Senaste kommentarerna i forumet

snart två veckor. Grattis Berra! Blir extra glad när någon klarar att vara vit trots en del motgångar med t ex sömnbesvär. Som FinaLisa skriver, det brukar ta ett tag innan just sömnen stabiliserar sig. Hoppas att det vänder snart.

.. som frågar. Ja, dag 11 idag. Nykterheten börjar kännas naturlig. Det som plågar mig är sömnen, att inte kunna sova. Det gör att jag har en sjukdomskänsla rent allmänt. Nervig o yr.. Måtte de vända snart. Kan inte säga att jag känner mig stabil än. Hoppas d går bättre för dig.

Ha d gott!

ditt inlägg ger en så skön känsla. Att gå förbi en massa i vanliga fall starka triggers och bara känna "nä!". Utan att ta ut något i förskott är det ju precis dit vi vill komma. (På sikt så långt att vi inte ens reflekterar över glasen, men en sak i taget...) Så tack själv för att du berikar oss alla här på forumet! ♡

Skrev tidigare att du är insiktsfull och det genomsyrar det mesta du skriver. Gick tillbaka i din tråd och ser att du är periodare - här på forumet alltså. ?
Tänker att vi ändå för varje gång vi ramlat tillbaka och börjar om är ännu en erfarenhet rikare, har reflekterat över vad som fått oss att gå in i gamla vanor. De nyktra dagar vi samlat ihop tillhör oss, de försvinner inte. Allt detta har vi med oss när vi gör ett nytt försök. Och en gång är det slutgiltigt, försöket som leder oss fram till det nyktra liv vi eftersträvar. Det vittnar många om.

Hoppas att du får en fin helg! Du verkar precis som jag ha turen att ha en man som lätt avstår alkohol för att underlätta. Tillåt dig att vara svag och be honom om hjälp om du behöver. Det är den riktiga styrkan!

Tror verkligen att du är på rätt väg. Låter kanon med psykologen. Prestationsångest förstör för många, men kan tänka mig att det kan bli outhärdligt i ditt yrke. Tycker mig ändå kunna utläsa att du innerst inne vet att du med stöd och hjälp kommer att fixa detta. Tror stenhårt på dig!

Kan inte hjälpa dig vad gäller frågan kring meditation. Skulle gärna själv veta mer så hoppas du får svar som jag också kan ta del av.

Det enda du kan se om någon tråd uppdaterats är när du går in på forumet, dessa har då en svagt rosamarkerad text efter trådnamnet.

Lycka till! ♡ Kram

Det räcker, kom ihåg det. En dag blir flera dagar som blir en vecka som...

Känner din kamp och tror att just en dag - eller kanske en timme - i taget är det bästa i vissa lägen. Självklart ska vi se framåt och planera, men ibland känns detta övermäktigt.

Hoppas att du får lyckas snart! ♡

Det räcker, kom ihåg det. En dag blir flera dagar som blir en vecka som...

Känner din kamp och tror att just en dag - eller kanske en timme - i taget är det bästa i vissa lägen. Självklart ska vi se framåt och planera, men ibland känns detta övermäktigt.

Hoppas att du får lyckas snart! ♡

...än den Tofslan jag först "träffade"! Tycker jag i alla fall. Kämpat har du ju gjort tidigare också, men nu har du verkligen tankar och analyser kring din väg mot nykterheten. Tror att just medvetenheten är ett stort steg mot ett hållbart vitt liv. Att komma förbi kampen och låta vardagen bli naturligt alkoholfri.

Jag är så impad av hur du utvecklas. Som jag skrev tidigare, det är du så värd! ♡ Kram

Du var nog dagen efter mig, så dag elva idag va? Börjar du känna dig stabil och hur är det med sömnen?

Samma flygplats jag besökt så gott som varje helg det senaste halvåret. Jag är så innerligt leds på att veckopendla!

