skrev Natalia i Kaffestugan
Godmorgon i stugan!
Har en lite längre morgonstund med kaffet i lugn och ro innan jobbet den här helgen. Börjar något senare men jobbar istället lite längre. Inga enheter för mig igårkväll och det känns som alltid bättre att vakna utan dagenefter-sviter. Ser att det ska bli ett lite klarare väder idag och det uppskattas. En grå och regnig november är sällan särskilt upplyftande men försöker i vanlig ordning skapa en bra dag i taget.
Önskar en riktigt god morgon och en skön dag ❤
skrev prinsessa i Kaffestugan
Godmorgon bästa kaffegänget!
Dricker gott kaffe och känner in helgen. Ångrar inte att jag inte drack igår. Blir lite fix här hemma, städa osv, sen ska jag träffa en vän.
Önskar er en fin lördag!
skrev Smillans i Var gick det fel?
@vår2022 det är ju så synd att man kan våndas i så många år, som sen visar sig att det var ju ingenting det här🙄 Men jag är glad att jag tog tag i det nu.
4 nyktra månader idag✨
Jag har kommit så långt och jag är så tacksam. Tänker på tiden i början och det är verkligen suddigt. Den tiden är som i grå tjock dimma, livet var som slut, jag orkade inte mer och jag var helt slut. Jag var så fast i vinets klor och jag trodde inte jag skulle orka stå emot.
Men det gjorde jag, och här är jag nu. 4 månader senare. Exakt allt blir bättre när man är nykter. 100%.
Pratade länge med en god kollega häromdan som sa: du verkar må så bra. Du känns så lugn och harmonisk.
Jag har ju uppvisat ett väldigt stressat beteende tidigare (vintarmen har varit otålig). Det känns kul att andra märker det jag själv känner. Jag känner mig trygg i det här, landar mer och mer. Hittar mig själv igen. Utforskar det mitt inre visar nyfikenhet på. Jag är snäll mot mig och ödmjuk inför livet. Det är så mycket jag skulle vilja göra, se platser, bli hänförd, upptäcka. Från det lilla till det stora.
Det här är det bästa jag gjort, spolat kröken.
Önskar er en fin lördag ❤️
skrev Se klart i Andra halvlek har inletts
Kikar in och kollar läget. Hur är läget? Kram 🌱🐘😍
skrev Se klart i Promillebikt
”Tänk snällt om dig själv” är något jag fått jobba så mycket med under dessa nyktra år. Jag var ofta så arg på mig själv, piskade mig hårt, som om jag ”behövde” straffas för något. Sånt jag inte hann, allt jag inte räckte till.
Jag såg aldrig att jag kanske ställde för höga krav. Jag såg bara vad jag inte ledve upp till.
Det är ett skifte i mitt tänk idag så det går nästan inte att jämföra.
Bra att du kommer igång med lite mer rutiner, de är bra att hålla fast vid, blir som en ryggrad i dagarna. Ha det fint!
skrev User37399 i Alkoholist
Ok bra! Men om det eskalerar inatt är hotell bättre. Har själv åkt iväg mitt i natten en gång. Det var bra o rätt beslut, men hemskt.@fyfarao
skrev Snödroppen i Alkoholist
@fyfarao
Fy vad tufft. Det är hög igenkänning där.
Vill bara säga att det är våld att kasta saker som du tycker om, att ringa till andra framför dig och prata illa om dig..
Kan du lämna situationen? Ring socialjouren och be om hjälp?
Bra att du inte går in i någon diskussion.
Massa kramar och stöd härifrån.
skrev Varafrisk i Hur håller man motivationen och fokuset vid liv?
@Ölandstok Stort varmt Grattis t dig❣️Bra jobbat👏🏻👏🏻
skrev Flarran i Promillebikt
Tänk snällt om dig själv var en tröstens tanke jag fick efter att ha vaknat nykter igen som jag är sen över en månad i realtid utanför planen liksom, och officiellt här på forumet om en inte så lång tid. Men jag har ju inte lyckats få till några riktiga ät och sovrutiner, då jag har svårt att följa några sådana och inte heller har något tvång på mig till sånt som numera sjukpensionär.
Men det skulle så klart vara bra om jag kunde sätta mig ner och skriva ett schema med tid för läggdags och ha en ställd väckarklocka som ringde på lagom morgontid. Sedan skulle det även så klart vara bra om jag hade en matsedel med lämpliga fasta måltider och vad jag ska äta på dessa nedskrivet liksom, för kroppen mår ju bäst av bra rutiner.
