Senaste kommentarerna i forumet

@Limelight Jo du klarar det. Det är skitjobbigt och skittufft och man tror man ska falla ihop i en enda hög med skärvor. Men det går, man måste bara hålla fast i något när det stormar som värst. Jag känner nu att min storm börjar ebba ut och jag börjar sakta men säkert med stapplande steg känna att det finns ett bra liv för mig där jag kan skapa min trygga zon. Du klarar det, du är värd att få leva ett liv där du får må bra och sätter dina behov först. Du vandrar här på jorden nu och du har rätt att få va lycklig och må bra. Ta stöd och hjälp av vänner, familj, av psykolog eller annan samtalshjälp och ta hjälp av Alkoholhjälpen också. Detta forum har hjälpt mig så otroligt mycket. Du klarar det, det kommer storma och vara orkanstyrka men håll i dig för det vänder och stormen lägga sig och då kommer du känna tacksamhet till dig själv att du vågade ta klivet. Ta det i din takt men ta hjälp. Jag tog kontakt med alkoholmottagningen på min hemort, de har samtalsstöd till anhöriga och det hjälpte mig också med dessa samtal. Det tog mig 14 år att lämna och det är det bästa jag gjort. Ta all hjälp du kan få. Och kom ihåg du är inte ensam❤. Ta hand om dig och ta det i din takt en liten bit i taget. Sänder styrka och kramar till dig🙏❤

@Självomhändertagande tack snälla. Jag har nu sakta men säkert börjat bygga upp en känsla av trivsel i mitt nya hem och jag börjar tycka om det mer och mer❤❤

@marshmallow11 Hoppas du har det bra och att du har kvar styrkan i att leva alkoholfritt 🌷⭐️☀️🙏

@Snödroppen ja jag känner en lycka inombords jag inte känt förut. För första gången på länge lever jag och njuter av livet. Är så glad och ångrar inte en sekund att jag tog klivet. Det bästa jag gjort i hela mitt liv.❤

@Crusade Jag har varit helt nykter i alldeles strax 8 månader. De bästa jag haft. Jag tvingar mig inte. Jag låter min genuina ovilja och skräck och alla minnen av hemsk och galen ångest, pinsamheter, sömnlöshet, deprimerande sinnesstämningar, minnesluckor och black outer, fula, blemmiga och plufsiga hud, röda ögon, sorg, oförmögenhet, orkeslöshet och mitt dåliga föräldraskap motivera mig att fortsätta. Jag valde livet och fick det tillbaka! Allt ovan dåligt är nu helt tvärtom. Har aldrig mått så bra som nu när jag är nykter från morgon till kväll, och igenom hela nätterna. Det är ren och skär lycka! Jag önskar genuint att du kommer att känna och uppleva samma om litet tag, och att du klarar av abstinensen som nu börjat pocka på dig. Bra att du skriver här och tar del av de olika bakgrunderna och erfarenheterna som folk här inne har. Suget går över! Håll ut och distrahera dig och tankarna på annat när det uppstår.

Önskar dig en riktigt god natt ⭐️

☀️🌷

Tack ❤️ Ja, även om viljan finns så är det ju i slutändan så att det enda du helt kan styra över är dina egna val. Tror att jag utgick från att vi båda hade samma mål och att det inte var sant, ville kanske bara höra det som jag ville höra då han egentligen aldrig uttryckt att målet varit total nyktert utan refererat till att det visst går att dricka normalt @Åsa M

Tack för klokt svar - så bra att höra dessa reflektioner . Viljan att undvika dessa tillfällen finns, men tyvärr inte till ett helt alkoholfritt liv. Och när det är dags för en ”period ” så börjar den redan innan första klunken - personlighetsförändringen.. och som du säger stress m m bakom. Och fruktansvärda konsekvenser / beteenden från en annars mycket vänlig o ordningssam person.
…men absolut att det går att vidta åtgärder om viljan funnits…@Sisyfos

@ISE Tittar in och undrar hur du mår? Kram🥰

@Himmelellerhelvette Känner igen mig lite i vad du skriver. Jag vet att jag varken vill el kan dricka alkohol någon mer gång i mitt liv. Vad jag inte vet är om jag någon gång i mitt liv kommer att ta ett återfall men jag ska göra allt i min makt för att förhindra det. Jag kan bara lova varje dag ”att bara för idag ska jag vara nykter”.

