Senaste kommentarerna i forumet

Vilket härligt och målande inlägg sims. Jag har ett stort leende på läpparna. Det jag ser framför mig är Fru Alkohol som sitter och tjurar för att hon inte får som hon vill. Men vem bryr sig om henne? Jag är så glad för din skull, otroligt starkt och bra gjort!

nubaskemej: jag tycker också det går lite lättare. Nu har jag bara hållt upp i fem dagar, men jag tror också att detta forum gör det lättare. Vi får se.

Ankan: hoppas det kan ordna sig med jobbet, vi tillbringar allt för mycket tid på jobbet för att må dåligt av det.

Som sagt fem dagar idag. Det har gått lättare än jag trodde, men jag har inte haft någon riktigt prövning än, stressigt på jobbet, en motgång eller liknande.

Gonatt allihopa. Imorgon är en ny dag.

Jag börjar undra vad som lurar bak hörnet? För allt känns så enkelt och klart. Jo självklart VILL jag ta några glas vin eller några öl - men jag har inga problem med att döva det med mat och choklad. Jo jag har humörsvängningar som heter duga - antingen är det reningsprocessen, jag som slår bakut eftersom jag faktiskt lever i ett kärlekslöst förhållande och jag vill så mycket mer - eller: så är det sån jag blivit ;)

Men VARFÖR känns det så lätt att avstå alkoholen? Är det ett trick? En fas man går igenom innan supersuget sätter in? Jag tycker att jag mest är förvirrad och sitter och läser och läser här men hittar inget om just detta. Vad ska jag vänta mig - vet nån? Och jag hoppas att alla förstår att när jag säger enkelt så e det ju inte som att jag visslar och sjunger och tycker att det är som en dans - självklart är det inte så. Men det känns lite för bra för att vara sant - förstår ni vad jag menar? Jag är inte pessimist, och inte optimist heller. Realist är nog mer sanningsenligt. Och jag VET att jag är i riskzonen och jag tror inte en sekund på detta. Så om någon därute vet - snälla säg vad för hemskheter som väntar. Just nu oroar jag mig för allt möjligt såom depression, supersuget Arne (bara ett namn på måfå - inget påhopp på de som heter så ;) )och andra hemskheter som kommer att försöka fälla mig.....

Jag har hållit uppe en månad som mest förut, och efter en månads uppehåll har jag firat med att festa såklart och börjat den onda cirkeln igen. Då har det varit med hjälp av antabus - nu tar jag inte några tabletter alls. Däremot har jag fått ett stort behov av denna sidan - och denna tråden i synnerhet.

Ni här dövar mitt sug mer än några tabletter någonsin har gjort. Om ni faller så känns det som att jag faller med er (utan att jag dricker en droppe) och jag känner mig delaktig i att börja om igen med nya tag.

För det är det jag gör varje dag. Jag börjar om med nya tag. Nykter. 16 dagar nykter idag - det blir 17 imorgon. Det är det enda jag vet med säkerhet just nu - men det räcker. :)

Kram på er och tack för att ni finns där. <3

Sussie

Du kommer klara dej galant...
Allt kommer att bli bra...
Så länge DU är DU...

Kram kram... <3

Kram, lillablå! Lycka till, det blir jättefint!

jag är så himla tacksam för att ni finns!
kram!!!

Lillablå, om det är någon som har öga för det estetiska och smakfulla så är det du. Det syns i dina foton. Så det så.

Nu vet jag ju att det här egentligen handlar om så mycket annat än inredning, men ändå... Det kommer att gå jättebra!

/H.

får tårar i ögonen... det kommer att bli så bra! Kanske inte först, men när du skakat av dig allt negativt kommer det att växa fram i stadig takt. Detta är som du säger DITT hem. Och ja du väljer kanske asfula tapeter, och inreder så vidrigt att folk blir generade när de kommer. Jaha. Bjud på det! =) Vem säger att du inte tapetserar om om två veckor? Man förbinder sig väl inte till att ha något så för alltid? ;)
När jag separerade från mitt ex skaffade jag egen lägenhet för första ggn i mitt liv. Jag målade köksluckorna klarblåa. Ja du hör själv.... haha Folk som kom tittade bort för de lyste så grällt. Ja jag skämdes först för mitt dåliga val - men faktum är att jag gillade att sitta i mitt kök med de fåniga luckorna och äta. Det blev lite roligt att folk reagerade och jag fortsatte faktiskt i samma stil i hela köket. Blåa bänkar, limegröna mattor osv. Och sanningen att säga blev folk glada när de var där, för att det var faktiskt "jag". Min självständiga tokiga stil och den passade inte alls in med det stilrena i resten av lägenheten. Och? :) Efter ett år gjorde jag om lite.... men aldrig nånsin i köket.
Du kommer att få det underbart när du väl gonat in dig. Prova dig fram. Och om folk rynkar på näsan så låt dem göra det. Sätt näsan i vädret och var STOLT - för det är ju just du som valt! =)

