Senaste kommentarerna i forumet

Tack fina Tjalle och jas75 som skrivit i min tråd. Tjalle, jag vet att du har rätt men dortfarande kämpar jag med en liten djävul som sitter på axeln och säger, visst klarar du av att dricka "normalt" vad det nu är. Men jag gör ju uppenbarligen inte det. Jag har druckit varje dag sedan jag skrev sist och vaknat med huvudvärk och magont. Men idag kände jag att jag äntligen är motiverad. Ska hälla ut det sista vita vinet och idag ska jag inte ta det första glaset. Jag är orolig även över min sambo som dricker fler och fler öl för var kväll. Tyckte att hon luktade alkohol på morgonen och undrar om jag gör det också? Jag vill inte att vi ska leva som ett gammalt alkoholistpar även om vi håller skenet uppe. Han har också sina barn hos oss varannan vecka. De är tonåringar, den ena är myndig så de är inte småbarn, men det kan ju inte vara bra för dem heller. De måste ju märka fast de inte säger något. Vi har det oftast trevligt tillsammans med ungdomarna. Gör saker ihop, lagar mat, äter middag, hjälps åt med sysslor, leker med hunden etc men på kvällarna när de försvinner in i sina rum för att twittra, spela och annat skärmliv så sitter ju deras pappa och jag dricker vin och pratar, ser på film och de måste ju höra att vi blir sluddriga fast vi inte märker det själva. Vi älskar varandra och har trevligt tillsammans så de upplever inte gräl eller andra alkoholrelaterade bråk, men ändå. just idag känns det som om polletten trillat ned och jag vill inte dricka mig berusad mer. Jag får tänka i korta steg. Idag är det ingen alkohol. Solen lyser, det är en fantastisk sommardag. Ska fokusera på det som känns bra så jag får kraft att leva som jag innerst inne vill. Kram till er alla där ute!

Hej! Ja det är kraftfullt och oberäkneligt, beroendet och så driften att dricka. Tragiskt också. När det är dag att lägga av går inte att veta, oavsett ultimatum.

Själv står jag med ena benet utanför vårt gemensamma ännu. Och maken är nykter ännu, sedan två månader. Han har planer för framtiden på yrkesområdet, som torde kräva hans nykterhet. Och så är han förpliktigar att gå till hälsocentralen och ta sin antabus.

Här valde han nykterhet p g a tvång. Hot om indraget körkort var nyckeln till förändringen, ett reellt faktum och inga känslor att bedöma där!

Men två månader är två månader. Och jag vet inte vad jag ska tro. En viss procent tar inte återfall...

Och vad har hänt med oss, mig och vår relation?

Vägen fram är inte alltid lätt, men det finns mycket gott och fantastiskt också!

Sköt om dig!

Jag har just sträckläst hela din tråd och beundrar dig djupt för din styrka. Med bara ett par dagar sedan mitt senaste platta fall är det härligt upplyftande att följa din resa. Jag tänker att om jag bara kan uppbåda häften av din självinsikt, klokhet och envishet så kommer jag att fixa det här, jag också.
Önskar dig många goda morgnar med kaffekoppen i hand!

Så sant.

Och härliga du! Vilken underbar läsning! Du förmedlar lugn och trygghet genom dina rader! Tack för det!
Här blir det nyktra val med :)
Min dag 45 som nykter!
Kram

Min nya bollar ofta vifrågor tillbaka till mig.
Ska vi tillsammans bygga ett liv och hur ska det se ut är en fråga jag ofta ställt sista halvåret.
Jo,ja säger han,men inte nu.
För mycket hänger i luften och är svårt än och jag är rädd att paja detta.

Han har alldeles rätt då både han och jag lever i lite besvärliga konstellationer och det inte bara går att kapa band och tota ihop oss
Detta gör mig både frustrerad och stark.
Stark för att han bollar tillbaka mitt liv till den det tillhör,mig.

Jag blir själv tvungen att se över mig själv,mina vanor min ekonomi mitt yrke osv.
Han brer inte ut sina vingar och tar hand om det,han har nog med sitt.

