skrev mulletant i Vägen vidare
och så skönt att du fortsätter läsa och kommentera. Kram och smaklig måltid / mt
skrev Lelas i Vägen vidare
Tänk att det är mycket svårare att skriva något vettigt här när livet rullar på som det ska... När jag har något på hjärtat som jag behöver få ur mig så ligger det långt fram i min hjärna att skriva om det här. Men när allt är bra, så blir det inte av. Jag läser ju mer eller mindre hela tiden vad som skrivs i andra trådar, och är rätt så flitig på att kommentera.
Men... hur mår jag då? Tja... Jag mår bra. Jag är fortfarande väldigt trött och jag märker att jag inte har så stora marginaler. Men jag mår bra. Jag känner mig lugn och avslappnad. Jag sover gott på nätterna (vilket jag iofs hela tiden har gjort, tack och lov) och jag njuter av att ljuset återvänder.
Jag var nyss och fikade med en kompis (han som jag flyttade in hos när det var som värst, så han vet allt om det pågående projektet...) på ett av våra fantastiska fik här i vår lilla stad, och han sa att han har tänkt på att maken min ler nu. Jag la upp en bild på maken på FB tidigare idag, och den hade kompisen sett och han sa "det är så skönt att se att han ler igen!"
Och det är helt sant. Jag mår så oerhört bra av att se min man le - ett ärligt och nyktert leende som kan inte kan hålla tillbaka eftersom det kommer ända inifrån. Så skall det vara! :-)
Nu skall jag laga lite mat till mig själv här, jag är gräsänka ikväll. Kram, alla!
/H.
skrev Lelas i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE
Hej, drickarn, Eriksdotter och Lantlollan! Och välkomna hit!
Ni undrar om det är möjligt att sluta dricka, och hur man bär sig åt. Svaret är att det är möjligt, och att ni kommer att hitta mängder av exempel på hur man kan göra om ni fortsätter läsa runt på forumet här. Här finns många fantastiska livsberättelser!
Lantlollan - du skriver att du gör din sambo illa genom ditt drickande. Har du sett att forumet också har en del som handlar om anhörigas situation? ("Hjälpa någon som står nära") Där kan du lära dig jättemycket om hur det är att leva med en alkoholist, dvs att vara medberoende. Kanske hittar du förklaringar där på varför din sambo reagerar på vissa sätt, eller tips på hur ni kan göra för att klara av det här tillsammans.
Pepp!
/H.
skrev Gäst i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE
Jag tycker att rött vin är gott. Jag tycker det känns lite lyxigt att få komma hem efter en lång hektisk arbetsdag och sätta sig i soffan med ett glas. Som lätt blir två. Att få blanda en ny sorts drink med spännande ingridienser känns som en happening.
Nu vill jag få bort denna vardagsvana och kunna njuta av gott vin vid speciella tillfällen eller om det är helg.
Måste med andra ord hitta nya vardagssysslor som får mig att inte hamna i soffan med glaset i handen.
Här om dagen tog jag en bakväg till jobbet för jag kände mig lite sliten efter lite vin kvällen innan. Jag hade druckit tre glas vin och är i och för sig säker på att jag fick köra bil åtta timmar senare men känslan fick mig att välja en liten gammal väg som är längre och då insåg jag att det här livet är inte okey :(
Men nu har jag bestämt mig liksom vi alla har här eller hur!?!? Vi hjälps åt!
skrev Gäst i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE
Är helt ny här men det känns som ett rätt forum, har ingen lust att gå på AA möten eller få behandling.
Det jag vill göra är att försöka kontrollera mitt drickande. Dom senaste månaderna har jag supit mig redlös ett par gånger i månaden samt att jag konsumerar i snitt ett flak öl på mindre än en helg. Det blir även några öl i veckan.
Jag vet att jag sårar min sambo han har själv haft spritproblem i sin släkt nära inpå sig så jag vet att jag river upp gamla sår hos honom.
Är det någon här som har lyckats att kontrollera ert drickande? Känner att jag inte orkar med detta alkohol sug varje dag. Är tackam för några råd.
skrev Gäst i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE
Är så glad att jag tagit steget hit. Googlade mig till denna sida i hopp om något som kunde likna "sluta röka linjen" och fann alkoholhjälpen.
Jag vet att jag dricker för mycket. Eller framför allt för ofta. Ett eller två glas vin per kväll och nu vill jag verkligen inte göra det längre. Dricker även om jag inte är speciellt sugen för att det är en vana. Alla omkring mig dricker lite vin varje kväll så det finns alltid tusen bra ursäkter.
Nu måste jag ta tag i detta beroende :(
skrev lillablå i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Ville bara säga hej och önska dig välkommen hit!
/k
skrev mr_pianoman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
För mig var det nästan en lättnad att acceptera att jag hade problem med att hantera alkohol. Men det tog ett tag att vänja mig vid att benämna mig själv "alkoholist"
Men nu är jag nykter alkoholist och känner att det är mycket roligare än att hela tiden se till att jag har alkohol så att jag klarar mig eller att hitta fler gömställen så att det inte riskerar att upptäckas. Det är ett förfärligt roddande med alkohol.
