Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette så var det för mig också. Korta sjukskrivningar i taget med plan för att återgå till jobbet "snabbt". Som, du säger förklarade min läkare också att de var tvungna att göra så. Jag fick frågan om jag kände mig stressad av det vilket jag gjorde i början. Stressad blev jag också av Försäkringskassans telefonsamtal och brev med frågor som kom rätt frekvent i början. Men precis som du säger så efter någon månad kunde jag inte hålla emot längre utan sov. Jag sov jättemycket, natt efter natt 13 timmar med lite hjälp av histamin. Så höll jag på länge, länge (månader, kanske ett helt år). Minns att jag var så trött så jag fick ligga på britsen under läkarbesöken, orkade inte sitta upp när vi gick igenom allt. Först efter det kunde jag börja fundera på att promenera eller läsa bok (fast jag lyssnade bara. Men jobba var fortfarande uteslutet på länge.

Vet inte om du redan vet och det är egentligen inte läge nu men fick nys om en bok som en kille som heter Henrik Wahlström skrivit tillsammans med Katrin Skogberg Wirén som heter "Uppochner". När jag läste artikeln om Henrik ser jag många likheter med din beskrivning av din dotter. Henrik fick diagnosen bipolär när han var 24. Mycket hände för honom innan och även efter men nu 10 år senare verkar läget trots allt stabilt (med många anpassningar i det dagliga livet).

Kram!

Lördag. Såg att jag precis passerat 200 (201) nyktra dagar🌟
I början räknade jag timmar, varje dag alkoholfri var som en seger. Jag var dock så rädd att jag skulle vara för bräcklig att stå emot alkoholen, att jag var förlorad för alltid. Men här är jag nu 200 dagar senare. Jag räknar inte timmar längre, inte ens dagar. Månader är det jag har koll på.
Så mycket som ändrats hos mig det sista halvåret, mina tankar, beteende, hur jag agerar eller inte agerar. Jag jobbar mycket med mig själv och har en önskan om att leva livet fullt ut. Inte hålla igen eller låta mig kedjas fast av alkoholens vidriga falska osanningar. Jag har min yoga 1 gång/veckan som kommit betyda väldigt mycket, videosamtal med Mindler där jag får hjälp att hjälpa mig själv. Det finns inget som blir bättre av alkohol, absolut ingenting. Jag är stolt, glad och tacksam!
Idag ska maken och jag bowla och äta på restaurang. Ska bli så mysigt❤️det var alldeles för länge sen vi hade en datenight.
Har ni hört att fåglarna börjat sjunga upp? Våren börjar stilla vakna upp.

Önskar er en fin och harmonisk lördag🧘🏻‍♀️

Godmorgon. Nu vaknar jag utsövd och fräsch. Ingen bakfylla. Ingen konstig ångest eller onaturlig törst osv. Kan köra bil utan att oroa jag för att ha alkohol i blodet.
Nu är jag nöjd att man inte drack igår. Men ikväll kommer jag vilja ha alkohol igen.
Tänk om jag någon gång skulle kunna tänka på dessa stunder när alkoholsuget kommer men så verkar det inte funka.
Och tänk att alkoholsuget alltid kommer före middagen. Sen eftermiddag. Sen mildras det rejält när man har ätit och sen senare på kvällen försvinner det helt.
Det är alltså två tre kritiska timmar då man har lust att dricka. Klarar man bara att stå emot så klarar man sig.

@Cashsmash Ja, den finns som ljudbok men bara på engelska. This naked mind tror jag den heter.

@Cashsmash Och kaffet smakar extra gott när man vaknar och är nykter😁. Ha det gott!❤️

Och ska kika efter Tänka klart! Kanske finns den som ljudbok? 🤔

Wow tack @vår2022 för att du tog dig tid att skriva! Känner igen ditt "namn" i forumet 😊 vilken resa och du otroligt långt du kommit, låter så underbart att du är fri från ångesten, skammen och alla vidriga konsekvenser alkoholen för med sig! Sån kamp det är alltså, skönt att höra att man inte är ensam.
Tack fina! Ha en riktigt bra dag ❤️ nu blir det kaffe här och så startar igång dagen

