Senaste kommentarerna i forumet

@Ingesmart Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Vinäger Kul att jag inspirerar dig! För mig var det naturligt att moffa choklad och glass i början av min nykterhet. På ett helt galet sätt. Socker är bättre än alkohol. Nikotin är bättre än alkohol. Men nu ska sockret bort, eftersom det gör att jag överäter pga ett konstant sug. Och värken i kroppen blir värre. Plus vikten. Jag vill på alla sätt försöka se till att jag orkar vara så aktiv som möjligt, att bli sittande/liggande vore en mardröm. Och jag märker hur mycket muskelmassa man tappar när man inte rör på sig.

Kram 🐘

Det har nu blivit kaos innan min flytt då han dricker oavbrutet. Han vet att jag ska flytta men han drack ju innan med, sjätte veckan nu så det beror ju inte på min flytt. Igår satt jag o tänkte att det jag ska ta med mig är vårat soffbord i marmor som är det jag vill ha, och matsalsmöblerna för soffan har han förstört och sängen med. Idag när jag kom hem från jobbet har han ramlat på marmorbordet som halva skivan var sönder där låg han bland krosset men utan skador. Vad kan man göra? Flyttar om tre veckor. Jobbar och vill inte va hemma även om det kan hända olyckor

@B.Å Grattis till 22 dagar!🥳 Så bra jobbat! Vad bra att du bollar dina tankar om skam högt. Jag tycker att det är rätt intressant med skam och hur den verkar och påverkar oss. Att den kan få så mycket makt och plåga oss. Men man kan få bukt med den😁

Här kommer lite texter som jag hittat och tycker är bra. Skammen lägger sig som ett lock över den vi verkligen är och våra genuina känslor. Den förmörkar och förvränger. Den får oss att tro att vi är onödiga människor som fuskar oss genom livet.

Om vi delar vår berättelse med någon som svarar med empati, kan skammen inte överleva. Medkänsla är nämligen skammens motgift. Den tvättar bort den klibbiga känslan av att inte duga och visar att rädslan för att bli utesluten är obefogad. Du får finnas.

Försök att rikta samma förståelse och medkänsla som du skulle visa för en vän mot dig själv. Många dömer sig själva hårdare än andra. Hur skulle du bemöta en vän som var i din situation? Det kan vara svårt i början men det går att träna upp sin självmedkänsla.

Jag kände mycket skam och har genom terapi hittat var det ursprungligen bottnar från min barn dom. Genom att gå igenom händelser som påverkat mig har jag förstått mig själv bättre och även kunnat avdramatisera skammen. Alkoholen ställde till det genom att spärrarna släppte och levde sitt egna liv inom mig. Jag skammade mig själv. Men det var inte den äkta jag som levde om, det var min alkoholdjävul. Genom nykterheten kom den äkta och ärliga jag fram och även mod och styrka. Jag kunde skilja på mina handlingar och tankar som drucken och på mig själv som person när jag var mig själv som nykter. Mina tankar om mig själv förändrades och jag kunde känna medkänsla med mig själv. Medkänsla är skammens motgift. Dina tankar är skammen som härjar och är rester av alkoholdjävulens spår.

Vi gör alla fel handlingar ibland, shit happens! Har vi gjort någon illa kan vi alltid be om ursäkt. Och gör vi oss själva illa genom att skamma oss själva, borde vi be oss själva om ursäkt för plågan vi utsätter oss för. Folk har fullt upp med att bry om sig själva. Vi är lite självupptagna som tror att folk har massor av tankar om oss. Det är mest hjärnspöken och som tar onödig energi från oss.

Min skam släppte också allt mer ju längre tid som nykter. Du är bra! Shit happens! Kram❤️

@B.Å Tack för din kram, i min tråd!
Nu läser jag ditt första inlägg och vill ge dig en stor kram!

Då lider dag 3 mot sitt slut . Helt ok dag men fick en jäkla huvudvärk nu på eftermiddagen plus svettas sjuk mycket men det är nog bra ut med all skit . Hoppas att man får sova ordentligt i natt . Ses imorgon ny dag 👍🏻

@Hjärnklar kram 🤗

Hej och tack för pepp!
Ja, jag ska hänga här och också lyssna till olika böcker och poddar.
Ikväll är jag trött efter en intensiv arbetsdag. Samtal nyss med mannen på telefon som undrar om han ska skriva på skilsmässohandlingarna gör mig sorgsen och ledsen. Just nu är jag glad att jag inte har alkohol hemma, hade varit så enkelt att ta " ett glas". Istället har jag gråtit och nu skriver jag här istället.

