Senaste kommentarerna i forumet

Roligt med dina antaganden om forumvänner, som inte stämmer... Det är inte helt enkelt, vi gör oss bilder av varandra, skulle vara intressant att rada upp oss på en scen och gissa oss fram vem som är vem. Förmodligen inte många rätt.
Tror att det är bra med lite lagom av analyserandet - kommer från mig som ofta grottar ner mig i mina känslor och analyserar in i minsta detalj. Ibland är det nog bra att inte fundera på exakt allt. Men som alltid så är väl ytterligheter åt båda håll inget att sträva efter?
Hoppas att dina anti-depp börjar göra nytta, utan allt för mkt biverkningar. För många (inkl mig) har det varit ett sätt att komma på fötter igen, och kunna få lite perspektiv på livet.
/m

Läst om dina upp- och nergångar, och nu är du på banan igen, skönt att läsa. Hoppas du finner ron i dig själv, Kia och naturen igen. Skönt att maken också är på banan.
För min egen del är det rätt så ok trots allt, inte varit så långt ner på någon botten, men kan gå åt skogen om jag inte passar mig, det vet jag ju.
Ät en extra kaka för mig också ?
/m

Har läst och läst och tänkt. Det är lätt att fastna i tankarna och inte komma vidare. Jag försöker sortera ut vad som är vad, vad är problemet, vilka redskap har jag hur kommer jag vidare - var är jag nu? Jag vet att jag inte står på samma plats som jag gjorde på hösten 2013 när jag började skriva, och startade mitt långa uppehåll. Jag dricker inte på samma sätt nu, och har inte gjort sedan dess, jag är mer medveten och kan oftast hålla mig på en bra nivå. Men - ändå så tappar jag bort mig emellanåt. Jag märker att kroppen och hjärnan reagerar annorlunda nu, behövs inte lika mycket för att känna mig berusad, eller få minnesluckor. Och det som är märkligt är att egentligen gillar jag inte berusningskänslan längre. Jag gillar att dela en flaska vin med mannen, sitta och prata, känna smaken och sedan är det oftast bra. Men vid juletid blev det lite för mycket, och nu har det blivit för mycket. För fint väder och för mörkt och eländigt - det kanske inte är min grej....

Det är också lätt att falla i allt-eller-intet-fällan; kan jag inte låta bli helt så kan jag lika väl dricka för mycket... Typ - har jag tagit en godisbit kan jag likaväl äta upp hela påsen. Mannen tycker att jag skuldbelägger mig själv för mycket. Och det gör jag kanske. Tänker att jag är svag och att jag slösat bort mitt arbete med mig själv som jag gjort, men vet ju egentligen att det inte är så. Resan jag har gjort med mig själv är guld värd och jag har lärt mig oerhört mycket om mig själv. Och jag är inte där jag var innan. Många beskriver att de, när man börjar dricka efter att ha haft ett långt uppehåll dricker mer än tidigare, för att komma ikapp på något vis. Där är jag inte. Tack för det i alla fall.
Jaja, nya tag... Läst i många trådar som jag inte läst i innan, många som kämpar på olika sätt härinne på forumet, en del har precis börjat och andra kommit längre. Jag är imponerad av er och önskar er lycka till! Ha en bra torsdagskväll.
/m

Mådde så bra. Räknade ut för mycket att uträtta, blev stressad, trött o hungrig, kört direkt. Bara folköl, inte full men skit ändå Ingen katastrof har hänt men kommer vara grymt besviken imorgon.
Hörs.

Och att du fick vila dig i går kväll☺️
Härligt att läsa att du inte vill byta ut ditt liv!
Du har kommit långt!
Kram?

Välkommen hit till forumet. Ett steg du tagit för att kunna reflektera över din situation, starkt. Du lever med en man som du upplever inte alltid kan hantera alkoholen och han får flera negativa konsekvenser. När han ändå inte förändrar funderar du på vad de kan bero på och hur det kommer sig att han inte "gör något". Många som har problem med alkohol vet innerst inne att det är ett problem, samtidigt kanske inte just nu redo att förändra.
Du önskar kunna ha en dialog med honom, utan att det behöver bli en diskussion. En fin och klok tanke.
Att få fram hur du upplever det, vad konsekvenser för dig och honom blir och kanske vad du skulle vilja istället.
Du som känner honom och dig, vad har tidigare hjälpt i er kommunikation?

Oavsett hur man förbereder sig kan man ju få alla möjliga svar.. och kanske inte kan förvänta sig få det man vill direkt.

