Senaste kommentarerna i forumet

Hallå, gick faktiskt in på den här sidan nu för jag undrade vart du var.
Man har rätt att falla ibland, åh då finns vi här och tar emot. Hade du därmot inte reflekterat över det så hade det varit värre.
Tänk ändå va långt du har kommit trots detta lilla bakslag!
Nu kör vi vidare och gör våra liv så mycket bättre :)
Skönt att du är här igen!

Kram /TP

Sorry gänget !!!.
Har varit borta och åkt lite berg och dal...
Torskade till lite...
Ingen praktfylla men det blev en stor grogg :-(

Har haft en våldsam ågren för den!, känns som jag är en jädrans looser..
Så då är det antagligen sant !, jag är alkoholist !, jag kan inte låta bli !!!.
AA kommer få en delning vid nästa möte !

Vetskapen om detta får mej att bli ledsen och min självkänsla är inte på topp...

Hade en fantastisk vecka med tjejen , men den slutade lite sådär...
Får se vad som händer på den fronten ??!!! .

Är hemma med två av barnen idag, halsfluss, fast dom är lite glada ändå !!!, hos pappa får man glass som medicin när man har fluss !! , dessutom får man en ta en chokladbit ur asken när man tagit (den riktiga ) medicinen :-) .

Tänk om det vore så väl! :)

Idag skall jag iväg och träna lite, det brukar alltid ha positiv effekt på tankar och hjärnsnurrandet.

Dag 14 idag. Igår hade jag min första äkta tanke kring hur kul det är att sitta på krogen...

precis som den hade börjat...lika bra...

Det gick skitfint i garaget, inga utbrott alls...
Visslande gick jag igenom högarna, och jag började undra...
Varför är jag inte härute oftare???

Ett intresse som hade dalat av pga att jag har tidigare varit låg...
Men nu var det kul igen...
Det började grotta igen sig när vi renoverade senast, då hamnade allt i en hög, spackelspadar, tapetknivar osv...
nu hittade jag inte mindre än två (2) st nya skruvdragare, oöppnade som jag hade köpt i reserv och glömt bort...
Jaja, livet har sina ryck märker man, mitt liv börjar så långsamt återhämta sig verkar det som...

Idag har vi haft kalas här hemma, och dryga 30 pers på kaffe & tårta...
Samtidig som vi hann, köpa nya fotbollsdojjor till grabben, tjacka tårta, köra en till träning, och gå på cup med den andra...
Middag?, äh någon annan dag, får leva på fettlagret ifrån tårtan..haha!

Stressad?, inte alls, har en underbar hustru som planerar åt mig, och jag behöver bara fråga vad jag ska göra härnäst...
Så får jag behålla lugnet inom mig, och fortsätta livet där jag undanber (ser inte..) problemen...
Och så mår jag bra, och vad är det viktigaste????

Må bra!, ....inget är viktigare, och skygglapparna åker på...
Ibland måste man hjäpa till för att orka gå vidare, och då måste jag bortse ifrån allt det där "jobbiga"...

Jag lever här och nu, och får göra det bästa av situationen...varje gång...

Och varje dag så växer jag...lite, för jag vet att jag klarade av...gårdagen...

Morgondagen kan jag inte påverka så mycket, med mer än...
..att gå och lägga mig nykter...
Då har jag givit mig själv den bästa förutsättningen...

Ja imorgon är det en Måndag, ja jag vet...men det är en annan Måndag än den förra...
Och den förra Måndagen var bättre än den förrförra, så varför kan inte den här bli ännu bättre än den förra...?

Jag utgår från det, så får jag summera den imorgon istället..

Mors Berra!

berra
Du satte foten på pricken...eller vad de heter.
Jag har råkat ut för en energitjuv.
nu måste jag återfå balansen

Jag har skaffat ett msn simma2011@hotmail.com

Så ledsamt att vara ensam i ett förhållande. Du verkar ju kämpa som en blå, men får ingenting tillbaka. Det är väldigt starkt gjort av dig att stå ut så länge, nubaskemig. Hoppas att han kunde fatta vilken underbar människa du är där under alla lager av måsten, vardag, stress och allt, för jag tror att han aldrig får veta hur du egentligen känner för det finns alltid så mycket emellan innan man kan nå varandra så där "på riktigt". Oj, vad flummigt det lät, men på något sätt är det lättare att skriva så här vad man känner, men att säga det till dom som står en nära är en annan sak. Det vill liksom inte gå fram.