@Cashsmash Hej och välkommen hit! Jag kan känna igen mig i din berättelse och som det var för mig i småbarnsåren. Det funkade bra i perioder men det kom alltid en dag då jag drack mig packad, med fruktansvärd ångest dagen efter. Så höll jag på i massor av år, ångesten tynade bort efter någon vecka och så var det samma visa igen. Mina barn är nu vuxna och min tolerans ökade utan att jag märkte det under tiden och jag fastnade i ett beroende. Till slut drack jag varje dag, gömde och smög med alkohol. Att ha ångest, ågren och skam blev mer eller mindre ett naturligt tillstånd och det slet hårt på mig. Låg självkänsla, självdestruktiv och ville helst gömma mig och vara ifred med mitt vin, själ. Utåt sett allt bra, gift, jobb och hus.

Jag har insett att jag har en extra sårbarhet för att fastna i alkoholberoende och det har jag långsamt utvecklat och till slut fastna i helt efter alla dessa år. En dag för över 2 år sedan fick jag till slut nog, jag orkade inte längre med ångesten, skammen och självdestruktiva tankar om mig själv. Jag började min nyktra resa och kan tydligt se att det som jag trodde var mitt naturliga tillstånd, berodde till största delen på att jag drack. Idag är jag kvitt ångesten, skammen och självdestruktiviteten som alkoholen medförde. Jag har fått så mycket bättre självkänsla och självförtroende och bilden utåt sett stämmer och är ännu bättre. Min man och jag har kommit varandra närmare, likaså har alla mina relationer blivit bättre och starkare. För nu är jag tillgänglig och trygg i mig själv. Det enda jag kan ångra är att jag inte blev nykter tidigare i mitt liv och därmed sluppit all skit som alkoholen för med sig.

Ge dig själv tid, det tar tid för hjärnan att återhämta sig och få balans. En tips är att läsa ”Tänka klart” med Annie Grace. Hon beskriver hur hjärnan påverkas av alkohol och hur man blir beroende, hur belöningscentrum i hjärnan förändras och man blir ”kidnappad” av alkohol. Den har gett mig mycket insikt och förståelse och hjälpt mig att bli nykter. Även att skriva på detta forum har varit en stor hjälp, sätta ord på sina tankar och känslor, man är inte ensam.

Kämpa på! Det är så värt det även om det är tufft i början, men det blir bättre! Ha en fin dag!❤️

Hej! @vår2022, Det var kul att du tittade in på morgonkvisten. Har inte mycket energi att ta mig någonstans för det mesta. När jag har var så tydlig och berättade om mitt mående för de som skulle vara proffs, men visade sig vara motsatsen känns det motigt. Orkar inte hålla på och springa titt som tätt längre för att kanske nån gång som av en lycklig slump eventuellt få en fungerande medicin. Har hållit på med sånt i över sju år. Tror inte att den så kallade sjukvården har kommit så värst långt när de gäller främst min dystymi som jag upplever som största problemet. Nedstämdhet dagligen med social ångest gör att jag inte har motivation till nånting alls egentligen. Har tröttnat på det mesta och berättat det för läkare igår, och som svar i princip bara blev utkastad. Känner att det väl får gå som det går liksom. Men nykter det är jag, men inte mår jag bra för det. Ja, magen funkar ju som den ska och det är ju bra. Ska väl äta nåt nu och vila då jag är helt slutkörd liksom. Men som sagt det var kul att du skrev lite i alla fall.
Ha en fin lördag kompis!

Nykter igår. Ska vara nykter idag. Mycket ågren och självhat. Sov dåligt. Varför kan inte jag njuta av ett glas vin som andra människor? Varför måste jag smygdricka och tappa kontrollen? Känner sån skam och sitter och analyserar allt hemskt jag gjort med alkohol i kroppen..

@Flarran God morgon! Jag snurrade lite på nätet och såg att det finns någon ny evidensbaserad behandling med botox mot depression. Det är en privat klinik, Psykiatrispecialisterna, som är specialiserade inom ADHD-utredningar.
- länk borttagen pga försäljning -

Det stod även om kronisk depression/dystymi på sidan. Stod något om att man kan få remiss från sin vårdcentral till dem. Läs och se om det kan vara något för dig.

Ha en fin dag!🌞

Godmorgon i kaffestugan! Kaffet är upphällt, mums! Måttligt igår, känns bra. Nu blir det lite morgontv och sedan en promenad. Ska träffa en vän lite senare idag.

