Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 🙏❤️! Göra rätt dvs följa sina föresatser varje dag och koka ned dem till de mest basala nu i början. Få rutin på vardagen och även på helgerna för den delen också tror jag är jätteviktigt för mig. Nya sunda vanor helt enkelt som underlättar de dagar då livet stormar vilket det nog kommer göra hela våren för mig. Det kommer bli lättare perioder och svårare men något att förhålla sig till tror jag är superviktigt. Tack för du delar med dig! Att genom rutiner och struktur hjälpa hjärnan att dela få vila dels bli starkare. Jag har dock så mycket tvivel att jag nästan blir som handlingsförlamad. Men, nu kavlar jag upp ärmarna och tar tag i de vardagliga tingen för att få en inrutad struktur i vardagen. Prior är sömn, familj, jobb och hem utan inbördes ordning. Dessa 4 ting måste fungera därtill lägger jag till 30 minuters promenad minst 5 gånger per vecka till att börja med. Det är inte att ta mig vatten över huvudet. Och om jag är slut efter jobbet så ska jag ta en halvtimmes timeout och lyssna på mindfulness eller beroendeböcker. Det känns vibrerande i hela kroppen när jag skriver detta. Nu måste jag också hålla dessa delar inklusive promenad och timeout. Utvärdering får skenor tre månader. Det tar tid att förändra sina vanor. Jag kommer skriva om detta i min tråd oavsett hur det går. Genom att skriva om det hjälper det mig nog att lyckas för det jag vill åstadkomma är en livslång förändring till ett liv som jag väljer hur det ska bli, inte den jäkla beroendehjärnan. Har nu byggt en liten låda och kastat bort nycklarna till hänglåset och där inne finns den falske jävulen som inte vill mig något gott alls. När hen dyker upp igen har jag byggt en bättre rustning än förut för nu har jag det dokumenterat hur illa jag mår genom att ge efter. För att ta efter någon annan här på forumet Att nu får det vara NOG!

@Andrahalvlek Grattis till 1.456 dagar!🥳🥳🥳. Fantastiskt! Klart du ska hoppa omkring som en mallgrodor och skönt att årsredovisning är klar! Läste på Hjärnfonden att det är ännu oklart om hjärnan kan återhämta sig helt från en beroendesjukdom, men genom forskning vet man att chansen till ett drog/alkohol-fritt liv ökar om man kan hålla sig drogfri/nykter i 5-7 år. Så det är det vi får sikta på och för resten av livet så klart!

Ha en fin dag!❤️🌞

@Andrahalvlek Tack 🙏 för att du tänker högt! Jag kanske kommer dithän när jag haft längre tids nykterhet. Tankar på hur och till vem jag berättar kanske jag för nu ska lägga åt sidan. Prio är endast nykterheten nu och 3-6 månader framåt. Jag fortsätter lyssna på Annie och kommer ge den boken många omlyssningar igen. Och igen. Banka in nyktra fakta enligt din devis. Att sedan berätta om nykterheten får bli något odramatiskt och jag tänker att jag med min psykiska ohälsa absolut inte borde ha druckit alkohol alls…. Jag menar jag äter antidepressiva och kommer göra resten av mitt liv och rekommendationen är avhållsamhet så inger att fundera över. Sedan får ju jag ett enormt ångestpåslag efter jag druckit även i måttliga mängder typ 1-4 glas vin vid en middag. Tja går in i den diskussionen fastän den ska vänta…. Hmm…. Jag ska jobba på min självkänsla och mitt pannben. Pannbenet stärker jag genom Annies bok och för varje gång jag ryter nej! Mitt inre jävlaranamma är stukat men för varje nykter dag stärks det. Har läkarbesök till veckan och vill prata om detta. Denna gång ska jag klara det! Jag vill Aldrich met må som förra helgen. Fortfarande denna helg har jag det jobbigt just med skamkänslorna och ångest i kombination med rädslan. ❤️❤️❤️

@Ny dag Det är tufft att välja att inte dricka i sociala sammanhang där alkohol är en självklarhet och pricken över i:et i umgänget. Jag har inte berättat vit och brett om mitt beroende. Det är för mig privat och angår inte alla. Jag har valt att berätta för dem som jag tycker det är viktigt att veta, några nära vänner, familj och maken, som jag känner tillit till och att det tillför mig något att de vet. Tänker att de flesta har privata saker de väljer att inte berätta om för andra. Att inte berätta för alla är en slags integritetsgräns som jag har. Jag kan berätta att jag inte dricker alkohol generellt i sociala sammanhang och det blir inte så mycket frågor på det.

