Senaste kommentarerna i forumet

@Rehacer Hej och tack❤️ Åh vad roligt att du kikar in😁. Tänker på dig lite då och då om hur du mår och hur livet rullar på. Det var begravning i fredags, det var mycket känslosamt och vackert, mycket tårar och en fin minnesstund efteråt. Har känt en annan slags anspänning och sorg senaste veckan, nedstämd, trött och sliten. Känslorna har gungat och blandats med både ilska, ledsen, saknad, förlust, både jobbiga och fina minnen och tacksamhet. Det är väl det som är sorg. Anspänningen släppte efter ceremonin och jag förstår bättre nu hur viktigt det är att ta ett sista farväl, tillsammans med familj och vänner. En slags lättnad och en vila, det har tagit enormt mycket krafter att ordna inför begravningen. Det blev en fin ceremoni och det blev så vackert som jag önskade. Nu kommer en ny fas i sorgearbetet och det får ta den tid det tar. När sorgen knackar på, ska jag öppna och ta emot. Det kommer att hjälpa mig framåt. Nu har min pappa fått ro och gått till vila. Även jag har fått ro och en stunds vila❤️

@Flarran 🤗 Tack, det värmer. Det som skiljer min historia från vissa här är att jag gjort resan på egen hand via Google. Jag vill förstå, försöka hitta det positiva och blocka mörker. Hitta sätt att uppgradera mig för att sedan gå vidare bättre rustad. Har jäkligt svårt med trycka till stilen och den där när man bara ska trycka in sitt budskap i folk. Få dem att fatta och abdikera som om de vore mindre vetande. Nä, jag tror på människan. Jag börjar även se att just de tilltryckningarna sällan handlar om personen i fråga utan snarare den som trycker till. Frustration ligger hos den. Just den frustrationen ska man vara försiktig med för fel uttryckt kan den snarare skada än hjälpa. Man ska vara observant med var den kommer ifrån och inte bara lasta över den.

Jag har inte kört någon speciell metod utan plockat där jag hittat stöd jag för stunden vill förstå mer. Det behöver inte ha direkt koppling till alkohol utan kan vara lite vadsomhelst. Internet är ju som en stor uppslagsbok. Fantastiskt på många sätt.

Sedan är det väl en sak till. Det är ingen stor grej att man trillat dit. Jag tycker den beroende får alldeles för mycket skit vilket leder till att många gömmer sig. Det finns en anledning till att skammen är en så stor del hos många. Dags att justera tillbaka en hel del av problemet till komplexiteten i det hela. Samhället i stort har en stor del i det, även systemet vi lever under. Sedan vet de tusan varför allt ska hanteras så anonymt. Det bidrar ju till skam. En sak är väl säker. Dagens metoder kan ifrågasättas. De har ju visat sig inte ha så där alldeles god styrka. För få blir fria. Dags att kritiskt våga syna alla sömmar och system. Denna blockering i att våga granska kritiskt leder ju inte framåt precis.

Det går lite upp och ner här liksom, märkte att man inte är helt frisk än då jag inte kunde sova och då tänkte städa lite i köksskåpet när man ändå var vaken. Såg en flaska rödsprit i ett hörn och jäklar vad konstiga tankar man fick. Inte för att man fick lust att ta sig en slurk direkt då man ju vet att det är totalt livsfarligt och hälsovådligt utan tvekan alltså. Men nog är det som så att man inte ska ropa hej på något sätt så här i början när man vill bli helt fri från alkoholen. Minns ju gubbarna på stan förr i tiden som till och med snattade hårvatten och drack det om det fanns sprit i liksom. Tyckte dom var totalt flängda i roten vilket de ju faktiskt var, men förstår dessa gubbar lite bättre numera så att säga. Känner att det inte över huvud taget får finnas någon sorts form av sprit i närheten av mig just nu. Det var allt tur att man hällde ut den sista ölen man hade för några veckor sen. Kommer inte ens att att gå in närmsta matbutik om minsta känsla för ölinköp skulle finnas. Tänk att man kan vara förskräckligt svag i karaktären. Men nu är det helt okej och kämpar vidare.
Ha en fin dag vänner!

