Senaste kommentarerna i forumet

@Kirskål Så bra att du tog upp det pinsamma beteendet…. Det är bra att skriva av sig, få upp skammen till ytan för då gör det inte så ont. Jag vågade inte betala med kontanter för då skulle personalen kunna misstänka… Jag betalarde med kreditkort som inte var kopplat till mitt konto. Så när räkningen kom såg inte min man den. Jag betalar allt med kreditkort och har gjort i många år eftersom jag är slarvig så det var inget misstänkt. Måste ta mod till mig att berätta det för honom 🥺. Jag sällar mig gärna till gänget här på forumet vore så härligt om våra olika dagars avstånd bestod 👍🥰. Har också väldigt fina tänder så inget syntes där, undvek att gå nära på fm… min man har aldrig sagt att han kände av att jag luktade vilket är konstigt egentligen för det borde jag gjort. Vin luktar ju surt! Idag håller vi i, en dag i taget! Kram och önskar dig en fin söndag ❤️

@Detblirbättre åååh tack du som tittar förbi och gav dig tid att läsa och hurra, det betyder mycket för mig och nu sitter jag med ett leende här som en gammal byfåne, hahaha

Ja, tänk dig att vi har gjort så. Vi hinkade nervgift och på köpet blev vi helt personlighetsförändrade medans livet susade förbi.

Heja glow och bra nattsömn!

@Geggan Vi har nog alla olycksplatser i vårt förflutna som vi absolut inte vill återbesöka. Men ibland behövs det nog, för att de känslorna inte ska behöva känna sig jobbiga och tjatiga. Det är som de skriker åt mig: ”Se mig, bekräfta mig!” Och om de får oss att tveka eller anpassa oss in absurdum så blir de nog skadliga för oss. Vi provtänker lite till 🥰

Kram 🐘

@Se klart Vilken underbar kväll ni hade och romantisk❤️. Jag minns att du sprang när jag kom in på forumet och det inspirerade mig till att ta upp min löpning igen😁. Tänkte på det här med att sätta gränser och att även roliga saker tar energi. Man vill orka saker, men ändå finns inte riktigt energin där. Man tvingar sig ändå att göra det, kanske också för att det finns förväntningar på att man ska göra det och dem vill man infria, för att vara snäll och hjälpsam. Någon annans behov krockar med det egna behovet. Omgivningen kan ju heller inte veta om man inte berättar. De tror att man har ork, för det är det man visar utåt. Framförallt när det gäller sina näras behov kan det vara svårt att säga nej. Man bara gör och kör på. Jag höll på att slå knut på mig själv och pandemin blev faktiskt en räddning på många sätt då vi fick isolera oss och inte kunna umgås. En andningspaus på många sätt. Har man som du också ett belastande och ansvarsfullt arbete som chef så tar det i sig massor av energi och tankeverksamhet och sedan en stor skara barn och barnbarn på det. Det är många att bry sig om, men man får inte glömma bort sig själv. Det kan också bli lite självdestruktivt och man tappar energi och även kontakten med sig själv.

Fortsätt med din löpning och att komma ifatt dig själv❤️

@Se klart Vi får fortsätta provtänka lite, om det snart kanske är dags att besöka olycksplatserna. En av dessa är min barndom, det vet jag. En annan all smärta och kamp min yngsta dotter medfört. Jag är uppfostrad som den medberoende jag är - man samlar upp smulorna och går vidare och lägger det som hänt bakom sig. Gång på gång. Rustningen på.

Men det är lite fascinerande att känslorna kan finnas inom en utan att man ens kan identifiera dem. Minns att jag i perioder inte ens kunnat svara på hur jag mår. ”Öhh” 😯 Eller: ”Vad vill jag? Öhh” 🤨 ”Om jag känner mig stressad? Öhh” 🙃 Jag minns inte heller när jag grät senast. Jo, det minns jag faktiskt. Efter min separation för snart 11 år sedan tog det kanske ett år innan jag började spela ”vår låt” på repeat och grät floder. Jag fick medvetet sätta på just den låten för att kunna fiska upp känslorna av sorg och besvikelse över att livet inte blev som vi tänkt. Jag sörjde våra fina år ihop. Låten fick mig att färdas tillbaka till då vi träffades 24 år tidigare. Det är tio år sedan denna gråtorgie. Sen dess har jag inte gråtit, just den typen av ledsenhet är en känsla som knappt funnits i min vokabulär.