Tror att vi pratat om synsättet att ”göra rätt” om jag minns rätt sedan tidigare. Att det kan vara ett bra sätt att tänka. Att man varje dag tänker, idag ska jag ”göra rätt”, göra sina vardagliga rutiner rätt. Att göra det som ska göras rätt. Inte gå utanför de ramar som man bestämt sig för. Tex nu går jag upp kl 6 och gör mig iordning för jobbet. Åker hem, handlar, tränar, lagar mat, tar undan, vilar, läser bok, går och lägger mig . Man vet vad man ska göra och håller sig till det. Man svävar då inte ut och det kan kännas tryggt att veta vad man ska göra och hålla sig till det. Ett sätt att ”boxa” in livet under en tid som kan kännas lite gungig och skakig. Jag brukar ta till detta när jag har massor av idéer samtidigt och blir splittrad. Då tänker jag att nu ska jag göra det som behöver göras och bort med allt annat. Det gör mig lugn och jag behöver inte lägga så mycket energi på vad jag ska göra.

Du kommer att bemästra beroendet, tro på dig själv att du kan, för du har visat att du kan. Gör rätt och håll dig till det strikt. Du kommer att fixa det!💪❤️

För min del så är det faktiskt stärkande att se att jag kan låta bli alkohol även om jag har den tillgänglig. Det är en trygghet att flaskan finns där och kan räcka i sig för att låta bli att ta den där första groggen. Jag skulle nog må betydligt sämre och nojja över om jag inte hade något drickbart hemma. Nu kan jag välja och låta bli att hälla i mig allting. Jag hoppas att jag ska kunna fortsätta att lära mig bättre impulskontroll och tänka att det inte blir bättre av ytterligare en drink. Jag vet att för många här så är målsättningen att inte dricka idag och det har jag svårt att ta till mig av då jag som sagt haft åratal av nyktra perioder. Jag kan leva utan alkohol men vill tro att jag ska kunna vara nykter största delen av tiden och någon gång ta en dag då jag dricker och kopplar av lite extra. Ja vi får se vart hän det lider. Just nu är det bra att dricka mindre både för kroppen och plånboken. Har gått ner ett par kilo och fortsätter skära ned på sötsaker så kan jag förhoppningsvis komma i bättre form.

Idag har jag varit nykter i 1.456 dagar, tjoho! Som jag har väntat på den här coola siffran 🤩 Jag missade att kolla i appen dag 1.234 och 1.345, men dag 1.456 har jag nu skärmdumpat för att spara för framtiden. Och mentalt ska jag struttandes en mallgroda hela dagen 🐸 Mer fira än så behöver jag inte.

Nästa coola dag att sikta in sig på är 2.345 🤩 Men innan dess ska jag fira 4 år som nykter! Och år 5 och 6 också kanske? Mina mattekunskaper är urkassa. Men jag har med hjälp av äldsta dottern äntligen fått ihop yngsta dotterns årsredovisning till överförmyndarnämnden. Det är också värt att fira, tjoho! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@mia c varmt välkommen hit! Om jag förstår dig rätt så vill läkaren att du minskar alkoholintaget INNAN hon skriver ut Campral? Om det stämmer tycker jag att det låter lite konstigt. Campral får du ju som hjälp för att minska alkoholen, varför ska du bevisa först att du kan själv? Eller är det möjligen så att hon menade att du måste dra ned på alkoholen för att få annan medicin för magproblemen? Jag har ingen egen erfarenhet av denna medicin ska sägas. Men med så pass högt Peth borde du ju bara kunna få allt som behövs som ev kan hjälpa dig med den frågan.

Kram!

@Ny dag Jag tänker högt nu. Lögner tillhör missbruket, ärlighet tillhör sanningen. Du väljer givetvis vem och när du outar, men att medvetet mörka är inte sunt. Sen tar det tid innan man är redo. Mina nära och kära fick veta inom 3-6 månader. Några nära vänner inom 6-12 mån. (Blev nykter precis när corona utbröt, så antalet tillfällen att träffas var få initialt.) Vid cirka ett år kunde jag otvunget prata om det i fikarummet, även om jag givetvis sparade de värsta krigshistorierna.

I korthet sa jag: ”Jag märkte att mitt förhållande till alkohol blev allt mer osunt och eftersom min pappa var alkis, och jag vill absolut inte trampa i hans fotspår mer, så valde jag att sluta dricka helt. Min sömn, mitt känsloliv och mitt psykiska mående är tusen gånger bättre nu när jag väljer bort alkohol.”

