Senaste kommentarerna i forumet

@Ängans och Zandie
Det där med vanorna tror jag är superviktigt. På sätt och vis bygger man ju ett nytt liv och det är ju spännande!
Det kräver en del jobb för lösningen förut var ju alltid att hälla i sig alkohol. När man hade tråkigt, när man var trött, glad, ledsen, what ever. Nu måste man fylla tiden med annat. Och eftersom livet inte är oändligt är det väl bra att vi får mer tid för det verkliga livet. Inte döva oss.
Det tar lite tid men sedan slipper man mycket ångest och oro, den som skapas av alkoholen.
Apropå din fråga Zandie: Jag är ibland den enda som inte dricker alkohol i en del sammanhang, men ibland vet jag inte vad de andra dricker eftersom jag inte tänker på det. Inget jag tänker på så länge jag har kul och det går att prata med folk i alla fall.
Gissar att det kommer med tiden. :)

@Mormor2023 Utmana dig inte om du inte är säker. Det är INTE värt det. Du har startat en process mot ett nytt liv och den kommer att ta ett tag. Tänk på hur många år du druckit alkohol. Att få till ett nyktert liv går inte på en vecka.
Men det kommer att bli allt bättre, du kommer att må bättre och du kan i lugn och ro ta itu med dig själv.
Jag tänker då på att inte bara tas för given, hur hanterar vi sånt. Alla problem kommer såklart inte att försvinna, men en hel del och framförallt blir det lättare att ta itu med saker. Vad det än är.
Npgon här skrev om hur folk tycker det är larvigt att inte dricka. Antagligen är det för att de själva har problem, annars skulle det inte störa. Men det är ju också det med att alla människor är olika.
En del är beroende, andra inte, en del kan dricka måttligt, andra inte.
Att vara avundsjuk på dem som ”kan” dricka är att lägga fokus på fel saker. Bättre att tänka på hur bra det är att slippa ha oro och ångest, hur skönt det är att sova gott och vakna nykter.
Jag finner faktiskt alltför lite som är bra med alkohol för att sakna det. Kanske en halv timme? av sprudlande dopaminer kan inte väga upp minnesluckor, att göra bort sig, vakna med ångest på natten och ännu mer ångest på morgonen. Dessutom krävs mer och mer för att få de där kickarna, samtidigt som kroppen slutar tillverka egna lyckokickar. Livet blir grått...
Att sluta dricka var ett av mina riktigt bra beslut. Det var kämpigt i början, men suget avtar mer och mer.
Nu tänker jag väldigt sällan på alkohol, och det är så värt att ha ett liv som JAG styr, inte suget eller alkoholen.
Jag deltar numera gärna på fester utan problem. Redan tidigt funkade det för mig, men säkert olika. Dock bra att ta de steg man tycker känns bra. Det viktigaste är att inte ta det första glaset. Det funkade aldrig för mig, och jag tror du skrev att det är samma för dig? :)

Fan vad starkt jobbat, du duckade bolaget .jag tog Antabus i dag igen, känns som en livboj.
Tog mej i kragen och pantade alla mina tomburkar, panten räckte mer än väl till kattmat och läsk och godis
Funderar vad detta supande har kostat mej i pengar?
Sedan vad det gjort med min hälsa.
Nykter i 10 dagar nu. @Mormor2023

@hgk Haha! Näe brodera är inte för alla ! ;) Jag funderar på att göra nånting som var drygt att göra full ! Brodera är ju en typisk sån sak ! Eller läsa, också jättejobbigt full.

Det låter ju bra att du inte bara kör slut på dig ! För mig är det lätt när jag gör sånt att jag "förtjänat A", det är svårt att bryta mönster. Jag är rastlös av mig, behöver hålla på med saker. Låter som att du är lite likadan. Alla mina barn har adhd, jag vet inte om jag har någon sån diagnos men jag känner iallafall igen mig i hur de beskriver det, nån släng har jag säkert. Hursomhelst gäller det ju att hitta vettiga aktiviteter och kanske faktiskt sånt som driver en framåt, inte bara "nyttigheter". Är du laddad inför helgen ? Några friska planer ? Inte länge kvar till två veckor, bara en liten liten helg..

