Senaste kommentarerna i forumet

@Katten om natten Det är så jobbigt när livet liksom tornar upp sig med alla krav. Joker mössan ovanför ytan , men nätt och jämnt. Sveket från honom känns som att bli huggen i ryggen , jag vacklar. Hur ska jag orka? Där här också. Skäms så oerhört , för idag rann det över och jag bröt ihop inför vårt yngsta , snart 17. Hen skulle inte behövt , jag vet och ångrar och vill göra ogjort men det går inte. Vill bara vara en bättre människa , förstående och varm och stabil.

Hej ni alla människor som kommit på bättre tankar än att dricka alkohol, iaf inte som förr. Jag har egentligen varit sparsam med mitt drickande i alla år fram till jag fyllde 50 ungefär. Allt eskalerade när jag körde igång ett företag samtidigt som jag och min fru flyttade och blev granne med en allt för törstig herre. Vi kom ändå bra överens, mycket skratt och roliga spännande pratstunder till sena kvällar, givetvis med öl, vin och Wisky. Det passade väldigt bra att varva ner med i en intensiv start av företaget. Efter några år insåg jag att allt var på väg åt skogen. Jag bad min fru att vi skulle flytta för att komma bort från grannen och vårt drickande. Så blev det, men det var inte så lätt att bara flytta. Jag klarade drickandet alldeles utmärkt utan grannen. Det har pågått mer eller mindre flera dagar i veckan med riktiga fyllor. Drack tills jag somnade och klarade jobbet för att jag började dricka direkt jag kom hem så det blev inte så sent. Det går inte leva såhär och jag drog i handbromsen nu vid nyår. Det gick 4 dgr så drack jag igen och ångesten är där direkt. Ny bromsning den 5 januari och jag lyckades vara helt utan alkohol till den 7 februari, dryga månaden. Jag drack 50 cl folköl 3,5 %. Nästa dag hade jag inte karaktär att stå emot och drack igen tills jag somnade. Det jag upplever som svårast att avstå alkohol är den tomhet som uppstår utan den. Helt plötsligt är där så mycket tid på kvällarna som jag inte vet vad jag ska göra av. Det kryper i mig. Jag försöker med promenader, styrketräning, spinning ja t.o.m bakar för att slippa sitta och vibrera bort. Är det någon mer som känner av denna tomhet och vad gör ni åt det?

@ann74 nu vet jag förstås inget om dina barn, men är du säker på att deras problem med skolan inte är relaterat till situationen hemma? Det är omöjligt att barn inte påverkas av att det finns en missbrukare i hushållet. Att ta dem ur den situationen kan snarare göra dem gott. Att växa upp i en familj med missbruk märker en för livet, och har man otur tar man med sig de mönstren in i sitt eget vuxenliv sedan. Det har du säkert tänkt på, men jag ville ändå säga det i all välmening. Den onda cirkeln måste brytas av den vuxne som är frisk. 🤗

@Andrahalvlek
Jag skriver något redan nu...
Har inte gjort ett år än, men det var nog att jag försökt några gånger och kände att nä jag vill inte falla en gång till. Jag hade ju klarat mig ganska långa perioder utan tidigare, men aldrig så här länge.
Vet faktiskt inte om det är mer än just det - kombinationen av att jag förstod det går leva utan + att det bara blir samma visa igen om jag börjar.

Vinsten utan är ju egentligen: Livet håller ihop mycket bättre. Inte en jakt på nästa tillfälle, inte en flykt undan det som nyss varit.

Får väl uppdatera mer sen :)

En sak till som jag kom att tänka på är att man behöver förlåta sig själv, för att kunna öppna dörren till sig själv och låta andra komma in💕

@Åsa M ja ellerhur det är sjukt , samtidigt blir jag så irriterad på mig själv att dom få stunder han är bra så börjar jag alltid fundera om det är jag som är känslig. Eller att jag har fel. Men antar att det är för att man levt så länge i det så det har blivit normalt.

