Senaste kommentarerna i forumet

Jo jag har insett och ikväll gör jag bara allt för att det inte ska eskalera. Man får höra så mycket skit om hur ful och dum i huvudet man är. Ikväll har jag bitit mig i tungan för det slutar alltid i katastrof. Inget våld men han slår sönder saker som jag tycker om. Håller låg profil även om man bara vill explodera.

@Flarran tack så mycket ☺️🌸 Jo idag blev det en god middag på stan och köpte hem godis. Tog en långpromenad tillsammans med en vän efter middagen. Det såg så gott ut när de andra gästerna drack öl. Men som sagt det blir aldrig 1 öl. Skönt att klara av en middag på stan utan att dricka!
@Kennie Tack för dina ord 🌸 Jo min vän har problem med alkoholen och det har hon sagt själv. Men självklart är det hennes beslut att fortsätta dricka och det lägger jag mig inte i men hade önskat att hon stöttade mig i mitt beslut.
Jag gör ju dock det här för min egen skull och det är ju det viktigaste av allt ☺️

@fyfarao Jobbigt och dränerande. Klokt av dig att göra allt för att inte gå i svaromål. Jag vet inte vad jag ska säga som kan vara till hjälp och som du inte redan insett själv. Du vet ju redan att den vägen ni går tillsammans är "a highway to hell". Jag har gått den själv. Men det finns avfarter. Ta en snarast.

Första målet uppnått, 90 dagar idag!! Så nöjd och glad och faktiskt lite stolt också! Firar med sushi och alkoholfritt vin! Trevlig helg på er!!!🤗🥂

Hjälp nu är min sambo igång igen. Han erkänner inte att han är alkoholist och dricker minst fem dagar i veckan. Ibland 70cl ibland 35. Ikväll är det en stor flaska. Då blir han grälsjuk, springer efter mig eller står över mig i soffan, skriker och försöker starta diskussioner. Jag har inte bråkat tillbaka ikväll men ibland brister det och då blir det rena kaoset. Ringer andra kvinnor han har på Facebook för att prata om hur dum i huvudet jag är. Vi är 54 och 57 år. Jag vet att jag borde lämna men hur ska jag göra för att inte bråka tillbaka just ikväll.

@Nor.Li
Jag känner igen mig i dig, inte riktigt på samma sätt med min far. Det var inget faktiskt våld. Men han hade en hotfull utstrålning och vi syskon var rädda för honom.
Känner igen att i vuxen ålder få tvinga sig till kontakt, och att göra det för skuld och pliktkänslor. Tvinga mig till att ringa upp med hjärtat bankande av ångest. Att oroa sig för alla i familjen. Jag tog på mig att vara den som skulle stötta och finnas där. Alla hade alkoholproblem och/ eller psykiska problem. Till slut bröt jag ihop och slutade fungera. Gick i terapi och fick hjälp att förstå min situation. Jag tog avstånd ifrån familjen för att överleva. Det var inte lätt det heller.
Jag mår bättre nu. Har också alkoholproblem, som jag jobbar med här.
Det här vill jag säga till dig - det är inte ditt ansvar att stötta/rätta till din fars eller övriga familjemedlemmars liv. Ditt ansvar är att se efter dig själv. Jag önskar att jag hade kommit till denna insikt tidigare i livet. Först efter 50 sökte jag och fick hjälp. Så många tunga år.
Kramar till dig! Säg nej till det du inte vill, säg ja till dig själv!

@pelle Det sista kan du ju ta med gott samvete. Finns många, väldigt goda alkoholfria öl!.
"Så-farligt-var-det väl-inte-tanken är nog ditt beroende som talar. Självklart kan inte beroendehjärnan slå till med att du borde dricka åtta starköl och gärna starksprit på det, så att du blir riktig ångest och kommer att må förskräckligt i fagar.... nej, det låter alltid så där oskyldigt. "Nog är jag värd ett litet glas?" "En öl kan väl inte skada?" Etc....
Inte så konstigt att det kallades för alkoholdjävulen förr.
Idag vet vi att det bara är två delar av hjärnan som tampas. Den analytiska, kloka hjärnloben (som egentligen ska bestämma) och så den del som har hand om tillfredsställelse. Den senare vill ha sina dopaminkickar till varje pris.
Läs boken Annie Grace som ger kunskap om hur hjärnan funkar. Hjälpte mig mycket. Förstod då att det inte handlade om att jag var obestämd och svag. Jag hade blivit beroende!
Skammen tyckte jag lättade efter några veckor. Och nu har jag inte mycket kvar av det.
Så lugnt nu efter åtta månaders nykterhet. Bästa beslutet.
Och kunde jag så kan förmodligen du. Lycka till ! :)