Exet knäckte sig bitvis på mig,mitt liv och min förmåga att bre ut sig på andras bekostnad.
Dvs jag stal av hans livsrum för att få större plats själv för mina livsverk och drömmar.

Nyttiga lärdomar och jag krymper sakta mitt nuvarande liv för att passa min form,ork och förmåga bättre.
Frustrerad är jag för att jag på något sätt vill att mitt nya liv ska börja.
Men det är ju redan här.
Långt mycket starkare,gladare och i balans är jag.
Räcker inte det i nuläget?
Nej,med den beroendementalitet jag har,så vill jag ha hela kittet på en gång utan att sakta väva in mig själv och min nya kärlek i ett nytt vi som passar oss båda.

Exet har förmodligen nu tappat körkortet.
Han råkade köra på en sten och råkade köra ned i diket och polisen råkade vara där.
Så nu skjutsar hans syster honom till jobbet..
Och som det medberoendesjåp jag är så tror jag på denna historia,tills hans mamma berättar om att systern skjutsar honom.
Först då trillar polletten ned...

Kämpa vidare alla medsystrar och bröder.
Håll fanan högt och ta ingen skit.

....gått käpprätt åt skogen...men det var ju nästan väntat....hemskt o se kraften i detta...trött...

En trevlig helg och mannen varit både social och trevlig, har troligtvis druckit minimalt eller inget alls.
Låter honom få ro att ta sitt beslut i sin takt, men glädjs när det är så här.
Så inga förväntningar men tar tillvara stunderna.
Tackar Pi som delar sin historia och skall komma ihåg den i framtiden, för att kunna göra kloka val.
Satte mig hos eken en stund igår, med ryggen mot stammen. Kände mig helt lugn och tänkte jag håller på att hitta mig själv.
Har lärt mig sakta ned och reflektera, inte bara rusa vidare eller gömma mig.
Har en god vän som jag håller på att bygga upp min relation till igen, svårt men man måste förtjäna förtroende igen.
Så gör kloka val idag och önskar er alla att ni hittar er väg och gör kloka val för er själva

Skönt att det börjar kännas bättre och önskar dig lycka till med dagen.
Var rädd om dig och sök hjälp om du mår för dåligt.
Bra att du saktar ned och inte drar igång, för ro är viktigt
Styrka och ro till dig

Tror du gjort våra val lättare i framtiden genom att dela detta.
Jag tycker du är så otroligt stark som kan se det så klart.
Önskar dig en bra dag med kloka val för dig själv

den tredje och fortfarande nykter. Magen känns inte helt återställd än, men psykiskt mår jag bättre. Jag åt frukost igår, sedan en lätt lunch och till kvällen gjorde jag fruktsallad. Jag pratade med terapeuten igår och vi kom överens om att vänta en eller ett par dagar innan vi går igång. Jag är ju inte helt med än, hjärnan rusar och kommer upp med den ena idén efter den andra. Ena stunden ska jag flytta utomlands, nästa ska jag möblera om i lägenheten, sedan ska jag byta bil. Inte rätt läge att fatta viktiga beslut.
Nu ska jag fokusera på att ta det lugnt och hålla mig borta från bolaget. Jag ska åka och prata med en kompis idag på morgonen eftersom jag vet att han oroar sig, sedan ska jag in på ICA och handla lite mat och frukt. Målet är att vara hemma igen innan kl 10 och sedan hålla mig hemma. Kanske börjar jag städa lite, jag slängde tomflaskor, röjde av det värsta och körde diskmaskinen igår så det känns inte lika hopplöst nu.

Allt lugnt. En dag i taget. Mår bra. I dag är det ingen risk att jag sträcker ut handen ...

I slutet på veckan har de personalfest på mitt jobb. Jag väljer att avstå det. Klarar inte av att höra och se en massa pratiga, högljudda och fnittriga amatörer (när det gäller alkohol) göra sig till. Bättre att sitta hemma med en bra bok i stället, och samla kraft.

/Pi31415

Konstnären för ditt välkomnande. Fint att vi kan stötta och pusha varandra här på forumet. Hoppas du kämpar och klarar att hålla dig långt från träsket framöver. Ha en bra dag.

