Senaste kommentarerna i forumet

@Ny dag Fint att ditt mantra funkar så bra för dig och varje dag påminner dig om vart du är på väg. Du färdas på så bra och stadigt och nu dag 37!🥳. Fortsätt så och kör på i lagom fart så kommer du att komma fram tryggt och säkert.

Ha en fin torsdag och kram❤️🍂🌞

@Flarran Ett tips. Helt fantastiska solnedgångar kan man fånga på bild just nu dessa fina septemberdagar. Igår och förrgår var det också en supermåne. Såg den gå upp bakom husen vid 19.30-tiden igår och jag trodde knappt mina ögon. Gigantisk.

Naturupplevelser och solnedgångar är exempel på wow-faktorer vi ska försöka fylla våra liv med. Googla på förundranseffekten. Gör faktisk skillnad i vår hjärnkemi på ett positivt sätt.

Kram 🐘

Nu känns det verkligen som att hösten är här. Ingen sorg över att sommaren är slut som jag brukar ha. Det har definitivt med att göra att jag är på dag 37 som nynykter och bara i början på som det känns en fantastisk resa. Har läst början av min tråd nu på morgonen och fick rysningar när jag slungades tillbaka till hur dåligt jag mådde de första dagarna nykter men även hur dåligt jag mådde under återfallet. Hua 🥺! Aldrig mer, aldrig ta första glaset!

@Flarran Vill bara önska dig en fin dag och att frukosten ska smaka gott!

Ha det fint kompis!🍂🌞❤️

@Carisie Nej dimmigt 🌫️ på insidan är det definitivt inte inte längre. Fasiken vad skönt det är. Kom på igår att det faktiskt är lite mysigt med dimma. Lite trolskt och fantastiskt vackert egentligen även om det är lite jobbigt när man kör 🚘.
Har inte haft karatefyllor på det sättet, smygsöp ju för att döva och få sova. Men får precis samma känslor som du när jag tänker på det🤮🤮🤢🤢. Att bli sugen är inget nederlag, det är en tanke. Att för egen del ta ett återfall är däremot definitivt ett nederlag och det vill och ska jag inte. Precis så, aldrig släppa garden…. Aldrig glömma. aldrig ta första glaset gäller för mig. Du kanske får tänka ” aldrig glömma, aldrig 🙅 någonsin 🥋-fylla igen” 😅🥰

@Carisie God morgon i dimman! Här har solen nu trängt sig igenom och dimman nästan lättat helt. Ja, usch för bakfyllelukten och smaken i munnen efter en återställare. Usch för ångesten och de alkoholpåverkade tankarna som lever ett eget liv och inte är förankrade i verkligheten. Det är som ett annat liv och en annan värld och tänk så många som är fast i ett beroende, utan att veta om det, eller snaraste vilja ta till sig det och acceptera det, som lever i förnekelse och undvikande beteende. Så jävla skönt att ha kommit ur det greppet och att ha genomskådat självbedrägeriet. Finns inte en millisekunds chans att hamna där igen. För nu funkar hjärnan som den ska och det är vi som för kommandot i våra liv.

Fint att få en glimt av vad som sker där på sjukhuset och ni gör verkligen ett helt otroligt och fantastiskt jobb för att de som mår dåligt ska bli friska igen. Jag måste gå in på doneringsregistret och fylla i. Tankarna kommer ibland men sen glömmer jag bort det igen.

