Senaste kommentarerna i forumet

Fantastiskt med 10 månader @varafrisk
Heja dig att klara att hålla i nykterheten med allt du går igenom.
Vad gäller jobba mycket eller lite- så tycker jag ser svänger över generationer. Mina vuxna barn vill på något vis både göra karriär- och hämta tidigt på förskolan. Jag känner mig gammeldags. Att rafsa ihop till en bra pension och villkor, kostar på.
Ibland tycker jag att vi är generation ställer upp- alltid på plats, medan generation yngre kanske gör kloka livsval- genom att vara hemma mycket, gå med på alla simskolor mm. Men det kanske inte genererar samma löneutveckling.
Jag ska inte jobba så himla länge till, och har min ”karriär” bakom mig. Men jag ångrar inte att jag jobbat mycket, jag har ofta haft så roliga jobb. Många av mina vänner är tidigare kollegor. Jag har fått reda och uppleva mycket.
Men nu, nej nu är jag inte sugen på att jobba så mycket, vill ha tid till annat.
Allt har sin tid. Och ju äldre jag blir ju mer lever jag med min ”biologi”. Nu är tid för mer långsamhet och eftertanke. Där tycker jag vi befinner oss, många av oss här?
Kram 🤗

@Självomhändertagande
Åh vad skönt att höra. Jag känner mig så löjlig men här är ni och bara ändrar perspektivet för mig vad hade jag gjort utan er!
Vi har bara pratat på nätet än och det gick för fort för mig.
Du har rätt, jag kände efter och gjorde det för min skull. Jag vill ta det lugnt och veta att han tar hänsyn till mig.
Ledsen för att stötte på en sån man först men det verkar ha gått bra till slut ändå 😃🫶.

Det låter precis som det ska. Vila i nuet, tillförsikt. Avgångsvederlag är ju ett alternativ men du har å andra sidan många år kvar att jobba. Tiden får utvisa! Kram 🌸

@fyfarao
Hej. 💜
Vad händer?
🌹

"Jag är en introvert jävel..." skrattar jag åt för den frasen/stämpeln skriver jag under på !!
Jag kan vara/är ? väldigt social i rätt sammanhang men jag håller hårt på min personliga skyddsmur som jag nog skaffade tidigt i min alkiskarriär. Typ : Hit men inte längre.

Min relation med min barn kan nog sysselsätta massor av hjärnskrynklare i massor av år. Jag har nog aldrig gillat barn speciellt mycket men jag har engagerat mig i mina barns intressen tidigt. Jag var den som alltid skjutsade, byggde lektorn med extra allt, såg till att vi kom iväg på tältsemestrar och senare utlandssemestrar trots våra låga inkomster. När barnen var små drack jag knappast alls men det ändrades när de började skolan. Jag startade med klassiska whiskeyn på fredagskvällen, vinet på lördagen, starkölen till bastun på söndagen osv. Sen ökade mitt supande markant och de sista 10 åren spårade det ur totalt.

I en beroendefamilj cirkulerar allt runt den beroende vare sig man vill eller inte. Allt i familjen är i jämvikt så länge allt knallar på med en aktiv alkis och en familj som snurrar runt denne.
Om nu alkisen slutar kröka och förändrar sig själv så blir det obalans i den mobil som familjen utgör. Gamla konflikter, åsikter om andra, nya vägar att lösa konflikter (helt plötsligt funkar det inte att skylla allt på alkisen) osv blossar upp och söker sin plats i den nya läge som uppstått. Jag hade anledning att surna till åtskilliga gånger för skit jag helt oförskyllt blev beskylld för.
Din historia om dina barn är också en kopia över mina barn. Andra helgen på behandlingen var familjen på besök och det var stort för mig. Jag fick visa dem runt och bla visa Sinnesrobönen (och för femtioelfte gången : jag är inte religiös) som har kommit att betyda så mycket för mig med det viktiga budskap den i all sin enkelhet betyder för mig. Sonen kommenterade då : Nu kommer du att tjata om det här varje dag. Han var ju inte kapabel att sätta sig in i hur gigantiskt min förändring var. Det var oändligt med insikter och känslor som rusade genom huvudet den månaden jag var där. Jag lyckades att flytta en av mina efterbehandlingsdagar till den dag som dottern slutade sin ungdomsvecka och det blev ett lyckokast ! Hon hade lärt sig så mycket och hade så mycket att prata om så hon var inte tyst nån under den 3 timmar långa hemfärden :-) Det var verkligen en lyckad vecka för henne. Jag fick ju också förmånen att få vara med under några dagar på en Familjevecka och det var nog minst lika bra för min utveckling att få vara med där som det var för henne på sin vecka. Det är så många som skulle behöva gå en sån vecka !!