Dag 22

Sov väldigt bra inatt men vaknade tyvärr lite för tidigt och alldeles för pigg för mitt eget bästa. Är så trött nu och ska lägga mig tidigt ikväll.

Livet rullar på…full fart är det nu och det känns så fantastiskt att jag tog tag i mig själv och vågade be er om hjälp. Jag kände så starkt att jag orkade inte mer och att det räcker, blir trött i skallen bara jag tänker på mina äckliga fyllor!

Jag har dock fortfarande mycket skam och skuldkänslor. Tror kanske det är därför jag inte vågar berätta för folk.

Jag är inte rädd för mig själv eller att jag kommer misslyckas utan jag är mer rädd för att människor ska titta mig djupt i ögonen och säga saker som: jaaa, vi har ju varit lite oroliga och förstått att du inte alltid mått bra.

Vad säger man då? ”Ok – varför har ni trott det?”

Åååh så jobbigt kan jag tycka. Får man höra massa gammalt skitsnack då eller?

Ännu värre hade det varit om folk reagerade med ett: ”Ja det var väl bra då!” och inget mer.

Hade legat sömnlös över det med. ”Vaddå bra?? Varför är det så himla bra att just jag slutar dricka!!??”

Känner mig skör i just den delen. Tänk om alla har genomskådat mitt skådespeleri.

Usch lite jobbiga tankar. Har jag tur är tankar som dessa inget jag varit ensam om. Ska ta tag i skulden och skammen så snart jag vågar och känner mig redo…har dock fullt upp just nu och njuter av allt härligt som händer.

Är glad, stark, bestämd och positiv. Har inget sug och vill aldrig mer dricka.

TRE!!! veckor idag och det är bara början 😤

Kram alla vänner ❤️

Fler insikter.
I denna tråd och i andra här på anhörigsidan så kommer ofta frågan om barnens skador av att bo med en beroende.

I mitt fall så var medberoendet i vägen för kloka val.
Jag valde hellre min partner än mina barn.
Nu var han stora delar av vår relation förhållandevis frisk.
Dvs drickandet pågick mycket sällan när barnen var där pga varannan veckas boende.

Men min insikt är:
Jag hade troligen låtit mina och hans barn skadats ännu mer om hans sjukdom hade varit mer påtaglig.
Dvs jag som var "frisk" hade inte styrkan/kapaciteten att sätta stopp.
Bättre än så var jag inte.

Så där tror jag vi bör ha lite ödmjukhet inför situationer där barnen utsätts för sånt de inte alls ska vara med om.

Att vi som nu står utanför på rätt sida stängslet ger tips och råd och kanske någon typ av handlingsplan.
Att skälla hjälper inte så mycket.
Den andra föräldern är ofta fullt medveten om hur galet det är.

Jag förmådde i alla fall inte bättre.

@Himmelellerhelvette Jepp, jag har ju fler intressen som tar upp min tid också. Löpning och träning är en sak. Sen är det mycket böcker, tecknande, musicerande osv. Man måste ju göra mycket saker man kan för att ersätta den tiden mss sa n förut la på alkohol och ”fest”.

@Adde PS intressant det där du skrev om att kemiska preparat inte hjälper.
Jag försökte med Antabus för en herrans massa år sedan. Hjälpte ett litet tag, sen drack jag ändå och sedan slutade jag ta tabletter. När jag bestämde mig för att sluta helt för 1,5 år sedan hade jag ingen tanke på Antabus.
Jag ville verkligen sluta. Jag tror iaf att när man kommit så djupt ner är viljan starkare än alla tabletter. Så starkt kändes det för mig iaf.
(Men om de hjälper någon så är det såklart bra…)

@Amanda L haha så bra ord ”alkohålet”. Det ska jag komma ihåg för det är precis så det är…påfyllning pågår. Och hjärndimman ska vi inte prata om vilket vakuum alltså 🤯

