Senaste kommentarerna i forumet

Tänk att det har tagit mig 56 år att inse att det går nästan lika snabbt att laga två olika maträtter som en. Nu har jag totalt gjort nio matlådor, och det tog mig en timme. En väg investerad timme med tanke på all tid och ork jag sparar senare, under jobbveckan. En rutin som också gör det lättare att förbli sockerfri, vilket är min avsikt.

Framöver kan jag tänka mig att göra undantag när jag blir bjuden, men jag ska inte köpa hem något sockerförgiftat. På onsdagar, då jag äter ihop med yngsta dottern, är fruktsallad och vispad grädde numer fullständigt vedertaget för oss båda. Inget tjat om glass eller dyl alls.

Kram 🐘

@Sattva Wow 🤩 Inget smågodis på 11 månader, grymt bra jobbat! 🥳🥳🥳

Många kvinnor i min ålder, typ 55+ har tröttnat på att försöka hitta den rätte. Tröttnat på att försöka dejta. Karlar är som toaletter, antingen är de upptagna eller fulla med skit. Jag separerade för 12 år sedan och länge höll jag på och försöka hitta en ny livskamrat. Dejtingträsket innehåller säkert guldkorn, men flest träsktroll. Tyvärr.

Den dag jag blev nykter slutade jag hänga på dejtingappar. Jag förstod att det också var ett beroende. ”Se mig, bekräfta mig”. Och det slutade alltid med att jag var beredd att slå knut på mig själv för att det skulle funka att ha en relation. Jag var till och med beredd att lära mig golfa, vojne, vojne. Flera gånger blev jag hjärtekrossad.

Så i över fem år har jag haft noll fokus på att hitta en ny man. Det tåget har gått för mig, och jag mår inte dåligt över det. Absolut inte. Jag klarar mig svinbra själv, och nu har jag ju sällskap av lillprinsen också. Bättre sambo kan man inte ha ❤️ Det sexuella tillhör historien, bristen på det plågar mig inte ett dugg. Ska jag träffa en ny man så ska jag snubbla på honom i skogen tror jag. Och nej, man kanske inte ska generalisera men många både män och kvinnor är som klippta och skurna stereotyper. Tyvärr.

Kram 🐘

Hejsan i Kaffestugan! Det märks allt att kaffepriserna skenat iväg, inte minst på att väl aktiviteten här i stugan minskat en aning. Höll ett tag på att bli en liten kaffetunna som min gamla mor brukade säga att man var om man var ordentligt förtjust i kaffe.

Höll faktiskt på att bli rejält fast i kaffedrickande som liten och i fyraårsåldern. Då skulle man alltid ha socker och en skvätt mjölk i minns jag. Men då sade en grannfru visst till morsan att små barn ska inte dricka kaffe, och så fick man plötsligt inget längre. Kom då ifrån det hela med kaffe och började väl inte dricka sånt förens man hittade hit till detta eminenta forum som relativt ny-nykter.

Man letade ju i början efter annat att dricka än flytande nervgift från bolaget. Har hur som helst sett hur priserna på kaffepaket i princip tokhöjts i pris mellan varje besök i matbutiken. Så har väl blivit en måttlighetsdrickare av kaffe på grund av nykter sparsamhet. Men ibland så måste man ju unna sig lite lyx så att säga tänktes det nyss.

Så har nu allt en kopp med kaffe ståendes här på köksbordet bredvid mig. Starka droppar är det allt, men ingen alkohol och det får man väl vara tacksam för. Nu är den här koppen snart tom, så det får allt bli en påtår känns det som. För nu är det lördag och för en stund har jag lagt ekonomiskt måttlighetstänkande kring kaffe åt sidan och höjer min kopp för nykterheten.

Ha det gott mina vänner!

@Flarran .Önskar dig en fin lördag!

