Senaste kommentarerna i forumet

Det är medberoende i ett nötskal. För mig krävdes det att jag behövde bli triggad och jävligt förbannad för att ta mig ur det. Hoppas du hittar din triggar snart också, så där kan du inte ha det. Livet är kort och energin behövs till annat!

@B.Å @Himmelellerhelvette Ja denna ångest kanske är kroppens egna försvar att nu är det banne mig nog. Jag kände mig sjuk, som en urvattnad trasa, en spillra av mig själv. Skammen ska vi inte tala om… Nu känner jag ingen skam längre, skammen är för mig starkt förknippad med att jag kände mig misslyckad. Jag har typ aldrig gjort bort mig på fyllan, har alltid supit i smyg och rätt så kontrollerat. När berusningsgraden blev för hög gick jag och lade mig och däckade i princip när huvudet träffade kudden. Vaknade sedan upp vid tre-fyra på morgonen men dubblerad ångest men var egentligen för trött för att känna skammen. Den uppstod senare på dagen och i kombination med ångesten såg jag bara en utväg och det var att försvinna in i dimman igen. Så då drack jag på nytt…. Mina återfall har varierat mellan 1-5 dagar innan det liksom blev nog. Då orkade jag inte mer, kroppen var nerkörd och psyket raserat. Jag tänker mycket på att jag aldrig mer vill återfalla för det är så destruktivt för hela mig. Att skriva här och liksom få på pränt hur vidrigt jag hade det i min bubbla hoppas jag kommer vara till hjälp när förhandlaren dyker upp. Får bara genom att skriva nu flashbacks och genom att aldrig glömma och aldrig tar det där första glaset (eller klunken… att dricka ur glas gjorde jag inte vid återfallen, flaskor med skruvkork skulle det vara så jag kunde gömma dem…) slipper jag detta. Så jäkla primitivt att jag som är både väluppfostrad och välutbildad klunkade ur en flaska i smyg. Alkoholen förändrar verkligen ens jag.
Snart dags att sova, tidig morgon imorgon. Kaffemaskinen laddad och det kommer smaka så gott🌱

@LSB jag menade bara att missbruk kan vara allvarligt nog för att man inte ska få ha egen vårdnad, men psykisk sjukdom på det är nästan en garanti att man bedöms mindre lämplig som förälder. Det är väldigt skrämmande för barn och det riskerar också att medföra att de själva utvecklar psykisk ohälsa om de växer upp i en sådan miljö. Om du inte är nöjd med handläggaren på socialtjänsten så be om att få byta. Min väninna hade bra handläggare hela vägen upp i familjerätten och hon fick egen vårdnad om barnen utan problem.

Hej allihop! Nu är det 3 veckor sen jag drack sist... waow, jag firade min 40 års dag i fredags... jag hade festen som jag hade ångest för.. jag var nykter. Det fanns alkohol för de som ville. Men jag klarade det!! Jag hade tom trevligt. Kul. Jag kunde prata med folk utan alkohol, det trodde jag inte. Jag har haft ångest och svettats. Jag har skrikit på unätterna. Det ända jag måste göra nu är att möta mina känslor utan att döva dom. Det är det som varit och är läskigt och jobbigt. Men jag är ok. Jag mår ok... jag ska och jag vill. Ibland blir jag sugen men det går över fortare o fortare. Känner mig piggare. Jag är glad att jag kan titta in här Ibland. Kramisar till alla alkisar♥️

Verkligen @has. Priset blir ju alldeles för högt. Samtidigt tänker jag att det är viktigt att komma ihåg att man gör det av kärlek. Ett missriktad form av kärlek som stjälper mer än hjälper. Än dock kärlek.
Min fru har iallafall återigen ett återfall. Jag hörde det när jag ringde henne efter jobbet. Förr hade jag åkt direkt hem och hjälpt henne. Se till att hon inte fylleringer en kompis, ramlar och slår sig eller annat. Nu åkte jag till gymmet. Som jag hade planerat. Hennes chef har begärt möte kopplat till hennes frånvaro (pga alkoholen) imorgon. Jag vet om hon mår extremt dåligt över detta och kommer försova sig till detta möte ifall jag inte väcker henne. Det skulle göra situationen ännu mer ångestfylld för henne. Och vet ni vad? Jag kommer låta henne försova sig. Det är inte mitt jobb att se till hon går upp till jobbet. Lika lite som det är hennes jobb att se till jag går upp till mitt.
Ikväll har jag mest känt sorg. Att se ens livskärlek långsamt ätas upp av ett missbruk har varit fruktansvärt. Jag förstår nu att jag inte kan påverka missbruket. Men det är ändå så sorgligt. Nykter är hon världens finaste.

