Senaste kommentarerna i forumet

Vad är det som får dig att dricka? Det kan vara bra att ställa sig den frågan & svara ärligt på den.

Håller tummarna för v6 ☺

Hallå.... Hur går det för dig vännen? Skriv en rad om du vill, än om det inte går så bra. Vägen är ibland krokig. Kram ?

Det är ju positivt att levern mår bra. Kanske dags att sköta om den lite för att bibehålla den frisk & fin!? Ha en go kväll ☺

Det var lite krångligt att ta sig upp men det gick?

Vi har fått mycket gjort i helgen bl a satt in en sprillans ny altandörr, mycket meck som det är i ett gammalt hus men det blev väldigt snyggt. Å det lär kännas till vintern ☺

Det har varit en bra helg, å det är en dag till av ledighet, så sköönt. Just nu är mitt liv fullt av ljus, lugn, harmoni, tillförsikt & kärlek ?

Jag väntar på kallelse till utredning ang alkolås samt från soc ang utredning kring de yngsta barnen. Det är klart att det är jobbigt men jag känner mig stark. Så jag klarar nog av det än hur det blir. Jag får helt enkelt ta det som & när det kommer.

Det enda som ger smolk i bägaren är väl att min relation till exet är en aning ansträngd från hans sida. Men som jag skrivit tidigare, det kan jag inte ta på mig. Jag har bett om ursäkt & gett honom alternativ.

Ha en skön stund av det som är kvar av denna söndag. Det ska jag ha. Kärlek?

Hej! Jag har nu levt ihop med en man som dricker och missbrukar i snart sex år. Han har misshandlat mig psykiskt med ord som inte är sunda för någon. Han lägger sin skuld på mig och sticker iväg när han ska till. Det har pågått länge nu. Jag flyttade till slut, och då var han inte nådig. Han lyckas alltid manupelera mig tillbaka. Säger att han aldrig träffat nån som mig och att han inte vill leva utan mig osv. Att han ska sluta osv. Jag tog avstånd ifrån honom för två år sedan, var nästan på väg att gå vidare. Då ringde han upp mig, sa att han skulle in på behandling i månad och att han ville ta sig ur sitt missbruk. Jag fick panik, men han lyckades övertala mig att stanna. Jag bodde kvar i mitt och han började sakta flytta in saker hos mig. Vi hade det bra. Han gick på NA möten, plockade bort vänner som inte var bra för honom osv. Jag gick på meddberoende vecka som han bjudit in mig till och fick insyn på hur sjukdomen fungerar. Bestämde mig här för att stå emot och sätta gränser för mig och hur jag inte ska ta hans ilska. Han ville att vi skulle vara tillsammans och bo i ett annat land ihop. Han flyttade lite före och pendlade lite fram och tillbaka. Lika här, det var hans beslut att göra det. Vi hade vist varit osams när han tog det. Jag frågade honom hur han hade tänkt få mitt förtroende när han bestämde det. Nu när han hade tagit tag i sig.Det var inte så viktigt, det viktigaste var att han var nyckter. Den gick jag på. Jag trodde ju på honom, Han ringde både morgon och kväll för att ge mig sitt förtroende. Det kändes som om det var ärligt. Jag sa att jag ville att han skullevara ärlig emot mig om han kände eller tog ett återfall. Han valde att göra det, nästan nyckter i ett år. Han berättade det och sa att det inte var värt det och var snabbt hem til mig denna gång. Åkte på behandling i en vecka och tog nog inte in mycket där, kändes som om han träffade nya vänner. Det var bra, riktigt bra i två veckor efter det. Han började ta avstånd, ge mig små pikar men ville ändå ha mig vid sin sida. Jag tänkte att jag kunde låta honom vara lite själv och sa att jag åker över till en vän. det skulle jag inte har gjort. Allt brakade löst, han fick sitt bråk som han strävat efter i ett par dagar. Han gjorde slut med mig, nåt som han alltid gör och som vi även har pratat om. Vet inte hur många gånget jag har blivit illa behandlad och hem körd till dörren. Ren förnedring. Jag har inte hört ifrån honom än, men jag såg honom åka förbi mig häromdagen. Det har han gjort förut oxå. Allt som hände nu, var som om ingenting hade hänt, gick tillbaka två år i tiden. Det som var på väg mot rätt riktning, tänk vad ett återfall kan göra. Jag vet att han kommer att dyka upp, igen, men den här gången måste jag stå emot hans manupulering. Han är en jätte fin människa när han inte missbrukar. Jag såg förändringar, men jag såg också att det var långt kvar på den resan. Jag viste vad som var på gång innan han gjorde det. Jag bara teg och tog skiten igen... Jag mår så dåligt nu och jag tänker inte ta mer.. :(