Nu skapar vi en fin lördag!

@allatiders Hej! Vad bra att du nu känner att du kan hantera alkohol och inte längre har sug. Bra att du ändå kikade in här efter bakslaget och att du fått känna stöd och att din förståelse ökat. Det kan finnas något positivt i ett bakslag i den bemärkelsen att man ruskas om och hittar rätt väg igen. Härligt också att du hittat dig själv på skalan och där du vill befinna dig. Sköt om dig och lev väl❤️

Fina @Varafrisk ❤️
När jag var sjukskriven för utmattningssyndrom var min läkare öppen med mig om hur han måste göra för att försäkringskassan ska godkänna sjukskrivningen. Det underlättade stressen för mig att han var så transparent. Efter fyra veckor som sjukskriven fick jag gå tillbaka till jobbet för att sjunka ännu lägre i min sjukdom. Blev ännu sjukare. Han sa att han var jätteledsen över att behöva göra så men för att försäkringskassan ska bli nöjda behövs det tyvärr. Sedan blev jag sjukskriven en månad i taget i 1 år, även där sa han från början att jag förmodligen kommer vara hemma över ett år men att han måste ta en månad i taget för försäkringskassan ska godkänna det men att jag inte ska känna mig stressad över det.

De flesta läkare säger inte varför dom gör som dom gör utan får en att tro att man är misstrodd. Kanske kan det kännas någon lugnande för dig att läsa om hur min läkare beskrev det och hur det var för mig? Jag hoppas det för du behöver sannerligen inte mer stress. Och jag tycker det är överjävligt att dina kollegor inte kan ha lite mer medkänsla med dig men så är det ju som du säger ofta när folk inte kan förstå för de inte har egna erfarenheter, beroende och bipolär sjukdom finns det alldeles för mycket stigmatisering av och på tok för lite kunskap i samhället om. Men du har oss här❤️Jag förstår dig och känner med dig❤️

Jag var också jättestressad första månaden när jag var sjuk, som du beskriver så skulle jag ha så mycket krav på mig själv men efter 1-2 månader började min hjärna som var på högvarv min kropp som var på högvarv att lugna ner sig och jag började vila och herregud som jag vilade sen, sov och sov och sov, fick gå och lägga mig runt tre gånger per dag för att sova plus att jag sov ca 10timmar per natt.

Stor kram❤️

@Andrahalvlek Grattis till viktnedgången! Grymt bra jobbat och så väldigt bra tänk med att det ska bli en livsstil som håller sig genom hela livet annars är det precis som du skriver väldigt vanligt att man går ner i vikt och sedan släpper taget och då går man upp allt igen. Jag försöker verkligen leva liknande matmässigt som du men min beroendehjärna tar överhanden 1-3 dagar varje vecka och då äter jag massa sånt skräp som jag vet att kroppen inte vill ha men så har jag ju slutat med nikotinet med så en sak i taget, försöker vara självsnäll❤️Kram starka, fina du!

Dagen igår ligger inte på topplistan av de bättre, men var en ögonöppnare när man nyktert analyserade och noga tänkte igenom de ord som en ny utländsk läkare från psykiatrin sagt innan man fick veta att man efter flera år som patient där. Detta att det alltså hade beslutats, att man skulle föras över en till en vårdcentral utan nån större kompetens inom det psykiatriska området. Det är ju numera bara som oftast olika stafettläkare som man får träffa både inom psykiatri så väl som inom primärvård. Det är ingen större kontinuitet alls. Det är väl därför många upplever att de som patient får dra hela sin sjukdomshistoria ända från början vid varje läkarbesök.

Det är för en patient som en själv extra knepigt hos en allmänläkare att bli lyssnad på om man i grunden har någon psykiatrisk problembild då man som patient i min kategori med psykiatriska deldiagnoser ska ha en stor portion tur för att tolkas någorlunda korrekt. Tyckte även det var rätt intressant att aktuelle läkaren från psykiatrin för första gången på alla år man varit patient där plötsligt försökte fokusera på alkoholfrågan. Men att läkaren ifråga inte alls det minsta tycktes uppskatta det faktum att man inte hade druckit en droppe alkohol på flera månader.