Visst du har så rätt så...läget under kontroll, och befinner mig likaså vid stugan.
Nationaldagen 2016 och förundras så varför vi inte har hunnit med någon tradition med dagen såsom baggarna firar sin suttonde maj, men å andra sidan, allt som involverar någon form av fest innebär ju också på svenskt vis ....alkohol.
Så det kanske är lika bra att det inte blir någon ytterligare anledning till att behöva dricka.
Hoppas mer på att den innebär att man träffar sina nära och kära och umgås på ett varligt men intimt sätt.
För ett par helger sedan blev vi inbjudna på en femtioårsfest, vi var massor av vuxna närmare 40 stycken som klämdes in på deras baksida bakom en massa presenningar och tältduk av olika slag, det var trångt men hjärtligt.
Jag som den enda nyktra fick väl lite lite höjda ögonbryn när jag körde bilen dit, men hallå typ!
Hamnade bredvid den som blev allra fullast inklämd i hörnan och närapå omöjligt att kunna ta sig förbi, jag satt fast i fyra timmar.
Fick på den tiden uppleva ännu en resa i alkoholens förlovade land, några som smusslade fram en egen bib rödtjut till vårat bord och precis som vanligt bara några stycken som sedan i stort sett delar på den, resten nöjer sig med med ett par tre glas under hela kvällen.
Resan börjar lite mediokert med att försiktigt men lite nervöst dricka sig avslappnad bland en massa okända människor.
När maten serveras påbörjar man lite svalt svammel med sin bordsgranne och försöker finna gemensamma vänner eller hur de känner värdparet.
Det ska sjungas och det brukar ju förbrödra lite runt bordet, något nervöst skratt kommer fram då och då.
Temperaturen stiger och de rödmosiga kinderna också, glansen på ögonen vittnar om att alla börjar bli lite berusade.
Min bordsgranne en kvinna börjar bli väldigt gapig och lägger sig i allas konversationer oavsett vilket ämne som än avhandlas, hon har åsikter om allt och alla, så det så..
Hon bildade en mur mellan mig och en möjlighet att kunna prata md folk i min närhet, jag blev helt isolerad eftersom att folk inte ville låta henne ta över hela konversationen precis hela tiden...
Jag satt fast och den petflaskan med bubbelvatten som var det enda alternativet för mig dracks upp av mina bordsgrannar, det sög kan jag säga...
Men när min fulla bordsdam skulle hem så var jag ju helt fantastisk och så underbar, jojo man är ju bara bäst när det gagnar en själv.
Hon sa fel namn till mig när hon slog igen bildörren trots att vi suttit bredvid varandra i dryga fem timmar, suck!
Jag ser igenom alkoholen och dess biverkningar vad den ställer till med oss människor, den är dum elak och tramsig.
Ju mer jag ser av dess nackdelar, desto mer känner jag att jag gör rätt och låter den vara.

Annars då i Berras dagbok?
Jo det flyter på i en hiskelig hastighet, sliter med att renovera rummen efter dotterns flytt, det blev ett femtonspel med tre olika rum.
Och alla ska de renoveras helst på en gång, men jag tar det vackert, kan inte slita ut mig med allt på en gång.
Grabben tar studenten på fredag och det väldigt mycket med förberedelser till detta, vi var på ett bolag i lördags innan vi åkte till stugan för att frugan behövde bunkra lite, det var första gången jag såg gapande helt tomma hyllor på ett systembolag.
Grannkommunen hade sitt utspring dagen innan och det fanns nästan ingenting med bubblor kvar i butiken, fantastiskt.
Väl vid stugan satte jag igång med mina projekt och de blev ganska så lyckade båda två, det ena var att leda bort regnvattnet ifrån husgrunden med avloppsrör det andra att ventilera ut fukten med en rörfläkt, så nu väntar jag med förtjusning på nästa regn.
Folk har kommit och gått grillen har gått hårt, röjt lite i trädgården då solen varit bra men det blåst riktigt kalla vindar.
Man vädrar stugan på dagen då det är för varmt och på en timme vid solens nedgång så måste elementen på.
Är lite trött på svågerns evinnerliga tjat vid middagsbordet, mycket går i repris när fyllan kommer igång, han glömmer lätt vad han pratade om så sent som igår kväll/natt, jo jag blir faktiskt rätt trött på alkoholen och det den ställer till med.