Lördag igen och nu är det då allt dags för nåt starkt att stärka sig med var tanken som poppade upp här vid köksbordet nyss så att säga. Har ju blivit en rätt sparsam nykterkvist, så nån flaska med alkohol av nåt slag från bolaget är då inte aktuellt idag.

Nej, för har trots att kaffepriset ett tag skenat iväg som ett tåg utan lokförare vid spakarna alltså beslutat mig för att faktisk festa loss med en kopp hederligt nykokat kaffe till lite gammaldags svängig Rock 'n' Roll och inget annat.

Har nu i skrivande stund precis hällt upp en rykande kopp med dessa ädla droppar då jag faktiskt hade kaffe kvar i min gamla kaffeburk ovanför spisen. Kanske får man lite extra energi så man kommer utanför dörren eventuellt denna lördag vilket ju inte vore så dumt alltså.

Men tar hur som helst allt nyktert steg för steg, precis som sig bör, och skulle man kanske få lite extra energi av Herren så att säga, för annat än att skriva en massa tok på detta eminenta forum och då kanske komma iväg på en liten cykeltur, så vore det ju bara helt underbart. Men en sittning på balkongen slurkandes på lite kaffe denna rätt soliga dag är ju helt okej det med.

Ha en fin dag allihopa!

@Lobster .En dag i taget räcker gott som mål.Kom ihåg det första glaset bestämmer DU över.De andra som kommer efter är det beroendehjärnan som tar kommando över!

@esterest det kanske är då att du behöver en plan för dessa situationer. Tänk igenom och bestäm i förväg hur du ska agera ja tack/nej tack/om alkoholfritt saknas, kan du ta bilen dit etc vad ska du göra och håll dig till planen. Du postar i dricka måttligt och jag vet inte vilka alkoholmässiga mål du har men eftersom att du postar i detta forumet antar jag att du vill dra ner på drickandet och då behövs nog mer planerande än för avhållsamhet (vilket jag tror är betydligt enklare).

Kram till dig!❤️🍃🌸

Ha en fin helg🌸🍃❤️

@Se klart Håller med AH, en hund är fantastiskt att ha! När jag blir pensionär ska jag ha hund igen. Jag har bara erfarenhet av lite större raser, runt 20-25 kg. Boxer under uppväxten, glada, lekfulla, yrväder. Sedan hade exmaken bordercollies. Helt annat lynne, men så fina. Så läraktiga o måna att lyssna, följa. En nära hund mentalt.

Turbulens på jobbet smittar ofta. Du får vara det trygga ankaret som bara är.
❤️🍃🌸

@Lobster hej, om det är möjligt försök bortse från skammen och fokusera på stoltheten över en nykter dag. Det kan verka futtigt att vara stolt över vad kan tyckas vara så banalt men det har hjälpt mig jättemycket. Var stolt och tyck att du är jättebra som genomför en nykter dag för du är duktig och ska vara stolt.
Att vara öppen och smälla igen dörren för smygdrickande är var också effektivt för mig. Planera även in en ”spontanhandling” i lokala affären efter middagen exvis köp chips/godis/Loka eller liknande då tvingar du dig att vara nykter fram till dess, visar för maken i handling att du är nykter samt att det är inte många timmar kvar till sängdags. Det hjälpte mig.

Ha en fin helg!❤️🍃🌸

@Himmelellerhelvette Tittar in o läser ❤️🍃🌸

KONFERENS-GLASET.

Det är många glas jag har valt bort den här veckan. De jag inte valde bort var Konferens-glaset.

Skrev efteråt in 3 glas i kalendern. Ett glas bubbel på kvällsminglet. Sedan ett vitt och ett rött på middagen.

Har nött ganska mycket med mina tankar efteråt om varför jag inte frågade efter alkoholfritt. En gravid drack inte alkohol. Hennes alkoholfria såg likadant ut. Kanske det igen var Hålla-i-handen-glaset. Att jag kände mig så liten i det sociala sammanhanget på ett stort internationellt möte.