Va bra att du skriver och läser här, fortsätt gärna med det!

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Härligt att läsa att det går så bra för dej! Det är första gången jag skriver här på forumet. Har inte börjat på nån tråd (än). Jag känner igen mej själv i mycket av din historia, med riskbruk och tillfällen med minnesluckor. Jag har också haft det beteendet under många år men dessutom suttit ensam hemma och "tröstdruckit. Jag har inga barn och bor ensam Men för en månad tog jag äntligen tag i mina alkoholproblem. Jag har skrivit långa listor på för/nackdelar med alkohol (fördelarna betydligt längre så klart) samt skrivit upp strategier att göra, när suget kommer. En sak jag kom att göra var att ta en "selfie" på mitt trötta, slitna och plufsiga ansikte, dagen efter. Den tar jag lätt fram, för att avskräcka mej själv när tankarna på alkohol kommer krypande. Jag har även sparat en del av alla pinsamma sms, som jag skickat på fyllan (en del går inte att tyda...!). De tar jag fram om jag vill "tortera" mej ännu mer. De avskräcker definitivt.
Detta var bara några tips/strategier som jag använder. Det finns ju så otroligt mycket annat att göra också. Även goda alkoholfria drycker t ex. Staropramen, non alkoholic, öl.
Jag har lyckats att hålla alkoholen "i schack" i snart tre veckor nu (med ett undantag...tyvärr). Har inte mått så bra både fysiskt och psykiskt på länge. Men jag bävar inför semester och midsommar och alla andra sommarkvällar med grillning och fester. Men kände att det är lika bra att göra nåt åt det innan jag åker dit rejält. Detta blev ett långt inlägg. Hoppas att det går bra för dej, och alla ni andra! Vi får kämpa på!

Sen jag skrev har jag tänkt o tänkt, skulle kunna kommentera mitt eget inlägg; lite väl snusförnuftigt. En instruktionsbok. Som du Kvinna 50 förmodligen menar, om det vore så lätt...
Jag står bara inte ut med alla som är fast med en missbrukare. Det är outhärdligt.
Jag har väl blivit missmodig, om inte cynisk, men jag kan lägga till ytterligare orsaker till att jag skulle vilja att du, Suntförnuft, släpper honom: din kille kallade dig för idiot. Reagerade du inom dig? Eller kanske inte alls, därför att du har vant dig, kanske? Det är ett friskhetstecken om du reagerade. Eller håller du på att göra dig stum och okänslig? Att du inte vill reagera för husfridens skull?
Visst är det märkligt att man faktiskt ibland kan/kunde se varningstecken, som du Kvinna 50 skriver, men man ger/gav dom inte den rätta betydelsen.
Lite rörigt skrivet detta, men jag tror ni förstår.
/Ursula

Jag läser vad du skrivit om dina våndor och funderingar, och jag tänkte komma med en del råd i all välmening.
Människor som inte utvecklar ett beroende av alkohol, kanske kan dricka ”normalt” (mindre mängder) alkohol när de dricker. Detta kallas också måttlighetsdrickande. Jag, och alla andra, som utvecklat ett alkoholberoende, kan aldrig hålla på med måttlighetsdrickande. Har man vant sig vid att dricka för mycket, blir hjärnan programmerad (=skadad eller kidnappad) av alkoholen, och skriker efter det kraftigt berusade stadiet.
När man börjar få ångest för man dricker för mycket och/eller för ofta, då håller man på att bli alkoholberoende. Det är då, eller senare, som man kommer till insikt om att man har problem med alkoholen.
Då finns två alternativ: Man fortsätter att dricka (kom ihåg att man då inte klarar att måttlighetsdricka) och blir mer trasig, skadad, ångestfylld, beroende etc.
Det betydligt bättre alternativet är att man bestämmer sig för att sluta med alkoholen. Här börjar de flesta våndas och tveka. Ja, men det finns ju trots allt så mycket positivt med alkoholen, den är inbyggt i vår kultur med fester och högtider, man kan ju koppla av med vin och öl, man har ju mått så gott så många gånger när man varit berusad, etc.
Ja, men tyvärr ligger de här upplevelserna och tillstånden bakåt i tiden. Fortsätter man att dricka kommer det istället ofta att sluta med abstinensbesvär och svåra ångestperioder. Och man kommer att skada sig mer med alkoholen.
Det går att sluta med alkoholen och leva nykter. Det är svårt, men det går. Vi är många här på forumet som har påbörjat ett nyktert liv.
Man kommer att drabbas av sug/längtan/behov av alkohol, men det går att stå emot. Och för varje gång man ”segrar”, blir man också lite starkare.