Kram

Idag har jag fått nycklarna till min lägenhet...
det luktade gammal gubbe där, precis så som pappas morbrors lägenhet
luktade... och inte var den speciellt städad heller...
egentligen spelar det här ingen roll alls, den ska ju få nya tapeter, nya golv,
nymålat kök och nymålade tak...
MEN!
jag oroar mig. tänk om jag inte kommer att trivas? tänk om jag väljer fel tapet,
tänk om folk tycker att jag har kass smak? tänk om jag inte alls kommer att
må så himla mycket bättre som jag hoppats, bara genom att få en egen fast
punkt? tänk om jag kommer må lika kass som vanligt, fast bara på ett annat
ställe? hur ska jag hinna med? hur ska jag möblera? kommer köksbordet
få plats, och om jag bjuder hem folk, var ska de sitta då?
kommer jag verkligen att trivas?

det är nästan så att jag önskar att jag inte fått nån lägenhet...
nu har JAG gjort ett val, JAG har valt att jag ska bo där, och den enda som har
något som helst ansvar för det är JAG. Jag får stå för mitt beslut att bo här, jag
får stå för min lägenhet, mitt val av tapet och möbler och jag kommer bli bedömd
på grund av mina val.
hade varit mycket lättare att bo kvar, på nåder, utan några valmöjligheter, utan
att kunna möblera på något annat sätt, utan att kunna sätta upp en tavla eller ett
foto som kommer att bli tittat på och bedömt...

jag är rädd för att stå på egna ben!
LIVRÄDD!!!
Och den rädslan tar helt bort glädjen över min första egna lägenhet i min hemstad.

Mamma och pappa ska dit och titta på tisdag. Hur ska de tycka om den? Var noga
med att tala om att de inte får döma den för hårt, den är inte städad och luktar inte
så gott... Varför bjöd jag in dem egentligen? För att JAG ska bli godkänd, för att det
beslut JAG tagit ska bli accepterat?

Måste på nåt sätt försöka fatta att det är mina tapeter och mina fönster och att det
bara är jag som ska trivas där! och trivs jag, så kommer mina nära och kära också
att göra det, men jag kan ju inte inreda för dem... måste göra det för bara min skull,
och ingen annans...

är så ovan att fatta beslut för min egen skull, utan att ta hänsyn eller anpassa mig
till någon annan...

kommer jag att trivas?
kommer jag att må bra?
kommer det att bli bra?!

Vilket ljuvligt inlägg- den kampen vann du! Fru alkohol passar på när man är helt ensam, det gäller att vara redo för kamp när man är solokvist-det vet jag att jag kommer minnas då jag hamnar där.

Ja, min kropp är nog lite konstig. Ni ska veta att jag absolut inte behöver gå ner i vikt, tvärtom. Jag tappar matlusten oxå när jag inte dricker-helskumt... Däremot är jag godissugen precis som ni.. Men nu ska jag inte nämna det mer för jag förstår att det är jobbigt att ha det tvärtom...

TP: Ja, jag tänker mycket på att byta jobb o livsriktning.. Problemet är bara att vi har skitdålig ekonomi efter att min man varit arbetslös en längre period o det är svårt att gå ner i lön när man byter. Men det är absolut en viktig tanke o jag tror att jag MÅSTE byta jobb för att få ett bättre liv.

Nykter idag med!

Det är så himla bra att du vet hur och varför - det har jag vetat hela tiden när det gäller mig, men jag har ärligt talat struntat i det. NU är det väl dags att se sanningen i vitögat och ta itu med mitt liv - inte gömma mig med alkohol. Och du förresten - jag i pulkabacken är så himla träffande! Jag åker baske mig mer än ungarna, det har jag alltid gjort. =) Det e jag som bygger snö-kojor och gångar och envisas med att också få plats. Mindre poppis tycker kidsen. ;)

Nu är det snart helg och jag ser fram emot den för en helt annorlunda anledning nu. Inte för att jag kan dricka alkohol så jag får minnesluckor utan för att jag kan greja mer här hemma. :) Det känns skönt. Jag har även sovit mer inatt så kanske kanske kroppen börjar slappna av? Jag har fått nästan 4 timmar och det känns så lyxigt på något sätt.

