Senaste kommentarerna i forumet

@Nell Hej! Det var intressant att läsa dina tankar, så långt har jag kanske inte tänkt. Jag är ingen tänkare, men jag tar till mig dina kloka tankar.

Lördag, kaffe i sängen och mina goa hundar älskar att få vara med när jag drar mig. De lägger sig tätt intill och sover så skönt. Det är så häftigt hur de lär sig alla rutiner som vi har. Som nu, det kommer att chillas en lång stund och matte ska gå och fylla på sitt kaffe, komma tillbaka igen. Sedan vet vi när är dags för skogen som vi gillar allra mest! De vet när de inte får följa med oss när vi ska iväg utan dem, då stannar de kvar i rummet och ser lite besvikna ut. Det blir inget farväl vid ytterdörren. De vet när det är dags för mat och kan pocka på om det ifall vi glömt tiden. När man själv tar det lugnt, tar de det lugnt och lägger sig till vila, är det dags för äventyr är de blixtsnabbt med på tåget. Man förstår att de kallas för människans bästa vän, de assimilerar sig och anpassar sig till de rutiner som finns i ett hem.

Skönt med helg, det är mycket på jobbet men det är roligt och arbetsdagarna går fort. Är så tacksam för den inre frid och lugn som jag känner inombords. Det har jag min nykterhet att tacka för. Livet har fallit på plats och varje dag är en ny härlig dag. Idag ska jag fixa gardiner till köket. Köpte i veckan ett fint tyg med grön botten och blommor för att hälsa våren välkommen. Just nu har det börjat snöa igen, men det har blivit mycket ljusare och våren kommer så småningom. Funderar lite på vad jag ska plantera i mina land, funderar på sojabönor. Hann inte med att peta ned vitlök i höstas innan jorden frös till, det gick så snabbt förra året och det finns mycket plats. Kanske potatis, det var många år sedan. Vi får se. Idag är fokus på gardinerna. Köpte även löpare som matchar gardinerna till några bänkar i köket och nya krukor i cement till blommorna i fönstret. Det ska ett bli spännande och roligt projekt.

Nä, nu är det snart dags för en löptur med hundarna så jag sedan kan komma igång med gardinprojektet.

Ha en riktigt fin lördag!❄️❤️

Tack @Såjävlatrött och @has för era kloka ord.

Det är så sant det ni säger. Det där med att riskera en osäker framtid är det som känns jobbigast för mig och som fick mig att lämna tillslut. Jag vill ge mig själv bra förutsättningar i livet och får katastroftankar relativt lätt. Kämpar samtidigt med att ”lita på livet” och ha en öppen hand som du säger @has. Man vet aldrig vad som händer. Men har man en partner som inte inser att alkoholen ger osäkerhet och tillitsproblem känns det som en dålig förutsättning för en framtid, försöker hålla mig i det.

Jag har haft så mycket hjälp av att läsa här i forumtrådarna om er som kämpat längre, 5 år eller 10 eller kanske 30 år i en sån här relation. Det blir dubbelt för mig då jag tänker att jag som bara är uppe i nästan två år kanske ger upp för tidigt. Samtidigt ser jag det som att jag har en chans att komma ut nu innan jag investerar ännu mer tid och kraft, och rent krasst blir mer nedbruten än vad jag är. I de flesta fall verkar det ju inte hjälpa på riktigt förrän man lämnar. Jag fick sitta och påminna mig själv när han satt där och sa saker som jag hade velat höra för längesedan att
1. Han hade aldrig kommit till de här insikterna om jag inte hade lämnat. Så det hade behövt ske ändå
2. Det är fortfarande bara ord och det betyder inget för mig längre (hur mycket jag än vill tro)
3. Jag älskar honom och vill att han ska må bra, för sin egen och sina barns skull. Om det här kan innebära att han gör en förändring så är det ju på något sätt värt det oavsett om det blir vi sen eller inte.