God morgon!

@Mormor2023,

Det är inget konstigt om man är självcentrerad när det gäller en så stor livsstilsförändring som det innebär att sluta med en sedan länge ingrodd vana att i tid och otid liksom automatiskt dricka alkohol som stämningsförändrare, och kanske tröst och avkoppling med mera. Det här med stående ovationer kan man kanske ibland önska sig, men det skulle i längden nog bara bli att kännas rätt så pinsamt tror jag. Men från mig så får du i alla fall denna tidiga söndagsmorgon ett extra litet - Hurra va' bra Du är!

Kämpa på!

Hej Adde!

Tittar bara in så här denna söndagsmorgon för att hälsa. Du har mycket intressanta tankar kring inte minst alkoholbiten. Ser att du har varit med om en hel del liksom.
Önskar dig en trevlig dag.

Ha det gott!

God morgon Lora!

Har läst lite på din sida igen och känner igen en hel del av ditt tänkande.

Det här med beteckningar på saker och ting kan man ha olika infallsvinklar på.

Men det är ju så det ska vara på ett forum som detta, alla måste få kunna komma till tals.

Ha en fin dag!

Hej där pelle!

Såg att jag glömt bort att säga – God morgon!

Det är nu gjort, ha en trevlig och nykter söndag.

Kämpa på!

God morgon Nor.Li!

Har läst lite på din sida och känner igen en hel del tankar och även familjebiten kring en jobbig och kontrollerande farsa med psykologiskt tungt inflytande över en, och detta trots att han var helnykterist. Men min bakgrund är ju annars lite annorlunda om man så säger.

Ha en fin dag!

God morgon Lora!

Bra skrivet håller helt med dig.

Kämpa på!

Ny dag och söndag heter den. Sitter just nu vid datorn och filosoferar och äter potatissallad och dricker cola.
Tänk hur det kan bli. För inte så värst längesen skulle jag med all säkerhet druckit allt annat än alkoholfri läsk.
För då hade man nog varit lite av en urlakad sill just nu och velat ha annat.

Det skulle nog en tidig söndagsmorgon som denna, med säkerhet varit starköl, vodka, whiskey, portvin, ett litet glas gräddlikör eller vad sjutton som helst man haft till hands efter lördagen före. Inte otroligt i brist på köpedricka att man försökt få i sig lite simmig, hemgjord inte helt färdigjäst mäsk i så hög procent som man haft tålamod att vänta ut efter en som oftast upplevd tillsynes oändligt lång tids bubblande i jäsrör.

Försökte oftast hålla mig och låta bakjästen och sockret göra sitt jobb i drygt tio dagar när man inte fick tag på turbojäst av något slag. Kommer ihåg en sommar då man körde en riktigt snabbverkande sort som gjorde sitt grundjobb i världens rekordfart, men dock med ett så uselt odrickbart resultat i övrigt, med en vedervärdig stank av ruttna ägg, som till och med fick en gammal alkis som denne att få avsmak och hälla ur skiten och sen släpa sig ner till bolaget och skaffa andra grejer.

Som sagt är det söndag, men har inga planer på att gå i kyrkan eller höra på nån krystad och tråkig högmässa, för så religiös trots att jag känner guds närvaro för det mesta, så religiös lär jag då aldrig nånsin bli. Men lite kollande på julotta av tradition, det kanske det blir när den tiden väl kommer. Men man får väl se vad man är på för humör när det blir jul liksom.

Har funderat på julmust i stället för det gamla vanliga karusellvattnet. Men det går nog lika bra med cola som man dricker just nu. Får se vad man hittar på idag. Utanför fönstret visar termometern att det är tio grader kallt. Någon rask långpromenad i vintermorgons tidiga timma, ja det känns då inte direkt lockande i nuläget, men som sagt, får vi väl se vad vi hittar på.

