Senaste kommentarerna i forumet

Tittar in och tackar för era svar, Amanda L och Sisyfos ❤️

Nu har jag i några veckor trappat ner min vanliga antidepp-medicin och börjat med den nya (har alltså två parallellt). Och känner just idag ett litet försiktigt hopp. Dimman lättar lite. Har för första gången på länge inte nåt direkt alkoholtjat i hjärnan. Kunnat ta nåt glas som en ”vanlig människa” utan att direkt tappa kontrollen och hinka glas efter glas. Det är för tidigt att säga om det är en trend som håller i sig. Men det känns hoppfullt just idag.

Hej,
Jag har skrivit här förut men det har inte blivit så mkt snurr på mina inlägg, så ursäkta om jag upprepar något. Jag behöver verkligen få dela mina tankar med andra föräldrar till vuxna barn med substansberoende. Är jag helt fast i en tanke om att jag måste hjälpa? Vad ska jag göra?. Jag är mamma till en vuxen dotter som håller på att gå under helt. Många här är inne i, eller på väg att lämna eller har lämnat relationer till någon med beroende. Det är överjävligt, och man behöver allt stöd i världen för att ta sig igenom det. Jag har lämnat min tidigare man pga hans alkoholberoende, och det var det värsta jag varit med om innan jag kom ur det. Fortfarande efter många år och psykoaterapi mm gör det ont, ont, ont. Men än värre är att ha ett vuxet barn som inte slutar sitt missbruk. En partner kan man till slut lämna men jag kan inte överge mitt barn. Hon har bara mig nu, alla andra har gett upp. Jag sliter med att få igång både socialtjänst och beroendevård, men hur jag än försöker känns det som att jag är ensam om allt. Jag inser såklart att jag är gravt medberoende, men det jag inte lyckas lösa för mig själv är hur jag ska kunna lämna det utan att överge min dotter. Jag kan inte sova, knappt äta, fungerar inte so människa men håller masken och sköter mitt krävande jobb. jag vet att det är sjukt men vet inte hur jag ska göra i stället.

Såå tacksam om ni andra kloka, varma människor där ute kan komma med inspel.

Hej fina lina,,,, vill inte ta ner din glädje i ditt beslut, att inte dricka förrän i augusti. Men, hör du vad du inte säger i den meningen. I augusti, jag ska ha ett uppehåll till augusti, vad gör du sedan, kanske nöjd, lite stolt,,, vad brukar vi med denna åkomma, sjukdom göra när vi gjort något bra,,,,hjälpa en tant över gatan, eller,,, belöna oss,,,, nu har jag varit så duktig som inte förgiftat mig själv på en månad så som belöning kan jag nu förgifta mig. Bra jag är, det går inte att lura mig, Lina du kommer aldrig att bli det som kallas normal konsument, löjligt ord, eg ditt belöningssystem, mesolimbiska har länge sedan passerat gränsen för de kvoterna och kommer aldrig att gå tillbaka till den nivå som tidigare. När man hållit upp ett tag, brukar man tappa kontrollen helt, då limbiska vill cascha in det som uteblivit. Om du vill,,,,,
Komma ur detta, vill jag att du frågar, så ska jag förklara, hur.. annars, lycka till. Absolut vänliga hälsningar,,

Min man dricker med varje dag. Blir aldrig kanonfull men onykter. Jag tror att han även dricker och kör bil.
Nu precis sa jag att söker du inte hjälp så lämnar jag. Du tänker inte söka hjälp sa jag.
Nej sa han då.
Så här står jag nu med hus å två små barn å tänker lämna efter sommaren. Han ska dock inte få ha barnen på kvällar å nätter. Vågar inte lämna dem till honom. Nånstans hade jag hoppats på att han skulle ta hjälp. Att vi betyder så mycket men tydligen är spriten viktigaste. Jättetråkigt.