@Adde Hej, jag håller med dig om att det är lite svårt att få översikt. Själv tittar jag på ”Nya kommentarer, men ibland verkar inte svar dyka upp där heller?
Kanske skulle det kunna finnas en ”följafunktion” så att man lättare kan följa dem man brevväxlat med?
Jag tycker också att det blivit jobbigare att scrolla bakåt. Känner på mig att jag redan svarat någon samma sak tidigare, men orkar inte alltid backa tillbaka…
Fint att du verkar ha det bra ändå. Med i polisens nykteralkislista och allt👍❤️

@@alli Suget går över. Men bara om man inte dricker alls…
Att alkoholen finns överallt stör mig inte längre. Det är ungefär som att inte röka. Andra röker, men det stör bara om de röker på mig:)
Alltså går jag på middag och fest utan ångest eller oro.
Jag pratar med folk, dansar gärna, när jag är trött går jag hem. Sover gott…
Jag ger mig rätten attt ha kul och vara närvarande utan alkohol. Dessutom har jag upptäckt att det var nog jag som drack mest i mitt umgänge.
Många är väldigt måttliga, fast jag aldrig märkte det.
Hur som helst: du kommer inte att bry dig om alkoholen som du gör nu. Visst, A finns i många sammanhang men det kommer inte att förhindra dig att delta!
Ta tag i saken nu, du kommer inte att ångra dig!
❤️👍

@slingshot Hur går det för dig? Missade ditt svar och såg det först nu!🤗
Så fint att du har dina hundar så att du kommer ut på promenad, 10000 steg är verkligen bra!
Att du är långtidssjukskriven kan ju verkligen satt käppar i hjulet för dig. Kanske har du inte riktigt haft orken att ta tag i det sociala?
Berätta gärna mer om du vill. Ibland blir det klarare för en själv också när man berättar.
Du får gärna berätta om dina vanor för mig iaf.
Kram ❤️🙏🏻

Hej @Ny dag! Jag saknar dig! Hoppas du kommer tillbaka snart❤️

@B.Å Kände också så efter några månader på en konsert. Plötsligt HÖRDE jag musiken på ett helt annats sätt. Inte genom en hjärndimma utan så mycket tydligare och bättre. Tänkte på alla tillfällen jag missat att vara verkligen närvarande i musiken…
Nu är jag närvarande överallt och om ett par veckor är det ett och halvt år sedan jag drack (hinkade i mig) det sista glaset.
Tack och lov!
Man behöver inte ta något återfall när man druckit nog. Jag har i alla fall inte varit i närheten.. och så ska det förbli.
Jag har istället skaffat nya, roligare vanor. Det tror jag kan vara viktigt för många.
Alkohålet måste fyllas med något annat, mer intressant och bättre. ❤️👍

Grattis till 1 år och 9 månader @Vinäger 🥳
Stor kram!

@Sattva och @Vinäger Tack❤️🙏

Grattis till 3år @Ingesmart 🥳

Tack alla rara för grattishälsningar. Jag träffade detta lilla pyre igen igår, tänk vad mycket som händer under livets första vecka. Vaken, närvarande och i kontakt med blick och uttryck. Så himla skönt, tänker jag, att alltid kunna möta hennes blick och vara klar i huvudet och tillförlitlig.
Så har jag inte alltid varit med mina egna barn och ibland är det smärtsamt att tänka på. Särskilt som jag processar Mila egna föräldrars föräldraskap så får man ju betrakta sitt eget ur olika perspektiv.
Inte så smickrande från alla håll. Inte gjorde jag mitt ”bästa” även om jag säkert fintade bort mig själv då, vad ”jag behövde” av det ena eller andra.
Jag kan känna sorg idag över mina prioriteringar, att jag inte fattade.

Just nu ligger jag iallafall i en solstol och ser ut över han och horisont. En vecka av vila väntar. Ska sova, läsa, äta god mat och umgås med min man utan tusen och en projekt som vi ofta sysslar med hemma. Det känns otroligt skönt att få starta höstterminen så.
Kram på er!

@Tröttiz ja, jag hoppas tiderna har förändrats lite och att färre vuxna är beredda att låta barn utsättas för att växa upp alkoholisthem. Man blir ju märkt för livet av det. Mer mod behövs- vi måste ta bättre hand om varandra!

@Varafrisk Lycka till med träning och önskade matvanor!

Kram 🩷

@Cloette Välkommen tillbaka, även om det är med blandade känslor man skriver det. Skönt ändå att det inte var värsta tänkbara scenario. Du vet vad du behöver göra - och inte...

Lycka till! 🩷