matte inser att ett litet mini återfall inträffade för 2 veckor sen, men det var bara 5 öl, sen ångrade jag mig.

Har även sökt vård för diverse symtom, hjärtklappning yrsel panikångest, och tagit levervärden blodsocker hb sköldkörtel njurar mm. mm. mm. Jag är fysiskt frisk, men har haft ångest/panikångest och abstinens. Jag väljer att genom terapi och samtal behandla detta då jag ej är sugen på att bli avtrubbad av tabletter.

Känner mig löjligt trött vissa dagar, men magen börjar repa sig och humöret börjar komma tillbaka, gnistan och glädjen dyker upp i korta fragment. Kan tipsa andra om Helazym, magsmätningsenzym tillskott.

Känns bra. Men jag kan vara löjligt sugen på nåt helt plötsligt, kanske törstig, dricker vatten eller saft, inget hjälper , kanske hungrig, äter något, hjälper inte. Spökar alkoholen där nånstans???

Jag finns och läser din tråd!
Kram

Ja fy faaaan
Är så ledsen att jag har låtit detta gå så långt?
Måste inse att jag är en missbrukare, men då har jag fixat det ( rökning, tjock (op mej) varför löser jag inte detta?
Jo det har inte blivit tillräckligt för konsekvenser än.... Än är det tillräckligt mysigt. Måste man ner på botten för att klara att vända?

Här är din tråd. Håll ihop berättelsen. Jag har läst att du kämpar på bra. Heja dig!

Självklart ska man ta medicin om man har psykiska besvär. Och om någon inte klarar hålla sig nykter utan antabus eller sug-dämpande medicin (som t.ex. Naltrexon), så är det ändå bättre än att börja dricka igen. Så jag är inte helt anti mot "piller".

För min egen del vill jag inte ta någon ångestdämpande medicin, om ångesten beror på alkohol. Jag vill ha mitt straff i form av ångest när jag varit så dum och druckit.
Många mediciner påverkar också levern. Min lever har jag varit mycket grym mot med allt drickande, så jag är rädd om den när jag är nykter.
Jag vill också (och jag pratar bara för egen del) ta den mentala kampen mot suget efter alkohol helt utan andra kemiska preparat. Jag tror det ger bäst resultat.

I c:a 5 år drack jag mellan mina två långa uppehåll. Som svar på din fråga.
Och nu är det c:a 5 år sedan jag började försöka måttlighetsdricka för andra gången. Vilket inte fungerade mer än 1-1½ år.

Du verkar väldigt uppåt när du skriver, och det är positivt. Beror det på koffein, livsglädje eller något annat? Nej, du behöver inte svara på det om du inte vill.

Sol, värme och styrka till dig. Sköt om dig.

Hur gick det i fredags? Hoppas du haft en fin helg?

//PP

Finns att rikta ett tack till ert jobb med Forumet. Extra kul om det känns inspirerande.
Hoppas ni får en riktigt fin sommar

//PP

jag är fortfarande i hans grepp...Det gör skitont. Jag kämpar för att hitta på saker för mig själv.

Han triggade mig genom att skicka bilder på sig själv när han såg ut att må bra.

Varför hamnade jag i detta? Ville bara finna lyckan och kärleken. Så svängigt att älska en person med alkoholproblem.

Jag hänger och dinglar på en skör tråd. Skulle kunna ta tillbaka honom direkt, just nu.

Vet att jag måste vidare. Behövde skriva av mig. Gör så ont...

Hej! Åh vad jag lider med dig! Jag är i samma situation som du. Vill vara nykter eller kanske hitta ett mer"sunt sätt" att dricka på. Jag har testat alla varianter. Ingen A på flera veckor, bara ett till två glas osv. Det slutar alltid med att jag trillar dit och dricker mig asfull flera dagar i sträck. Jag vaknade upp i en stor svettpöl i dag efter 6 kvällar i alkoholens helvete! Jag inser att jag måste sluta dricka helt. Det finns inga genvägar annars kommer min familj kasta ut mig av besvikelse och svek! Hoppas verkligen hittar en bra väg som passar dig i denna så svåra sjukdom/Kram

Hej! Åh vad jag lider med dig! Jag är i samma situation som du. Vill vara nykter eller kanske hitta ett mer"sunt sätt" att dricka på. Jag har testat alla varianter. Ingen A på flera veckor, bara ett till två glas osv. Det slutar alltid med att jag trillar dit och dricker mig asfull flera dagar i sträck. Jag vaknade upp i en stor svettpöl i dag efter 6 kvällar i alkoholens helvete! Jag inser att jag måste sluta dricka helt. Det finns inga genvägar annars kommer min familj kasta ut mig av besvikelse och svek! Hoppas verkligen att du hittar en bra väg som passar dig i denna så svårhanterliga sjukdom/Kram

Skulle till jobbet (med buss) och hällde i mej ett glas vin på morgonen! Aldrig druckit på morgonen eller tagit en återställare. Varför gjorde jag så???? Känns i dag som jag är långt ner i alkoholist tratten nu.....
Tyvärr blir min bakfulla bättre, darrningarna försvann. Önskade att jag inte hade fått nått positiv med mitt sjuka övertramp. Känner mej rädd, tror att jag förhoppningsvis har nått min personliga botten. Varför längtar jag till middagen när det är ok att öppna en flaska samtidigt jag är rädd?
Fattar inte?

