Senaste kommentarerna i forumet

Kämpar vidare.

Det är märkligt med tidsupplevelse och hur tiden som en grav missbrukare som man har varit, och då som oftast gått omkring mer eller mindre på autopilot och upplevt sig att allt bara har stått still. Men ändå är det så oerhört mycket som har hänt. Hjärnan när den funkar som den ska är allt en fantastisk datamaskin som tycks arbeta på under de mest extrema påfrestningar. Det är väl bara lite synd att man själv så att säga inte fullt ut alltid har varit med i direktsändningen av grejer som har hänt i realtid, vilket man så här i efterhand förstår att man inte riktigt har varit.

För när jag nu har varit helt nykter ett tag och kunnat djupanalysera min tillvaro, mediterat och grävt ordentligt i minnesarkiv, tankar och känslor så att säga. Det är som att möta sig själv som riktigt ung och den man är idag i en och samma person - nästan som att åka tidsmaskin bakåt och fram till nutiden på en sekund och hitta sig själv just nu, det är rätt svårt att förklara känslan. Men nog är det häftigt med livets gåva när man väl förstått det hela.

Det känns som att jag har börjat landa lite och hunnit ikapp mig själv. Förstår att det har varit rätt klokt att inte bara ge upp och hoppa av. Det finns nu en känsla av tacksamhet. Har även en liten svag misstanke om att det kan vara förekommaavhopp som man faktiskt har gjort i tidigare liv, men det här kan ju vara verkliga tankar och minnen blandat med dåtiders dimmigt alkoholtänk och helt fria fantasier som spelar in.

Men nog är det mycket man har lärt sig undermedvetet, lite grann så där som att hjärnan arbetar även medans man sover och aldrig är helt avstängd utan tycks ha en viss del kapacitet i någon form av skyddat läge så att säga.
För ibland när man har gått och lagt sig med funderingar på ett först tillsynes helt olösligt problem, så har svaret kommit till en som från ingenstans morgonen därpå. Börjar på att bli lite mer ödmjuk och kämpar alltså vidare.

Kämpa på!

@Mormor2023 sammanhållning är bara förnamnet men jag förstår det där med att våga. Själv varit där, det är inte en grupp, ett rum eller ett möte man ska våga gå in på. Det är sig själv man ska våga gå in i och för oss med det här problemet och sjukdomen är det ngt av det mest skrämmande som finns.

Det underbaraste i gemenskapen när man väl vågat är alla smarta människor man omges av. Alla där är ju experter på alkohol, det finns ingen annan sjukdom där man kan gå till en grupp en gång i veckan eller fler oavsett vart i världen man befinner sig och bara träffa människor med samma sjukdom. Det är rätt häftigt.

@Ängans du måste ingenting på ett AA möte men ett tips är att meddela den som håller i mötet att du är ny och gärna bara lyssnar in. Du kan också ha tur att gruppen har en kontaktperson/nummer, går i så fall jättebra ringa den personen och beskriva hur du känner inför mötet. De allra flesta grupper hälsar, dvs man inleder med vad man heter och sin relation till alkohol, det är heller inget måste, man kan passa ordet vidare bara

@postitlappen tar du antabus övervakad eller vad är du orolig för att bli sedd i för sammanhang?

@Ny dag Du jobbar på jättebra!

Kram 🐘

Reflekterar över denna gång i ordningen när jag tagit nya tag i nykterheten. Varför ska jag lyckas denna gång, vad gör jag annorlunda och vad har förändrats inom mig? Vet egentligen inte men känslan är annorlunda, känner mig inte euforisk över de nyktra dagarna vilket jag gjort tidigare. Känner mig bara tillfreds med att vara nykter men har fortfarande mycket jobbig ångest som jag försöker vara i utan att få panik/agera ut. Först efter tre månaders nykterhet vill jag börja jobba på djupet med ångesten, lära strategier mm men det tror jag inte jag orkar nu. Nu och den närmaste tiden är fokus på nykterheten som är en första förutsättning för långsiktigt välmående. Jag verkligen indoktrinerar mig med nyktra fakta, lyssnar på samma böcker på repeat, nästan maniskt vilket känns lugnande och jag planerar fortsätta med detta fram till åtminstone jag nått 90 dagar av nykterhet. Läste att man på AA rekommenderar 90 möten på 90 dagar i början. jag gör det på mitt sätt. Tänker att resultatet blir mer eller mindre detsamma dvs indoktrinering i nykterheten och vad som krävs långsiktigt. Jag försöker denna gång också vara noga med återhämtning, vila och att lära mig meditation och avslappning för att stressa ned och låta min hjärna som alltid går på högvarv vila. Och såklart att läsa och skriva här.