Ha en fin dag och det är skönt att med lite annat innan jobbet. Kram🍂❤️

Nu känns det allt att man var ute och fröjdade igår. För nu är jag precis som jag misstänkte rätt så mör i kroppen efter det spontana träningspasset på cykel igår. Fast nykter och alkoholfri det är jag då, och det får man då vara tacksam för. Sitter nu och dricker lite vanligt vatten och har dragit upp mina persienner här i köket. Höstdimman ligger tät utanför mitt fönster i denna stund. Det var en trevlig dag igår, men denna torsdag får då allt gå i vilans tecken. Närmast på dagordningen står väl frukost, som nog får bli den rutinmässigt rätt så trevliga med lite mjölkchoklad och goda limpmackor. Tänker här på min gamle far, han hade då lite bättre frukostrutiner med sin havregröt. Men sånt har aldrig varit min grej. Har man nu hittat nåt som gör en lite glad, så som en kopp choklad. Så är det då tusen gånger bättre att börja dagen så, än med skadlig alkohol tänkes det här i stunden.

Ha det gott!

Jag dricker från morgon till kväll.. gjort i perioder genom åren och nu har jag en period till.
En vecka.
Hur kan jag trappa ner och bli mindre bakis/abstinent?
Man kan givetvis klara av det utan vård vilket jag vet också men behöver era bästa råd.
Nån som sitter i min sits?

Hur har d gått för dig?
Jag sitter tyvärr i skiten igen,på g att trappa ner med öl ännu en gång.
Bakfyllan är förjävlig så jag tar en öl när jag vaknar.. Men förhoppningsvis så klarar man det denna gång också.

@B.Å Grattis till att ha passerat 2 månader!🥳. Fasiken vad det går bra och hur bra du tar dig an din resa. Jag hade mycket energi i början och jag blev så boostad av att vara nykter, att må så bra. Energin dippade sen lite och det kändes mer bara ”jämnt”, alltså varken glad eller ledsen, bara mer jämn. Lite ovanligt för mig som oftast varit mer låg eller hög, inte mittemellan. På något sätt blev det en tid för reflektion och acceptans och även vila. Under denna tid gick jag även hos psykolog och tampades även med att hantera ett arbetsmiljöproblem, en kollega som var oerhört påfrestande. Jag skulle aldrig ha kunnat hantera det som jag gjorde om jag inte var nykter. Jag var hela tiden motiverad till att vara nykter, så det var inga problem och jag märkte hur min självkänsla och mitt självförtroende växte i samband med att vara nykter. Sen kom mer energi igen och en stolthet över att fixat tuffa puckar så bra. Så tänker att energin lägger sig i sparläge emellanåt så att man inte tömmer ut sig helt och får tid för reflektion, återhämtning och för att hitta sin inre kompass och att man hinner med sig själv. När man återhämtat sig har man tankat upp energin igen och man kan köra på. Men man får se till så man kör på ett trygg och säkert sätt och även stanna upp ibland för att beundra den vackra omgivningen och se var man befinner sig. Ta en paus för återhämtning och upptankning av energin. Och att inte glömma att nyfiket närma sig själv och undersöka vem man är och sina behov. Då blir resan ännu mer spännande!

Ha en fin onsdag!🍂❤️

@Yessika Fortsätt skriv här, vi finns här för dig 🌱🥰 Tänker på dig och genom att relatera till mig själv brukar tystnad på forumet betyda lite dikeskörning. Hoppas så inte är fallet! Du tog ett jättebra beslut att börja skriva här, fortsätt! Kram

@Beslutsam men rädd
God morgon 🌫️ i dimman. Så bra att du hittat hit och fantastiskt bra att du pratat med din fru och får stöttning i det riktiga livet också. 🙏🏼

Tre vita månader låter som en jättebra idé så får hjärnan hämta sig 🧠. När det kommer till levern så är den en mästare på att återhämta sig! Google är ett gissel för människor med hypokondri 😉. Du skriver att levervärdena är bra - varför skulle då levern vara skadad? Googla istället på "lever och återhämtning".