Ojojoj vad det var nära systemet ikväll.. Torsdagar som sagt. Storhandlingen inför helgen. Jag åkte på affären där systemet låg, klockan var halv sju. Jag sneglade och körde förbi området, paekerade på baksidan så jag inte skulle se loggan. Högt i huvudet upprepade jag "systemet finns inte, systemet finns inte" blicken ner och in i affären. Handlar men på väg ut uppenbarar sig den igen. Jag är så jäkla sugen. Behöver bara en liten flaska till imorgon och tacosen. Men försöker stålsätta mig och kör mantrat "systemet har redan stängt, systemet har redan stängt". När jag kollar på klockan i bilen är den 19.04. Systemet hade stängt! Jag kände mig lättad när jag åkte hem. Att jag gjorde det ! Jag hade aldrig låtit den chansen komma undan för en dryg vecka sen! Men det är vissa områden i staden, vissa situationer, som verkligen, verkligen triggar! Jag vet inte om jag är redo att gå ut och äta nästa vecka på krogen. Det är ju ett tillfälle jag aldrig hade missat. Alla andra kommer sitta med vinglasen. Jag vet inte om det är för tidigt ? Dumt att utmana sig?

@högkänslig det gör ont att läsa det du skriver, så där resonerar man när man är medberoende. Du måste, måste, måste fokusera på ditt eget välbefinnande. Det är viktigt att du bearbetar vad ni varit med om, och att du också bearbetar varför du tillät att han överskred dina gränser om och om igen. Jag har själv en alldeles för lång historik av medberoende och jag tillfrisknar långsamt från behovet att hela tiden fixa andra, få bekräftelse av andra och vara behövd av andra. Folk i allmänhet vill inte bli fixade har jag noterat, och det är sig själv man måste fixa. Skickar dig alla kramar jag har! ❤️

@Len345
Jag vet inte heller hur man går tillväga men jag funderar också kring alkoholfria alternativ. Det svåra är nog bara att faktiskt ta till det alkoholfria när det väl gäller.

Kanske lägga upp en plan inför nyår? Jag funderar på samma sak.

@Emilia Hej!
Jag vill kunna fortsätta ta ett glas eller två i sociala sammanhang eller hemma med vänner, men jag vill inte att alkoholen ska ha en stor roll i mitt liv. Jag vill lära känna min egen gräns och aldrig vakna upp i förtvivlan igen. De gånger jag dricker måttligt leder det aldrig till jobbiga saker eller ångest. Jag vill också kunna skaffa familj utan att någonsin vara orolig över mitt drickande.

Det första steget kanske är ett längre uppehåll, jag vet inte. Det är lätt att glömma sina misstag också när det vankas festligheter igen, och jag vill inte behöva gå runt och vara orolig för att jag ska "gå över gränsen". Jag vill nog försöka hitta en strategi som funkar för mig och sen hålla stenhårt i den, för jag vet att jag klarar av att dricka måttligt. Det får bara inte gå över en viss gräns.

@Se klart låter som en viktig lucka i tillvarons ström. Jag känner verkligen av något med himlakroppar just nu. Så mycket strålar liksom samman, saker blandar sig, nya impulser uppstår. Solstorm? Då gäller det verkligen att se till att vila mellan varven. 🥰 kram

@vår2022 ❤️🙏❤️🙏❤️🙏!

Inatt hade jag en fruktansvärd dröm, jag hade druckit och var i drömmen på morgonen dagen efter och hade såklart megaångest. Förtvivlad över det faktum att jag än en gång misslyckats med att inte dricka. Vaknade chockad/omtumlad och det tog en stund innan jag till min stora glädje och lättnad insåg att det bara var en dröm (mardröm) om hur det varit. Hoppas mitt undermedvetna bearbetade detta och lärde sig något som kan hjälpa framåt. Dag 18 och nykter!