De känslor som kom tillbaka efter en tids nykterhet var ilska (fy fan vilka ilskna utbrott jag fick) och även glädje. Plus förnöjsamhet, tacksamhet och lite förundran över storheten i att livet blivit som det blivit, trots allt. Helt okej liksom. Jag kan se framför mig hur jag jobbar på med det jag gör just nu i ytterligare tio år, hittar på roligheter med min hund, umgås med mina barn och övriga familjen, gör roliga saker ihop med vänner, flyttar till ett litet hus inom ett år osv. Jag provtänker för fullt 🥰

Kram 🐘

@Jullis det var lite till och från för mig med i början men nu har jag varit nykter i nästan 4 veckor och kan säga att jag inte längre har sömnproblem.

Tror det började vända lite efter den första veckan (fast jag hade ju semester innan dess och hade vänt på dygnet) och det kanske tog en vecka till sen blev det bättre. Så stå ut nu, det kommer bli bättre snart. Och bra jobbat med en hel vecka utan alkohol!

Tack du - för att du finns :D

@Flarran god morgon kompis. Visst är det konstigt att man får bättre hörsel när ruset är borta. Det har jag också tänkt på. Det är bara att tacka och ta emot - våra hjärnor är helt obegripligt komplexa instrument och det ska vi vara tacksamma för.

Önskar dig en fin söndag :)

@h20 bra jobbat! Njut hela dagen, att vakna utan baksmälla är den bästa belöningen :)

Tack för denna inspirerande tråd-diskussion, även om grundorsaken förstås var läskig och skrämmande! ”Olycksplatsen ” låter som ett bra begrepp att börja undersöka, det tar jag till mig. Skönt att allt ändå gick relativt bra. Känner igen det där uthärdande positiva läget från min yngsta dotter- diabetes med åtföljande skrämskott, psykiska problem plus massor av olyckor. Ett mode som man liksom kopplar på när det igen är dags. Kram till dig!

Dag 27 - Vaknade utan huvudvärk idag.

Den sista tiden har jag haft lite huvudvärk när jag vaknar. Inget farlig men lite tråkigt nu när jag inte längre är bakfull. Har kommit på att det är min "nykterhets-huvudvärk". Jag blir så himla trött på kvällarna och sover som en stock. Alltså troligtvis som en helt orörlig stock, lägger mig på kudden och sover hela natten.

Förr vaknade jag mycket, gick upp, på toa, somnade om, vaknade, drack vatten, somnade kanske inte om, låg i ångest, gick på toa...och so on and so on.

Nu ligger jag verkligen som en stock och sover hela natten, drömmer och vaknar utvilad. Tror inte ens jag byter ställning på natten, utan jag bara soooveeeer, så skönt! Då kanske det inte är konstigt att jag vaknar stel i nacken och med huvudvärk. Det var skönt att vakna utan i morse men jag har tänkt att jag kanske ska köpa mig lite nya kuddar nu när jag har bra sovrutiner. Har ni tips, dela gärna :)

Idag är det söndag och jag reflekterar och värderar den gångna veckan. Konstaterar att den har varit bra. Hade en (1) jobbig dag och några få dumma tankar men annars har den varit bra. Jag har dock inte tagit tag i träningen och är lite besviken på mig för det. Men jag är på gång där med, känner att jag inte hinner med allt just nu, men det kommer.

Sen har jag ett par orosmoln hängandes över mig. Jag är sån som person, kan oroa mig ofta och mycket och oftast helt i onödan. När ALLA säger "det kommer bli bra" kan jag hålla med för att sedan gripas av panikkänslor när jag är själv med mina tankar.

Det är något jag har med mig från barndomen, det vet jag. Jag vet också att jag måste ta tag i det och jag behöver hjälp med det. Jag har skrivit "be om remiss" på min delmålslista och har tänkt att jag kanske bockar av det nu i veckan. Jag behöver helt enkelt prata med någon som kan sånt här. Be om hjälp alltså.

Idag ska jag inte flänga runt utan jag ska vara hemma hela dagen. Städa, tvätta, fixa matlådor och förbereda ny vecka. Lyssna på poddar och musik och njuta av en lugn och nykter söndag.

Konstig, jag tänkte på det igår, mitt "sug" efter min gamla "kvällsrutin" (eller kväll och kväll, eftermiddagsrutin kanske jag ska säga) är helt borta nu, känner inget sånt när jag kommer hem på kvällarna. Jag har varit väldigt målmedveten och tänkt på hur mina eftermiddagar sett ut. Ibland har jag kommit hem senare än vanligt, eller tidigare, har handlat mat på nya ställen och ibland har jag tagit en dusch direkt när jag kommit hem, typ lurat hjärnan som varit så inställd på sitt förbannade glas så fort jag klivit innanför dörren.

