Senaste kommentarerna i forumet

Näe, det här går inge bra. Jag får inte till något varaktig uppehåll från alkohol. Var helt utan i 10 dagar, kändes så underbart, saknade det inte alls. Och, plötsligt, utan nåt riktigt sug egentligen tyckte jag det var ok att ta lite vin till maten...Sen dalade den goa, fria känslan jag hade innan o jag har hittils inte hittat tillbaka dit. Blir så oerhört trött o resignerad, känner mig så misslyckad. Gnäll, gnäll, Hatar att vara gnällig o modlös oxå o vill verkligen inte det. Föraktar mig själv för att jag inte kan ta hand om mig. Vet att jag egentligen är kapabel och förstår inte att jag kan tillåta att låta både alkohol o nikotin förpesta mitt dyrbara liv. Hat, kamp, sorg, missmod, hopp, förtvivlan. Ja, det är rörigt just nu.

Inte bara Måndagar som suger i mitt liv, utan även andra dagar kan gör livet surt...

Började med att det nyanställer en "surkärring" till som kom hit i morse ochj skriver på ett avtal..
Känner henne sedan tidigare, hon har jobbat hos oss förut och sade upp sig för att hon inte trivdes...
Nu är hon tillbaka igen efter en tids arbetslöshet, och jag tänker varför?
Varför väljer hon att komma tillbaka när hon vet att hon inte kommer att trivas,
måste hon sälja sig tillbaka till samma ställe???

Hon kommer att slå sig i lag med de andra bitterf*ttorna, de gjorde hon ju senast...
Men som förut kommer hon att hamna både i och utanför om hon inte spelar sina kort väl..
Hon kommer inte kunna skapa en "egen grupp", det vet jag...

Varför får inte vi en lugn stund, är så trött på allt detta tramsande, suck!

Annars då, jo då, andras problem blir plötsligt mina, som vanligt alltså...
Tänk så skönt att kunna lasta av sina åtaganden på andra...

Förändras till att från vara "..när du har tid", till att bli "..nu MÅSTE du priotera mina grejor.."
Och det är väl ok, om det inte fanns typ tretton till som säger samma sak..
Alla har ju en förmåga att hamna i en allmän "psykos" där allt kommer på en gång...

Chefen har väl antagligen tryckt på, och då lastar de alla av sina uppdrag på andra, samtidigt!
Detta plus alla akutärenden som ändå har prio A istället för prio 1...
Allt har samma innebörd, men bara olika namn, mitt först!

Usch, nä det här avslutar inte en annars så bra vecka, det var synd...

Jag kryper in i mina egna tankar, och tänker....
Vad är vikitgast?, mitt välmående naturligtvis...

Och vad gör jag?, sätter upp ett galler mot alla gläfsande varulvar...
Stänger in mig i mina egna tankar, och tänker ...det är bara ett jobb, det är bara ett jobb...

Balansen mellan det som jag bör engagera mig i, och det jag inte ska engagera mig i är s@tans hårfin..

Lägg koncentrationen på mig själv, mina tankar...jag ska må bra...

Tänk om jag kunde gå in i mig själv, skapa en stenhård fasad som kulorna kunde studsa på,
och djupt därinne skulle jag ha det varmt och mysigt och få vara den jag egentligen är...Berra...

Vet inte om jag bara är för känslig, eller om världen bara har blivit så mycket kallare och hårdare...

En sak vet jag i alla fall, det finns aldrig tillräckligt med anledningar för att ta till alkoholen, vad som än händer...
Varför förstöra något som jag nu under en tid har hunnit bygga upp så bra..
Skulle jag det, skulle jag lika gärna kunna ansluta mig till resten av vargflocken på jobbet, och leta nya offer...

Mitt liv, min helg!

