Senaste kommentarerna i forumet

Har nu slagit mig lös lite och öppnat en burk energidryck och festat på efter en pizzamiddag och haft lite minisemester på min balkong och njutit av lite sommarsol. Man får försöka att lyxa till tillvaron med lite enkla medel. Tänkte då och där, på om jag skulle velat ha varit nån annanstans i världen, och upptäckte att jag faktiskt var rätt så nöjd med min bordsplacering så att säga.

Förr skulle det ju vara dyr alkohol till allt och ingenting. Det var mycket kul grejer som man väl tackade nej till då en sammankomst med alkohol väl var det enda som man tänkte på och planerade för som oftast. Men det behöver inte alltid vara så märkvärdigt för att det ska kunna vara trevligt ändå. Det är ofta de små grejerna som man senare tänker på har varit de stora stunderna i tillvaron och sånt man senare ofta minns och ser i ett ljust skimmer.

Men visst hoppas jag snart att min ovanligt låga energinivå ska komma upp några snäpp snart så att jag lyckas komma ut på en promenad i omgivningarna eller helst en cykeltur, och kanske även få mig ett litet sommardopp i nån närbelägen sjö. Man vill ju även gärna hinna med att ta lite fina somriga naturfoton och videosekvenser med senaste kameran liksom.

Det var förresten trevligt att du @Carisie tittade in en sväng här på kvällskvisten, du har har då humor kompis. Ska nu ut en sväng till på balkongen då det är lite svalare där nu, tänkt att dricka lite kallt kolsyrat vatten i ett fint glas faktiskt. Det behövs som sagt inte så stora prylar för att det ska kännas som lite vardagslyx om man inte har för stora pretentioner.

Ha det gott!

Hej på er,
Tack för lyckönskningarna för den landade jobb(iga)dialogen.

Jag har haft lite radiotystnad då jag är och har varit hos min son som har ett litet bakslag. Han är dock bra mycket nättre nu och jag kommer att bege mig hemåt i morgon. Noterbart är hur viktig sömn är för både för mig och honom så jag kan tampas med mina bekymmer och nykterhet och att han ska kunna orka ta sig till sina kurser och hantera sin depression. Denna gång ringde han direkt när började känna sig lite låg och lite hjälp med kärlek, struktur och en spark i röven (”tvingad” att göra prov för att slippa omtentor som ökar bördan senare) så gick allt bra.

I övrigt så rullar nyktra dagar på och det går oförskämt bra vilket jag är fantastiskt glad för och känner mig lyckligt lottad över.
Ha det bra. En dag i taget.

@Vinägermamman Jag nämnde det idag redan, tänkte att hon behöver processa lite. Först sa hon: ”Det finns inga platser.” Sen sa hon ”ja, det vore kanske roligare, att få träffa lite folk.”

Att hon inte har ont och var på gott humör kändes bra i dotterhjärtat ❤️ En kille i personalen skojade med henne och då blev hon nästan lyckligt fnissig. ”Du är go du”. Han sa att hon får stanna ett tag till. ”Det gör jag gärna, ni är så gulliga här.” Hon verkar vara en ”bra” patient jämfört med andra. Det är alltid lättare att anstränga sig lite extra om patienten är glad och tacksam.

Vi tar en dag i taget. CRP har gått ner, liksom blodsockret. Hon har suttit upp på sängkanten. Har blöja och kateter. Så vi får se hur snabbt hon piggar på sig. Biståndshandläggaren på kommunen ska ringa mig. Jag ska strida för en plats på vårdboende för henne ❤️

Tack för dina kommentarer ❤️

Kram 🐘

@ursus Hej! Jag håller med dig fullständigt. Jag behöver också angripa det som orsakat mig mitt missbruk. Jag skulle kunna skriva en roman här om mitt förra äktenskap med en man som inte älskade mig, var otrogen, sagt nedvärderande saker, inte kom hem ifrån sitt veckoarbete, när vi hade stora problem med vår tonåring. Listan kan göras oändlig. Senast för någon vecka sedan fått anklagande sms. Han har aldrig bett om ursäkt för han är helt felfri. Min farhåga är nu när jag vill gå till psykolog på Vc att de ska bara se att det var jag och mitt missbruk som orsakat allt. Men innan var allt detta var jag en helt vanlig tjej och missbruket kom i samband med otroheten.

Och NU kom efter-anspänning-tröttheten för mig 😵 Den jag brukar döva med socker. Men icke!

Första kvällen ensam hemma. Känns väldigt konstigt! Har haft tankar om att åka förbi bolaget många gånger idag. Då skulle jag kunna njuta av ett glas vin utan att någon ser! Och det finns ju ändå ingen hemma som kan påverkas av det mer än jag. Skulle jag verkligen få ångest av det imorgon bitti? Nej, det skulle nog gå bra! Så har jag lurat mig själv hela dagen!
Sysselsätt dig istället! Vad gör man när man är själv? Jag blir nästan lite handlingsförlamad. Jag räknar ner timmarna tills jag kan få gå och lägga mig🙈 Ska ut och vattna mina blommor i alla fall. Nyktert var det här!