Hellre en våt häck än en uttorkad hjärna!
det ger huvudvärk Lena

//PP

Känner igen mig när du skriver att du lever på randen av en katastrof o vaktar dina barn. Tänker att det händer nåt till slut att spriten gör honom sjuk. Tror han är sjuk ibland har blivit avtrubbad av spriten. Ser bara sina egna behov tänker inte på att han sårar både mig o barnen. Så var han inte förr... Helgen har varit sådär.Vi har varit på vår stuga.Han har packat det viktigaste ( för honom)i sin väska 3 små flaskor sprit + en påse öl.Är lite rädd att åka ut dit ensam med honom eftersom jag aldrig vet hur han blir o vilket humör han är på. Men vi har släktingar bredvid som vi kan träffa. Sen har jag hundarna att gå långa promenader med. Älskar att vara där. Iallafall några dagar... Ikväll när vi kom hem lade han sig kl. 8 fastän vi är lediga imorgon.Pratade med 17 åringen idag om pappa o hans problem. Hon märker ju också fast vi inte brukar prata om det. Hon är så förnuftig. Vet inte om det är rätt att prata med henne? Men hon är ju berörd också eftersom hon bor hemma.Tror jag ska försöka prata med någon på AA som många råder till.

Jag undrar hur många allvarliga konflikter som numera uppstår pga. Autokorrektur när vi skriver på plattor och telefoner. Det kan verkligen bli hur dumt som helst. Såg just att jag kallat Jidhe för homosexuell, när allt jag ville skriva var "honom". Tänk om han har alkoholproblem och skriver här, och nu känner han sig kränkt av mig. Sorry, ska inte upprepas

<3
<3
<3

Det var länge sen jag hade ett sånt ihållande sug. Har tänkt i alkoholbanor dom senaste tre dagarna. Och det är inte nåt enstaka litet rosévinglas som föresvävat mig. Nej, en redig flerdagars suporgie; det hade varit nåt, det.

Det blir oroligt i maggropen när alkoholisttarmen knorrar på det här sättet. Läser reklamen och sexpacken öl blinkar "Hi, come and get me!" från sidorna. Grannen har haft party hela dan och jag har velat springa dit med några sexpack och skråla loss i stället för att vattna den jävla häcken.

Alkoholisttarm.
Alkoholisttänk.
Alkoholistskalle.

Visst är det härligt att slippa alkodimman.....................

Jag håller med dig, Izzy, det är jobbigt att vara människa.
Men vad menar du med att du inte gör någon nytta? Och 'här'? För dig själv, menar du?
Ibland är det bara att vänta ut 'skiten', har jag upptäckt. Man ska ha tålamod. Tålamod. Och även vara snäll med sig själv.
Kram

Och att läsa det du skriver är så lärorikt för mig som tror att jag kan dricka socialt speciellt efter denna kväll!

Det är ju inte så att jag inte förstår omfattningen av mina alkoholproblem men tycker att det var skönt att ingen märkte att jag druckit ett glas för mycket!

Formodar allt är under kontroll? Kanske långhelg i stugan nu? Visst är det väl konstigt, efter bara någon utebliven söndagskrönika så börjar jag sakna dina betraktelser.

Vi hörs!