Så var dagen kommen.
Jag har varit här förr hos er för försöka mig på min resa till sundare alkoholvanor.
Denna gång är det mina kollegor som satt ultimatum.
Psykologbedömning gjord och det tyder på problematik med alkoholen. Nästa steg vidare utredning av NG för diagnosticering och tips på åtgärder. Känns på ett sätt bra men ändå för jävligt. Hit var det sista jag ville. Jag som vet precis hur det är att leva med skiten omkring mig. Men nu går liksom bandet inte att backa. Jag har informerat min make som för övrigt själv behöver ändra sina vanor. Informerat två av mina närmsta vänner och mina idag nästan vuxna barn. Jag behöver ha outat det till några för att ge mig an detta på ett ärligt sätt. Ena barnet sa att jag tror inte på det förrän jag ser en skillnad och jag förstår hen verkligen. Men jag vill bli någon som kan se sig själv i ögonen igen. Inte någon som sviker, planerar det mesta kring intag av vin osv. Jag vill skratta ärligt och stanna kvar fast jag kör bil och inte känna stressen hem till mitt älskade vin. Slår på mig själv så hårt! Ska jag ta hjälp för missbruksproblem det var inte en del av min plan direkt. Men men nu är det uppenbart dags och jag kommer behöva allt allt stöd som går!

Hej @lindaab,

Du har varit här en tid och startat flera trådar nu den senaste med en mer tydlig frågeställning som du dealat med en längre tid. Du sätter tydligt ord på gång på gång hur många olika sidor av myntet det finns och hur detta påverkar dig.

Han utsätter dig för psykiskt och fysiskt våld på olika sätt. Du beskriver själv hur du förskönar och hittar förklaringsmodeller till detta, vilka anledningar det var till att det skedde, hur hans beteende var och liknande. Oavsett hur eller vad anledningen är får du lika ont, oavsett om det var ett fysiskt slag eller om det var hårda ord eller smärtan efter all den oro du bär. Detta är du tyvärr inte ensam om och att prata om det såhär är steg på vägen mot att få det annorlunda, bra och modigt att du skriver och berättar här för oss.

Såklart är detta inte lätt, han har fina sidor, han kan ångra sig han kan vilja ha hjälp, frågan är när och om. Hjälp finns för honom att få på flera sätt om han vill ta emot den. Du vet allt det här redan. Det jag funderar på är vad du vill och behöver.

Du skrev att du funderar på samtalsstöd och det låter ju som en god idé, få hjälp att sortera lite i detta, vet du vart du skulle vilja vända dig för att få tag i det?

Du har tidigare tagit stöd av kvinnojour tänker du dig något liknande eller är det något annat du tänker dig denna gång?

Rätt beslut för dig behöver inte vara rätt beslut för honom. Det låter som om du redan har bestämt dig på ett sätt, och jag förstår dig. Du har en relation med honom, men han har en relation med alkoholen. Sådant funkar inte i längden. Jag hade aldrig orkat ha en relation med någon som värderade alkohol högre än allt annat. Det låter som om du redan önskar att ditt liv ska innehålla annat än alkohol. Då blir det nog så att du måste omvärdera relationen och lämna den om han inte klarar av att trappa ner på drickandet markant, eller sluta helt.

@Kameleont Kommer från andra sidan. Den som slutat dricka. Fattar inte hur du orkar. Känner igen mig i mycket. Levde länge ensam i ett förhållande där vi båda drack mer eller mindre. Det jobbigaste var dock ensamheten. Vad är en relation om man inte är två? Inget kan uppväga det, varken hus eller annat fint. Hellre bor jag påvert tillsammans med någon som älskar mig. Att få vara två. Ja, det tog mig 20 år att lämna. 20 förlorade år…
Jag borde ha tagit steget tidigare.
Finns han inte kvar för dig så kanske det är alternativet, att leva ensam även i ”verkligheten”. Jag gjorde det och fick det bra. Hittade kärleken. Även slutat dricka som sagt.🌸

@Crusade Och jag tänker att när folk beter sig som idioter så ligger problemet hos dem, inte hos mig. Du har sträckt ut en hand och de vägrar ta emot den. Deras beslut, deras förlust.

”Man ska inte kasta pärlor till svin” är ett svenskt ordspråk. Jag har ett eget motto också: ”Man ska inte gyttjebrottas med grisar.” Låt dem ligga där i sörjan och smutsa ner sig.