Nästan alltid ville folk prata mer om det, och i de fall de inte ville så pratade jag inte mer om det. I de fallen kunde jag själv (med mina glasögon) se att de nog själva hade problem med alkoholen och att det var anledningen till att de inte ville prata om det. Jag pådyvlade ingen min åsikt, men ställde de frågor så svarade jag. Kände jag mig inte bekväm att prata om det så sa jag det också.

Och en sak till. Kom ihåg Annie Graces punkt 1: Tro på att du klarar av att det. Du behöver jobba på din självkänsla och ditt inre jävlaranamma. Visa dem! Visa dig själv! Du klarar fan detta!

Kram 🐘

Tänk att det kan vara så svårt att behålla fokus på sig själv. Att låta livet hända. Inte gå händelserna i förväg.

Igår ville min man ses och prata. Vi har enbart haft kontakt runt huset, husförsäljning och flytt innan.

Han bekände att han druckit mycket mer än jag ens föreställt mig. Att han insett att han är alkoholist. Att han vill ta tag i det och hoppas att vi nånstans där framme fortfarande kan ha en framtid tillsammans.

Jag känner mig tom. Ljugen för. Manipulerad. Har känslan att det finns ännu mer för honom att berätta. Att detta inte är allt. Och frågan: hur ska jag någonsin kunna lita på honom igen?

Jag hade verkligen släppt alla förväntningar på honom och på oss. Att det eventuellt skulle kunna finnas en gemensam framtid fanns inte på kartan eftersom förnekandet varit så starkt och jag, direkt jag förstod att det verkligen var ett beroende det handlade om, kapitulerade och visste att jag inget kunde göra mer än att rädda mig själv.

Försöker ge mig själv lite utrymme att tappa fotfästet en stund. Men det irriterar mig att jag inte bara kan låta framtidens alla eventualiteter vara tills de vecklas ut framför mina fötter.

För min resa har ju egentligen inte ändrats. Jag behöver enbart fortsätta fokusera på den. På mig. På personer som är hälsosamma för mig.

Har sagt att jag inte längre vet vad jag känner och att jag inte kan ha särskilt mycket kontakt förrän han visat att han kan vara nykter.

Men att jag är öppen för att se om det kan finnas en framtid för oss där framme om/när det sker.

Att jag kommer bo kvar och inte flytta ihop igen.

En sak som medberoendet för med sig är att jag direkt känner en oro för att inte jag lovat för mycket. Att det inte kommer funka. Att förtroendet som ju slagits i spillror aldrig kan lagas tillräckligt mycket för att jag ska känna mig trygg med honom.

Samtidigt förstår jag ju att jag inte lovat något alls. Bara uttryckt en önskan om att allt skulle varit annorlunda. Och en vilja att se om det eventuellt kan bli det.

Ska försöka ta reda på vad jag behöver idag för att må bra istället för att försöka spå framtiden som ju är helt oviss för oss alla.

Ta en paus från funderingarna och återuppta dem med min samtalskontakt när det blir dags.

De medberoende jag känner (inklusive mig själv) är de starkaste individer jag vet. Samtidigt som vi också är de som tvivlar mest på oss själva, framförallt oss själva i kontext med andra.

”ge mig ro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden”

Önskar dig en fin söndag❣️

Nu har det gått ett par veckor sen jag senast skrev i tråden. Jag har inte avstått helt från alkohol men det var heller inte syftet när jag började tänka till och skriva här. Däremot har jag hållit nere på konsumtionen och i snitt legat under 0,5l sprit i veckan. Det är mindre än hälften av vad jag haft för vana att dricka senaste året/åren. Till största del har det varit skönt och känts som att jag har bättre kontroll. Förra helgen t ex hade jag med mig en flaska starkt på hotellet men jag lät bli att röra den. Och igår (lördag) tog jag första ölen vid kl 18 istället för 8-9-10 på morgonen. Lät också bli de sena groggarna efter midnatt vilket jag tror bidrar till att jag känner mig bättre idag. Annars har jag varit rätt bra på att dra i mig diverse drinkar innan läggdags. Det intressanta är att när man dricker mindre så svarar kroppen på annorlunda sätt. Jag som brukar vara supertålig och kunna köra igång direkt när jag vaknar om jag är bakis var faktiskt riktigt illamående imorse. Inte alls sugen på alkohol och fick kämpa för att inte kasta upp. Trodde jag aldrig skulle hända då jag inbillat mig att min kropp alltid är sugen på drycker och pallar allting. Toleransen är fortfarande förhöjd märkte jag av igår då jag upplevdes som relativt normal efter ett antal drinkar men det går åt rätt håll och den lär sjunka allt eftersom den med. Vad skönt att inte ha slut på alkohol hemma och inte ha panik för att systemet är stängt idag.

