Senaste kommentarerna i forumet

Bra att ta detta steg att skriva, att få det ur sig! Här är vi alla anonyma! Varmt välkommen hit!
Jag är kvinna själv och känner så igen det du skriver!
Du precis som jag har alkoholism och det är en sjukdom, tog länge för mig att acceptera att det är en sjukdom.
Läs gärna boken "leva nykter" AA förlag.
Stor kram!

Hej!
Du är inte ensam...
Har dock fortfarande kontakt med min mamma men funderar ibland på att säga upp kontakten. Det är så fruktansvärt jobbigt att behöva oroa sej och att ens förälder väljer alkoholen framför allt.

Vet inte vad man ska göra :(

Glad och lycklig just nu, tacksamhet. Hoppas du finner din ro, men tycker jag kanläsa det mellan raderna. Jag har gjort rulltårtebakelser idag, blir smaskens i kväll. Kycklinggryta till middag med mycket grädde o fransk senap Jag börjar känna igen mig i spegeln nu, tycker jag ser riktigt snygg ut. Gagarin lugn och trygg i sig nu. Men jag tänker mest på mig själv tycker jag har rätt att göra det. Tänk att gå till sängs i kväll med en god bok, just nu läser jag Billingham, deckare. Hoppas din dag varit bra.
Kram Konstnären

Det är mycket slentrian o vana. Det första glaset sitter så jäkla bra och skulle vilja kunna nöja mig med det. Nu har det blivit en pava idag.....

Har läst dina inlägg 2 ggr nu. Vid mina återfall är det nog så att jag undermedvetet har förberett mig på en dryckesperiod. Blir lite skakig av dina ord att du varit nykter i 16 år och att det inte tog lång tid att falla. Jag har nu återvänt till livet efter en runda nere i träsket. Det är ju så här jag ska leva. Ska tänka på dina ord, ÖVERVÄG ALDRIG OM DU KAN UMGÅS MED ALKHOL IGEN. Jag kommer att bära med mig dessa enkla ord nu. Förresten välkommen hit, själv är jag ett gammalt inventarie här.
Fin kväll till dig
Konstnären

det var intressanta frågor. Som väcker flera funderingar.
Alkoholen är ju mångsidig, och kan i små mängder ge behaglig avkoppling och njutning. Kanske var det någon längtan efter dessa känslotillstånd. Jag beskriver i #5 hur jag funderade, som jag minns det idag. Det som slår mig är; om man väl börjar tänka tanken på eller överväga aldrig så lite att försöka börja dricka, och då i måttliga mängder, redan där triggar igång något som gör att man är "tvungen" att börja. Alltså att man hamnar i ett mentalt underläge till ett undermedvetet sug. Man tycker att man har kontroll och gör avväganden, men ett frö är redan sått.
Jag kan inte resa tillbaka i tiden och testa. Men om det skulle vara så, överväg aldrig om du kan börja umgås med herr A igen PP. Var bestämd och säker på att du vill fortsätta nykterheten.

En tanke som slår mig. Finns det överhuvudtaget någon som varit alkoholberoende (alkoholist) och som klarat vara nykter hela livet ut, på första försöket?
Eller har det krävts flera försök?

Intressant, och skrämmande, DN-artikel du länkar till på din tråd PP. Att stress utlöser återfall. Jag har ett stressigt arbete.

/Pi31415

Förstår hur det känns, är lite i samma känsla, men visst finns det en massa att förlora på att fortsätta dricka. Var dag blir den dag som vi håller oss ifrån att få påbörja tillfrisknandet. En nykter dag tar oss i gengäld en liten bit på vägen till att må bättre. Så enkelt är det egentligen. Däremot att ta hjälp om du känner dig depprimerad är nog inte fel.,Har pecis själv gjort det, och gudarna ska veta att jag kämpade emot. Men vad tusan, huvudsaken är att hitta en väg som gör att vi kommer vidare. Har de gamla strategierna inte fungerat, får vi väl testa något nytt?

Ingen ny alkohol I systemet är en bra början!

//PP

Du är på väg igen, det märks tydligt nu. Ha en fin dag och klappa om jycken från mig ?

//PP

Med den insikt du levde i under alla dessa år, hur och på vilket sätt gick det till när tankarna kom tillbaka att det trots allt skulle fungera?Varför blev det plötsligt "viktigt" igen att kunna dricka med måttligt? Ja, kanske omöjligt att svara på men det är en tankar som snurrar när jag läser och som jag har svårt att släppa i mina egna fundringar. Det har säkert bara med min oro för att själv råka ut för samma sak, men som jag just skrev i min tråd måste jag ju hantera detta själv. Men utbytet är värdefullt. Fint att du har hittat hit.

