Senaste kommentarerna i forumet

@Frostbiten hemskt ledsen men du bör lämna. Tänk om du sitter i samma läge om 15 år med två barn som utsätts?

Hej
Jag minns att du skrivit här tidigare, välkommen tillbaka. Såg att din första träd var redan 2019? Då är du inne på år 5 av att försöka dricka kontrollerat eller hoppas att du ska vara en måttlig person.
Att komma till insikt om att man måste förändra något i sitt liv är utmanande men också väldigt befriande (så småningom)
Ge dig själv den här chansen, ta tre månader till att börja med och låt kropp och hjärna läka, läs och skriv massor här! Kram 🤗

@vår2022 jag har försökt hitta policyerna, var står de?
Jag är borta över helgen och är hos mina föräldrar och bror. Mår ok. Jag är nykter. Det är som sagt viktigast nu.

Nu jäklar har golven fått sig en omgång. Både i hallen och faktiskt köksgolvet med så att det inte skulle se så ostädat ut i köket liksom. Man ska nog skura hallgolvet oftare än var femte år tror jag. Har nog inte skurat detta golv sen 2018 på hösten nån gång efter min fars frånfälle liksom. Nu ser det ju riktigt fint ut. Man kan ju nästan tro att det bor en normal människa här...

Vilka minnen som kom vid skurningen. Tänkte på gamla mormor när man var yngre och föräldrarna var igång så att säga. Morsan hade ju inte orkat städa på en massa år. Manodepressiv sjukdom eller bipolär, som det väl heter numera tar ju på en människas krafter liksom. Kanske det var därför ens gamla mormor besökte morsan om torsdagarna när man var skolgrabb och gick i högstadiet.

Det var ett förfärligt städande och ibland fick man en peng om man gick ut och piskade mattor och såna där prylar. Men tiden gick ju, och till sist var hon ju en bra bit över åttio år, så de sista sju åren eller nåt sånt där så orkade hon ju inte hålla på. Då då lejde hon bort jobbet till denne skribent. Två hundra spänn satt ju inte illa Det fick man en hel del pilsner och portvin för.

Morsan visste väl att man drack en del pilsner redan innan man plötsligt fick en sådan till synes oemotståndlig städlust innan mormors torsdagsbesök. Inte kunde hon väl koppla det till min då ständiga pengahunger. Men på nåt vis så blev hon ändå förgrymmad på mormor och sade ilsket så här till farsan: Var enda gång mamma har varit här så går grabben ut och super sig full.

Farsan tänkte ju i lite andra banor, han fattade att mitt städande nog handlade om nån belöning. Så han röt ju ifrån till mig och sade: Vad sjutton ger kärringen dig egentligen?! Har ju aldrig varit nåt vidare bra på att ljuga, så man sa ju som det var, att man fick 200 spänn. Då blev han förbannad och sade: Ja, inte ska då hon behöva betala för att det ska vara rent här i huset.

Sedan fick man två hundra spänn av honom också för städning av huset. För av någon märklig och för mig tursam anledning var det aldrig någon som märkte att farsan också betalade för kalaset. Det sägs väl att tala är silver och tiga är guld. Det stämde då väl in på mig när det gällde städning hos föräldrarna på den tiden. Man fick ju dubbel lön så att säga för att städa glatt och hålla käft. Tänk, en sån luring man var. Får nog be Herren om ursäkt om man ska få några vingar liksom...

Men tänk vad törstig man blev efter detta slit och släp. Städning sopar ju mattan med hästlängder så att säga mot att ta sig en rask promenad i dagsljus liksom. Kände först för att svepa en hel liter med alkoholfri söt och god cider efter detta träningspass. Men gör man så blir man ju bara ännu fetare än vad man redan är. Så i skrivande stund dricks det kallt kranvatten ur ett stort grönt glas medans man funderar över hur man kunde få för sig att städa som en galning mitt på blanka Trettondag jul...

Det måste nog bero på att man är nykter för första gången en sån här helg på över kanske en tjugo år eller nåt sånt. Får nog fira det här städkalaset med att fylla på glaset med vatten nu, för det krävs ett till känns det som. Tänk, vatten det använde man ju mest till att bada i... Och de sista fem åren lite mer frekvent, att göra sin egen mäsk på socker och jäst till brännaren. Som producerade många av de droppar man sedan boostade billig öl och saft med när man blåste bolaget så att säga.

