Senaste kommentarerna i forumet

Hur Skönt Är det inte Att Ni Finns?!

Tack för musiktips och perspektiv!
Ebbot föll jag för direkt!!!
och ibland måste man faktiskt verkligen ta ett steg tillbaka för att ta sats!
TACK!!

Kom precis hem från Al-anon, och vilket möte det var! Idag delade vi om
självkänsla, och det var verkligen precis vad jag behövde! Hur jag måste
träna på att öka självkänslan, och inse att jag duger!

Ett exempel:
Igår hade jag kjol på mig på jobbet, det har typ hänt två tre gånger innan,
men bara på helgen, när jag bara jobbar några timmar, och inte så fysiskt.
Vi bygger dessutom om just nu, och det är snickare överallt...
och de kommenterade att jag hade kjol så klart, de är soliga och roliga och
riktigt bra killar, som passar in, men de valde att säga några ord, och flera
gånger påpeka att jag hade kjol... och naturligtvis blir en liten del av mig
kanske lite smickrad (typ lillfingret och stortån) men resten av mig tror att de
bara reats och driver med mig och gör det för att jag de tror att jag gjort mig
till eller för att jag... eller ja, vet inte alls, men jag kände mig snarare dum
över att JAG gjort mig extra besvär eller klätt upp mig för inget... kan inte ens
sätta ord på det nu... tveksamt om jag någonsin kommer kunna med att ta
på mig den där kjolen igen, speciellt inte så länge snickarna är kvar...

Och jag har redan planerat att fylla frysen med lite kakor, och bröd och skinka
om jag får oplanerat besök i min nya lya, och alltid ha någon typ av dricka
hemma, vatten eller cola, och kanske till och med ett par flaskor vin, ifall
någon vill ha det... jag dricker ju knappast vin själv nu för tiden, men ändå...
jag ser ju att det inte är logiskt... om någon kommer på oplanerat besök får
de nöja sig med vad som råkar finnas hemma, och förhoppningsvis kommer
de inte för att de är hungriga, utan för min skull...

I morgon ska jag träffa en vän härifrån för första gången, och också här gör
sig självkänslan (eller saknaden av den) påmind, jag är livrädd för att jag inte
ska vara tillräckligt trevlig eller pratsam eller kul... men ändå ser jag fram emot
det väldigt mycket, det känns ju som om ni är mina välkända vänner!

Skulle kanske pratat av mig mer på Al-anon... men vem är jag att ta upp deras
tid, de delar ju så mycket bättre än jag? och ni kan ju i alla fall välja att inte läsa!!!
=D

God natt och sov gott!!
KRAMAR!!
/l

har haft en lugn o skön dag idag... några turer med bilen och inte en tanke om att dricka alkohol igen...
Inte än iaf... Jag är glad så länge känslan håller i sig, men är lite
rädd för vad som händer den dagen jag blir sugen igen...
För den lär väl komma är jag rädd. men jag ska stå på mig å
ska på mitt första AA-möte på torsdag!

Victoria
tack för,som Adde skriver,ett väldigt starkt inlägg
har själv två systrar som står mig nära,,,,
kan inte göra annat än ge dig en varm tanke
att se en nära försvinna inför sina ögon,
oändlig smärta
skönt att du för övrigt har det lugnt
så du kan få gå igenom detta med alla dina sinnen närvarande

stoor kram Måne

Trololo Berra och alla andra.

Måndagen passerad, idag är det tisdag och snön faller sakta härute. Trist med mer snö för en som älskar våren men kan ändå inte låta bli att tycka att det är vackert. Stillsamt på något sätt och skänker mig ro i kroppen. Långt kvar till helgen är det och jag har brottats med något så trivialt som att Christer Sjögren fullständigt mosade en av mina favoritlåtar av Bowie i helgen. Så jag bifogar det värsta av det värsta, s, lyssna och tja,,, njut om du kan. Christer, släng dig i väggen!

Kram Märta

http://www.youtube.com/watch?v=dnLjr8TaE1Q

..har passerat under namnet "måndagen" utan att den har drivit mig till vansinne, och man tänker...är detta sant?
Den var som alla andra dagar, utan att göra ont, utan små grejor som gjorde lite ont, men inte själamördande...

Kände att jag var tvungen att lägga en liten kommentar på forumet, för här är det väldigt dött just nu...
Tänker ofta tanken, är det bra, ..eller dåligt...
Är det bra för att folks problem med alkoholen har blivit mindre, och behovet av att prata med andra har lagt sig för tillfället???
Eller är de uppgivna och har slutat prata med andra om sina problem, det går ändå inte...typ..
Eller faller det sig bara naturligt, att det ibland är svackor där det inte finns något behov att behöva yttra sig...
Men alla kan väl inte ha sina svackor samtidigt heller, ..eller?