@Påvägmothälsa Du vet vad vi säger i kaffestugan: Man ångrar aldrig en nykter dag! Du kommer fixa det, du har fixat det så bra hittills den senaste tiden. Tänk vad gott kaffet kommer smaka i morgon och du kommer känna dig så tillfreds. Jag hejar på dig!

Tittar in och säger hej och söker motivation. Har beställt och dricker en alkoholfri cocktail, middagen kommer att serveras snart och suget efter vin sätter in. Försöker hålla emot ....

Hej
Gick med här idag och såg ditt inlägg direkt. Jag är 33år och har i somras insett att min mamma är beroende av alkohol. Jag tar så himla illa vid mig och vet inte hur jag ska förhålla mig för att inte gå sönder totalt. Jag tänker på min mamma x antal gånger om dagen och det tar så mycket energi. Ikväll har vi pratat, vilket som vanligt slutade i höjda röster och gråt. (Har aldrig höjt min röst mot mamma innan så detta är så främmande för mig).

@ptc Ja, håller med om att det finns många olika sätt att nå nykterheten och som du säger, det är sig själv man ska våga gå in i och även erkänna för sig själv att man har alkoholproblem. För många kan det vara till en stor hjälp att förstå vad alkoholberoendet beror på och inte blandat ihop det med svag karaktär el dyl. Att det handlar om ett alkoholberoende, en beroendesjukdom och som kan bli kroniskt. Många av oss här på forumet har druckit oss till ett alkoholberoende i olika grad och det enda botemedlet är oftast att sluta dricka. Då kan man bli fri från beroendet, men beroendet blossar lätt upp om man börjar dricka igen. Precis som med en allergi om man äter det man är allergisk mot.

Vi är olika gällande att kalla det för alkoholism eller sjukdom, och det är förståeligt för det finns en negativ samhällsvärdering i det och som man inte vill tillhöra. Så det viktigaste är att stärka de egna tankarna om sig själv och tro på den egna förmågan att klara av att bli nykter oavsett sjukdom eller inte😁

Jag har erfarenhet av att få en viktig gemenskap genom Co-anon och Al-anon. Vi är så många som upplever liknande saker i ensamhet. När man kommer dit blir man förvånad över hur många som delar en erfarenheter, och det är så stärkande och lugnande att få stöd av det och de tolv stegen i sitt medberoende.. Går man på fysiska möten kan man faktiskt också knyta nya vänskapskontakter, finns på många platser runt om i landet.

@cayenne Jag har kämpat länge för att få min dotter att sluta. Slutligen, när det var så illa att hon höll på att dricks ihjäl sig, ringde jag socialtjänsten. Det blev ambulans, beroendeakut, 12-stegsprogrammet mm .... "long story" .... Nu har hon varit nykter sen i somras tack vara ett otroligt fint stöd och samverkan från både socialtjänst och regionens beroendevård. Äntligen har vården börjat se att psykisk sårbarhet och beroende ofta hör ihop och man kan få hjälp. De har även brytt sig om hur det är för mig så att jag har orkat finnas med och stötta min dotter. Jag är så tacksam för det. Så tveka inte, det finns hjälp.

@postitlappen Du påbörjade en tråd här och började skriva något om skam. Kanske ångrade du dig eller så kom du av dig? Fortsätt gärna skriva!

Jag sa också att allt jag gjort o sagt har varit av kärlek, för att jag bryr mig, för att jag egentligen vill att det ska vara vi.
Han sa att det inte känts så, för då skulle jag ha försökt förstå honom o funnits där för honom o låtit honom hantera det på sitt sätt. Inte skrikit o skällt på honom o varit arg när han brutit våra överenskommelser.