Nu har jag halsat ett glas vatten på sittande fot! - Så, kan man väl inte säga eller skriva. Det låter ju inte riktigt klokt. För nog heter det väl stående fot, även om man sitter när man skriver... Förresten det var ju gott med lite vatten för en gångs skull och inte bara en massa läsk. Tänk, nu luktar det ju riktigt fräscht här inne. Städning i en rimlig dos ibland är nog inte helt fel.

Ha en fin kväll!

@Torn Hipp hurra även härifrån! Så bra det där du skriver att sluta oroa sig utan bara ägna sig åt att lösa problem i lugn och ro. Det har jag otroligt svårt för, men nu är jag i alla fall mindre stressad än när jag drack. (Nu snart elva månader sedan...) Allt blir bara bättre utan gift. Helt rätt.:)

@Grävling Frågan är om det är du själv eller beroendet som säger att du inte vill sluta dricka?
Det låter inte som alkoholen varit någon tillgång eller något bra för dig?
Ett liv utan alkohol är så mycket bättre om man vet att man inte kan kontrollera spriten.
Ingen som lyckats slutat här verkar ju sörja att de slutat, tvärtom. Gör ett försök vet jag!
Ta en dag i taget och sätt målet på tre månader... Läs och skriv mycket här också, det hjälper. (Jag började också vid 14, och önskar bara att jag slutat förgifta mig tidigare... Kram :)

@Flarran Jadå! Skönt att tankarna på alkohol börjar släppa för dig. Och bra med goda alternativ !
Ha en skön kväll! :)

@Skogen__ Så tråkigt, men beroendet är ju lurigt. Det tråkiga är ju att suget återkommer efter att man druckit.
Försök igen och gör planer för hur du ska göra när suget kommer. Träning och yoga! ska tydligen vara jättebra. Att röra på sig är ett bra sätt att få bort sug i alla fall.
Och oftast hänger det ju inte i så himla länge... Det ÄR jobbigt i början, men suget försvinner och livet blir så mycket bättre... Kram och lycka till. Du kan! :)

@Smillans Så tråkigt att detta hände, men så skönt att du är nykter. Då får det i alla fall inte ännu större proportioner än vad det faktiskt har. Det räcker ju ibland med verkligheten som den är...
Kram och hoppas allt blir bättre snart.

Du kan prata med hans chef om hur han mår. Jag arbetar på samma arbetsplats som mitt ex, och jag fick rådet här att göra just det. Han fick hjälp efter det, men han fick också ta konsekvenserna av sitt missbruk. Han blev av med sitt chefsjobb, ekonomi- och personalansvar och han blev omplacerad. Han blev ålagd att ta emot behandling.
För mig var det en enorm lättnad att hans chef tog det på allvar, för bördan lyftes från mig. Nu har det gått tre år och han arbetstränar fortfarande.
Gör honom den tjänsten - arbetsgivare är skyldiga att hjälpa sina anställda. Som anhörig når man inte alltid fram. Mig lyssnade han inte på, alt gav svar som jag ville höra (Ja, jag ska söka hjälp, ja, jag ska sluta dricka, bla bla bla) men när den som står för lönekuvertet ställer krav så är det plötsligt annat ljud i skällan.

@Lunaloo jag kan garantera till 100% att det är inte du som har fått honom att må dåligt. Han är missbrukare. Det har inget med dig att göra. 🤗

@Livelytree Ok. Om jag räknar rätt så drack du alltså alkohol i torsdags fyra dagar efter nyår. Vad var det som fick dig att ta det beslutet? Hur var det att dricka alkohol? Njöt du av det? Hur kändes det efteråt?

@vår2022 Tack för ditt stöd. Alkohol är helt värdelöst. Det är som att låna pengar till roligt hög ränta. Det är gött i början när man har alla pengar på sitt konto men sen kommer det surt efteråt när allt ska betalas. Man måste inse att man inte kan fly från sig själv och man måste kunna hantera sina känslor utan en massa bedövning. Man har inget val helt enkelt.

