skrev zalkin i Julen närmar sig

Idag räknar jag in 5 månader, 150 dagar, spiknykter. Nu höjer jag insatsen och siktar på 6 mån. Det är ju även prövotiden för en definitiv skiljsmässa😀borde funka med A också. . Har 2 utmaningar, denn påsk och valborg. Då träffar vi vänner på sommarstugan där det konsumerats mycket öl och vin under åren. Hur som helst sååå tacksam över senaste månaderna. Hur ryggen läkt ihop, självkänslan vuxit, kilon försvunnit, relationen med barn och fru. Saknaden efter A ploppar fortfarande upp mellan varven så nu är det tid för att inte glömma Hur det var, när det var som värst i höstas. Länge leve nykterhet👊


skrev vår2022 i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Carisie Tack fina du för så fina ord❤️. Och du är också helt fantastisk på att stötta och bekräfta medresenärer här på forumet❤️. Fint att Trafikledningen hört av sig så att du kan fortsätta på din härliga resa! Kram🥰


skrev vår2022 i Andra gången gillt, nu måste det gå!

@Blidenjagvillvara77 Om man inte klickar med sin psykolog tycker jag att du ska byta. Det blir svårt att få till ett förtroende och känna tillit och vara ärlig annars. Låter mycket märkligt att hon inte tyckte att det var nödvändigt att prata om din barndom eftersom den inte kommer hjälpa dig att komma vidare. Jag håller med dig om att barndomen absolut påverkar och förklarar varför man beter sig och även tänker på ett visst sätt. Det är i barndomen man lär sig och ”indoktrineras”. Det finns olika grenar inom psykologin, psykodynamisk terapi (pdt) handlar om att titta på sin barndom och kognitiv beteendeterapi (kbt) handlar mer om att lära sig hantera situationer och tankar. Jag har gått i pdt i olika omgångar och det har hjälpt mig att förstå mig själv bättre och ursprunget till min oro och dålig självkänsla, skam och svårt att säga nej mm. Det finns också EMDR, som kan vara hjälpsamt vid trauman men även tex olika händelser som satt spår och som påverkar måendet. Man jobbar med dessa händelser och det kan lösa upp en hel del.

Sköt om dig!❤️


skrev Lilith i Peth tester gör att gå behålla körkort

Någon mer än jag som är i ekorrhjulet med att skicka intyg till transportstyrelsen var 6e månad för att behålla körkort?? Isåfall har ni problem med att vårdcentralen som tar proverna inte sköter sitt åtagande?? Tex denna provtagningsperiod där intyg skulle varit inskickat senast 31 mars är inte det sista provet taget och idag är det 15 april !! Jag har fått ringa transportstyrelsen ett par gånger o fått förlängning. Förlängt till 30 april men eftersom det tar 14 dagar innan provsvar är klart lär inte intyget komma in till det datumet heller. Förstår inte heller varför de drar ut så länge mellan varje prov när det räcker med 5 veckor emellan enl Transportstyrelsen. Mellan prov 1 och 2 var det 7 veckor. Mellan prov 2 och 3 var det 12 veckor. Nu är det 8 veckor sedan prov 3. Har skrivit o påtalat till vc men får bara snorkiga svar att de sköter detta enl rutinerna de har o att jag i stort sett inte ska lägga mig i. Finns ett privat alternativ att vända mig till men det kommer att kosta ett antal tusenlappar till/period. Idag kostar det mig 5000 för varje provtagningsperiod. Totalt kräver transportstyrelsen 5 perioder så det är redan dyrt


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@LAO Tänkte precis på dig ☺️ Alltså det känns nästan inte som att nykter var ett val utan det bara blev så. Vad jag inte kan acceptera däremot är att det bara blir så att jag tar en karatefylla. Jag skrev precis till någon annan att allas vägar är olika och det finns ingen universallösning. Jag är övertygad om att din väg blir bra för dig - håll känslan nära över hur du inte vill att det ska bli så tror jag det blir bra.

Njut av lugnet du så ska jag strax hoppa ur taxin 🚕 vid hospitalet jag. Håll tummarna för att jag får en lugn & fin jour. 🤞🏼🩵


skrev Ny dag i Att välja bort sina återfall..