Firar 63 dagar idag 💫✨ och är helt trygg i att dessa 63, blir 100, så skönt när vissheten plötsligt finns, som en självklarhet. Efter det vet jag inte till 100%, men ska noga tänka igenom en massa saker. Just nu så himla tillfreds med min nykterhet o liiiiite irriterad över att jag blir sugen på ett glas rött lite då och då…typ längtar och det känns inte optimalt, MEN just NU sitter jag så himla fint och still i båten 😁

Firar 63 dagar idag 💫✨ och är helt trygg i att dessa 63, blir 100, så skönt när vissheten plötsligt finns, som en självklarhet. Efter det vet jag inte till 100%, men ska noga tänka igenom en massa saker. Just nu så himla tillfreds med min nykterhet o liiiiite irriterad över att jag blir sugen på ett glas rött lite då och då…typ längtar och det känns inte optimalt, MEN just NU sitter jag så himla fint och still i båten 😁

@vår2022 @Andrahalvlek @Amanda L Tack! 😍 Back in business nu, efter återkommande sjukstuga här hemma. Gamle Covid kan fortfarande… Men nu är alla på fötter igen.

Ikväll blir det mys vid brasan och TV-serie efter maten.

@vår2022 tack för dina fina och varma ord 🌸 Dagarna ramlar på, blir fler och tankarna på alkohol färre 🌸

Nykter igen för femtioelfte gången. Ingen alkohol på snart fyra månader. Räknar inte dagra. Inte lönt. Måste bli livslångt nykterhet annars dör jag i spriten. Övrigt så min längsta nyktra perioden varade i 15 år. Italien, affärsresa: Ett glas vin kan jag väl dricka...

Och där började återresan mot alkoholdimmig tillvaro. Jobba, komma hem, börja dricka, komma ihåg och räkna hur många groggar, hur många öl kan jag dricka under 2-3 timmar och hinna med att bränna bort alkoholen innan morgonen. Samma visa varje kväll. Men inte på helgerna. Då var det bara att dricka utan att räkna. Jihaa!
Drickandet eskalerade. Drack någorlunda vettigt medans jag jobbade, men gick jag i pension. Vilken lycka för ett fyllo. Pågick två tre år med några 3 månaders till halvårs nyktra perioder. Förra sommaren blev skit.
Var gräsänkling en vecka. Och så här i efterhand kan jag erkänna att jag försökte nog ta livet av mig med hejdlös supande. Drack bubblande på morgonen klockan fyra, tog första groggen klockan 7. Somnade i soffan framför tv:n klockan 10. Fortsatte att dricka när jag vaknade klockan 12. Drack slut på spriten innan 16.00. Gick och la mig. Sov till 12 dagen därpå. Tog elskooter till bolaget, Köpte 6 flaskor starksprit, vodka. Ett psr flaskor bubbelvin, starköl och handlade korv och kött från affären. Låste in mig i dagarna 3 och och fick återigen slut på spriten. Mådde illa, tungan var sårig, halsen sönder av all starksprit, magen krånglade, svetten rann, tårarna rann i självömkan hade inte sovit ordentligt på en vecka ungefär. Måste få tag på mer var ledstjärnan den dagen och jag lyckades. Fick upp allt jag försökte få ner men till slut stannade en grogg och livet återvände.
Skrev idiotsaker på facebook, messenger, whatsapp mm och nu skäms jag för det också. Beslut att sätta stopp blev i sista minuten. Överlevde den gången, behöll familjen, ekonomin funkar, körkortet kvar. Hälsan ok, sover bra efter tre månader nykter.
Men dessa rädslor om återfall. Tror att en av största hot kommer från skam. Vad säger ni andra? Hot nummer två är väl "så farligt var det nog inte" tanken... Hot tre är smaken av en kall öl. Ja en kall öl, bara en...
Just nu inga problem, inget sug men djävulska rädslor.

@Amanda L Vi lagar lite mat här ikväll. Min fru dricker ett glas rött vin och jag dricker någon form av cider, Mustly, som jag hittade i affären. Helt ok, iaf skönt med lite annat än Cola Zero. 🤪 Tänkte på det där du skrev om ett eller två glas… Noll glas funkar nog bäst ändå.