Idag lever jag mitt liv och jag sköter mig själv utan ungarna. Men ibland vore det så kul om de kunde höra om jag behöver hjälp med nåt som nu framöver när jag ska opereras i en annan stad och jag förmodligen är drogad dagen efter och därför inte en bra bilförare. Paybacktime så att säga....

Ta hand om dig i första hand nu ! Du vet att du är den viktigaste personen i ditt liv !!

God morgon!

@Se klart, @Kennie,

Fortfarande spiknykter, vilket jag fortsätter att försöka att vara. Men igår kväll var det alltså kris en stund och hade det funnits nån alkohol hemma eller butik öppen så hade man väl riskerat att köra ner i diket och sen (fy-usch-blä) hade man väl bara kört på och då hade kunnat gå hur som helst.
Men sånt ska man inte bry sig om att tänka på för nu är det okej.

Har ju berättat att jag fick lov att käka piller mot oro, inte så att jag blev borta i skallen eller så, men det var väl några fler (3 st) än vad jag får ta mot oro, så det kändes lite fel eller fusk på nåt sätt, men jag har ju förutom beroende till alkohol att brottas med, även en ständigt pågående lågintensiv grund-depression (dystymi) och ångest som stjäl mycket av min energi och harmoni.

Försöker alltid att klara mig på så lite lugnande medicin och sömnpiller som det bara går.
Har ju lätt att fastna i beroenden som kan förändra mitt sinne från allmänt nedstämd till att jag inte inte känner och tänker så mycket en stund, för det är drygt med tankar som lever sitt eget liv liksom, speciellt om de blir ovanligt intensiva och nedstämt färgade, och sen så svänger snabbt känsloläget, från glad och positiv ena stunden, till grubblande och lätt nedstämd och orkeslös igen. Har även svårt att fokusera liksom.
Men just nu så känns det helt okej.

Förresten, har ju som målsättning att göra varm mjölkchoklad och limpmackor till frukost.
Men när jag satte mig ner och funderade på vad jag skulle kunna variera med som omväxling.
Då började jag längta efter äppeljuice och faktiskt tre rårivna morötter hur knasigt det än kan låta. Tog även tre hårda mackor med bredbar leverpastej på. Det var faktiskt riktigt gott, jag har som sagt svårt att följa rutiner.
Men rutinen att inte förgifta mig med alkohol är livsviktig. Nu ska jag vila en stund för nu känns det rätt bra.

Ha en fin lördag!

@vår2022 🥰 Dag 18 utan alkohol. Känns bra. Konferensen fortsatte att gå vägen, för att jag hade bestämt mig. Nu hemma, ledig helg och sen vecka. Sjukstuga med min partner som har Covid dock.

Tittar in och önskar en glad lördag. Hur gick träffen med väninnan? Jag lyckades hålla mig borta från vinet på konferensen, men det var tidvis "vita knogar". Nu är det ledig helg vilket känns underbart bortsett från att min partner fått Covid....

@Natalia @prinsessa God förmiddag bästa kaffekompisarna. Hoppas att du får en bra dag på jobbet Natalia. Bra gjort med en fredagskväll utan enheter av oss alla tre. Jag jobbade ända in i kaklet på konferensen och kom hem till min partner som insjuknat i Covid. Så det blev inget besök hos mamma som planerat, utan hosta och febernedsättande. Så nu är det andningsskydd och skilda sovrum. Skall reorientera mig och göra det bästa av helgen. Har lite ont i huvudet men ingen feber. Hoppas att jag klarar mig. Önskar en fin lördag ❤️🤧

Allt ok?@fyfarao

@postitlappen jag förstår helt. Det är en period man får smyga sig igenom. Om jag inte har fel kan sköterska på vårdcentral övervaka intag så får man lite lättare svara om ngn skulle se en

@hgk Hej!
Åh vad bra du är! Och mycket bra tankar kring hur man kan förhålla sig till vad man vill dela med sig av till andra. Så skönt att du sover bättre nu också, sömnen är ju så himla viktig för livskvalitén generellt. Vad gör du på helgerna för att få dom att gå? Dag 14 här för oss nu, ligger i soffan och funderar på vad man kan göra av dagen. Det kommer tankar kring A och att man kanske kan fuska lite, men hittills slår jag bort dom iallafall. Ja nu kämpar vi på!!

