Senaste kommentarerna i forumet

@Källarmannen, nä huuu! Just nu står enheter mig upp i halsen. Just nu är det nog. Blev väldigt tätt med enheter här och när det blivit så pass ofta känner jag förstås att fyfan, inge mer i sommar alls! Känner mig förstås övermotiverad och fast besluten, idag, igår och säkert imorgon med. Men vet också att ett par dagar fram kan det beslutet komma att vackla. Det är inte vad jag vill men är oerhört försiktig med mina tankar just nu för de slår lätt fel hos mig. Om jag tar ett fast beslut om en sommar utan enheter kan det beslutet komma att slå snett hos mig redan i kväll. För mig får det bli en dag i taget med fokus på här, nu, trevliga saker, välmående och energi. Vill inte ägna enheter tankar alls. Startar jag tankar som har med enheter att göra, oavsett om det är att avstå, centreras tankarna ju just tankar om enheter. För mig kan det lätt skena iväg till ett hmmm, om jag skulle dra med killkompisen på middag och några glas vin i eftermiddag, det vore ju himla trevligt. Fan. Faktum är att så fort jag började skriva om det började jag tänka just så. Jag tappade genast fokus från mitt sköna här och nu på min lunch under de enorma trädkronorna till just middag med vin. Du ser. Jag kan inte ens förklara att jag måste vara försiktig med mina tankar innan tanken börjar slå snett. Sjukt eller hur?! Jag tycker det är stört.
Behåller den texten bara för att visa hur lätt det kan slå fel för mig när jag ägnar enheter några tankar alls. Nu måste jag skifta tillbaka fokus till mitt här och nu.

Zen på er! 🧘‍♀️

@M-2023 Starkt jobbat 💪 Grattis till måttligheten.

@Amanda L Ja, min sömn var dålig (har insett nu att den var sämre än dålig, den var urusel) och alkoholen styrde mer mina beslut.

Jag kommer ihåg din granne från dina första inlägg. Var det inte så? 😊 Jag är också glad att du valde rätt väg i tid! Känns som en evighet sen nu, samtidigt väldigt kort… Tror man måste fortsätta vara extremt ödmjuk inför denna uppgiften, inte slarva med minröjningen framför sig.

Håller med om att man lärt sig mycket på den här tiden, redan. Tycker man lär sig känna igen signaler tidigare i hjärnan, och det blir mindre berg- och dalbana. Regulatorn i hjärnan börjar aktivera sina lite mer avancerade funktioner igen och som du säger det är inte längre bara av eller på som gäller, utan hjärnan klarar av att styra in mer i gråzoner, där livet kan få vara helt ok - varken superbra eller skit. 😀 Men… om man då är van vid att snabbt kunna pusha sig till ”allt är skitbra”-läge (hej på dig bib), då är det nog som sagt lätt att åka dit igen.

Man måste acceptera, eller faktiskt njuta, av att livet och känslorna ligger ofta i gråzonerna. Allt måste inte vara antingen kanonbra (berusad) eller superdåligt (bakis/ångest). Vardagen är fin ändå.

Vad får dig att känna dig lite extra glad och positiv nu (utan alkoholen), dvs utanför gråzonerna? Man vill ju gärna hitta dit trots allt, gärna ofta. 😀 Är det små saker runt omkring och/eller nya intressen?

En liten uppdatering. Veckan som varit har flutit på bra. Inga enheter vardagar och inte heller något sug. Blev några enheter på midsommarafton men sedan har det varit alkoholfritt. Någon här gav tipset att varva med alkoholfritt och det fungerade jättebra.

Känns som en bra start hittills med två veckor som ”måttlig” och ett lågt antal enheter på helgen.

@Natalia Go förmiddag på Dej och er andra i kaffestugan 🥰 En solig söndag, fri från enheter ligger framför oss. Precis som du skriver Natalia, nog är nog nu. Känner samma som du, midsommar är en förrädisk helg och jag föll för frestelsen även igår 😡 Men en tröst är att den motivation som jag känner nu, har aldrig varit så stark tidigare. Ha en topp söndag och va rädda om Er.

@Kevlarsjäl62 Läste din tråd… 😕
Förstår nu vad du menade med ”andra sidan”. Det gör ont att läsa din berättelse. Känslorna far runt.

Förstår att det måste ha varit väldigt svårt att ta det där steget. Det var oerhört modigt av dig och samtidigt smärtsamt rätt sak att göra.

Det blir ju bara ord här, önskar man kunde göra något mer konkret för att hjälpa. Men jag är säker på att det kommer bli bra för dig. Du har påbörjat en ny resa nu, till något mycket bättre! 🌹

Härligt att höra! Så skönt att slippa bakfylla på midsommardagen!