Men att jag skriver just nu är att jag har lite dåligt samvete för att jag inte kunde stå emot en ångestattack som skrek inom mig att det vore skönt med en avslappnande fylla. Har ju dock lugnade piller, Oxascand 10 mg som jag får ta vid behov, 1 tablett vid oro max 3 per dygn, Den ordinationen följer jag oftast. Men hade till idag inte ätit nån tablett på över en 5 dagar, men när alkoholsuget plötsligt överrumplade mig och då ingen öl eller nåt fanns så blev det att 4 piller som låg framme bara slank ner och nu känns det att man är lite mer trött än man borde vara efter att ha sovit några timmar på eftermiddag till kanske ca 22:20.
Tycker inte om att äta piller av den typen egentligen, det känns lite som fusk, då det väl vid en överdosering lite kan räknas som ”torrfylla”, och då jag inte ätit några såna piller på ett tag så känns det att de faktiskt kan vara rätt verksamma ibland, (rätt trött) vilket jag aldrig blev när jag drack.
Så i morgon får det inte bli några sådana piller. För jag får lätt huvudvärk av såna om jag tar för mycket på en och samma gång. Har tillgång till starkare piller mot oro, en del Stesolid 5 mg kvar, som jag dock inte tagit någon av på över ett år då jag överdoserade sådana en gång med 10 st på en gång, blev rätt avslappnad men fick någon allergisk reaktion med stora röda och kliande utslag på mina lår. Fick lite skräck mot sådana piller då.
Förstår enligt kroppens signaler om att jag nu har dåligt samvete för intag av nämnda Oxascand att jag måste hålla koll på pillerintag stenhårt också. För annars hamnar man väl i pillerträsket i stället, vilket jag inte alls vill. Har inte lyckats äta något vettigt heller, bara cola, potatissallad och några korvskivor avsedda för smörgåsar och slängde sedan i mig en söt mycket söt kondisbit som gav en sockerkick en stund, förstår att sånt ätande inte är hållbart. Det var väl kvällens fredagsrapport. Måste bli duktigare i morgon, men ibland är det svårt när alkoholsug bara kommer.
Ha det gott!
skrev Snödroppen i Det finns hopp
Vågar man börja dejta igen?
Pratade med en så stilig, fin, vänlig och underbar man häromdagen.
Vi fick kemi med en gång.
Han frågade om vi skulle ta en långpromenad i helgen....
Jag känner att det här är en man jag skulle kunna få känslor för och får plötsligt kalla fötter.
Svarar honom att jag inte är redo att dejta än men kanske längre fram.
Panik, han är vänlig, respektfull rolig och sjukt attraktiv så jag blir förvirrad av mig själv.
Hela kroppen låser sig av tanken att bli förälskad igen. Det gör mig ledsen, undrar om jag någonsin kommer våga igen?
Hoppas innerligt att han tar kontakt igen och är förstående....
Hur har ni andra gjort?
skrev Ölandstok i Hur håller man motivationen och fokuset vid liv?
Stort TACK @Vinägermamman 🙏
skrev fyfarao i Alkoholist
Har inga vänner längre dom har försvunnit efter hand. Men jag står i kö på lägenhet som inte han vet om.
skrev User37399 i Alkoholist
Varför är du kvar i hemmet?
Hotell eller till en vän. Nu.
Kram
skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!
Fredagskväll och när jag skrivit färdigt detta inlägg så blir det sängen. Så skönt att sova samt att inte behöva ställa larmet utan sova tills jag vaknar💤 Känner att jag behöver några vilodagar. Min lediga dag i veckan ägnades åt att åka 11 mil tur och retur för samtal, besök h distriktssköterska på vårdcentralen tog en timma därefter vara behjälplig med skjuts till mataffären för min dotter. Det är mycket som försvinner under en manisk period däribland cykel därför kan det vara gott att få skjuts för att kunna handla lite mer. Dottern är skör, mår nog inte så bra fastän vi inte märker av det så mycket. Hon har det inom sig. Fast hon har kloka tankar och försöker hitta tillbaka till ett bättre liv. Hon frågade mig om hon aldrig mer kan dricka alkohol och jag svarade att ”nej det kan du inte”.