@BÅ Vad skönt att du liksom jag inte givit upp tanken på nykter liv. Ledsen att läsa att du tog ett återfall me. Som sagt glad över att du är tillbaka här. Vi har framför oss en nykter påsk och sedan alla andra högtider under våren. Vi gör det här tillsammans, tycker du är en kämpe som inte ger upp. Mitt sista återfall var djupt, jag tror inte att jag ska kunna ta ett glas eller två utan jag dricker tills jag däckar. Jag vill bara få lugn och slippa från alla oroskänslor som ständigt finns i mina tankar. Vad hände för dig? 🥰🥰🥰


skrev LAO i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Carisie tio månader skojar man inte bort, så grymt bra jobbat! Du är en stor inspiration härinne och jag är glad att du stannar fast du känns så stabil. Mitt beslut ser inte ut som ditt precis nu, men jag anar att min resa kommer bli mer och mer måttlig.
Jag passar på att njuta lite i solen medans du räddar liv☀️
Stor kram🧡


skrev LAO i Beroendemottagning, jag är så nervös.

Hej där kompisar! I fjällen och vilar. Det är vackert, det är renar, god mat, bastu, promenader, yoga, samtal, lek, bakning och måttligt med alkohol. Så himla skönt och härligt. Ingen som blir full, inga baksmällor, inga bråk. Fint för stora och små.


skrev Blidenjagvillvara77 i Andra gången gillt, nu måste det gå!

@Carisie tack för Pepp och goda råd! Förstår inte att det ska vara så svårt att acceptera att det är vad det är? Om jag var allergisk mot nötter skulle det ju inte vara några problem att acceptera. Men när det kommer till alkohol blir det svårare. Kanske inte bästa jämförelsen men du fattar 😊 näpp, bara kavla upp ärmarna, stänga dörrar och fortsätta simma! Kram 🥰


skrev Flarran i Promillebikt

Hejsan! @Carisie, minns min gamla mor som brukade ha ett lite lustigt och skojigt sätt att böja ord i pluralform ibland. När det gällde mästarflygaren fiskmåsen, så blev det alltså, en fiskmås – flera fiskmöss. Så det var nog inte samma skönsjungande fågel som sjöng hos dig i morse. Det var nog en annan av alla fiskmössen i vårt avlånga land. Hoppas då att du får sova gott på hospitalet om du kan, för det är viktigt med lite sömn för återhämtning. Tänk, jag skulle då aldrig kunna koppla av och sova nåt vidare om jag hade jourtid inom vården som du. Måste då säga att jag tycker du är duktig som jobbar på och sliter som en flitig liten myra.

Ha en fin dag kompis!


skrev mlejnel i Vet inte vad jag ska göra.

Hej! Förlåt för långt svar!
Förstår din situation. Jag satt i en sådan för 6 månader sedan. Jag gjorde allt i hemmet och tog hand om barn. Samt var höggravid. Min man förstod inte hur slitsamt allt är, speciellt med en stor mage och ingen ork.
En kväll valde han spriten över mig. Han skulle ut med jobbarkompisarna för att fira av en praktikant. Jag bad honom inte dricka för mycket då förlossningen kunde dra igång när som helst. Han kommer hem och är totalt drängfull. Ja, ni vet ju alla situationen och hur sårad och ensam man känner sig. Där står man med ett barn som är orolig för sin pappa och ett barn på väg som ska växa upp i detta hem.
Jag satte ner foten där och då. De hade gått alldeles för lång tid med hans alkoholism och han vägrade inse sin situation.
Jag gav ett ultimatum. Antingen så börjar du med AA-möten eller så tar jag barnen och flyttar. Han valde att gå på AA-möten (tack och lov!)
Orsaken till att jag berättar detta är att AA-mötena gav en enorm chock för honom! Han insåg att han är alkoholist. Att de andra medlemmarna supit bort familj och vänner och han fick upp ögonen för att han aldrig vill hamna där.
Efter att han gått på några möten så fick vi en helt annan relation. Äntligen såg han mig och inte spriten längre.
Så rekommenderar dig starkt att sätta ett ultimatum och hoppas på att du kan få ett harmoniskt liv som du förtjänar! Oavsett om utgången blir som för mig eller om du väljer att lämna. Men harmoni och lugn önskar jag dig verkligen! Stor kram och lycka till! Tänk på att vi har alla varit i samma situation även om det har utspelat sig annorlunda. Vi finns här :)


skrev JHL i Andra gången gillt, nu måste det gå!