Vet inte riktigt själv vad jag menar/ Sims

om vad du säger TP - men jag har tyvärr gjort som du - valt helt fel partner. Det har jag vetat redan från början (drygt 11 år nu) men stannat av bekvämlighet, att han är en jättefin pappa, medlidande osv osv. Inget gemensamt alls och helt olika på alla plan. Det enda vi båda två tycker om (förutom barnen) är att plocka svamp och spelet World of Warcraft. Ingen passion, ingen närhet (förutom när jag flippar totalt när jag inte "fått till det" på 2 månader eller nåt. haha) Vi har väldigt olika behov och som nykter hela tiden är det knäckande. Jag är utmattad kroppsligt och själsligt.
Jag är utåtriktad, glad och sprallig och har kort stubin men allt blir bra efter det smällt och man haft en kort dispyt - han är lite osocial, tyst och lugn, tar ingen konflikt och kan sura i veckor. Tyvärr kan vi inte prata om något eftersom hans svar på allt är: mmm....visst... okej...lägg av nu... osv eller så fortsätter han spela/läsa tidning och struntar helt i vad jag säger. Även när jag förklarar att jag inte orkar och vill separera. *suck* Detta är anledningen till min flykt i alkohol. Att jag försöker gömma mig och inte låta det bekomma mig att mannen jag lever med inte egentligen vill vara MED mig, röra mig, prata med mig osv. Jag ska bara vara här och ta hand om allting. Och det gör jag ju. Men det känns förbaskat ensamt. Tack o lov är det jobbedag imorgon där man får känna sig attraktiv, önskad och värdesatt =)

Usch, jag är ledsen att jag vräker ur mig så här. Det hade jag ju absolut inte tänkt att göra. ;) Sorry. Men jag känner faktiskt mig gladare nu - skönt att skrapa av lite på toppen.
Och du - nästa förhållande du ger dig in i kommer att bli kanon. För nu vet du ju vad du vill och inte vill ha och varför nöja sig med något mindre än det? Du förtjänar ju någon fantastisk och det kommer du att få också - det kan inte bli på något annat sätt ju! =)
Jag har lagt till dig på msn, nubaskemig@hotmail.se

Sims - håller med TP, jag tror inte heller du gör nåt fel. Min samt bo är också sur och vrång hela tiden numera - han kanske också väntar på att jag ska ta något att dricka..... Nej det är nog din man som har en svacka bara. Trist att han är så sur nu när du är sjuk - eller kanske för att du är sjuk? Jag hoppas du kryar på dig snart. :)

Kram

Nubaskemig Jag förstår att det är skitjobbigt att känna sig ensam i ett förhållande. Den ensamheten är på nått sätt värre faktiskt. Hjälper det inte att prata med din hälft? Nu vet jag inte alls hur det är i ert förhållande, men jag tror folk överlag struntar i att vårda förhållandet. Man tar varandra för givet efter några år. Just den biten fixar inte jag, jag behöver passionen och konversationen i ett förhållande . Men det verkar som om många inte bryr sig om den biten. I de två långa förhållande jag har haft så har jag med facit i hand gjort två helt korkade val av partner! De har varit mina totala motsatser och någon själslig samhörig har aldrig funnits. Jag är rent utsagt skiträdd att välja fel en gång till. För det har kostat mig alldeles för många år av sorg på grund av brustna förhållanden. Ibland är det väldigt tungt att vara född med en "konstnärssjäl". Önskar ibland att jag vore lite mer känslokall som mina ex var.