@Andrahalvlek så skönt att din mamma är piggare😊. Vill bara nämna att man kan bli tillfälligt förvirrad när man är svårt sjuk/varit med om olycka/trauma och att det går över. Det hände min mamma två gånger. Vårdboende låter toppen. Hoppas din mamma är öppen för det. Fanns inte på kartan för min mamma. Så skönt med semester efter imorgon! Önskar dig en fin kväll☀️🤗

*var inte så jag menade

@Flarran Oj ..alltså nä det var kininet så jag menade. Tänkte inte komma och råna dig på burken. 😂 Hoovra av hela Sverige millimeter för millimeter och fråga folk "ERE DU SOM E FLARRAN? HIT MED STÅLARNA!" 😂😂😂😂😂

Skämt åsido så känns det som att du lägger pengarna på rätt saker nu! Hoppas du får en fin kväll 🩵

Mamma är piggare. Besökte henne nyss. Hon pratade konstant, men 90 procent gallimatias tyvärr. Demensen har blommat ut rejält sannolikt. Så blev det.

Nu ska jag strida för att hon får en plats på vårdboende. Men först ska jag samla mina krafter. Nu kom efter-anspänning-tröttheten hos mig med full kraft. En jobbdag till, sen fyra veckors semester. Tur jag inte har så mycket inplanerat för det lär bli mycket fokus på mamma.

Ett helvete i taget. Först vila.

Kram 🐘

@Carisie tack Carisie. Tycker att varje gång man satt ner foten, funnit sig i situationen och även orkar ha respekt och sätta sig in i hur omgivningen tänker om det nya så blir kampen lite mindre.
Har kommit på att den enda kritiska veckan för mig i sommar är vecka 28. Då tillsammans med hela min stora familj med massa barn och släktingar, vänner. Den veckan ska jag förbereda väl👊 tills dess,en dag I taget💥

Hejsan! @Carisie, Nja, nån exakt summa på hur mycket pengar som jag hittills har tjänat och sparat på att lura alkoholdjävulen på konfekten. Det är väl inte det smartaste att berätta öppet om så här på denna sida kanske. Men med tanke på att jag väl blåste iväg upptill ofta fem tusen spänn var månad innan man sedan även började komplettera med hemkört jox på slutet innan kroppen sade ifrån.

Så har det ju blivit en vacker liten slant som ju är en morot att fortsätta i det nyktra spåret. Men sedan har jag ju också ökat mina kostnader på andra områden. Ja, så som att jag numera kostar på mig bekväma kläder och skor vid behov samt, lite bättre och godare mat. Ja, i form av goda färdigrätter, pizzor och smörgåspålägg, samt tonfisk i burk med mera.

Köper färdiggrillad kyckling, revbensspjäll och potatissallad ibland och skämmer bort mig med lite frukt och grönt när jag känner att man bör vara lite matnyttig. Funderar nu på att inför kommande midsommar inhandla vattenmelon som är gott i sommarvärmen. Hade det inte varit för att jag köpt en hel del musikelektronik som inspelningsmaskiner, lyxiga hörlurar, bättre kamera och annat samt en bra skrivare till datorn så hade nog sedelbunten i plåtburken varit ännu mera stinn kan jag tro.

Men man måste ju ha lite kul saker också att fördriva tiden med speciellt då när man som jag har rätt dåligt med ork för att ta sig utanför dörren. Har i stort även börjat tänka lite mer kostnadsmedvetet på andra plan mera generellt också. Ja sett över och skalat bort lite onödiga kostnader för bland annat Tv-kanaler, och kommer väl att fortsätta på den sparsamma vägen och se över en del abonnemang på andra tjänster som kan avvaras.

Fick jag bara lite mer energi så att jag orkade göra egna matlådor skulle man ju spara en bra liten slant även på matkontot tänker jag. När det bara ständigt skulle drickas dyr och onyttig alkohol så var ju inte konsekvenstänkandet alls på plats liksom. För då sket man ju bara i allt liksom, och det fick gå lite som det gick bara. Men när huvudet är dumt så får ju kroppen ofta lida som det heter.

Så kämpar då nyktert vidare fast mitt vanliga psykiska mående ju inte är det bästa alla dagar och stunder. Då tittar ju alkoholdjävulen fram och spökar i tankarna. Men varje nykter dag är då en sparad slant säger mig den nyktra logiken. För visst har man väl blivit lite mer ekonomiskt sinnad och sparsamt eftertänksam som nykterkvist. Det är ju faktiskt en rätt så bra sak i dessa dyrtider då priser på det mesta skenar på hej vilt alltså.