Fortsatt styrka på den nyktra vägen!

//PP

Har de senaste veckorna varit mer på Forumet än på länge. Läste nu ett inlägg från Pi som beskrev skillnaden mellan den inre och ytter verktyg för att klara en fortsatt nykterhet. I den situation jag den sista tiden upplever är det som att gå på randen till ett "det spelar ändå ingen roll" tankesätt. Men det är ju egentligen just då som det spelar en oerhörd roll! Skulle jag falla för det och korka upp så skulle jag faktiskt få börja om på något sätt. Visst, det går ju alltid och vi kan välja att se på en nykter period som ingen kan ta ifrån oss, men ändå, med den inre processen när den första jobbiga tiden är över så har vi nog tvingat oss att börja om. Eller kanske göra det igen är ett bättre sätt att beskriva det. Delar Pi's tankar om Forumet som ett fantastiskt yttre verktyg, men det är inte det som håller mig från att inte sträcka mig efter flaskan. Även jag läste artikeln Muränan länkade till flera gånger

http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-v…

Funderar mycket kring tankemönster och hur jag ska hitta mitt eget tankesätt som ger mig bästa möjliga förutsättningar för att nykterhetnen blir bestående. Verktygen som garanterar att det fungerar idag och även om 5, 10 eller 15 år. Men det är kanske just det som är min tankevurpa?

Några av er har ju spridit Eckart Tolles budskap här på forumet. Är ju sedan typ alltid skeptisk till den typen av "new age" spiritualitet, men visst finns det en del tankvärt. Till exempel att framtiden (när och om den nu kommer) inte då kommer som framtid utan ett nytt nu. Det är något jag gillar, för det gör ju att det egentligen är helt lönlöst att plåga sig med tankarna om framtiden. Det räcker i så fall så bra med att hantera vad som är just nu. Samma sak med det förgångna som enligt det tankesättet inte behöver belasta, då det var ett nu, som inte längre finns just nu. Chansen att påverka det som var då hade vi enligt den tankemodellen just då -inte nu. Ja, ni fattar....

Om man väljer att tänka på det viset behöver jag ju inte oroa mig för hur jag ska hantera en långvarig nykterhet. Det räcker ju i så fall att hantera den just nu. Och på inget sätt kan jag ju göra mitt förgångna ogjort, så varför egentligen plåga mig med det?

En fin nationaldag till er alla som lever i, eller på ett annat sätt har en relation till Sverige!

//PP

Välkommen hit. Håller med Levande. Ta kontakt med vården. Berätta precis som det är. Du behöver inte gå & må sådär dåligt. Sköt om dig :)

När man försöker att leva ett nyktert liv får man utkämpa en mental kamp för att hålla sig nykter om man är alkoholberoende. För att stärka sin mentala kraft, delar jag upp den hjälp man behöver i en inre och en yttre hjälp. Med yttre avser jag då allt tänkbart som är positivt och som finns utanför den egna kroppen såsom AA, nära anhöriga, vänner, samtalsterapeuter, detta forum (som är fantastiskt), etc. etc.
Jag kommer främst att skriva om den inre hjälpen, och helt utifrån hur jag ser på det, och med mina egna upplevda erfarenheter.

Utgångspunkten är att man i början på en nykter period kanske tror att:
”Jag bör undvika att tänka på alkohol” och ännu värre
”Jag är rädd för att drabbas av suget efter alkohol”.

Vi människor är komplexa levande varelser, med tankar, minnen, behov, drifter, etc. Allt detta finns inom oss, i det egna jaget. Om man försöker undvika att tänka på en viss sak eller företeelse, medför det bara att man påminns mer om det, och dessutom komplicerar sina tankebanor och tröttar ut sig. Alltså, skulle det dyka upp en tanke eller minnesbild av alkohol, så låt det göra det. Jag kan inte bli berusad av att råka tänka på alkohol.
Men om jag drabbas av suget då? Går jag inte under då? Jo, kanske om jag innan gått och varit rädd för att det ska komma, och är mentalt oförberedd eller försvagad. Men om jag istället inser att det är en naturlig process som sker inom mig för att jag tidigare har använt alkohol, och att jag inte kan undvika detta sug. Det är inte det som sker inom mig som jag ska motarbeta. Jag ska inte föra ett mentalt inbördeskrig mot mig själv, utan jag ska till varje pris se till att det inte kommer in alkohol i mig. Och det finns en enkel lösning på det: Jag sträcker inte ut handen efter det första glaset.