Jag berättade för min terapeut om eftervården som var i måndags. Vi alla har beroendet gemensamt men vår aktiva period skiljer sig avsevärt åt vilket gör att vägen tillbaka t ett nyktert liv ser så olika ut. Om man lever på försörjningsstöd, åkt fast för rattfylla, har stora skulder, har ingen familjen kvar, inga vänner och inget jobb då är det lätt att ta ett återfall eller göra ett suicidförsök.
Ibland när jag är på eftervården känns det som om jag har flera roller inom mig….klient, anhörig och professionell. Tycker om eftervården men ibland tar den även energi.
Min terapeut frågade mig vad det var som gjorde att jag slutade dricka. Jag svarade att jag var urless på alkoholen men ändå drack jag. Jag gick på samtal h kuratorn på Rådgivningscentrum fick råd som jag nickade till men visste ändå att jag skulle dricka. Råd som tex motionera, läsa, gå på AA-möte var liksom tomma råd för mig för jag skulle ju ändå dricka. Men from min fjärde nyktra dag har jag inte tvekat att jag vill vara nykter. Jag har kunnat känna sug i början och nu någon enstaka gång men har ändå aldrig tvekat om att jag vill vara nykter. Jag slutade dricka för att jag var urless på drickandet som bidrog t att jag levde i min bubbla, jag ville vara närvarande i mitt liv, med mina barn och med min man. Jag var rädd för att drabbas av en allvarlig sjukdom vilket jag i och för sig kan fortfarande bli men jag ville göra en förändring mot det bättre. Jag vill leva🙏🏻
Till en helt annan sak som jag reflekterat över….och det är mitt yrkesverksamma liv. Under rubriken Det vidare livet så handlar det då och då om arbete utav olika anledningar vilket fått mig att fundera.
I samhället idag pratar sällan någon om att man arbetat lite snarare tvärtom man arbetar mycket. När jag tänker över mitt yrkesverksamma liv har jag nog aldrig jobbat mycket. Jag har jobbat både del- och heltid. Så jag kommer inte behöva ångra mig att jag jobbat för mycket. Så ekonomin kunde ju varit bättre. Jag behöver heller inte ha dåligt samvete för att jag inte funnits för mina barn. Men känner jag mig tillfreds över mitt yrkesverksamma liv?? Det är visserligen inte slut än men det börjar närma sig. Visst, hade jag önskat att jag hade utbildat mig tidigare t socionom. Fast…jag vet och förstår varför det har blivit som det blev…och det handlar om självkänsla och självförtroende. Så jag är inte bitter på ngt vis utan tacksam över hur det har varit. Funderar nu istället på var jag skulle kunna hitta ett nytt jobb, ngn volontäraktivitet ….
Tio månader nykter på tisdag…
Nej, nu blir det sängen….
Godnatt 💤❣️
skrev Himmelellerhelvette i Jobbiga tankar
@pelle Jag tror och hoppas verkligen att det ska vara en skillnad på att bara bestämma sig för att sluta dricka och att verkligen sätta sig in i beroendet och hur hjärnan fungerar. När du höll upp i 15år hade du gjort något särskilt för att klara det då? Hur har du gjort denna gången?
skrev Vinägermamman i Fri
@Skillnaden Grattis till 63 dagar🎉
Grymt jobbat!💪🏻
skrev Vinägermamman i Hur håller man motivationen och fokuset vid liv?
@Ölandstok Jättebra jobbat! Grattis 💫🙌
skrev Samsung50 i Alkoholist
@fyfarao vad försiktigt och ring 112 om det blir hotfullt.
skrev fyfarao i Alkoholist
Han har inte så mycket kvar för ikväll, han börjar bli trött också så håller alla tummar att han somnar. Jag vill kunna slappna av snart för frustrerad blir man.
skrev c70cab i Känner mig värdelös och korkad
Va lika för mig första fredagen på länge utan öl, 4 dagen för mig.vi kämpar på vidare.
skrev Samsung50 i JAG kommer att lämna...