Kram 🐘

@nybliven.sambo Om han redan dricker så mycket och ofta är risken stor att han fortsätter… i synnerhet när han inte förändrade något trots att du tagit upp saken. Han dricker så mycket att han har ett beroende och det sätts i första rummet, före dig och barnet. Ni har just börjat er gemensamma resa, ändå är han/klarar han inte att sluta dricka. Du kommer förmodligen få uppleva många helger med starköl framöver om du stannar.
Om jag var dig skulle jag ställa ultimatum: antingen dig eller alkoholen. Och då menar jag att han fimpar den helt så att han blir fri från beroendet. Att ”dra ner” är oftast omöjligt när det gått så långt.
Och även om det finns en pytteliten möjlighet så är det inget jag skulle hänga upp mitt liv på….
Och det där med att han är snäll kan tyvärr också förändras. Alkohol förändrar personligheter…
Beroendet kan han bara bryta själv, när och om han själv vill.
Du kan inte göra det.
Han måste vilja. Ett ultimatum gör stt du får svar på om han vill eller inte.
Jag har själv varit alkoholberoende och är nu nykter och det är vad jag lärt mig.
Du har bara ett liv. Släng inte bort det.🙏🏻❤️🙏🏻

@Crusade Jag förstår att det känns tufft att inte vara välkommen. Det rör upp så mycket känslor. Särskilt när det handlar om en förälder. Om att bli övergiven. Samtidigt tänker jag att det är alkoholen som är boven. Gissar att du sårat dem, kanske minns du inte saker du sagt eller gjort?
Kanske vågar eller orkar de inte tro på dig just nu. Eller ännu?
Just nu tror jag det bästa är, som du skriver, att vara nykter och koncentrera dig på de som vill träffa dig. Din brorson (om det funkar) och din vän framförallt.
Eller res bara som du själv, nykter och nyfiken på omgivningen…
Säkert finns mycket annat att se och uppleva. Nykterheten är dock det allra, allra viktigaste…
Utan den rasar ju allt annat.
Jag hejar på dig.🙏🏻🥰🙏🏻

Tittut igen 👀
Är så glad över sommaren, ljuset och att bara kunna gå eller åka på små utflykter och slå sig ner med kaffet på en filt och ha det bra en stund. Har så många mysiga ställen vid vatten väldigt nära hemmet och som ni förstått betyder naturen mycket för mig. Idag sitter jag på filt en stund vid ett ett annat litet mysigt ställe och under ett nytt träd 🌳 Lugnt, rofyllt och glatt.

Jag tror att jag äntligen funnit ro i mig själv. Efter många år av sambos, bonusbarn, fosterbarn, inneboende, pojkvänner och liknande har det varit ovant för mig att bo själv. Har känt mig vilsen med att bo själv, som att saker upplevts meningslösa. Sen förra sommaren då min senaste manlige vän försvann från mitt hem har jag lagt fokus på att boa in mig och orientera mig i att vara just själv. Det har varit värdefullt att landa i. Känner mig trygg i det nu och inte längre vilsen. Den killen och jag har en annan sorts relation idag. Till slut har vi lyckats att hålla relationen till att bara vara just vänner. Vänner som inte sover hos varandra. Han är som en lillebror för mig och betyder oerhört mycket. Det är det energiknippet jag tränar med numer och han är klart en solstråle för mig och vi har massa skoj. I en kärleksrelation tog det aldeles för mycket energi från mig och för mycket tråkiga tokigheter och svartsjuka från hans sida. Det är därför jag inte släpper in nya källarmän i mitt liv. Iaf inte så nära inpå att det skapar en tvåsamhet. Är inte redo eller öppen för den sorts tvåsamhet än. Vänner och umgänge däremot, absolut men känner att det fortfarande är en viktig tid för mig att fortsätta finna ro i mig själv och ta små försiktiga steg vad gäller nya källarmän. Här under trädkronorna, den blå himlen och brevid vattnet är iaf allting fulländat 🥰

@Jonas_M Jag har för första gången sen 70-talet? varit nykter på midsommarhelgen. Haft både skönt och gjort sånt jag tycker är roligt. Som att träffa vänner, spela kubb och simma. Även varit på gymmet, som var ovanligt tomt…
Har inte saknat varken alkoholen, dimman, tröttheten eller ångesten. Allra minst det sista.
Att fylla ut tiden med alkohol, har jag prövat nog och saknar inte heller det. Livet är tillräckligt gott att leva utan droger.
Om du inte dricker idag eller imorgon eller denna vecka och några veckor framåt kommer du också att märka skillnaden. 🙏🏻🌸
Tror du kan!☺️

@Gullregn Jag känner igen mig i det mesta du skriver. Vi är lika gamla, har samma problem med kontrollförlust. Jag har kommit till insikt typ precis nu att jag är alkoholberoende. Att jag måste förändra något. Att jag riskerar så mycket.