Tänkte då att det väl hade varit enklast för sjukvården att kasta åt en kanske en pillerburk med antabus och då sedan endast stämpla en som alkoholist och slippa gå vidare medicinskt angående det psykiatriska. Som det är nu så får de gärna ta så många blodprover de vill i sin iver att kanske plocka av en körkortet på grund av tidigare högt PEth-värde. Något som de väl kanske vill följa upp snart och kanske ser som sin prioritet framför att göra sitt jobb som vårdgivare. Då de i mitt fall uppenbart saknar psykiatrisk medicinsk kunskap om framförallt Dystymi med tillbehör.

Jag har nu varit helnykterist så pass länge att jag har lärt känna mig själv så pass bra att jag vet att min ångest, livsleda, orkeslöshet och lågintensiva depression inte alls är knuten till min tidigare rätt höga alkoholkonsumtion. Det är helt tydligt att mitt psykiska mående är precis så som det tydligen är menat att jag ska ha det. Känner igen mitt psykiska mående från ungdomsåren innan jag började dricka alkohol. Man skulle väl kunna säga att mitt trista psykiska mående nu syns vara det naturliga tillståndet hos mig. Fredagen igår var lärorik då jag upptäckte att jag trots djupaste känsla av inre mörker kunde stå emot lusten att gå och hänga mig eller att åka taxi till bolaget och handla en massa alkohol. Har nu bestämt mig för att leva nyktert så länge det medicinskt sett bara är möjligt för alltid retar det väl nån jävel.

Min farmor hade nog rätt i orden som hon sade till min lätt nervöse far som var helnykterist, att om man nu är orolig och deppig, det är sånt som man bara får sätta sig över. I mitt fall då det inte finns bra mediciner på apotek att tillgå som fungerar mot min psykiatriska problematik. Så är det tydligen viktigt för mig att jag sätter mig över känslan av ett mer eller mindre ständigt inre psykiskt obehag. Detta om jag vill fortsätta att traska vidare runt i denna enligt mig oftast gråtrista jämmerdal som sällan ger mig värst mycket till någon naturlig glädje. Det är tydligen min levnadslott att stå ut med min depression, ångest och orkeslöshet för att kroppsligt sett kunna leva så länge det rent medicinskt och kroppsligt är möjligt och väl för staten kanske ekonomiskt försvarbart.

Förstår nu som helt nykter och alkoholfri sedan drygt tre månader tillbaka vad den lite kryptiska utländske läkare som man på psykiatrin träffade för några år sedan menade med orden. Så där ska man inte behöva ha det, och i förbifarten nämnde något om nån klinik utomlands som använder samma slags metod som begagnas när det gäller sjuka djur eller nåt sånt. Kanske ömmade han om statskassans ekonomi rent skattemässigt kan man tänka. Detta då han väl omgående fattade att man nog inte mer skulle kunna orka slita som ett djur och skatta i en statiskt genomsnittlig omfattning som väl vanligt folk till pensionsdagen gör och sedan väl helst bara ska kila vidare. Mår i skrivande stund lika gott som vanligt i fall nån nu skulle undra. Tar mig nu en liten slurk alkoholfri läsk av typen Grape Tonic och ser alltså fram emot ännu en nykter dag i solsken.

Ha det gott!

en ganska rolig sak… är att jag har i 25 dagar använt mig av chatGpt Ai som stöd i denna resa. den e faktiskt väldigr supportive o på nåt sätt hare funkat . lite märkligt

@Onkel F tack! aaah blir mina första fälgar ja nånsin köpt haha 😂 så de blir extra exciting o sätta på till våren

@Sårad... Hemsk situation. Finns det ingen anhörighetsgrupp du kan gå till? Där är det skönt och prata av sig och se att man är fler i samma båt. Skriv här på forumet. Men framförallt TA EN DAG I TAGET. Gå igenom smärtan och den kommer vara PISS i början. Men sen vaknar du och känner att den där ångesten är lite mindre ju längre tid det går.

Din situation med familjen är svår. Kan du förstå varför de sa upp kontakten? Var det uppenbart en destruktiv relation de varnade dig för men du stannade ändå? Är du inte där än så är det okej. Men om detta är fallet och du fått den insikten så skulle jag faktiskt skriva ett sms och skriva exakt det du känner och beskriva situationen.