/Berra

ModestyBlaise:
Som Adde sa, så är det nog bra om du ber din sambo att inte köpa hem boxar...
För som alkoholist är det tillräckligt svårt ändå. Om man inte har nåt hemma
så kan man heller inte dricka. Och har man LITE hemma som man dricker så
kan man gå över lik för att hitta mer!!
Stå på dig och fortsätt prata med oss här på forumet! Vi sitter alla med samma
problem och har inget att skämmas för! detta är en sjukdom inget vi själva väljer.
Du KOMMER att lyckas, men bara DU kan göra förändringen... Säg till din sambo
att du vill dra ner på drickandet och föreslå att ni kanske båda kan ta en vit
helg å hitta på något annat!
Vi finns här för dig!!!! Lycka till i helgen!
kram

storajag:
Välkommen hit!!! Vad roligt att se en ny medlem! Du har precis som jag
känt att alkoholen tar över... och TRO mig, jag vet precis vad du pratar om!
Jag har min 15 nyktra dag idag och känner mig glad och motiverad att fortsätta.
Det blir liksom som att säga hejdå till en gammal vän när man ska sluta dricka.
Men tänk på allt positivt du får tillbaks! Att vakna pigg utan bankande huvudvärk
och ångest... Precis som jag sa till ModestyBlaise så är det ju DU själv som måste
göra förändringen!
Vet inte om du varit på något AA-möte men det kan jag varmt rekommendera!!!
Jag tänkte själv: "Äh, såna himla problem har jag väl inte.... Sitta där med en
massa a-lagare..." Men det ÄR inte så! Det är vanliga personer med vanliga
jobb och familjer. Och alla har sina egna problem, stora som små... Men det är
en otroligt skön känsla att komma dit och inte behöva skämmas!
Så för din egen skull, gå dit och känn dig för, jag törs lova att du får ett otroligt
välkomnande av de andra! Och du behöver inte alls känna att du måste säga
nåt! Du kan "dela" hur mycket eller lite du vill!
Lycka till storajag!!!!
Och stanna på forumet!
kram //lilla jag

fredag igen..tiden går fort och det har blivit varmare nu bara 3 minus i morse.
Denna helg skall jag inte inköpa något alkohol..
Har bestämt att vara nykter. Varje dag som man är det känns som ågren släpper fast
man inte har gjort något.
Jag känner mej bara som sämre människa för att jag har en last till ölen.
Men jag skall vinna över det.
Livet har annat och ge fast ibland så tror man inte det.
Ha en bra fredag allihoppa...Kram

någonstans. Ska spela den, med Lisa Nilsson. och andas./mt

..bullfest hela dan.

Det är en lättnad när man fått flyttat alla saker från ena stället till det andra. När det är gjort kan man ta det lite pö om pö. Långsamt leder också någonstans.

Lycka till!

Jag är ny här och vet riktigt inte hur detta fungerar...men jag försöker...
Jag har bestämt att ändra mitt beteende i fråga om alkohol.
Den skall inte ta upp dessa kvällar i min ensamhet.
Tycker att det är viktigt och ha andra att prata om detta o få stöd.
Jag vill så himla mycket annat och vill vara utan alla dessa öl.
Idag är början till ett nytt livskvalite i mitt liv.
Tacksam för all stöd jag kan få av er...Kramar till er alla...

att du lever ditt liv i ditt hem och drömmer dina drömmar! Sov gott! PS Jag kanske inte kan delta i bullkalaset. Jag tror att det är mycket vatten mellan er och mig. men jag deltar så här och trvs i ert sällskap! / mt /gt:)

Jag kommer! Men det vet du ju redan...

Härligt att höra att du har det bra, vännen! :-)

/H.

Halloj!
Mr Piano-Man, just nu mår jag bra, mycket bra, och tack för att du frågade!
Jag har precis ätit lite kvällsmat, macka med ost och avocado och ägg, för
den som undrade... äggen vid sidan... och innan det pratade jag i drygt en
timma med en av de finaste varelser jag vet, en kär vän från forumet! Det
var en ledsamhet som fick oss att pratas vid, det kom nåt gott från det, den
här gången också! Fortfarande så fascinerad över hur vi kan känna varandra
så väl trots att vi inte setts, hur det är som att träffa en gammal vän första
gången vi ses i verkligheten, när vi bara mötts genom bokstäver innan...

Idag har jag städat klart i gamla lägenheten... Putsa fönster i minusgrader
är inte helt lätt... dessutom sken solen igår... hua... Men mormor gav mig
morfars gamla tips (gammal alkoholist var han, tillika sjökapten, vet inte
i vilken ordning): ta lite sprit! Och vet ni vad, det funkade!
T-röd made my day! Strålande vackra fina rena fönster!