@postitlappen Exakt ! Jag tänkte det, tappade en macka på golvet, ett digitive med smör och ost. Smöret uppåt. Tanken "nu vänder det, till och med mackjäveln är på min sida". Ett annat fokus, mindre lättirriterad och bara fokus på A!

Där håller jag med dej, efter en veckas nykterhet så är jag mindre vobblig, har mindre katastrof tänk.
Är inte lika lätt- irriterad.
Inställda pendeltåg… får väl vänta på nästa, tidigare ville jag bara till bolaget och fortast möjligt.
@Mormor2023

@hgk Ja, det är vanor som måste brytas! Vad gillade du att göra förut ? Eller vad tror du att du skulle gilla ? Jag funderar på om jag inte tycker om att brodera!

@hgk Ja, det gäller att vända bort blicken från det. För ibland kan det ju kännas som att "varför kan de få fortsätta dricka men inte jag" vilket är idiotiskt då man inte vill ha det som dem ändå. Men det är hjärnan som leker. Jag tycker faktiskt jag är "piggare i huvet" idag. Känner mig fräschare, lättare på nåt vis. Mindre skakig, mindre ångest.

Märker efter en vecka av nykterhet att mitt humör är till det bättre.
I morgon är det Antabus igen.
Känner lite oro för att stöta på någon jag känner, staden där jag bor är liten.
@Ängans @ptc

@Vinägermamman Vad uppriktigt glad jag jag blir av att läsa dina rader idag ❤️! Heja dig✊! Jag lyssnar varje dag på antingen Beroendepersonligheten eller Tänka klart för att på något konstigt sätt indoktrinera mig med nyktra fakta, kan du ha detta i lurarna medan du promenerar dagligen? Lyssnandet stärker mig på ett positivt sätt. När suget kryper på reflekterar jag över att ja jävlar, nu är det mitt beroende som pratar och den söker sinnesförändring och det betyder att något skaver i mig så nu behöver jag reflektera över vad och varför det skaver för att dricka gör bara att jag kommer förakta mig själv än mer. Så tänker iaf jag göra när jag väl kommer igång med promenaderna som jag vet att jag måste få till och samtidigt vill men suck vad duktig jag är på att ducka det… Gillar att det är mörkt nu så att jag kan gå direkt från sängen till 30-minuters rask promenad innan frukost och dusch. Hoppas du har en fin kväll så ”hörs” vi imorgon. Kram och starkt jobbat!

@Himmelellerhelvete tack för dina fina ord ❤️
Jag känner mig just nu som en asket. Kämpande med nykterheten och en nyttigare kost 😅 Dagdrömmer om lakritsnappar som är en favorit!
Jag berättade för en av mina närmaste vänner att jag nu satsar på ett helt alkoholfritt liv. Det var ingen pepp alls från hennes sida tyvärr, hon tyckte mest ett det lät riktigt trist. Men det viktigaste är ju i slutändan vad jag tycker är viktigast. Mitt liv är mycket roligare utan alkohol även om vissa dagar känns blä. Men med alkohol så känns ju varje dagen efter blä.
Jag hade iaf ett långt samtal med min bror om min beroendeproblematik. Han var mycket stöttande och absolut inte dömande. Det var ett mycket värdefullt samtal 🌸

@Mormor2023 Ja folk som tycker det är larvigt tror jag man bara måste svälja och inte bry sig för det kommer man att få höra ofta åtminstone i min umgängeskrets där många är i samma situation men mig veterligen inte bryr sig eller orkar ta tag i problemet. Dom 3 månaderna låter länge men för att hjärnan skall återhämta sig och inte fundera på A varannan minut så tror jag faktiskt det är en milstolpe man borde satsa på. Men för tillfället är det väl att ta 1 dag i taget och inte sätta ribban för högt. 1 helg till nu och så har vi 2 veckor på tisdag 👍

Liten kvällsnotering. Det gick bra att bryta igår. Fick motivation av er som skrev hos mig och när jag läser hos andra som kämpar på. Gårdagen och även dagen har avlöpt väl. Har kommit igång ordentligt med mina morgonpromenader nu. Idag var 11 dagen i rad. Det är fortfarande motigt i detta blåsiga kalla gråa väder, men jag har pannben nog att tvinga mig ut nu. Kram och godkväll alla kämpar🤗

@Självomhändertagande å, tack ❤️ blir alldeles rörd!