@Flarran Hej!
Hoppar in här som gubben i lådan. Ett tips är att du skriver in på 1177 till din mottagning. De är skyldiga att journalföra exakt det du skriver. Och skyldiga att svara dig inom ett par dagar. Tror inte vi bor i samma landsting, men 1177 är väl samma över hela landrt, och borde fungera på samma sätt.

@Flarran Måste lägga till, skrev att jag kanske inte alltid kan lösa en situation men att jag kan hantera den. Det är en form av lösning när man hittar ett sätt att hantera en situation. Man kanske sitter still i båten ett tag, sover på saken, ta reda på mer fakta, tar reda på andra sätt att lösa det på och då kan det komma fram hur man ska gå tillväga. Så att kunna hantera en tuff situation kan leda till så mycket annat😁

@Flarran Du skriver att tre månader som alkoholfri har öppnat dörren till ett lite annat mer positivt tänkande verkar det som. Vad otroligt bra du jobbar med dig själv. Din situation är tuff men ändå lyckas du ”resa” dig upp och försöka inta fler perspektiv. För mig innebär nykterheten just att jag bättre kan hantera tuffa situationer, kanske inte alltid lösa den men jag kan hantera den utan att gå under. Sedan ser jag hela nykterhetsprocessen som en upptäcktsfärd, en resa inom mig själv. Jag ser på det som en spännande resa och jag undersöker den med nyfikenhet. Vad är det jag stöter på inom mig själv och vilken betydelse har det för mig? Jag märker hur jag kan omvärdera tankar och göra om dem så att de bättre stämmer med hur jag tänker idag, som nykter. Jag har blivit mer positiv, mindre dömande och mer öppen för andra synsätt. Jag står inte fast i att så här är det, så här tycker jag. På så sätt har mitt liv blivit ”större” och faktiskt mer spännande. Jag har inte alla svar längre, och det är intressant att diskutera, ta in nya synvinklar och omvärdera. Jag tror att det har gjort mig mer ödmjuk och nyfiken på livet och man lär sig så länge man lever😁.

Ha en fin söndag!🌞

Vaknade alldeles nyss, något skaver. Vaknade nykter så kaffet kommer smaka väl. Jag har dock funderat mycket på om jag kommer klara detta, jag vill vara nykter och har egentligen inget behov av att dricka socialt etc. Känner mig faktiskt ganska tuff som väljer att inte dricka. Men kanske det skaver för att ingen vet om att jag i första hand väljer att dricka eftersom jag har ett beroende. Hursomhelst börjar denna insikt landa och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till den. Måste alla människor veta allt en eller kan detta vara min egen hemlighet som bara maken och vården känner till?
Det som också skaver är rädslan över att inte bemästra beroendet, ni vet där i hjärnan som är så svårt att bearbeta när det väl dyker upp. Har börjat lyssna på tänka klart av Annie Grace igen. Den hjälper. Tänker mycket på att om jag fortsätter med beroendet kommer mitt liv att bli ohanterligt. Berusningen tillför bara ångest i flera dagar och sedan förra helgen har jag något att gå tillbaka till nämligen min dagbok här. Önskar alla en fin nykter söndag och att man aldrig ångrar en nykter dag!

Avslutat den förra tråden och påbörjar en ny.
Utan större bekymmer har jag nu varit nykter en månad. Erfarenheten av den månaden är att jag till största del haft funderingar över livet i stort och varför det blivit som det är.

Jag känner mig ovan vid det nyktra livet. Känner inget större sug, men kan liksom inte föreställa mig ett liv i nykterhet eftersom jag inte har någon större erfarenhet av det de senaste 30 åren. Varit ytterst måttlig med alkohol tills för 11 år sedan då jag gradvis och smygande ökade mitt drickande. Sen drog jag ned, och nu dricker jag inte alls.

@Natalia Fantastiskt bra att du inte drack igår! Det ångrar man aldrig! Låter så mysigt med dina kissar. Men en energridryck är usch. Minns när man drack redbullvodka i mina yngre dagar på krogen. Bläsch!