@Blidenjagvillvara77 jag förstår och skulle ha känt precis samma sak som dig. Jag har utflugna barn men om socialen skulle varit inblandade när de var yngre så skulle ha varit ett skräckscenario fyllt med oro och skam. Det konstiga är att jag har tränat mina barn i idrott och fått höra en hel del saker från barn jag tränat om hur socialen kommer hem och har möten med föräldrarna och jag har inte känt att dessa människor är sämre eller haft negativa tankar om dem. Visserligen har jag ”råkat” hitta fotbollsskor och bollar som några barn fick. Det jag försöker säga är att vissa av oss (säkert en överväldigande majoritet) tror att omvärlden är dömande men min erfarenhet i resan jag genomför är att positiva stödet är på en (enerverande) hög nivå. Visserligen familj (föräldrar , syskon, svärföräldrar och frus syskon samt alla barn som är vuxna) varför skulle vänner vara olika?

Det är fullt förståeligt att du inte vill exponera dig inför tidigare arbetskamrater. Senast i helgen så träffade jag på en gammal skolkamrat som nyligen börjat på kommunens beroendeenhet och det ska bli intressant om vi springer på varandra när jag ska på nästa stödsamtal med terapeuten :-).
Jag tycker att du ska försöka ta kontakt med en beroendeterapeut det har hjälpt mig, den jag går hos har en tidigare missbrukshistoria och förstår tankarna kring oro, skam och svaghet. Kan du ringa utan att uppge namn/personnummer som ett första steg?
Jag brukar säga att man ska omfamna sig själv oavsett svagheter man har, styrkor och svagheter är delar av din personlighet och utgör den du är. Beroendelelen är vare sig en vacker eller rolig del i den man är men den finns där. Men alla delar är inte dåliga då man går nya perspektiv på saker och ting och allt som tidigare man tagit för givet kanske inte är så givet. Skulle jag byta bort beroendedelen ur min person? Ja, det skulle jag göra alla dagar i veckan men det går inte m, så nu får jag helt enkelt acceptera, leva med och hantera situationen.


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Blidenjagvillvara77 Tack för så fina ord 🙏🏼❤️
Kanske var det bara en fas av "jag kan klara det här"? Typ bevisa att jag kunde vara måttlig för mig själv? Maken? Sen när jag gjort det så kanske det inte blev viktigt? Förlorade värde i tillvaron? Jag vet att jag var väldigt bestämd för ett år sedan - att klara "det" (vad det nu egentligen innebar) men utan plan förutom löpande utvärdering av hur det gick.

Men det är fortfarande MIN väg och det har funkat för mig hittills. Jag kan inte lova att jag inte dricker någonting någon gång i framtiden. Men jag kan lova att jag inte dricker idag och troligen inte imorgon heller ☺️😂.

DU är viktig! Tack för att du följer och gör din grej - hittar din väg! Vi fixar't tillsammans. Kram!
🩵


skrev Carisie i Andra gången gillt, nu måste det gå!

@Blidenjagvillvara77 Hej fina du! Jag förstår att det är tufft och jag kan bara utgå från mig själv. Jag berättade för maken att jag tänkte ta tag i mitt drickande, talade om hur och sa att jag inte ville stänga dörren för alkohol helt men att om det blev en enda karatefylla till så skulle jag drömma igen den dörren för alltid. Jag behövde aldrig drömma igen dörren - jag tror att jag någon natt försiktigt smög upp och puttade igen den dörren lite tyst och försiktigt.

Vi har alla vår historia och vår egen resa mot mål vi själva själva sätter upp och det finns inget rätt eller fel i själva görandet. Jag förstår att det känns motigt med att söka hjälp men jag tänker ändå att en alkoholterapeut vore bra. Jag menar de finns där för att de behövs. Jag finns för mina patienter på jobbet och dömer inte dem. Säger de att de har ont i bröstet - ska jag döma dem som morfinister eller ska jag lindra deras smärta? Jag har gått till två alkoholterapeuter och den första klickade jag med men det kändes som en kompis som sa åt mig att inte slå mig själv så hårt och han tyckte inte att mitt drickande var "så" farligt så jag slutade gå till honom och fortsatte så småningom mitt drickande. Sen träffade jag en som faktiskt fick mig att gräva där jag stod och ta hand om den skit som kom upp basically 🫣 Det är nyttigt att lära sig om sig själv tror jag och varför man triggas.