För två år sedan hade jag toppat upp alla glasen. För att det gick.

Hemma igen. “Räknar glas” i köket. Igen har min man kompenserat för att jag varit ute på middag.

Tänker redan på nästa konferens i USA. Vem blir jag utan vin på middagen. Hur klarar jag minglet.

Veckorna går riktigt fort nu, redan lördag igen!
Har just inget nytt att berätta. Visning nästa vecka igen. Börjar kännas lite tröstlöst, men kan ju just inte göra annat än att fortsätta försöka få min bostad såld.

En sak som blivit tydlig för mig är att det är verksamt för läkning av en toxisk relation med icke-kontakt. Iallafall för mig är det så. Jag har stängt dörren till exmaken helt sedan tre veckor, och det var det jag behövde göra. Släppa taget, släppa hoppet om en vuxen kommunikation. Släppa taget om önskan att få ett avslut med ömsesidig respekt. Det kommer inte ske, och jag har accepterat det.

Vad som är lite sorgligt är att jag känner en aversion mot män överlag. Har aldrig upplevt detta tidigare o är lite förvånad över det. Jag har alltid bemött andra kvinnor som uttrycker generell aversion mot män med att män individer som är olika alla.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är jag känner, bara en iakttagelse hos mig själv, och något som bara uppstår privat, inte gentemot patienter. Känner heller ingen skam över det, utan män är bara ett avslutat kapitel i mitt liv. Ett skydd kanske.

Förresten, idag har jag inte ätit smågodis på 11 mån, snart 1 år! Det är jag stolt över.
🌸🌸🌸🌸

@vår2022 Tack snälla du!
Ja, jag minns också att vi pratade om det! Här är det tyvärr ingen skillnad i problemen runt omkring oss men jag tycker att vi håller ihop bra för det allra mesta. Vår problem är att vi är lite för lika ibland:)

Det var såklart skönt att berätta och nödvändigt tror jag. Det känns så mycket lättare att avstå och nu när han vet är möjligheten att göra det i smyg borta. Skammen får jag bara lära mig att hantera. Det kommer också vara lättare att hantera känslor och motgångar nu såklart!

Tänk att du varit nykter i 3,5 år. Det är ju fantastiskt! Åh så skönt för dig!!

Jag försöker tänka kortsiktigt nu och vet inte om det är fel. Men att njuta av varje morgon jag vaknar icke bakis är lättare än att se ett mål ett år framåt. Då känns det som ett maraton som aldrig tar slut!

Jag tackar er alla som skriver här! Det betyder så mycket för mig! Är det någon som vet hur man startar om alkoholkalendern?

Jag önskar er en fantastisk helg! Här blir det trädgårdsarbete!🌿

@Varafrisk Krya på dig!❤️🌸

@Ny dag Jag verkligen att det inte är lätt att vara den enda som har ett ”ansvar” för sin gamla mamma. Hur mycket energi det tar med massor av blandade känslor. Min svärmor har flera gånger försökt få mig till att bla komma och städa och tvätta åt henne och tyckt att min make ska ställa upp och göra massor av saker till henne, som en slags skyldighet. Att även ta in detta i vårt liv skulle vara övermäktigt, men det kan inte hon riktigt förstå. Hon får hjälp med att veckohandla och annat av min make. Han kan dock vara rak med henne och säga att allt det andra inte är möjligt för oss att göra, att hon får ta hjälp av hemtjänsten. Hon är envis och lite egoistisk men klarar sig bra själv med hygien och mat. Jag är så tacksam för att han kan vara så rak och stå på sig, jag kan få skuldkänslor. Han säger att hon har valt sitt liv och att hon kan inte välja hur vi ska göra i hennes liv. Och tack vare hans tydlighet mot henne så måste hon ta ansvar för sitt liv, även om hon kan muttra om det. Klart hon kan ta hjälp av hemtjänsten och inte belasta oss som har så fullt upp ändå med heltidsjobb, hundar, eget stort hus att sköta, fem barn i olika åldrar som har olika behov, hjälpa henne med mathandling mm och vi behöver även lite tid för oss själva att varva ned och andas mellan varven. Tydligen är det svårt att helt förstå det för henne, hon har bara sig själv att tänka på och som tur är står min man på sig.