@Prinsessan1 väldigt starkt och modigt av dig att ta detta steg. Vilket klokt beslut för din son. Inget barn ska behöva växa upp med alkohol i sitt liv.
skrev NyavanorNyttliv i Känner mig värdelös och korkad
Då var det fredag och min första fredag på mycket, mycket länge som ingen alkohol intagits. Är faktiskt förvånad över att det känns bra, hade trott att jag skulle få kämpa mig igenom fredagkvällen. Så stolt över mig själv att jag klarat mitt första lilla delmål, en fredag utan alkohol och totalt 5 vita dagar på raken. Heja mig 🙌
skrev Nor.Li i Vuxet barn dr Jekyll and mr Hyde
Hej @Grelod. Skönt att inte vara ensam och att det finns andra som gått före och mår bättre nu. Bra att du jobbar med dig själv och har fått hjälp! Det var ett stort och modigt steg efter många år. Äntligen! Bra! Hoppas att vi kommer fortsätta röra oss mot en ljusare och lugnare framtid och säga ja till det som är rätt för oss.
Börjar känna mig lite tryggare och lugnare till mods ju mer vår kontakt ebbar ut. På hans födelsedag och farsdag skickade jag trots mina känslor ett grattis på sms. Har så länge jobbat så otroligt hårt för att få en närmare relation, visa uppskattning och vara "duktig" i hans ögon att ett sms känns som ett svek nästan lika stort som ingenting. Har burit vår relation så länge jag kan minnas och när jag inte gör det finns den inte mer, vilket är både en tyngd som faller från axlarna och en sorg. Ilska för att han inte var kapabel att se mig, ge kärlek och emotionell närhet. Ilska över alla år jag trodde att det var jag som inte var bra nog.
Alla i hans omgivning som hade sluppit så mycket lidande och dålig självkänsla. Det går inte att greppa hur stor skada en enda människa kan åsamka andra.
Men jag ska försöka fortsätta bryta trenden i min familj och göra nya misstag och förhoppningsvis många bra saker också. Det är svårt att inte överkompensera åt andra hållet, bli överdrivet omhändertagande, kärleksösig och empatisk som förälder. Glömma sig själv. Vara lite för mjuk och tillåtande.
Men det är så skönt och ger så mycket att äntligen ge kärlek och engagemang till människor som ger tillbaka. Det får mig att må bättre och är bra för att inte känna för mycket bitterhet. Tacksam över att det fortfarande finns människor omkring mig som jag liksom glömt bort för att jag roddat så mycket med mina dysfunktionella relationer. Att ta bort en dysfunktionell relation lämnar plats åt ganska många bra. Det blir en positiv spiral tänker jag.
skrev Tröttiz i Alkoholist
@fyfarao
Oj nej. Lider med dig. 💜
I de där situationerna så funkar det ju inte att prata till den andres förnuft.
Försöker du diskutera dig ur det och det blir värre och han rentav blir hotfull. Ring efter hjälp. 🌹
Men klokt tänker jag det du ändå gör, att backa.
Kram. 💕
@Nor.Li Så har det varit för mig också, allt eftersom tiden gått utan kontakt, har ångesten minskat. Sedan tror jag att när man vuxit upp i en sådan miljö som du har, och jag, så har man utvecklat vissa personlighetsdrag, för att överleva. Detta påverkar ofta vem man sedan blir som person. Det kan vara väldigt svårt att ändra på detta, (om man nu skulle vilja det).
Jag har svårt för sociala relationer. Jag är misstänksam och litar inte på någon. Samtidigt vet jag inte hur man sätter gränser eller säger nej. Detta har gjort att jag blivit ganska ensam, och har ingen egen familj. Tänk om jag kommer nära någon, och den personen har problem med alkohol, eller annat? Jag kan inte ta den risken.
Så jag överkompenserar nog jag också, fast åt ett annat håll.
Sedan jobbar jag med mig själv dagligen, och med det jag lärde min i terapin. Att jag ska ta hand om mina behov, jag ska få må bra, och göra det som jag behöver. För jag har märkt att de där skuldkänslorna och ångesten, de är inte så väldigt långt borta. Så fort jag till exempel har lite kontakt med någon i familjen, eller annat som gör mig stressad eller orolig, ja då vill alla de egenskaperna gärna komma tillbaka. Jag blir den där personen igen, som ska rätta till allt och göra alla glada. Och jag vill verkligen inte hamna där igen.
Så tänk på det nu på din goda resa, att vara vaksam på att inte halka tillbaka. Eller att liksom notera det, och se om det händer, så att du kan hitta tillbaka till dig själv. Du ska fortsätta på denna vägen att ta hand om dig själv, och den familj som DU väljer.
Jag har aldrig varit förälder, men att vara empatisk och mjuk låter väldigt fint för mig. <3