Åkte sedan en sväng till Ikea, för att fira lite, men det blev inte möe köpt, några
ljus och ett par solcells-rislampr till balkongen, och stolsdynor. För jag vill
ju att vi ska sitta mjukt när vi har bullkalas! Blir helt ärligt mer och mer sugen
på att bjuda in er på riktigt, till min röriga och stökiga och oklara lägenhet, för
att ses på riktigt, och kanske finna nya vänner för livet!

Annars går det långsamt, en liten låda här, en annan öppnad där, och nu
kommer det gå bakåt, har köpt vit färg idag, för att måla insidan av mina skåp
i köket, de är trärena idag, vill ha dem vita och rena, så nu får jag ju plocka ut
allt jag ställt in! MEN det är min lägenhet, och jag gör det i min takt, och ja, jag
vill lägga lite pengar på en hyresrätt, för jag har tänkt att bo här ganska länge,
så det så!
Det sista var nog riktat till far min, han är så mån om mig och vill inte att jag
ska skänka bort mina pengar till bostadsbolaget... =D

Nu ska jag sätta mig i min soffa och titta på min tv, och äta lite av min choklad,
och sen ska jag sova i min säng i min lägenhet och drömma mina drömmar!!!
Kärlek och värme till er alla!!!
KRAM!!!

man att han slutar köpa hem. Åtminstone boxar, bara en liten åt sig själv. Eller är det så att även han har problem ? Han behöver nån att rättfärdiga sitt drickande med ?

Pröva beslutet om en dag i taget !

Läser denna tråd VARJE dag.... och förstår att jag inte kommit till den punkten där ni andra verkar vara.
Alla berättar om sina nyktra dagar/helger/veckor/månader.... och jag kämpar vecka ut o vecka in!!!!

Varje gång jag har ångest, så vill jag sluta helt .... då jag inte kan dricka "normalt"....men tanken på att leva utan mitt vin gör att jag blir skitdeppig, o undrar om det ens är värt att leva då? Sååååååå beroende är jag :(

Förra veckan drack jag "bara" 2 ggr, med vänner på fredagen....o vinmys med sambon på lördagen ---- BRA VECKA!

men denna vecka??? HAHHAHAAAA..... bråk hemma med barnen i måndags, o jag svepte en flaska vin, för jag orkade inte ta fighten, ville bara in i dimman. sen träning i tisdags, o vatten på kvällen.... tänkte inte ens på alkohol.

MEN i går, onsdag, så köpte min sambo hem vin till helgen.... o vi skulle bara ta 1 eller 2 glas.... och det kan han ju göra.... men inte jag!! JAG VET JU DET INNAN, att det kommer att gå åt helvete, så jag hade ingen lust att åka hem, hade 100 tankar om jag skulle åka o träna, eller bara åka till badhuset o hålla mig hemifrån till sent.... för att undvika boxarna... men åkte tyvärr hem direkt från jobbet.. sambon hällde upp vin åt oss.... varsitt glas... som blev 2.... och efter 2 glas..... så blir jag som en svamp, o måste trycka i mig 2 glas till..... VARFÖR??????

så idag sitter jag på jobbet, varit bakis, har ÅNGEST, o vill inte hem, för där står boxarna till helgen... o kommer jag att kunna låta bli???? tror inte det..... :(

Förstår inte hur ni andra kan ha så karaktär, ni är så jävla duktiga!!!!!
och som nån skrev här, det här med barnen :((((( mina barn är tonåringar, o såg mig i går med vin (igen).... o vad får de för alkoholuppfattning??
usch, blir så besviken på mig själv, vecka ut o vecka in..... håll tummarna för mig, att jag kan motstå vinboxen i kväll!!!

... och du är min vän fast jag inte "känner" dig. Inte IRL ... men ändå. Jag är glad att du finns här, som den du är. Kram och glad förväntan inför löningen och helgen! / mt

Kan det vara bättre så säg!

Försöker i varje andetag finna små positiva saker att hålla fast vid i mina tankar....
Nästan "klänger" mig fast vid dem, få de små positiva sakerna att genomsyra mitt tänkande...
Försöker att få dem precis som de negativa tankarna, att genomsyra mig men på ett positivt sätt...

Tänka positivt, ja det är enklare sagt än gjort...
Mycket lättare om man redan är glad i sinnet, men det blir lättare en spinnoff-effekt om man har redan ett gott tänkande...