Säkert är det så också att kvinnor har lite svårare med att sätta gränser mot sin mamma än vad män har, inpräntat i vår könsroll som kvinnor, att ta hand om sin mamma. Och det är väl det vi måste och träna på, sätta gränser och stå på oss för att inte själva gå under. Lyssna på våra egna behov om vad som är möjligt för oss att utföra. Vara tydlig med det inför våra mammor och inte dras in i skuld och skam och deras behov. Inte vara självdestruktiva och ta på oss även deras psykiska mående. Göra oss fria från mönster vi växt upp med och sätta gränser.

En mamma kan bli som ett tjurigt litet barn och vet precis vilka strängar de ska spela på för att försöka få sin vilja igenom. Att orka stå emot det, precis som med ett barn som vill ha mer godis och säga nej. Att orka stå ut med den besvikelsen som kan komma av det från mamman utan att man tar det på sig. Att man får vara den vuxna i sammanhanget. Så kanske att man inom sig likställer sin mamma som ett litet tjurigt barn som med alla medel försöker få sin vilja igenom och att man som vuxen måste sätta en gräns, för barnets bästa och för sitt eget bästa. Då kanske det blir lättare att bära och hantera utan att man ska slitas med dåligt samvete, skam och skuld.

Att hitta sin värderade riktning, är också att hitta sin självmedkänsla. Att plocka bort sin mamma och andra från den riktningen. Plocka bort deras bekymmer och krav. Att bara fokusera på sig själv och de behov man själv har. Att ta hand om och vårda sig själv ömt. Växa sig stark och gå mot de värden som är viktiga för dig. Du är på väg! Kram❤️

@Ny dag Min mamma flyttade 30 mil till min hemstad för 9 år sedan. I fem år hade jag ”tjatat” om att hon borde flytta hit. Varje gång vi sågs. Jag är ensambarn. En gång sa hon ”jo, jag gör nog det, flyttar till dig” och då tog jag tag i det. Hittade en lägenhet, körde upp och tömde hennes lght vid två-tre tillfällen, flyttade mamma och bohaget, köpte nya möbler på blocket osv. Med god hjälp av äldsta dottern ❤️ Och hennes pappa.

Efter fyra månader fanns hon på plats i nya lägenheten. Det bästa beslut hon tagit i sitt liv tror jag. Genom att kunna träffas oftare, men korta stunder, får hon den hjälp hon behöver och jag stillar mitt dåliga samvete. Och det är med gamlingar som med små barn, det krävs kontinuitet för att få kvalitet på umgänget. Vi har aldrig tidigare haft en så bra relation som vi har haft de senaste åren. Inte ens när jag var barn.

Kram 🐘

@Molnet .Rättar mig själv lördag skulle det stå.🤭🎈

@Himmelellerhelvette Ja, det är otroligt att kunna lära känna varandra på ett forum och att kunna känna tillit till varandra❤️. Tänker också att syftet med detta forum är att komma vidare och att man stöttar varandra på vägen, som vi gör. Att på ett hänsynsfullt sätt kunna prata om tuffa saker. Jag känner mig oerhört ödmjuk inför att det inte bara finns ett sätt, en sanning och detta forum har hjälpt mig att vidga mina perspektiv. Jag är också fascinerad över hur livet påverkar oss på olika sätt och vilken oerhörd kraft och styrka vi innerst inne besitter. Det är den jag vill hjälpa till med att locka fram😁. Även som i mitt senaste inlägg, ruska om lite och försöka komma igenom den ”hjälplöshet” som man lätt kan gå in i när man känner hopplöshet och kanske förtvivlan. Jag känner igen mig själv i när jag fastnar i mina tankar och kommer allt mer nära en kidnappning av mina egna hopplösa tankar.