@Smillans Spontant tänker jag att det inte är några bra vänner som beter sig så. Bra vänner driver inte med en, eller utnyttjar.

Jag tycker att du ska stå upp för dig själv genom att tala klarspråk. Inte på ett arg sätt, bara säga som det är. ”Nej, jag vill köra själv för om jag ska vänta på andra kan jag inte köra när jag själv vill.” Och ”jag blir ledsen när du driver med mig, kan du sluta med det är du snäll.”

En viktig del i den nyktra resan är att 1) identifiera vad det är som skaver, 2) stå upp för sig själv och sina egna behov. Om man lyckas med det blir allt lite mer stillsamt inombords.

Kram 🐘

@Smillans Alltid lika trevligt att få en hälsning ❤️

Kram 🐘

@Margareta123 vad bra att du har berättat, tror det blir mer ”på riktigt” när man gör det.

Jag är för rädd, har bara vågat berätta för en person i mitt liv, men det kändes väldigt bra :)

@Smillans Tack! Känns som om jag inte kan lita på mig själv bara!

Tack, jag har även berättat för några nära och kära att jag inte vill utsätta mig mer för fara. Att jag vill välja bort alkoholen. Det vet jag att även de tycker.

@Margareta123 hej och välkommen.

Vad bra att du har bestämt dig för att vara nykter under en längre period. Jag känner igen mig i det du skriver om utflugna barn och hur man (på impuls) kan sitta och häva i sig. Det är en dålig vana vi har och denna dåliga vana bidrar till så mycket onödig ångest och elände.

Att ta en dag i taget och ha kortsiktiga mål (i början) har hjälp många som oss. Det hjälper också att läsa här och skriva av sig. Här finns det så många omtänksamma och kloka människor som peppar och ger råd….så jag hoppas verkligen att du fortsätter vara här med oss, vi är med dig hela vägen och här går alla mot ett och samma mål.

Du är modig och har tagit ett klokt beslut.

Kram

Lever själv , har vuxna barn och många barnbarn. Dricker inte så ofta , men när jag dricker blir jag så jävla full. Kan hälla i mig hur mycket som helst. Får minnesluckor. Blir störig. Har ångest dagen efter som oftast när alkoholen går ut eller att jag gjort tokiga val. Vill välja bort alkoholen men blir, impuls och tänker inte på det i stunden. Ska vara nykter året ut nu är mitt mål. Vill inte utsätta mig längre. Så mitt problem känns som att det är impulsiv kontrollen som ställer till det. Och att jag blir som en svamp. Har pratat om det i många år men väljer detta gift i allafall.

@Se klart Tack snälla för din omtanke ❤️
Jag funderar på om mitt medberoende till henne blir värre när jag själv mår sämre för emellanåt går det väldigt bra. Jag tror det mesta handlar om att jag önskar jag kunde hjälpa mer men vet att jag inte klarar av det för då får jag sån ångest, så jag får ångest för att jag inte hjälper henne med att umgås men jag kan inte umgås för jag mår för dåligt av det. Det blir så dubbelt. Jag älskar henne och det är en så enorm sorg i att hon är en så otroligt fin människa egentligen. Det känns som jag borde hjälpa mer men då blir jag för involverad och dras ner…. Hon besvärar mig inte längre, jag har dragit en gräns och hon har accepterat den….Jag önskar bara att hon kan få en mening med sitt liv och bli lycklig i den🙏❤️

@Himmelellerhelvette så är det för mig med. Det sista ångest var så brutal att jag knappt kan andas när jag tänker på den. Kan det vara för att vi för en gångs skull red ut den?

Aldrig mer 💪

@Smillans hej på dig, vad kul att du uppdaterar. Jag läste faktiskt din tråd i helgen och din resa är så inspirerande så jag tycker det är hur kul som helst att du vill börja hänga mer här!

Dock inget roligt att det skaver….hoppas de som har kommit längre hoppar in här med sina kloka och varma tankar/råd kring det hela. Jag kan bara säga, så bra jobbat av dig….jag tänker bli som du ska du veta!

