Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat !
Jag hoppas själv komma till din insikt och styrka.
En dag kanske jag också kommer så långt att jag kan vara utan alkohol för att njuta fullt ut av livet.
Är inte där än men väntar och tar till mig av livserfarenheter som din.
Fortsätt leva som du lever nu - det inspirerar.

..och tack & lov den enda för kvällen..
Den skvalpar förnöjsamt därute i köket efter kvällen övningar...

Grannarna var över och vi fluktade på sista chansen på melodifestivalen...
Vi åt middag tillsammans, det blev taco's, och inget så där tra-la-la middag..
utan vi kan umgås ändå utan en massa krusiduller i köket...

Det känns skönt, snubben kommer in med sina vardagliga slitna jeans,
en och annan oljefläck efter något meck...
Jag ser på hans brallor, och tittar på mina, japp vi är på samma nivå!

Tillsammans kan vi vuxna fläka oss i hörnsoffan, och damma av en och annan fis också...
Och det känns skönt, vi kan vara naturliga med varandra...
Och det är nog det absolut viktigaste i ett förhållande gentemot andra,
kan man fisa ihop, ja det är det mest ultimata vänskapsbandet man kan visa,
då känner man sig trygg i varandras sällskap och kan vara som man är...

Ja, jag är lite knäpp, men jag tolkar det så...
Det bidrar till en lugn atmosfär, och visst..en viss odör också...

Vi hejjade på våra gemensamma favoriter, och det gick väl sisådär...
Phil Collins lookalike med the Monkeys, han kom hela vägen...
Ja ni ser, jag har inte totalkollen, jag umgås och surrar en hel del, och fladdret på TV'n är ganska så sekundärt...
Precis som det var när jag drack, TV'n var inte viktig, utan någonting man blängde lite slött på när man inte hade något att prata om för stunden...
Så jag har inte förändrats sådär tvärt genom nykterheten, jag är samme snubbe som tidigare...

Men...jag har ingen dryckes-stress kvar, måste inte se till att det finns i glasen hela tiden, allra helst mitt eget...
Behöver inte "hämta något" i köket där BIB'en står i onödan, behöver inte känna stressen över hur mycket det är kvar i den heller...
Eller börja leta/öppna nästa Bag-in-Box så jag är säker på att mitt rus ska behållas på en jämnt, eller ökande nivå..
Jag drack julmust i mitt rödvinsglas, och vet ni...?
Jag drack bara så länge jag var törstig, inte fortsatte jag att dricka för någon annan "törst", nej nej!

Mätt och belåten kunde jag avnjuta efterätten och kaffet vid soffbordet med mina sinnen i fulla bruk, det kändes bra!
Jag hade det bara trevligt och avslappnat, inget "internt brus" i huvudet som tog all min uppmärksamhet...
Sade inget dumt som jag kommer att ångra under morgondagen, välte inte omkull några glas osv..
..och vet ni?
Det känns fortfarande så bra, och jag har inte gått miste om någonting..

Jag har mitt liv i behåll, och jag har ett kvalitativt bra liv, just nu, och just i morgon...

Imorgon vet jag att frugan kommer att smyga upp kl 07:55 för att sätta på TV'n...
För då som traditionen bjuder, börjar starten av Vasaloppet....

Jag kommer att slå upp mina klarblå så småningom, och upptäcka...
Det kommer ingen ångest, det kommer att bli en BRA dag, därför att...

Jag ska se Vasalopps-starten för tredje gången i mitt vuxna liv, utan bakfylla!!!

Är det inte en underbar och ny tradition...?

Ibland är förändringar....BRA!

/Berra

LÄS BOKEN! "Äntligen full kontroll" Av Allen Carr.

Den fungerar verkligen! 90% de som testat metoden känner sig FRIA alkoholbegäret!

