Senaste kommentarerna i forumet

@jojje1970 heja dig, du kommer må bättre snart. Som du säger skiten ska ut nu och då är det viktigt att stå ut och låta bli det ”första glaset”. Bra jobbat!

@Carisie Hej! Hur har du det? Det var ett tag sen du kikade in❤️

@Ny dag Vad bra att du inte ger upp och kom tillbaka, välkommen!❤️. Ta en dag i taget och håll dig kvar. Det är en livlina. Sjukdomen är ett helvete och det kan ta tid att besegra den, men det går! Kämpa på nu och sköt om dig, vi hjälps åt❤️

Det är knepigt att inte kunna sova som folk ibland, men tänker att det väl kanske blir bättre det också bara man fortsätter som nykter att jobba med sig själv och vågar vara lite töntig och sig själv som man väl rätt utflippat har varit i över nio månader, och väl snart tio faktiskt. Det är så mycket som har varit instängt och indränkt i en tanklös och förvirrad alkoholdimma tidigare.

Har ofta när jag skrivit av mig känt att det väl direkt inte är cool Rock N Roll att sitta och analysera sig själv för att veta man är, vart man är på väg eller åt vilket håll man vill gå. Men det är ju tydligen ett måste att ibland städa lite i hjärnans filsystem så att säga. Det här att starta om helt som nykter och alkoholfri är då inte helt olika att pyssla med en dator för att optimera den för bästa funktion.

Tänker att man som en människa med ande, tanke och själ är lite som en biologisk maskin med mjukvara och hårdvara som måste vara i psykisk sync för att kunna fungera bra. Där i den knepiga miljön och ekvationen har då berusande alkohol inte alls någon plats, för den fungerar bara som ett förvirrande skadligt virus som skapar onödig felkälla och som morsan väl sade lite försynt ibland med sitt korta och rätt enkla ord - feltänk, då och då.

Mycket tok har man då skrivit på detta eminenta forum, men det har nog varit nödvändigt som en psykoanalytisk terapi. För trots allt så är man nog nu i mer balans än på länge. Det går då ibland inte så värst fort att ändra vanor och tankesätt. Men det tycks då sakta gå framåt och inget alkoholsug har man då heller nu i stunden. Tänk nu skiner ju solen igen och konstigt nog känner man sig lugn utan att ha tagit nåt piller ens. Det kan nog bli en riktigt fin dag det här. Kom på att det nog är dags att festa loss med lite varm mjölkchoklad och ett par goda limpsmörgåsar med mjukost på.

Ha det gott!

Tillbaka på ruta ett. Varför tar jag återfall när jag ju vet att jag bara mår dåligt. Orkar inte berätta om det nu men har återigen tagit mig i kragen och är nykter men väldigt besviken på mig själv. Varför är jag så svag och varför ska det vara så svårt. Denna sjukdom är ett helvete. Dag 1 igen. Ska skriva här varje dag. Det hjälper mig till att vara nykter. Lider alla helvetes kval just nu.

Godmorgon i stugan! Nu är semestern slut, men det känns ändå bra att komma igång att jobba. Jag har ett ganska fritt jobb, där jag jobbar hemifrån ibland, då kan man fuska lite med promenader och annat mysigt.

Dricker gott kaffe och ska se till att hösten blir måttlig.

Ha en fin onsdag kaffekompisar!

@Abaddon Ja och mycket tid upplevde jag att jag hade i början! Hur mycket tid som helst! Helgerna tog aldrig slut! Vad gör människor med all tid tänkte jag. Kram

@Andrahalvlek Du är så inspirerande med ditt sockerstopp att jag mer och mer tänker att det är dags för mig att ta mig an mitt sista beroende (förutom kaffe då, haha) Det är nog enda vägen för mig, kanske ta en månad först och se vart det landar? En månad utan socker! Jag tänker att måndag får det bli! Usch va läskigt att skriva det men det kanske gör det lättare? Kram❤️

@B.Å Jag tror det kan vara olika vad man behöver för att hålla sig nykter, många behöver berätta för de närmaste, andra för alla, jag har bara berättat för min man.
Vissa tycker att det är att lämna en bakdörr öppen för att fortsätta dricka, för mig handlar det om att jag inte vill bli dömd av folk som inte förstår eller är insatta i hur ett beroende kan se ut.

