Senaste kommentarerna i forumet

Det vet man aldrig, fast de brukar inte skilja sig allt för mycket åt faktiskt.
Usch jag blir så jäkla arg på mig själv!! Varför gör jag inget? Jag bara går här och tycker synd om mig själv och barnen.
Fast jag kan ju faktiskt göra något åt det, jag behöver inte vara kvar här , jag kan faktiskt säga att nu har jag fått nog!
Jag kan inte säga att jag stannar får barnens skull för de är så stora nu o äldsta dottern har flyttat hemifrån och min yngsta blir nog inte kvar hemma så länge till heller.
Det har inte varit bra för dem att växa upp med en pappa som dricker för mycket så det hade varit bättre att jag skulle ha lämnat honom för länge sen.
Jag vet att de skulle förstå men ändå kan jag inte göra nåt.
Det är som att jag har blivit alldeles handlingsförlamad!
Jag tänker på när vi blir själva han och jag när barnen har flyttat, kommer jag fortfarande vara kvar då?
Jag vet inte? Men jag hoppas verkligen inte det!

att det kan ordna sig när man går! Att det som man är orolig för antagligen löser sig. Det är så otroligt starkt gjort av dig Flygcert att du har kommit dit du är i dag! Du ger mig kraft att tro att det kan vara möjligt för mig med att ändra min situation.
Hoppas det kommer att funka bättre med barnen för dig också.
Måste vara jobbigt att oroa sig för att de far illa.
Ha en fin helg<3

filmen till slut, en bra tanke. Efter ett par kalla öl, som egentligen bara gör en simmig i huvet, så går resan utför.
Inget bra slut på den dagen, en värdelös början på nästa.
Så är det,
Fenix

på allvar är det nu för mig. Vill verkligen sluta varje dag, men lik förbannat går jag till bolaget innan stängning och köper det antal öl jag tror jag behöver.
Jag var nog 40 ungefär när jag började kampen och insåg problemet. Nu är jag över 60 och är riktigt orolig, slutar jag inte kommer förfallet kanske totalt utan att jag kan stoppa det.
Vill verkligen inte dricka, mår så djävla bra när jag är nykter på morgonen. Men nu är jag inne i en ond cirkel igen, och känner att det är allvarligt, kanske går det på riktigt mot parkbänken om jag inte klarar det här.
Inget att leka med, skiträdd är ordet. Varje morgon ska jag sluta, varje kväll sitter jag här med mina meningslösa starköl.
Hoppas du stoppar i tid, då har du många år som kan användas bättre.
Kram
Fenix

Jag har också skärpt till mig och varit nykter igen i två dagar. Det är bara så inte värt allt elände att trilla dit igen. Jag längtar till om några dagar när jag inte längre känner den obekväma, avdomnade och sega alkoholkänslan i kroppen. Detta att känna sig helt klar, skärpt och frisk är verkligen värt mycket bara det och något som i alla fall jag helt hade glömt hur det kändes innan min tidigare långa nykterhet!

Tack till Pellepennan för de vänliga orden ovan! Jag är tyvärr så socialt osäker att jag inte vågat mig på sådant som föreningsliv än. De intressen jag har tenderar att bli sådant som man gör bra ensam men det hjälper ju bra att fylla den tid som alkoholen tidigare tog vilket jag märker nu. Jag har skaffat mig andra vanor och intressen som gör att det inte finns plats för alkoholen helt enkelt.

Ska göra så. Vad skönt att det gick att spara så pass lätt.
Ta hand om dig och all lycka!

/M

Tog ett stort steg i kväll. Gick och åt på restaurang och drack endast en äpplejuice och en mineral- vatten. Kände egentligen ingen större skillnad.
När kan man våga träffa vänner på krogen?