Folk vill hjälpa, men inte när man ser att det är lönlöst för att någon är för djupt nere i medberoende träsket <3
Massa kramar <3 <3 <3

@Tröttiz Tack snälla för din fina kommentar!
Då känner jag att jag är på rätt spår. Jag prioriterar min egen hälsa på ett helt annat sätt. Börjat gymma, strukturerar mina dagar, bokar extra många träningspass i den sport jag utövade som yngre. Att sova med tyngdtäcke hjälper på kvällarna när jag känner mig mer skör.

Jag har skrivit en lista med hur min perfekta partner ska vara. Jag försöker som du säger inte tänka för mycket framåt, ta en dag i taget och känner "okej, idag är en dålig dag. Men imorn kanske är en bättre". Inte tänka att det är ett dåligt liv bara för jag har en skörare dag.

Men det jag kämpar allra mest med skulle jag nog säga är att han går miste om sina drömmar för att han inte inser allvaret. Han kommer inte hitta någon annan troligen och det gör mig hjärtekrossad för hans skull. Hans högsta önskan var att bli pappa och skulle jag få se han gå vidare med en bra tjej som gör han lycklig så känns det på något sätt som att jag kan pusta ut. Riktigt medberoende jag vet. Jag fattar jag ska tänka på min egen framtid, men helt ärligt är jag inte orolig för den. Jag vet att jag är underbar och helvete vad (över)lojal jag är. Jag är en pangtjej men jag är mer rädd över att inte hitta någon som kan göra att jag faller pladask, mest för att han fortfarande har en så stor plats i mitt hjärta.

@Pärlor Shit vilken pärs! Jag förstår man slukas med, jag är själv medberoende och har börjat försöka detoxa mig genom att lämna relationen. Men det blir så konstig dynamik när det gäller ens egen svärmor. Troligen tar det lika mycket på din partner men han kanske inte vågar visa det utåt? Jag fick lära mig av min kontaktperson att det är verkligen kulturellt det här med att kvinnor alltid är de som iakttar hur andra mår medan männen växte upp och bara var i nuet.

Det är så jävla hemskt att man inte kan göra något men jag har insett att acceptans är det enda som fungerar. För du verkar verkligen kriga för henne. Men hon håller ju på och super ihjäl sig själv och på kuppen super hon livslusten ur er familj. Hoppas du får tid hos familjerådgivningen, men om den inte fungerar så skulle jag starkt råda dig till att söka upp terapi/psykologer som är specialiserade på medberoende. De kan inte bara mkt om medberoende men också OTROLIGT mycket om hur en missbrukare fungerar och hur de tänker. De kan förklara hur hon känner. T.ex. att flaskan kommer alltid att gå före familjen. Man kan inte slåss mot den, det är BARA hon själv som kan <3

@aldro Du jobbar på bra! Fortsätt i samma stil, men lyssna på vad din mage säger. Den lär behöva ett tag på sig för att vänja sig vid din nya regim! Bra att det känns bättre. Tiden tickar på, snart är det fyra veckor!👍💪

Kul med nya fälgar, ett bra sätt att belöna sig själv och mycket bättre att lägga pengarna på än alkohol! Jag förstår känslan, är själv i bilbranschen. På med puckar på fälgarna och montera på bilen, sen kan du bara gå och jäsa och gotta dig åt hur jäkla snyggt det blev!
Jag skulle själv vilja ha bilens originalfälgar till vinterhjulen, men det är inte ekonomiskt försvarbart. Vi pojkar växer aldrig upp, det är bara leksakerna som blir dyrare!🤣

Låter läskigt med panikattack! Jag har ingen aning om vad det är och vilka uttryck det tar, men det är ju bra att det finns människor som kan hjälpa.

Ta det lugnt och ha det så bra du kan!

@vår2022 Det stämmer som du skriver, delvis! Men jag har tänkt på det här ett tag faktiskt, säg sedan efter 30-40 dagar av nykterhet. Någonstans i krokarna av en månad så insåg jag också att de problem jag hade för några år sedan var på en helt annan nivå och tro mig när jag skriver att jag absolut inte vill in i det träsket igen! Det var sprunget ur okunskap om alkoholens skadeverkningar och det sug man inte ens (likt skadorna på kropp) märker kommer för att det är en långsamt nedbrytande process som man inte ens noterar när man lever i det. Att nyktra till efter alla de åren var djupt ångestfullt och jag insåg att jag förmodligen aldrig ens skulle klara det. Det var riktigt tufft.