Det med att vakna tidigt gjorde jag länge i början av min nykterhet! Vaknade jätte tidigt! Jätte pigg! Kanske bara hade sovit 4-6timmar men jag tror det handlade om att jag var så ovan att ha så god sömn att just då trodde kroppen och hjärnan att det räckte? Vet inte men var så lycklig när jag vaknade för att jag sovit så många timmar i streck! Sömnen var jag så exalterad över! Efter några månader slutade jag vakna så tidigt, började sova 8-9 timmar per natt och gör så fortfarande! Kram

Nu är det en ny morgon och man kan skryta med att man har tagit sig igenom en ovanligt seg och jobbig natt och några rätt så mörka timmar. Som väl tidigare om åren skulle ha slagits ihjäl liksom med en redig fylla som väl räckt tills pengarna börjat sina, och sedan den mäsk man hade jäsande för jämnan om procenten varit hög nog, fått bli substitut för bolagsprylar tills ett fjuttigt bidrag till sist efter ödmjukande kommit in på kontot. Sådana prylar behöver man då inte pyssla med som utrangerad nykterkvist.

Kokade just på en kanna med kaffe för att ha i termosen så att man kan få sig lite uppiggande alkoholfri dryck så att man orkar gå och lägga sig och förhoppningsvis får sova nån timme vilket man väl behöver efter att hjärnan har snurrat på lite som den vill och brukar göra. Vad skulle man göra utan lite svängig Rock n Roll i hörlurarna kan man ibland tänka. Men nu har man väl hört på samma låt tillräckligt för att kunna välja nåt annat transsättande så att säga.

Skådade just upp mot himlen utanför köksfönstret och tänkte att skaparen allt kan känna sig stolt över sin skapelse. Nej, nu är det väl dags att gå lös på en kopp med nykokat kaffe. Skulle kanske gå in i vardagsrummet och kolla på TV om det hänt nåt nytt ute i världen. Men det är väl samma surr och snurr som alltid kan jag tänka.

Nu var det förresten inte mycket kaffebönor kvar efter farsans gamla lager i skafferiet. Får kanske för första gången i världshistorien köpa mig ett paket kokkaffe själv om nån dag. Detta om man ska kunna fortsätta med att ta sig en slurk kaffe ibland som man började med i höstas när man slutade med ett dagligt intag av diverse alkohol. Det var väl allt från en livsnjutare i stunden skulle man väl kunna säga.

Ha en fin dag!

Den automatiskt inbyggda instinkten eller känslan till självbevarelsedrift är då rätt stark när man tänker efter. Det kan kännas hur jävligt som helst, men är man nykter och alkoholfri och fungerar skapligt så kan man nog gnaga sig igenom en tegelvägg om så krävs för att ta sig i genom ännu en timme av tankemisär som man vissa stunder kan känna vara så påtaglig att man nästan kan ta på den negativa energi som man väl har att bemästra ibland så som energilös och sömnlös dystemiker. Minns nu min gamla alltid helnyktra och kloka farmor som på ålderns höst väl ibland kände sig rätt så så ensam i sin lägenhet. Minns att hon väl nästan skulle ha kunnat släppa in djävulen själv som sällskap en stund, vilket hon väl lite skämtsamt sade nån gång när man som liten grabb rände in och ut hos henne och hälsade på. Farmor hon var då en av mina favoritpersoner som ännu faktiskt saknas.

Kämpa på allihop!

Hejsan! LaFleur, Har läst ditt inägg och känner igen tankegångarna om hurvida drickade av alkohol kanske var onyttigt och kanske att man hade ett beroende, fast man ju inom sig nånstans ändå visste svaret på frågan hela tiden. Detta trots att hjärnan väl inte var så speciellt klar och direkt väl inte alltid heller var helt med på banan när man ofta vinglade omkring i den suddiga, disiga och dimmiga alkoholdimman och ständigt väl bara hade siktet intställt på fortsatt berusning och väl i stort sett inget annat alltså. Mitt enkla men i sanning rätt svåra tips att följa är att helt ge sjutton i att dricka nedbrytande onyttigheter och dricka vanligt vatten i stället. Detta låter så som spiknykter i stunden så himla enkelt och självklart, men är en rätt svår konst att bemästra stundtals, vilket man då känner till alltså.