Hoppas du får en fin och nykter dag idag
🩵

God morgon - en ny dimmig dag 🌫️
Lite sur att jag vaknar så tidigt när jag jobbar kväll men å den ljusa sidan så hinner jag med en massa saker före jobbet. Även idag stundar en nykter dag. Det känns fint - lugnt och invant - men utan att jag för den dels skull tappar garden och därmed huvudet. Tacksam för vad jag har.
🩵

På mitt ex märktes det först när han druckit enorma mängder för han hade så hög toleransnivå. Han blev stissig, snackig, sprang och rökte stup i kvarten. Men verkade aldrig full.
Är du säker på att hen bara tar alkohol?

Hej. Märker du skillnad på din partner efter hen druckit ett halvt glas?
Det behövs nog lite mer för att jag ska märka det på min partner. Men hen, som har stora alkoholproblem, uppfattar sig som roligare o tuffare. Det blir hen inte!

Kvällsavstämning ✅
Känner mig så produktiv idag - här har jag ju varit aktiv i alla fall 😅 Lite på jobbet också - men bara lite.

Börjar inse att det kommer att vara många saker jag saknar. Den bära omvårdnaden. Mötet med närstående. Att följa patientens resa från kritiskt sjuk med allt vad det innebär (snacka Skylla & Karybdis) att ta över hela individen andning, cirkulation, temp, medvetande, salthalt...alltså ner till minsta droppe urin har vi på IVA kontrollen 🤔 vilket konstigt jobb jag har. Att se patienter kämpa igenom följdsjukdomar - det finns många - till att lämna oss med god prognos för framtiden. I vissa fall när det inte går att rädda liv känns det så himla fint när människor tagit beslut kring organdonation. En människa kan rädda så många liv!

En shout out nu: vill ni inte donera eller är osäkra, gå in på socialstyrelsen och välj NEJ så slipper ni tunga era närstående med att fatta beslut i en trängd situation. Jag har tex kryssat i JA för donation av allt utom hornhinnor (fråga inte) men NEJ till forskning. Slut på meddelande om döden 📣

Det är även slut på mitt meddelande...egentligen hade jag velat skriva mer om Skylla & Karybdis för att det fascinerar mig hur bra den gamla boken är i många fall.

Men jag lägger nollan 0️⃣ under sängen till imorgon. Nu ska jag sova. Tack för idag
🩵

@Åsa M Ja, jag vet och förstår det. Men det är svårt med dom prioriteringarna när man är mitt upp i skiten.

@Beslutsam men rädd Hej och välkommen hit! Bra beslut att skriva här och ta 3 nyktra månader! Kan känna igen hur mängden ökat, sedan tagit till flaskor och lurat mig själv att jag dricker ”bättre” för att sedan gå tillbaka till boxar. Jag hade blivit alkoholberoende. Jag förstår att du kan känna oro och du berättar även att du har GAD, vilket kan öka oron. Det brukar vara bra att fokusera på en sak i taget och till att börja med att vara nykter i tre månader och ta en dag i taget. När hjärnan får återhämta sig och komma i balans igen så brukar även oron avta. Alkohol, ångest och oro hör ihop och det ena triggar det andra, det blir en ond cirkel. Med nykterheten kommer lugn och ro och klarare tankar. Man kan på ett bättre sätt hantera sin oro och livet och därmed även din rädsla😁.

Kämpa på nu! Det kommer att går bra! Skriv och läs trådar på forumet, det är hjälpsamt och det finns mycket stöttning. Ha det gott!💕

@eling Hej 👋🏼 Jag stämmer in i kören som sjungit före mig. De är dessutom mer ruttade än jag på det här med nykterhet.

Även jag berättade för min make dag 1 att jag tänkte göra slag i saken - min hantering av alkohol. Det bästa jag gjort. Mitt största stöd. Jag är typ aldrig sugen men undrar försiktigt om du gjort självhjälpsprogrammet? Det finns ett avsnitt som behandlar sug.