Vikten ja... hmmm.... så skönt att gå ner i vikt. Jag hade nöjt mig med att hålla vikten jag hade! Men vi säger så här - när de tre månaderna har gått tänker jag lägga upp en ny bild på min facebook. Det finns en bild av mig nu och sen kan vi jämföra tjockleken före och efter... lär väl skilja en sådär 10 kilo eller nåt om jag inte får bukt med mitt konstanta chokladätande! ;)

Lycka till idag gänget! :)

kram

Sims, tack för ditt målande inlägg och härligt att det inte tycks ha blivit mer än en skvätt 17-årig och lite 3,5-öl. Då vet jag att du är med oss på banan igen. Kämpa på!

Mr. Dry

Hujedamig! Livet går så upp och så ner att jag blir smått illamående av denna berg o dalbana. Fast att jag ens reagerar är nog ett tecken på att hjärnan börjat vakna till liv från den alkoholdimma den fått leva med så länge. Jag lade märke till att jag tog mitt återfall när ingen var hemma som kunde märka vad jag gjorde. Alltså: jag hade planerat det utan att jag visste det själv. Eller: fru alkohol hade planerat det, mitt andra jag som jag måste släpa runt med. Fru alkohol är en mycket listig kvinna. Hon stal lite av sin mans fina 17-åriga whisky, bara för att se "hur det kändes", sen tyckte hon att det smakade vääldigt gott, men..då kom den andra sidan av mitt jag och sa: nej! du fååår inte ta av hans whisky. Den är hans och han kan hantera alkoholen. Du fååår inte svika din man på det sättet! Fru alkohol blev lite sur, men ville absolut ha nånting mer och fick nöja sig med öl, 3,5. Fru alkohol tyckte inte att det smakade så gott och mitt andra jag satt bredvid och sa: nej, hade du väntat dig det? Du bestämmer inte allt här längre i denna kropp, bara så att du vet! Fru alkohol blev förvånad över detta och såg lite rädd ut och sa: men det är ju så ensamt denna kväll, ska vi inte göra som förr och ha vår trevliga samvaro och sen stupa i säng, så som det var förr? Mitt andra jag såg hur fru alkohols ansikte lyste av rädsla. Jag vände henne ryggen och gick och la mig.

Nästa dag vaknade jag och fru alkohol syntes inte till. Jag tillbringade dagen med att vara sur på henne så hon vågade inte visa sig. Igår var jag och hälsade på min mamma som jag inte sett på länge och fick henne att följa med mig på en tredagarskurs längre fram där vi ska lära oss att meditera, hantera kaos i livet, äta vegetariskt osv. Det var kul att bestämma sig för att göra nåt helt annat. Min man är så glad och säger att han längtat efter denna dag i två år: den dagen jag är jag igen och inte kidnappad av fru alkohol. Bara en sån sak gör ju att jag med glädje kämpar på.

Jag läser hur det går för er och det verkar ju gå jättebra! Tack alla för uppmuntrande ord! Jag ser er alla framför mig: nubaskemig i pulkabacken, TP vid pianot, hillbilly på AA-mötet, ankan som trots all stress motar iväg sin fru alkohol. Drymartini bärandes på sin nya LED-tv..Och Florida hon susar förbi systembolaget med en kaxig blick och säger: no, no, no! Det var till dagis jag skulle idag! Quista: du håller dina händer för ansiktet och säger: herregud! Så långt kan det ju gå om jag inte passar mig, som det gjort för några av oss i forumet. Du har vaknat!

Jag säger bara det: herr och fru alkohol: ni är på väg till dit ni hör hemma: på soptippen, bland all annan skit. Vi, människor här står redo att slå tillbaka om ni försöker ta över våra liv igen!

Efter detta lååånga inlägg vill jag avsluta: Jag ska ta tillbaka det som rätteligen är mitt; mitt liv!

...ja nog har jag en svada, men i form av bokstäver...
Tycker att det emellanåt känns riktigt bra att "få ur sig" en massa ord och meningar man sitter inne med...