Jag skuldbelägger mig själv så mycket. Det är det jobbigaste.
"Om jag inte hade blivit så arg när han gjorde så" "Om jag hade försökt förstå mer och haft is i magen"
"Om jag inte hade regerat på det där..." "Tänk om jag överregerar, han säger ju att jag gör en höna av en fjäder"
Men jag vet även att hade det varit ombytta roller så hade han aldrig någonsin stått ut som jag har gjort

Det bästa för honom är nog att ha en särborelation för då har han ingen som kontrollerar, så det är väl det han försöker få fram. Dock vet jag att han är rädd att jag ska vara singel o tillgänglig o kanske träffa någon annan, så jag misstänker att det därför inte isåfall lär ta allt för lång tid innan han föreslår detta. Eller ja, han föreslog det bara för någon vecka sen och jag sa att det kommer absolut inte hända. Då tyckte han att jag var väldigt svart och vit. Jag vill leva i en trygg nära relation, speciellt efter flera år tillsammans. Jag vill ju gå framåt, inte bakåt. Tycker han har skev syn generellt. Hur många par som separerar o flyttar isär, fortsätter sen ses?!

Oavsett vill han ju inte ta tag i beroendet. Han skulle börja äta Naltrexon men slutade efter 8 dagar pga illamående.
Han konsulterade inte ens med läkare. Han hade även en psykologtid med beroendepsykolog, men den flyttade han fram till denna vecka pga han kände att han hade viktigare saker att göra. Den lär han ju oavsett ha bokat av nu.
Så hans snack om att han skulle ändra sig, är ju igen bara skitsnack...

@lillan29 Hej är själv på dag 10 och de första 2 nätterna sov jag nästan ingenting men sen har jag också sovit som en stock och bara det i sig är underbart för ha haft sömnproblem många år och det kan man undra vad det berott på 🙄. Detta med att berätta för andra verkar många oroa sig för men man behöver väl inte berätta hela sin livshistoria till att börja med utan säg bara att ni bestämt att ni håller upp med A en tid eller har en vit månad som många har, det är min filosofi iallafall. Blir min andra helg också och den skall vi klara. Ha en bra kväll så kämpar vi på

I helgen flyttar jag.
Det var varit fram och tillbaka senaste veckorna. Jag har tillfälligt bott hos en vän då jag dels ville visa honom att allt får konsekvenser, men också för att få lite distans till allt. Vi har bråkat oss till att bestämma att vi ska separera, för att han några dagar senare ska ringa och smsa och vilja lösa allt. Sluta dricka vill han inte göra dock.
Vi hade en fantastisk helg ihop där vi skulle försöka "börja om" lite. Den var toppen, allt var super mellan oss och han frågade mig om lov om han fick dricka några öl och överskred inte gränsen.
När vi kom hem därifrån och satt i olika lägenheter (är ju egentligen sambos) fick jag lite panikkänslor och sa till honom att jag känner mig otrygg efter allt, att jag mår dåligt över att han inte ber mig komma hem utan mest verkar nöjd över situatuonen. Lite kontraproduktivt att bo hos min vän då han ju kan dricka i fred och i smyg då.
Jag var ganska arg och frustrerad när vi pratade och han låste sig helt o blev arg på mig. Han tyckte jag var otacksam och negativ som efter en så bra helg inte bara kunde gå vidare och låta oss ha det bra, utan ville älta och prata om allt.
Jag försökte under flera dagar prata med honom om detta, att vi har mycket som ligger till grund, vi kan inte bara åka bort en helg o ha det bra o sen glömma allt som är problem. Jag sa att jag behöver mycket trygghet av dig, behöver att du ger mig kärlek och bekräftelse för allt känns väldigt tungt för mig nu. Han var bara dryg och elak, tror han var rädd att jag skulle lämna honom i och med detta, så då ville han istället avsluta relationen. Han orkar inte prata om våra problem mer. Han vill bara vända blad.
Hur som, jag lämnade lägenheten kommande dagar med inställningen att nu är det ju slut på riktigt. Direkt när jag hade gått så gick han o satte sig på puben. Han tog ju bara 2 öl, så det var ju inget konstigt tyckte han. Kvällen innan var han full. Kvällen efter var han ute och festade o drack rejält, o även kvällen efter det. Jag var ju inte hemma men fick reda på det på andra sätt.