Varför vi inte subventionerar ut mängder av dessa böcker till behövande är för mig helt oförståeligt.

till dig, trogna måne / mt

önskar dig en trevlig helg! Hoppas det går bra för dig! /mt

Hej lilla jag!
Missade ditt inlägg, då hade vi en bra kväll både du och jag i går. Ja, det är märkligt hur alla vittnar om det magiska i att stress och oro rinner av sinnet när man kommit in en AA-lokal. Hur en inre ro infinner sig och gör att man lämnar lokalen i en helt ny balans. Grattis till tre veckor!
/Fenix

min trygghet är fortfarande AA. Jag är "skolad" inom AA och i början av min nykterhet gick jag 3-4 gånger i veckan, ibland 2 ggr om dagen. Jag upplevde det som min fasta punkt i tillvaron när livet ändrade karaktär och jag var tvungen att hitta mig själv i den röra som fanns i mitt inre. Det var mycket nytt att upptäcka som nynykter !

Jag har väl idag ett mer sporadiskt gående till AA, jag var faktiskt igår, men när jag känner att jag börjar spåra ur så ger jag mig dit. Samtidigt är det viktigt att vi som varit med ett tag visar upp oss så att nykomlingar ser att det fungerar och att vi är beredda att hjälpa till i vår tur. Såsom vi blev hjälpta när vi var nya.

Det är en fantastisk organisation som finns över hela världen, även i länder där religionen säger att alkohol inte finns. Eftersom våra traditioner är grunden så är det lika var du än kliver in i en AA lokal, jag känner mig hemma direkt oavsett språk, religion, kultur !! Många är de gränslösa berättelser som berättas om hur folk blivit hjälpta bara genom att kontakta AA i landet de är i. Jag själv har blivit skjutsad en rätt lång väg på kvällen bara för att de inte tyckte om att jag som utlänning skulle vara ute själv. Trygghet !!

Kanske vi syns på något av AA's stormöten ?

Tack Adde!
Ja. så enkelt och så svårt är det här med alkoholism. Den enkla lösningen är att sluta med alkohol, eftersom den nästan uteslutande gör dig skada. Det svåra är att faktiskt komma till skott och göra det. Efter att ha sovit en riktig sömn på sju timmar och vaknat nykter, hoppas jag för allt mitt hjärta att äntligen vara på den rätt sidan gränsen för gott. Men jag följer rådet, och har tagit som löfte att idag ska jag äta bra mat och inte dricka någon form av alkohol. Nog är det ett realistiskt mål.
Och så ger det mig en ny guldstjärna i min bok:-) En bra fredag till alla!
/Fenix

Åhh va roligt att höra att du varit på möte!!! Jag var på mitt tredje möte igår kväll och det är toppen!
Känner mig glad och full av energi när jag åker därifrån! Men visst är det en varm känsla att
komma dit!!?
För mig personligen går det fortfarande fint... Har tre vita veckor nu... Tiden rinner på och
jag mår så mycket bättre! Inte bara fysiskt men framför allt psykiskt! Så himla skönt att
slippa den jäkla ångesten.
Hur har ni andra det?? Nån annan som varit på AA-möte?

i klubben Fenix !!

Hej mulletant!
Har inte direkt skrivit listor, men däremot läst en del av vad jag skrivit under året och där finns ju sida upp och ned på nackdelarna med missbruket av alkohol.
Så ikväll tog ett kliv framåt och gick på ett AA-möte. Kanon för det mentala, och nu ska jag ta hjälp även av AA på min resa mot ett Framgångsrikt inre:-)
/Fenix

och verkligen lyssna på varandra är nödvändigt! Jag hoppas vi har samtalet om alkoholen på väg... Vi har talat om så mycket genom åren men det här är så svårt. Jag kan förstå Lelas att du är paralyserad och förstummad över makens hemliga snusande och jag kan likaså förstå att det för dig blir en parallell till smygandet med alkohol. Fint att ni pratar vidare! Kram / mt

Ja, mulletant, du har helt rätt i att vi har tur som har Adde! :-) <3

Däremot finns det en skillnad i det här fallet... och det är att maken ALDRIG innan har snusat. Han har alltså börjat nu, helt plötsligt. Hm...

