Senaste kommentarerna i forumet

tillbaka :-) Jag tror (och vill gärna hoppas) att beroendemottagningen är bättre. Testa !

visst känns livet betydligt mera levande med alla känslor ? Att ha förmånen att få känna in livet kan vara ovant men i mitt tycke underbart :-)) Och det blev ju bra till slut !

..i huvudet?

Visst låter det märkligt, men så känns det, brottas dagligen med mina känslor, upp o ner, allt på samma dag, eller med bara timmar emellan.
Vår älskade kisse som inte är våran utan grannens, hon ska flytta, långt härifån, vi fick erbjudandet om att få behålla henne, men frugan emotsatte sig ansvaret.
Jag blev ju naturligtvis väldigt upprörd och det väckte en massa känslor inom mig, gick inte att prata med mig på hela förra helgen, jag förstörde öppningshelgen i stugan för både min och svägerskans familj, jag skämdes men kunde inte rå för det, alls...
Jag är ett med mina känslor, här och nu, kan inte undertrycka dem, och jag kan inte förmå mig att uttrycka dem tillräckligt bra ens för frugan.

Idag tog vi oss en långtur till Stockholm och tittade på de vackra körsbärsblommen som finns i Kungsträdgården, det gjorde mig lite gladare, samt att vi bara satt och tittade på en massa knasiga människor och turister.

Vi gick förbi ett fik och där satt folk i solskenet och kisade mot solen, de hade nästan alla ett glas rose' framför sig, och då tänkte jag på ett inlägg här där någon skrev att det var hennes svåraste problem med alkoholen, rose' och trottoarkafe'erna.

Har försökt sälja våran bil ett tag, och mitt uppe i idyllen ringde den sista och tackade för sig, sjuttsingen också, jag kommer aldrig att bli av med en där bilen,
Blev ledsen och tänkte att jag får väl sänka priset långt under min värdighet, blev lite låg igen, hur får jag igång ringade igen, ändra annonsen?
I huvudet lades det upp en massa nya strategier, jag som hade bearbetat den senaste möjliga köparen med massor av mail och timmar i telefonen.

Det ringde en utlänning igen, och jag tänkte jaha, en prutare som bara är ute efter att se hur desperat jag är,
Jo jag kanske kommer i morgon, sade han, jo man har hört det några gånger, nu.., de kommer sällan...

På vägen hem stannade vi vid samma rose'fik och frugan tog ett glas.....rose', jag nöjde mig med en latte.

Väl hemma i det fantastiska solskenet så bestämde vi att trösta min besvikenhet med att grilla big-time,
Det skulle bli en massa gottigheter på grillen, och efter timmar av förberedelser och jag skulle precis tända grillen, då ringer det på dörren,
Där kom min "prutade" och....köpte bilen, nämen va'f-n!

Så med massor av känslor som har åkt jojo i pallet på mig hela dagen, så känner jag mig helt mosig i skallen.

Glad ,ledsen förtvivlad, hoppfull, arg , förbannad och överraskad, ja allt på en gång...

Inte konstigt att man drack förr, det funkade ju, nu FÅR jag bli mosig i skallen av den rätta anledningen istället, verkligheten.
Inte falsk och suddig, mer skarp och besinningslöst närvarande..

Men frågar någon mig hur jag mår, måste jag ställa dem motfrågan, när då tänkte du mera precist?

JojoBerra

Väcker liv i den här gamla tråden eftersom jag behöver lite stöd från alla kloka här inne - åter igen. Hela den här våren har gått hyfsat bra måste jag säga eftersom jag befunnit mig i ett land med begränsad tillgång till alkohol det första kvartalet av året (kanske borde flytta till ett sådant permanent?!). Hade några kvällar där också dock då det mer eller mindre inhalerades litervis med starköl och tyvärr så måste jag konstatera att jag älskar att vara full. Varenda gång jag haft ett litet uppehåll och börjar dricka igen så drabbas jag av känslan "varför ge upp något så underbart?!" - något som naturligtvis är en absurd tanke i nyktert tillstånd!

Hade saknat vin något alldeles enormt medan jag var borta så första veckan gick det nog åt någon/några dunkar; när jag väl börjar finns det som vanligt inget stopp à la "bara ett litet glas till!". Återigen med tanken om att "jag förtjänar tamejfan det här nu!" och "det kommer såklart inte bli svårt att sluta!". Ja just det. Fan vad man lurar sig själv för naturligtvis så smyger sig suget på mig varenda jäkla dag när jag väl har börjat igen och det är så lättillgängligt. Problemet är att jag inte drabbas av någon avskräckande baksmälla. Har väl varit bakfull två gånger i mitt liv (vilket är extremt lite med tanke på mängderna jag haft i mig), de jag har supit ihop med (de få gånger jag super med andra) har mått piss vid samma mängder och då kan det ändå handla om 90 kilos män (jag väger väl 55-60). Det hade varit perfekt att tåla alkohol aningen sämre...