Man ska alltså inte slösa energi genom att bråka med sig själv, utan spara och använda den till att hindra handen från att nå glaset.

Dessa tankeprocesser, och liknande, för att stärka sig mentalt i kampen mot alkoholen, kallar jag för den inre hjälpen.

I slutändan är det alltid jag som måste se till att jag inte börjar dricka igen.

Ungefär som jag beskriver tankeprocesserna här ovanför tänkte jag i början på mitt långa uppehåll på 16 år. Och när jag drabbades av det första suget efter alkohol så tänkte jag ungefär ”ja, men detta är ju något naturligt som sker inom mig, och jag är beredd, jag ska inte sträcka ut handen efter glaset”.
Det kändes bra. Jag hade ett mentalt vapen. Men man måste självklart hela tiden vara på sin vakt. Ibland är det svårt. Men samtidigt blir man lite starkare för varje gång man vinner över suget.

När jag får suget efter alkohol, ska jag vara mentalt förberedd och säker på min sak: Jag sträcker INTE ut handen efter det FÖRSTA GLASET!

Jag skriver detta både för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa och komma ihåg, för att stärka mig själv, men också ifall någon annan kan ha nytta av mina tankar och erfarenheter.

/Pi31415

och ja, jag kommer att skriva mer. Men inte dagligen. Bra att vi har en del likartade problem med alkoholen, då kan vi stötta varandra.
Ta vara på dig.

för att du önskar mig lycka till. Det är ju en av fördelarna med detta forum, att vi kan stötta varandra.

Suntförnuft,
hur ska jag säga detta? Jag vill gärna hjälpa dig, du frågar hur du ska närma dig problemet med att ta upp frågan med din kille angående hans alkoholvanor. Alltså, för mig som lever med en man med mångårigt missbruk av alkohol, blir det så naturligt att råda dig att AVLÄGSNA dig från problemet. Lägg benen på ryggen och dra. ! Lämna honom åt HANS öde. Hans öde är inte ditt.
Om du läser trådarna på forumet så ser du att några lyckas komma bort från träsket (i ordets rätta bemärkelse). På vägen har de klivit över de anhöriga som också har fått sina liv förstörda.
Alkohol är ingenting att leka med. Personligen är jag av den uppfattningen att varenda tjusig vingård i Provence eller Toscana eller varsomhelst skulle få kunna brinna upp. Jag skulle inte tycka att det vore sorgligt.
Du kallar dig Suntförnuft och det bådar gott, för här gäller det att koppla bort hjärtat och istället använda hjärnan.
Är du villig att leva i en mardröm? Det är det liv du får om du lever med en missbrukare. Så tyvärr, jag anser att det är bortkastad tid att du tar upp saken med din kille. Du skriver själv att han inte tycks märka att något är fel. Och det är så det är: han tycker INTE att något ÄR fel.
/Ursula

Tycker du skall kontakta läkare i morgon och får lite hjälp, depression är inget att leka med.
Starkt av dig att ta tag i detta,
Så skickar tankar och styrka till dig

Jag stod på balkongen nyss och tittade ut över nejden. Så oerhört vackert, gröna gräsmattor, buskar, blommor och träd, solsken och klarblå himmel. Och här står jag i mitt egenbyggda fängelse och kan bara se på. Varför väljer jag att låsa in mig och tillbringa mina dagar med att handla, dricka, sova, om och om igen?

Fast när jag tänker efter så har mina nyktra perioder på sistone inte varit särskilt lyckade. Det är som om jag har tagit min missbrukspersonlighet med in i nykterheten. När jag dricker så handlar det mest om att bli så full som möjligt så fort som möjligt och sedan sova (eller bli medvetslös). Senaste halvåret (i mina nyktra perioder) har jag sovit väldigt mycket, jag lägger mig tidigt och tar ett par tupplurar under dagen, 1-2 timmar var. Däremellan försöker jag jobba (jag jobbar hemifrån) men lusten finns inte. Jag har svårt att få något konstruktivt gjort, sitter mest och stirrar på skärmen.

Det är som om mina dagar går ut på att det ska bli kväll så fort som möjligt, så att jag kan gå och lägga mig igen. Frågan är om det inte blir så mycket lättare att ta ett återfall när det enda som skiljer nyktra jag från onyktra jag är alkoholen. På något sätt känns det som jag inte har så mycket att förlora på att börja dricka igen.