Det hjälper mig att tänka att det också är så viktigt för mig vem jag väljer att skaffa barn med, och även om jag är rädd för att aldrig få några barn är jag ännu mer rädd för att skaffa det med någon jag inte kan lita på. Jag har fortfarande möjligheten att välja bort den osäkerheten i mitt liv, det är inte alla som har det. Samtidig tänker jag åter igen ”men det kanske inte var så farligt, finns många som har det mycket värre eller som dricker mycket mer”. Och åter igen tvivel om jag var tillräckligt tydlig med mina gränser.

Jag känner också att det är jobbigt att vara den som ”gav upp”. Både i hans ögon och troligen hans vänner och familj som inte vet om den här problematiken. De vet inte hur mycket jag har kämpat under den här tiden. Så många timmar jag har lagt på att förbereda mig för att kunna ta upp saker med ”jag” budskap och så pedagogiskt det går för att han ska förstår vad jag menar. Alla timmar jag gråtit och varit förtvivlad av oro för hur det är och hur det ska bli. En del av mig vill förklara för alla hur det faktiskt är bakom hans fasad. Jag oroar mig för vad han kommer att säga till alla. Men försöker att låta dem tro vad de vill, jag och mina närmsta vänner vet och det räcker. Jag kämpar ofta lite för länge, och det är en slags identitetskris i att ”ge upp”.

Det är verkligen så sant att man får skilja på person och beteende. Jag älskar honom men vi kan inte ha en hälsosam relation just nu, det är olika saker.

Jag har alla mina saker kvar hos honom och lever i en väska. Kommer att behöva ses flera gånger gällande praktiska saker och är orolig för hur jag ska bemöta eventuella försök från honom. Men får ta en dag i taget.
Kram på er!

@Smillans Jag sjunger också i kör, lovely ❤️ Började redan hösten 2018. Det blev lite paus pga corona, sjukskrivning och senast valpbestyr, men nästa vecka drar vi igång igen! Nu blev jag påmind om att sjunga igenom låtarna vi fått. Alltid skönt att vara lite förberedd.

Kram 🐘

När du firar 1 år vill jag höra allt om varför det gick så bra att sluta dricka och förbli nykter den sista gången. Vad skiljde den gången från tidigare gånger? Det tror jag många nya behöver läsa.

Kram 🐘

@Vjlo Man kan surra mycket bättre utan alkohol, men kanske inte lika länge. När de andra börjar upprepa sig och alla pratar men ingen lyssnar så är det dags att gå hem. Fyra veckor kvar till ett år!? Wow 🤩

Kram 🐘

@Smillans Tack för fina ord ❤️

@Sattva Åh, det är en jobbig tid för mammor. Min äldsta flyttade till Gbg för att läsa på högskola när hon var 19 år. Hela den hösten grät jag. Vem skulle jag nu göra ditt och datt med? Jag famlade i blindo i flera månader. Samtidigt måste jag säga, nu när hon 26 år, att det är otroligt häftigt att etablera en vuxenrelation med sin dotter ❤️ Så det har du att se fram emot när hon kommer hem från sin resa!

Kram 🐘

@Smillans Wow vad häftigt att du anmält dig till en kör! Jag har också gått i kör och det är så roligt, man får massor av må bra hormoner efter varje sångstund. Ja, det är lustigt med hur folk omkring kan tro att det är en slags kur eller diet man gör när man inte dricker alkohol. Som att ett liv utan alkohol inte blir ett roligt liv, iof det trodde ju jag också innan…bra svar dock! Kanske resten av livet! Folk vänjer sig och bryr sig inte så mycket till slut. Kanske bara de som själva har alkoholproblem.

Ha en riktigt fin lördag, har snöar det men spelar ingen roll, det blir en löptur med hundarna i alla fall😁❤️❄️

@Sattva Minns när min gumma for på sin första långresa och jag lämnade av henne på flygplatsen. Det var ett stort ögonblick och jag grät på vägen hem❤️. Navelsträngen klipptes av en andra gång. Hon gjorde ett instagramkonto så jag kunde följa henne på resan, skriva små meddelande och veta att hon mådde bra. Det var en bra resa som gjorde både henne och mig självständigare och vi kom varandra närmare på ett annat sätt.