Hej! Jag är ny här och blev så tagen av dina rop på hjälp! Jag har precis som du stora problem med alkoholen. Jag kan aldrig tacka nej till alkohol. Jag har familj, hus,barn,arbete och förstår idag att jag håller på att supa bort allt det! Jag måste denna gång sluta för alltid! Jag är livrädd, skakis, ångestladdad, skamfylld, bakis.Sitter och räknar ut om jag kan köra bil överhuvudtaget i dag. Ett av barnen måste skjutsas om några timmar. Det känns som jag har fastnat i en bur där jag sitter naken med en kedja runt halsen. Alla nära och kära står utanför och buar! Du är så värdelös! Du är så dålig! Jag orkar inte ha det så här! Då kommer alkoholen ta mitt liv ifrån mig! Hur har det gått för dig denna helg? Såg att ditt inlägg var från i fredags.

Vilken fantastisk berättelse! Vilken resa du har gjort! OTROLIGT STARKT! Jag blev så berörd. Vilket helvete du haft innan! Och tänk, här står du 4 månader senare och har klarat det och mår så bra! Är SÅ glad för din skull. Vilken kämpe du är!

Så starkt. Jag blev alldeles varm av att läsa hur du har det och hur du känner nu. Och din plan för framtiden.

Fantastiskt, DelaM!

Fortsatta varma styrkekramar till dig! <3

Vi har faktiskt haft tapeter i alla år på alkoholhjälpen. I början var det ett "rum" som man kom in i. Ibland när vi känner oss lite inspirerade så byter vi eller lägger in en tapet som passar säsongen. Kul att ni gillade den!

/magnus

har kommit och gått. Visst har jag lyckats låta bli att dricka enstaka dagar, kvällar, nätter även de senaste åren. De har inte varit många men jag koncentrerar mig på dem. Det mindre bra är att jag i dessa få fall har tagit igen den nyktra kvällen dubbelt upp nästa dag.
Och igår var det alltså dag 2 varpå mitt sinne var helt inställt på att - nu kör vi.... NOT.
Har redan kommit på att eftermiddagarna är den tid på dygnet då det är svårast. Jag kunde sitta och jobba, se på klockan och tänka; nu är snart klockan 4. Kan sluta jobbet och skruva upp dunken.
Igår eftermiddag skulle det inte bli någon dunk utan istället en låååång promenad med hunden. Tänkte på min ångest och längtan en god stund men ju mer jag gick dess mer skingrades molnen. En härlig känsla att komma på att 3 kilometer gått och jag tänkt på framtiden istället.
Ljuger om jag säger att det var framtiden som upptog tankarna hela kvällen, men skam den som ger sig. Lovade att hämta en ungdom vid bussen framåt småtimmarna, vilket hjälpte upp motivationen. Tidigare har jag räknat timmarna till jag skulle köra och tänka, ok det är 6 timmar. En öl och två glas vin kan jag dricka men alltid varit nervös att passageraren ifråga ska ringa tidigare och vilja ha skjuts.
Ikväll slapp jag den pressen. Härlig känsla att vara körbar precis exakt när det behövs :)

Söndag morgon, fortfarande trött. Inte många timmar sömn. Men energin jag känner... ojojoj vilken underbar känsla. Inte som efter en i mitt liv normal lördagkväll då bara soffan känts som ett alternativ halva dagen. Så den nyvunna energin är en liten delseger som jag bevarar och värderar högre än Eiffeltornet.

Tjingeling och ha en underbar söndag. Kram på er fina människor.
Tänk att jag har aldrig varit så här brutalt ärlig med mitt problem, aldrig. Och det hjälper så otroligt att inte behöva känna någon skam här och nu. Det är med enstaka legobitar jag nu bygger och som kommer bli ett slott en dag, det SKA bli ett slott. Tack för fina ord och hejarop.

Hej!

Det har varit tufft sen jag skrev sist. Vändor in och ut på psyk, tagit in på hotell och suttit där och supit järnet flera dagar i sträck för att få dricka ifred, sumpat min relation även om det blev slut pga att han var otrogen eftersom jag betedde mig som ett svin eller sket i honom totalt, drog hem till killar och satt där och drack över nätter, ibland flera dagar (utan att höra av mig), blev gravid som han blev överlycklig över men fick göra (en sen) abort för söp lika hårt som vanligt, satt på krogen även på vardagar när han jobbade etc etc.. Sen jag blev singel drack jag om möjligt ännu mer, blev otroligt självdestruktiv sexuellt, slutade äta, började ta snabblån, hade tankar och planer på att börja sälja mig själv eftersom jag ändå knullade runt till ingen nytta så kunde jag ju iaf få pengar till alkohol..