Lite ur Berras dagbok...
Helgen som gick var som under de senaste åren, helt suverän, ingen spånken, ingen ågren...
Fredagen blev en dag där vi alla tappade kontrollen helt, vi kom inte till jobben, eller skolorna...
Vi blev insnöade helt och hållet, det gick inte att komma ut på vägen med 3 dm tjockt snölager, redan på Torsdagen fastnade vi på gatan,
och efter ännu mer snö under natten, så var det bara att ge upp.....

Ge upp!, aldrig, det måste gå att komma till jobbet, men inga bussar, inga tåg, ingen sophämtning, ingen skolmatleverans, ingen post, ingenting...
Stressen var total, tills vi i sinnet fick acceptera faktumet, idag bli det inget arbete, ingen skola, utan bara att vara hemma, oplanerat...
När acceptansen infann sig, och till slut plogbilen varit framme, ja då ville vi inte åka till jobbet längre, det fanns ju trots allt två timmar kvar..!
DET var en nyttig erfarenhet, ge upp någon gång, envisa människa, det finns inga möjligheter kvar...

Och det var rogivande så här i efterhand, jag var åter igen tvungen att ge mig, acceptera mitt nya läge, så här är det!
Lite granna som att upptäcka sitt läge med alkoholdrickandet, ge upp...så här är det!

Idag på morgonen så myser jag i mitt inre...
"Bitchen" har lyckats reta upp andra på jobbet, och de går i taket, aggressionerna och upprördheten är total, jag är inte inblandad...
Jag tittar och lyssnar och tänker....hade jag rätt, ...eller hade jag fel..???
Jag väljer att inte ta någons parti, utan ser helheten, vad är det som händer, finns det någon som drar igång en diskussion bara för att det ska hända något!
Är det någon som är själa-ätare här på min arbetsplats, varför ger de sig aldrig, ska alltid ha rätt, ge upp envisa människa..!

Märker de inte att hon vill bara jävlas, hon lyckas dra i de rätta trådarna för att trigga de andra, och gensvaret är totalt..
Hon får som hon vill...skapar ett kaos, och intrigerna är i full gungning, men jag är inte med...
Jag har genomskådat kärringen, och låter allt bero, de ska inte lyckas dra in mig i deras ställningstagande, jag är "större i själen" än de...
Jag tänker bakvägen, om jag inte mår bra av en sak, så ska jag välja att inte gå in i det, utan låta det passera oberört...

Så skapar jag mig en inre ro, inga fingrar i andras syltburkar, ett stängsel mot alla gläfsande hundar, och funderar på...

Vad är viktigast???
Att jag mår bra, naturligtvis, och om jag kunde kliva ur min kropp och råda mig själv, vad skulle jag säga som en vän..till mig själv...
Sluta göra dig själv illa, gör inte saker du inte mår bra av, älta inte problemen, observera dem, men ta inga beslut...
Frigör tankar till fritt tänkande, så kanske det onda inte längre har ett majoritetsinnehåll...
Om man inte vet vad som gör en gott, sluta tänka på det onda, så kanske något gott växer sig starkare och blir en god tanke..
Kan man inte tänka på en enda god tanke, tänk då på ingenting...

Ge allt 2 minuter i ditt huvud, om det inte bådar gott, släng bort den tanken och börja tänk på en ny tanke...
Allt behöver inte bli bestämt som bra eller dåligt, de kan vara obeslutade i sina tankar också, och bara lagda åt sidan...
Ja det är ett nytänkade, och för vissa fungerar det, bryta "tungtankar" till "lättankar", så frigör jag utrymme till bättre tankar..

Just nu tänker jag på en kund som jag gjorde glad, och det skänker mig också en inre glädje...
Imorgon KAN det bli en skitdag, men det är morgondagens problem, jag vill leva i nu'et...

En dag i taget..

Mors Berra

dig Viktoria för ditt starka inlägg.

Jag har inte varit i närheten av din situation personligen men jag kan mycket väl sätta mig in i den rent känslomässigt. Jag har upplevt smärtan hos nära vänner som genomlevt ungefär samma sak och sett hur de, av alla, har haft den mest konkreta inställningen till livet. Jag blir imponerad och konfunderad över hur de kunnat stå starka fast det, som du säger, stormar runt dem.