Vi missar nästan alltid Halloween här hemma, eftersom vi oftast är bortresta då. Barnen har vant sig vid det, även om det knorrats någon gång. Fast nu är de ju lite äldre och då uppskattar de att åka iväg på ett annat vis. Och nu börjar man sikta in sig på julen! Åt faktiskt en juleskum häromdagen som jag fick av tomtefrun i huset (hon vet jag älskar dem), och vi har redan avverkat någon burk pepparkakor. Läste att det skulle komma någon ny sorts alkoholfri glögg (saftglöggen är ju vidrig). Den måste man nästan prova?

Fick lite feeling och satte på Jazzy Christmas nu! 😁 Är det lussebullsbak i helgen som gäller?

@Varafrisk ❤️❤️❤️ Tar ju rygg på dig🤣 du om någon har visat här vikten av att aldrig ge upp kampen för en nykter tillvaro och att man trots svårigheter kan fortsätta vara nykter och faktiskt bemästra situationen hur jobbig den än är. Kram till dig och jag hoppas du får en fin fredagskväll!
@Vinägermamman ❤️❤️❤️ Den positiva energin känns inte alltid. Jag är bara så tacksam över att jag förstått på djupet att jag är jag och sen finns det beroendet i min hjärna och att det är det som ”ställer till det”. Kan inte förklara men det känns befriande och hjälpsamt när suget sätter in vilket det gjort under em. Har ett svårt (men eg positivt) beslut att fatta, lovat tänka under helgen och vips dyker tankar på att slippa tänka, döva för att slippa ångesten som klamrar sig fast i kroppen. söka sinnesförändring kallas det i boken Beroendepersonligheten och för varje gång jag sätter emot desto svagare kommer suget ju bli i framtiden. Önskar dig en fin fredagskväll 🥰!

@Adde Adde Jäklar vad kallt, redan! Några minusgrader i Svealand, men det gillar jag.
Du verkar ha gjort väldigt mycket för att få en hållbar relation till dina barn. Vad jag undrar lite över är om du haft en bra relation nån gång och, ursäkta uttrycket, supit bort den eller om du missat allt från början? Jag har nog kommit fram till, i vårt fall, att min man aldrig riktigt fått någon nära kontakt med våra barn. Han har inte mäktat med och inte varit helt närvarande. Ganska tidigt, efter förskoleåren, insåg ju också barnen att när pappa busade och skojade var han inte "på riktigt" och den nyktra pappan var allt för ofta sur och arg. Det fanns aldrig någon aggressivitet i hans rus, han lallade mest omkring, tyckte han var skojig och var allmänt nöjd med tillvaron och sig själv. När barnen var små var det en ganska kul pappa, men de genomskådade ju allt så småningom och i takt med att de blev äldre eskalerade också missbruket, så när de var tonåringar kunde han inte alls vara där för dem.
Han hade sitt liksom.
Jag kan faktiskt relatera en del till dina känslor, eftersom jag fått min beskärda del av besvikelse, sorg och ilska från barnen. Mitt medberoende har ju inte varit så mycket bättre än deras pappas missbruk, det har jag insett den hårda vägen. Ibland när de ställt mig mot väggen och jag känt att jag tappat deras respekt har jag också surnat till. "De tror att livet är så enkelt" har jag tänkt då och undrat vad de vill att jag ska göra, mer än att lägga mig platt och erkänna att jag kunde ha gjort bättre val och varit en modigare mamma. Jag har aldrig sagt det, bara tänkt det.
Jag funderar också över det du säjer om att inte betyda något och där tror jag du har fel. Den av mina barn som nu är helt avvisande mot sin pappa är också den som visat mest sorg genom åren. Hon har saknat och saknar en pappa, en manlig förebild som satt henne främst, som visat att hon är värd det bästa. Det har varit väldigt tydligt i flera av hennes relationer att hon inte varit säker på sitt värde och sökt sig till fel partners. För om inte ens egen pappa tycker att man är det viktigaste som finns, vilken man ska då kunna känna så? Ändå är hon en ganska tuff person, utåt. Hon har gjort en ordentlig, inre resa och blommat ut till den intelligenta och starka kvinna hon innerst inne är. Men hon är kränkt och jag hoppas inte att det kommer att göra henne bitter för evigt.
Sonen har mer distanserat sig, bestämt sig för att han inte har någon pappa och behandlat honom mer som en släkting eller kollega. När min man nu verkligen gör ett allvarligt försök att bli nykter för första gången vänds hela hans värld upp och ner. Hur ska han förhålla sig nu? Det blir nästan jobbigt, han har ju förlikat sig med verkligheten.
Alltihop är komplicerat och fullt av svåra känslor, men det behöver jag ju inte tala om för dig. Du lever ju också mitt i det.
Jag är en introvert jävel, fast ingen tror det, så jag har inga sociala medier. Vi får prata här om du har lust att fortsätta utbyta erfarenheter.
Ha en fin fredagskväll. Ikväll njuter jag av att bara umgås med mig själv och är glad att jag kan känna så ibland.