Lyckade jag med det på 21 dagar? Då kanske det inte var en myt, det kanske tar 3 veckor att etablera nya vanor. Då är det lika bra att sätta igång med träningen imorgon, ge det tre veckor och se vad som händer.

Nu kör vi en dag till, kompisar. Tillsammans är vi starka!

@Se klart låter underbart! Ja, prioriteringar förändras! Men ibland är det roligt att slå till! Kram! 🥰

Jag fixade kräftskiva utan en droppe alkohol!

Nu kör man lite tillbakalutad svängig instrumental gitarrmusik från tidigt 60-tal och håller på att så sakta komma igång även denna dag. Man har väl hört ord om medveten närvaro och meditation samt gymnastisk yoga för att att väl vara en närvarande människa i stunden.

Detta är väl något man praktiserat i en en himla massa år utan att man kanske har tänkt på det så värst mycket. För när man går ut på balkongen till exempel är det väl om tid finnes til det inte helt ovanligt att man rör på sig och sträcker ut sig som en katt och känner efter hur det känns och hur vinden blåser, hur luftfuktigheten upplevs och andra små subtiliteter som väl är livet i stunden.

Har märkt att man fått bättre hörsel sedan man slutade att ständigt vara bedövad av alkohol. Tänk att jag kan höra ett digitalt armbandsur pipa till var timme fast klockan befinner sig i ett annat rum, lite märkligt det här med hur hjärnan arbetar på hela tiden och analyserar allt och ingenting. Men det är väl för att man är överanalyserande dystemiker med lite andra knepiga invävda deldiagnoser som man kanske fungerar på ett lite annat sätt än kanske alla andra.

Men som gamla morsan väl var inne på så finns det väl ingen människa som är helt normal alltså. För lär man känna en ny människa så upptäcker man snart dennes små egenheter var hon väl inne på liksom. Nej, nu får man väl fokusera på att göra sig lite frukost så att man inte blir onödigt nedstämd och kinkig på grund av näringsbrist.

Det är mycket att tänka på som man väl struntade i helt när man bara satt och drack en massa alkohol för jämnan tidigare år. Tänk nu går man mot snart tio månader som helt nykter och alkoholfri skribent på detta eminenta forum som givit mig så mycket av livsinsikt.

Ha det gott!

@B.Å Hej B.Å! Har inte varit så aktiv här på forumet på ett tag men ville bara kika in hos dej och utbrista HURRA! Vilken underbar läsning. Och tänk att vi har hållit på och hällt i oss detta gift som gör oss ledsna, ångestfyllda och icke-glowiga🤔😉😁! Jättestort grattis till det nya livet🤩

@lejla77 Hej! Vilket bra beslut du har fattat! Vi är så många här som känner igen oss i din beskrivning av dej själv. Jag har också varit ”den hälsosamma” som drack massor i smyg och i min ensamhet. Precis som för dej skulle nog folk ha trott att jag hittade på om jag hade berättat sanningen.
Jag satte stopp i mars i år. Fick massor av hjälp av att läsa och skriva här på forumet. Ens allra skämmigaste beteende som man trodde man var ensam om fanns ju hos andra också!
Det allra skönaste med nykterheten är morgnarna tycker jag. Att vakna klar i knoppen är oslagbart. Och sen är det ju helt klart att alkohol triggar ångesten som så många av oss här på forumet bär på. Jag hade en litet återfall, eller tillät mej själv att dricka vin bara för några dar sen. Det var väl ingen jättestor katastrof - men kände helt klart dagarna efter hur det påverkade min hjärna och min ångest. Så INTE värt det.
Suget avtar såsmåningom! Jag trodde aldrig det skulle göra det och när jag gick förbi Systemet kändes det som en magnet drog mej dit. Men även detta går faktiskt över.
Hoppas du mår bra idag när du vaknar! Njut av nykterheten och en klar knopp - det slår det mesta😁💪

@Kirskål så glad att du inspireras. För mig har det varit a och o att blicka framåt och ta del av andras upplevelser när jag känt att jag har det svårt och jobbigt. Jag hoppas du hittar en podd du fastnar för...när började grotta in mig i riktiga fakta-poddar, där läkare och forskare förklarade vad som händer med kroppen när vi förgiftar oss själva, det var då allt föll på plats.