Är i alla fall på ett behandlingshem sedan 4 månader nu i Skåne (+ 5 veckor på beroendecentrum innan så varit nykter ca 5 mån). Känns helt jävla underbart! Första tre veckorna här var HEMSKA. Tänkte på alkohol 24/7, var ledsen och hade ångest hela tiden, ville bara fly nånstans. Tittade tåg/buss/t.o.m flygbiljetter, funderade på vem som kunde hämta mig, hur jag skulle få pengar till att kunna dra någonstans och dricka, vart ska jag ta vägen, vart är närmsta systembolag, närmsta krog, när öppnar den, kan jag hitta någon kille här nere på någon sexsida jag kan få bo hos ett tag mot sex bara jag får dricka ifred osv..

Men stod ut och är så himla glad att jag gjorde det! Superbra här, mår SÅ MYCKET BÄTTRE! Börjar hitta vem jag är igen, fått tillbaka självförtroendet, jobbar med mig själv/känslor/tankar/obearbetade saker. Haft många ledigheter över hela helger utan att ta återfall (träffat exet mest och bott på hotell, spenderat helgen hos en annan tjej som också är här t.ex). Känner bara sådan avsmak när jag känner lukten av alkohol eller något som påminner om det (red bull), ser fulla folk och känner "gud vad skönt att det inte är jag!". VÄGRAR att åka hem. Ska vara här i 2 månader till, gett en fullmakt till farsan så att han kan sälja min lägenhet, sen blir jag Skånebo! Börja om på nytt.

Hoppas det går bra för er alla - kämpa på! Det går!

Kram

KRAM

....att man, om man varit van vid att må skit vareviga dag och sedan ändrar i sitt liv (tar bort A för oss) och får känna på efter ett tag att må bra och till och med trivas.... Ja alltså om man sen trillar ner lite i mörkertankar, oro och inre gnagande, då är det nog lätt att få panik! Det fick jag. Jag kände skillnaden så sjukt tydligt. Jag hade mått bra, så bra att jag var redo att sluta snusa och trappa ner antidepp samtidigt. Trodde jag. Det var idiotiskt och självklart snackade jag inte med någon om det innan. Hade ändå inte lyssnat antar jag.

Hur som helst. Det vände igen för mig. Fan vad less jag blev på mig själv, men jag lyckades relativt snabbt även om det inte gick på en dag, att må bra igen. Lite klokare och ännu mera ödmjuk och respektfull mot mig själv är jag nu.

Mina tips:

TÅLAMOD.
BÄDDA SÄNGEN, DE SMÅ SMÅ SAKERNA SOM VI HAR SKRIVIT OM DU VET.
DET KOMMER VÄNDA, DET KOMMER INTE VARA SÅHÄR FÖR EVIGT även om det känns så.

Inga förhastade beslut.
Sov på saken.
Sov.
Sucka.
Le.

Minns hur vidrigt nojjig och äckligt bakis man kan vara.
Minns hur skönt det är att ha rent mjöl i sin påse och möta en nykter blick i spegeln.

Du är underbar!
Det kommer bli bra igen.

har gått och jag mår väldigt bra. Jag har varit nere i dyn och vänt fem-sex gånger det senaste halvåret men den här gången känns det annorlunda. Jag känner mig i och för sig alltid som en vinnare efter en simtur i träsket. Jag har aldrig provat på att springa ett maratonlopp, eller bestigit något berg, men när jag ser intervjuer med dom som har det, så beskriver dom känslan på ungefär samma sätt.

Det handlar i första hand om att vinna över sig själv. Att veta att man kan. Kanske är det därför jag har valt att kasta mig ner i dyn om och om igen, för att åter få uppleva den där euforin jag har känt de här sista dagarna.

Men just den här gången är det något som hänt. Jag känner ett lugn här uppe bland molnen, en harmoni som jag har saknat på sistone. Mitt beslut känns som en lättnad, ungefär som när man har avslutat ett stort och svårt projekt, lämnat det ifrån sig och vet att man inte behöver befatta sig med det igen. Den här gången känns det inte lika svårt, visserligen vet jag att det kommer uppförsbackar att kämpa sig upp för och stup att undvika, men jag har ändå fokus i rätt riktning. Jag vet ju att jag kan, jag har gjort det förut!

Vilken himmelsvid skillnad det är på den här söndagen och den förra! Nu tänker jag ägna dagen åt att bara leva i den och njuta av den.

Önskar er alla en avslappnad och harmonisk dag!