Det går bra än så länge, men det är jobbigt. Jag tänker vara nykter i morgon..

texter. Det finns ett sätt, och det är att i inställningarna längst upp på sidan välja 300 kommenterar per sida. Då blir det inga många sidor även om det skrivits mycket, och varje sådan sida kan man kopiera och klistra in i ett word-dokument eller liknande.
Med vänlig hälsning,
Fenix, som just nu bara läser och inte orkar skriva

För ett tag åtminstone. Ska fokusera på det positiva. Mitt innersta tar jag till terapeuten. Jag har ett val och just nu väljer jag det som är bra för mig. Kanske möts vi någonstans ovetandes om det som vi alla delat här. Om våra blickar möts, ser du kanske en kvinna med ett leende på läpparna. Håret snyggt uppsatt. Du skulle aldrig ana det som fanns inom. Tack för den här tiden och alla kloka ord jag läst här :) Kanske ses vi på ett AA möte i framtiden.

Just, har glömt att skriva ned listan med musik, film och böcker som starkt påverkat mig oavsett kvalitetsstämpel :)

Titanic - gav mig styrkan att lämna ett dåligt förhållande efter flera års kamp
Zahiren, Paolo Coelho - djup, ger känslan av uttrymme för det som inte följer normen
En dag, David Nicholls - livet är skört, så fånga dagen...
Det kommer aldrig va över för mig, H Hellström - mitt i prick och perfekt att springa till. Jag drog ned på A, tack vare styrkan från låten. Ja, styrkan kommer inifrån men ibland behövs en yttre puff :))
Twilight - du har alltid ett val. Perfekt mantra att springa till :D Sprang 5-6 ggr i veckan med mantrat ringandes i öronen. Drog ner på A.
Tears in heaven, E Clapton - har varit med så länge, så den måste få vara med på listan.
Sen finns det otaliga fler, bl a en Britney Spears låt som jag glömt namnet på (nej, inte baby, one more time :) )

Undrar bara hur jag ska spara det jag skrivit? Sparar notoriskt på alla texter. Kanske en dag får jag användning för dem.

Lycka till alla och en glad sommar!!!

//M

Det där är knepigt. Föraktet när det gäller den egna personen. Har man tur, så finns det en omgivning som kan hjälpa till att lyfta en när det är som sämst, men då måste man ju vara ärlig om sitt innersta och det är ju också knepigt. Lycka till!

Har läst Daenerys inlägg om återfallet efter över tre och ett halvt års nykterhet. Måste säga att det gett massor att fundera på eftersom det genom en faktiskt historia blir så mycket klarare vad det innebär att leva nykter med ett beroende förorsakat av alkohol. Inte för att jag själv haft planer för att ta återfall, men funderingarna om alkoholister och hur ett återfall fungerar är något som jag haft svårt att få grepp om genom andra tidigare inlägg här. Skulle verkligen sätta värde på att få läsa mer om hur vägen tillbaka ser ut. Att vi kan ta återfall efter att ha varit nyktra ett relativt kort tid, eller kanske efter ett halvår, är liksom lättare att sätta sig in i. Hur som helst tack för den delningen!

Även mina intressen passar dåligt med alkohol, och jag tycker det är skönt att börja få tillbaka både tiden och viljan att syssla med det. Innan prioriterades det som var viktigt för mig bort på grund av drickat. Men så finns ju dom där sakerna som man nästan inte kan vara med på, om man inte vill dricka. Varför i hela friden ska man till exempel gå på en kräftskiva om man inte kan dricka? Läste om Addes inlägg att man kan dansa lika bra utan sprit, Och att AA festerna är supervilda. För mig som egentligen varit mer intresserad av drickat än att dansa, har liksom anledningen att gå på den typen av arrangemang svalnat en smula ;-)

//PP

Nu har jag varit nykter igen i två dagar efter en vecka av återfall. Idag känner jag mig äcklad på den vidriga avdomnade alkoholkänslan jag fortfarande har i kroppen och jag längtar tills att den ska gå över. Av tidigare erfarenheter vet jag att det brukar ta 10 dagar innan den är helt borta. Jag vill känna mig som vanligt igen och just det där är ju en fantastisk förbättring jämfört med hur det var när jag slutade sist för drygt 3,5 år sen. Då var det ju den här äckliga, avdomnade, fumliga och sega känslan som var att känna sig som vanligt! Just nu känns det som att suget kan balanseras bort med önskan om att få bli helt klar och skärpt igen men jag vet att jag är i en skör fas. Om det händer något jävligt kommer det att bli svårt att inte ta till den gamla snuttefilten...