Jag hoppas verkligen att din man sa bra saker och att du kan hitta en bra väg
🩵

Idag blev ja ensam många timmar o hade de varit förut så hade ja så fort sambon drog iväg hade tagit mig ner i källaren o snabb fryst öl o hällt i mig en hel del o va noga med o gömma dom urdruckna . Men inget sug o tankar kom upp o de finns öl i källaren men nu börjar datumet bli gammalt, solen sken o ja tog en lång promenad o de ändes skönt .
Nu ligger ja I soffan o laddar upp för natt jobb i morgon o sambon sover .

@Dhalia82 Hej 👋🏼 Skönt att du tog mina ord som hjälpsamma eftersom det var syftet med dem ☺️ Intressant att du skriver att det känns annorlunda denna gång - för det är exakt vad jag sa till min make om min "denna gång". Jag kände mig så in i döden f**ing less på att köra ner i diket efter en karatefylla efter en annan! Vanligtvis har jag hållit mig i skinnet och på mattan efter att ångesten lagt sig men max 2 v. Därefter har jag druckit "måttligt" och sen lite mer än måttligt och någonstans på vägen tappat kontrollen och kring 6 månader - ny karatefylla. 🥷 Typ LÄR DIG KVINNA! 🤦🏼‍♀️

Försök att fylla i alkoholkalendern, skriv här, var uppmärksam på sinnesförändringar och humörsvängningar. Försök att ringa in när din hjärna börjar glida in på sidospår från din utstakade väg - OM det händer. Alkoholen är en lurig fiende. Se över rubrikerna i självhjälpsprogrammet om det är någon speciell "flik" du tror du skulle behöva extra hjälp och verktyg i.

Skriv igen för all del. Bolla. Stöt & blöt. Vi är här för varann.
🩵

Beslutsam med rädd - så kan man väl sammanfatta min livssituation just nu.

Detta är mitt första inlägg här på forumet. Har under det senaste året funderat och oroat mig för min stigande alkoholkonsumtion och kom då i kontakt med den här sidan. Beslutet att ta tag i allt kom först nu i dagarna.

För att ge en kort resumé om mig själv. Jag har sedan tonåren kämpat med oro och fick som vuxen diagnosen GAD. Jag är nu i fyrtioårsåldern och har fru och ett barn och ett jobb som jag älskar. Under de senaste åren har dock oron och ångesten ökat. Stressigt läge på jobbet med mycket ansvar på mina axlar, trots att det är roligt. Familjelivet har också förändrats på senare tid med mycket turbulens på grund av vårt barn har fått ett flertal NPF-diagnoser och att hen fått stora problem socialt.

Mitt förhållande till alkohol har förändrats genom livet. Jag var nykterist fram till tjugoårsåldern och gillade inte hur folk blev när de var fulla. Började dock dricka alkohol tillsammans med mina vänner som en social grej. Med åren har jag kommit att gilla de olika dryckerna och tycker det är spännande och kul att upptäcka nya smaker och kombinera dessa med mat.

Min alkoholkonsumtion har ökat genom åren, och tidigare har jag kunnat hålla mitt drickande på en ”normal” nivå. Men jag har märkt att det under de senaste åren har förändrats till det sämre. Alkoholen har förutom att vara en guldkant på tillvaron mer och mer börjat användas som ett sätt att slappna av. Från stressigt arbete och det delvis turbulenta livet här hemma med saker som händer i familjen.

Jag kan inte sätta något exakt datum på när detta skedde. Men det är några år sedan. När jag förra året blev sjukskriven för stress och utmattning så började jag mer reflektera i hur jag använt alkohol som ångestdämpande metod - självmedicinering om man vill kalla det så. Samtidigt kom chocken över hur mycket mitt drickande hade ökat. Från lite vin eller öl på fredagarna och lördagarna till att stegvis bli även någon gång i veckan. Lite guldkant här och ett glas vin där för att lugna nerverna. Ett glas blev senare två eller tre… Och så har det gradvis ökat.