Skillnaden nu är väl att efter ett antal år av på det stora hela ganska måttligt drickande så är jag noga med att inte dricka för ofta. Det blir nog genomsnitt kanske någon gång varannan vecka, lite mer eller lite mindre ofta. Vad jag menar med att ge plats till någon som bättre behöver hjälpen kommer av den insikten av hur det KAN vara när man är riktigt illa däran. Jag känner inte att jag befinner mig i den zonen. MEN, jag har otroligt stor respekt för det här ska du veta och absolut ingen lust med helgdrickande längre.
I ärlighetens namn är jag inte längre sugen. Jag längtar inte efter fyllorna. Jag längtar inte alkoholen heller.

Det här forumet är fantastiskt och alla som skrivit och stöttat har betytt väldigt mycket för mig! Jag känner att jag samlat mina tankar i frågan runt hanteringen av alkoholen och dess avigsidor, min förståelse har ökat mycket och det är väl en viktig komponent för ett lyckligare liv tycker jag.

Jag har inte trott att det var möjligt att hantera det här men jag tror att det faktiskt ändå fungerar för mig. Det här bakslaget som var upprinnelsen till hela mitt inlägg initialt visade sig vara ganska lätt övervunnet och den oro jag kände var kanske lite överdriven. När jag summerar så noterar jag 6 år av väldigt sparsamt drickande, med åtskilliga veckolånga eller månadslånga perioder av totalt nykterhet.

Under alla omständigheter är nykterheten alltid mycket behagligare för mig, ta som i kväll till exempel. Jag skulle inte ens kunna tänka mig dricka ett glas! I morgon då? Knappast! Absolut inte värt det. Nästa vecka, knappast troligt heller. Så där ser det ut. Måste ändå säga att det känns ju rent fenomenalt bra att leva igen! Det här forumet hjälpte mig att inse var på skalan jag egentligen befinner mig och var jag befunnit mig. Var jag VILL befinna mig och att det finns hjälp att få! Jag säger: Ta den!

Hej! @vår2022, Man har väl kanske varit lite för naivt hoppfull och trott att den läkare man skulle tala med inom öppenpsykiatrin ville försöka att fokusera på att hjälpa en till ett bättre mående på något konstruktivt sätt. Men de ser väl en bara som en onödig kostnad kanske, om man ska se på saken krasst med nyktra ögon. Brukade till min farsa lite skämtsamt säga ord som att - ingenting är så dåligt att det inte kan bli sämre. Där känns det som att man nog låg mer nära sanningen än vad man kanske tänkte på då. Den kvalité och kunskapsnivå som finns hos allmänläkare med kanske väl en tre månaders inblick inom psykiatri i sin grundutbildning ger väl inte mycket hopp för någon större förbättring. Vårdcentralen ifråga som man slentrianmässigt hänvisats till är man rätt bekant med sedan tidigare. De lär nog inte ha mycket att komma med säger väl min erfarenhet. Bemötande hos allmänläkare brukar det inte var något att klaga på. Då de ju brukar vara skapligt kompetenta på det mer kroppsliga spektrat som att ta blodtryck och såna där enklare grejer. Men sedan när det kommer till det psykiatriska brukar de ju remittera till psykiatrin som nu tydligen har visat den kompetensnivå som den ligger på idag. Kul att du skrev några rader i alla fall. Ha det fint kompis!

@Rustning Det är den trista sidan med att ha blivit beroende, hjärnans belöningssystem har förändras i grunden. Det känns då lätt trist, grått och tråkigt när man inte får sin dopaminkick av alkohol. Det som behövs är tid för att bli återhämtad och balanserad i hjärnan så låter som en bra plan att ha ett konkret datum och 6 månader. Sedan tror jag att man inte ska haka på för mycket i tankarna om att det är trist och fredag, negativa tankar ger låga känslor. Man får fylla tiden med något annat, ett korsord kanske😁. Man får liksom gilla läget och bara göra utan att tänka så mycket.

Ha det gott!❤️