Mitt beslut om att ta en behandling föregicks av en radda händelser som jag inte delat här men som sammantaget innebar att jag hittade min nykterhet. Med facit i handen så kan jag nog se att "någon" har lotsat mig till en rad beslut och visat mig vägen. Och då menar jag inte min hustru !! Mitt nya liv i nykterhet har haft sina upp och nergångar och jag har blivit förvånad hur "lätt" jag klarat dessa jämfört med mitt tidigare liv. Vad som sen är hönan eller ägget är jag inte på det klara med men jag tar tacksamt emot den styrka som min nykterhet skänker mig.

Och som du skriver så är det så viktigt även för mig att känna min känslor, stanna kvar, inte fly, och som du så bra uttrycker det :
rotad i den verklighet som inte alltid kan kontrolleras

Tack igen Viktoria för att du hjälper mig i min vardag så jag kan lära mig av dig.

Det är så mycket värt för mig.

Godmorgon Måne : )
Tja, vet inte...alllt är inte väl, förutsättningarna att klara motgångarna är dock avsevärt bättre som nykter än full eller bakfull...

Min lillasyster är svårt sjuk, har varit det i snart 2 år, och kommer inte finnas i mitt (eller någon annans) liv så länge till. Smärtan är enorm, overklig...Paradoxalt nog är det i övrigt i mitt liv lugna gatan just nu, allt liksom bara flyter sakta på. Kanske är det något/någon som hjälper mig att sätta ena foten framför den andra för att kunna gå igenom detta utan att gå sönder helt och hållet...
Kan inte låta bli att tänka som så, att kanske fanns det någon mening med att jag drevs till att ta beslutet att sluta dricka, att min arbetssituation förändrades drastiskt (mot min vilja - men i slutänden till stor gagn för mitt välmående och min livskvallitet) Som om jag är lite bättre rustad, på någe vis, för att våga och orka vara i det som sker nu. Inte fly, det är så svårt ibland, utan stanna kvar i det olidliga...andas...gråta...känna precis det som känns, låta det komma och bara försöka stå kvar...rotad i den verklighet som inte alltid kan kontrolleras. Jag kroknar och böjs i stormen..men hoppas att mina rötter är så pass förankrade nu att jag inte blir skvatt galen *ler lite...*

Inser att livet ser ut så här...också...det är en del i paketet vi köpt när vi väljer livet. Men jag ska inte fly....

Vad härligt, Lilla Jag...att du kan känna lycka och hopp trots att det mitt i allt ÄR en sorg och saknad. För det är det, men det går över med tiden.
Att samla på nyktra lustfyllda upplevelser, tex att maten smakar så mycket bättre, ingen bakfylla, ingen skam och ångest är toppen, försök tänka på känslan du har/hade mycket och ofta som en påminnelse om varför du ska låta bli, när suget och tvivlet sätter in. Varje sådan seger är ett steg närmare ett nyktert liv, ett liv som är på riktigt. Ett litet knep kan vara att varje kväll be tacksamhetsbön, tacka för de saker du fått uppleva idag som var possitiva - detta för att påminna dig själv om vad du vinner på att vara nykter.
Önskar dig all lycka...

strongt lilla du
att ringa någon
jättebra gjort
modigt
att börja inse
erkänna för sig själv
är det viktigaste
man har ju ljugit för sig själv såå länge
man är som två personer
o de kommer liksom inte överens så länge man inte har kommit
till insikt om hur illa det är
jag har erkänt för mig själv,för er ,min make
jag är alkoholist
nämnt för en del närstående
inte sagt det rent ut men nämnt att jag har svårt att sätta gränsen
en början i alla fall
även jag är nykter
igår idag
o hopefully tomorrow,
en dag i taget
återigen,,välkommen hit
hur mår du idag vännen?
kram Måne
till dig också Victoria,hoppas allt är väl med dig

Var på restaurang igår... vid var o varannat bord satt man och sippade på ett glas vin.
Kände en viss sorg över att jag inte kan hantera sånt.
Men samtidigt en otrolig lycka över att INSE just det! Att jag inte kan...
Åt god mat, drack mineralvatten och mådde toppen efteråt!

Hoppas ni andra hade en fin Alla Hjärtans Dag!

Du med, Polaris. Kämpa vidare!

Hej alla trevliga vänner.
Ja nu har ågren försvunnit ett tag, förhoppningsvis för gott. Även denna bakfylla överlevde man. men självförtroendet sjunker varje gång.
Hoppas ni alla får en nykter o mysig alla hjärtans dag.