Det första jag såg när jag gick av tåget och steg ut på flygplatsen var en kvinna som satt vid ett bord. Solen sken på henne, hon var vacker och hade ett glas vitt vin framför sig. Jag höll andan. Väntade på alko-rösten. Den kom inte. Jag gick vidare.

Nu sitter jag här och väntar på mitt flyg. De är försenat, precis som tåget hit var. Jag kan se O'Learys härifrån. Där brukar jag sitta och ta en öl ibland. Eller ganska ofta. Ja och så brukar det väl bli två ibland. Jag väntar på suget men det verkar utebli. Jag förstår det inte men tar tacksamt emot det. Istället hänger jag här och är glad för er alla, för att ni delar med er av er kamp och för att jag får skriva här. Ett stort tack till er och till de underbara människor som driver den här sidan!

I vanliga fall försöker jag vara snäll och lyssna på kroppen men nu har jag ett mål. Ska springa/jogga milen på min födelsedag som infaller vid slutet av månaden. Det kommer jag klara om jag kör alla pass som står på mitt träningsschema. Sen känns de ju alltid bättre efteråt när man tränat, som tur är! Annars hade det nog blivit ännu värre igår

Nästan klar med boken också.

Välkommen hit till forumet! Det låter som att du upptäckt signaler på att din alkoholkonsumtion inte är hälsosam. Din tolerans har ökat, du vill fortsätta dricka när du börjat, din familj har uttryckt sin oro och det är en farlig kombination med din diabetes. Utifrån denna sammanfattning och din frågeställning om du behöver se om dina vanor så tolkar jag det som att du har kommit till rätt forum! :-)

Om du läser inlägg från andra medlemmar här så kommer du märka att det finns många olika sätt som alkoholkonsumtionen kan bli negativ. Det är många här som under långa perioder är nyktra, och sedan dricker under en kort period men denna period blir mycket destruktiv. Sedan finns det de som dricker ofta, ibland varje dag, och det blir destruktivt. Sedan finns de de som dricker sällan men när de gör det så blir konsekvenserna negativa. Det jag vill säga med det är att inte finns ristat i sten vad som krävs för att man ska se över sina vanor. Det handlar om vilka konsekvenser ditt drickande får? Vad det kommer att få om du fortsätter som nu utan att förändras? Och hur/vem du vill vara.

Att du skriver här och börjar utforska dessa frågeställningar är ett modigt första steg! Hoppas du får mycket inspiration av att skriva med andra medlemmar här på forumet!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

ifjol så hamnade jag på akuten efter lite för hårt krök. Och då skrev en läkare ut camperal, men han sa även att mitt körkort skulle ifråga sättas, men han skrev en remiss till min egen läkare, som jag ljög mig ur allt med körkort, men har inte vågat hämta ut campralen,

Någon som har bra erfarenheter av det?

...hade jag verkligen mitt första sug (för denna gång). Var hemma själv ett par timmar med all alkohol i huset och det är en trigger för mig. Man kan dricka utan att någon ser, och man kan fylla på hur mycket som helst etc. I alla fall så kollade jag på denna (hoppas det är ok att länka?):
https://www.youtube.com/watch?v=dqFGfy6yvig
SURF THE URGE heter den och den seriöst hjälpte mig att inte dricka igår. Det handlar om att varje gång vi väljer att inte dricka när vi har urges (eller sug på svenska), så gör vi den neural pathway starkare. Vi gör egot som vill dricka svagare för varje gång. Svårt att förklara men kolla gärna videon. Glad att jag inte gav in igår!
Hoppas ni får en bra dag.