För att inte tala om hur bra kroppen mår.
Men det är inte enkelt. Du liksom jag har ändå lyckan att våra älskade har orkat finnas kvar hos oss. Det är en drivkraft. Stark!
Man hittar tillbaka till varandra i små steg och det är så skönt att slippa ha dåligt samvete hela tiden. Men viljan måste ändå vara ens egen. Man kan inte bli nykter för någon annans skull. Men det vet du nog redan.
Skriv på bara! Tappa inte modet. Tillsammans är vi starka.
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
så glömde jag att kommentera Lelas " Wow! " !! Hahaha !! Underbart !! Jag saknar en "Gilla" knapp att trycka på !! Jag förstår precis vad du menar Lelas !
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
välkommen Mulleman !!
Härligt att du tar steget, det är inte helt enkelt att göra det första gången. Kändes som att slänga sig utför ett stup när jag själv uttalade ordet alkoholist och accepterade att jag inte kunde hantera alkoholen. Jag blev avklädd, naken, inget att gömma sig bakom. Helt plötsligt blev jag tvungen att ta ansvar för det jag gjorde och sa. Jag som alltid haft möjligheten att fly och gömma mig med hjälp av spriten. Precis om du skriver så är vi helt sanslöst duktiga och inte bara "nästan" utan rejäla experter på att smita undan och hitta på förevändningar. För att inte prata om att hitta på gömställen !!
Jag väntar spänt på kapitel 2 !! Du kommer att se att vi är så otroligt lika varandra i vår sjukdom, det är det som är det fina med ställen där beroende träffas och pratar samma språk. Alla lögner och undanflykter har jag själv använt så det vill mycket till för att lura en annan beroende ! Och samtidigt är det så fint anordnat så det som jag mår bra av mår även du bra av, enkelt, eller hur ?!
Din kära livskamrat har satt spår här på forumet och jag tror du har mycket stöd att få och även ge där. Det är en mycket klok kvinna !!
Och hur du nu än känner för framtiden så kan jag lova dig att det blir bättre och bättre ju längre tiden går. Om du inte dricker ! Jag har ett helt frivlligt val att göra idag om jag ska dricka eller inte. Så var det inte tidigare !
Och just idag har jag valt att inte dricka ! I morgon innan jag kliver ur sängen så tar jag förhoppningsvis ett nytt beslut för just den dagen.
Lycka till !! Och jag tror det känns lite skönt för dig nu när du väl tagit steget !
skrev Lelas i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Hej igen!
Nä, jag vet allt för väl att det inte är lätt. I mitt liv är det inte jag själv som har beroendet, utan jag lever med en man som numera är nykter alkoholist. Kampen ser lite olika ut om man är den beroende eller den medberoende i en relation, men vi delar samtidigt väldigt mycket. Som till exempel insikten om att det inte är enkelt...
Häng kvar här på forumet, så kommer du att hitta många berättelser om vägen mot ett nyktert liv. Och i de berättelserna finns massvis av argument för varför ett nyktert liv är ett bättre liv än ett liv med alkohol. Du kommer också att märka att du inte är ensam, utan långt ifrån.
Pepp igen!
/H.
skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Men istället för av alkohol och svek och lögner.... av Alkoholhjälpen och vänner.
skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Jag förmodar att min kommentar är helt onödig, du vet förmodligen själv.... men för mig så viktig att säga just nu... DET HÄR är inte lätt! Jag tänker i min förlorade hjärna på allt jag måste avstå ifrån i det "vanliga" sociala livet och förlora, inte vara delaktig i, med mera dito. Måste komma ihåg allt elände det har skapat så många många gånger, det var verkligen inte lycka det heller. Jag vill ju bara vara en glad, trygg och stolt person över det jag är som den jag är. Tack för din kommentar. mvh/Mulleman.
skrev Lelas i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Välkommen hit, Mulleman och gratulerar till det första steget mot ett bättre liv!
Pepp!
/H.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
visst är det en välsignelse att vi stoppade det inmundigandet i tid :)
Igår på jobbet fick jag insikten om hur det står till med mej både fysiskt o mentalt mot förr.
Förr släpade jag benen efter mej när jag var bakis på jobbet.Så fort jag fick tillfälle la jag mej på soffan o somnade tom ibland(när min brukare vilade)
Nu är jag närvarande.jag är närvarande med min brukare och jag ser att jag är en fantastiskt bra resurs på mitt jobb.
Jag är där med hela mej.
Även om jag åxå när jag är hemma eller fotar i studion även där är med till 100% o väldigt målmedveten så skulle jag inte vilja jobba 100% med mitt skapande jobb/hobby/intresse.
Jag tycker om att arbeta med människor,vara lyhörd,peppa,ta hand om,vara vårdande o ge uppmuntran osv.Det hjälper mej åxå.
Det är så himla skönt att ta vara på livet.
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
..efter lunchen, känns det inte härligt!, så säg?