På senare tid har jag börjat inse hur mitt beroende har ökat. Och hur spiralen har fortsatt. ”Lite” vin för att lugna nerverna nästan varje dag och sedan ångesten dagen efter för att det blivit för mycket IGEN. Min GAD har också fått ny fart. Hypokondrin kom som ett brev på posten. Har jag supit sönder kroppen? Är det levercancer jag känner? Är det redan försent? Ångest, oro, skam och skuld. Vad är jag för jävla pappa som själviskt försöker lugna sin ångest med vin när jag har min fantastiska familj!? Tänk om jag dör på grund av det och hen ska tänka tillbaka på sin farsa som drack ihjäl sig?

Tankarna, oron, skammen och skulden plågar mig. Var på hälsokontroll i och med min sjukskrivning och berättade då att jag under en period druckit för att lugna nerverna men insett att det inte var något bra sätt, och därför hade slutat med det. Det var inte sant. Dels att jag vid läkarens fråga hade sagt att jag kanske dricker 3-4 glas vin i veckan och därför kände mig orolig för min lever. Läkaren flinade och sa att det inte var någon risk med den konsumtionen. Sanningen är att jag som mest dragit i mig två boxar vin på en vecka när det var som värst. Skammen satte käppar i hjulet för att säga sanningen. Kommer de kontakta soc?

Mitt invanda sätt att mota ångesten och oron i dörren fortsatte därför. Om än med vita perioder för att se hur kroppen skulle återhämta sig. Tanken föddes att dra ner konsumtionen till fredagar och lördagar igen. Bara 1-2 glas till middagen. Guldkanten återställd! Jag började köpa flaskor istället för boxar med vin. Kanske gör det lättare för mig att dra ner på mängden tänkte jag.

Att inte dricka på vardagar har inte varit några problem. Men när sedan helgen kom passade jag på att dricka lite extra för att nu var det ju ok att dricka vin. Men det blev åter igen för mycket. De fyra vinflaskorna jag köpte hem för månaden försvann på en helg.

Så nu har jag beslutat mig för att verkligen få bukt på det hela! Ingen alkohol hemma. Det är enklast så. Mitt mål är nu att köra åtminstone tre vita månader för att se om det blir någon skillnad i kroppen. Både fysiskt och psykiskt. Jag är samtidigt som jag är beslutsam också livrädd. Har jag redan förstört levern? Jag har under det senaste året känt ett molande obehag i höjd med levern. På en punkt framme på kroppen och på en punkt på ryggen. Läkaren vid hälsokontrollen tog en del leverprover vid mitt besök, mest för att dämpa min oro tror jag. Inga konstiga värden framkom och allt såg bra ut. Men som den hypokondriker jag är kan jag inte släppa oron för det. ”Symtom vid levercancer och leversjukdomar syns först vid ett sent skede i sjukdomsförloppet” enligt mitt googlande. Googlandet är en väldigt dum sysselsättning att ha som hypokondriker med GAD.

Jag är sedan min sjukskrivning startade förra året även obeskrivlig trött. Är detta på grund av min stressreaktion och min utmattning eller är det leverskador? Känner mig livrädd för kontakt med läkare och att vara uppriktig angående mängden vin det har blivit under de senaste åren.

Så är läget just nu. Skönt att skriva av sig lite och delge andra förutom min fru. Hon är för övrigt otroligt stöttande om än lite chockad när jag berättat om mängden alkohol jag druckit. Hon har själv tyckt att det verkat vara lite väl mycket ibland. Men jag har inte heller varit helt ärlig hur det har blivit fler glas senare på kvällen när hon söver vårt barn. Jag vill också framföra att jag har ett väldigt fint förhållande med mitt barn. Och inte druckit mer framför hen än det där glasen till middagen. När familjen sedan sover har det tyvärr rullat på. Men nu ska det bli ändring på det!