Hej mellanmjölk !
Har under flera års tid smugit med att jag druckit . Gömt i garderoben , ställt burkar flaskor på ställen där jag tror han inte hittar , på kvällen kan jag inte sitta still utan flyger upp o ner ur soffan för att hämta det ena eller det andra , bara för att kunna ta en extra klunk . Tror att det inte märkts på mig , ha,ha .
Han fattar precis vad jag gör . Hans pappa var alkoholberoende .
Vi har pratat om det flera gånger , jag lovar då att inte smyga utan dricka då han ser . Har ändå druckit i smyg plus det han ser . Så förnedrande! Känner mig hemsk men kan inte sluta .
Såhar den lille ? satt sig på andra axeln och säger du är ändå inte värd bättre så du kan lika gärna fortsätta .
Sökte mig till Beroendeenheten för några månader sen , pratade med någon 2 ggr, kände då att jag klarar nog detta själv .
Nu har jag varit hos en kurator en gång , förhoppningsvis blir det fler gånger .
Sista gången innan min man åkte så pratade vi om detta igen , att dricka ismyg .
Han sa : vill du ta ett glas eller två så gör det när jag är med , då kan jag hjälpa dig . Men om du gör det i smyg blir jag piss i motvind o skiter i det . Känner mig sviken o lurad .
Idag har jag startar med kaffe o ingen alkohol i huset .
Ha en bra dag alla !

The Cure for Alcoholism - Roy Eskapa

Jag vet att det är lite omdebatterat, men boken är bra om man behärskar engelska.

Vet din man om att du dricker? Känner igen det där med att passa på när sambon är borta över natten. Fast min vet om att jag gärna dricker då så han ringer och kollar mig.

Är du bara sjukskriven eller får du någon hjälp också?

håller helt med Ellan vad gäller tillfrisknandet och vägen fram till det.

Jag tror personligen också på att när man tar med alkohol till jobbet så är det ett sätt att ropa på hjälp, typ : Se mig !! Jag behöver hjälp !

Jag hade en gång en bekant som gjorde som du och drack på jobbet och blev tvingad till företagshälsovården där det satt en som också tyckte att det räckte med att lära sig dricka kontrollerat. Har man kommit så långt så man tar med alkohol till jobbet är det nog kört med "kontrollerat" drickande. Och mycket riktigt så funkade det inte. Efter ett antal gånger som påverkad på jobbet så fick hon sluta. Jag vet inte alls hur det gått för henne för hon drog sig undan all kontakt med bekanta som visste hur det var ställt.

Att böja på nacken och ta emot hjälp är det bästa jag någonsin gjort för min egen skull.

Jag har vaknat med samma känsla idag jag också. Hela kroppen skriker av matthet och klumpen av ångest i magen försvinner inte.
Maten växer i munnen och kaffet hjälper inte ett dugg.
Jag är tacksam över att jag ska till jobbet idag, för där vet jag att jag alltid mår mycket bättre.
Dom dagarna jag mår såhär är alltid lättast att trilla dit för mig. Även fast man vet att det egentligen är bättre att kämpa sig genom den nykter.
Min bror gav mig för länge sen en bra tankeställare och tips. (som jag visserligen haft svårt att följa ibland ändå, men..)
"När du mår sådär, varför ska du alltid envist kämpa för att göra massa saker även om du inte har lust? kan du inte bara acceptera att du har en dålig dag, stanna hemma och göra ingenting. Ligg i sängen och streckkolla en serie, läs en bok eller något sånt. Det är okej att må dåligt ibland."

det är något jag ska försöka tänka på ännu mer. Men så tycker jag du är superduktig som ändå orkar att tvinga dig ut en runda. Väldigt imponerande hur du fixar såna tuffa dagar. Hoppas du mår bättre snart igen och kan njuta av nykterheten