Tre dagar senare skickar han ett sms till mig om att allt är så sorgligt och tråkigt att det blivit såhär. Att problemet nog är att jag behöver mer kärlek än han kan ge. SNÄLLA någon, snacka om att skifta fokus. Tyckte mest det var trakasserande, vi bestämmer att vi ska göra slut o sen kommer han igen o ska försöka håva in mig gång på gång.
Kärlek kan han ju inte heller ge när han dricker mkt, men det är ju alkoholen som är problemet.

Vi har pratat lite i veckan men igår blev vi igen osams på telefonen och bestämde att jag ska flytta ut denna helg från lgh. Samt nästa helg från andra boende. Är helt dränerad. Vi har brutit så många gånger på så kort tid och haft det så extremt turbulent sen augusti, då han började dricka igen efter några månaders nykterhet.
Saknar den nyktra personen så mycket, han är världens finaste.

Han försöker skuldbelägga mig för allt. Säger att han inte orkar med ett förhållande där jag är arg och skäller på honom hela tiden. Att allt han gör är fel. Att jag bara klagar. Att jag måste lära mig hantera mina känslor.
Jag har inte gjort några stora fel under förhållandet, så han försöker verkligen hitta något att anklaga mig för, för att slippa känna att det är pga honom vi nu bryter på riktigt.
1,5h in i samtalet igår så mumlade han något om att han inte orkar med ultimatum o krav, att han måste få lösa sin skit på sitt eget sätt.. så innerst inne vet han ju, han är bara inte kapabel att ta tag i det.

Jag är rädd för att han inte kommer låta mig vara här. För honom är det ingen dealbreaker att man flyttar isär.
Jag ger det bara ett tag, sen kommer han komma o föreslå att vi ska vara ihop men särbos. Säkert erbjuda mig någon resa, present etc för att börja om. Han höll på såhär med sitt ex också, och det slutade först när han träffade mig...
Jag känner ju såklart att skulle det finnas en chans för oss skulle vi väl ha löst det medans vi bodde ihop. Hur många gånger ska man göra slut? Jag är 27 år och vill gifta mig och ha familj. Jag kan ju inte vara ihop med honom igen men inte bo tillsammans, då kommer jag ju aldrig någonsin vidare.
Ja, detta har ju inte hänt ännu, men jag vet hans mönster. Jag vet att han egentligen inte vill släppa mig. Han satt o sa igår att jag är ju perfekt för honom men att det funkar ju inte.

Nykter och glad är väl en sanning med modifikation, nykter det är jag, men glad är väl att ta i liksom, då jag gärna skulle ha velat vara lite med hjälp av alkohol i ett något högre stämningsläge just nu då jag känner mig trött och orkeslös och nere fast jag har sovit rätt bra idag för att vara jag.

Förstår och känner att jag just nu borde äta något vettigt som ger mig bra näring, vitaminer och lite positiv energi, kanske ett glas mjölk och en banan eller bättre om jag nu kommer mig för att göra riktig mat. Normalt sett hade jag nu öppnat en öl om jag haft nån i kylen ska jag säga. Bara tanken på det som jag måste slå bort, gör mig ”sugen” på att gå till bolaget, vilket jag inte vill göra då jag vet att det kroppsligt sett inte alls är bra för mig.