Mycket ligger i att man känner sig stark i sitt sinne, och då spelar inte alla "primörer" (rotsakerna) runtomkring mig så mycket roll längre.
Jo jag vet att jag tvingas umgås med andra personer dagligen i min proffession som jag tror mår dåligt innerst inne,
och att de vill så gärna dela med sig av detta, och får de inte medhåll, så skapar de ett kaos runtokring sig...

Men jag ska vara större i mitt tänkande, och inte lockas med i deras tornado de driver upp ibland...
För är det något vi svenskar är bra på...så är det att alltsomoftast hänga på det pessimistiska tänket, mer än att glädjas med andra...

Det finns "glädjemaskiner" också, och jag ser hur andra människor flockas runt omkring dem för att dränera dem på energi...
Gå till dem och med kroppen säga,.. glädj mig, underhåll mig...
Jag var en sådan glädjespridare förut, men jag bara gav och gav och gav, allra helst när man hade druckigt...
Kraven ställdes högre för varje tillfälle, folk krävde att man skulle vara "roligare" från gång till annan..
Det dränerade faktiskt mig på sikt, jag kunde aldrig bli tagen för att vara allvarlig till slut....
Berra Gapflabb, ja det var tungt att bli av med den stämpeln...

Bytte jobb och såg tillfället att byta min roll, och gjorde så också...
Men tappade min identitet och kände mig rotlös, saknade uppskattning och erkännade, jag var ingen längre...
Det där var 15 år sedan, och mitt jobb flyttade tillbaka till mina gamla lokaler, med mina gamla arbets-kamrater (jo de var de faktiskt)
Gisses, vilken antiklimax det blev, de som kände mig som herr rolig och de som aldrig hade sett mig som någon kul kille...
Men jag valde att ha blivit "äldre" och "tråkig", och fick göra mina gamla arbetskamrater besvikna...

Fortfarande så tämligen "exploderar" jag av glädjesmitta ibland, men väljer att lägga locket på...
Ingen ska få suga ur mig min energi fortsättningsvis, ja inte utan att bjuda igen i alla fall...
Och där har jag hittat de som jag kan delvis anförtro mig åt, och fortfarande med min släkt och egna vänner..
Och ni är mina vänner, trots att jag inte känner er...

Här får jag vara den jag är, och låter mina känslor tala direkt till er, utan att gå den verbala vägen, som ibland kan vara en svår balansgång...
Ingen ögonkantakt, inga betooningar eller .......pauser på fel ställen som kan misstolkas...

Här får jag vara den jag är, och det känns väldigt bra, inte undra på att jag vill vara kvar här...

..och tänka på att idag är det Torsdag, och i morgon är det löning, en lönefredag....
Det betyder en liten tidsfrist med ekonomisk oberoende tänk, ett litet tag i alla fall...
Ett problem mindre, så får jag energi kvar till att begrunda andra saker, som min nykterhet t.ex...

Och trots att det är en lönefredag, så har jag i alla fall INTE tänkt investera i en bakfylleångest...

Det är min gåva till mig själv, den här kommande helgen...

Därför ser jag fram emot den..

/Berra

Ja, att hjälpas åt är nog bra. Det är det som är bra med den här sidan, man kan gå in och läsa andras erfarenheter (och inte minst sina egna inlägg från när man mådde sämre!), och påminnas om varför man inte ville dricka.

Hoppas du får det bra på ditt AA-möte imorgon!
/J.

Vad fint att du också klarat dig så bra! Vi kanske ska hjälpas åt att fortsätta då! Jag har lärt mig
(eller snarare insett) att jag klarar inte att ta "ett glas"... Det blir alltid mer och sen vaknar
jag med ångest igen...
Så därför ska jag inte dricka alls! Vet ju inte hur det är för dig, men hoppas du lyckas med dina mål!

//lilla jag

Nog är det så att alla här har olika bakgrund och historia, men att alla känner igen sig hos varandra ändå på olika sätt. Som du skriver finns det ju en fara i att använda alkoholen som bedövningsmedel eller för att stressa ner. Det blir lätt att man gör det till en vana som blir till ett beroende. Jag tror många gör just det du skriver, varvar ner med hjälp av alkohol och att det i längden skapar problem.

...varför är jag kvar här, efter dryga två år???