Hallåj @prinsessa och allihopa 🙂
Bortsett från att jag alltid vaknar bombad i huvudet efter sömnmedicinen är det klart bättre än att vakna med dagenefterångest.
Skönasöndag igen!
Kommer ägna dagen åt vila och ro. Ska ta med lunch och ägna en stund i skuggan under träden vid strandparken som igår, sola lite om jag mäktar med, handla och gärna ta en promenad mot kvällen när det svalnat lite.

Det ska, måste och behöver bli en enhetsfri kväll. Blivit en del här bakåt och nog är nog helt enkelt.

Önskar en fin dag 🥰
Kikar säkert in igen sen.

@Kevlarsjäl62 Oj… väldigt känslosamt och jobbigt att läsa din tråd. 😔 Livet är inte alltid rättvist och snällt. Fy f-n…

Du ska verkligen inte ha dåligt samvete, för någonting. Du har kämpat, både hemma och på arbetet. Fyra dagars sjukskrivning är absolut ingenting i sammanhanget… Det viktiga nu är du! Du ska läka, landa på fötterna, och bygga nytt.

Läste i tråden om att inte använda vin som bedövning nu. Vet att du vet, men det vet vi ju egentligen alla. 😊 Ändå åker vissa av oss dit… Alkohol är värdelöst, iaf i fel händer. Ta inga imaginära genvägar nu, på något vis, utan låt saker och ting ta tid och bygg nytt med rätt riktning.

Det kommer bli bra, du gör rätt, se framåt. 🌸

@finalina hej igen,,, i alkoholkultur eller vad du vill kalla det, finns alltid en stor del skam. Att bli ifrågasatt varför en människa inte dricker är så idiotiskt och oförskämt och bygger på, att i andras ögon är du en ren person, som man vill dra in i gruppskammen, när de dricker. Oftast vill man skuldbelägga personen så att man själv inte känner sig dålig för att man dricker, här ser du skillnad på vänskap och omtanke. Om de visste hur du har det efteråt kanske de inte var så noga med att du skulle medverka i gruppförgiftningen. Mitt användarnamn syftar inte till min ålder, utan till längden på min nykterhet,

1992 25 Juni

Idag är det exakt 31 år sedan min mamma lämnat mig.

Jag brukade ringa henne varje dag från jobbet. Denna dag ringde jag inte ... kommer inte ihåg varför inte. Upptagen på jobbet kanske? I alla fall så kring klockan 14:00 fick jag en dålig magkänsla ... Jag kommer hem och min pappa sitter i fåtöljen, helt tyst.

Min mamma har tagit sitt liv ... hängt sig i garaget. Polisen hade kommit på plats samt hennes läkaren. Tack vare hennes läkaren som berättat om min mamma, annars hade det varit en mordutredning.

Min bror som hittat henne, hade flytt från scenen till hans flickvän. Jag, som varit med henne bredvid henne, påverkad psykologiskt i dryggt 20 år ... jag satt där ensam med min pappa, med mina känslor, mina tankar.

Jag visste hennes hemliga plats och javisst där hade hon gömt ett färvälsbrev för mig samt med några saker.

Jag har allt kvar ... och i mitt hobbyrum i ett lite hörn finns något som a shrine med hennes bild, askan från hennes vovve som jag då tagit hand om och några andra saker som tillhörde henne.

Min terapeut och andra har sedan länge sagt att slänga allt. Det gör jag alldrig.

Hon är del av mig för evigthet och ibland så önskade jag att jag kunde prata med henne, fråga henne om råd. Trots hennes psykologiska bekymmer fanns hon alltid där för mig ... alltid hjälpte hon mig.

Hon förtjänade så mycket mer. Jag hade alltid sagt att jag skulle resa med henne, när jag fick jobb och hade pengar. Hon tog dette ifrån mig... och lämnade mig ensam med skuldkänslor som ingen förstår.

Min familj? Jag har ingen familj. Det är tabu att prata om det. Bara med min pappa har jag fortfarande kontakt. Min bror? Det finns ingen relation längre. Jag är rädd för honom. Han är jätte hård och har sina utbrott. Troligen bara en fasade men ändå.

Jag förlåter alla och allt. Jag vill inte leva med arg mot någon.

Alla gör misstag. Den ena mer än den andra.

Det var då en torsdag, och på måndag stod jag redan på jobbet. Jag arrangerade begravningen och allt. 50 röda rosor ... allt var väldigt enkelt. Jag kommer ihåg att företaget som tog hand om kremeringen ville sälja och sälja. Jag tackade nej till allt.
Askan ligger i havet ... det var hennes önskemål.

Mamma ... jag skulle bara vilja prata med dig en stund ...

Till min bror ... jag älskar dig. Jag skulle bara vilja sitta ner, prata med dig och krama dig som vi gjorde när vi var barn.