Vi har pratat om detta, i flera timmar under kvällen igår. Vi går inte runt här hemma och är sura eller bittra på varandra, utan "luften är rensad". Jag är så oerhört tacksam att vi kan prata med varandra!

Kram, alla!
/H.

- hoppas bra! Och du Polaris kan läsa vad Adde skriv idag om snuset... Kraft i kampen till er alla! / mt som kämpar sin egen kamp

tur vi har kloka Adde med så mycket erfarenhet att dela med sig av. Jag har också haft en tung dag ... hoppas på ett "äkta" samtal ikväll. Kram från hjärtat / mt

får följa dig längs vägen! / mt

eller tre eller nio !!!

Helt ovetenskapligt men som jag tror de flesta som slutat med alkohol eller droger har lagt märke till är att någonting händer ungefär vid tidpunkterna 3, 6 och 9 månader in i nykterheten. Varför det stökar till det för oss just då tror jag inte nån vet riktigt men så är det !

För min egen del blev jag så fruktansvärt odräglig vid 3 månaders "ålder" att fru och barn nästan vädjade att jag skulle ta en sup ! Jag återgick helt klart till gamla beteenden och var torrfull. Jag kommer ihåg att jag ringde runt till mina behandlingskompisar som var ung i samma "ålder" och vi hade alla mer eller mindre liknande symptom. Vi hade ju blivit förvarnade av vår efterbehandlingsterapeut men ändå blev vi skrämda av det som hände. En yngre kille tog ett återfall som han aldrig hämtade sig ifrån. Man kan ju tänka att det blev en självuppfyllande profetia men nu har jag sett det hända så många gånger hos andra så för mig har det blivit en sanning.

Däremot så varierar symptomen från väldigt kraftiga till en lättare typ av nervositet och oro och även i tid när det är som värst. Jag upplevde 6 månaders väldigt lite men det kan ju ha varit att jag lärde mig av vad som hände första gången. 9 månaders hade jag inga känningar av alls.

Att sluta snusa och röka samtidigt med att sluta dricka råder vääääldigt delade meningar om !! Jag vet att det finns vetenskap som pekar på fördelarna med att även sluta med sånt samtidigt med alkoholen MEN som råalkis så håller jag inte riktigt med där !! Det är mycket möjligt att det rent fysiskt är bättre med totalstopp av samtliga beroendegrejer men psykiskt är det inte lika lätt. Jag har haft vänner som har bestämt sig att göra såna (idiot-)stopp (bla en vän på behandlingen där det gick så långt att terapeuten köpte snus till honom och sa åt honom att fortsätta snusa!!) och ingen har klarat av det. Och då har det varit tillbaka till alkoholen som gällt. Ska man rangordna farligheten så röstar jag på alkoholen som den värsta fienden, har jag inte den är det lättare att bemästra de andra när jag känner för det.

AA's devis : En sak i taget är inte så tokig ändå !!

Jag själv var mogen 1,5 år in i nykterheten med att sluta röka och det tog 4 år innan jag valde bort snuset. Är det nåt jag skulle gnälla på idag så är det väl sockersuget och att jag äter för mycket !! Men , jag är hellre fet än full !!

Det är kanske dags, Lelas, att ta ett lite snack så ni kommer på samma nivå igen utan anklagelser ? Vi är bara människor med våra fel och brister och vi alkisar har en stor förtroendebrist som tar lång tid att reparera. Tillit är inget vi får när vi slutar supa utan tillit är något vi förtjänar efter en lång tid i nykterhet.

Låt du gubben få ta sin prilla !! Det är han värd !!

skrivet.Så sant som det är sagt

Tack, gullet.

Jag kom fram till en sak sent i går kväll, efter att ha varit mer eller mindre paralyserad sedan lunch. Eller ja, jag åt flera gånger, jag såg på dåliga tv-program, jag surfade runt... Så jag var inte så död som jag kände mig.

Hur som helst. Jag kom fram till varför jag blev så ledsen. Rätt som det var trillade polletten ner.