Jag surrar ju inte lika mycket på jobbet längre, utan bara jobbar på, ..i min egna lilla värld...
Svarar på tilltal, lyssnar ..men känner inget större behov av att "lägga mig i" konversationen...

Vi har ett gäng "kärringar" här som lider av världens mun-dirarre', det får liksom inte bli tyst!!!
Och det stressar mig numera, trots att jag tidigare var just en sådan "kärring"...

Tystnad är faktiskt guld värt, ett slags unikum som det snart vore en lyx att få konsumera...
Jag hatar grannens ungar (mina barn, och andras ungar ni vet..) som bara skriker för skrikandets skull,
jag ger föräldrarna en missbelåten min, och NU på senaste ...har de börjat fatta att dämpa sina semaforer till avkomma..

Den som skriker är i sin läggning osäker, och försöker med "skrämsel" sätta sig högre i rang,
det har jag börjat upptäcka numera, och jag hakar inte på att lyssna på den som skriker längre...
Mina ögon säger, "HÅLL KÄFTEN", och prata normalt om du har något viktigt att säga..."
Något som verkar ha drabbat mina dagis-barn-kollegor...
De får inte min uppmärksamhet längre om de tror att de kan "skrika" sig till det de vill ha...

Svågern min som är nasare, manipulerar sig mycket verbalt, det är en konstart, och svår sådan...
Han försöker med orden hetsa mig till något, men jag svarar honom lugnt (nästan som om jag vore drogad) bara för att sätta hastigheten på orden
till en för mig mycket lämpligare fart.
Jag gillar att tänka igenom ett svar först, innan munnen fullständigt exploderar av hoppande grodor, det gjorde jag inte tidigare...

Min chef som ständigt harklar sig och nästan stammar fram orden ger ett falskt intryck,
om man harklar sig i ett tilltal så känns det som om man inte fullständigt rent under fötterna, tycker jag...
Och ett långsamt stammande/upprepande är som om han måste ge sig mer tid att tänka igenom ett svar, men ändå hålla "oljudet" igång...

När min pappa låg på sin dödsbädd, de sist tre gångerna jag besökte honom ...så sa jag inte ett ljud..
Min pappa och jag "behövde" inte ständigt prata, utan han kände sig nöjd när han lyfte på ögonlocken och såg att jag satt vid fotänden av sängen.
Han blinkade till som om min närvaro var upptäckt, och han kunde lugnt somna vidare,
han kände min närvaro, och vi "umgicks" som bara en far och son kan göra, det kändes stort för mig...
Frugan höll på att krypa ur skorna, hon pallade inte bara att sitta där tyst, och låta tystnaden få tala, ja hon är nog en "kärring", men en bra sådan...

Mitt sätt att konversera numera är faktiskt via mailen, den har blivit min tunga, och där med de skrivna orden, har jag styrka...

Precis som jag gör här och nu, men här pratar man inte effektivitet, prestationer, lönsamhet osv...
Här pratar jag med mina sinnen öppna, och helt opåverkade av någon som helst substans, mina ord känns äkta och jag har ett kvalitativt gott liv...

Mitt liv känns rörigt, men på forumet får jag reda ut det, skriften har en läkande och underskattad kraft...

Idag är det min dag, imorgon också, om jag sköter mig..

Mors Berra

Sims333, hur går det för dig nu? Hör av dig!

Ankan: Förstår att det är kämpigt när arbetet känns övermäktigt. Finns det något du kan göra för att få det mindre stressigt på jobbet? Trivs du med ditt arbete i övrigt, eller är det dags kanske dags att göra något annat? För livet är ju så mycket mer än arbete.

Ja på fredag så tror jag verkligen att vi behöver varandra! Vet i alla fall att jag kommer behöva er!

Ska förgylla min helg med att sitta vid pianot och skriva, och kanske få till något bra nu när jag inte koncentrerar mig på att hinka i mig glas efter glas.
Blir lite avundsjuk att de finns de som går ner i vikt ;). Jag har varit nära att äta ihjäl mig den här veckan som har gått. Men vikten får bli nästa pusselbit I livet som ska falla på plats......