@has bra fråga att ställa sig, det ska jag ta med mig. För i hela den här situationen så gör man allt för att dölja det värsta för barnen samt för alla utomstående. Så det sista man tänker på är sig själv, finns ingen tid d till det. Jag ska verkligen försöka hitta någon utomstående att prata med skulle verkligen behöva hjälp att reda ut allt som snurrar i mitt huvud.
Tack för ditt stöd 🤗

Jätteintressanta tankar om insikt som @Nell skrev om i en tråd. Har funderat mycket på vad det var som verkligen fick mig att motiveras till att sluta helt med alkohol och att det har gått så bra. Kanske var det att jag fick en djupare insikt som landade helt och fullt inom mig. Att insikten verkligen landat med en djupare mening och innehåll för mig. Att jag satte fokus på mina värderingar i livet och hur jag skulle kunna gå mot dessa värderingar fullt ut. Inte bara fina ord på ett papper utan en riktad meningsfull verklig rörelse mot mina värderingar.

Och det som @Nell skriver ”Är insikt kanske att jag kontinuerligt stämmer av med mig själv om mitt beteende stämmer överens med mina värderingar? Är jag nöjd med mitt beteende som det är eller behöver jag göra en justering, men också att våga då utmana mig själv och göra nya förändringar?”.

Det stämmer väl in på hur jag tänker i min värderade riktning och det kan mycket väl vara det som fick mig att sluta dricka helt. Jag var inte nöjd med mitt beteende, jag behövde göra en förändring och jag vågade utmana mig själv till att göra det. Insikten hade landat helt och fullt djupt inom mig.

Tack för dessa inspirerande tankar om insikt, det tillförde mig mycket!❤️

@Amanda L
Tack snälla för att du tog dig tid att svara och komma med pepp 💕
Du ger mig hopp 🙏🏻

@Rustning När det finns problem med barnen och familjen så blir man påverkad. När det finns skav hemma så påverkar det mig i det mesta, det finns där i bakhuvudet på jobbet och det känns lite olustigt i kroppen. För mig är det viktigt att försöka reda ut det för att jag ska må bra och fungera bättre. Det är lätt att vilja ta till alkohol för att slippa olustkänslan.

Annie Grace skriver om kognitiv dissonans i sin bok ”Tänka klart”. Det handlar om kluvet tänkande, två motsträviga värderingar eller idéer som skapar en inre konflikt. Det sker oftast i det omedvetna tänkandet. Tex som du tänker på fredagar, ena tanken om hur du fantiserar om att få dricka och är avundsjuk på det som får dricka och ha skoj, gå miste om livets goda. Den andra tanken om att gilla läget, du vet hur det blir och avstår från att dricka. Det blir bättre efter middagen. Det blir en inre konflikt inom dig. Som att du är två personer, en på kvällen och en annan som sedan är tacksam för att du inte drack. Det är här lätt att motivationen sviktar och viljestyrkan att vara nykter mattas av pga den jobbiga inre konflikten.

När man har denna kamp är tiden en viktig komponent, hjärnan återhämtar sig och kampen mot alkoholen mattas av. Hon skriver också att när man fullständigt ändrar sitt mentala, medvetna och omedvetnas perspektiv på alkohol, skönjer man sanningen om drickandet. Det krävs ingen viljekraft och det blir en fröjd att inte dricka. Det innebär att man har jämkat ihop den inre konflikten, behovet av att sluta dricka och det finns inte en rädsla för att man missar något när man avstår.

Om du inte läst boken, kan jag rekommendera den. Den ger mycket kunskap och aha upplevelser. Kämpa på, du gör det så bra!💪

Härligt!!! Bra jobbat med över 900 nyktra dagar. Har bara knappa 60 än :) Hoppas du har ett bra liv.

Har i kanske 10 års tid druckit öl, flera gånger i veckan. Drack även sprit och vin i mellan åt. Idag dricker jag sällan vare sig sprit eller vin men dricker öl 3-5 dagar i veckan. Dricker aldrig mer än 4-5 stycken per gång.