Jag har börjat lära mig en sak, att när jag inom mig känner att jag triggas av något, när pulsen ökar och andning i bröstet, kanske fjärilar i magen. Då är det något ”på gång” och då ska jag tvärstanna och inte låta mig själv spinna vidare i tankar och känslor. Försöka ta reda på vad som har hänt, vad har någon sagt osv som satt igång triggern. Och i stunden låta det passera, inte haka upp mig på det. Om det är på jobbet tex, och någon sagt något triggande, säga ok, du tycker så, kan du berätta mer…det ger mig tid och respit till att låta triggern passera. Om min mamma säger något triggande, göra typ likadant och låta det passera. Sedan kan jag när jag låtit tid gå och är själv, fundera på vad som hände och varför. Få ut det och prata med min man eller med en nära vän om det, vrida och vända och ta i hans perspektiv i saken. Han är bra att bolla med för han går inte in lika djupt i saker som jag och det han säger make sense för mig😁. Det blir inte en lika stor sak längre och jag kan hämta tillbaka mig själv, landa, låta mina behov komma upp och stå på mig. Låta triggern sticka och inte börja leva sitt eget liv inom mig.

Ha en riktigt fin lördag! Du gör ett så himla bra jobb med att försöka se din situation utifrån. Visst blir det mindre farligt när man gör det? Lite som att komma upp ur en dröm tycker jag och att man får mer styrka och kraft, hjälplösheten och att känna sig fången/Kidnappad minskar.

Kram❤️

@aeromagnus Klokt att du besöker AA varje lördag. Behåller kontakten med programmet, och att ni har kul ihop. Föräldern som bråkar med dig bråkar garanterat med alla. Du kan bara göra det som du är ålagd att göra - och sträcka ut en hand mot eleven. Sen måste hen ta den hjälp som erbjuds. Det jobbet måste hen göra. Sorgligt är det oavsett. Skönt att du har stöd hos rektorn.

I min yttre vänkrets finns en mamma vars son är handikappad på ungefär samma sätt som min yngsta dotter. Varje gång vi ses får jag höra långa haranger om hur skolan, vården, hab, fk osv snudd på motarbetar henne. Och då har vi typ samma läkarkontakter, skolor etc, och jag och min dotter har bara bemötts topnotch i alla dessa instanser. Känner inte igen mig ett dugg. Varje gång tänker jag ”ser du inte din egen del i detta?” Men jag säger det inte, och våra träffar blir allt glesare. En del folk är bara konstiga.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette ❤️ Allt vad du skriver om din mamma stämmer in också hos mig. Ja jag har krattat vägen men hon har valt att göra på sitt sätt och det gör mig förtvivlad och så får jag ångest för att hon sitter själv fast det är egentligen ju är självvalt, hon vet var jag bor, hon har egna vänner här men har valt att försätta sig i den situation hon är i nu. Hon har efter höftledsoperationer varit för lat för att göra övningar och stärka kroppen genom dagliga promenader varför hon nu verkligheten har svårt att röra sig. När jag hälsar på säger hon att hon lever upp och känner sig bra underförstått att hade jag bott kvar hade hon inte varit i den situationen som hon är i nu. 😮‍💨…. Jag lämnade precis som hon gjorde min hemstad så snart jag gått ut gymnasiet. Min pappa var drygt 10 år äldre så vi har alltid vetat att hon skulle bli själv och som yngre var hon med på att flytta till oss när jag sa att det var dags…. Men hon obstruerar som ett barn, hon har obehandlade psykiska problem. Hon har under min uppväxt knappt kunnat arbeta pga psyket… Jag ser när jag läser att jag är medberoende och jag måste omedelbart sluta att ta till mig hennes ”olyckliga liv”, jag har gjort långt mer än de flesta i min omgivning och jag kommer fortsätta hjälpa men lite mer på mina villkor och inte få skuldkänslor för det. Ja, våra mammor behöver hitta kämpaglöden själva, vi kan inte hur mycket vi än försöker fixa det. Det var inte snurr…. Många bitar föll på plats och det är skönt att inte vara ensam i detta 🥰 Idag ägnar vi oss åt det som är positivt och det som förstärker vår värderande riktning. Det är det vi ska öva på, hitta vår inre kompass och styrka och att verkligen våga följa och lita på den 🥰