Nu är det dags att sova några timmar så att jag orkar vara glad och trevlig hela dagen :)

Kram och godnatt mina vänner :)

Fy, vilka jobbiga dagar.. Jobbad drog igång som en jäkla orkan och idag grät jag när jag åkte hem från jobbet. Så otroligt mycket att göra, så mycket ansvar...jag kände mig helt överkörd.. Det har varit skitjobbigt att komma hem och försöka hantera stressen utan vin, men det har gått. Nu har jag varit nykter i 10 dagar. Jag har druckit mycket te´och försökt ta det jättelugnt när jag kommit hem, det har fått bli varmkorv och mackor till middag. När klockan har närmat sig 19 har det faktiskt känts ok. Sömnen har alltid varit dålig men nu är den väl sämre än någonsin-det verkar många ha problem med här! Jag känner mig gnällig o jävlig, men jag har stor motivation att stå emot alkoholen! Jag tänker inte ta till alkoholen o döva stress o press utan verkligen försöka hitta andra vägar.

Sims: Jag förstår dig, det är hela tiden hårfint att jag ska åka dit. Hade jag inte haft min man som alkoholpolis här hemma hade jag nog druckit idag! Jag vet att du kommer igen- ny dag, nya tag- du vill inte dricka-eller hur?!Tänker på dig!

TP-vad härligt att det går bra, vi laddar för STORT pepp på fredag, eller hur?!

Nubaskemig:Ja, min kropp går på högvarv och behöver oxå ställa in sig. Jag har gått ner i vikt-säkert för att levern slipper ta all förbränning till alkoholen.. Grattis till två veckor! Undrar hur lång tid det tar innan kroppen lugnar ned sig..?

florida: Vilken bra idee´med lappen! jag ska göra en lapp och sätta in i min jobbalmanacka som är min bibel....

Quista: Varmt välkommen hit!

dryMartini: 15 dagar- vad bra, längtar till jag kan skriva den siffran...är lite orolig för helgen...

Nu ska jag dricka te´och vakna utan baksmälla imorgon!

Kram till dej vännen <3

Måne, mkt som finns i ditt inre.
Bra att du tar dej egen tid.
Ta vara på chansen till plugg... guld värt.

Mies inre känns ganska stabilt... mellan varven.
Ibland kommer ngt orosmoln & sveper in.
Rör runt likt en orkan för att sen lämna mej utmattad.
Försöker att inte stanna i det negativa som pockar på.
Barnen & jag lever vårat liv.
Själv har jag förstått & accepterat att det är så här det kommer att se ut.
Julen är en prövningen då det finns så många förväntningar.
Vi klarade den.

Vardagen smyger sig på igen & livet tuffar vidare mot nya utmaningar.
Som hos dej, en tonåring & en påväg in i tonåren....
Underbart, läskigt, kaos, mys.....

Att aldrig kunna vila från ansvar är tungt.
Alla strider är mina... Allt... ingen att bolla med när beslut ska tas.
Glädjen är min oxå.
Jag är oerhört tacksam för att allt det är mitt, samtidigt som det gör mej trött.

Att ta emot hjälp är min räddning.

Drick en kopp tea Måne... sjunk in i dina egna tankar låt ditt inre omsluta dej.
Kram från Mie.

Din energi & glöd finns kvar.... likaså din måndagsleda... även om den verkar ha blivit mkt bättre =)
Dina ord rinner ur dej likt ett vattenfall.
Skönt att se att du håller ställningarna på den här sidan.
Blir glad över att läsa dina ord.
Ta hand om dej Berra...
Kram & tack för att du finns <3

oj,vilka djupa frågor,,,,
vart mina steg går,,,
längre inåt i guess
blivit en mer inbunden person än vad jag kanske vill
men styr inte det själv
har ett omättligt behov av ensamhet,tystnad
och ro
blir lätt lessen av för mycket surr,,,
barnen orkar jag ,för att min kärlek till dem är så oändligt stor
o mitt allt
maken halkar efter,vi når inte varann på mina djupa plan
mina funderingar
tankar
svårt att förklara också
för i ord blir det så lätt fel
men jag begär inte av honom att förstå
man har gjort en inre resa
som inte syns utanpå
han har dessutom börjat på nytt jobb så han har mycket själv just nu
men det största ligger nog i att han får vänja sig vid mina behov,,
att lära sig att jag drar mig undan för att jag vill det
inte för att nåt är fel,han tror lätt att något är fel ,att han sagt eller gjort nåt
men vi har ett långt förhållande bakom oss,haft många kriser
allt får ha sin tid
kärleken finns
o tiden måste jag ha,för att må bra
Mina dagar är lugna,så lugnt det kan bli,dottern är tonårsstinn,sonen snart tonåring
o den lille börjar förskola snart
men de är härliga,som ungar ska va,jobbiga,trilska,uppstudsiga,mjuka,stöddiga,
kaos råder emellanåt
men de är friska,o det går bra med kompisar o skola,vad mer kan man begära
jag jobbar min deltid,ägnar mig åt barnen,hemmet ,jycken o mina heliga promenader,läser mycket
försöker inte ta på mig för mycket
så gott det går
är nykter
allt går upp o ner
men jag är nykter
inget sug alls
men är ödmjuk
tar en dag i taget
försöker leva här o nu
har fått erbjudande om att plugga 25% av min arbtid,till undersköterska,med betalning
låter intressant
men jag vill orka också,jag jobbar ju mindre iofs
kanske skulle göra det
Lilla Mie
hur mår du i ditt inre
kram Måne