Känner att jag behöver en förändring i mitt liv och sökte därför ett nytt jobb, där de gör ett alkohol -och drogtest. Vilket ska ske om två veckor. Visserligen dricker jag ofta men är ingen råsupare utan håller mig oftast runt 4-5 burkar. Vill säga att det oftast är Åbro 7.3 jag dricker också. De senaste veckorna jag druckit har det var 3-4 dagar i veckan. Senast jag drack var Tisdag och onsdag den här veckan. Sen har jag inte druckit mer efter det och tänker inte fortsätta med det av flera anledningar, framförallt för att det påverkar både ekonomin och hälsan och jag ser inget nöje i alkohol längre.

Men till frågan, kommer de se på det blodprovet de gör om två veckor att jag har problem eller ett riskbeteende?

Den där känslan av att vilja gå in i dimman på fredag finns ibland. Du får se det som en allergi. Du kan inte dricka, då blir du sjuk.

@Hoppfulle Kalle Kan känna igen mig i det att försöka kompensera. Det blir ohållbart och man tar tag i det på helt fel sätt. När man gör på detta sätt så fortsätter ju bara ångesten, skammen och skulden i det oändliga. Det finns ju liksom inget slut, förlåtelse eller försoning i det. Inte konstigt att flaska åker fram för att man ska få någon slags paus eller försvinna bort från det. Man orkar helt enkelt inte.

Det bästa vi kan göra för oss själva och våra närmaste är att man mår bra i sig själv. Det gör både en själv och de närmaste glada och trygga. Tänk omvänt, om dina närmaste mår bra då mår man själv bra, mår de dåligt mår man själv dåligt. Man påverkar och berör varandra. Det finns nästan inget jobbigare än någon som vältrar sig i skam och skuld. Det blir på ett sätt väldigt egocentrisk, offerkofta och självdestruktivitet i det. Alla gör fel ibland, man kan be om ursäkt för det och med handling visa att man tagit till sig och gör bättre nästa gång. Jag tycker att det är en befrielse att be om ursäkt när jag gör fel eller orätt, det visar den andre att jag bryr mig och tar mitt ansvar för mina handlingar. Sedan kan man bli ett ashole när man druckit alkohol och det enda sättet är att sluta dricka och visa i handling att man tar ansvar för sig själv och sitt beteende. Fortsätter man gång på gång att svika sig själv och andra så försvinner också tilliten. Man tror inte längre på alla ursäkter. Man måste visa i handling att man menar allvar och att man tar ansvar.

Det var det jag gjorde, tog ansvar för mina handlingar. Det stärkte mig enormt. Min självkänsla och mitt självförtroende ökade när jag tog ansvar för mig själv. Ångesten, skammen och skulden släpper. Det är det som sker varje dag i nykterhetsprocessen och det är därför det inte kan gå för fort. Det tar tid att bygga upp tilliten och goda relationer med de närmaste, de måste också hänga med och förstå vad som är på gång och händer. För mig blev det en slags kick att få göra denna förändring för mig själv och andra. Och man blir förlåten, vi vill gärna förlåta varandra om vi visar på en hållbar förändring. Det som också är a och o är att ha tillit till den egna förmågan och tro på sig själv att man kan göra denna förändring, bli nykter och att lära känna sig själv på djupet. Jag har bland annat gått på samtal hos psykolog för att bolla mina tankar och känslor och fått hjälp till att hitta mig själv och mina skav. Vad de härstamma ifrån och hur jag ska lära mig att hantera detta.

Ja, jag går igång, för det är en så himla spännande upptäcktsresa man kan göra om man nyfiket undersöker den. Vad har jag för värderingar om livet, hur vill jag att mitt liv ska se ut och vad vill jag att det ska innehålla. Allt är möjligt om man tar chansen!❤️

Du har nog helt rätt!
Läser ju även på andra sidan, dom som försöker bli nyktra och märker ju att det jag känner är liknande.