Som några av er vet sedan innan så bestämde jag mig för att stanna kvar hos maken även om han skulle ta ett återfall, under förutsättningen att han hanterade återfallet "enligt boken". Han vet efter tiden på behandlingshemmet vad han förväntas göra, och om han skötte det så skulle jag acceptera återfallet. Och så blev det ju också, för ca en månad sedan. Han tog ett återfall, han hanterade det väl, vi pratade mycket och tog hjälp av det skyddsnät vi har på olika sätt. Fine.

Och det där var ju alltså ett återfall på "den kemiska sidan" av alkoholism-myntet. Det handlade om alkoholens kraft, och berusningen och sånt...

Men, det som hände igår var något annat. Det visade sig att maken under en tid - jag vet inte alls hur länge - har snusat. Jag skiter egentligen i själva snuset (fast jag tycker att det är äckligt som tusan, men det är ju en annan fråga), men det som gör så ont i mig är att han inte har sagt något. Han har uppenbarligen köpt snus, lagt dosorna så att jag inte skall upptäcka dem, och låtit bli att ens nämna det. Han säger att han inte har sagt något eftersom han trodde att jag skulle reagera ungefär så här - och då undrar jag varför han ändå har gjort det, om han nu vet att det kommer att göra mig ledsen...

Så, det här känns som ett återfall på "den psykologiska sidan" av myntet. Även om det i sig inte är en så stor grej, så blev det för mig en jättegrej eftersom beteendet är det samma som när det handlades, gömdes och smusslades med alkohol här hemma.

Jag frågade maken hur stort steget är från det här till att börja gömma flaskor igen, och han säger att det är jättestort. Men hur skall jag kunna tro på det?

Usch, det känns som att jag halkade flera månader tillbaka i tiden när det gäller att kunna lita på honom. Och jag tyckte ju att det gick så bra... Suck.

Men... upp på hästen igen! Kram, alla!
/H.

Tänker att jag skall in o läsa här vad mina vänner här har för sig o pratar om. Att söka stöd o tröst. Men när suget kommer käns det som något hindrar mig att gå in här, är rädd för att se sanningen o att någon säger bit ihop o var nykter nu, rädd att inte få ta den där ölen. Detta skrämmer mig, käns som en annan tar över ens vilja o tankar.
Hur tacklar ni suget? skrämmer det er?
Nu har jag slutat snusat bestämde mig i morse, får nu se om man även ramlar tillbaka där. Två onda sakaer man kan vara utan. Skall man ändå kämpa med att sluta med ölen så kan även snuset få följa med på samma resa,

Polaris

.och jag med dem, och så tänker jag, är förändringen klar nu?

Har mina två år brevid flaskan (och inte dränkt inuti den..) gått från förändring till normalstatus..
Är jag "färdig" nu, är mitt normala jag nykter och avdrogad från alkoholen?

Funderar på orden, en gång alkis...alltid alkis...
Jo nog är jag en personlighet som har lätt för att överkonsumera precis allt, jag söker mina kickar precis överallt..

Jag vet att jag aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol, jo jag kommer att kunna dricka...
..men aldrig mer "normalt", jag kommer för all framtid att ganska omgående få en alkholistisk förhållande till alkoholen,
dvs jag kommer att missbruka den eller åtminstone riskbruka den..

Och hur överjävlig är inte denna drog, som verkligen svetsar ihop stålband med sig...
Man vet vad den ställer till med, men man är oförmögen att vilja/våga slita sig loss,
den gör en stridsoduglig och man tillåter sig förnedras dag efter dag...

Man sitter där och funderar, vilket j@vla liv jag lever egentligen, varför tar jag mig inte ur det här...?
Dagarna går,... och man är så himla medveten om sin egna status, men man är helt handlingsförlamad...
Orkar jag ta en dust med mitt söndertrasade jag, som lever ett loose-loose-liv med alkoholen...

Alla förlorar på alkoholen, i känslor, relationer, ekonomi, aggressioner osv...
Kanske fem procent gör livet lite mera behaglligt, för några år sedan...
Ska dessa fem procent få överskugga de andra dåliga 95 procenten då, ska 1/20 vara starkare än 19/20!!!
Det låter inte sunt, någonting slår slint i ekvationen i våra huvuden, vi låter oss luras!