Polaris

Ja, det där sista du skrev är nog en bra grej, åtminstone för mig. Att tänka på den sista gången man drack och mådde dåligt av det.
Det är så lätt att glömma det. Jag läste om nån annan här inne som skrev att man glömmer hur illa det var, och sen nästa fest så vill man "ta revansch" och visa att man kan dricka kontrollerat. Det känner jag också igen. Ibland har jag också "tagit revansch", men bara för att dricka för mycket nästa gång.

Ibland tänker jag, vad är ensamhet? Jag lever ensam med mina katter, har visserligen en "distanskärlek" som är underbar men ingen i min vardag. Jag har en ljuvlig dotter men inte i min vardag. Å andra sidan, jag behöver inte leva i en destruktiv tvåsamhet där jag känner mig så förödande ensam. Dessutom finns ett underbart liv att leva med massor av goa människor som tillför självstärkande och positiva saker. Lillablå, förändringar är jobbiga, men ändå så utvecklande. Du klarade att lämna T, du tog i ditt känslokaos, du har en fantastisk styrka.

Jag vet att det här kommer att bli en viktig vändpunkt i ditt liv då möjligheterna öppnar sig, Och du, nu vänder det, ljuset och värmen kommer närmare, snart får du skicka ditt första foto på årets maskros till mig ;-). Ibland måste man ta ett steg bakåt för att ta sats. Styrkekramar

Din vän Märta

Ja, att dricka inför barn är nog det taskigaste man kan göra... Min är (som tur är) såpass liten så han förstår inte än...
Så därför ser jag mitt gyllene tillfälle att lägga av NU! Innan han förstår...
Och inte bara det! Jag måste ju göra det för min egen skull också. Tänkte på det du skrev också... De där tankarna
om "bara dricka till maten..." de har jag haft i flera år! Det är helt enkelt bara att glömma
alkohol över huvudtaget! Det känns som att säga hejdå till en gammal vän, som man brukar
säga. Men jag tror inte att vi som vistas härinne har något val... Men visst är det jobbigt och vi kommer
att stöta på massor av jobbiga situationer! Men jag antar att det bara är att tänka på vad man
ställde till med sist man drack, när man känner sig sugen igen.

har barn och funderar lite.....ett tips att uppmärksamma :

http://www.drugsmart.com/blog/drugsmart/artikel/idag-pa-alla-hjartans-d…

Hoppas du får en fin alla hjärtans dag också! Jag är också ny på forumet och tycker det verkar bra. Ska försöka gå in regelbundet även när ångesten efter helgens fylla släppt, så att jag inte glömmer bort och tror att "äh, det är inget sååå stort problem".
Håller med dig i din tanke om att man inte vill att ens barn ska se en dricka så mkt. Även om det bara så är vin till middagen och inget mer. Om de ser en dricka det tre gånger i veckan. Vad får de då för bild av alkohol? Vad sätter man för norm till dem?

Vill ge alla en stoooor kram på Alla Hjärtans Dag!!!
Oavsett om ni sitter med familj eller helt själva, så finns iaf vi
här på forumet som en liten egen familj! :-)

Jag är ny på tråden o har gjort några inlägg... Hade min senaste fylla i torsdags kväll...
Har inte så mycket som nosat på en flaska (förutom Coca Cola :-) sen dess!
Jag känner mig glad o motiverad, men i bakhuvudet sitter en STOR rädsla för att
jag ska trilla dit igen!
Jag ringde för första gången en kontakt, "O" på fredagen å grät floder o fick ur mig all
ångest. Jag ringde honom idag igen o berättade att helgen gått bra och att jag kände
mig glad. Det första han sa var "- Se nu till att smida medan järnet är varmt och ta dig
till ett möte (AA)! Slappna inte av, för då är det lätt att tänka att det var inte så farligt"

Först blev jag nästan lite sur för att han inte var stolt över mig! (knäppt va!?) men i nästa
stund förstod jag PRECIS vad han menade! För visst har jag gjort det förut, det jag gör
nu! Lovat o lovat mig själv att det ska bli skärpning... Men det är bara att bita i det sura
och inse att jag kommer ALDRIG mer att kunna dricka alkohol! För jag kan inte hantera
det... Det blir bara fel varenda gång... Precis som en del av er andra så ringer man, sms:ar
och hittar på annat fanstyg på fyllan... sen sitter man med världens ångest dagen efter
och vet inte vad man sagt och gjort.

Nu sitter jag med en liten son hemma och är mammaledig. Min största rädsla är att
han ska bli tillräckligt gammal för att förstå vad mamma gör! Jag SKA klara det här,
och tänker gå på mitt livs första AA-möte på torsdag... För den här gången tänker jag
inte trilla dit igen!!!