På något sätt så måste jag stå ut nu för det känns verkligen som det handlar om liv eller död. Jag tog bort alla sociala medier för jag läste dom kunde förstärka depression , sen kommer jag blocka honom på telefonen om det behövs ❤️

Tack för du tar dig tid ❤️

Att leva ihop med en alkoholist är en form av psykisk misshandel och det sätter sej djupt i kroppen. Jag ser min egen längtan som en form av abstinens som bara min misshandlare kan bota. Helt sjukt. Vet det men känslorna lever sitt eget liv. Tänker att de måste mattas av med tiden så länge jag inte träffar/pratar eller ser honom. Hoppas du står ut. ❤️

Hur sjutton kan man må så dåligt?

Hela kroppen river och sliter efter lindring, känns som jag snart gör vad som helst för att lindra dessa ångest anfall. Sen i små små stunder känner jag ro och frid. Tror ju ensamheten bidrar mycket..jag är sjukpensionär så jag kan inte längta till måndagen heller.
Har livsstegen att se fram imot men den 28e känns långt bort just nu.

Har en hel del problem just nu relaterade till barnen och familjen. Dessa problem har inget med alkohol att göra. Vaknade imorse och tankarna snurrade kring detta. Så otroligt skönt att jag inte drack något igår. Jag vaknade åtminstone utan bakfylla. Problemen och oron kändes hanterbar.
Der känns som om jag kan klara av livets problem och motgångar bättre när jag inte dricker. Hade jag druckit igår hade jag vaknat med en mycket starkare oro. Det vet jag för jag har vaknat så många gånger.

Att vara nykter en längre period är verkligen nyttigt. Man tvingas hantera sin tillvaro utan alkoholen som den ständiga kryckan och följeslagaren. Man tvingas arbeta igenolmsin skit och jag tror därför man lägger grunden för ett bättre mående på sikt.

Det är alltid samma visa samma helg. På fredagen känner jag ett sug efter alkohol. Jag fantiserar om hur det vore att få dricka. Jag känner att jag går miste om livets goda. Med avundsjuka ser jag på andra som dricker och hur de njuter och har skoj. Jag står emot impulsen att köpa alkohol. Tänker att jag ska gilla läget och att jag redan har druckit så mycket i mitt liv att jag gått kan vara utan denna fredagskväll. Kvällen går och suget minskar radikalt när jag har ätit middag.
Men sen på lördagsmorgonen när jag vaknar utvilad och fräsch är jag så tacksam för min nyktra fredag. Jag ångrar aldrig att jag inte drack. Jag är som två personer. En som vill dricka på kvällen och en annan som är tacksam över att jag inte drack.

Hejsan! @Natalia, Har inte sovit nåt i natt, tar kanske en vilopaus senare, men får väl inte sova för mycket på fel tid om det ska kunna bli ordning på sovandet. Borde väl försöka att lägga mig i vettig tid i kväll vid omkring 12 timmar fram från denna tidpunkt kanske. Har ätit en enkel frukost, lite äppeljuice och en limpmacka med ost på och tuggat i mig några morötter. Hade tänk riva dom, men hade ingen ork till såna kraftprov. Har som sagt inte sovit och det är väl lite energibrist. Tuffar mest på i lågfart på något sätt. Men mår ändå helt okej. Har en liten kopp med kaffe på gång, festar till det hela med några pepparkakor. Kanske får man snart lite mer ork och kommer sig för att handla. Kör lite uppiggande Rock n Roll också, det brukar alltid ge lite mer ge energi så att säga. Det blir hur som helst inget intag av några enhetsdroppar idag heller. Kör vidare som alkoholfri.
Ha en fin lördag kompis!

Har här vid köksbordet funderat på hur jag fungerar som en nu sedan drygt tre månader tillbaka helt nyktert tänkande människa denna lördagsmorgon så att säga. Först, så har jag har faktiskt inte sovit alls i natt. Det blir sådär ibland för mig. Jag funderar väl för mycket på livet, själen det andliga och vad jag vill med tillvaron och sådana grejer. Tiden kan då lätt ticka iväg så att jag missar att få någon sömn på rätt tid. Men då brukar jag lägga mig och sova på morgonen och sova intill eftermiddagen eller när jag så känner för det.