@Snödroppen Häftigt att höra att ditt känsloliv är intakt på alla sätt. Jag beundrar ditt sätt att ta det försiktigt och jag tror nog att du tänker rätt. Vilken svår balansgång att inte förhasta sig och samtidigt inte stänga alltför många dörrar, men jag tycker du hittat en bra väg genom att lämna dörren på glänt.
Min dörr är stängd och låst med dubbla lås, jag känner inget som helst intresse för män. Jag tycker inte gubbar är attraktiva eller intressanta på något sätt, men jag känner mig inte attraktiv själv heller. Jag känner mig noll kvinnlig och när jag ser på mig själv i spegeln blir jag mest ledsen och känner inte igen den som stirrar tillbaka. Om man inte är attraherad av sig själv, är det svårt att känna attraktion för någon annan. Frågan är väl om jag kommer att hitta mig själv igen i detta liv. Det är nog tveksamt.
Under tiden gläds jag med dig och alla andra som fortfarande lyser och sprakar. Det går ingen nöd på mig, jag har så mycket kärlek i mitt liv på andra sätt. Njut av livet Snödroppen, det känns som att våren närmar sig för dig 🧡 och tack för att du finns här för mig och alla andra.

@Tröttiz Kloka, kloka Tröttiz 🧡 Du känns så trygg och jordad. Många gånger har jag vilat i dina tankar. Tack min vän för att du finns här.

God morgon. Tufft med ångesten. Jag tänker att om en läkare skrivit ut tabletterna just mot ångest så ska du väl kunna använda dem så utan att känna skuld för det. Bara du inte överdoserar dem. Fysisk rörelse är annars effektiv mot ångest och stress. Bara stretcha eller sätta dig på motionscykeln en stund när ångesten slår till? Idag ska det vara soligt, att få dagsljus och frisk luft hjälper mig att må bra. Önskar dig en fin lördag!

@ChangedMe Åh så ledsen jag blir när jag läser det du skriver och du beskriver egentligen lika mycket mina känslor som dina egna, våra liv har varit lika på många sätt. Jag har kommit lite längre, åtminstone praktiskt, eftersom jag skaffat den där lägenheten du talar om och flyttat ut.
Jag har skapat mig ett eget hem och trivs väldigt bra, än så länge. Jag känner just ingenting för mitt "gamla" hem, det är hans nu. Några månader efter att jag flyttat bestämde sig min man för att söka hjälp och försöka bli nykter. För sin egen skull. I och med detta vändes allt upp och ner, igen. Hur förhåller man dig till en nynykter man, som man inte på länge, länge haft några såna kärlekskänslor för som behövs för att vara ett par, med allt vad det innebär? Det får bli vänner då, för jag älskar ju honom som en vän, vi har ju delat livet i så många år (40). Träffats unga, blivit vuxna tillsammans och bildat familj. Jag känner att han vill ha mer kontakt och ibland stressar det mig, men jag måste lära mig att släppa ansvaret för hans mående och hans nykterhet. Ibland hjälper det faktiskt att tillåta mig själv att bli lite bitter, hur mycket energi har han lagt ner på att familjen ska må bra genom åren? Säkert inte helt rättvist eftersom alkoholism ju klassas som en sjukdom, men jag måste också få vara bitter ibland. Medberoende är också en sjukdom som jag försöker tillfriskna från och då behöver jag göra det som krävs, precis som han.
Om du vill utbyta erfarenheter så vill jag gärna fortsätta "prata" här på AH. När jag har mått som sämst har jag haft ett helt otroligt stöd från så många här. Det har betytt allt, faktiskt. Tänker på dig.

@Mormor2023 Rastlös är faktiskt ett bra ord att använda på mig med, kan tycka det är skönt och längtar tills man kan sitta ner en stund och bara ta det lungt men när den lugna stunden kommer vill man hitta på något 😂. Känns lite som helgen flyter ihop med resten av veckan när man är nykter och inte har A att fira till det med men det är väl något som man får jobba med antar jag. Har mycket på jobbet så blir väl att jobba lite men annars inga storslagna planer. Hur är det själv ? Igår kväll däremot blev vi bjudna helt utan förvarning till bekanta där vanligtvis man brukar gå hem med minnesförlust, nåja jag körde och tog med 2 alkoholfria öl och så bar det iväg och gick riktigt bra inga frågor förutom om ja ville ha cognac till kaffet vilket jag tackade nej till. Måste säga att jag tyckte nästan det var lite äckligt att se när folk drack sitt vin och cognac, jag liksom kände för varje klunk dom drack hur mycket sämre jag skulle må idag om det var mina klunkar. Något sådant har jag aldrig känt förut brukar mer vara oj vad gott det ser ut men kan vara att man är så otroligt trött på att vara bakfull vilket jag är. Bara denna lilla helg nu så har vi 2 veckor 😊

@Se klart Det är bra. Inga orostankar. Inga tankar alls på vad som ska hända om jag inte får stanna. Just nu är jag övertygad om att kollegan tackar ja till ett avgångspaket, och 14 mån med lön hoppas jag att han får, för det har andra fått.

Och tackar han inte ja är jag säker på att klubben strider för mig - att det måsta vara tjänsteår som räknas även inom koncerngemensamma konstellationer. Allt annat vore jättekonstigt. Nästa gång är det två tjänster som ska gå bort, ska chefen bara godtyckligt peka med hela handen då också?