Nu när många lider brist på pengar så har man själv plötsligt mera pengar att röra sig med än på många år vilket ju är trevligt. Kostade nyss på mig en god glass på balkongen och det var faktiskt riktigt trevligt det också. Tänkte då att hade denna glass köpts ute så hade man kastat bort en massa pengar helt i onödan. För det man gör själv sparar ju alltid en liten peng i alla fall. Funderar nu på om det kanske snart är dags att värma på sig en god fiskgratäng och ha en middagsfest här i köket.

Ha det gott kompis!

Tack ni båda ❤️
Ja, visst är vi hjälpare allihopa här, på gott och på ont.
Jag har återhämtat mig bra från akut sjukdom, som tur är, men lärdomen är: man måste fokusera på sig själv först. Ingen annan gör det åt en. Det är forumets läxa till mig, från dag 1 fram till nu.
Kramar till er, ni är bäst 🤗

@Åsa M kan känna igen mig i det där! Att finna trygghet i att hjälpa.

Tänker att det väl är grunden mönstret för en medberoende. Ibland kan det vara hjälpsamt, både för den man hjälper och en själv.

Men när en fastnar och inte tar sig ut sätter det krokben för en.

Hoppas du kryat på dig❤️

Ju mer jag läser här inne, desto mer förstår jag att min (snart ex) make fortfarande kan brottas med sitt beroende, även om jag i mitt huvud börjat diagnosticera honom med annat den senaste tiden.

Jag har varit på kvinnojouren på samtal idag. Innan besöket skulle jag bara tvätta av bilen lite snabbt. Körde in i tvätten, som så många gånger förut, dörrarna stängdes och maskinen gick igång.

Och jag fick panik! Alltså rejäl panikångest så pass att jag behövde ringa en vän.

På KJ förklarade hon hur kroppen ständigt befinner sig i fight-flight-freeze i en relation där det förekommer någon form av våld.

Jag skulle säga att de allra flesta som levt i en relation med någon som har ett beroende har utlevt våld i nära relation. Eftersom beroende personens hela fokus ligger på sig själv, och alla andra runt omkring på olika sätt får anpassa sig. Jag förstår om en tänker ”nej men så illa var det väl inte”. Så har jag nämligen tänkt själv. Men nu när kontakten är nästan helt bruten börjar mönstret falla på plats inom mig.

Så till frågan: varför är inte det man tyckt varit roligt skoj längre?

Jag tror kroppen bär på mer trauma än vi tror när vi bryter upp från denna typ av relation.

Är vi inte helt ute pågår ofta fortfarande visst våld. För mig just nu ekonomiskt och psykiskt eftervåld.

Så länge det pågår kan man inte börja bearbeta det hela.

Så länge vi borstar bort det med ”det var inte så farligt” kan vi varken förstå det vi varit med om eller bearbeta det på djupet.

När kroppen är i överlevnadsläge tänker jag att den inte kan prioritera ”skoj”. Ofta finns istället symptom på depression och ångest lurandes i bakgrunden när saker har pågått länge.

Kan det vara utmattning och stresspåslag som funnits med så länge att vi inte ens märker att vi går runt med det längre?

När jag ser tillbaka har andra försökt påpeka det en längre tid: du verkar stressad? Va nä, inte är jag stressad inte 👀

Men det är verkligen väldigt stressande att leva med en person som sitter fast i ett missbruk! Och det jag läser om ständiga påhopp tolkar jag nu som psykiskt och emotionellt våld.

De flesta av oss verkar vara riktiga slitvargar. Vi ger allt till våra nära och kära, utan att vara riktigt medvetna om vad det gör med oss.

Jag kan ha fel, men det här är min tanke kring varför saker inte känns roliga längre. Och varför saker som tidigare kändes som något enkelt helt plötsligt mynnar ut i panikångest eftersom marginalerna är så små.

Jag fick rådet idag att börja med mindre steg, försöka känna efter vad jag klarar just idag. Ställa mig frågorna kan jag det här? Vill jag det här? Orkar jag det här?

Kanske är det samma med det ”roliga”? Börja med något litet, som vi mäktar med och sedan bygga vidare på det?

Ta hand om er!

Så kom då ett dödsbud till. Jag har jobbat i två olika alkoholstinna branscher och det här är det fjärde dödsbudet bland gamla högkonsumerande kollegor.
Stroke, cancer, alkoholdemens. Den fjärde vet jag inte, men jag tror att han bara väldigt aktivt "söp ihjäl sig", han hade dragit sig tillbaka till en stuga på landet med en hembränningsapparat i källaren.
Ännu en påminnelse om att det är ett dödligt gift vi har kommit att bli förtjusta i att förgylla vår vardag med.