Vet att jag väl borde, och skulle må bäst av en fast sovtid som följdes var dag, men det fungerar sällan fast jag ofta provat att få till det hela bättre. Men jag är ju inte en så strukturerad människa på det sättet, utom om jag inte är tvungen på grund av tid att passa. Vilket jag numera på flera år inte haft något tvingande skäl till, anledning eller ens motivation för. Då gör jag lite mer som husdjuret katten ungefär, som gamla mor väl även gjorde, och äter och sover när det faller mig in liksom.

Det att jag nu försöker att hålla mig helt alkoholfri handlar i grunden för utom andliga värderingar om ett logiskt tänkande om att jag numera förstår att det rent kroppsligt är det bästa. För att om jag fortsätter att dricka alkohol helt fritt utan begränsning ungefär som vatten liksom vilket jag gjorde tidigare. Detta då för att slippa lida av malande jobbiga mörka tankar och känna ett inre obehag. Då vet jag att dessa tankar blir ännu värre när mängder av alkohol till sist blir allt för omfattande dagligen. Kort sagt, blir jag som människa då sjuk och får kroppsliga och ännu mer psykiska problem i onödan.

När det gäller det psykiska har jag ju det redan svårt ändå. Detta eftersom att jag i grunden är, och alltid har varit mer eller mindre grunddeprimerad, orkeslös, stresskänslig och har stark ångest för olika stressande situationer, som i vardagslivet hindrar mig i väldigt mycket. Skulle kanske kunna tvinga mig själv en kortare tidsperiod till mycket om jag kände det meningsfullt. Men jag trivs inte under sådan slags press eller situationer där det inte är jag som styr över mig själv så att säga. Då blir jag fort utmattad, tungt nedstämd och till sist väldigt djupt mörk i sinnet och för mig själv mycket självskadligt depressiv.

Mitt humör svänger rätt så fort också. Just i den här skrivande stunden är jag i balans, nöjd och i en tacksamhetskänsla till min skapare Gud, han son Jesus Kristus och den Helige Anden. När det gäller det andliga så har jag inget problem alls känner jag. Tycker mänskligt sett även att jag har haft, och just nu har bra nytta av det här forumet. Då jag kan samla mina tankar och bli i balans på något sätt. Tycker att det finns så mycket samlad visdom och livskunskap här om sånt som jag inte har satt mig in i riktigt tidigare som vandrande i alkoholdimma. Förstår väl nu även att jag inte kan leva helt isolerad i längden utan någon struktur och kontakt med min omvärld om jag ska ha någorlunda trygghet mänskligt sett.

Men jag har som nykter nu börjat ta små steg till ett mer socialt, strukturerat tänkande känns det. Detta då inte minst genom att jag nu är rätt så öppen med hur jag tänker och känner genom mitt skrivande på detta forum. Som människa har jag kommit på att jag nog är en ganska enkel och naturlig sådan, som tycker att man ska försöka att göra sitt allra bästa utifrån egna förutsättningar och vara någorlunda hygglig mot sig själv och sina medmänniskor. Tänka gott och positivt och inte kanske medvetet vara i strid med det högsta andliga. Man mår bäst av att det är lugn, ro och någorlunda balans på det flesta områden. För det som går helt till överdrift som olika missbruk som exempelvis min tidigare dagliga konsumtion av alkohol är ju inget som är bra och konstruktivt i längden.

Vad ska man hitta på i denna stund kan man då kanske fundera på. Har ju redan dragit upp mina persienner och tagit mig en nypa morgonluft och sett att det var dryg nio grader kallt utanför köksfönstret här på gården. Dricker just nu lite vanligt kallt vatten och funderar starkt på om det inte vore dags att försöka få hem den där mjölkflaskan som jag har känt behov av att få hem ett bra tag. Men jag har ju så lite energi så vi får väl se vilka stordåd jag kan genomföra idag. Men något inköp av alkoholhaltiga drycker känns då inte aktuellt. Har ju faktiskt även lovat min skapare andligt att hålla mig nykter om jag får vara frisk till sista andetaget. Har inget direkt att klaga på så att säga. Kanske får man lite inspiration till att göra lite musik senare idag, vem vet...