Sims: Din man är säkert glad för att du slutat dricka. Men jag kan tänka mig att det här är en ny situation för honom också. Kanske är därför du uppfattar det som att han är sur. Jag tror inte du gör något fel alls, men det kan vara så att han känner en oro att du ska falla tillbaka,( vilket vi vet att du inte kommer göra). Men han kanske helt enkelt inte vågar känna någon glädje än. Det är det jag menar med det jag skrev till nubaskemig. Att om man kan prata med varandra så är det så lätt att undvika missförståd och onödig oro. Konversation och tydlighet är så otroligt viktigt!
Nu är ju då detta råd från en man som varit singel i över tre år, så ni kanske inte alls ska lyssna på mig om man tänker efter ;).
Ta hand om din förkylning och drick varmt o käka vitlök!

Kan ni inte fixa msn messenger och lägga till. tpappan@hotmail.com
vore skönt att få "prata" lite!

Kramar till er båda! /TP

Nämen, va är nu detta? Deppar vi ihop totalt? Min man, som jag trodde skulle vara glad för att jag slutat dricka går bara runt och suckar och undviker mig?! Jag kan väl inte hjälpa att jag blev jätteförkyld och inte orkar följa med till hans son och äta mat. Jag orkar bara inte. Då blev han sur och slängde ur sig att han önskade att han också kunde duscha och bara lägga sig på soffan. Jag brukar verkligen nästan aldrig ligga på soffan, men nu när jag blev så förkyld var det det enda jag orkade. Jag är yr i huvudet och febrig. Varför är vi människor så komplicerade? När jag försöker bli en bättre människa; varför blir han en riktig surgubbe då?

Vad gör jag för fel? Försöker vara glad o positiv, men jag är inte på topp när jag är genomförkyld:(

Imorgon är en ny dag/ kram

Har/haft en riktigt riktigt jobbig dag. Förstår vad du menar med ensamheten TP, när barnen somnat är jag också väldigt ensam trots jag är i förhållande. Känns skit faktiskt.

Hoppas ni andra har/haft en bättre dag.

kram

Det är lite bättre idag. Tack för din omtanke!
Det är ensamheten som är riktigt jobbig, och jag har ju tidigare haft alkoholen som sällskap.
Har blivit alldeles för rädd och sårad och vågar inte släppa in någon i mitt liv igen.
Så ensamheten är ju självvald men ändå inte.

Kramar /TP

Du verkade så nere igår, TP och jag hoppas att det inte hänt nåt tråkigt för dig. Är någon ledsen här, blir jag med det. Ni har blivit mina vänner och jag önskar bara gott för er. Alla har ju sina ups and downs, förstås, så är det ju bara.

Kram Sims

Hej Fredde-s

Att din hjärna går på högvarv tror jag är ett sundhetstecken. Du har stannat upp och börjat reflektera över ditt liv. Jag är i ungefär samma ålder som du och jag har ju också, som sagt "vaknat till liv nu". Kanske vi äntligen är på väg att bli vuxna? :)

Kram från Sims

snälla människor!

Dag 13 idag, och tankarna går på högvarv. Det är fortfarande lätt så att säga att hålla upp, beslutet har gjort att jag verkligen tycker illa om ölen och vinet. Får se hur länge det sitter i.

Dock spinner hjälrnan som sagt. Kring allt, kring livet, i 180. Tankar på vad har jag gjort med hela mitt liv sen 18-årsåldern egentligen...

...till och med män TP. Och det är ju bra om vi inte har det samtidigt ;) Hoppas du är på bättre humör imorgon hjärtat.

kram

Det har gått bra, men är inte alls på humör :(.

Sov gott alla kämpar!
Kram TP

och jag går och lägger mig nykter. :)

Hur har det gått för er andra idag? Tänker på er hela tiden.

Kram

Sussie

...energitjuvar är vad de är...

Ibland undrar man om det är DE som inte har något liv, egentligen...
Eftersom de verkar bry sig så mycket om andras, hela j*vla tiden...

Hursomhelst nu är det HELG, och jag njuter av den, som bara den...

Frugan är ute och jag är själv med grabbarna (jovisst, vi har lånat en extra..)...
Har "massor" att göra, ska ut i garaget och försöka mig på att nysta upp den himla härvan av bröte därute som samlats under några år...