Vad händer med våra huvuden..?
Alla kan banta...
Alla kan sluta röka...
Alla kan sluta dricka alkohol...

"..det handlar bara om karaktär!"

Men om karaktären är vårat levnadsätt och identifikationen finns i vårat sätt att leva,
ska vi sluta andas då också, för att minska koldioxidutsläppen?

Någonstans i vårat inre har vi en magkänsla...över det som känns rätt eller fel...
Några röker för att det är "avkopplande" och gör att de kan få en paus ifrån arbete för återkoppling till livet...
Men om man nu bara röker istället för att arbeta, har då inte belöningen blivit det som tagit över hela alltet...
Ska vi då bara "belöna" oss hela tiden, utan att göra skäl för det, tog någon ifrån oss nappen för tidigt?
Samma sak händer med allting som det blir för mycket av...

Vi ökar hela tiden kraven på oss själva, vi ska vara effektivare och prestera mera...
Måste man då också "fira" mera, eller koppla av effektivare...
Vad är nästa milstolpe, nedåtjack?

Någonstans i mitt inre så finns det ett "gummiband", som går att sträcka NÄSTAN hur långt som helst...
Men med ålderns rätt blir det allt skörare och lättare för att få sprickor, och brister det så är det kört!
Min medvetenhet är att hålla koll på hur långt jag vågar sträcka bandet, dag för dag...
Totalt sett så måste jag minska på utsträckningen oavsett hur mycket jag än kunde sträcka mig tidigare i mitt liv...

När jag var yngre var jag "odödlig", idag har jag ett medvetande om att livet har sina begränsningar,
men det handlar inte om att överleva, utan att ha ett vettigt liv under tiden man lever..

Men idag...så räknar jag att dagarna går...
Jag är nöjd med de dagarna innan idag, och ser fram emot de dagarna som nalkas...
Jag har tagit bort ett stort oroselement i mitt liv, ångesten skapad av alkoholen...

Ångesten tar inte längre mitt liv...

/Berra

Ja ni gissar rätt! här sitter man hemma från jobbet med ågren, igår fick man besök av ölen igen. mitt i veckan fy fan vad kass man är. Blivit mycke dricka sista veckorna. Är så himla rädd. Vuxna karlen sitter här o är rädd. skäms.
När man fått en o två öl isig så mår jag så himla bra, livet leker. allt är frid o fröjd. tror jag. Tills man vaknar o ser alla mess o samtal man gjort i fyllan.

varför kan jag inte finna kraften som ni andra har, varför?

Önskar er alla en bra dag
Polaris

livet är sällan svart eller vitt. Det leder ingenstans att fördöma en annan och tala om hur "dålig" den är - och så kan det lätt (?) bli med vänner, man vill ta ställning för eller emot. Utan att det är illa menat. Din inställning till Al anon låter så sund och klok. Fortsätt med det och lär dig om dig själv! Kramar / mt

Mulletant, du skriver någon rad om människor som tror de ger stöd (och säkert också gärna bara vill gott). jag håller med om att det inte alltid blir helt rätt. Kan nästan bli upprörd över att allt blir så svart eller vitt. Och visst, mannen jag valt att leva med så många år har en hel del dåliga sidor. Men där finns ju de bra sidorna. Åtminstone jag behöver hjälp med att få en mer nyanserad uppfattning av, det som du så klokt skriver, den nya världsbilden. Hur konstigt det än låter, är det lättare att bli objektiv och även försöka se om livet tillsammans har en chans att fungera. Svart eller vitt - det blir lätt lite farligt. Och så klart vill jag komma ihåg det bra, även om det visar sig att det inte fungerar. (det här blev också lite svamligt, hoppas det går fram vad jag vill ha sagt)

riktigt vilsamt och skönt på soffan! Den tar mycket kraft den resan vi är på... gråt mänskobarn, det hör livet till, skrev en vän som inte orkade finnas kvar. Men orden håller. Kramar / mt