Ha det gott!

@Ny dag God Morgon och tack för ditt inlägg. Klart vi stöttar varandra. Viktigast av allt. Jag kommer också att återkomma med input när jag börjat läsa böckerna. Ha en jättefin dag.
@vår2022 God Morgon. Ditt inlägg igår var en riktig "ögonöppnare" för mig. Jag har läst det om och om igen och börjat ana vad som varit mitt kardinalfel alla gånger jag försökt att förbli nykter. Det har börjat med obeskrivligt djup ångest, skuld och skam. Jag har sedan haft som enda mål i huvudet att det aldrig ska hända igen. Ältat historiken om och om igen. När jag påbörjat ett rejält försök till långvarig nykterhet har jag snarast "straffat" mig själv på alla möjliga sätt. Jag har försökt kompensera allt och alla för mina grodor. Slitit och jobbat på alla sätt för att försöka kompensera. Att det skulle ligga något positivt framför mig som hade med det nya nyktra livet har jag aldrig riktigt reflekterat över. Jag har aldrig någonsin satt mig själv i första rummet utan försökt tänkt på mina närmaste i alla situationer och funnits för dem i vått och torrt. Att i längden klara en livslång nykterhet med mitt "sätt" blir nog omöjligt. Till slut orkar man inte vända in och ut på sig och anstränga sig i alla lägen utan man kommer till en dag då krafterna tar slut och flaskan åker fram på autopilot. Jag antar att det är det som kallas för att vara nykter med "vita knogar".
Jag gillade vad du skrev om hur du ville möta våren, höra fåglarnas sång etc. Allt sådant njöt jag av en gång i tiden men med åren har livet kommit att handla om dricka för att döva och slippa känna efter (är en känslig person som dessutom lider av dåligt självförtroende och självkänsla) och däremellan "slita hund" för att kompensera. Jag hör ju nu hur tokigt det låter.......
Det är ju ett tag till våren men jag ska försöka anamma ditt synsätt och faktiskt försöka se att det också finns en massa positiva saker med att vara nykter. Tack igen för värdefull input och ha en fin helg.
Hoppfulle Kalle

@Nell Hej! Det var intressant att läsa dina tankar, så långt har jag kanske inte tänkt. Jag är ingen tänkare, men jag tar till mig dina kloka tankar.

Lördag, kaffe i sängen och mina goa hundar älskar att få vara med när jag drar mig. De lägger sig tätt intill och sover så skönt. Det är så häftigt hur de lär sig alla rutiner som vi har. Som nu, det kommer att chillas en lång stund och matte ska gå och fylla på sitt kaffe, komma tillbaka igen. Sedan vet vi när är dags för skogen som vi gillar allra mest! De vet när de inte får följa med oss när vi ska iväg utan dem, då stannar de kvar i rummet och ser lite besvikna ut. Det blir inget farväl vid ytterdörren. De vet när det är dags för mat och kan pocka på om det ifall vi glömt tiden. När man själv tar det lugnt, tar de det lugnt och lägger sig till vila, är det dags för äventyr är de blixtsnabbt med på tåget. Man förstår att de kallas för människans bästa vän, de assimilerar sig och anpassar sig till de rutiner som finns i ett hem.

Skönt med helg, det är mycket på jobbet men det är roligt och arbetsdagarna går fort. Är så tacksam för den inre frid och lugn som jag känner inombords. Det har jag min nykterhet att tacka för. Livet har fallit på plats och varje dag är en ny härlig dag. Idag ska jag fixa gardiner till köket. Köpte i veckan ett fint tyg med grön botten och blommor för att hälsa våren välkommen. Just nu har det börjat snöa igen, men det har blivit mycket ljusare och våren kommer så småningom. Funderar lite på vad jag ska plantera i mina land, funderar på sojabönor. Hann inte med att peta ned vitlök i höstas innan jorden frös till, det gick så snabbt förra året och det finns mycket plats. Kanske potatis, det var många år sedan. Vi får se. Idag är fokus på gardinerna. Köpte även löpare som matchar gardinerna till några bänkar i köket och nya krukor i cement till blommorna i fönstret. Det ska ett bli spännande och roligt projekt.