Hur har det gått för dig?

Godmorgon i stugan!

Efter två sega dagenefterdagar vaknade åter jag pigg och energirik på dag 3 🙂
Säger som @Källarmannen, motivationen är hög! Det är dags att steppa upp för en bättre avhållsamhet. Vi har nog alla olika skäl till vad som motiverar att vilja hålla oss mer avhållsamma och jag har förstås mina. Jag behöver hålla mig allert och fokuserad för att saker i min vardag ska rulla som jag vill och som de bör, utan för många distraktioner av av den energisänkning enheterna skapar och att saker således halkar efter. Jag har landat stadigt i ett gott välmående efter flera mörka år av ovälmående. Känner mig dessutom trygg i min drognykterhet vilken jag nu nära två år senare också upplever mig fullt återhämtad från. Det tog tid men jag har tålamod. Tycker om livet som det är och tycker om min höga glada energi! Klart jag inte vill förstöra det med en så tät frekvens av kvällar med enheter.

Har morgonmys med ena kissen i knät på balkongen. Mindset on top. Ska ägna dagen åt att beta av todo-listan, åt lite tid i solen och i kväll träning men min tillika energirika träningskompanjon. Främst står en promenad och en liten stund i naturen på tur innan hettan kommer och därefter brunch.

Idag vill jag inte, men desto mer viktigt, idag ska jag inte dricka vin.

Önskar en fin måndag!

@Crusade Jag lyssnade på Renée Nyberg igår på programmet sommar i P1. Hon berättade om sin pappa som dog i cancer och om sorgen. Hon berättade om att hon inte hann säga det hon ville innan han dog och kring hur det var för honom när han tog sin sista suck, vad han tänkte. Det jag fastnade var att hon sade ”hitta tryggheten i ovissheten”, att det kan vara omöjligt att få svar på allt, men att ett sätt för att komma vidare och få ro i kroppen är att hitta tryggheten i ovissheten. Det är något jag ska försöka anamma och jag tänker att det handlar mycket om försoning med sig själv. Att man kan känna att det är ok, att man inte kommer att kunna veta allt eller reda ut allt, men man har pratat med sig själv, försökt prata med andra om det behövs, gjort det man kunnat göra och gjort så gott man kunnat. Och kanske kan man inte göra mer än så och då är det good enough, då kan man gå vidare och kunna känna att det är ok. Ta sig själv i handen, vara snäll och omtänksam mot sig själv och säga, nu går vi vidare, jag förlåter mig själv och jag har ett liv som jag ska leva i på bästa sätt❤️

God morgon godingar 🥰 Kaffe i koppen, jobbet snurrar på och ute skiner solen. Sen får vi se hur det blir i eftermiddag, varningar här på västkusten för åska och skyfall 😳 Ha en fin start på veckan vänner. Ps. Känner mej fortfarande stark och motiverad 🙏

@Jonas_M Skönt att du inte fortsatte dricka efter midsommarafton. Vad bra att du är observant på dina tankar och känslor, att du kanske riktat mer fokus på tankar och känslor kopplade till alkohol. Att mer ingående studera och analysera ditt drickande, varför du dricker, vad ligger bakom drickandet, värdet av att dricka, alkoholberoende, hur tankar och känslor förändras vid drickande. När man börjar bli mer medveten kring detta ändras den alkoholromantiska synen på alkohol, är det så himla nice och roligt egentligen? Att tappa kontrollen efter ett par öl och ligga bakis med ångest och skam dagen efter, är det verkligen värt det att få en stämningsförhöjning och rus som sedan tvärvänder 360 grader till vidrighet? Nä, så klart inte. Men det är en spännande resa att studera och analysera sig själv om man utforskar det med nyfikenhet. Jag har lärt mig massor med nytt om mig själv kring mina tankar, känslor och mina behov under min nykterhetsprocess. Jag har blivit mer självmedveten och ödmjuk. Det har gett mig styrka och kraft mot ett nyktert liv. Alltså, nu kan jag verkligen känna lycka i det lilla och i vardagen tack vare mina nyktra sinnen.