Men vad gör jag?, ..precis allt annat...
Plockar ur diskmaskinen....
Sätter på/plockar ur tvättmaskien...
Kör grabben till träningen..
Tankar bilen...
Kollar av lite på LIDL..

just det, precis allt annat än det jag borde göra, trots att jag inte heller gillar disk/tvätten, men det är mindre "jobbigt" än det "andra...
För jag vet att det kommer att fresta på, på mitt lugna jag ...att bli frustrerad över, vart ska den hära?, varför ligger borrarna utspridda här?..osv..

MEN...ett stort MEN, jag njuter av min tillvaro, märker ni det...
Jag njuter av att INTE låta mig stressas av "jobbet" med städningen i garaget, och jag gör andra jobbiga prylar, med gott samvete...

Det är skillnaden, att våga ta det lugnt, att behålla sinnet i behåll...
Vad är viktigast???
Att må bra, kom ihåg det!

För ett par år sedan vet jag hur jag hade besegrat ångerkänslan inför detta jobb...

"Jamenvafan, då kan jag ju passa på och tulla lite av pilsnern som står därute, så blir ju jobbet mycket roligare..."

Roligare???

Jag vet hur det slutar, koncentrationen övergår väldigt snabbt till att dricka bira, och det blir ett rackarns hafsjobb därute..
Inget kommer att bli bra, inte jobbet, och inte välmåendet, utan bara ett förändrat sopberg med mer sönderslagna grejor...
Och en ångest över att jobbet inte blev bra utfört, och att man fann ännu en orsak till att kröka loss...helt utan mening..

Varför tänker jag så???

Jo, man har väl lärt känna sig själv vid det här laget, två år av egen rannsakning...
Spånken löser ingenting, den skapar ett "hål" av tomhet (..och tillfälligt lyckorus).
Den förändrar min tillvaro till något som jag inte hade förväntat mig...
Förhoppningen hade varit något annat, resultat hade jag ju egentligen redan kunnat listat ut...

Om....man tänker efter lite .....före..

Därför mår jag bra idag, här & nu...
För just idag kan jag inte lura mig själv, jag håller kollen på mina självförnekande tankar....

Idag lurar jag mig inte mig själv...

Nähepp!, nu har jag ett jobb att utföra (om jag inte ska passa på och dammsuga också..?)
Det luktar nybryggt kaffe ifrån köket, och det ska snart imundigas....i garaget...

Ha en trevlig (och lugn) helg ni också....
Glöm inte att uppleva tillvaron också, på riktigt..

Mors Berra

Har verkligen saknat dina fina inlägg...
Jotack, jag mår rätt bra, sakta men säkert går det framåt,
men oron finns kvar, oron för att inte räcka och duga...
året har börjat fint, har fått tag i ett förstahandskontrakt på en
liten trea, med balkong och Mitt Namn på dörren! Oroar mig såklart
för hur det ska bli, om jag kommer trivas och om jag kommer kunna
inreda den tillräckligt fint och sånt... men jag har snart en fast punkt,
något som är mitt och där jag hör hemma...
hoppas att det blir ännu ett steg mot ett mer fridfullt liv!

Ta hand om dig Måne, och fortsätt skriv en rad då och då!
stora kramar!
/k

Det är (o)lustigt hur jag kan sitta och längta efter en stor fet whisky för att döva förkylningen. Fast jag säger som han i reklamen som suttit i taxikö i telefonen i ett år: MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN jag behåller min plats i kön. Jag ska inte. Bättre med grönt te.:-))

Kram från en fortfarande nykter Sims

Bra jobbat! Jag tyckte att det var en milstolpe när man gjort en vecka. Jätteduktigt gjort! Ser fram emot många veckor till. =)

Viktoria - ja jag känner också igen det här med att hellre stanna hemma med en tetrapack...... sorgligt alltså. :( Man skäms när man tänker på det, men ändå kan jag inte tänka på det utan längtan. Hoppas att den känslan försvinner snart.......

Så tråkigt att du är sjuk Sims, hoppas att du kryar på dig snart! Det enda positiva är väl att när man är sjuk sjuk så vill man absolut inte dricka något - så är det iallafall för mig. :)

Hur många dagar är det för dig nu Dry?