Sen är det bara att hålla ut, skapa nya rutiner. Tror också det är viktigt att fånga alla små positiva tankar och känslor så fort de dyker upp.

Typ; "oj vänta nu, skrattade jag innerligt nu? ...yes det gillar jag, jag ÄR lycklig just nu". Eller som när jag upptäckte att jag sjöng med en gammal låt som spelades på radion, då höjde jag volymen och sjöng ännu högre och plötsligt märkte jag att solen sken och jag var glad!

Klimakteriet har också satt sina spår på mig kan jag säga men jag tror inte jag kan skylla alla mina extra kilon på det utan vinet har också bidragit. Det har också varit en morot för mig, jag började väga mig igen (gillade inte vågen så mycket) och ser förändring där med.

Många bäckar små, att sluta dricka alkohol är det bästa jag gjort på länge och för mig finns det inga andra alternativ än att fortsätta traska på. Sen blir får jag lite tvångstankar ibland, tänk så lätt det hade varit att bara hälla i sig ett stooooort glas vin....och förstöra ALLT jag har åstadkommit, nej det går inte. Usch - vik hädan onda tankar!

Kram

@vår2022 tack för att du tittade förbi och att du gläds med mig. Som @Andrahalvlek sa: man måste uppleva för att fatta och det stämmer verkligen. Är så tacksam för att det hände fort hos mig och att jag fick hjälp härifrån när det började. Det kändes så konstigt och förbjudet i början, att bli som nykär i sig själv. Vilken upplevelse :)

Folk undrar nog också om jag har alla hästar hemma när jag sitter i bilen och skrik-sjunger och har svårt att sitta still.

Men sånt skiter vi i, låt dem titta bara...vi är bara lite glada och nyktra och njuter av livet!

Jag dricker från stunden jag öppnat ögonen också.
Tyvärr..
Försöker trappa ner.
Vi kan försöka göra d tillsammans?

Funderar precis på samma sak.
Mår jävla skit.
Men kämpa,det gör jag å 🥰

Söndag är det och har just vaknat till efter fyra timmars sömn. Har varit ut på min balkong och tittat på grannens slumrande katt som låg och vilade sig på sin vanliga plats. Hörde i fjärran ljudet av en backande lastbil, tut, tut, tut... Förmodligen dags för transport av sopcontainer kunde jag förstå.

Delvis soligt ska det vara idag, och det kan nog stämma. Solen börjar ju titta fram så smått här utanför köksfönstret. Det kändes lite friskt i luften på balkongen, och en 11, 9 grader varmt på uteplatsen var det för en liten stund sen. Ja, så då är det alltså vilodag igen. Något som väl kanske inte känns helt fel när man ju känner sig rätt trött och sliten idag fast man är en nykterkvist.

Men det blir väl bättre med tiden, bara man fortsätter och nöter på nyktert och alkoholfritt och tar sin kopp med varm mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar. Gör man som vanligt och hälsar på skaparen på morgonen och förlitar sig på Herrens godhet och omtanke går det nog vägen kanske. Borde väl kanske gå utanför dörren idag med en soppåse, men det får då allt bli en senare fråga. Man ska väl inte heller stressa i onödan, för då blir man bara trött och sliten.

Ha en fin dag!

Drack 1-2 flaskor vin dagligen i många år. Festade på helgerna.
Jag är nu inne på 7e nyktra dagen(natten) och har aldrig sovit så dåligt i mitt liv.
Det kryper i kroppen och jag svettas. Snittar 3timmar och håller på att bli tokig. När har sömnen återgått till det normala för er andra? Är detta normalt?!
Tack för att ni finns ❤️

Många myrsteg blir sjumilakliv. Och det är superbra att du har så mycket insikter om det här med gränssättning, prestera och leverera. Vi är många som tampats med de sakerna ”med hjälp av” alkoholen… och vi är många som stjälpts av alkoholen av just de skälen.
Det gäller verkligen att vila, sägs nej tack det blir för mycket, ta tupplurar om man gillar det (gjorde alltid min första tid som nykter) Pausa, när man tidigare tänt brasan med ett par glas.
Kämpa på, allt blir lättare med lite tid och några myrsteg i ryggen. Kram 🤗