Fortsätt simma!! ❤️🩵


skrev Molnet i Tillsvidare 2.0

@Ny dag .Ja det är ju tyvärr så att beroendet av A skapar dessa tankar kring A.Både som sug , avsmak & ångest.Tycker att @vår22 skriver så bra att dit tankarna går sker tillväxt.Så när man tänker mycket på A & att man inte ska dricka så blir det ju åxå en liten fixering.Samt återfall spär ju på såna tankar & känslor.Vår 22 gav åxå bra tips på olika sysselsättningar att fokusera på.Så lätt att slå på sig själv & känna sig misslyckad.Den onda cirkeln måste brytas.


skrev Blidenjagvillvara77 i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@Carisie jag tycker du är grym både med att ha klarat måttligt drickande för att sedan övergå till 0 drickande! ❤️ fortsätt sprida dina visdomsord och din härliga energi! Du är viktig för mig 😊 jag följer dig oavsett vilket spår du byter till 😀 ha en fin dag 🙏


skrev Blidenjagvillvara77 i Andra gången gillt, nu måste det gå!

@vår2022 tack snälla för att du delar med dig 🙏❤️ läs mitt svar till jhl här ovan eftersom det är i princip samma jag hade tänkt ge dig 😊 jag tror att det där med att stänga dörren helt är viktig. Bestämma sig. När det väl är gjort slipper man tankarna på om eller hur mkt man ska dricka, och när vilket ger lite ro i själen. Som du säger så kanske motivationen kommer när jag säger det högt och stänger dörren. Jag har ju haft månader av 0 alkohol och har då mått väldigt bra. De bra dagarna har varit fler än de dåliga, och detta motiverar mig så klart. Jag måste helt enkelt ta snacket med maken och bli tydlig i vad jag behöver, och inte behöver, av honom. Han kommer förstå och stötta mig till 100%, det vet jag.

Förstår också vad du menar med ”tjurigheten” att dricka mer när maken har åsikter om att man borde dricka mindre. Har också varit där och blivit förbannad för att han ska behandla mig som ett barn minsann. Men i grunden så har han ju rätt och menar väl. Beslutet måste dock komma inifrån en själv. Mitt mål är fortfarande att bli helt alkoholfri. Detta för att det inte finns någon ty lagom-läge i mig. Det är 0 eller 100 som gäller och när man tänker så blir 0 det självklara valet. Återigen stort tack för pepp och kloka råd. Kram ❤️


skrev Blidenjagvillvara77 i Andra gången gillt, nu måste det gå!

@JHL tack för pepp! Jag ska absolut upp på hästen igen! Alla alkoholfria dagar räknas som bra dagar och målet är fortfarande att bli alkoholfri. När det gäller samtalen så har jag inte lyft på locket till alkoholen. Av flera anledningar men den största är absolut rädsla och skam. Rädsla för en orosanmälan eftersom jag har barn och skammen som följer pga det. Detta är mitt största hinder till att be om hjälp. Jag har själv arbetat inom socialtjänsten och kan med säkerhet säga att om en orosanmälan skulle göras skulle de antagligen lägga ner ärendet. På sin höjd ett samtal med mina barn som skulle försäkra soc om att de har det bra och att de har en bra, närvarande och engagerad mamma. För det är jag. Men jag vill inte ”blotta min skam” inför före detta kollegor och heller inte oroa mina barn i onödan. Kanske jag kan prata om alkoholen när jag har en längre tids nykterhet bakom mig, när risken för orodanmälan är över om du förstår hur jag menar?