@Zandie tack för att du berättar, blir så inspirerad av dig. Har lyckats hålla mig i 8 dagar nu (en dag i taget) och när jag läser om din resa och du dyker upp här helt nykter och glad så ger dig mig sån jävla boost. Allt jag vill är att tiden ska gå så jag får ett avstånd från den dystra verklighet jag nu har lagt bakom mig.

Tack ❤️

@Kameleont Min tur att undra hur du mår. Tänker på dig 🧡

Som nykter tänker man...

Som nykter tänker man med lite livserfarenhet på ett lite annat sätt, då kan man se andra saker än vad man såg och kände tidigare då man som berusad bedövade sig med alkohol, som mycket väl kunnat vara vilken annan psykoaktiv drog som helst. För som berusad och avkopplad, eller kanske då mera korrekt urkopplad eller avskild från kanske en andlig gemenskap vilket väl kan vara en rätt nära beskrivning av det tillstånd man oftast befann sig i. Tankemässigt och känslomässigt kan man uppleva bra mycket mer än man som berusad gör. Visst kan man mänskligt sett vid lång och stark berusning vara tillfälligt inre tillsynes lugn och kanske rent utav känna sig vara sig själv allra högst.

Har man granskat världen på ett rent logiskt sätt och även tagit del av världens olika former av mänsklig tro, och olika former av religioner genom att läsa och lyssna på otroliga mängder med skrifter om det tillsynes mänskliga fria tänkandet, psykologi och olika inriktningar inom det mer andliga perspektivet och samtidigt tagit del av det moderna världsliga sättet att vara och tänka.

Då kommer man till sist till en punkt som gör att man måste stänga av sitt logiska tänkande helt om man vill kunna vara endast en världslig människa eller så går man helt enkelt under världsligt och mänskligt sett är känslan. För man kommer som djupt andligt grubblande då annars till sist att bara krackelera och splittras inuti själva kärnan av det som man väl mest kan beskriva som det egna jaget och den man känner sig och tror sig att vara. Man får nog mentalt sett en slags kollaps eller hjärnblödning annars. Min mor var existentiellt djupt grubblande innan hon fick sin första psykos som frikopplade henne från kropp och själ då hon inte var mänskligt sett kontaktbar liksom.

Den medicinering hon sedan hade livet ut till sin ålders höst för det som numera väl under ett slags samlingsnamn kallas för att vara bipolär, eller i hennes fall att ha en manodepressiv sjukdom som det hette tidigare. Det handlade rent medicinskt sett för henne som alltid var helnykterist om att klippa bort de allra högsta topparna och de allra djupaste dalarna i hennes känsloregister. Det var väl även något som hon med lite andra ord även beskrev i sin dagbok som hon spontant förde som 40-åring på 1980-talet, där hennes inre känslomässiga, tankemässiga och själsliga kamp framgick.

Hon hade en kristen tro och vilja att göra endast Gud och Jesus vilja, vilket för henne betydde att helt och fullt vara ett lydigt verktyg för den högste andliga makten som det framgår tydligt av om man mer djupt analyserar hennes ord om hur hon såg på världen, det andliga och hennes helt egna och mänskliga tillvaro. Tror att den här nyktra resan som jag befinner mig på kan komma att bli riktigt intressant att se vart den leder om jag bara orkar hålla ut som nykter och då kanske till och med får lov att släppa lite mer på mitt ännu nog inte helt nedfilade högmod och stolthet som gör att jag nog spjärnar emot det som kanske skiljer mig mot vad vi kan kalla för en andlig högre makt.

Ha det gott!

@@oro
Hej. Jobbigt att ha det så där, en stämning som är "obekväm".
Det jag tänker är att han säkert har tankar kring vad som varit, hans situation och er situation. Att ha ett beroende är skambelagt, och jag tänker att man som beroende vet att det skadar både sig själv och andra men att man har svårt att ta sig ur det. Man drar via systemet på väg hem fastän man från början tänkt annat m.m. Inte för att ställa till det för anhöriga, utan det är ett beroende som styr. Man försöker skärpa till sig , men åker dit - igen.
Man trillar dit gång på gång, och skäms. Att vara den som tar upp det då, nja, jag vet inte ...

Nu är det ett tag sedan jag levde med en alkoholist, men jag skulle nog själv ta upp det om jag går till mig själv. Inte vänta på den andra.
Att inte prata kan ju också ses som någon slags självbevarelsedrift, pratar man inte om det finns det inte problem och att sådana här tankar kan vara omedvetna? Jag skulle nog inte fråga s.k. ja-nej frågor utan berättarfrågor såsom hur tänker du om alkohol och vård nu?

KRAM.