Kram🐬

Inatt drömde jag att jag bestämde mig för att testa att dricka igen för nu hade jag lärt mig vara måttlig!
Det var skönt att vakna och inse att det ska jag alls inte!

Drömmarna tror jag kommer av en anledning, ibland alla fall. Igår skrev jag till en på forumet att jag efter fem månader sagt till min man att jag kanske aldrig mer kommer dricka. När jag skrev det kände jag något men funderade inte mer över det. I dag har jag funderat. Nu har jag varit nykter i 8,5 månader och har sagt till min man åter igen att jag inte tror att jag någonsin kommer dricka igen.

Jag dividerar med mig själv om varför jag säger kanske? Betyder det att jag lämnar fönstret på glänt eller att jag är realist och hatar att lova något jag inte till 100% vet är sant? Ingen vet till 100% att de inte kommer dricka igen. Finns de som hållit upp i 10-15 år och sedan testat igen. De personerna har sagt att de aldrig kommer dricka igen men det gjorde dom.

Det jag kan säga och lova är att jag vill inte dricka som det ser ut nu och att jag hoppas att jag aldrig mer kommer vilja det.
Jag hoppas att den rädslan jag har för alkohol kommer hålla i sig.

@Dempan På storytel finns den på engelska ”This naked mind”

Så bra att du berättade för din vän med.

Du kommer få en helt fantastiskt semester, få uppleva allt med en klar hjärna och alla mornar pigg och fräsch ❤️

@Natalia Bara det smakar gott så är det okej. Man behöver inte följa några regler, men jag hoppas Du är mätt och go nu och får en bra kväll och sover så gott sen 😄

Tack hörrni!

@Självomhändertagande
Förlåt för så sent svar, har inte alltid orken att gå in här och läsa, även om jag vet att alla oftast skriver kloka saker. Ja uppväxten har väl varit som den var, jag har blivit bättre på att prata om den men det kan ibland ta stopp för mig. Det är som att jag vill prata om det men har en röst inom mig som säger att ingen vill höra på det, eller om de nu skulle göra det så finns de inget dem kan säga då ingen i min närhet haft det likadant.
Trots allt elände jag skrivit om barndomen vill jag ändå tillägga att min pappa på senare år blivit bättre. Han träffade en tjej som han numera bor ihop med tillsammans med hennes dotter, och dricker inte alls som förut. Jag är både glad och stolt(?) över honom och den förändring han gjort. Sedan förändringen har vi en helt annan kontrakt. Vi hörs av varje dag bara för att prata, träffar varandra så ofta vi kan och har helt enkelt en idyllisk far- och dotter relation. Däremot kommer mina hjärnspöken in här. Jag tjatade på honom att sluta eller i alla fall lugna sig i över 10 år, hela barndomen egentligen. Men inget hände. Men nu är han den pappan jag alltid önskade mig, fast till någon annan. Snälla misstolka mig inte, jag älskar min halvsyster och önskar henne allt gott. Är verkligen genuint glad för dem, men hjärnspökena finns där. Vad har dem som fick honom att förändras? Vad hade inte jag?
Innan mitt beroende sket jag i alkoholen, jag avfärdade den som om det vore den farligaste drogen i hela världen(vilket det kanske är?). Någonstans ändrades det, något jag tänkt mycket på. Jag tror det ändrades när min sambo åkte iväg över en sommar för att jobba och jag blev kvar själv. Jag har alltid haft problem med att somna när jag är själv. Om det är hjärnspöken eller något annat vet jag inte, men något är det. Hade starka sömntabletter ett tag men inte längre, de ligger i skåpet då jag som tur var har förnuft att inte blanda med alkohol.
Någonstans måste det ske en förändring. Jag känner att den är påväg men att jag inte är helt redo. Det känns som att jag mentalt förbereder mig på att sluta, jag drar ut på drickandet och kan gå dagar emellan utan något alls(jobbigt, men det går). Däremot köper jag hem en bag-in-box efter jobbet som jag gömmer tills sambon lämnat hemmet så jag kan byta ut den mot den tomma som ligger i kylen.
Gud vad jag skäms bara jag skriver detta. Är tacksam för alla svar, och om inga kommer ser jag det som min ”dagbok” att se tillbaka på under de svåraste dagarna.
Tack till alla som är kvar<3