Jag blir glad i sinnet när jag får pyssla själv med saker som utmanar mig själv i lagom stora doser.
Naturen ger mig ny energi och trevligt sällskap likaså, jag hatar att ha ett inrutat liv samtidigt som rutinerna skapar en sorts trygghet.
Svårt att sätta fingret på och dagsformen brukar avgöra vad som är viktigt eller inte.
Jag brukar längta till den dagen då jag blir pensionär och tidsmiljonär, men samtidigt väldigt rädd för att jag kommer att få tuppjuck.
Vissa saker har blivit mer synliga sedan jag blev helt nykter och de skrämmer mig lite.
Mer jordnära och mindre ytlig är två av dem, närmare mina egna känslor är en annan, och att kunna hantera dem finns inga skrivna regler om, men jag lär mig hela tiden...

Berra

Lite förlägen blir jag ibland av vänliga ord. Smicker var nog lite fel... Kanske väl-Vilja var det jag menade. Märker ändå hur min lite tilltufsade självkänsla och ett störigt ego säger - jaså minsann, det finns två som är bättre än jag?! Hör hur galet, fastän jag har två av tre kriterier verkar jag inte vara nöjd med det ?. Finns ett och annat kvar att lära.
Hur är livet mot dig? Hoppas sorgen har lagt sig något, och att du kan glädjas en smula åt allt runtomkring...Själv är jag inget vidare på det för tillfället, är en ny erfarenhet för mig. Kanske var tiden kommen för mig att få min beskärda del? Eller det är ett nytt tankesätt som ska formas? Hoppas du snart är tillbaka i full kraft Vilja!

//PP

Hej krumelur!

Skam har vi alla känt på det här forumet och vi tror nog att vi har skam mot andra men det är lika mkt mot/från oss själva. Man självföraktar sig själv och det är inte bra och framförallt onödigt.

Mitt råd till dig är att ge AA en chans, prata med likasinnade, de som förstår och upplever samma saker som dig. Det kommer kännas motigt i början men det är motigt med många nya saker i livet och man förbinder ju sig inte till något.

All lycka till dig och vill du förändra dig så gör det ordentligt, för DIN egen skull.

Kram

Att våga vara så ärlig som du har varit är imponerande! Jag personligen tycker inte du ska skammas som ensamstående mamma med denna sjukdomen trots att alla förstår vad det kan innebära för din dotter! Detta är ett anonymt forum där man ska kunna vara 100% ärlig om sitt missbruk och bli förstådd! Du ska bli inspirerad - inte slagen på fingrarna!
Jag är säker på att det är din största trigger att tänka på vad detta kan komma att innebära för din dotter, så det känns överflödigt att folk ska tillrättavisa dig när det kommer till det!
Däremot KAN det bli din största motivation att bli nykter! Nykterhet under den sköra anknytningsprocessen är minst lika viktig som under graviditeten - och det KLARADE DU!!!
Det visar att du har en oerhörd förmåga och styrka att klara det igen! Och så otroligt modigt att du är ärlig om nåt som för de flesta i din situation skulle kännas omöjligt att prata om!
Underbart att du hittat hit och att du delar med dig! <3

Håller med C. Tänk om nått händer ditt barn när du ligger aspackad? Förlåt att jag låter hård men du har allt att vinna på att bli nykter. & du har det finaste att kämpa för, din lilla dotter ☺ Vill du ge henne samma uppväxt som du hade lr nått tryggare? Varje kommun har en beroendeenhet, vänd dig dit så får du hjälp. Du har ju klarat 13 dagar starkt av dig. Kämpakramar ?

Tack för att ni har tagit tid och läst min historia. Det känns som ett stort steg att sätta ord på mitt problem (om än bara i text..) och göra det "officiellt".
Christoffer: jag förstår att menar väl och du har så rätt men det var hårt att läsa. Visst är det så att min dotter förtjänar bättre!
Under graviditeten så var det inget problem att avstå A. Visst fanns det ett sug ibland men det fanns inte på kartan att dricka.