Depression kanske. Hursomhelst måste jag nog hitta ett mer positivt liv som nykter. Ta mig i kragen och lämna lägenheten, träffa folk, göra något, bara inte sitta här inne och huka.

Tisdag, torsdag och lördag, studenten på fredag och munskänkarna föreläsning på söndag. Undrar om jag hinner med en kryssning mellan lördag och söndag. Det känns som att det är bäst att vara hemifrån så mycket som möjligt just nu!
Ha en nykter vecka alla medsystrar och bröder

idag och här är tyst som i graven. Tänk Norrmännen vad dom firar. Vaknade upp till ännu en nykter morgon och det börjar kännas stabilt. Jag vet så väl att det är då jag måste se upp. Just nu flyter jag omkring utan stress och ångest, och det är guld värt. Denna sommar ska jag inte lockas av uteserveringar och kallat rosevin. Förresten hann vinet aldrig bli kallt här hos mig. Går på min behandling igen och jag börjar känna mig hemma bland systrar och bröder. Vi får prata mycket inför dom andra, i början var det svårt men nu går det ganska bra. Ölmage shorts och kortärmat pelle, det är bilden jag har av många svenska män i medelåldern och ett par foppatofflor, aj så sexigt. Har bott på nya stället ett år snart och det är som i sagornas land. Bara en grusväg utanför där människor spatserar eller cyklar. Lite skyddad verkstad mot där jag bodde innan. Fast ändå mitt i Gamla staden, tacksam ska jag vara. Grunnat mycket vad det är som får mig att ta återfall, stress kanske, för jag är sällan sugen egentligen. Snart börjar semestrarna och då är det slut på lugnet i denna stad när alla turister dyker upp. Det ska inte påverka mig ett dugg att andra människor dricker det har jag inte med att göra. Tagit upp målandet igen och nu är det min hund som är modell och hon finner sig i det.
Fin dag till alla
Konstnären

En vecka funkade det denna gång, sen blev det A igen i lördags, för mycket tyvärr. Blir så less på mig själv :( vet att jag sårar folk runt omkring mig så fruktansvärt mycket. "Bara" börja om, som vanligt. Även om jag inte drack igår så börjar jag ändå räkna idag istället iom att det är en ny vecka nu.

Fungerar nertrappningen? Måndagskram ☺

Sitter på dotterns träning lite bakis. Grillade hos syrran. Vad jobbigt att hålla koll på hur snabbt alla dricker.... Mitt glas blev tomt snabbare än de andras. Fick verkligen ta det lugnt.
Nu tänker jag försöka till en vit vecka. På torsdag är det student och väldigt mycket fix o don inför. Har inte tid att dricka. Orolig men måste. Har druckit ofta den sista tiden på veckorna så detta blir tufft!
Men nu jävlar!

Jag gick upp vid fyra och gick ut med hunden, sedan gick jag och lade mig igen och när macken öppnade hängde jag på låset och köpte cigarretter. När jag sedan kom hem gick jag runt i lägenheten och kollade läget. Vilken röra! Tomflaskor överallt, utspillda drycker på soffbordet, disk överallt och en godisskål som nu är full av en blandning av godis och cigarrettfimpar. Hoppas jag inte ätit av den. Jag har inte duschat på dagar och troligen inte bytt kläder heller, även om det ligger smutstvätt här och där. Hunden har fått tag på en rulle bajspåsar som han har delat upp i småbitar och spridit ut överallt.
Jag tror jag väntar ett tag innan jag tar itu med städningen...

Tack för att du skriver. Och tack för din kommentar i min tråd. Jag håller med dig, vi har en hel del gemensamt. Jag har också tagit långa uppehåll och precis som du har återfallen inte varit stundens infall utan föregåtts av noggrant planerande och resonerande. Jag har varit väl medveten om vad jag gav mig in på, så även denna sista (?) gång.
Jag håller också med dig om att en alkoholist knappast kan gå tillbaka till måttfullt drickande, förutom min egen erfarenhet finns det tusentals andra alkoholister som kan intyga samma sak. Det får mig att känna stor sorg eftersom jag faktiskt tycker det där första glaset är så gott.
Snälla, fortsätt skriva, jag läser med intresse och eftersom jag är på min andra dag så följer jag dina framsteg och känner att det kanske finns hopp för mig också!

Tänk att få ta del av din visdom och detta skall jag komma ihåg i framtiden. Jag är så full av beundran av din styrka och att du kan se det så klart.
Önskar dig all lycka och kloka val i framtiden