Så påt igen bara!💪❤️

God morgon & tack för alla intressanta kommentarer. Midsommarafton gick som väntat i alkoholens tecken.
Enda trösten (!) var att jag eftersom jag på förhand visste vad som skulle ske var oerhört observant på själva skeendet (läs drickandet). Jag tappar verkligen kontrollen efter ett par öl. Punkt. Notan kom dagen efter och det vara en grym motivator, att vara bakis är nog världens sämsta spenderade tid. Vidrigt. Nåväl, inget dricka sedan dess. På det igen. Är oerhört observant på mina tankar och känslor.

@Amanda L
Tack för din respons på mitt inlägg.
Yes jag menar min pappa och hans fru. Jag är där inte välkommen trots att jag sagt de fick välja ett datum för ett besök. Som allraförsta ... men hon ringde för att säga att jag inte är välkommen. Jag försöker acceptera det.

Jag kommer att träffa min brors son däremot. Jag har frågat honom och han tackat ja. Jag fokuserar nu, det försöker jag, att lägga min energi på dem som vill träffa mig.
Såklart kommer min bror att ta reda på det så vi får se om han hör av sig eller inte....

Han kommer inte att detta steg ... och jag vågar inte föreslå detta. För att få jag ett nej då sitter jag direkt på botten. Han är mycket starkare än jag.

Absolut du har rätt. Jag måste nu gå vidare med mitt liv.

Stora kramar
😘😘😘🤗🤗🤗

@vår2022
För mig med. Skriva ner allt och sätta ord på tankar och känslor hjälper mig jätte mycket. Precis som du skriver ... en befrielse.
Tack för din respons på mitt inlägg 😘😘😘

Stora kramar till dig med.
🤗🤗🤗

Klockan är 02:00

Här ligger jag vaken ... igen.

🤔🤔🤔🙄🙄🙄

Och tänker ... ältar ... jag har alldeles för mycket tid. Och har det svårt att motivera mig själv ... ensam.

Jag har nu fixat mitt alkoholproblem ... dags att fixa andra saker och ting också.

18 dagar kvar och jag reser till mitt hemland.

Min man är redan nu orolig. Min pappa och hans fru också.

Det är jag inte. Orolig. Får se hur det går...

Jag är som sagt inte välkommen hos min pappa och hans fru. Försöker acceptera det...Inte riktigt hur jag hade tänkt mig. Om min pappa vill så kan han väl träffa mig utan henne ... ?

Psykologiskt är det inte vad jag behöver.

Behöver nu folk som tror på mig. Som stödjer mig. Som förstår mig.

Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag alldrig tänker på A ... Det gör jag. Men det är bara en tanke. Tanken går förbi.

Känns som jag måste omprogrammera min hjärna ännu mer.

Det är rätt ord i mitt fall ... omprogrammera.

Första och viktigaste steget är gjort.

Nu steg två ... börja leva på dagen. Inte på natten.

Jag måste kämpa hårdare. Och inte ge upp så snabbt.

Kämpa nu .. ! Kämpa kämpa kämpa.

Xxx
😍😍😍

@Daemon Ps Jag tycker att du verkar ha en realistisk syn på lycka också. Att mycket finns i vardagen och att den blir roligare när man är närvarande i den. (Det är ju fint när man minns den …😱)
Att du har en massa ideer liggande och inte har så bråttom tror jag också är klokt. Du kanske jobbar med den där personlighetstypen som beskrevs i Skål tamejfan. Du vet aldrig lagom, alltid på gång med tio projekt, kicksökande.
Du kanske vänjer dig just vid en lagom och hållbar takt? Ändå gör du tydligen mer nu än när du drack?😎
Hursomhelst förhoppningsvis har du nu mer tid att göra det du vill när du fått hela helgen ledig från alkoholen. Det tig tid minns jag, att dricka och vara trött. Herregud!
Vilken tur att vi skippat det!
Nu ska jag sova gott, hoppas du gör detsamma.😴❤️

@Daemon Det där sista är väldigt viktigt, tycker jag. Att ha kul!
Jag menar inte som verklighetsflykt, utan att alls bry sig om världen, men det behövs sannerligen också! För att vi ska må bra!❤️

@Amanda L Du har all anledning att vara helnöjd med livet just nu! 😀 Låter som superkul grejor och intressen du har. Tycker det är bra att du gör det du vill göra och drar ner på ”måsten”, som kanske inte ens är måsten.