Just nu sitter jag ensam i en lägenhet med tillgång till massa starksprit. Kämpar med mig själv något så in i helvete kan jag säga. Kommer vara ensam här ett antal dagar till och är livrädd. Kanske är dags att - på riktigt - ta tag i det underliggande problemet men det finns ju så lite tid till allt man "borde göra". Men vad fan gör man i så fall?! Går man in på närmaste vårdcentral och säger "Hej! Jag dricker när jag får ångest och när jag väl börjar kan jag inte sluta." (?) Tar de en ung tjej som är periodare på allvar på en VC eller är det bättre att söka sig direkt till en beroendemottagning?

Hur gick ditt samtal, flygcert?

En liten aftonbön till dig (skriven av Margareta Melin):

Med mina ögon se.
Med mina öron hör.
Med mina händer handla.
I mitt hjärta var.
Amen.

Godnatt, gumman, var rädd om dig!
/H.

tid på forumet skrev en, Mie, som hunnit längre: din man har tagit ett litet, litet steg mot nykterhet... Jag förstod inte då hur sant hon hade men jag fäste mig vid orden. En viktig förändring, viktiga steg men vägen är lång. Allt gott, ta hand om dig! / mt

Jag slängs hit och dit i en känslomässig berg och dalbana. I dag har varit en tung dag, jag sover mycket och är väldigt trött, har varit det sedan det blev lugnt. I går pratade jag med en väninna som lugnt och försiktigt frågade om jag verkligen kunde förlåta alla svek och gå vidare. Jag svarade att om han blir nykter så tror jag att jag kan tänka att alla svek hängde i hop med missbruket. Men jag påverkas mycket av folks åsikter märker jag, antagligen för att jag är osäker själv. Jag känner att det känns smutsigt att han suttit på en skamfilad krog och haft sliskiga kvinnor. Jag skäms helt enkelt utifrån att vi bor på liten ort. Det är inte så att jag ser ner på människor med missbruk eller kvinnor som är "lösaktiga" men det blir nåt annat när de varit med min man. I kväll ville han veta om eller vilken slags relation vi ska ha, ska vi kalla oss särbo? Jag vill inte kalla oss någonting. Jag vill låta allt ta tid och se om vi kan läka tillsammans och framförallt lära känna varandra på nytt. Egentligen så har vi ju inget annat val än att ta en dag i taget och se om vi lyckas hitta ett nytt vi.
Vi ser på det som hänt på olika vis, han menar att jag lämnade honom när han behövde mig som bäst och därför valde han ett destruktivt levnadssätt dels på grund av rädslan för ensamhet och för att överleva. Medan jag menar att han valde alkoholen och andra mer tillåtande kvinnor. Så klart så önskar han det ogjort och ångrar sig och bedyrar att ingen annan betyder någonting och det tror jag inte heller, men det känns smutsigt alltihop.
Men jag får ändå lite hopp när vi pratar i telefon, det händer mycket med honom, han har förändrats på de här fyra veckorna och jag hör en annan vilja och säkerhet och att han tar för sig i sin behandling.

som på beställnig lägger samma sida upp info (just denna sida är från Lund men i vänsterspalten kan ni välja er egen kommun)
http://www.droginfo.com/index.shtml

rapport om Spice, oändligt mycket värre än jag hade trott. Jag visste att de är farligare än hasch/marijuna men att det var så djävligt hade jag inte föreställt mig.
http://droginfo.com/pdf/Syntetiska_cannabinoider_ett_experiment_pa_ungd…

Du Sorgsen och Lelas är några av änglarna här på forumet när det ekar i korridorerna.
Även andra kämpar skall icke förglömmas, Fenix , FriaFia etc.

Här är en bra oas att tanka energi på...........
Tyvärr blir det inte helvitt men inte som förr kanske ..........
Nu kom det en massa svammel, grilla snart.
Ville bara säga tack!!!
/A

Du är inte ensam, likheterna dig och mig imellan är slående lika.
Jag tror på dig och vet att du besitter kraften att fixa detta.
Jag läser det mesta men håller mig ifrån min halvt raderade tråd.
Känner att du kan behöva en klapp på axeln samt en hjälpande hand upp ur "gropen".
Du fixar detta grabben..........

/A

Tycker även jag Fenix att det är modigt och bra att du skriver som känner o är. Det är därför
vi alla är här för, att hjälpa o lyfta fram. Här förstår vi alla varann. Jag har inte många nyktra
dagar bakom mig och nu även ledigt då alla verkar prata om inget annat än grillat o alkohol.
Fenix, välj att stiga upp imorgon fri från ångest o bakis! Vi kan!