Jag intog enheter igår, men detta var planerat när jag träffade en vän igår. Så kaffet smakar inte så gott idag. Men jag tar en enhetsfridag idag, det kommer jag inte ångra i morgon.

Påvägmothälsa: Hoppas att du är okej, skriv gärna en rad så vi vet! Kram till dig och kram till alla andra i kaffestugan denna söndag!

@Surkärring Jag känner igen mig i det @jan3 skriver att det hände något, för mig var det efter nio månader. Jag önskade hela tiden att jag skulle få den där övertygelsen som @vår och @andrahalvlek hade, dom var mina största stöttare och blev mina förebilder. Jag kände som du att varför infinner sig inte denna övertygelse om att aldrig mer vilja ha alkohol, att vara så nöjd med att slippa.
Men jag fortsatte sätta tre månader till som delmål då när jag hade varit nykter i 6 månader. Jag tänkte att:
-Den dagen jag känner mig sugen på bara ett glas vin då kan jag ta det. Men jag var fullkomligt ärlig med mig själv och varje gång jag tänkte på om det var ett glas jag var ute efter viste jag att det var många fler, det var berusningen jag var ute efter men efter 9 månader hände något, känslan av längtan till ett glas rann av mig, precis som jag hade önskat mig. Jag hade något mål att till sommaren får jag dricka igen, för då kommer jag ha lärt mig att vara måttlig, då hade det gått nio månader men då ville jag inte. Jag insåg då att jag aldrig kommer kunna dricka utan att hamna i samma destruktiva mönster. Jag tror det var då jag kapitulerade och insåg mig maktlös inför alkoholen och den känslan kan inte riktigt beskrivas. Det var en helt underbart känsla, jag ville inte trots att jag tillät mig. Måste varit någon kombination av att nu får jag men jag vet vad som kommer hända och det vill jag inte, någon sorts insikt så djupt inom mig, som en total kontakt mellan mitt medvetna och undermedvetna. Att själen och hjärnan förenades. Som att jag blev hel! Nu flummar jag men försöker finna ord❤️

Fortsätt jobba med dig själv, din personliga utveckling, hitta dig själv, testa nya saker som kan bli nya intressen. Ta tre månader till och sedan ytterligare tre månader. När du passerar ett år känns det på ett helt annat sätt tror jag❤️ Varje tremånaders period är för mig fortfarande härlig att utvärdera, för det händer mycket fortfarande.
Det är resan som är målet❤️ Resan blir lättare bara du behåller tålamodet och har tillit till processen❤️

@YMO-2013 har du andra du kan dela bördan med? Har han familj, vänner, släktingar, fd kollegor, husläkare, som du kan prata med? Ofta är det lättare om man kan få andra att engagera sig, det är tungt att vara ensam medberoende och det är svårt att lyckas få något att vända.
Sedan är det ju tyvärr så att om han inte är mottaglig för hjälp så är det enormt svårt att nå fram. Vill han avsluta sitt liv så kan sannolikt inte du hindra det. En väninna till mig kämpade med att hjälpa sin man i 15 år innan han tog sitt liv. Hon kommer känna skuld för det livet ut, troligen, men det hade inget med henne att göra. Han mådde fruktansvärt dåligt och orkade inte med det längre.
Du behöver också försöka fokusera på dig själv. Vad behöver du för att må bra?

Gårdagen gick bra. Du hade rätt @vår2022 kaffet var så gott så gott. Sen åt jag semla, och sprang en liten löprunda. Drack alkoholfri öl till kvällens mello.
Idag, dag 3 nykter. Kämpar på med självhatet. Känns som om hela jorden föraktar mig och tycker jag är äcklig för att jag inte klarar alkohol och blir sådär odrägligt full varje gång. Men vad kan jag göra åt backspegeln, det enda är väl att jag kan göra annorlunda framöver 🙄
Heja mig. Ska träna idag också, och tvätta. Kram till alla och önskar fin söndag.

Hej! @marsmallow11, Jag har inte haft ork att formulera mina tankar kring hur jag ska göra med sånt som ny kontakt med psykiatrin. Har ju hos de som jag var skriven hos i princip redan berättat det mesta, förutom något mera ingående kring drickandet. Men berättade i alla fall att jag varit helt alkoholfri detta år. Fick en smärre chock av att de efter drygt sju år hos dem, plötsligt bara skrev bort mig från deras mottagning. Borde så klart ha en riktig och fast vårdkontakt, det sa jag, men något sånt hade de inte möjlighet att erbjuda sa deras nya läkare.