Kämpa på kompis!

Här sitter man om natten och dricker igen. Men nu är det inte alkohol, vilket faktiskt känns lite märkligt då man för det mesta i så himla många år endast bara gjorde så, och väl drömde om en massa pengar i form av högvinster på spel och aktier och annat, så att man skulle kunna supa och väl bete sig ännu värre och väl fullt ut kunna leva rövare utan att en jävel väl skulle kunna göra ett skit åt det hela alltså.

Tänker nu att det nog inte bara är en demon i form av alkoholbegär som man har gått omkring med inom sig i en massa år. För en del annat mindre smickrande prylar har man väl även ägnat sig åt ibland. Morsan hon brukade ju ibland försynt säga ord som att, när jag blev arg så blev hon riktigt rädd. Det är väl egentligen ett litet under att man sitter här över huvud taget, och inte är inlåst nånstans i nåt mörkt svart hål. Vilket man känna i stunden när det här ljumna kranvattnet ur ett grönt glas med en reklamlogga för läskedryck intas i denna mörka natt.

Förresten, det var kul att ni @Ros och @Andrahalvlek tittade in en sväng igår, det är då allt bra att detta eminenta forum finns. För annars skulle man väl ha spårat ur för längesen. Men nu så är man då faktiskt nykter och alkoholfri fast det har gått så pass lång tid i total nykterhet sedan förra hösten. Detta är väl ett mindre mirakel och i sanning något man då kan vara tacksam för.

Ha det gott mina vänner!

Det har nu nästa gått tre år och jag är kvar i detta. Familjen finns här, allt annat som "ska finnas" är kvar, men jag mår inte bättre och har inte slutat dricka. Tvärtom. Jag är otroligt skicklig på att dölja mitt missbruk. Det och i kombination med att jag jag har en fru som är väldigt konflikt-rädd och som kämpar med sina egna problem o demoner (ej missbruk)
Ja, jag förstår alltså att hon inte konfronterar mig. Förstår ju att hon ser det som händer, vilket känns väldigt jobbigt och gör att jag får ännu sämre samvete kring vad jag håller på med...

Det som har hänt senaste året är att jag mer känner av fysiska besvär och jag har också ökat på min konsumtion. Det går sakta men säkert uppåt. Det kan nu vara kvällar o nätter där jag kan sätta i mig 8-9-10 små (6-7%) öl. Aldrig två dagar på raken, men nästan alltid varannan dag. Hade ett uppehåll i somras, vilket gick bra, men lätt att falla tillbaka.

Jag är säker på att detta kommer att sluta illa, men just nu vet jag inte riktigt hur jag ska sätta stopp. Har funderat en hel del, och känner mig väldigt osäker på det stöd jag kan få från primärvården. Ärligt talat känner jag mig misstänksam. Kommer tester leda till att det första som händer att mitt körkort ryker?

Hoppas att någon vill svara här. Behöver tips och råd och allt är välkommet. Om @andrahalvlek finn kvar här får du gärna svara också! Har läst dina tidigare inlägg igen och är tacksam för det!

Tror att jag behöver någon med samma problem att prata med och bolla.
Tack för att ni läser!

En lång arbetsdag är slut och just hemkommen. Dagen har bjudit på mycket.
Igår var en ledig dag och dessvärre blev det enheter då. Nu vill jag mest komma ner i ro för sömn. Propavan stödjer men tar tid att få verkan. Ska kika lite på serier och önskar en godnatt 💤

@Ny dag Jag saknar också dig❤️Nu har du varit borta så länge fr forumet så jag undrar SÅ hur du mår. Vi är här väntar på dig❤️

Kram🥰

@Flarran Du är absolut värd en medalj 🥇

Kram 🐘

@Flarran Du är fantastisk som kämpar på 🤗

@Vinäger Tack så mycket fina du❤️. Och tack för titten😁

Är det någon som har testat att trappa ner på drickandet tills man når sitt mål? Har det funkat?