Nu är jag sedan drygt en månad alkoholfri och tänker klarare, men jag är inte speciellt glad utan mera bara trött på mig själv liksom. När jag har druckit tidigare så har jag försökt att hålla mig inom den gräns til det område innan jag blir fånig, fumlig, gråtmild och självömkande, men som alla vet som har en jobbig alkoholproblematik så är det svårt att hålla sig inom rimliga ramar, det blir bara för mycket och då kan man känna sig dum och värdelös och då blir det lätt att man tappar omdömet och bara kör på och så tappar man koncepten och annat och då kan det lätt bli lite hur som helst.

Jag har aldrig känt mig stolt över att göra så, eller att ens behöva använda alkohol för att förändra mitt känsloläge för att ”må bra” eller få tankevila en stund. Utan det har mest blivit så för att jag skulle orka vidare med min allmänna jobbiga ångest och nedstämdhet som ligger i att jag så att säga i grunden har en psykiatrisk problematik som gör att min hjärna som dystemiker med flera angränsande psykologiska termer alltid arbetar och processar små ovidkommande detaljer som jag vet är helt ologiskt att göra, men jag kan inte fokusera och stänga av det hela och då har alltid alkohol fått fungera som som ”medicin” då inget annat har hjälp mig till en slag tankebalans.

När läkare har hört mig förklara hur jag fungerar så har de kommit med flera hypoteser kring det hela, som att jag väl ärvt en del av min mors bipolära problembild, samtidigt har andra nämnt att jag kanske även ligger nära det som kallas ADHD eller kanske då mer korrekt den variant ADD som inte gör en hyperaktivt utåtriktad utan mer energilös, nedstämd och ofokuserat grubblade på allt och väl ingenting. Hjärnan arbetar då ständigt med ovidkommande saker och man analyserar då ständigt eller som oftast ofrivilligt ner på detaljnivå de mest triviala saker, vilket gör det svårt att hålla tråden i ett samtal i eller att klara av att hålla fokus och få någonting gjort.
Det är jobbigt att i längden ha det så.

Alkohol för mig är då om det inte blir för mycket av den varan först en substans som gör mig mer kreativ, fokuserad och lite mer avslappnad och dessutom höjer den mitt stämningsläge en aning och får mig att fungera lite bättre, men sedan blir det alltid att jag vill ha mer och mer av varan och då är det inte längre en positiv grej utan då slår det över till missbruk och ett rådrickande som gör mig slö och passiv på ett sätt som mest gör mig allmänt trött och än mer deppig. Det är nog svårt för de som inte har liknande psykiatrisk problembild i botten att förstå vad jag talar om.

Men idag är jag nykter precis som jag har varit i över en månad som sagt och det känner jag vara en liten seger i sig, och något jag är lite stolt över faktiskt. Men hur det går i längden och om jag ska klara av den här striden inom mig mot begäret efter att få lite tankelugn det förstår jag inte hur jag ska klara av, men jag vet logiskt att det inte fungerar kroppsligt längre. Det här är en mycket svår kamp och jag saknar inte alkohol i sig, för jag vill egentligen mest bara få vara någorlunda lugn och balanserad i hjärnan och psykiskt sett må bra. Men idag är jag i alla fall nykter och kämpar vidare.

Förresten, @Kennie och @vår2022, kul att ni skrev lite, sånt piggar alltid upp.

Kämpa på vänner!

Självklart ska man gå på det spår man tycker är mest hjälpsamt. Det finns olika sätt att hantera saker på och även sätt att se allt på. Jag beskrev mitt som ju skiljer sig från vissa andra. Mitt har fungerat för mig och vem vet? Kanske finns inspiration att hämta även för andra. Att säga att det inte är peppande kanske är sant för vissa men behöver inte vara det för alla. Det finns olika infallsvinklar.

@Ängans Vad bra jobbat! ♥️ Första tiden var mycket kopplat till vanor och beteenden. Då hade jag svårt att se vad jag skulle göra i stället. Det är en livsstilsomläggning helt enkelt…. En process som pågår hela tiden. Steg för steg för att skapa bättre vanor 😇