De har gått bra men nu har ja haft huvudvärrk hela dagen. Blir kolla serier på tv o ut o gå ,min 4 dag utan öl.

Inga enheter för mig heller @prinsessa. Kikar på en film just nu och har ätit en lite för fet och kolhydratersrik middag. Tål inte riktigt sånt men det är gott mellan varven. Har matkoma just nu och kommer inte vara människa på några timmar. Om jag orkar skulle jag behöva åka och handla lite smått. Blev sugen på äppeljuice!

Godkväll kaffegänget!
Påvägmothälsa: Fantastiskt bra gjort av dig!
Natalia: Du kommer komma in i rutinerna!

Fredagskväll och jag tänkte ta mig en enhetsfrikväll. Har ätit thaimat och snart ska jag äta glass i stora lass framför någon serie. Jag kommer inte ångra mig i morgon! :-)

Hej på er!

Känner mig lite smått upp och ner mina lediga dagar. Jobbet känns naturligt och är egentligen inte alls nytt för mig. Jag har bara varit hemmavarande länge och det har hänt mycket sen sist. Men när jag är ledig har inte rutiner fallit på plats än. Kan känna mig lite vilsen eller som att jag inte vet vad jag vill ta mig för. Det kan nästan trigga mina impulser till vin känner jag. Och så blir det en tråkig rundgång av att en kväll med enheter skapar ännu mer oföretagsamhet till nästa dag och så tar jag mig inte för det jag egentligen tänker att jag vill på olika plan. Det var så jag inte ville att det skulle bli och ska förstås jobba vidare med det. Är medveten om att det brukar ta ca 3 månader att komma i nya rutiner mer och det är inte konstigt att allt kanske inte fallit på plats riktigt än.

Hoppas ni har en skön dag och jag önskar en fin kväll ❤

Hej!
@ Se klart,
Kul att du tittar förbi så här på fredag och allt. För helger de kan allt vara luriga prylar. Men känner just nu faktiskt inget alkoholsug. Tänker mest mer på min fiskgratäng som snart är färdig i mikron. Drycken får bli mjölk. Förresten, Du är allt annat än ”märkbart o-nödvändig”. Det finns hela tiden nya grejer man lär sig här på forumet. Jag läser lite här och där och ibland får jag för mig att skriva något ord helt spontant i något inlägg och får då ofta hejda mig i sista sekunden, efter att jag ofta upptäckt efter en liten stund vad lite jag egentligen vet om saker och ting, fast jag ibland väl tror att jag har förstått så väldigt mycket. Förstår ändå att det viktigaste av allt just nu är att fokusera på nykterhet och inte tro att man är fri från risken att falla, vilket jag självklart inte är.
Ha det gott!

@ptc j
Jag tar övervakat en gång i veckan, den andra dosen tar jag själv.
Bor i en liten stad, vill inte att någon ska se mej då jag besöker Beroendemottagningen 😞

@ mormor: Jag vet inte om Antabus tar bort suget, men det tar ju bort valet att dricka, skulle aldrig våga ta en droppe.
Ska handla gott käk och glass till i kväll, min butik ligger bredvid bolaget.
Har mantrat att jag kommer att må bra i morgon och orka mer😀

Jag drömmer ofta nu för tiden att jag är typ ägare av hus/tomt/mark som jag glömt bort och som jag inte sett till på länge. Att det finns typ ett sommarställe med trädgård som jag köpte för länge sen, men glömt att besöka. Som att det finns outnyttjade resurser… men utan nån känsla av stress eller måste.
Den här drömmen återkommer i lite olika former- och det är så verkligt! Det kan vara i Sverige eller utomlands. Överlag drömmer jag väldigt mycket om ”nya platser”. Att jag hittar fram, eller inte hittar fram.
Det är spännande 🧐

@Prinsessan1 Det är så fint att läsa om hur du har tagit steg för steg för att börjar prioritera dig själv och ditt eget mående. Nu har du tagit det här stora steget och tagit beslutet om att flytta ifrån din man, trots att det känns svårt. Men du gör det för att du behöver det, för att kunna ta hand om dig själv. Det är väldigt starkt att du gör det här och fokuserar på det du kan påverka och var dina gränser går! Fortsätt gärna att skriva här och berättar om hur det går för dig!

Ett stort, modigt och viktigt steg för DITT välmående! Gratulerar dig till det, det kräver mycket att komma till den punkten. Många kramar, håll ut!