@vår2022 Wuhuuu... stormen har lugnat ner sig 🌬️ Nu endast vanligt fläktande så rummet håller 18 grader. Kallt ändå liksom 🙄

Du satte fingret på det som vanligt. Ja jag är GLAD för jag vet att jag kommer att lägga mig nykter och sova och vakna nykter ☺️ Ett stort plus också för att ingen substans trollat med sinnena...man är sig själv!

Idag blir det hem & städa av inför besök av gäster i helgen. Eller så lämnar jag det åt maken när jag är på AW imorgon 😂 Sjysst va?

Hoppas du får en fantastisk minisemester - njut av allt och lite extra av kärlek ❤️ Var rädda om er. KRAM! ❤️
🩵

Igår, dag 5, kom ett sug över mig på eftermiddagen, utan särskild anledning.
Jag valde att inte se det som en frestelse utan som ett stöd för att jag har fattat rätt beslut, att (tills vidare) vara helt alkoholfri.

Ett starkt sug helt från ingenstans, det drabbar bara den som verkligen behöver låta bli alkohol.

Sen gick det över, jag sov gott och livet går vidare.

@Flarran Halloj flarran 👋🏼
Nu blev jag ju jättenyfiken - hur mycket har du sparat? 1 år & 7 mån! Snart 2 år!!! Wow! Var stolt! Det är jag idag!
🩵

@Flarran Halloj flarran 👋🏼
Nu blev jag ju jättenyfiken - hur mycket har du sparat? 1 år & 7 mån! Snart 2 år!!! Wow! Var stolt! Det är jag idag!
🩵

Hej Nymis! Jag vill tipsa om Socialstyrelsen nationella riktlinjer: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikel…

På sida 35 och 42 hittar du information om vilka medicinska respektive psykosociala behandlingar som bedöms ha tillräcklig evidens för att rekommenderas av Socialstyrelsen. Vad som passar för en person i den situation du beskriver är däremot inte självklart, ofta behöver man själv fundera vad som skulle kunna passa och diskutera det med läkare eller behandlare. Hoppas det blev hjälpsamt på nåt sätt!

Summering av de senaste tre veckorna: 17 enheter alkohol fördelat på sex tillfällen. Då ingår gårdagskvällen när jag och gubben "delade" på en flaska vin. Jag drack nog fyra enheter och idag känner jag mig bakis. Kroppen är nog inte lika van att hantera alkohol när jag minskat konsumtionen ganska drastiskt. Sätter in det i erfarenhetsbanken och bestämmer att absolut maxgräns får framåt bli tre enheter vid samma tillfälle, det vill säga en halv flaska vin. Vi gillar mat och vin och kan jag begränsa mig till det max två gånger per vecka kommer jag känna mig jättenöjd!

Tant Sug kommer på besök emellanåt, men hon är inte riktigt lika envis som tidigare. Jag känner mig stark!

Imorgon bär det av på lite semester och umgänge med barn och barnbarn. Jag vet redan nu att jag kommer att klara av att hålla mina gränser. Det känns bra!

Glömde säga att jag har läkartid nästa fredag o kommer säkert lipa o va livrädd men kommer be om hjälp

@Lobster Han vet om mitt drivkande, han är orolig såklart. Han dricker inte så utan kanske 2 öl på kvällen lite mer på helg o inte var dag. Jag känner ändå idag att jag mår bra, inget sug! Jag vet att det är hjärnan som lurar mig. Jag vet ju att jag klarar av det innerst inne. Mitt värsta är att jag helst dricker på mornarna, kvällar är jag inte så noga med. Men har kommit på att långa promenader är mkt bra för mig så ska ta en nu! tack för ditt stöd

Jag har sovit hyfsat. Och landat lite efter chocken igår. Och i förrgår. Hon kommer inte hem igen, den insikten har också landat hos mig.

Jag är också fullt tillfreds med att min mamma är inställd på att snart dö. När hon låg på sjukhus för två månader sedan sa hon ”vaddå, jag lever ju max ett år till”. Thats it. Då kan det få gå så snabbt som möjligt nu, när det verkar vara dags. Hon repar sig inte från detta. Organsvikt är nästa grej. Levern var redan påverkad sa de på akuten.

Nu på morgonen har jag varit i hennes lägenhet. Hon bor ju bara fyra hus bortanför mitt. Jag har tvättat golvet i hallen, vädrat, dragit upp persienner, vattnat blommor och noterat några fler lösenord/koder. Överallt dessa lappar med olika kom-i-håg 😢

Allt blir som det blir och går som det går. Jag ska åka dit igen ikväll, lite bättre förberedd denna gång. Pausar imorgon, åker dit igen på lördag. På något plan förstår hon kanske att jag är där.

Kram 🐘