Kram 🥰

@Andrahalvlek ville bara säga hej 👋🏼 och bra påminnelse att lägga in om lite ledigt under hösten🌻

Jättebra @Ny dag! För mig var det det som var droppen tillslut också, ångesten sista veckan jag drack var den värsta och det sitter kvar än, rädslan att hamna där igen! Du är fantastisk! Kram

@Odågan heja dig! Alkoholen är en sån falsk vän som inte vill nåt gott. Starkt av dig att göra slut🌷

Det är september och officiellt höst nu. Känns helt ok, jag är nöjd med sommaren som varit.
Jag känner mig lite off på allting just nu. Vet inte riktigt vad det beror på. Känner mig lite ensam och ”kal”. Kände när jag tänkte på att gå in här och läsa ”åh gemenskap”, har inte varit här sen jag skrev sist. Kände saknad, jag har ändå följt många sen juli förra året.
Det var min trygghet under många månader att gå in här och läsa, det var som att jag lärde känna många av er bara genom att läsa och jag kände mig mindre ensam. Ska nog komma hit oftare ett tag nu, för de gör mig gott.
Jag känner mig så utanför i vissa sällskap, som en udda fågel. Jag blir irriterad också när det känns som att jag blir utnyttjad för att alltid köra. ”Åh kan du hämta mig också?” Känner mig taskig om jag säger nej och jag har märkt att det faller inte i god jord om jag motsätter mig. Det ska skämtas på min bekostnad och drivas och skojas så förbannat. Försöker att dra mig undan men då blir jag ännu mer ensam.
Känns som att jag får vara på min vakt hela tiden.

Ska läsa lite hos er andra nu.
Önskar er en fin dag🍂

Slumrade till i nån timme och drömde lite konstigt om att ena väggen i ett rum i en garderob bredvid sovrummet hade spruckit i ett hörn och gått sönder liksom. De var så att man kunde se rakt ut och in i trappuppgången bredvid. Det var en rätt så konstig dröm som man hade en stund efter att ha ätit en makrillmacka, burksallad, lite chips och druckit ett glas mjölk. Det blev väl lite för kraftig påfyllning av mat i magen direkt innan en vilopaus kan jag tänka.

Tolkade själv den lite knepiga drömmen som att jag nog utan att man medvetet tänker på det, eller ens behöver det, känner en oro eller otrygghet på något sätt. Borde väl städa och hålla lite bättre ordning kanske sade mig en känsla. Men har så himla lite energi, så man får väl ta sånt i små steg lite då och då allt eftersom man orkar. Men det är då tack och lov ingen direkt misär.

Man ska då inte äta allt för kraftigt och sedan gå och lägga sig. Det har man ju hört och läst ibland. För då ska man ju kunna drömma lite konstigt, och drömmen ifråga var då rätt knepig alltså. När jag vaknade så kände jag mig lite tom och nedstämd och var inte helt nöjd med att jag väl inte än är helt återställd efter en massa år av misshandel av kroppen med alkohol. Njurarna är väl inte i toppform kan jag tro då en allmänläkare ju skrev om lite dåliga värden. Men försöker få i mig mera vanligt vatten än vad jag egentligen är törstig på, då jag ju är lite dålig på att sköta vätskeintaget.

Har då nu varit duktig och hällt i mig 6 deciliter med kranvatten i stället för en energidryck som ju inte ska vara så bra med dess märkliga kemikalier, men som på nåt sätt ibland känns som lite roligare att dricka än bara vanligt kranvatten på nåt sätt. Inte för att jag dricker en massa energidryck, då det väl blir kanske max en 2-3 stora burkar i veckan. När jag förra året började skriva här då var min vikt 103 kilo och den ligger lika nu. Det säger att jag tillför precis den energi som jag gör av med.

När det gäller vikt och det här med ämnesomsättning har jag kommit fram till att jag väl borde stoppa i mig ungefär hälften mot det antal kalorier som kroppen gör av med. Mindre portion och mera motion brukar jag tänka. Då skulle jag säkert börja gå ned i vikt rätt snart, vilket väl kroppen skulle uppskatta. Skulle väl kanske även kunna vara något som väl bidrar till lite mera ork rent generellt också.

Borde väl alltså planera en vettig matsedel för en vecka med goda och nyttiga rätter att hålla mig till har jag tänkt på ibland. Men jag är inte så duktig på att vara så värst duktig. Borde även promenera mera, men det har inte riktigt blivit min grej än, men man får väl arbeta på det också kanske. Bara ta en promenad åt nåt håll utan ryggsäck så att säga. Många borden blir det, som man förstår skulle vara ett bra görande i vardagen alltså.

