Senaste kommentarerna i forumet

Jag har någonstans att ta vägen men jag vill vara hos barnen! Kan inte leva utan barnen..

Kanske har du berättat...? Du behöver inte svara...Hur gamla är dina barn? Jag tänker varje dag på om mina barn är i den mest känsligaste ålder för en separation. Mina är 11 och snart 13- hur ska jag tänka?

Låten med Linnea Henriksson har jag lyssnat på mycket och fastnade för den pga av texten, den är så slående.
Kram

Ville bara säga att jag förstår dig och dina känslor av uppgivenhet.
Varför ska det vara så svårt att plocka ner alkoholen från tronen och inse att den gör så mycket skada.
Hela tiden är det fel på dig och mig..... Tillslut vet man inte vem man är och vad man tror på och vad man står för.
Skickar många varma kramar till dig och tycker att du ska stå på dig.
Kanske skulle vara enkelt om han bad dig flytta....???? Eller blir du rädd då? Är det en läskig tanke? Skulle du ha någonstans att ta vägen?

Jag orkar inte mer! Är så trött! Både psykiskt och fysiskt. Tjafs och bråk och spänt klimat.
Idag frågade han mig vad det är med mig egentligen?! Du är forcerad, arg och gapig.
Ja, det är jag nog. Men när jag svarade att jag håller på att gå sönder och att han vägrar inse att det finns ett samband mellan hans alkohol och min gapighet så förstår han inget. Jag orkar inte, orkar inte- jag är på väg att ge upp.
I natt var jag tvungen att sova inne hos sonen då han krängde av och an, stånka och stöna att han hade ont överallt. Suckade och vältra sig så jag höll på att ramla ur.
Det kanske är så att jag faktiskt inte ska leva med någon.
För vad gör man? Jag kanske har för höga krav. Jag kanske är för forcerad. Tror att han funderar på att be mig flytta.

det var fint och poetiskt uttryckt, ta med sig glädjen ut på nykterhetens savann! Jo, det ska jag. Får se upp för bufflarna bara och inte göra som strutsarna och stoppa huvet i sanden.
DjungelFenix

är i vissa fall helt oumbärliga, jag kalkylerar helt kallt med att du tar med dej glädjen ut på nykterhetens savann!
;-)

/MB

ett ljud jag ska komma ihåg, blev det när jag släppte ned glaset i en tom behållare för ofärgat glas vid sopstationen. En liten ceremoni, men ändå viktig kände jag.
Fenix

att du fick uppleva lugn och sinnesro.
Hoppas den känslan lever kvar inom dig idag och många dagar! / mt

med besök :-))

Jag hade heller inte sug men jag hade otroligt rörigt i skallen, stressad, orolig och väldigt dåligt humör. Och nu när du säger det så var det nog även så för mig att jag var väldigt vaken för överraskningar och scannade av vad som hände runt mig. Jag hade ju förmånen att ha kontakt med behandlingskamrater så vi ringde till varandra och kollade läget och vi var rätt samstämmiga dock i lite olika faser.

Nu ser jag ett samband med att jag är i stort behov av sinnesro och har en väldigt låg stresströskel jämfört med under den aktiva tiden. Jag behöver egen tid och jag måste lyssna till min inre röst som säger ifrån när jag håller på att tappa taget. Igår på inledningen av mötena kom den gamla bekanta känslan av lugn och sinnesro över mig så som den gjorde i början av min nyktra karriär och jag kände att jag verkligen hade saknat den. Jag är glad över att jag numera har möjligheten att njuta av det.

Hälsar på i din tråd, har läst från mitten av mars ungefär.

Det stämmer, det där om tremånaderskris, jag har nog en sådan nu, men den yttrar sej inte i något direkt sug, utan att jag tänker mer på alkohol, alkoholpolitik, systembolagets roll, om alkoholens förrädiska verkningar etc, plus att jag själv är mer vaken och scannar av det jag har framför mej för att undvika överraskningar som jag inte kan värja mej mot.

Jag kommer läsa mer när jag hinner, känner att jag behöver "di gamle" här på forumet.
Kram!/MB

Kram, vänner. Jag tänker på er oftare än jag hinner skriva till er.

<3

/H.

Till dig, flygcert:

http://svenskalyrics.se/linnea-henriksson-lyckligare-nu/

Kram!
/H.

Ja jag har arbetat med författarinnan...

för att du låter mig dela!

Idag är en konstig dag: jag är grymt förkyld, så där kass som man blir av en riktigt intensiv vår-förkylning (kanske överdriver jag, men känns värre än vanliga förkylningar...) och så var jag ute och försökte leka med barnen - då tänkte jag plötsligt "åh, en sån här dag hade det ju varit så skönt att vara två..." och sekunden senare slog det mig - jga har ju haft såååå många dagar av operation, sjukdom, dödsfall i familjen osv, men sambon har ju bara stöttat upp när det passat honom, inte så ofta med andra ord... SÅ allt är som vanligt, med en skillnad - allt är bättre!

Jag tänker på dig! Vad känns viktigast idag?

Framtidsdrömmar - var bara inloggad, men inte här...

Jag tänker mycket.

Sambon (jag måste verkligen snart byta namn på honom!) är väldigt snabb med att tala om saker han ska göra, personer han träffat, personer han tagit upp kontakten med osv, och oftast försöker jag tänka "jaha...", men ibland är jag nära bitter. Han har ju delvis valt bort barnen - han vill inte ha dem så mycket på helgerna, och det passar mig bra, men ibland tänker jag att ska jag stå här och ta hand om barnen och sedan ska han plötsligt dyka upp en dag och vara go'a, roliga pappa...