Jag har inget bra svar på det helt enkelt, jag är väl antagligen lite puckad i roten...
Som inte väljer att lösa in mitt liv och gå vidare, lämnar mig och er till våra öden...
Mitt mål är ju nått, ...eller?

Ett avslutat kapitel, och nu fortsätter det..?
Nej jag tror som Adde brukar skriva att det är en progressiv sjukdom, man blir aldrig "normal" igen..
En gång alkis, alltid alkis, men... man kan vara en nykter alkis också..

Jag (tror att jag..) vet att jag kommer i all framtid aldrig mer kunna bli en social drickare, jag har ju testat det i så många år.
Det finns nog inget optimalt umgänge med alkoholen för mig, ever..
Och istället för att ständigt stånga huvudet blodigt i väggen, så har jag resignerat, givit upp...

Jag är "besegrad" av alkoholen, jag kan inte längre nyttja den och ha en "fin tillvaro" tillsammans med den...
Jag kommer att missbruka den till den gräns när mitt liv kommer att gå i spillror...
Det finns aldrig någonting som heter "en öl", mera rättvist sagt vore... " ge mig en back så ska vi se hur långt jag hinner innan jag slocknar"
Ingenting i livet betyder något längre när jag väl har börjat tagit min första klunk, jag vet det..

Så kan man vända på det, betyder ingenting i livet mer för mig än att få fortsätta ta nästa klunk???
Är jag villig att byta ut HELA mitt liv till berusningen, är ingenting annat värt någonting???

Eller...som jag brukar säga till mig själv, för att sporra mig lite...
ÄR DU DUM I HUVUDET!!!! (..på riktigt!)

Vägrar jag inse' att jag har ett eget liv utanför alkoholens ramar...
Jag har ett liv med en fin familj, ett eget hus, ett arbete, bilar osv...
Jag får dagligen uppleva kyla, värme, ljus och mörker, solsken, snö, smaken av kaffe, bilköer och allmän stress...
Jag känner att jag lever, och har inte bara ett enda mål i livet, när kommer nästa fylla?

Jag tog först en "time-out" för att vilja känna skillnaden, en nykterhet på prov på obestämd tid...
Och det gör jag fortfarande, för jag säger aldrig.. aldrig...
Så skönt att inte göra saker så definivtiva, det ska alltid finnas utrymme för att få ångra sig, saker och ting förändras...
Och att vara följsam och vara föränderlig i livet är viktigt det med...

Frugan som nu har upptäckt att hon har Alzeimers i släkten, frågar mig ofta om jag kommer att ta hand om henne resten av våra liv...
Jag har ju svurit henne att vara henne trogen i nöd och lust för evigt..
Men med den erfarenheten jag fått ifrån hennes föräldrar, så har jag ändrat mig...
Jag ska göra allt jag kan...så länge jag orkar och det ger mig något tillbaka...
Men blir hon en spattigt grönsaks-zombie så åker hon in på hemmet, det finns gränser för allting...
Det vill hon inte höra, men jag vill ju heller inte ljuga för henne...
Om hon lägger hjärnan på hyllan och blir en dräggelpelle, ska JAG må dåligt av det också då?

Det är ett själviskt tänk, jo jag vet, men det gäller att sätta gränser för sig själv, vad mår jag bra av..?
Att inte tvinga in sig i situationer man inte längre mår bra av, som med alkoholen t.ex...

Handlar hela livet om gränssättningar???
Och när är gränsen nådd??
Skit i antalet litrar tillfällen och andra sakliga saker...
För mig är det känslan, när jag inte längre mår bra av någonting, då ska det banne mig till en förändring....

Man ska lita på magkänslan, den säger att spriten svider i magen, hjärnan säger att det här är ju kul ju...
Men vem har mest rätt i längden???

Ibland undrar man ju inte om Gud & grabbarna hade lite av en malör när de lät vilket organ i människokroppen som skulle få bestämma...
Det finns ett sätt att sätta chefen ur spel, och skapa ett allmänt kaos, ämnet heter alkohol...
Men magen den låter sig inte luras, den vet att det inte funkar...