Det blir ibland att jag tröstäter, men det är inte större mängder mat än tidigare år jag stoppar i mig. Men ämnesomsättningen minskar ju för vart år som går har man förstått Försöker då undvika chips, läsk och godis, men ibland är jag inte så himla bra på att vara så bra. Men nykter och alkoholfri det är jag i alla fall och avser att fortsätta med att vara så länge det bara går. För det är ju faktiskt en grundförutsättning för det mesta så att säga.

Det var trevligt att ni tittade in och skrev lite här @Andrahalvlek @Carisie @B.Å sånt gör att det känns som att det ibland ändå är en mening att kämpa på vidare som alkoholfri. Jag är inte alltid så duktig på att kommentera inlägg och skriva till alla kompisar här på forumet alltid, men jag tänker då på er alla och önskar er allt gott ska ni veta.

Ha en fortsatt fin dag!

Hej!

Dag 1.

Nu måste jag förändra mitt liv på allvar. Det går inte längre, jag hatar mitt liv. Jag förstör mina relationer och sakta hela mitt liv. Ingenting är roligt längre. Kroppen orkar inte längre. Har varit full varje dag så långt tid tillbaka att jag knappt minns.

Har dejtat en fin kille hela sommaren och varit full varje gång vi setts, han har inte förstått någonting. Nu dumpade jag honom och ångrar mig men känns inte rättvist mot varken honom eller mig när jag inte varit vid mina sinnes fulla bruk.

Jag behöver ge det nyktra livet en ärlig chans men ändå tvekar jag. Alkoholen har varit min tröst och bästa vän i så många år.

Ska gå på ett AA-möte ikväll.

❤️

@Amanda L 👍🏻

@B.Å Tack! Ja jag tror på att dela med sig. För när man skriver ner något så blir det mer påtagligt. Mer sanning. Jag "tar åt mig mer" av det skrivna ordet. Jag är dock lite försiktig eftersom jag inte är helt alkoholfri - men nära på iaf och lutar mer och mer åt det hållet. Men full har jag inte varit sedan i februari och det känns så långt bort men känslan ligger mig nära vilket jag tror är en förutsättning för att inte vilja gå den vägen. Att jag vet hur nära vägen rakt in i mörkret är. Aldrig mer!

Jag låg och lyssnade på ett av mina favoritavsnitt av "en beroendepodd" med Markus Enochsson avsnitt 68 (om du inte lyssnat så rekommenderar jag det finns på Spotify bla. Även om han missbrukade det mesta innan han blev ren och numera är beroendeterapeut så är det ett fantastiskt avsnitt som får en att förstå hur man hela tiden flyttar gränserna framåt men han kommer också med konkreta råd och idéer hur man kan tänka i sitt tillfrisknande. Det är han som inspirerat mig till morgonmeditation och kvällsinventering. 🙏🏼

Ja är det inte konstigt? Att kontroll kan leda till frihet? När det var friheten vi "behövde" för att släppa på kontrollen?! Alla insikter som kommer till en...

Jag önskar dig en fantastisk dag
🩵

@Carisie tack du för att du läser, uppmuntrar och delar med dig. Jag läser också det du skriver – dina insikter hjälper mig på min resa. Vi gör det tillsammans ❤️

Håller med om att just känslan av att ha kontroll över sitt liv är viktig.

Som du säger, alla morgnar man vaknade upp och det första som hände var tanken ”vad hände igår, hur hamnade jag i sängen, pratade jag med någon…”.

…Blir nästan gråtfärdig av äckel när jag tänker att så såg mitt liv ut, för inte mer än 6 veckor sedan. Tänk att man utsatte sig själv för allt detta.

Så skönt att bli fri och ge sig själv en andra chans på livet 😍

@Påvägmothälsa 👋🏼 Hej 👋🏼
Ja men vet ju aldrig hur länge man får behålla sina föräldrar. Min far dog för 3,5 år sedan och hade en del sjukdomsbagage men var ändå pigg och frisk (han blev 76). Min mor är 74 och har *peppar-peppar* noll sjukdomar eller krämpor. Promenerar en mil varje morgon - nästan så man blir irriterad 😂 Hoppas jag får behålla henne länge även om hon retar gallfeber på mig emellanåt 😂

Härligt att du varit så produktiv! Är det ett resultat av mindre etyl?

När jag kommer hem & ska jobba så är det bara en månad kvar på jobbet. EN! Sen är det nytt jobb & nya utmaningar 🙏🏼

Hoppas du får en fin tisdag
🩵