@eling Hej! Såg att du skrev till mig i söndags om att du berättat för din man. Bra, modigt och strakt gjort! Nu när du är i dina konflikt-tankar så är det superbra att ta stöd av honom. Att du får sätta ord på det och bra att du skriver här. Du säger att ”Mitt liv känns stressigt och övermäktigt ofta och jag har hanterat det med berusning och att se fram emot berusning”. Det är bland annat i dessa tillstånd som alkoholdjävulen poppar upp och börjar tjata om att ”Vadå! Du bestämmer väl själv över ditt liv! Klart du ska unna dig vin när det är så stressigt och övermäktigt! Det kommer få dig att slappna av, en flaska är väl inte hela världen och du blir ju inte odräglig heller!” Det är beroendet som pratar från känslohjärnan. Den logiska hjärndelen och det sunda förnuftet är för stunden bortkopplat. Det är en kamp, men det är nu du behöver vara som starkast och ta kommandot över alkoholdjävulen och bestämma i ditt liv. Prata med din man om kampen, dina tankar. Fokusera på att hur stark du är och hur bra du kommer att må när du avstår från att dricka. Det kommer att boosta din självkänsla, du är starkast! Med fokus på detta tar du bort fokus på de negativa tankarna som alkoholdjävulen viskar i ditt öra. Konflikten mynnar ut i ett spår, en väg framåt och ett nej!

Du kämpar på bra! Ge dig fan inte! Du bestämmer i ditt liv!💪. Du kommer att känna dig så stolt över dig själv. Ge dig chansen att få känna av en längre tids nykterhet, det är så värt det. Fundera på hur du kan få ditt liv mindre stressigt och övermäktigt utan att ta till alkohol, det är där lösningen finns. Kram❤️

@Se klart håller med, alla vänner här är något jag är så tacksam för, svårt att förklara men det känns ”på riktigt” fast vi är anonyma och aldrig ses.

Har tänkt på att starta syjunta (tycker det låter så mysigt) men har på riktigt inte mer än 2 person i mitt liv som skulle ta med sig handarbete och fatta. Jag var likadan: “vadå syjunta, ni menar att vi ska dricka bubbel på torsdagar??”

Men du har rätt…nu ska jag chilla lite. Har faktiskt aldrig tråkigt när jag är ensam, älskar egentid och lugn och ro.

Mitt barnbarn kommer på besök på fredag, hon ringde igår och vill så gärna sova över. Det tackar man inte nej till – glass hela helgen 🥳

Jag har inget att klaga på ❤️

@Ny dag @Himmelellerhelvette ❤️❤️❤️

Idag gick jag förbi Systemet hade varit och köpt present t min son som fyller 30 år imorgon🙏🏻❤️ Såg en utav kvinnorna i personalen som jag brukade prata med när jag var aktiv. Vet inte om ni minns men många år före jag slutade dricka så hade jag berättat för några kvinnor i personalen om mitt problem. Tänkte att om jag berättar då kommer jag tycka att det är jobbigt att gå in och köpa….eller?!?! Även om jag skämdes så jag höll på att dö så gick jag ju in där…varje dag🙈Så när jag kom in så såg den här kvinnan mig och kramade om och frågade hur det gick. Jag berättade att jag närmar mig två år men på lördag har jag varit nykter i 20 månader. Hon blev så glad för min skull. Hon sa att hon först blev rädd att jag hade börjat dricka igen för jag brukar inte vara inne på systemet. Hon sa att hon och några av de andra brukar tänka på mig och undra hur det går. Pratade även m chefen för butiken pratade inte m henne när jag drack men jag menar hon fattade ju precis som övrig personal. Butikschefen frågade hur jag gjorde för att bli nykter och jag berättade. Så mitt i allt mitt dåliga mående och hur livet är just nu är jag så innerligt tacksam över att jag är nykter🙏🏻att jag inte känner ett enda uns av sug när jag var inne på systemet bara en enda stor lättnad 🙏🏻

Kram och Godnatt 🥰