@Varafrisk Kryakram ❤️

@Lobster Hej och välkommen tillbaka! Vad modig du är som berättat sanningen för din man. Jag såg tillbaka i din tråd och minns att vi tidigare pratade om att vi var i liknande situationer med bonusbarn och en jobbig, störande exfru. Att vi många gånger drack för att orka med familjesituationen och konstellationen. Många tråkiga och slitande bråk kring det med alkohol inblandat.

Jag berättade också till slut ”allt” för min man, om mitt smusslande, smygande och gömmande. Om att jag tankade vin både före och efter, i det flesta situationer. Och att jag inte orkar mer, att jag kommer att gå under och att vi måste göra detta tillsammans. Han blev paff när han hörde ”allt” och förstod allvaret. Han är också förstående och stöttande, min största supporter. Han var lite orolig första tiden för han var så osäker på om jag verkligen skulle klara av att sluta dricka, mest orolig för hur besviken jag skulle bli på mig själv. Men denna gång var jag så bestämd och motiverad, för jag pallade inte med att ha min ångesttillvaro, mina jobbiga destruktiva tankar, alla slitande bråk emellanåt och oro för att bli lämnad mer. Jag hade normaliserat denna tillvaro. Så jag skulle visa honom och framförallt göra detta för mig själv, ta mig upp ur alkoholbubbla som nästan tärde ihjäl mig.

Och idag har jag varit nykter i över 3,5 år! Mitt bästa beslut någonsin och som gjort mitt, vårt och familjens liv till ett bra och mer kärleksfullt liv. Alkoholångesten är borta, tankarna är och känslorna är balanserade, vi har inga slitande bråk, vi pratar oss igenom på ett respektfullt sätt och jag är så mycket tryggare i mig själv och inte rädd för att bli lämnad. Jag kan hantera motstånd på ett så mycket bättre sätt och exet triggar inte mig på samma sätt längre, knappt alls.

Det som jag tycker vi gör bra är att vi försöker prata om ”problem” som en gemensam sak ”utanför” oss. Att jag är i en ”ring” som min person, maken i sin ”ring” och det problemet i en egen ”ring”. Då kan vi prata om problemet utan att det ska vara mitt eller hans problem. Tex om vi pratar hans barn, hans ex, då behöver inte han gå i försvar på samma sätt. Vi kan då prata om vad som är mina behov, hans behov i det hela. Lyssna på vad vi har för behov, så att vi ska förstå varandra bättre. Sen komma fram till en lösning som tar hänsyn till våra behov, vi får ge och ta men komma fram till något som vi båda kan acceptera och som funkar. Även om något tex betyder mer för mig att vi gör, så kan han acceptera det och vice versa. På detta sätt har vi lärt oss så mycket mer om varandra och våra behov. Vi är mer omtänksamma, varsamma och respektfulla mot varandra. Vi älskar verkligen varandra så mycket och det har varit styrkan i att få det att fungera. Att jag/vi slutade dricka har varit en förutsättning för att må bra och för kunna leva tillsammans och må bra i vårt äktenskap.

Oj, detta blev långt! Hoppas det kan ge dig något. Som nykter kan man göra en verklig förändring som blir hållbar och bestående. Sköt om dig och bra jobbat!❤️