@pelle Detta med återfall. Jag är dubbel. Å ena sidan har jag en stor respekt för att trilla dit och å andra sidan vill jag inte leva ett helt liv där just den rädslan driver mig. Att den ska styra mitt liv. Jag vill istället hitta sätt att parkera rädslan & risken för återfall fullständigt. Komma till ett behagligt normaltillstånd där alkoholfri är det som råder utan att jag ens reflekterar över det. Att bara älska just det.

Försöker att aldrig ska starta förhandlingen i huvudet. Rökning eskalerar om jag börjar, snus likaså. Varför skulle alkohol vara annorlunda? Fattar att det lätt går från 0 till 100. Att bibehålla 0an och aldrig ifrågasätta den är enklast för mig.

Jag pumpar dessutom hjärnan med härliga känslor kring att sova hela nätter, veta vad jag säger, inget magont, mer energi etc etc. Sedan har jag en stillbild nu om hur det går om man tar återfall. En som nyligen drabbats som jag sprang på. Dit vill man inte...

Jag försöker hitta sätt att lita på mig själv. Höja mig själv. Jag tror mer på positiv förstärkning än negativ. Jag vill hellre bygga in att jag tror på min egen förmåga än att bygga in förmaningar och hot för mig själv. Detta så jag kommer till ett tillstånd där alkoholfri är en dygd och det självklara & härliga valet. En där jag är som alla andra med enda skillnaden att jag är 100% alkoholfri. I övrigt gör jag vad alla andra gör. Ingen skillnad

@Flarran Tack, jag uppskattar att du gör det. Känns skönt att veta att någon bryr sig lite om jag dricker eller ej. jag kämpar på. Andra helgen utan nu. Men faktiskt är den här helgen lättare. Jag blir lite besviken att mina närmaste inte är mer "glada" att jag inte dricker. Inte som stående ovationer, men mer sådär " Hejja, fan vad bra" men jag möts av tystnad. Är det fel att tänka så? Kanske de är mer oroliga att jag ska dricka igen? Jag vet inte, kanske är jag för självcentrerad i mitt "icke drickande".

@Se klart Tack! ❤️Näe, när dagen kommer får jag se. Som du säger kommer det fler chanser. Om det är så tufft att se ett systembolag kanske det tar för mycket energi med faktiskt alkohol framför mig.

@postitlappen Ja, då är det ju liksom bestämt i förväg, att beslutet ligger inte i dina händer längre. Jag hoppas det funkar bra för dig! Vad blev det för glass ? :p Vet inte vart du bor, mer här uppe i norr just nu så är det INTE glassväder. Kämpar för att få upp värmen inomhus över 17 just nu.. :/

@Grelod jag känner igen det där också. Misstänksamheten och svårigheter att lita på att andra vill en väl. Svårt att lita på att andra skulle tycka om mig om jag visade hela mig. Inte be om hjälp eller vara till besvär. Behöva vara till hjälp och nytta för andra för att känna något slags existensberättigande.

Att till exempel söka jobb, träffa nya människor eller prata inför publik är oerhört laddat och utmattade. Rädsla för att bli bedömd och någon skrämmande känsla av att bli genomskådad som trasig eller fel på nåt vis. Får ofta höra att jag framstår som väldigt lugn och trygg (helst när jag är som mest otrygg på insidan). Någon försvarsmekanism antar jag.

Jobbar med att testa att dela med mig av (mindre smickrande/smärtsamma?) delar av mig själv eller min bakgrund för några utvalda trots att det är obehagligt, det hjälper mig att stärka tilliten till andra om jag tar det i babysteps.

Trots det vi varit med om så finns det människor som vill väl och är kapabla till att ge genuin omtanke och kärlek. Det vore ju synd att gå miste om den kontakten. Jag önskar att vi båda vågar testa att släppa på garden lite mer, i lagom takt. Det måste ju ändå ses som fullständigt naturligt att vakta på sig lite extra efter att ha farit så illa. Någon som tidigare brutit benet sig inte ut och springer maraton det första den gör utan testar att stödja försiktigt i början. Rimliga förväntningar och små vinster här och där gör stor skillnad i längden.