@Natalia Lax hos Dej med ser jag 😁

@Natalia Stekt färsk lax med potatis och sås, grönsaker till. Gillar att laga mat, man rensar skallen efter en arbetsdag då 🥰

Jag tror det är sug jag känner....jag tänker inte på alkohol...men jag saknar något. Jag drack på alla känslor ...och belönande mig för allt oavsett vad och jag belönade mig givetvis med alkohol. Även om alkohol inte har varit ett problem för mig mer än tolv år så har det funnits i min ryggrad sedan tonåren att firar det gör vi med alkohol! Jag vill förtydliga att tolv år är lång tid...att ha problem med alkohol är tillräckligt...men just det där med att belöna sig det gör man med alkohol det är ganska djupt rotat inom mig. Fast min föräldrar drack väldigt sparsamt min mamma drack knappast aldrig och min pappa slutade dricka alkohol nästan helt och hållet när han var 47. Anledningen till att han slutade var att han fick ledgångsreumatism och började medicinera, och som vi vet alkohol och medicin är ingen bra kombination. Det fanns dock alltid alkohol hemma i form av likör, starksprit och konjak, oftast de billigaste sorterna. Mina föräldrar ville kunna bjuda på en snaps, ett glas likör eller en konjak till kaffet om de hade gäster. Så alkoholen fanns där fast i måttliga mängder.

Så nu ska jag lära om och göra vad som är rätt för mig fast jag är inte där ännu. Jo, jag dricker inte alkohol men jag försöker lära mig att inte behöva belöna mig för allt vad jag gör och får jag ingen belöning då blir det ju lite tråkigt. Så jag får väl ha lite tråkigt ibland..kan läsa istället eller sticka....jobba med stegarbetet.

Eftersom det har tagit så lång tid för mig innan jag lyckades bryta med alkoholen så finns det vissa områden där jag kommit en bit där jag ser att det blir ett problem för andra. För länge sedan tänkte jag väldigt mycket på hur skulle jag göra om jag kom hem till någon eller var på restaurang med kompisar...skulle jag kunna vara nykter då...och vad skulle jag i så fall säga? Inte för att jag trodde att någon skulle tjata på mig utan mer hur skulle jag kunna stå emot och vad skulle jag säga. Nu är jag i princip aldrig i sådana forum att jag råkar ut för detta men skulle det bli så någon gång så skulle det inte vara något problem. Jag har absolut inga problem med att berätta att jag inte dricker och det är en sådan befrielse. Jag har ju döljt mitt alkoholberoende på jobbet men aldrig för min man. Jag förstår att många har gjort det här på forumet döljt för mannen/frun/sambon. Jag lägger ingen värdering i att man har gjort det men för mig är det ändå svårt att förstå hur man har klarat det, att inte den man lever i har upptäckt det. Det har varit någon gång då jag inte har berättat för min man men gjort det nästa dag, och det kan ha hänt att han inte hade märkt det. Så om man tänker efter så är det läskigt vad alkoholberoendet får oss att göra.

Inte lika ont i magen idag, inte lika trött men vill nog inta soffläge nu...för jag behöver vila!