Nä, nu är det snart dags för en löptur med hundarna så jag sedan kan komma igång med gardinprojektet.

Ha en riktigt fin lördag!❄️❤️

Tack @Såjävlatrött och @has för era kloka ord.

Det är så sant det ni säger. Det där med att riskera en osäker framtid är det som känns jobbigast för mig och som fick mig att lämna tillslut. Jag vill ge mig själv bra förutsättningar i livet och får katastroftankar relativt lätt. Kämpar samtidigt med att ”lita på livet” och ha en öppen hand som du säger @has. Man vet aldrig vad som händer. Men har man en partner som inte inser att alkoholen ger osäkerhet och tillitsproblem känns det som en dålig förutsättning för en framtid, försöker hålla mig i det.

Jag har haft så mycket hjälp av att läsa här i forumtrådarna om er som kämpat längre, 5 år eller 10 eller kanske 30 år i en sån här relation. Det blir dubbelt för mig då jag tänker att jag som bara är uppe i nästan två år kanske ger upp för tidigt. Samtidigt ser jag det som att jag har en chans att komma ut nu innan jag investerar ännu mer tid och kraft, och rent krasst blir mer nedbruten än vad jag är. I de flesta fall verkar det ju inte hjälpa på riktigt förrän man lämnar. Jag fick sitta och påminna mig själv när han satt där och sa saker som jag hade velat höra för längesedan att
1. Han hade aldrig kommit till de här insikterna om jag inte hade lämnat. Så det hade behövt ske ändå
2. Det är fortfarande bara ord och det betyder inget för mig längre (hur mycket jag än vill tro)
3. Jag älskar honom och vill att han ska må bra, för sin egen och sina barns skull. Om det här kan innebära att han gör en förändring så är det ju på något sätt värt det oavsett om det blir vi sen eller inte.

Det hjälper mig att tänka att det också är så viktigt för mig vem jag väljer att skaffa barn med, och även om jag är rädd för att aldrig få några barn är jag ännu mer rädd för att skaffa det med någon jag inte kan lita på. Jag har fortfarande möjligheten att välja bort den osäkerheten i mitt liv, det är inte alla som har det. Samtidig tänker jag åter igen ”men det kanske inte var så farligt, finns många som har det mycket värre eller som dricker mycket mer”. Och åter igen tvivel om jag var tillräckligt tydlig med mina gränser.

Jag känner också att det är jobbigt att vara den som ”gav upp”. Både i hans ögon och troligen hans vänner och familj som inte vet om den här problematiken. De vet inte hur mycket jag har kämpat under den här tiden. Så många timmar jag har lagt på att förbereda mig för att kunna ta upp saker med ”jag” budskap och så pedagogiskt det går för att han ska förstår vad jag menar. Alla timmar jag gråtit och varit förtvivlad av oro för hur det är och hur det ska bli. En del av mig vill förklara för alla hur det faktiskt är bakom hans fasad. Jag oroar mig för vad han kommer att säga till alla. Men försöker att låta dem tro vad de vill, jag och mina närmsta vänner vet och det räcker. Jag kämpar ofta lite för länge, och det är en slags identitetskris i att ”ge upp”.

Det är verkligen så sant att man får skilja på person och beteende. Jag älskar honom men vi kan inte ha en hälsosam relation just nu, det är olika saker.

Jag har alla mina saker kvar hos honom och lever i en väska. Kommer att behöva ses flera gånger gällande praktiska saker och är orolig för hur jag ska bemöta eventuella försök från honom. Men får ta en dag i taget.
Kram på er!

@Smillans Jag sjunger också i kör, lovely ❤️ Började redan hösten 2018. Det blev lite paus pga corona, sjukskrivning och senast valpbestyr, men nästa vecka drar vi igång igen! Nu blev jag påmind om att sjunga igenom låtarna vi fått. Alltid skönt att vara lite förberedd.

Kram 🐘