Det är jättelätt att ramla tillbaka som du säger och det går fram och tillbaka hela tiden. Ska försöka påminna mig om att komma tillbaka på rätt kurs igen och låta den inre rösten bli starkare.

Ta hand om dig!

@vår2022
Jag fick för mig att gå in här och letade upp mina kära vänner sen förr, som Du är.
Jag beklagar verkligen sorgen, så ledsen för din skull! Jag har båda mina föräldrar kvar och fasar för dagen när de går bort. Men det är ändå fint att ni hann återförenas, du och din pappa. Att ni hann få kontakt igen och att du tog emot honom med öppna armar trots allt. ❤️
Tänker på dig! Stor kram 🤗

@Såless
Hej.
Bra att du talade med chefen.
För jag tänker så här, att om du inte skulle ha gjort något och något hade hänt ... 😳 Då avser jag inte bara honom utan också andra. Du vet ju hans svårigheter.
Det kan ju hända saker ändå, men då tänker jag att du nu gjort vad du kunnat.
Kram. 💜

@Kameleont Hur är det med dig? Undrar så 💛

@ChangedMe Jag går i samtal hos kommunens beroendeenhet och jag tycker att det är bra att tala med någon som inte känner oss och som har stor erfarenhet av både missbrukare och medberoende.
Än så länge har det fungerat att träffa min man ett par gånger i veckan. Vi brukar äta tillsammans och titta på någon serie. Ibland gör vi någon utflykt. Min man råkade ut för en olycka när han varit nykter nån månad, vilket innebar att jag bodde hos honom i några veckor. DET var inte lätt, men gjorde mig ännu mer säker på att vi gör oss bäst på varsitt håll. Vi har kommit allt för långt ifrån varandra.
Visst är det som du säjer att vårt liv styrts och styrs väldigt mycket av vårt medberoende och våra partners känslor. Jag har slutat att se tillbaka och fundera över alla "förlorade" år, det slukar bara energi och allt har inte varit dåligt, mycket har varit fint också.
Jag har precis passerat sextiostrecket, till min glädje ser jag att du är betydligt yngre. Du har mycket kvar av ditt liv. Jag önskar att jag lämnat tidigare, men de tankarna är det heller ingen idé att ägna någon tid.
Jag tror att du har väldigt mycket fint framför dig, men kanske inte i tvåsamhet med din man. Och det är ok. Det är helt ok.

@Åsa M Ja! Jag orkar inte köra detta ensam längre. Men tror också luften gick ur mig efter detta....är totalt dränerad.

Jag mår ganska bra faktiskt. Gör det när det är lugnt. Förstår inte vad alkohol kan göra med en människa, total personlighetsförändring. Men resten av helgen blir lugn.

Mitt ex chef såg till att han fick hjälp. Sen har det inte gått jättebra för honom ändå. Men jag tänker ändå att eftersom jag larmade så tog nån hand om det. Förstår helt hur du känner. Det är skönt att dela bördan med någon.

Hej!

@Såless, Kul att du skrev lite.
För att få bukt med korkat drickande som jag haft i så många år utan att egentligen fattat något alls. Så verkar det som att när hjärnan har fått vila sig ett tag från mer eller mindre ständig förgiftning så börjar en del klarna. På något sätt kan man väl säga att man psykiskt sakta börjar läka och även på ett djupare känsloplan börjar nyktra till liksom.

När det går att se det stora i det lilla, och stundtals även få en lite humoristisk känsla i händelser som man har varit med om. Ja, när man liksom tänker ur ett lite annat perspektiv och ljus än då man bara satt som fastklistrad och instängd i ett slags tomt meningslöst mörker. Den här resan till alkoholfrihet är mycket mer än att bara ställa ifrån sig en flaska eller nåt sånt. Ingen i världen mer än jag kan ju lösa upp de knutar som jag har i mitt undermedvetna och sånt. Det är jag själv som måste se över situationen och se till att jag mår bra på riktigt liksom.