Sitter här på våran lilla tomt och är så arg! Igen! Nescafé i kaffemuggen. Smakar turk på burk som vi sa när jag var liten. Det var ett olyckligt uttryck! Men inte rasism...jag har en turkisk vän som kämpar arslet av sig för deras rättigheter i det svenska samhället. Inser att det ska bli så här. Jag i kolonistugan och maken i det vill. sluta kallade våning fast den är varken på Östermalm eller i Djursholm. Vi bor i vasastan som vilket pack som helst. Sov riktigt illa i denna stuga, men jag tänker att det bara är ovana. Har en vännina som har erbjudit mig sin utflygna dotters rum. Ok, där skulle jag kunna bo, men jag är för stolt. Vill klara mig själv. Orkar heller inte lyssna på hennes kval med sin man . Batterierna börjar ta slut säger mobilen . Ladda! Detta kommer ju att bli ett problem ser jag. Inte idag, eftersom jag kan ladda hemma. Stompade ju ut utan allt så nu måste pick och pack hämtas.

FlyttFia

...jag blir också arg! Har ett sjuhelsikes temperament! Men till vilken nytta, jag an skrika mig blå men ingen lyssnar ju på det!
Så kommer ju också det där stora MEN,
jag har ju också del i detta, inte i att han drack, men jag har ju hamnat i det och inte dragit mig ur. Det är mitt val!
Varför har jag valt detta?
Ja, det finns förmodligen många orsaker och alla har säkert inte sunda svar. Jag ser han vill förändra och det är anledningen jag finns kvar just nu.
Någonstans kompletterar vi varandra. Men, jag känner tydligt att kärleken behöver fyllas på nu. Om det kommer flera nedturer på rad inom snar framtid så är jag rädd det tippar fel. Jag har tassat över den där gränsen ett antal gånger och jag känner mig själv, stannar jag där finns ingen återvändo, därför är jag försiktig med dra slutsatser som vilar på tillfälliga händelser. Utvärderingen av helheten kommer ;)
Här inne skriver jag och det kommer vara ett bra redskap då i slutet av augusti.

FinaFia
Bra du har en tillflyktsort. Min oas är helig, där kan jag vila. Just nu väl iordning men jag tyckte lika mycket om den oisolerad och med utedass. Värmen fanns alltid där trots minusgrader och timmar med snöskyffeln :)
Var rädd om dig!

Kan nog bara hålla med Berra och Sorgsen! Detta jävla organiserande. Läser vad Berra skriver och känner så igen mig. Tänker vid varje val att jag hoppas vi inte byter regering. Inte för att jag ser skillnad på rött och blått längre. Men för att alla alltid ska göra om. Make a point. Organisera lite. Mer verkstad och mindre planer tycker jag. Detta med forum är jättetrist. Så många nya som inte ens får en chans att nosa på denna idé. Som i många fall verkar fungera. Tänker på Santorini, Dompa, NyMan och andra som uppenbarligen har lyckats nyktra till. Anhöriga som har räddat en relation eller lyckats gå vidare utan sin holist

Magnus skriver att en alkoholist kan kontakta honom och Magnus kan hjälpa en in på sidan. Hallå? Är detta verklighet. Själv läste jag runt här ett bra tag innan jag ens vågade registrera mig. Den chansen har inte andra idag. Att tro att en desperat människa ska maila och be att få komma med? Vet att Magnus menar väl så det är inte honom jag skäller på. Skäller bara lite allmänt !

Fia

Jag blir så arg när jag läser här. Inte över din mans medicinering utan över att han utsätter dig för skit. Visst tycker jag också att missbruksvården ibland är under all kritik. Men någonstans måste väl ändå det egna ansvaret kicka in? Att vara snäll är underskattat. Jag har läst och lärt på denna anhörigsida och jag börjar inse vad man inte får göra trots att man är alkoholist. Jag får inte låta mitt stundtals elaka humör gå ut över min stundtals fine man. Fast just nu sitter fine man långt in. Varför köper han hem alkohol när jag slåss för mitt liv? Oj, var kom det ifrån? Låter det stå.

Fia

...en bra dag, på alla sätt!
Eller, njae, strul på jobbet men det känns inte så tungt när det viktiga känns stabilare.
Så glad jag inte stack! Men oj så många gånger jag lämnat mentalt och oj så tunn linan varit mellan oss. Avklippt blev den också, den sjuka linan är bruten och sen har det bara funnits önskelinor.
Idag pratade vi lite löst om att byta lägenhet, rent praktiska orsaker, komma närmare flygplats och grundarbetsplats. Han var väldigt positiv till det, är en långtidsplan, just att prata om framtid så ger mig ilningar nu när jag skriver.
Imorgon blir också en bra dag, det känner jag.