Tänk så mycket ångest och oro som förknippades med alkoholen. Inte för att vara sån, men vad fasen höll vi på med? Vakna upp på morgonen och bli påmind om diskussioner som hamnat lite snett av sin fru, och inte minnas vad de handlade om eller vad man sagt… Usch… 😢

Naturen är viktig även för mig. Älskar att vara ute på havet, bada eller bara åka runt. Sen gillar jag att vara ute skogen, och har inga problem att åka ut själv där - även med andra så klart 😊. Men det ger en extra känsla när man är själv. Det är något som fallit bort för mig, men något jag lovat mig själv att komma igång med igen. Vill packa min ryggsäck med kaffetermos och kanelbullar igen, och ge mig ut. 😍

När det gäller intressen så behöver inte jag heller några nya… Jag har massor, men det är omöjligt att hålla dem aktiva allihop. 😁 En hel del brukar står på paus, en del nog på väg att arkiveras. Mycket tränings- och sport-relaterat. Även här tycker jag mitt fokus varit dåligt länge, framförallt energin, och lovat mig själv mer tid göra mer av något kul. (När/om jag tränade något tidigare när jag drack alkohol, så räckte energin inte till något mer den dagen. 😔) Just nu funderar jag på vad jag vill göra lite mer av igen. Det får ta tid, ingen brådska. Spelade en del golf förr, kanske åldern är inne för att plocka upp den igen? 😊 Lite löpning och gymmande kommer det väl oavsett alltid bli. Så enkelt och skönt, perfekt träning! Sen gillar jag alla former av racketsporter, och då kan man ju köra tillsammans med lite kompisar. Känner du att du fått en ”gratis-boost” i kondisen efter att du slutat med alkohol? 😀 Jag tycker nog faktiskt man fått det. Inte så konstigt kanske, men j-kligt trevligt!

Jag älskar också musik. Det spelas lite olika instrument i familjen, främst barnen som är flitiga nuförtiden. Även här har jag tappat bort det… När spelade jag senast…?😔 Tänk så kul det är att lira lite tillsammans! Jag är långt ifrån någon expert på något bör påpekas. Lååångt ifrån! 😊 Har dock lovat mig även här att komma igång lite igen. Du lyssnar på blues? Coolt, håller med om att det gör sig väldigt bra live.

Mycket lovande om saker jag ska starta igen märker jag… 😂 Men vad det än blir, så kommer det bli med måtta, det har jag också lovat mig. 😁 Allt måste inte alltid vara all-in. Svenska ”lagom” duger mer än väl oftast.

Men jag känner faktiskt ingen stress gällande något av det här. Känner att energin är på väg tillbaka. Har kört ett träningspass ikväll. Har varit ute på havet tidigare under dagen. Två bra grejor. Nu är det bara kroppen som känns lite trött, men huvudet är fortfarande med! (Well, så bra det nu kan vara det, man ska inte överdriva Mr… 🤪😁)

Sen tycker jag att mina tankar börjar jonglera en massa småsaker i vardagen. Det är nästan det viktigaste för mig, för man spenderar mycket tid i vardagen. Det dyker upp allt från små grejor att göra med familjen till något små-projekt som behöver fixas. Och det händer grejor! 🥳 Före kunde jag väl komma på saker då och då, men det hände ju fasen ingenting… Jag orkade inte. Nu helt plötsligt börjar jag ta tag i saker. Allt kan ju bli bättre så klart, all förändring sker inte över en natt, men jag känner positiva signaler. Det har blivit märkbart bättre. Häromdagen var det jag som planerade en liten utflykt för mig, frun, och ett av barnen. Fixade all förberedelse och stod sen och stampade otåligt när de drog benen efter sig…! 😄 Inget av det där hade hänt för 55 dagar sen.

Jag känner inte att jag behöver söka kickar på samma sätt längre nu. En del grejor man gjorde förr är som sagt ok att arkivera. Det var fantastiskt kul, då. F-n, man börjar ju bli lite gammal också. 😍 Det viktiga nu är ju att hålla sig i form, med en lagom dos av någon form av aktivitet, hålla kroppen fri från skador, komma ut i friska luften ibland, och inte minst ha kul!

Det har jag också lovat mig, att ha kul! 😊