@starten på det nya Grattis till 2,5 år!🥳🌺🎉. Så härligt att det gått så bra. Du ska verkligen vara stolt över dig själv❤️

@Denlillamänniskan Jag tänker att om man är av och på i drickandet eller dricker mindre mängder så underhåller man sitt beroende, man får inte riktigt de effekterna som man får av ett längre uppehålla av alkohol. Jag fick det inte i mitt tidigare av och på drickande. Hjärnan hinner liksom inte återhämta sig från alkohol och blir nog rätt förvirrad vilket påverkar oss. Jag mådde heller inte bättre av att dricka och verkligen inte dagen efter, men det är ju beroendet och suget i hjärnan som styr. Sen lurar man sig själv rejält när man ”tror” att man kan hantera alkohol efter några dagars uppehåll, eller det är ju beroendet som styr, den lilla alkoholdjävulen. Så ta kommandot i ditt liv och testa ett längre sammanhängande uppehåll, man rekommenderar 3 månader för att det ska hunnit ske en återhämtning i hjärnan.

Ha det gott!❤️

@Frostbiten

Som svar på din fråga: du kan varken säga eller göra så mkt.
Du kan uttrycka hur vad du ser, hur du känner genuint men du är egentligen helt maktlös inför hur han vill leva sitt liv eller rättare sagt hur han väljer att leva sitt liv.
Kram

@Rustning Vad bra att du inte ska dricka och ducka dina känslor. Det kan vara tufft, men egentligen är det ju bara sina egna känslor och sig själv som man möter. Jag upplever att ju mer jag öppnar upp för att möta mina känslor desto mindre farliga känns de. Många gånger jobbigt men äkta. Så om man nyfiket undersöker och möter sig själv så kan det bli en spännande resa och leda till att man kan göra en förändring i sitt liv som gör att man mår bättre😁

Kämpa på och ha en fin dag!❤️

Hej,
Jag är ny i detta forum och vet inte egentligen vad jag söker efter genom att skriva här. För 6 år sedan när jag var 19 år träffade jag min nuvarande sambo. Under vårt förhållande har alkoholen varit en stor och bestående del av hans liv. Alkoholen har inte bara påverkat vårt förhållande men också resulterat i förlusten av många vänner och jobb. När det var som värst för cirka 4-5 år sedan förekom våld i olika former. Jag var beredd att lämna honom men då sökte han hjälp, fick medicin mot psykisk ohälsa och samtal med en terapeut. Efter detta har förhållandet varit mycket bättre och utan fysiska inslag, även om alkoholen, skuldbeläggandet och de elaka personliga kommentarerna inte helt försvunnit. Inför, under och efter jul- och nyårshelgen 2023 i samband med hans första semester sedan han började arbeta på samma arbetsplats som mig har alkoholintaget ökat påtagligt igen för första gången på länge. Utöver de elaka personliga kommentarerna och hot om att han ska skada sig själv eller ta sitt liv om jag sover på natten när han har ångest och är påverkad har han för första gången sjukanmält sig från jobbet pga. abstinens, ångest och för att få en möjlighet att dricka. Jag ska prata med honom igen när han sovit ruset av sig men undrar här kanske främst om det är någon som har några tips på ytterligare åtgärder än att prata (vilket hjälper för stunden men inte leder till någon förändring i längden). Han är en otroligt fin person när han inte dricker eller mår psykiskt dåligt, men det är ett bestående inslag och en del av mig vet att jag inte ska behöva utstå detta i ett förhållande men känslorna säger emot.

Ledsen för långt inlägg men vore tacksam för alla tips på vad man som anhörig kan göra för att hjälpa sin partner när han inte längre lyssnar.

@starten på det nya Grattis till 2,5 år som nykter! 🥳🥳🥳 Att fullt identifiera sig som en person som inte dricker alkohol gör att man lever livet mer rakryggat. Och offerkoftan är uppeldad!

Kram 🐘

@vår2022 Tack för ditt engagemang! Jag har ju dragit ned rejält under hösten på mitt drickande, men det har inte riktigt haft den effekten på mitt mående som jag hade hoppats på. Trodde jag skulle just må sådär toppenprima som de som släppt alkoholen beskrivit. Blev faktiskt lite besviken... Men kanske total avhållsamhet är en bättre strategi? Jag mår ju inte bättre när jag dricker och definitivt inget vidare när jag nyktrar till. Sen har jag varit nykter i några dagar, tycker att jag känner mig hyfsat balanserad och då är det ju gott att få skämma bort sig med vin till middagen (och sen några glas till såklart). Feststämningen har väl inte riktigt velat infinna sig mer än en kort stund. Nu ska jag inte breda ut mig i någon annans tråd, men jag kände igen mig lite i Rustnings beskrivning, och det kändes fint.