Kram på er alla kloka

Så har jag flyttat då. Blev så tokarg på mannen idag som kom hemdragande med sina lila påsar så jag stack hemifrån. Det är ju faktiskt hans hem också trots att jag vill att det ska vitt. Men vi har en kolonistuga i Tanto. Tänker att jag kan bo här i alla fall nu när sommaren kommer. Ingen el och bara kallvatten. Men det funkar. Lagar mat på gasolspisen och tänker att detta är inte klokt. Sängkläderna är iskalla och luktar lite mögel? Att det ska vara så svårt rent fysiskt att få vara nykter. Skitgubbe tänker jag. Sitt där framför din TV med dina jävla öl. Han borde sitta i denna stuga men han har ju inga problem. Förutom med lilla frugan då. Oj satan vad arg jag är nu! Arg är kanske bra, för här rör sig mycket skumma individer nattetid. Hoppas för allas skull att de inte knackar på min dörr. Hos grannen några hus bort så grillas, skrålas och sups det som om ingen morgondag finnes. En gång i tiden hade jag slutit upp i fyllegemenskapen. Nu blir jag bara äcklad och arg. Alltid arg. Håller jag på att bli en toktant?

FolieFia

...med Berra!
Återigen går politik och pengar före människors behov!
Inte fått besked om verksamheten 2013? Men hallå, 8 maj 2013 idag, om en månad har halva året gått!

för att du skrev lite mer utförligt... Jag bara instämmer - och hoppas att dagens samtal givit en stund av klarhet och styrka! Kramar / mt

...vän...
Jag förstår din vilsenhet. Energi har man bara det man har och du har inte fått någon "påfyllning" under lång tid. Jag brukar tänka att jag ska leva på " räntan" så mycket det går, sortera bort allt jag kan som inte är nödvändigt, att ta på kapitalet funkar ju då och då men om det aldrig blåser medvind så tar det slut och hamnar på minus.

Jag hoppas samtalet gav lite medvind.

Det att "kämpa" emot känslor är svårt. Jag har en kompis som hamnade i skilsmässa för maken hittat en annan. Hon var totalt oförberedd och en fras hon sa som jag minns var "det tog tid och var ett smutsigt arbete att döda en kärlek men nu är det gjort".
Lite så är det kanske för dig?
Finns känslor kvar så slåss inte mot dem.
Däremot har jag mycket svårt att tro någon människa kan ändra ett invant beteende på så kort tid som ni haft. Ni har väl inte ens brutit allt än om jag uppfattat allt rätt.
Han tjuvar energi från dig dagligen och när du är så utmattad, hur ska du då kunna sortera, värdera eller bedöma.

Om du behöver tid att andas så be honom om tid. Inte en vecka eller två utan till nyår kanske?
Jag tror du behöver distans och sortera.
Han kommer ju fortsätta på sitt sätt oavsett men låt honom inte kväva dig. För mig känns det som han vet han har övertaget nu och utnyttjar det, trycker ner på ett mer "sofistikerat" sätt än när du fanns innanför det gemensamma hemmet.
Enda sättet är att fortsätta ta hjälp, skriv och prata, ändra ditt praktiska liv, gå till vänster istället för höger typ. Försök bryta dina banor...

Tänker på dig...
Varm kram

Jag har tagit bort ett kränkande inlägg i denna tråd. På alkoholhjälpen stöttar vi varandra. Om du som skrev inlägget vill diskutera så får du gärna skriva till mig under https://www.alkoholhjalpen.se/kontakta_alkoholhjalpen

/magnus

Kan det nog vara, men vad jag hade för nick kommer jag inte ihåg , men jag vet att jag har varit där och lagt in en eller två inlägg.
Det gänget var betydligt sjukare än jag någonsin varit.

Berra

som första dag på ditt nya liv. Imorron är så lätt att flytta fram.

Jag vill att du ska veta Fenix, och Fia och ni andra också för den delen, att jag vet hur det känns. Bara det kan vara skönt, att nån verkligen förstår. "It takes one to know one". Bara den som verkligen varit med om samma sak kan till fullo förstå hur det är. Så är det väl med allt. Vi vet att det är "inte bara att sluta".
Men det går.

du ska på samtal! Berätta precis som du berättar här, om dina skuldkänslor, din villrådighet och om dina självmordstankar.

Angående sambon - om han (och du) vill fortsätta så kan ni träffas... men i den mån jag ska ge något råd så är min uppfattning att du absolut inte ska lämna ditt eget boende och flytta tillbaka innan du hittat dig själv och verkligen vet vem du är och hur du vill leva ditt liv. Det är inget som du gör i en handvändning... räkna med en lång tid för tillfrisknande.

Kramar och allt gott! / mt