Mitt lyckliga slut är att leva mitt liv efter mig själv. Jag steg av kaoset och började välja mitt egna liv.
Det lyckliga slutet kan se ut på olika sätt och det var precis det jag bestämde mig för att JAG ska må bra.
Då kunde jag inte leva i relation med en missbrukande man så jag lämnade.
Jag flyttade, jag studerar och gör precis det jag själv känner för. Jag jobbade stenhårt med att börja bli vän med mig själv, förstående och accepterande. Livet går upp och ner och det tar oerhört lång tid att återhämta sig men det går.
❤️

Nu är man då värd ett rejält glas alltså. Ja, inget med alkohol om nån nu undrar. Faktiskt endast kallt gott kolsyrat vatten och inget annat. Var så fruktansvärt trött och utsliten idag helt utan anledning egentligen, att det inte var riktigt klokt kände jag på eftermiddagen. Började till och med fundera rätt allvarligt på en taxiresa in till bolaget och bara ta och skita i att vara duktig och alkoholfri.

Men jag bet ihop och kämpade på fast jag egentligen var så trött att jag nog kunde ha stått och sovit i ett hörn som en gammal trött och utsliten häst eller nåt. Det tog mig hela dan fram till nittontiden innan jag hade lyckats att få på mig utegångskläderna. Detta då jag nästan helt saknade energi och hade närmare noll i motivation. Hur som helst så lyckades jag släpa mig iväg till sophuset för att kasta soppåsen som jag berättade om igår. Den hade här under dagen även fått sällskap av en till soppåse och det kändes bara inte helt okej alltså.

Gick sedan sakta men målmedvetet ett steg i taget mot matbutiken då mjölk och limpa fanns i min tanke att inhandla till kommande fest på mjölkchoklad och limpmackor. Nu har man allt gjort ett stordåd som väl inte ger någon guldmedalj kanske. Men det vette sjutton om man inte faktiskt vore värd en sådan med tanke på att man väl gjorde en prestation som man först då aldrig någonsin kunde trott varit på kartan att genomföra. Det tog jag mig en slurk vatten på.

Ha en fin kväll!

Har du någonstans att ta in dessa tre veckor. Det materiella är inte viktigt men att du inte råkar illa ut är det.

Diskutera ej flytten eller vem som ska ha vad och ha med en bekant när du tar det viktigaste.

@B.Å Hmm, hur tänkte jag? Jag blev nykter precis när covid bröt ut, så det var sparsamt med festtillfällen då milt uttryckt. Jag var nykter i 3 månader innan jag berättade för den första personen: Min äldsta dotter som då var 23 år. Vi satt i bilen, hon körde. Jag sa det bara. ”Jo, jag har bestämt mig för att inte dricka alkohol mer.” Hon vände sig mot mig, log brett och sa: ”Bra, jag tycker om dig bättre som nykter”.

Sen tog det ytterligare en månad innan jag outade för släkten. Min mamma sa: ”Det är bra, jag har varit lite orolig för dig”. Min ex-svärmor blev först sur, vem skulle hon då dricka vin med? När vi träffades några veckor senare bad hon om förlåtelse och sa att hon var genuint glad för min skull. Underförstått hade hon sett att jag hade problem med drickandet. Underförstått sa de flestas reaktioner just det, utan att de gned in det i såret.

Ingen sa ”jaha, då får vi se hur det går”. Ingen sa ”va, det hade jag ingen aning om”. En del blev sura för att de förlorat en dryckeskompis, men det säger mer om dem än om mig. Väldigt många vara genuint intresserade och började prata om sitt eget drickande, att de också borde dra ner/sluta helt.

Gemensamt i alla dessa kom-ut-processer var att jag höll tyst tills jag var redo att berätta. När jag väl berättade gjorde jag det med så få ord som möjligt, jag undvek medvetet en massa bortförklaringar. Om de frågade svarade jag, annars sa jag inget mer. Jag stod rakryggad i mitt beslut, som jag har tagit för mitt eget bästa. Jag tog inte ansvar för deras reaktioner - de fick reagera precis som de ville. Jag stod kvar. Rakryggat. Utan tanke på skam. Tvärtom var jag stolt över att jag tog ansvar för mitt eget liv. Det skulle många fler göra.

Så ta den tid du behöver. Det är inte bråttom med någonting. Ha tillit till processen. Och träna på ditt tålamod!

Kram 🐘

Och grattis från mig också! 🥳🥳🥳

Det är alltid lika roligt när du ramlar in och spiller vinäger här och där 🥰

Kram 🐘