Även fast jag inte har märkt det eftersom det gått så successivt har ju 3,5 år av nykterhet fyllt mitt liv med nya rutiner, intressen och vanor där det inte finns plats för A. Innan var det ju tvärt om, allt prioriterades ner för att få så mycket tid som möjligt till drickandet. De flesta av mina intressen är också tämligen oförenliga med A. Att gå omkring i skogen och uppleva naturen med ölburken i handen känns inte så lockande. Nailart som är ett av mina stora intresse är också svårt att ägna sig åt då man behöver en stadig hand vilket jag fortfarande inte har efter två dagar... Alkoholen dödar också min kreativitet som jag ju behöver för att komma på nya mönster och färgkombinationer till naglarna. Ärligt talat har hela min nya livsstil blivit mer eller mindre oförenlig med A och det är ju en bra livlina!

.... i allt. Jag vill aldrig mer hamna där!
/m

Kanonbra med 200 dagar. För mig blir det 8 månader på lördag. Stolt och glad är jag.
Blickar tillbaka ibland och rullar upp min usla film. Det är inte svårt längre att inte
gå tillbaka. Sover som en prinsessa på natten, uppe med tuppen har alltid varit morgonmännska.
Ångrar aldrig heller en nykter dag. Förut förknippade jag varje helg med vin som nummer ett
och sedan som kamoflage lite mat. Nu är et tvärtom man har ju fått tillbaka smaklökarna.
När jag drack kunde jag i slutet få i mig ett par ostskivor. Fruktansvärt.
Nej, ångestnätterna vill man inte ha tillbaka det var ett rent h-vete. Upp och ner går själva
livet för mig nu. Mest upp. Sällan besök av gojan numera, han har nog satt klorna i någon annan.
Ha en fin dag
Konstnären

Sneglade i kalendern och såg att det är 200 dagar idag utan fylle.
Läser om de nya "skribenterna", fy fan, 200 dagar sedan man satt i den skiten.
Ångrar ALDRIG en nykter dag!
Sover som ett barn även om livet är fullt av problem. Tror jag sovit mer de senaste 185 dagarna än de senste 10 åren.
God, djup, utvilande sömn pratar jag om. Ingen flyktig, svettig, ångestfylld och sängskruvande sömn.

ALlA ni där ute... Kämpa på - ha det!

God morgon. Jag fck B12 för nervsystemet samt för skelettets uppbyggnad. Äter dom fort-
farande. Behövs nog inte längre men det kan ju inte vara skadligt. Ja, det vore en mardröm
att vakna upp en morgon och vara bakfull. Kommer knappt ihåg hur det var. Men dit ska vi inte
tillbaka. Har inte testat veteöl, men allt annat, vitt, rött men inget har fallit mig i smaken.
Det bästa är en citrondricka på flaska från LIDL, fint som faan kommer ju från Italien.
Jag älskade italienska viner alldeles för mycket. Men nu är det slut med det, och vet du jag
känner ingen sorg längre. Tankarna börjar stabiliseras, men visst har jag mina downs.
Hade tomaterna varit lite övermogna hade jag nog mosat ett par i fejset på honom. För tillfället
har jag stängt av honom, måste vara stark för min egen skull. Om det hade varit tvärtom, tror jag
inte jag hade suttit med honom och stjälpt i mig en massa vin. Men man var ju själv en fullblodsegoist
när man drack.
Lever mycket på humor just nu. Här och nu du vet. Små saker som får mig att skratta.
Jag är en ande och jag har bara plats för goda och perfekta tankar. Läst jag i min lilla bok, bra ord.
För övrigt tycker jag att jag ser tio år yngre ut nu mot innan. Slät fin i ansiktet, inga fyllepåsar.
När jag drack som värst funderade jag på en ögonlocksoperation, alltså det var bara fyllesnack.
Men dom försvann med mitt nya liv.
Ha en fin dag pp
Konstnären