Att skriva så här öppet är ett enormt stort steg för mig. Jag erkänner problem för mig på en högre nivå. Har lyckats vara nykter idag och inte heller känt något sug trots att jag har umgåtts med folk som har druckit hela dagen idag. Även haft middag hemma och alla drack vin förutom jag. Känner mig dock inte nöjd eftersom jag halkade dit igår.
Nu är det nya tag som gäller. Tar en dag i sänder...

Läget på sistone har varit så att jag jag känner mig stressad och utarbetad. Mycket på jobbet, mycket privat, bökigt med en sjuk mamma som bor 30 mil bort och är helt ensam. Inget sug alls efter alkohol. I helgen drack jag ett glas folköl till lunchen och två symboliska klunkar bubbel före middagen. Inget sug efter mera, tvärtom. Men visst, när familjen pratar om att vi ska dricka champagne på midsommar för att fira en sak, då tänker jag att det vore ju gott. Men den här tiden nu känns skön och bra utan a. Fast det är ju ingen kamp eftersom jag inte mår på topp och inte behöver stå emot något sug och inte heller befinner mig i eller uppsöker frestande situationer. Och så får det vara åtminstone till midsommar. Hur går det för er andra? Ha en bra vecka!

Jo blev bara en iskall 2.25% cider för mig idag trots att ja hade 2 starköl från helgen kvar som ja var sugen på tidigare.

Kunde nästan varit jag som skrev det där! Känner sååå mycket med dig! Jag hade en alkoholiserad mamma och jag var extremt medberoende med henne. Det enda jag lovade mig själv var att aldrig bli som hon och som du tyckte jag inte ens om alkohol förrän ganska sent då jag skulle "bevisa" för min mamma hur det kändes när hon drack som hon gjorde. Jag var 23 år då och hade kunnat hantera A framtill dess, men sedan bara vände det nästan på en dag! Mamma dog ett par år senare i sviterna av A.
Jag skaffade familj och har en 5-åring idag. Får jag fråga hur du gjorde med A när du var gravid?
Nu dricker jag som du ett par flaskor varje dag, men har en man som e nykter. Det kan jag dock inte skylla på för jag vet inte om jag hade varit nykter om jag var ensam med vårt barn. A är en lömsk jävel som smyger sig på och tar över ens liv mer och mer...
Skammen är enorm!! Jag vill så gärna söka hjälp för jag tror inte att jag kommer fixa det själv, men vet inte hur jag ska våga och var jag ska börja.
Du är ändå otrolig som klarade 13 dagar!! Hurra för dig! 13 dagar med en fullständigt närvarande mamma! Det är mer än jag kunnat ge min dotter på månader...
Har som du märker inga knep att dela med mig av men ville bara skriva att jag "ser" dig och känner igen mig såååå mycket! Du är inte ensam! Och du är modig som vågar möta din svaghet. Heja dig!
Kramar! / Madgal

Läser din tråd och lider med dig!
Du är som ensamstående en stor del av din dotters trygghet och det helt oacceptabelt beteende att riskera hennes liv och säkerhet genom att däcka med henne varje kväll efter två vinare.
Jag lider verkligen med dig men ännu mer med din dotter. Sök hjälp nu!!!
C

Tänker på att måna mer om mitt utseende precis som jag gjorde som yngre! Njuter av det! Äter gott och för mycket! Men vad gör det :)
Märker att energinivån är begränsad, väljer vem som får energin! Det går till jobb och barn min sambo och min nära vän!
Jag berättade för henne om mina problem, jisses vad tufft det var! Men så skönt!
Min hjärna har lugnat sig överlag! En skön acceptans infinner sig. Jag har mina A fria öl :)
Vill än en gång säga att detta forum är min livlina! Jag är inte ensam och det känns bra att fler precis som jag vill förändra och leva ett nyktert liv!

Kram alla där ute!

Bra att ta detta steg att skriva, att få det ur sig! Här är vi alla anonyma! Varmt välkommen hit!
Jag är kvinna själv och känner så igen det du skriver!
Du precis som jag har alkoholism och det är en sjukdom, tog länge för mig att acceptera att det är en sjukdom.
Läs gärna boken "leva nykter" AA förlag.
Stor kram!