Så, välj att kämpa. Du kan klara av det.

Ursula, du har så rätt i de du skriver. Jag kan inte annat än att hålla med dig. Men var f.. beror de på att de ska vara så förb...t svårt att dra direkt? Jag såg varningsbeteenden väldigt tidigt i vårt förhållande men vad gjorde jag? Jo jag stannade och stannade, förlät och förlät i många herrans år.

Jag tror att vi kommer att fixa de båda två. Nu bygger jag upp ett liv jag trivs i och de tycker jag att du också ska göra. Vi kanske ska ha längre tid än ett år? Kanske de är för tidigt ändå. Jag vet inte.
Men man måste ju få sörja också.. Jobbigt de här med avslut.

Fjärde dagen idag utan alkohol. Finns inte så mycket att säga mer än att det funkar fint just nu. Hoppas det håller i sig.

Har inte läst hela tid tråd än.. Men det sista du beskriver inger mig hopp! Underbart att se någon som kommit vidare och delger ett liv utan A.
Det ger mig mycket! Tack

Där hade du ungefär lika många rätt som jag :-) Låter trevligt tycker jag ert nya boende. Även om åldrarna skiljer sig åt så finns det säkert möjlighet med utbyte sinsemellan. Ungefär som här kanske? Tilltagande ålder är sju något som vi har svårt att acceptera även det. Märkligt egentligen. Måste hänga ihop med att vi tror att det som kommer efteråt skulle vara så avsevärt mycket sämre än det som är nu. Hur vet vi det?
Fint att det rullar på i nygamla banor för dig. Låter som han har det ganska bra den där Gagarin ;-)

//PP

är viktigare än allt annat för mig just nu; Kommunikation och Ärlighet. Dom hör ihop, börjar jag tumma på den ena så rasar den andra.

Att din man skällde ut dig tycker jag tyder på att han bryr sig. Kanske du skulle prova lite K&Ä på honom? Säg precis som det är, hur du känner, var öppen och rak hur ont det än gör i dig. Det skulle inte förvåna mig om du blir överraskad. Kanske kan ni göra något tillsammans ikväll som inte involverar vin eller ensamhet? Om än bara sitta i soffan och läsa varsin bok.
Om inte det går, gå bara runt i din lägenhet. Stanna till en stund i varje rum och reflektera. Granska varje föremål, och försök kom ihåg när ni köpte det, hur kul det kändes att hänga upp den där tavlan, ta fram kontraktet och tänk på hur härligt det kändes att äntligen flytta in i drömlägenheten.

Det du måste fokusera på just nu är att hålla dig borta från vinet, till varje pris. Du är på väg upp ur träsket nu, du är på väg att vinna.

Ja detta var ju inget roligt. Hoppas att allt löser sig på bästa sätt och att ni inte får vänta så länge på att det ska fixas.

med påsar under ögonen så stora att jag hade svårt att få på mig glasögonen. Men dom egentliga plågorna är över nu, magen är ok, ryggen är ok.
I går lagade jag riktig lunch, visserligen bara pasta och köttfärssås men ändå, det känns skönt att komma igång igen, så smått.

Vilken härlig morgon förresten! Klarblå himmel och sol, lite vind och lagom varmt. T.o.m. hunden verkade uppskatta det, han gick lugnt och fint och gav mig chansen att njuta av promenaden. Han är annars väldigt entusiastisk av sig och ung och stark som han är, känns det ibland som att hänga i ett snöre efter en tretons flipperkula.

Jag har börjat jobba på min närvaro nu, en del kallar det Mindfulness, andra Carpe Diem. Jag försöker se i bilder och filosofera kring dem, det hjälper mig att lugna ner mitt rusande sinne. I dag såg jag t.ex. en fotboll som låg i en grushög på en byggtomt så jag föreställde mig de små barnen som lekt där och sedan bara övergivit bollen när de hört ropen skalla om kvällsmat. Barn är så omedelbara. Vart tog förresten vällingklockan vägen?
Lite längre ut i naturen ser jag en grupp små vita blommor som fortfarande står vända mot väster, där solen gick ner i går kväll. Hur lång tid ska det ta innan dom inser att den redan har gått upp igen, fast bakom ryggen på dom?

Det ligger stor skönhet i den där stunden på morgonen när naturen har vaknat, men inte vi människor. Sinnesro. Ett så vackert ord.