Till min pappa ... tack för att du tog hand om min mamma så gott det gick.

Till mig själv ... ge alldrig upp! Som min psykiater sagt till mig ... du lider varje dag. Visst det gör jag men trots detta kämpar jag vidare ... varje dag.

Idag är jag nykter 2 månader 16 dagar eller 11 veckor.

Kram
xxx

@Åsa M
Jag hade bett min vän springa och aldrig vända om. Precis vad mina vänner säger.

Ingen av mina vänner har liknande erfarenheter. De frågar mest hur jag kan stanna och vad han ger mig. Och att jag är värd bättre. De flesta tycker han är ett hopplöst fall och en idiot.

Men jag ser hans fina sidor också… vet inte om det är medberoendet som pratar då kanske. För som han behandlar mig, så är han inte ens värd en tanke egentligen.
Men sen kommer nån dag eller två som är bra, då glömmer jag allt.

Vet inte hur många ggr jag kommit dit och han är blåslagen, för full. Ofräsch och hemmet ser ut som en riktig kvart. Han skriker, spottar på mig och förnedrar mig totalt. Jag åker därifrån och tänker aldrig mer!! Men sen kommer fjäsket, han är nykter, städar, tvättar och är kärleksfull och vill hitta på saker. Bjuder på mat och vi har normala dagar. Hoppet väcks, men dag 3 är han full och otrevlig igen… så snurrar det typ. Nu har han druckit dagligen i 1,5 vecka.

Förstår ju att jag är lika sjuk som han, han är min drog.

Godmorgon i kaffestugan! Jag vaknar pigg idag, ångrar sannerligen inte att jag inte drack igår. Idag blir det fix här hemma och långpromenad i naturen.

@gros19 Ja, jag antar att du har rätt. Det är fruktansvärt illa.
Men någonstans är det som att jag efter ett par dagars kaos förskönar allt. Så fort han nyktrat till så tänker jag att nu blir det bättre. Och att jag kanske överdriver…

Samtidigt säger huvudet att det är illa, att han gör mig illa och att jag är värd bättre och måste börja fokusera på mig.

Men vad händer med honom då? Super han likadant, blir det värre. Eller kommer han sluta o h jag går miste om en bra kille…

Svårt att lämna ngn man älskar och såg en framtid med…
Kan nog behöva samtalshjälp. Ska kolla upp vad som finns i min kommun. Tack för svar 🙏🏽

@Samsung50
Mina vänner och familj har stöttat mig så länge, men har nog gett upp hoppet lite. De är nog väldigt trötta på att höra. Så numera pratar jag aldrig om det.

Det är väl det som är problemet, att jag inte ens vet om jag vill stanna eller gå…
Stanna, för hjärtat hoppas och vill. Och jag tänker att jag ibland överdriver. För han kan ju om han vill. Om han har nåt inbokat kan han oftast skärpa sig.
Men huvudet säger att det blir ingen förändring. Bara att han har bättre och sämre fylleperioder men att det mesta styrs av ekonomin. O h att jag vet att han blandar annat.

Han har sökt hjälp 2015, 2020 och 2022. Fått samtalshjälp och mediciner och ändå så vet han inte om han vill.

En del av mig tänker att det nog inte är så farligt, en annan del tänker att jag är helt dum som inte förstår. Klart det ör allvarligt att dricka sig berusad 25 av 30 dagar på en månad.

Jag förstår att fokus borde ligga på vad jag vill. Och en del av mig vill lämna. Men svårt att lämna ngn man älskar…

Det värsta är ju också att jag och mina barn har tagit avstånd från sin mormor. Dom vill inte åka till sin mormor på grund av hennes sambo. Vi vill inte åka dit och få taskiga och nervärderande kommentarer av honom, höra samma upprepande samtal…
Innan han kom in i bilden har jag och min mamma haft en sån fin relation men den är som bortblåst nu. Allt på grund av att hon lever med honom..

Vet inte hur jag ska gå tillväga. Min mamma lever i en relation med en man som är alkoholberoende. Jag har under denna helgen försökt prata med henne om detta i lugn och ro men istället för att ta till sig fick jag massa skit. Jag vet inte hur man ska gå tillväga för att få henne att förstå och lämna.

@Naturell
Hej.
Så bra att du skriver här, att få ur dig 💞 och vi är ett gäng som förstår varandra. Det är jobbigt jo att stå bredvid.

Som du nog nämner kan du inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Det ligger hos honom.

En sak som en numera nykter alkoholist sade till mig då jag undrade hur kunna hjälpa min dåvarande pojkvän ; " vad du än gör, låna inte ut / ge ej pengar ... , fråga om han kommer med på evenemang (där man inte får dricka) "tjat, vädjan hjälper inte, du anses bara jobbig ... ".