Och jag sysselsätter, tar hand om, finns här, stöttar osv barnen, och jag älskar det, men jag ska jobba på att ta en dag i taget: om barnen väljer pappa i framtiden så tar jag det då.

Storflickan pratar mycket om att hon vill bo med mig, att vi har det så mysigt, hon påtalar ofta saker som vi gör som att "mamma, det är första gången vi gör det i vårt nya hus", att hon vill ta hit sina saker från pappa osv, och jag försöker prata med henne om att hon har sån tur som får bo med både mamma ibland och pappa ibland, och att det är bra att ha kvar saker på båda ställen, men om det är specifika saker hon vill ta med härifrån eller därifrån så kan vi ju prata om det. Mitt hjärta hoppas att hon menar att hon trivs, att hon har det gott här, men jag uppmuntrar henne inte på något sätt att hon ska känna att jag uppmuntrar henne att välja mig, eller välja att bo här - tror det är jätteviktigt att hon minns pappa som den han var. En dag kanske hon väljer bort honom/önskar mindre boende med honom, men då tar vi det den dagen.

Jag är lyckligare nu, jag är verkligen det, men ibland får jag påminna mig - det är lustigt hur lätt det är att glömma det hemska som varit, och som faktiskt finns alldeles runt hörnet...

Igår var jag i affären och det var en man där och handlade, vi stötte på varandra flera gånger och han började skoja med mig och fälla kommentarer. Det var väldigt trevligt, dels att ingen annan kan kommentera det, men också att få lite uppmärksamhet! Men också oerhört skönt att känna att - där var jag nöjd; vi skrattade lite och sedan var det bra så, jag vill inte träffa någon, inte alls.

Är du där- ser att du är uppkopplad.

Tack, Flygcert för att du DELAR med dig! Jag behöver det.
Kram

en lång dag men ändå kort !? 5 timmar med likasinnade i V-ås med massor av intryck och fina delningar. Det är märkligt att jag fortfarande får lära mig nytt fast jag varit med ett tag men det visar ju bara kraften i gemenskapen. Jag blir lika imponerad över människor som har skaffat sig så fina, bra, liv "bara" genom att följa "Di Gamle" och göra som de har gjort.

Jag kramades mycket och vänligt med en väninna som jag inte träffat irl på 4 år, 4 år som medfört ovanligt stora förändringar för oss båda. För hennes del innebar hennes omvälvande händelser att hon bestämde sig för den nyktra vägen och för min del att jag klarat min värsta livskris utan att fly i alkoholdimman. Det är verkligen stort och oerhört känslomässigt starkt att dela sådana erfarenheter öppenhjärtligt med en annan människa, det sätter djupa, behagliga, spår i min själ.

Och som vanligt blir jag negativt berörd över ungdomars historia hur samhället har svikit dem. Att som 16- (sexton !!!) åring vara mogen för AA utan att nån enda djävel har reagerat i skolan eller hos soc blir jag så hatisk till :-((( Lycka är däremot att få träffa dem senare i tjugoårs ålder och se att de har lyckats bryta med sitt gamla liv. Alla barn klarar inte det.

Jag är glad att jag åkte till konventet idag fast jag tvekade, jag behövde verkligen dessa timmar.

- fönstren blänker, bord, golv och bänkar är rentorkade och Mullegubben får hänga upp gardinerna.
Det är vår i Filosofiska rummet:) / mt

Fenix! Jag tar golven och dammsuger sofforna. Gardiner, dynor och filtar hänger ute i vårvinden nu. Tar in dem på eftermiddan. Brygger kaffe och sätter i termosen och ställer fram en solskenskaka:) Alltid så roligt när man hjälps åt! / mt

en sådan förmåga att ge positiv energi när du skriver och berättar om dina framgångar. Ja, nu ska vi bli årets grupp, och alla är förstås välkomna att ansluta sig:-) I dag har jag beslutat mig för att slänga mitt favoritölglas, ska åka till tippen och göra en liten ceremoni av det. Jag har druckit 99,9 procent av alla min miljoner öl i detta glas, och det ska bli skönt att höra klirret när det går sönder!
Fenix

tar jag MT, är rätt bra på det faktiskt. Har ett förflutet som fönsterputsare i mina yngre dagar!
Fenix

tänker jag vårstäda här!

På förmiddan tar jag ner gardinerna och hänger ut dem på vädring. Bär ut alla soffkuddar och filtar också. Börjar 10-tiden med det.

Golvet behöver torkas och fönstren ska tvättas. Hoppas nån kommer och hjälper till att hänga upp gardinerna igen - det är tungt för armarna.

Sen fika och nåt gott till. Och musik ska vi ha - vi har ju en skön blandning. / mt

av fysiska smärtor... psykiskt av frustration över fysisk begränsning - båten, fisket, odlandet... Förargelse över kylan som hotar det som ska växa i växthuset.

Vill vara så bra jag kan för att underlätta - och det känns inte som medberoende! / mt

två senaste inlägg... Igår på kvällen skrev jag: Jag känner en helt annan medvetenhet om medberoende idag - än för... ja, när har den kommit? Den har bara växt fram genom det jag själv gått igenom och kanske framförallt genom de personer jag fått följa här.

Medvetenheten och kunskapen har naturligtvis växt fram i SAMSPELET mellan mina egna erfarenheter, andras berättelser, aktiva frågor (tack - särskilt för de obekväma) och min kunskapstörst. Samt, den sista pusselbiten - att reflektera över alla delarna, lägga ihop, se mönster, lägga om se andra mönster och långsamt växer ett genomgående tema fram. Som bladnerverna finns i varje blad även om bladen har olika form och färg och lever i olika miljöer. / mt