/Berra

Hej J,
Problemet med att dricka lagom - och om det lagom är ett glas vin - har för mig alltid varit att jag inte blir tillräckligt berusad.
Jag har ju druckit för att bli berusad helt enkelt. Det har varit hela poängen. Att domna bort lite, lite gladare (ett tag) och lite längre från tristess och verklighet.
Till det har aldrig ett eller två glas räckt. Jag ville alltid ha mer. Sedan att jag kunnat tvinga mig att sluta efter två glas, för att samanhanget krävt det är en annan sak, men jag har inte varit nöjd.
Därför kan jag aldrig bli en sund konsument av alkohol. Kanke är det så att det är olika, vi är nog olika långt gångna i vårt missbruk när vi hittar hit. Och kanske har vissa mer en ovana än ett beroende. Kanske spelar andra faktorer in hos vissa, som att man måste hitta verktyg för att hanter tex stress, och då behöver man inte hälla i sig vin som medicinering längre, men kan ändå ta något glas då och då, eller dricka till fest - vad vet jag.
Önkar dig en fin och nykter onsdag!

Berra är en riktigt klok människa. Insiktsfull! A (dde) och B(erra) är ovärderliga som stannar kvar och är levande bevis på att det finns ett val och att ett liv utan alkohol kan vara ett gott och rikt liv. /mt

Berra är en riktigt klok människa, som har förmågan att dela med sig av sina insikter. Och stannar kvar här och gör det efter två år, det är respekt!
Till antbus: Visst, du kan alltid avbryta medecineringen, men det tar minst en vecka, helst 10 dagar innan du kan dricka igen utan att få mycket negativa följder rent fysiskt. Därför ger dig antabusen du börjat med en respit just nu, du kan prova på hur det är att vara nykter, för om du bryter tar det långa tid innan du kan dricka igen och då hinner man tänka väldigt mkt av de bra tankar du redan här delger.
/fenix

Det finns ett mycket bra liv efter alkoholen om jag gör det valet !

Faan Adde, jag vet att det är just det det handlar om, jag vet efter en lång tid här också att det är sant om man gör det valet.
Behöver se det i svart på vitt, ska skriva ut och lägga i plånboken. Ihopkokat till dess essens, så är det så. Tänker ungefär tusen gånger om dagen på det, tack för att jag såg det just nu, behövde det.
/fenix

Känner igen mig i ditt: "Nu har jag ju bestämt mig, så då är det ju det som gäller". Ganska skönt att ha det så, då behöver man inte fundera över saken. Har inte druckit på drygt en vecka nu, och är inte så sugen heller. Nu har jag i och för sig inte utsatts för så många frestelser. Det blir en annan sak när det blir middagsbjudningar, jobbfester etc. Då blir prövningen en annan.

Tänker försöka hålla upp helt en månad, sedan får jag se om jag ska fortsätta hålla upp helt eller försöka hitta ett normalare förhållande till alkohol. Ett där man kan ta ETT glas vin till maten, eller dricka "lagom" på en fest. Vet inte om jag grejar det, så det kanske är bättre att hålla en tuff linje. Fast först och främst gäller det ju att klara den här månaden jag siktar på...

Kaffe och lite solsken genom en smutsig ruta duger gott!

Hur går det för dig med allt lillablå?

Kram!

Jadu, det var ett mycket vettigt inlägg du kom med, och det tackar jag för!

Det som känns absolut svårast är att faktiskt ta steget fullt ut och fortsätta våga avstå alkoholen, att inte skylla på andra "men den sa ju si och den andra sa så, därför kan jag göra så här..." och hela tiden ta ansvaret till sig själv och inse att det faktiskt är ett problem. Ett problem för mig, även om andra (som själv varit i riktigt tungt alkohol/drogmissbruk) tycker att mitt liv är en bagatell i jämförelse (jämförelse - är det rätt att jämföra?) inte tycker det.
Det där att våga ta ansvaret själv, att det är mitt beslut och ingen annans.

Jag har ju insett nu att jag helt enkelt måste välja - livet eller alkoholen. Ett bra liv eller att förstöra allt. Viljan att ändra beteende finns där, ungefär några minuter i taget, sedan är det bara en djävulusisk kamp. Alkoholen finns här, men jag kan inte ta den nu på grund av antabusen - eller kan jag ?
Står och väger för - och nackdelar med att dricka och inte dricka hela tiden. Jag kan ju avbryta medicineringen med antabus men då faller resten som ett korthus. Men det känns så lätt att bara låta det göra det eftersom det helt enkelt är att ta den enkla vägen.