Hoppas du får mer ro nu med dina egna tankar och hur du vill fortsätta i din relation till maken❤️

Så var hon iväg, min lilla gumma🥺. Jag är SÅ glad för hennes skull för denna långresa, vilket fantastiskt äventyr att få uppleva❤️❤️❤️

Jag o maken har inte pratat något mer, men det måste vi ju såklart. Har tid till familjerådgivaren nästa vecka, och vill han så är han välkommen att följa med. Vi har ju ett nytt läge nu. Annars går jag själv.

@Amanda L Ja, jag har ofta tänkt på min mans beteende som ett omoget beteende. Inte riktigt vetat hur jag ska hantera det när det började visa sig för mer än ett år sedan. Nu vet jag fullt ut var jag har mina prioriteringar, och då är det lättare...

@Andrahalvlek STORT Grattis!🌟du är en lysande stjärna som visar vägen. Tack!❤️

@Himmelellerhelvette ja men verkligen, livet finns där som en buffé framför oss. Underbart ❤️

Lördag. Jag var på aw igår med mina närmaste kollegor, väldigt mysigt med mycket flams och trams. Blev lite häpen när en av tjejerna frågar mig: hur länge ska du hålla på med det där? ”Det där” som i nykterhet. Jag blev som lite paff och visste först inte vad jag skulle svara. Är det ett problem att jag är nykter? ”Ja du, vi får väl se, kanske resten av livet” svarade jag och skrattade till. Det där jäkla skrattet jag alltid måste lägga till för att situationen inte ska bli så allvarlig 😑
Nå det var hur kul som helst och jag vek av tidigare och köpte med mig hämtmat, asiatisk.
Veckan för övrigt har varit riktigt bra. Hade ju videomöte med Mindler och jag hade som hemläxa att se över mina lång- och kortsiktiga mål. Så svårt! Satt med tomt papper och penna länge och kunde inte komma på nåt. Jag har väl inga mål? Förutom att vara nykter. Det släppte efter ett tag när jag verkligen började fundera över VAD jag vill. Det var en kul och bra övning! Har gått tillbaka till listen i omgångar under veckan och lagt till saker både små och stora. En av punkterna har jag tagit tag i direkt. Jag har alltid velat sjunga i kör men inte vågat. Nu har jag anmält mig till en prova-på kör. Så spännande.
En annan punkt är att jag önskar mera vänner. Jag är ganska själv och skulle vilja ha mer människor i mitt liv, tänker att det kommer väl allt eftersom.
Idag ska jag mest skrota i hemmet, bara vara. Imorgon blir det bus med barnbarn.

Önskar er en lugn och vilande lördag🌼

@Nell Kloka ord och tankar 🙏

Godmorgon i stugan!

@Flarran, jag tycker du är jätteduktig som helt avstår alkohol. Det är riktigt bra gjort av dig! Om du börjar addera kaffe istället så säger jag bara rock on 🤘🙂 Hur blev din sömn inatt? Min blev faktiskt rätt bra och kissarna väckte mig precis innan klockan ringde.

Har morgonstund med kaffekoppen här och har haft tid att vakna till i lugn innan jag ordnar mig inför jobbet. Det är alltid värt att nämna att det är skönt att vakna då det inte blev enheter kvällen innan och som vi brukar säga här i stugan ångrar man ju aldrig att man inte drack igår. Med fortsatt fokus på upprättad och bibehållen energi och motivation vill jag lova mig själv att det heller inte blir några enheter när jag kommer hem sent ikväll.

Nu skapar vi en ny bra dag ❤

En vecka till, fyra kvar till ett år!

Vinsten att dricka är - enligt mig som gjort det tidigare att man kan fly från jobbiga saker. Förlusten är att det man flyr från finns kvar efteråt, och massa tomma flaskor och tommare plånbok. Vinsten att dricka verkar också vara att man sitter och surrar socialt mycket längre, förlusten är ju att surret efter något glas blir trams och oviktigt. Man kan surra ganska kul saker över en kopp kaffe, te eller en promenad :)

Därför att du är i hans klor och är medberoende. Den dag du orkar stå upp för dig själv och fatta ett annat beslut blir det annorlunda.