//PP

Det kommer säkert att bli en jobbig tid nu framöver. Du vet ju av egen erfarenhet att det går,,och tveka inte att söka hjälp. Din historia låter tung men det betyder ju inte att livet framöver måste fortsätta så. Var det i samband med din hustrus bortgång som alkoholproblemen eskalerade? En annan fråga är hur din relation till dina söner ser ut, och kanske i synnerhet hur/ om den förbättrades undrar perioden du var nykter? Det finns ju mycket trevligt som framtiden har att erbjuda. Och nya uppgifter och saker att må bra av även efter pension. Uteruppta en hobby? En ny? Bli en stöttande Farfar? Men ibland kan det vara svårt att se sånt. Hoppas din kontakt har möjlighet att stötta dig, ta det utan stress framöver. En dag i taget, ja du vet allt det där...

Kraft och styrka önskar jag dig

//PP

Man jan ju undra varför man går här o trampar. Känns som jag ändå inte gör någon nytta här. Allt hopar sig över mig o det känns som jag inte får luft. Vart får man orken ifrån och hur lär man sig atta stötta o säga rätt saker till människor. Det är ju det jag jobbar med och kan så himla bra igentligen men inte på det privata planet verkar det som. Usch vad det är jobbigt att va människa!!!

Hittade just en halvfull flaska Whisky. Hällde ut den. Lite stolt kan jag vara i alla fall.

Jag tror att problemet med alkoholberoende är betydligt mer komplext än att det går att lösa med några piller, Curt.
I så fall skulle väl inte det här forumet behövas. Ta ett piller, så är alla problem borta.

Ha en bra söndag Curt. Hoppas din kamp går bra.

/Pi31415

Skrattade högt när jag läste ditt inlägg ? Youtube made mycket day ?

Alla här vet nog hur jag mår just nu. Har inte ätit på några dagar så jag orkar knappt gå några längre sträckor. Och nu börjar cigarretterna ta slut och att köra till macken finns inte på kartan. Så nu har jag dubbel abstinens att se fram emot. Lyckligtvis hittade jag några nikotinplåster, hoppas dom inte är för gamla bara.
Så har jag dåligt samvete för att min hund får nöja sig med få och korta promenader. Han förstår ju inte varför och är helt beroende av mig. Det känns värre än allt jag har gjort mot vänner och släkt.
Nu väntar jag på att KBT-terapeuten ska ringa, han var till stor hjälp under de två nyktra åren. Kanske lite för tidigt än, men jag har ett enormt behov av att prata. Jag har redan terroriserat flera vänner med långa samtal. Dom ska ha en eloge för att dom fortfarande står ut med mig.

Visst är det en underbar känsla att man inte längre behöver alkohol. Det är så skönt att vila tryggt i sig själv ?

Fast det lät verkligen härligt. Till råga på allt är du ju ett så'n begåvat, spännande och smart väsen, som verkar ha bra värderingar. Men allvar, du skulle inte gilla mig på riktigt tror jag. Jag äter exempelvis döda djur (levande med för den delen, tänker på ostron). Men inte nog med det eländet. Levande med päls tål jag tyvärr inte. Vi får väl ta råd av den visa Muränan. Jag har just gett henne fullt mandat som min agent i matchmakingfrågor ?.

Har under ett antal år levt själv och nu med facit i hand var det förmodligen ett ganska smart beslut. Har i och för sig inte tagit det aktivt, jag har bara inte haft någon önskan att ge mig in i någon relation. Fattar nu att det kanske var ganska bra. Tror det är svårt nog att hitta rätt, och om man som i mitt fall varit så upptagen med egna bekymmer och ältande så tror jag inte att jag hade varit någon bra partner. Är man tom själv kan man ju inte ge. Härom veckan läste jag något som jag tyckte var ganska vettigt. Att hitta en partner som man verkligen älskar, och samtidigt vara försiktig med att inte förväxla det med att personen ska kunna fylla en funktion som är kopplat till det egna egot. Kan vara nog så klurigt att faktiskt fundera kring när förälskelse slår till. Men en sak är säkert, den som gillar tvåsamhet mår inget vidare av att vara ensam.

Puss o kram till dig

//PP

Varför går du inte till läkaren och får medicin emot din ångest? Varför plåga sig själv?
Varför självmedicinera med alkohol?
Själv insåg jag att livet är inte till för att plåga sig själv!
Går och regelbundet till en AA grupp. //