Jättekram tillbaks Mie!! Vad glad jag blir.
Jo, nystandet måste ju förr eller senare lösa upp trådarna på något sätt. Dags att börja om och få trådarna i rätt ordning, eller så.
Nu väntar bingen.
Natti!
/Fenix

Tack för det varma välkomnandet! Otroligt vilken skillnad det gör när man kan dela med sig med människor i samma sits. Mer än vad jag någonsin trott. Jag har också haft lättare att hålla upp med drickat denna gången jämfört med andra, jag är säker på att det beror på er.

Sims: Bra jobbat med din dotter! Kom ihåg känslan när det löste sig på annat sätt än genom att dricka, så tror jag det blir lättare nästa gång det blir en motgång. Jag kände igen mig lite. Min mamma var alkoholist och jag minns att varje gång jag fick se en skymt av mamma och inte den där alkokvinnan hon blev när hon drack, blev jag så otroligt glad. Jag ville så gärna att allt skulle blir bra, även om jag alltid var på min vakt.

Jag tror att vi som är föräldrar kan fundera på hur vi vill att vår relation till våra barn ska vara. Något som sporrar mig och fick mig att tänka över mitt drickande var att jag inte vill att min son när han blir äldre ska minnas mig som mamman som sov hela helgen, eller hon ville aldrig göra nåt tillsammans med mig eller hon drack vin hela tiden... Det är ju jag som har tagit hit honom till denna värld då är det mitt ansvar att göra allt JAG kan för att hans uppväxt ska bli så bra som möjligt. Jag behöver åtminstonne inte sabotera den genom att hela tiden antingen vara full eller bakis. Jag är den vuxne, han är bara ett barn. Så tänker jag.

Hillbilly: Modigt att gå till AA! Det är inte för mig just nu, om man inte kan gå dit utan att synas. :)

Välkommen Quista! Jag kände detsamma när jag hittade denna sidan. Hade inte tänkt fatta ett nykterhetsbeslut, utan ville bara kolla runt lite för framtiden, haha.. Men det blev nästan självklart efter att läst den här tråden och nu ska jag göra mitt bästa för att klara det - en dag i taget. Hoppas det här forumet ger dig stöd i det du vill åstadkomma. Det finns många här som stödjer dig i med- och motgång. Så känner jag redan.

Har förresten satt upp en stor lapp på min ytterdörr där det står VAD SOM ÄN HÄNDER IDAG och ett hjärta :) Ska komma på något att ha på jobbet också eftersom det är där suget och kampen mot alkodemonen börjar. Något som bara jag förstår. En bild kanske.

Det här blev långt.. Nu har det i alla fall gått tre dagar utan alkohol, två arbetsdagar där jag inte har känt att jag behöver åka förbi systembolaget. Tanken dök upp en millisekund idag, men då kom jag att tänka på alla er och då var det lätt att få undan den tanken.

Jag tror det här kommer gå bra.

Gonatt

Krya på dig, fina du.

Vad härligt att du känner så! Känner verkligen att alla de här människorna på forumet ger så mycket, trots att alla har sina egna problem att kämpa med.
Kanske låter fånigt, men jag blir alldeles varm inombords när jag "möter" sådana människor :)!

Nu ska den gamle pappan gå o sova!

Sweet dreams :) / TP

Kanonbra jobbat hjärtat! Och du kommer att fixa det en dag i taget, vi tar helgen när den kommer. :)

Mulletant - Att skriva här både när man är stark och svag gör faktiskt att allt känns lättare - även när det är svårt. Jag tror inte jag skulle klarat mig så bra utan alla här, och här slappnar jag av. =)

Ankan hur går det för dig?

Gonatt och sov gott allihopa.

Kram

Sussie