Ikväll gjorde vi närliggande ”stan”, väldigt lyckat faktiskt. Fått tips om en supertrevlig restaurang med fantastisk mat. Drack goda alkoholfria drinkar, åt ett antal fint serverade rätter med asiatiska inslag men mycket vegetariskt dock en ljuvlig biff som en varmrätt som kom in på en liten grill och grillades på bordet.
Vi hade så mysigt, det var en sån där alldeles ljuvlig kväll, sammetssvart och varm. Tända ljus på hela terassen. Maken tog en avslutande konjak och jag festade på en cigarrett i var sin sån där flätad fåtölj som hänger från taket.
Vi har ju kört all inclusive, och då ingår allt, fika, drinkar, glassar, förutom frukost, lunch, middag. Bra och god mat.
För 5 år sedan hade det inte hänt- för man ville ju ut och se stan och testa omskriva restauranger.
Nu är kvällarna, läsa på balkongen, spela kort, vakna tidigt och vara utvilad.
Min man dricker så väldigt lite inser jag. Han drack mer före och vi hade förstås en massa trevliga middagar, drinkkvällar eller bara balkong med väldigt gott vin.
Nu har vi det inte så.
Nu har vi det på ett annat sätt. Men njuter av en väldigt god middag som ikväll, precis som alltid. Till och med mer eftersom riktigt god mat blir godare utan vin. (Min bestämda åsikt)
Godnatt från sammetsnatten och en rätt fin mångata här ute, ett silvrigt hav. 🌕

Nu håller man på och landar lite efter en ansträngande dag med mycket tankearbete och väl även lite förnyade insikter om att man får jobba en hel del på nykterheten för att inte falla in i tidigare skadliga mönster att slå sig själv i huvudet med en flaska med alkohol så att säga.

Du har helt rätt i det du skriver @Kirskål att musikens kraft är något att ha respekt för. Sitter nu här och varvar ned med lite lugn klassisk musik i spelaren faktiskt, vilket inte heller är så dumt ibland. Musikterapi i egen regi för välbefinnande har man väl faktiskt pysslat med en hel del genom åren genom egna instrumentala kompositioner. Men det har inte blivit så mycket nytt på ett tag.

Men vem vet, kanske så kommer inspirationen åter när man förhoppningsvis blir i lite bättre balans. För det är väl drygt en månad sedan eller nåt sånt som man senast lade ut ett eget instrumentalt musikverk på SoundCloud under projektnamnet Flarran Stuff alltså. Fingrade ändå faktiskt här om dagen på ett av mina keyboards och lade lite synstråkar som det kanske kan bli något av om den konstnärliga känslan infinner sig. Det var kul att du också @Se klart, tittade in här. Men nu måste jag väl försöka att komma i säng, hur som helst.

Ha det gott mina vänner!

@andrahalvlek @vår2022 det är så smart med löpning för den får just tankarna att skramla fritt.
Jag sprang länge- många många år- 7 km varannan dag. I ur och skur. Hemma och på resa. Alltid skorna med och några gamla shorts att dra på mig.
Så kroppen minns också detta, även om dessa lufsiga 2 km/morgon varit alldeles lagom mjukstart, det är som hjärnan ”klickar” som ett djur; aha, ska vi göra det här nu?
Så ja- det är egentligen det allra viktigaste med den här resan.
Sova, läsa, och komma igång med löpträning. Och allra helst även börja använda mitt (världens dyraste…) satskort som jag haft ett halvår och tränat 4 gånger…
Men ja, nu är jag mycket närmare alla de här målen än jag var i tisdags!
Tack för pepp och stöd och förståelse. 🙏🥰

@andrahalvlek jag räcker också upp handen för att pröva tanken med terapi, samtal, möta sig själv igen, de där stunderna man inte haft möjlighet att falla ihop och INGEN har kunnat hjälpa en, men min egen erfarenhet är att det går att hjälpa sig själv, långt efteråt. Det är det jag menar när jag (ibland) tjatar om att ”det värsta har redan hänt”, man går ofta långa vägar runt något som förnimmer om stor smärta och övergivenhet. Men när man till sist vågar gå tillbaka och se efter vad det var som hände. Då gör man det också med sina erfarenheter idag. Och då går det kanske, tror jag, kanhända, att hantera och självläka på nya sätt.
Ibland tror jag man måste gå flera turer till det jag kallar ”olycksplatsen”. Olyckor har hänt oss. De kan ha varit utan inblandning av ett enda fordon men smällen har vi känt. Och hudens ömma punkter, områden vi inte ens vågar känns på för att det kanske börjar blöda.
Jag tänker på dig och tackar universum för att det gick förhållandevis bra med din dotter.
Din forum-squad finns alltid här för dig! Kram 🥰