Jag testade att ha en vit månad och insåg efter ett par dagar att jag hade sug efter alkohol, jag drack också kvällstid när alla lade sig, det var en sen film, hockeymatch som skulle ses etc...gömde spritflaskor i soffan...frun sa inte mycket ibörjan, man hon visste exakt vad som var på g, hon hade järnkoll, kanske inte på intaget men väl på att jag hade druckit. Ta hand om ditt liv, du har bara ett och det blir ingen repris.

Jag håller med till 110%.
Din mamma måste se till att du vistas i en trygg miljö oavsett var det är. Du ska inte vara hos din pappa om du mår dåligt av det. Kram

Också ny här, är 42 har ett bra liv iövrigt, men alltid varit törstig, kunnat hantera vardagen och när vi har/är på fest, men hemma ökade drickandet efter att ungarna flyttade ut, det var två år sedan. vi drack på fredagen några glas vin, eller öl, en dag i veckan, var aktiva tränade var ute med hunden etc, det var fyllt av roliga saker. När sommaren kom dracks det lite öl varje dag, inte så många, men tillräckligt för att frun skulle rycka på ögonbrynet...sen fortsatte det...semestern slut...det blev en grogg på tisdagen, en whiskey på onsdagen, en vinare en måndag, ett år senare drack jag 4-5 gg i veckan, blev full varje gång, fredag och lördag var det säkert två vinare per gång, tog ut semester och jobbade mycket hemma. Som mest drack jag nog två boxar vin i veckan, började gömma sprit överallt hemma. I julas sa jag till min förstående fru - nu räcker det. jag måste ta tag i detta. Psykologen jag gick hos sa att jag fått ångest av separation från barnen. Jag gick och köpte en stor låda med lås på. La allt brännvin vi hade i huset i lådan, gav nyckeln till frun. Varsågod. Sedan den dagen har jag druckit lite folköl(på bröllopsdagen drack jag två glas vin) när vi bastat eller suttit uppe och kollat film, hon dricker sitt glas vin, och det var jobbigt i början, men att vakna utan att vara sjukt bakis... det känns skönt att hon har makten över alkoholen och inte jag...när vi varit på fester har jag kört varje gång ...och jo jag har haft en fylla sen julafton, det var i påskas, annars har det faktiskt funkat, men det känns så smutsigt att bli full nu, frun är överlycklig, och det räddade nog äktenskapet på sikt, ångesten och ta tag i sitt liv, fronta sig själv är nog det svåraste jag gjort i mitt liv, och det är jobbigt, men livet går vidare, man tar en dag i taget. just det...jag hade aldrig klarat det utan min fru, då hade det blivit behandlingshem. Nu när hon har kontrollen över lådan, är jag mycket mer avslappnad, jag kan inte bli full, vi har inget hemma.

Jag har lindrigare än dig men ungefär samma dilemma. Socialen svarade mig idag att om jag misstänker att de far illa hos pappan så ska jag inte skicka iväg dem. Jag lyssnar på barnen och säger dem att pappa har druckit så tror jag på dem. Pappan ljuger ibland så han litar jag inte på. Lyssna på din magkänsla.

Tackar mina Herrar.

Kan bara hålla med;
Jag är alkoholist
Känner att jag får vända mig till de mer erfarna. Jag fogar mig och trippar iväg till nästa AA möte. Oavsett vad, så är ett friskt liv bättre. Jag vill ta lärdom av de som tagit sig fram en lång bit på vägen.
Kram!

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag försökte sluta under många år och det gick ett antal dager och ibland veckor men sedan började jag igen. Men sedan klarade jag det och var nykter i drygt 3,5 år. Nu har jag precis tagit ett återfall på valborg som tydligt bevisade att det inte går för mig att lära mig dricka med måtta... Men hoppas att jag lyckas vända det. Nu vet jag ju att man faktiskt kan må bra och att suget släpper till slut.