Solen skiner och jag har precis varit ute på ett tjänsteärende, jo jag gick faktiskt...
Snönhögarna faller sönder i små små bitar när man går förbi, och mina ögon letar frenetiskt efter första vårblomman bland de gula ihopstryckta grässtråen...
Blir det en snödroppe eller en hästhov (tussilago)???
Jo jag blir väldans glad över solen som har kommit tillbaka, den värmer och sprider ett ljus efter vinterns kalla mörka tid..
T.om snön blir vacker igen när det blänker av smältvattnet i den, och jag brukar se små gångar efter åkersorken i botten på snömassorna...
Jag stannar till...och tänker...NU Berra, NU! ska du njuta en stund, stanna upp och låta livet komma till dig..
Och det gjorde jag, jag njöt verkligen, jag fick en bit av optimissmen inbyggd i min själ, Hejhopp!, tänkte jag...
Jag försöker finna nya stigar till någon form av belöning till mitt sinne, hitta det som gör det roligare att leva, UTAN alkoholen...
Man bör nog försöka finna sina källor till positivt tänkande istället för att påverka den kemiskt...
Jo'rå det finns källor till oro också, hur fanken går det därnere i Japan?, klart man tänker på det...
Jordskalv, tsunami, och härdsmälta, de har större problem än vad jag har just nu...
Men det kommer också stunder där man bör byta impulser och bara se de som är bra för mig, och mitt välmående...
Och sedan får det se ut bäst det vill runtomkring mig, i MIN lilla bubbla, där mår jag bra i alla fall...
Och då kan lite solsken hjälpa till, och ett sökande efter vårtecken vara en alldeles utmärkt terapi för mig och mitt mående...
Sen att det tog typ 2,5 gånger så lång tid att gå den där biten på tjänsteuppdraget, jaha se.. det skiter jag i..haha!
Men jag har "tankat" mig själv med gott sinne, och det ska jag leva på i flera dagar, jag älskar när impulsiva saker som händer i mitt liv...
Inte behöver jag någon alkohol för att orka leva, tvärsom...om man skippar den så orkar man nog leva lite mera, och kanske längre,.. och behagligare...
Det praktiserar jag just nu, och vet ni?....det funkar!
Mors Berra
skrev Gäst i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE
jag super som en jävla kvast neger i en soptunna jag vill sluta och min penis blir så liten när jag dricker HJÄLP!!!!!!
skrev mr_pianoman i hur mycket är för mycket?
Det är nog många som känner sig vingliga här, men vi vill förändra och det går faktiskt! Jobbigt javisst, men tänk va livet kan bra utan alkohol! Det trodde jag inte när jag söp.
Hoppas du hittar glädjen i livet.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hahahahaha, jag hittade en annan länk där han sjunger live. Jo, jag blev tilltufsad igen men jag reste mig upp på 8 och gick. Jag kommer aldrig mer att bruka våld på mig själv och förhandla bort mitt livsutrymme. Hoppas att det kan ge styrka till andra här på forumet.
Kram kram
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Ja, jag är faktiskt tillbaka, det känns lite vingligt och overkligt men det går framåt ;-). När det gäller min historia så tror jag inte att jag vill dela med mig av den just nu, men jag har blivit väldigt illa behandlad igen, fast den här gången fanns inte alkoholen med i samma utsträckning av om det det fanns tendenser. Hur som helst, det känns som om jag hittat hem igen, underbart. Och jag kunde resa mig upp och gå en gång till Det stärker i längden, det finns ingen anledning att stanna kvar i en destruktiv relation som bryter ner. Vi är alla värda något bättre än det.
Tusen kramar Märta
skrev lillablå i hur mycket är för mycket?
Så skönt att du är tillbaka!!!
Jag har saknat dig!!!
och tack ni alla för fina fantastiska ord!
Kram!
/k
skrev Lelas i hur mycket är för mycket?
Lyckosam dig, mulletant, som har Märtas historia kvar att läsa! I hennes inlägg finns så många vackra ord och klokheter! :)
Kram, alla!
/H.
skrev mulletant i hur mycket är för mycket?
njuuut! Nu ska jag bekanta mig lite mer med märta:) / mt
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
..välkommen tillbaka, av vilken anledning du nu var borta (mm måste medge att jag blir nyfiken, men vi låter det var där..)
Den där j@vla låten påminner om min barndom, när man satt och kollade TV'n en lördagskväll...
Man var alldeles fashinerad över att det överhuvudtaget var i färg, sen spelade det ingen roll vad för skit de sände...
Och för en líten knodd som inte hade lärt sig engelska ännu, så lät det ju ungefär så där, alla andra språk...
Bara de var glada och kunde tralla vidare..jojo det var kvalite'tsunderhållning det..
Nä så ALLT var knappast bättre förr, inte ens fyllorna..
Mors Berra
Gött att du har det bra, att ni har det bra, och att våren kommer!!!
känn dig inte tvingad att skriva bara, skriv för din egen skull, och
när själv när du vill!! <3
kramar!
/k