Idag ska jag äta färskpotatis, för första gången i år. Det måste vara med burkskinka och citronmajonäs. Det bara måste. Var kommer alla måsten ifrån egentligen, dom som är så tätt förknippade med våren och sommaren? Jag kommer inte ens ihåg hur det blev just burkskinka.
Min hustru vägrade äta jordgubbar före midsommar och då skulle det vara jordgubbstårta. Min första flickvän skulle absolut se solen gå upp på midsommardagen med en skål jordgubbar och vispgrädde i knät.
Kanske ligger det något minne i botten, från en lycklig stund som vi vill återskapa varje år eftersom det ger oss tröst och hopp.

Ha en fantastisk dag, alla ni vinnare som har tagit er in hit och därmed skrapat första rutan på er egen vinstlott!

Allt är under kontroll ☺ Gubben har börjat med antabus, korten ligger på bordet vilket är skönt. Jag har också petat i mig antabus, brukar göra det när livet svajjar, det är en trygghetsgrej för mig.
Stolt som fan att jag faktiskt fixar det här. Hoppas allt löser sig med gubben, känns som att nu är bollen i rullning och vi får se vart vi hamnar. Älskar honom, han är duktig och jag är så jävla stolt över honom också!
Ha det gott där ute!

Hoppas du får en bättre dag och du är stark som klarar sådana dagar. Funderade över om jag känner någon som bara dricker två glas vin, men kan inte komma på någon utan bara min pappa som är oerhört måttlig

Dag 8 bjöd på en överraskning. När jag började jobba igen på min stressiga arbetsplats, började suget efter alkohol att ge sig till känna. Så snabbt efter en kraftig och destruktiv fylla brukar det inte börja för mig som är periodare.
Men då jag både är väldigt säker på att jag vill leva nykter nu, och dessutom förberett mig mentalt, så blev jag inte orolig.
Därför var det extra skönt att vakna upp till dag 9 utan bakfylla, och känna att det fungerar att leva nykter. Ja, det var till och med så att jag kände lite glädje. Jag tror att jag så sakta börjar på att självläka lite. Den av alkoholmissbruk triggade ångesten är borta (utan piller).

Dag 9 avlöpte väl.

Jag uppskattar också mer och mer detta forum. Tänkt vad mycket gott det gör för många alkoholtrötta människor, inte minst mig. Ja, detta forum börjar fungera som AA för mig.
(Jag har provat AA för en herrans massa år sedan, men avbröt det av vissa orsaker, som jag kan skriva om en annan gång)

Nu har jag dag 10 framför mig. Jag mår bra nu här på morgonen. Jag känner mig lugn inför dagen som kommer, och är säker på att jag inte heller idag kommer att sträcka fram handen efter det första glaset.

Önskar alla brukare av detta forum en bra dag. Kram, och kämpa på!

Ja, den avhyvling som jag fick av chefen saknar motstycke och sans. Hela eftermiddagen har gått åt till återhämtning och till reflektioner men jag har också klarat av att även prata med barnbarnet och lyssna på honom, bjudit på mat och sen insett att det blir bättre i morgon.
Och det är trevligast med positiva faktorer och det trevliga idag var en föreläsning om alkohol och vårt sätt att dricka och vilka effekter två glas vin har på kroppen och vilka effekter fyra glas vin har och vad gör de flesta när det blivit sex glas!
Ja sen finns en hel del effekter som är positiva och som finns och upplevs av alla vare sig du dricker mycket eller litet!
Och alkodimman är skön att slippa!

Vad glad jag blir att höra ifrån dig! Tack för dina fina ord! De värmer. Och jag har följt din resa också och är så imponerad över din vilja. Du ger dig inte! Du har trillat lite, men är snabbt uppe i sadeln igen. Envis! Det är en bra egenskap. Du vet vad du vill och du kommer att fixa det. Det är jag helt övertygad om. Det får vara lite backigt på vägen, bara man har siktet inställt på målet.

Kram på dig!

Jag började min tråd strax före dig Rabarber, därav har det känts som att vi började ungefär samtidigt. Jag är otroligt imponerad av dig och du är verkligen en förebild för mig. Visserligen har det inte gått så bra för mig av olika anledningar men du ska veta att jag följer din tråd och blir inspirerad av varje inlägg! Du är fantastisk, det är såna som du som gör forumet till vad det är. Jag fortsätter heja på dig, även om du inte alltid ser det. Kram på dig! ??

Tack jas75!
Kram tillbaka!

Det är så bra. Fungerar som ventil, dagbok & påminnelse. Förstår din ångest & skam. Jag drack de veckor jag inte hade barnen men det har påverkat dem ändå. Kramar om ☺