Ja, känner exakt samma sak. Det går verkligen utan problem i flera dagar, sen styr stegen mot systemet utan att jag egentligen är särskilt sugen. Googlade att bryta en vana och hamnade på en helt ok sida som pratade om vikten av att få den där "må bra" känslan om man slutar med nåt beroendeframkallande. Träning, beröring, meditation, beröm, intresse. Tror verkligen att det är här jag brister. Behöver göra saker jag mår bra av, behöver känna mig duktig på mitt jobb och få kred för det, behöver träna, behöver veta vad jag mår bra av - vilket intresse som kan ge de där klickarna.
Den här gången tror jag att det blir 12 dagars uppehåll för mig. Är på dag 5 och om jag verkligen bestämmer mig idag så finns det ingen möjlighet under helgen. Och jag vet av erfarenhet att det blir lättare när jag passerat dag 5. 21 dagar sägs det ibland att det tar att bryta en vana. Tänker att det borde gå nu. Efter midsommar kommer det att vara svårt att dricka utan att det märks och då kan jag lika gärna låta bli. Sen har det gått rätt lång tid utan (om man bortser från lite lagom på midsommar) och då måste det gå att fortsätta på den banan, för som nu kan jag inte fortsätta.,
Men "inget hemma" är ett hett tips, Nystart. När jag är trött eller ledsen så söker jag en kick och finns det hemma så är det så lätt att övertala sig själv att "bara ett litet glas"...
Kanske kan du köra en nykter semester? Jag dricker sällan just på semestern nu förtiden och det är så vansinnigt skönt och mysigt att vara pigg när man är ledig. Man måste över ett visst antal dagar, sen är det lättare. I teorin vet jag precis... men nån gång funkar det tror jag. Jag vill inte ha alkohol som en stor del av mitt liv. Det blir ju värre och värre också. Än så länge utan upptäckt, men det är ju en tidsfråga. Så nu måste det funka, men jag tror på lång avhållsamhet och på att ersätta med sunda kickar.

Jag hade svårt att somna igår och när jag väl somnade var sömnen av dålig kvalité. Den avbröts gång på gång och jag drömde konstiga drömmar.

Klockan ringer
Jag ville inte vakna.
Trött, kroppen värker, huvudet gör ont.
"Du är i alla fall inte bakfull, gå upp!"
Jag går upp.
Kaffet smakar starkt.

Dag tolv inleds med att jag vet att allt som händer inuti och utanpå mig själv inte beror på att jag tog en (två, tre, fyra...) öl dagen före.

Anxiete tack för dina ord. Det är så skönt att inte vara ensam om problemet, även om jag såklart inte vill att någon annan ska behöva uppleva det! Ska kolla upp läkemedlet.

IronWill visst är det fantastiskt att få dela den här kampen men andra! Att kunna ösa ur sig utan att bli dömt, att älta inför dem som förstår.

Dag tolv som sagt och idag är jag nykter!

Jag har läst din tråd o flera andras från o till under en längre tid o ser er kamp . Precis som jag är det många andra som läser här men varken skriver eller kommenterar. Vi är tacksamma att detta forum finns och jag är själv en skuggläsare ’ . Ni alla som skriver här hjälper så många ! ?

Ikväll har jag blandat mousserande , rött vin o öl .....
Bara för att det är sista dagen innan min man kommer hem . Egentligen inte , för han kommer på fredag morgon men jag behöver morgondagen för att bli sober .
Är sjukskriven för utmattningsdepression . Skrev precis till min Chef att jag drack alkohol igen , nu när min man inte var hemma . Känns ändå bra att jag kan vara ärlig . Hon har frågat o jag har sagt att jag vill ha en rak o ärlig diskussion . Inte något ’tycka synd om’ det är jag färdig med .
Känns som ni som skriver här kan uttrycka er så bra . Från mig blir det säkert många ej sammanhängande inlägg , hoppas det är ok . Kram