Hej! @aldro, tittade bara in för att säga grattis till dig för 1 hel månad fri från alkohol. Bra gjort! Det här med tankar på drickande kommer och går lite hur som helst. Sånt känner man då till alltså. Men det bästa om man kan är självklart att inte förgifta kroppen med onyttiga prylar. Då slipper man oroa sig för att åtminstone levern inte mår så bra. Den delen i kroppen är ju som en hel del andra prylar rätt viktig på många sätt.

Kollade i en pärm själv för skojs skull. Hade för 20 år sen ett värde på kanske tre gånger så högt som du. På den tiden drack jag väl inte så värst mycket heller mot vad det lite senare blev liksom. Det var i april nån gång 2004 som mina njurar började spöka, kunde inte pissa på två dygn, det var inge höjdare kan jag säga. Fick vid den tiden även högt blodtryck och dimsyn samt sus i huvudet, något som jag fortfarande har kvar. Tänk om man hade varit klok och slutat med drickande av alkohol direkt efter det besöket hos den privatläkaren...

Då hade man kanske sluppit en hel del kommande kroppsliga besvär i övrigt också. Måendet psykiskt generellt hade då idag säkert också varit ett helt annat skulle jag tro. Men det är lätt att vara efterklok. Kroppen tål rätt mycket, men det skadar väl inte att vara lite rädd om den kanske, den är ju trots allt bra att ha med sig i någorlunda skick under livets gång så att säga. Försök att köra på som alkoholfri så länge du kan är då mitt tips.

Ha en fin lördag kompis!

dag 32 imorrn. tagit prover . inget uttalande från läkare än men kollade på 1177. verkade se bra ut tror ja iaf. Alat va väl 0.5 efter en månad och GT 0.2 . har haft tankar kanske dricka imorrn men kosten o dieten o målen säger emot . saker e lite jobbigt oxo. men ja vet inte ja tar en dag i taget. tänkte tex idag oxo.. men ja skippade de .

Denna gången kanske du går vidare istället ?🙂

@cama83 Så fint att du hittat hit! Det låter som du behöver ta itu med alkoholen. Här finns hjälp genom alla erfarenheter i trådarna. Så läs och skriv ofta. Det har hjälpt många. Det finns också en Alkohollinje som du kan ringa. Det kan ju vara bra då du har en lite speciell bakgrund. Kanske kan de ge råd om hur du kan gå vidare…
Det finns också ett alkoholprogram med stöd och tips.
Själv har jag varit fri frpn alkohol snart ett år och det var värt alla ansträngningar. Livet kan bli så mycket bättre och roligare…
Lycka till och berätta hur det går!❤️🙏🏻

@Cashsmash Låter mysigt med småbarn och kaffe!🥰

@Sorgsen-sorgsen Jag känner samma med alkoholen och Campral fugerar verkligen som ett mirakel för mig. Jag la mig platt in för vårdcentralen och fick snabb hjälp.

@mia c Av det lilla jag förstått sedan jag började med Campral så verkar inte ens vänner som är läkare ha koll på medicinen. Jag tror du ska stå på dig i ditt krav på att få Campral utskrivet. Byt läkare, ring 1177 mm. Var öppen som en bok.

För min del så skrev läkaren ut 1 år utan att jag träffat personen… dock hade hon kontakt med terapeuten jag gick hos.

@Åsa M Jo, känner igen mig. Det där med dagbok måste jag ta tag i, vänner är svårt att prata med då jag har ganska få nära jag pratar med. Den närmaste vännen jag har lever i en relation med en kille som hade exakt samma problem som min men enligt mig är den killen snäppet värre då jag uppfattar att han är rent ut sagt elak. Det gör att när jag pratar med henne så kryddar det på min normaliseringsprocess och jag tänker "det kanske inte va så dåligt ändå?" när hon berättar hur hon har det.

Psykologen berättade om mina anknytningsproblem och jag har läst flera böcker om ämnet. Dessutom har jag fått en samtalskontakt via VC. Det går åt rätt håll men jävlar vad man är less på att invänta tiden, det är bara det som lättar ångesten tycker jag