Det handlar om att jag måste hitta mig själv och kunna definiera vem jag är. Har aldrig tänkt så tidigare.
När jag ständigt försökte lösa allt med lösningsmedel så att säga, då löste jag ju faktiskt inget alls, tvärtom.
Det är först när man är medveten om hur man tänkt och tänker, som saker kan förändras till det bättre kan jag tro.

Ha det gott!

@Kevlarsjäl62 Tack för det du har skrivit här <3 Har varit inne i din tråd nu och läst lite och så mycket likt min situation, och vad du har fått och får kämpa! Men ni är riktiga kämpar här inne har jag sett och jag känner att jag hittat stöd här trots att jag varken skrivit eller svarat, bara genom att se att här finns (tyvärr) fler som har det som jag. Det ger en konstigt nog både tröst och styrka i att finna andra som kämpar mot samma slags monster. Min man kunde inte hålla sig ifrån drickat den här gången heller och inte har han sökt hjälp, för "han kan själv".... Han har inte druckit varje dag och inte lika mycket men druckit har han, erkände det också för en gångs skull. Detta trots att han i samma andetag håller med om att han måste ge upp alkoholen helt om det ska gå att bli frisk och helt nykter. Jag tror inte han vill faktiskt, han vill inte sluta dricka helt. Han tycker att eftersom jag ändå vill lämna så kan det kvitta. Har försökt förmedla att han har tre barn att tänka på som inte vill annat än att deras pappa ska sluta dricka. Jag vill inte leva i detta längre men vill ju precis som du beskriver här ovan kunna ha en vänskapsrelation om det är möjligt, det är ju 30 år som inte bara går att radera ut, vill inte det heller. Vissa dagar mår jag så dåligt, bara gråter och har sån ångest, för att nästa dag känna mig fridfull och stark. Upp och ner hela tiden. Har varit hos psykolog en gång och ska dit igen om en vecka. Kände att jag behöver opartisk hjälp med mitt medberoende, men kanske skulle behöva gå till någon som är inriktad på just det egentligen. Jag har så motstridiga känslor, på ett sätt vill jag att han ska falla dit för att det ger mig legitimitet att lämna typ (konstig tanke jag vet) samtidigt som jag blir så besviken varje gång för att det känns som att jag och barnen inte betyder någonting eftersom han väljer monstret över oss. Alla gånger jag har fått höra att "nu" minsann ska det ske en förändring. Känns som jag lever i limbo, känner ingen större glädje inför jul. Försöker mest ta mig igenom varje dag. Vet inte hur vi ska göra med huset, nu har han fått för sig att han vill plugga till nytt yrke och då kommer han behöva flytta istället på grund av utbildning på annan ort, men ska typ hjälpa mig så jag kan bo kvar tills han antingen tar över eller vi säljer. Känns väldigt snurrigt just nu, vet inte om det bara är ett sätt att hålla mig kvar. Men jag kommer ändå titta på fler lägenheter för lämna detta så kallade äktenskap ska jag. Det måste jag för min egen skull.

Har du tagit någon hjälp med ditt medberoende? Förstår av det du skriver ovan att du nog precis som jag styrs känslomässigt av hur din man beter sig, att det påverkar oss mer än vad vi borde tillåta egentligen. Det är ju inte vårt ansvar, det behövde jag höra från någon annan även fast jag vet det egentligen. Kram till dig och tack igen för att du svarade <3

Stort TACK!!!😊

@fyfarao
Skönt att höra.
Hur mår du?
Kram

Tack! Verkligen tack!
Jag har mått så dåligt över detta och till ingen nytta alls , mer än att han så klart kommer vara mer kontrollerad nu. Det ger iallafall lugnare kvällar