@flarran jag kan bara instämma med föregående, du är beundransvärd! Glöm inte att sträcka på dig och ösa lite ved på självkänslan. Det är mäktigt, den förändring du jobbar med. Ha en fin dag!

God förmiddag i kaffestugan. För närvarande på utflykt i Irland med min bror, väldigt trevligt. Märker dock att det är svårt att hålla vecko-alkoholbudgeten, får se hur jag skall hantera det. Hoppas att ni andra har en bra helg, jag har för mig att du är ledig @Natalia?! 🤣

@Emilia Tack för tipset, den ska jag skaffa.
@Källarmannen Du är inte ensam om att trilla dit. Visserligen har jag räknat mina enheter, men det har blivit ett par fler per dag än avsedd budget under de senaste två dagarna. Nu är det skärpning som gäller här hemma.
@Påvägmothälsa Härligt att följa din resa. Strongt av dig att avstå <3
@prinsessa Inte fått tag på boken ännu, men den står som nr 1 på min lista :-)
@Natalia Är du helt säker på att du är ledig? ;-)
Kram!!!

@Livelytree Ja ångesten man har när man vaknar efter att i all hast klämt ett antal öl kvällen innan. Man ligger där och tänker på alla saker man sagt på fyllan. Munnen som bara går och går. Sen kommer oron över hälsan. Förstör jag min kropp? Är den förstörd? Är det för sent? Nu ska jag betala priset för min svaga karaktär. Jag är en dålig människa. Inte som de andra. Och alla livets problem som förstoras och nagelfars i ottan där man ligger och tycker synd om sig själv. Jag brukar tänka på det där när jag får sug efter alkohol. Man kanske somnar om tillslut. Vaknar igen med ångest. Släpar sig upp. Trycker i sig nått att äta. Lätt huvudverk. Trött. Man ska ta bilen och räknar efter så att man inte har en mätbar andel alkohol kvar i blodet. Det är lördag. Bolaget stänger kl. 15. Man måste dit och köpa tillräckligt för att även ha lite på söndagen. På eftermiddagen blir man sugen igen. Så sitter man där på kvällen igen och drar öl efter öl och munnen går. Självförtroendet växer.

Idag är det 914 dagar eller 2 år och 6 månader sedan jag drack alkohol senast.
Jag tänker inte på det så i vanliga fall och det känns lite konstigt att se det i skrift och jag kan inte låta bli att känna mig riktigt stolt för vilken resa det har varit.
Förr så tänkte jag rätt mycket på vad som hänt tidigare i mitt liv och då framförallt vad som jag då upplevde som orättvisor eller annat som jag tyckte andra gjorde emot mig.
Idag ser jag det inte så och brukar inte heller se i backspegeln men idag kan jag inte låta bli. För det är alltså mer än 3 år sedan jag berättade för min chef om mitt alkoholberoende, berättade för mina anhöriga och påbörjade resan som inte alltid varit spikrak men ändå vilken resa det har varit och är :)

Jag föredrar att leva i nuet och jag mår så mycket bättre idag än då såklart. Alkohol är verkligen inget jag tänker på alls eller känner något sug efter, jag har helt enkelt blivit en sådan som inte dricker alkohol och det känns stort att skriva det.
Jag har lärt mig mycket om mig själv under den här resan och det mesta är ganska självklart egentligen till exempel det är inte alltid alla andras fel, ibland är det faktiskt mitt fel också och hur jag är i mina relationer privat och på jobbet påverkar vad jag för tillbaka. Kort sagt det är inte alla andra det är fel på, iaf inte alltid ;)

Man kommer också riktigt långt med att vara ärlig emot sig själv och andra och inte hålla inne på saker, våga prata om det ibland förstår andra och kanske till och med håller med. Ibland så ser man saker på olika sätt och det är också okej för livet vore väldigt trist om vi alltid håll med varandra. Hur skulle man då utvecklas som människa?
Ibland så frågar folk hur man slutar dricka alkohol och jag ser det som att det är lätt att sluta dricka det svåra är livsförändringen det medför och jag tror att för att bibehålla en nykterhet så måste man förstå varför man dricker och då på djupet och göra något åt det. Men också som bland andra @Andrahalvlek brukar skiva lära sig leva nyktert och skapa nyktra vanor vilket är lättare sagt än gjort.