De på mottagningen har väl tolkat det, att jag inte har hört av mig till dem på länge och i princip bara fått läkarintyg och förnyelse av recept på piller mot oro och sömnbesvär från dem då och då, tidigare under förra året, väl bedömt mig vara frisk förutom ett alkoholproblem. De ser mig nog endast som en missbrukare och inget annat har jag en känsla av. Borde väl kanske egentligen kontakta deras mottagning och rådgivning under veckan och berätta hur jag verkligen mår liksom. Men de hänvisade ju faktiskt mig vid behov endast till akutmottagning ett antal mil bort, så jag vet inte hur jag ska göra.

Jag har inte orken till att förklara en massa nytt för den mottagning, som jag tills för någon dag sedan tillhörde alltså. Men en del inom mig säger väl att det vore bra. Har nu i flera dagar mest fokuserat tänkandet kring vikten av att hålla fast vid nykterhet och inte bara skita i allt. Har väldigt svårt att hålla flera bollar i luften samtidigt. Mest kraft till att bara existera. Det här med poddar som du skrev om. Jag lyssnar inte så värst ofta på sånt. Har inte ork att koncentrera mig nu liksom.

För att få lite lugn lyssnar jag dock mycket på uppiggande och snabb rockmusik. Det krävs ofta för att jag ska kunna fokusera mina tankar alls känner jag. Inget av det jag skrev nu känner de väl ens till nåt om. Det är så mycket som jag måste arbeta med känns det som, och det finns så lite energi. Men har då inget alkoholsug i alla fall. Men det kan ju ändras rätt så fort och då vet man väl aldrig hur det går. Känner mest att jag nu måste ta allt väldigt försiktigt och lugnt så att säga. Förresten, @Se klart, kul att du tittade in här, det uppskattades.

Ha en fin dag!

Det kan vara skönt att kika in här. Lite som ett sällskap. @Källarmannen vi kommer inte ångra att vi inte drack igår, vi kommer bara tycka att det känns skönt att vi lät bli 🙂

@Tröttmamma
Hur går det för er? Jag o andra menar väl o som du skriver så är du dina barns trygghet och kan säkerställa en bra uppväxt och ett lugnt eget hem för er.

Hoppas ni är på väg mot en fin tillvaro 👍

Hej @flarran
Kikar bara in hos dig med en hälsning, ibland har man inga bra råd att ge men då tänker jag att vi lyssnar på varandra här, ser varandra och kan bekräfta att något är skit (din läkare och hanteringen av dig och vad du skulle behöva)
Jag tänker att om man vet att det man känner är sant och relevant så växer man sig starkare inombords även om det inte säkert känns så, i stunden.
Du går mellan olika klarheter på ett beundransvärt sätt och det är helt tydligt för alla oss som följer dig på vägen. Kram kompis!

Lättar mitt hjärta lite...

Trött inifrån o ut. Vilsen i själen. Virrar i mina känslor men stark utåt. Håller ihop familjen o vardagen runt den.
Jag har samtidigt så mycket fint att vara tacksam över i livet. Men det överskuggas numer för mig mest av mannens drickande.
När o hur blev mitt liv såhär?
Vad ska jag göra för att orka forsätta?
Och vad fortsätter jag med eg?

Förväntar mig inga konkreta svar på frågorna, det är mer snurrande tankar ur mitt inre flöde sas.

Känns emellanåt så ensamt. En ensam kamp om livet, att få till livets virrvarr med just värdet av livet i behåll.
Att inte bara överleva, som många av oss upplever att vi gör.
Det är tufft.

Skrollar runt o söker stöd o tips att 'plocka upp' (som någon klok sa) bland alla öden o goda råd.
Fantastiskt (o sorgligt) så många vi är som delar med oss av liknande problematik. Många olika nivåer av drickande, elände o sorg men alla med en vilja o styrka att hjälpa varandra o kämpa.

Kram o tack alla!

@LindaB23 Var försiktig. Ofta brukar det funka i början för att sedan snabbt eskalera så att man kommer tillbaka till ruta ett… kanske dina tankar kring detta är en sund rädsla för att hamna där igen?
Och handen på hjärtat var det verkligen värt det?
Jag tror du mår bättre av att fortsätta som förut. För varje litet glas väcker det där suget och även ångest för många. Jag fick nästan alltid ångest på slutet även om jag druckit väldigt lite och inget särskilt hänt….