Texten kom ej med…
Snart har 3 v gått sedan min makes återfall.
Bad då att vi behöver prata om detta och att bollen ligger hos honom att ta upp detta.
Han är livrädd (som han uttrycker det) att förlora mig.
Den olidliga tystnaden om att låtsas som ingenting har vi gjort de andra gångerna och det skapar en stor klump i min mage.
Oattraktiv och en sårad person är vad jag ser, fast inombords älskar jag honom.
Vi har varit på en resa, där han inte rörde alkohol och jag drack ett glas vin till maten på kvällarna.
Men inte ett ljud om detta eller frågan om hur jag mår.
Jag har livat mig själv att inte be om frågorna utan dessa behöver komma ifrån honom för att jag ens ska tro på att han vill försöka.
3 återfall på 1,5 år som har varit så fruktansvärt jobbiga att jag sagt att så här vill jag inte ha det.
AA och sen efter ett tag slutat med AA och nu gått med igen plus skaffat egen psykolog, men detta för att jag ifrågasatt: vad ska du göra åt detta?
Nu är det bara en total tystnad och en obehaglig stämning.
Vad hade ni gjort?
Tack för att ni finns och stöttar.

Idag har varit jobbigt värsta dagen hittills varför vet jag inte för har varit helt normal dag. Hela dagen har tankarna rullat och förskönat öldrickande och hur roligt och avslappnande det är och ikväll skulle det va gott med några och imorgon fredag kanske borde hälsa på någon kompis efter jobbet och dricka några öl. Har fått koncentrera mig till max och plocka fram alla minnen när det minnsan inte varit något romantiskt med A. Usch vilken situation man lagt sig i men är väl bara att bita ihop är trots allt dag 10 nykter idag så på rätt väg, måste vara 2 år sedan jag varit det sist. Ha en bra onsdag kväll alla

Hej!
Jag hade Antabus för några år sedan och kunde dricka efter 14 dagar efter min senast intagna tablett. Men instämmer helt i Flarrans kloka svar och min egen erfarenhet är att för varje uppehåll och återfall blir missbruket bara värre och djupare. Nu har jag varit nykter i 11 månader och under denna tid börjat skapa mig ett helt nytt liv. Även om jag vet att suget kan vara överjävligt skulle jag aldrig önska någon tillbaka in i misären som drickandet innebär och för med sig. Tillvaron med alkoholen blir aldrig ljusare och jag skulle aldrig vilja byta en av mina mörkare dagar till ett enda ögonblick i missbruket. Allt gott till dig och jag hoppas som Flarran att du väljer rätt väg för ger man det bara lite tid har den nyktra vägen så fantastiskt mycket oväntat att erbjuda lovar jag. 🤗😊

Det blir allt julmust i år.

Köpte ett par små julmust igår, fast jag inte är så mycket för den typen av läsk. Fick väl lite för tidig julkänsla kanske. Då jag satte in musten i kylskåpet flimrade det i min nykterhet förbi ett minne från en jultid för längesen då det dagen före den julaftonen var dags att liksom montera ihop en sån där plastgran som fanns förr där varje gren och kvist var lösa och skulle sättas ihop bit för bit för att som färdigmonterad likna en julgran som man kunde klä med glitter, ljus och sånt.

Var väl en 20 år nånting och helnykteristerna morsan och farsan satt i köket och drack kaffe och väntade på att man skulle bli klar med uppdraget. Hade väl druckit en hel del och var ändå enligt eget minne inte speciellt berusad.
Men upptäckte genom detta granmontage hur fumlig och oteknisk man väl egentligen var som packad då granen ifråga som man hojtade om att vara färdigmonterad.

För när jag stod där stolt och betraktade granen och hojtade om att det var dags att få hjälp med att hänga på ljusslingan så upptäckte jag efter en stund att jag hade lyckats med konststycket att sätta varje grankvist upp och ned så att det inte var något som ens liknade barr på den, då en sådan äldre typ av plastgran bara hade barr på ena sidan och var helt slät och plastig på undersidan.

Faen vad korkad man kände sig att man inte lyckats att ens sätta ihop en enkel liten plastgran så att det liknade nåt. Minns inte om föräldrarna hann att komma in och se spektaklet innan man fick göra om alltihop från början, kvist för kvist. Men nog kände man sig dum att man inte hade lyckats med ett så enkelt uppdrag som att ens montera ihop en plastgran efter lite renat. Man kände sig först så himla smart, oövervinnelig och intelligent när man druckit en del, fast man inte ens väl kunde stava till ordet intelligent liksom.

Det blir Julmust i år!

@Geggan Då fint att ni har hittat varandra ❤️ Att vara i samma fas av livet och kunna följas åt på roligheter låter ju toppen!

Kram 🐘