Jag känner inte heller att jag ”klickar” med psykologen vilket försvårar för mig att vara helt ärlig. Jag försökte lyfta vissa saker sist som handlar om min barndom för att förklara, eller förstå varför jag tex har svårt att säga nej till mina barn. Hon tyckte inte det var nödvändigt att prata om min barndom eftersom den inte kommer hjälpa mig att komma vidare ansåg hon. Jag kan själv se många paralleller med min uppväxt (som var trygg och stabil) och hur jag tar mig an livet i dag. Med och utan alkohol. Antagligen bidrar så klart min (vad jag tror att jag har) beroende personlighet till vissa saker i mitt beteende men långt i från allt. Jag skulle helt klart må bra av att prata med någon beroendeterapeut men jag är inte redo för det än. Återigen den där rädslan för skam och att tappa fasaden. Detta faktum, att fasaden utåt är så viktig, att inte blotta mina svagheter, är ett stort problem som hindrar mig i så mycket, och detta vet jag med säkerhet kommer från hur jag växte upp. Det blev ett långt svar och jag håller med om att total ärlighet med maken är nödvändigt för att komma vidare. Tack för goda tips och råd 🙏


skrev Carisie i Nykter – så gjorde jag

@Äntligen fri Bra jobbat och väldigt inspirerande!!! Jag känner samma sak - men om jag ska ha 50 år till utan alkohol så blir jag över 100 år 😂 Så snyggt jobbat att ta tag i problemet tidigare än och jag ser fram mot dina 50 år till utan 🩵


skrev Carisie i Botten är nådd

@Metmasken Tack 🙏🏼 snälla du. Jag är glad om min resa kan inspirera eller hjälpa någon annan 🙏🏼 Jag tycker det har hjälp mig framåt att dela tankar och erfarenhet med andra 🩵


skrev Carisie i Promillebikt

@Flarran Jaså han var hos dig först? Han kom tillsammans med väsnande sopgubbar vid kl 7.30! 😡 Fick lov att gå upp och stänga fönstren.

Inatt sover jag, eller jobbar, på hospitalet. Får se om narkosläkaren (som tydligen har samma jourrad som jag) har vett att INTE smälla i dörren när han springer på larm 😂

Ha en fin dag och hoppas du kan njuta lite av solen
🩵


skrev Carisie i Jag är helt slut

@Loeese Hej 👋🏼 Det kunde varit mina ord för ett antal år sedan. Jag blev nästan lite paff när jag läste. Jag kan inte tala om för dig vad du ska göra - ingen lösning är universell. Att kasta ut min alkoholist är en av de bättre sakerna jag gjort i mitt liv. Tyvärr hade mitt osunda förhållande till alkohol redan fått fäste och eskalerade med tiden (tio år) tills jag satte stopp för det beteendet för dryga året sedan. Ta hand om dig - den enda du behöver stå ut med i resten av livet är du. Du kan bara leva ditt liv 🩵


skrev Carisie i Tillsvidare 2.0

@Ny dag God morgon (?) ☀️
Jag vet inte riktigt. Jag har ju en helt annan bana än din men för mig försvann tankarna mer och mer under min tid som nykter före måttlig. Som att äta LCHF och tänka bort pasta 🫣😂 Typ 🤔

När jag sen drack måttligt så övade jag mig på att verkligen fundera över om jag verkligen ville ha det där glaset jag erbjöds. Har också använt mig av strategierna i avsnittet om sug i självhjälpsprogrammet. Sen slutade jag att tänka på alkohol generellt sett. Haft ett enda sug sen i midsomras och då blev jag först paff sen skrattade jag bort det. Undrade snarare varför A-djävulen försökte sätta ett pekfinger i midjan på mig just nu? Efter all tid? Men jag får väl alltid räkna med det. Att det kan hända.

Hoppas du mår bättre snart 🩵🌸


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@vår2022 God morgon från sömntutan 🎺 Har sovit ut för att ladda för jouren och fick kaffe på sängen nu och ska väl rulla ur vad det lider.

🧚🏻‍♀️ Du är helt fantastisk som är med och stöttar och hejar fram alla och kommer med livserfarenhet och råd. Jag känner att du varit ett enormt stöd för mig genom att bekräfta mina val. Det gör du nu också ❤️ Ett massivt tack till dig! 🤗 Trafikledningen ⬆️ har hört av sig så hjälp kommer jag att få 🚂

Njut massor så räddar jag lite liv
🩵


skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C

@JHL God morgon ☺️ Jo trafikledningen har hört av sig och erbjudit hjälp till spårbyte och en del annat. Otrolig service! 😂
Jag tror jag helt enkelt bara druckit färdigt. Provade som sagt måttligt och det gick hur bra som helst. Men sen var jag färdig. Jag avskyr dock förbud så "nu ska vi se hur länge jag kan låta bli" är en mycket bättre strategi för mig.

Tack för input!
🩵