Så jag är lugn och tillfreds just nu. Jobbar på. Ser en framtid för mig på jobbet, tänker på nästa sommar etc. Skulle det sluta med att jag får sluta har jag två val: 1) Ta jobbet i obygden som ingen vill ha. 2) Ta ett avgångspaket - och kanske är det då dags att öppna hunddagis kombinerat med daglig verksamhet?

Ett beslut i taget. Vila i nuet. Idag skiner solen.

Kram 🐘

@Ölandstok Grattis till 90 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Keep up the good work!

Kram 🐘

Sluta röka=nikotintuggummin, nikotinplåster, snus, nikotinfritt snus, vape, nikotin sugtabletter, nikotin inhalator sedan tillbaka till ruta 1, röker igen och så går proceduren runt, decennium efter decennium.

Nu vill jag sluta röka! Jag har varit rädd för att ta tag i detta för jag vågar inte riskera min nykterhet. Men nu vill jag bli av med detta!

@Smillans Varmt grattis till 4 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Jag är så glad för din skull ❤️

Kram 🐘

Sedan pausade jag tänker på en man. Och skrev på en text. Då upptäckte jag att det redan fanns en man som jag alltid önskat mig. Vi umgicks en tid. Då var han upptagen. Vi träffades och fikade ibland, när jag levde med mitt ex.
Jag vågade aldrig tro att han gillade mig.
Han hade aldrig antytt det. Men det visade sig, att vi båda haft intresse för varandra.
Och nu har vi varit ett par över två år.
Önskar dig all lycka till med utforskandet!
Och vägen dit!
Att bara börja tänka på en relation igen är så STORT.
Varm kram 🤗

@Smillans Grattis till 4 månader och strongt jobbat 💪

@Snödroppen
Kära du, så fint att höra om mannen som föreslår att ta en långpromenad.
Om du inte är redo så är du inte det.
Och du var stark och ärlig att säga det.
Så bra gjort.
Det handlar verkligen om respekt för sig själv och den andre.
Och omsorg.
Om han är trygg i sig och har goda avsikter så kommer du märka det.
Jag vill bara påminna dig om att vara försiktig, vilket jag tror att du är.
Försiktig med känslorna.
Kärleken kommer när du är redo.
Om han accepterar att du inte är redo. Och svarar på ett sätt som passar dig. Då kanske ni promenerar framöver. Och därifrån upptäcker om ni vill köra känna varandra eller inte.
För min del så väntade jag i 10 månader. Jag blev förtjust i en man. Han ville ha mitt nummer och jag gav det inte. En månad senare såg han mig igen. Då hade jag tänkt på honom och denna gång fick han mitt nummer.
Vi träffades, åt middag och hördes en tid.
Han hade ett kaos. En skilsmässa, sedan några år, en färsk separation med ett eget barn. Och den andra kvinnans två bonusbarn som såg upp till honom. Deras pappa var våldsam.
Han hade ett totalt kaos, egen firma och kämpade innan pandemin.
Han ville ha en älskarinna.
Det ville inte jag.

@Nor.Li Så har det varit för mig också, allt eftersom tiden gått utan kontakt, har ångesten minskat. Sedan tror jag att när man vuxit upp i en sådan miljö som du har, och jag, så har man utvecklat vissa personlighetsdrag, för att överleva. Detta påverkar ofta vem man sedan blir som person. Det kan vara väldigt svårt att ändra på detta, (om man nu skulle vilja det).
Jag har svårt för sociala relationer. Jag är misstänksam och litar inte på någon. Samtidigt vet jag inte hur man sätter gränser eller säger nej. Detta har gjort att jag blivit ganska ensam, och har ingen egen familj. Tänk om jag kommer nära någon, och den personen har problem med alkohol, eller annat? Jag kan inte ta den risken.
Så jag överkompenserar nog jag också, fast åt ett annat håll.
Sedan jobbar jag med mig själv dagligen, och med det jag lärde min i terapin. Att jag ska ta hand om mina behov, jag ska få må bra, och göra det som jag behöver. För jag har märkt att de där skuldkänslorna och ångesten, de är inte så väldigt långt borta. Så fort jag till exempel har lite kontakt med någon i familjen, eller annat som gör mig stressad eller orolig, ja då vill alla de egenskaperna gärna komma tillbaka. Jag blir den där personen igen, som ska rätta till allt och göra alla glada. Och jag vill verkligen inte hamna där igen.
Så tänk på det nu på din goda resa, att vara vaksam på att inte halka tillbaka. Eller att liksom notera det, och se om det händer, så att du kan hitta tillbaka till dig själv. Du ska fortsätta på denna vägen att ta hand om dig själv, och den familj som DU väljer.
Jag har aldrig varit förälder, men att vara empatisk och mjuk låter väldigt fint för mig. <3