Idag vaknade jag väldigt pigg trots medelmåttigt med sömn, och mår på topp. Har fortfarande en massa skratt i kroppen efter igårkväll :) Vilket påminner mig:

TP? Jag har gått upp 2 hekto sedan igår. Kan vara de 200 gram schweizernöt chokladen jag åt när jag vaknade inatt...... ;)

Ha en kanonbra helg alla!

kram

..och jag kommer inte ändra mig, menade jag ju - och lite andra stavfel.

Pigga och glada hoppas jag?

Inne på dag sju! Efter idag har det gått en vecka! Kul, kul, kul!!!

Jag skrev tidigare att helgerna inte varit mitt problem. Jag trodde inte det tidgare i alla fall. Igår kom jag på att det berot på att jag varit så trött efter att har varit bakis på jobbet i en vecka så jag inte orkat dricka på fredagen. Igår hörde jag min gamla kompis röst, så tydligt som om hon stod bredvid mig, jag vände mig näsan om.. :-) Hon började redan på jobbet på eftermiddagen. Kompisen sa "Ska du inte ha lite vin ikväll?" Nej, sa jag. Så gick det väl en timme. "SKA du inte ha lite vin ändå, nu när du har varit så duktig och inte druckit på hela veckan". Nej, sa jag. Senare när jag var i köpcenteret där jag brukar handla vin. "Men nu är du ju ändå här, är du säker på att du inte ska ha lite, du behöver ju inte dricka så mycket..?" Men sluta tjata, NEJ! Jag kommer inte ångra mig, sa jag. Sen höll hon faktiskt tyst. Jätteintressant diskussion vi hade.

Jag tänkte också på er igår när jag min kompis störde mig igår, och det gör det faktiskt lättare konstigt nog. När man vet att andra i samma situation kämpar så är det lättare att stå emot.

Kram på er alla och ha en riktigt bra helg.

Jag trodde det var jag som skrivit inlägget. Jag har suttit så där vid fläkten och lyssnat på musik och bara känt hur jag sakta gått in i dimman och njutit, tyvärr. Men det är ju som att umgås med självaste djävulen. Han lockar dig: kom till mig, så lovar jag dig att du ska må bra...kom..Sedan nästa dag inser du hur lurad du är, för nu mår du sämre än vad du gjorde innan du tog emot hans inbjudan. Jag kallar min djävul för Fru alkohol och jag håller på att..hoppsan! Var det inte du som älskade Tommy Körberg? Han är på nyhetsmorgon nu och det är nästan scary..han pratar om alkohol! Huuuu. Han säger att han dricker mera vuxet nu säger han. Men snälla nån, jag drömde att jag planerade att dricka inatt och nu sitter jag här och skriver och på TV:n pratar dom om alkohol, jag kallsvettas! Fast jag hoppas att det beror på att jag är genomförkyld och har feber.

Kram Sims

det måste kännas emellanåt. Att älska så mycket och inte kunna påverka situationen i en tillfredställande riktning. Såklart skulle du inte må bra av att kasta ut honom, men finns ingen mindre dramatisk lösning? Så klart förstår jag att du, som är en klok och sund människa undersökt detta, men har verkligen inte kommun/socialtjänst möjlighet att förse honom med boende? Tror du att han skulle klara av att bo själv, skulle han må bättre, sämre eller lika...? Det är klart, för att få boende den vägen krävs förmodligen någon form av motprestation, som en praktikplats eller annan typ av sysselsättning? Vet inte...men jag förstår att det smärtar dig Pia, vi vill ju se våra ungar breda ut sina vingar då det är dags, och vi vill andas ut då vi ser att de vingarna bär. Tänk att våra barn verkligen är en förlängning av vårt eget nervsystem på något vis. När jag ser min dotter ha själsligt ont värker det också i mig, hennes smärta blir min vilket ibland gör det svårt att vara den klippa du beskriver pga att oron lyser så stark.
Många kramar till dig Pia, och tack för att du skriver här då och då.