För mig funkar det ganska bra också att köra med "ursäkter" bara för dagen, som att jag inte känner för det, mår lite illa, orkar inte... Eller helt enkelt inte röra glaset.

Din resa blir ju ett mycket bra tillfälle att jobba med dina egna demoner, innan du tar tag i andras reaktion.

För mig är fienden verkligen det första glaset, eller den första klunken. Innan jag tar den så gillar jag verkligen inte tanken på alkohol och har förmågan att välja bort det. Synd (eller kanske bra att det inte tog längre) att det tagit 15 år att förstå det bara.

I slutändan känner jag också stort värde i att agera efter mitt eget beslut, jag vet att om någon blir allt för jobbig med frågor så är jag beredd att säga ifrån och rakt ut säga att jag själv bestämmer vad jag dricker. Tråkigt om man skall behöva hamna där, har bara gjort det en gång, men det är skönt att tänka att jag står upp för mitt beslut, och att i slutändan bryr jag mig inte om vad andra tycker om mitt beslut.

Det är bra att mentalt förbereda sig för andras "vad tråkigt du är" och sådana kommentarer. Jag har som regel att aldrig ens kommentera det första gången någon säger det, utan ser vad som händer om jag helt enkelt pratar om ngt annat.

Men jag tror på att hålla låg profil, bara säga nej tack om någon frågar, inte röra glaset om någon ställer fram det, säga att jag inte orkar om någon frågar varför, och prata om annat när någon säger jag är tråkig.

Jag funderar också på hur jag ska säga till omgivningen. Kanske att jag kör en vit månad. Det är ju ganska vanligt. Jag kommer dock vara bortrest med familjen ett par veckor, så då blir det inget umgänge med kompisar, så då slipper man det. Där finns istället lockelsen att ta en glas gott vin till en vällagad måltid. Det blir min utmaning kommande tid. Problemet är att det aldrig blir ett glas, utan att vi (jag) tömmer flaskan och jag har alltid druckit mer än min sambo, trots att vi "delat" på flaskan.

Jag blev väldigt inspirerad av din tråd här. Är i samma ålder. Sambo och barn.

Jag har inte berättat för någon, tyvärr, att jag slutat pga min problem.

Däremot vet mina närmsta vänner och kollegor om att jag slutat tills vidare, men jag har inte angett någon orsak direkt. En del kanske fattar, men ingen säger varken bu eller bä.

Sen kommer ju alla andra, alla kollegor som jag inte är särskilt nära, och som jag alltid har festat mycket med... Jag har helt enkelt inte rört de glas som serverats, bett om extra mineralvatten och tackat nej när nån vill handla i baren åt mig.

Det är det sistnämnda som ställer till mest strul då människor verkar ovana, och ta lite illa upp, när man inte vill ha det "roliga" dom bjuder på. Och allt snack hur dom minsann inte vill vara utan att "unna" sig lite ibland.

För mig blir effekten av DROGEN alkohol tydligare och tydligare ju mer jag tänker på det, och hur svårt det är att skilja på vad drogen säger, och vad individen säger.

Kul att läsa om din helg. Starkt jobbat i Idre. Förstår det svåra i att folk undrar. Hur har du gjort, sagt till alla att du slutat dricka, eller låter du dem bara märka det? Vill försöka göra samma resa som du.

Njae, det är väl inte för mycket begärt? Det är kanske klen tröst just nu, men det kan ändra sig fortare än man tror. Helt plötsligt korsars ens vägar av nån person som stannar till och som man lär känna. Kanske kommer man fram till att man ska fortsätta åt samma håll.

Det där med musik. Jag lyssnar mycket på Antony and the Johnssons när jag behöver kraft eller tröst.
http://www.youtube.com/watch?v=CImsEJHYyv4 (mycket smärta i hans texter, men ändå ger det hopp tycker jag.)

Sen är jag väldigt svag för Ebbot och han har gjort lite med en grupp som kort och gott heter Trummor och orgel.
http://www.youtube.com/watch?v=-87aKxh6wJc&feature=related

Du kanske inte alls gillar detta, men det var ett litet tips såhär på söndagskvällen.
Lycka till med flytten! Hoppas det blir bra.
Kram! /R

Dag 40, helgen gick bra.

Hundratals tokfulla människor överallt, och jag klarade stå emot bra. Tänkte på hur mycket mer jag vill vara med mitt barn en med alla dessa 40+ onyktra och så.

Men så mycket snack ändå om varför jag inte dricker... En person tog tillbaks drinken när han märkte att jag inte drack av den han bjudit på.

Men sen å andra sidan några som också märkbart uppskattar att man är nykter.

Bra helg ifallafall!