Jag slutade dricka på egen hand. Jag hade då under lång tid satt ett kryss i almanackan varje dag jag drack för att hålla lite koll. Jag gjorde sedan statistik över hur många nyktra dagar i rad jag som mest klarat de senaste åren. Detta använde jag sedan när suget kom och då tänkte jag att "ja men om jag håller mig idag kommer jag att ha varit nykter längre än jag klarat under hela 2006" osv. Jag slutade också att tänka att jag aldrig mer skulle dricka för då ville jag ju bara dricka en dag till innan jag slutade osv. Jag försökte istället att se varje nykter dag som en vinst för min hälsa och ta en dag i taget. På något sätt gick det och de nyktra dagarna blev fler och fler. Det tog ett år innan min kroniska bakgrundsångest släppte. Suget mildrades successivt och det tog tid, tror det tog nästa 1,5-2 år innan jag en dag upptäckte att jag inte hade tänkt på alkohol på flera dagar.

Jag hade egentligen inget direkt sug när jag tog återfallet nu. Jag kände bara att jag saknade den social grejen och så drack jag två folköl. Jag kände mig inte ens påverkad men dagen efter var det gamla vanliga suget där och det bar iväg till ICA och folkölshyllan...

Hej på dig, Mist.

Är också ny här men gammal i att känna detsamma som du. Tidigare utan den kanonhjälp man får av alkoholen, numer med den i min utförsbacke. Härlig valla den är, eller hur? Minnesluckorna som får en att ana det värsta och hur man fyllsjuk och jävlig inser att det är precis så illa. Det finns ett youtubeklipp av Johan Glans om det här. Baksmällan. Och varför inte skratta åt eländet? Det måste ju bara finnas någon djupt bakomliggande komisk orsak till att jag börjar dra nitlotter hela tiden. Men jag vill ju dra värsta vinstlotten! Labbråttor visar bättre omdöme.

Styggelsen i allt det här är att jag föraktar mig själv för att jag beter mig som jag gör med alkohol i kroppen och att jag inte direkt älskar den jag är utan. Som att min hjärna gått in i turboläge och bara spottar ur sig anledningar till att jag är värd att avsky och föraktas. Och att den behöver anstränga sig så mycket mindre när jag verkligen trampat i klaveret. Nämen, har du gjort bort dig IGEN? Och det är alla dessa gånger jag vill ge min hjärna en riktig dyngsmäll. För någonstans vet jag att jag visst är värd att älskas. Skulle aldrig satt min fot på den här jorden utan den vetskapen.

Det sorgligaste vore att jag skulle dö för att jag supit ihjäl mig. Sånt slöseri. Men lätt om man får sitta i någon neanderthalargrotta någonstans och bara låta tiden ha sin gång. Neanderthalarna dog ju ut (men gud, är jag den enda efterlevande!) så man slipper oroa sig för att bli hårdragen iväg nånstans och hårdhänt bestigen.

Mist. Jag vet vad du gör med dig själv alla dessa de gånger du känner inför dig själv såsom du gör. Du har skaffat dig spetskompetens och kan spontandoktorera i ämnet vilken tid på dygnet som helst. Och tänk om det ligger till så att även om dina gärningar signalerar motsatsen (gärningar är trots allt gärningar och vittnar lite om en människas äkta beskaffenhet) ... tänk om det oerhörda skulle falla dig in att gilla din skugga som faller mot trottoaren? För att den obestridligen visar dig att du är uppe, lever och andas. Den yttrar inget om det kontraproduktiva i att skämmas. Den bara är, som en spegling, som vindpusten mot din kind. Och skulle du nu vara så inåt helvete hatansvärd så skulle du inte lämna någon silhuett, vindarna skulle ta omvägar, hela universum skulle ha kollapsat vid det här laget.

Så försöker jag våga känna när min hjärna går an.