I allt kaos, maktlöshet och ledsenhet,
försök göra något för dig. 🌹 💕

Sköt om Dig.

@Odågan Hejsan!
Hur går det? Har du hittat rätt här på forumet?

Hoppas du hade en fin midsommarafton! ☀️🌻

Men kära du! Om din bästa vän hade skrivit det där, vad hade du rått hen att göra? Det går inte att köra slut på sig själv på grund av en annan vuxen människas beslut. Han har en beroendesjukdom som är behandlingsbar. Även ditt tillstånd - medberoende - är behandlingsbart om du är villig att sluta fokusera 100% av din energi på honom och lägger det på ditt eget mående istället. Kära du, ta hand om DIG först.

@Jenksn Bra beslut! 👍
Hur går det gör dig? Gick det ok under midsommarafton?

@nybliven.sambo

Helt förståeligt att det blir rörigt, det är ju rörigt kring alkohol.
Jag lämnade själv när jag bara nådde min egen botten, det var inte mycket av mig själv kvar och jag var tvungen att rädda mig själv.
Det låter som du är klok och reflekterande kring din egna situation, tro på din känsla och agera på den.
Du har inte ansvar för hans barn, det har han. Hur blir det med drickandet när barnen flyttar till er?
Jag får vara ärlig och säga att jag får lite varningsflagg kring att han kompenserar med att dricka mer på helgerna.
Var rädd om dig och ta ansvar för dig själv så får han ta ansvar för sitt, annars finna risken att du får ta hand om barn och en supande karl.
Kram

Hej! Har skrivit ett inlägg här tidigare och varit fundersam över min sambos risk-eller missbruk. Jag tog till slut upp mitt problem med honom och han sa själv att det blivit till en ful ovana att han dricker så ofta.
Nu har det gått några veckor efter det och till viss del tycker jag att det har blivit bättre. Han dricker mindre på vardagarna men på helger upplever jag att han nu dricker mer än tidigare. Nu är det tredje helgen i rad som han köper hem en kartong öl, alltså 24-pack starköl. Detta dricks upp under en och samma helg ( jag har druckit Max 2-3 av dom ölen). Jag funderar mer och mer på att lämna relationen men tycker det är svårt av flera olika anledningar. Han är som sagt aldrig elak mot mig när han dricker men jag tänker att vi har olika värderingar i livet, jag har tråkigt om helgerna för jag vill göra annat än att bara dricka alkohol. Det som också tar emot är att hans barn från ett tidigare förhållande ska flytta hit till oss och därmed byta skola (hans mamma bor i en intilliggande kommun) vilket gör att jag känner att jag sviker hans barn om min sambo inte kan bo kvar här om vi måste flytta till varsin lägenheter.
Känner att det blir ett rörigt inlägg, vill skriva så mycket och få ut all min frustration över allt. Men det jag vill ha hjälp och stöd med är egentligen hur jag ska gå till väga? Hur tar jag mig vidare? Gör jag rätt beslut? Hur har ni lyckats gå vidare?

@Daemon Precis så. Det är roligt när man upptäcker att hjärnan börjat tillverka lite ”glädjedopamin” alldeles själv. Fint att det börjat hända för dig också.
Jag tror att den första tiden är väldigt svår för många av flera skäl, och just hjärnans förmåga att skapa glädje saknas ju då. Det är så mycket som ska återställas. Många tror nog att livet bara ska vara i gråskala resten av tiden och återgår till att dricka.
Visst har vi lärt oss mycket på den här tiden, om oss själva, om beroende, om vad som funkar och inte…?
Jag känner också att det var i sista stund jag valde väg. Hade jag fortsatt dricka hade det gått snabbt nedåt. Det fanns bara två vägar att välja på. Tur att jag insåg det.
Och jag tror det var samma sak för dig. Minns ditt första inlägg, när du berättade om hur du inte kunde sova på nätterna och drack väldigt mycket och ofta. Då funkar det nog inte så länge till…
Imorgon blir det promenad och lite balkongfix. Inga stordåd, bara mys.
Ha det gott du med!☺️

@Daemon När jag känner mig ensam, ledsen och liten (vilket händer då och då eftersom jag nyss lämnat min livskamrat sedan många, många år, jag kommer alltså från "andra sidan" 😏) då går jag ofta in här på AH och läser det som skrivs. Jag blir så varm i hjärtat av att läsa hur fint du och din familj haft det under midsommarhelgen och trots att det med stor sannolikhet är för sent för mig och min man, är det lugnande och läkande att se hur andra lyckas bromsa och vända den allt snabbare resan utför. Tack för att du och många andra här låter oss ta del av er "resa". Jag tycker att ni är helt fantastiska!