Jag blir imponerad över hur du uttrycker dig och dina insikter. Verkar väldigt synd att döva det med gift.
Jag har ju också logiskt vetat säkert i åratal att jag inte borde dricka. Jag vet det logiskt nu också. Men ändå, där är den, rösten som säger att det här är ju inte på riktigt. Klart jag ska dricka igen efter att ha varit så ”duktig” ett tag. ”Käften” säger jag och då kryper han tillbaka en stund. Men jag hoppas att han kommer mer och mer sällan för att till slut skrumpna ihop. Men jag vill verkligen inte, faktiskt. Jag kände det så starkt den morgonen då jag bestämde mig. Så jag håller i allt vad jag orkar. Det är en av få kamper jag har i mitt liv som jag känner verkligen spelar roll. Det andra som jag dövar med A får vänta och delar av det kanske löser sig när spiralen är bruten.
Du och många andra kämpar hårt och det hjälper verkligen mig att känna att bland alla oförstående i min omgivning så finns det någonstans många som är som jag. Man är så ofta ensam om sina problem och spöken, men här finns det så många med samma demoner på axeln som fattar precis. Underbart!

Hej,
Och välkommen hit till forumet. Ja du jag blev oxå påkommen av kollegor. Inte att jag drack på jobbet men de misstänkte att jag var påverkad av något. Där och då i möte med chefen så lyckades jag ”prata” mig ur det. Hur jag lyckades med det är ju egentligen inget konstigt. Jag var en mästare på att manipulera omgivningen till att få saker på mitt sätt. Efter det kraschade jag helt och dagen efter tog jag ett nytt samtal där jag sa som det var. Jag hade stora problem och jag behövde hjälp. Jag la mig helt platt och var brutalt ärlig. Så här i efterhand vet jag att det räddade mig. Jag tog emot hjälp. I mitt fall var det företagshälsovård, provtagning och samtal m läkare. Dock kände jag att jag behövde hjälp att sluta helt. Jag visste att jag lämnat riskzonen och var beroende. Hur det skulle vara möjligt förstod jag inte men på eget initiativ och med stöd av arbetsgivaren åkte jag iväg på behandling. Efter det lämnade jag prover regelbundet i ett helt år. Det handlar ju om att få behålla jobbet. Visst kan känslan vara att bli kontrollerad men samtidigt var det en hjälp för mig och dessutom kunde jag återfå förtroendet från arbetsgivaren. Eftersom det är förbjudet att vara påverkad på arbetet och jag faktiskt hade varit det så kände jag inte att jag hade så mycket att välja på. För min del blev inte det en så stor del heller. Mitt fokus var att ta hand om nykterheten, att återfå tillit från man och framförallt mina barn.
Så kontrollen i sig blev bara en check på att jag gjorde det jag skulle men som sagt var för mig låg fokuset på tillfrisknandet.
Känslan av att bli avslöjad av arbetsgivaren var brutal. Skammen var vidrig men det infann sig oxå en frihetskänsla. Det fanns ingen väg tillbaka. Nu har det gått över 2 år sedan detta hände och jag jobbar kvar. Har blivit erbjuden fler nya tjänster av samma arbetsgivare. Har varit öppen mot chefer och mina närmsta kollegor vilket jag tjänat på i längden. Jag går rakryggad! För ingen som inte har varit där själv kan ha en aning om hur vidrigt det är. Psykisk ohälsa, beroenden, ångest, utbrändhet... jag checkade av alltihop men jag är förbaskat stolt över min resa och där jag är idag.
Början av resan är ofta tuff. Skam, skuld, ångest mm men det går att förändra. Vi är många här som vittnar om det. Ge dig själv en period utan alkohol. Lämna prover, lyssna på din kontakt på företagshälsovården och bara ”åk” med så här i början.
Det blev ett långt inlägg men jag vill verkligen ge dig lite styrka och även hopp. För det går.
Stor kram
Ellan❤️

Ja så är det nog att de tar tid innan sömnen normaliseras. Inte mycket att göra än att kämpa på. Nästan så man blivit rädd för o lägga sig. Samtidigt vet man ju att A inte är ett alternativ. Vi tar sikte på en bra natt o en nykter morgondag.

Allt gott!