Kram:)

@Källarmannen kom att tänka på vad jag själv ätit idag och det kan nog låta lite bakvänt men jag är lite bakvänd.
Lax med ris och inlagd ingefära till brunch. Äggröra med spenat och kycklingkorv till tidig middag och avslutade just med en kvällsmacka. Däremellan tryckte jag i mig lite ren chokladsås för jag tänkte att lite socker skulle kunna pigga upp mig!
Imorgon ska jag nog förlägga äggröran till brunch istället 😄

Åååå mat @Källarmannen!
Hoppas det blir nåt gott 🙂

@Ann-Anette Härligt! Grattis till två veckor och att du mår bättre😁. För mig funkar inte måttligt, det är liksom allt eller inget. Jag har så många gånger försökt dricka måttligt, men är man beroende så går det inte. Som beroende har man programmerat hjärnan till att bara vilja ha mer och toleransen ökar. När jag försökt dricka måttligt fick jag hela tiden slåss med mitt begär och tankarna var ständigt på alkohol och när, var och hur jag skulle dricka och jag matade bara på beroendet. Det försvinner inte för att man håller upp emellanåt. Ett beroende är kvar för alltid, men genom att vara nykter kan den delen av hjärnan bli tyst och gå i slummer. Det är så skönt att slippa att hela tiden ha tankar på alkohol och att slåss och dividera med dessa tankar.

Precis som @Amanda L säger är det bra att börja med tre månader som mål, helst 6 månader. Då hinner hjärnan återhämta sig och komma i balans igen. Det är mycket som händer i denna process, det är lika mycket en inre som en yttre resa, en spännande process om man nyfiket utforskar den. Vem är man, vad vill man, hur vill man att livet ska se ut, vad ska det innehålla? Jag har verkligen insett att alkohol inte på något sätt gör mitt liv bättre, tvärtom det gör mitt liv olyckligt. Som nykter har jag fått en ny chans att ta hand om mig själv och vårda mitt liv, göra det vackert och ta mig dit jag strävar mot. Jag känner lugn, harmoni, medkänsla med mig själv och andra, bättre självkänsla, bättre självkännedom och glädje. Jag har lättare för att hantera jobbiga saker och komma vidare i det. Så mycket har förändrats tack vare att jag är nykter och jag ångrar inte en sekund!

Hur går dina tankar? Ha det gott!❤️

@MiaBahia
Stort grattis 🥰

@Natalia Krya på Dej bästa Natalia 👍 Lugnt här, middagsmat på G och det blir portioner i lådan tills imorgon med 👍 Kram tbx.

@MiaBahia Hej och Grattis till dina veckor!
Jag har varit nykter i 96 dagar idag. I början var jag dödligt trött. När jag slutade med alkoholen började jag sova hela nätterna förutom något toabesök ibland. Men, jag kom ner i djupsömnen vilket jag inte har gjort under många år. Tröttheten kommer och går. Har gått en nio veckors behandling på hemmaplan som avslutades i fredags. Började jobba halvtid i måndags. Det var en stor känslomässig krock för mig. Kände mig väldigt nedstämd i måndags men igår em sov jag i fyra timmar. Har druckit mig till en IBS-mage som jag har nonchalerat när jag har varit aktiv i mitt drickande men nu när jag inte dricker så känner jag av den desto mer. Så igår var magen väldigt orolig och jag var så himla trött. Är även lite hostig som påverkar mig. Jag har druckit under ca 12 år och under de senaste åren ja...en ganska lång tid...varje dag förutom söndag. Så jag tänker att så länge som jag har druckit så måste kroppen få lov att ta tid på sig att återhämta sig även om jag vill vara pigg och alert nu!

Ha det så gott! Kram:)

Tjo i stugan!

Blööö. Är trött idag och det är självförvållat utifrån flertal enheter igår. Jag hatar enheter! Iaf när det sker poradiskt pga förhandling som jag förlorar. Känner mig dock tröttare än vanligt, det svider i ögonen, ömmar i leder och lite sånt, nästan mer så jag undrar om jag håller på bli sjuk. Blir ytterst sällan sjuk så när sånt plötsligt händer brukar jag bli rätt förvånad. Har haft en rätt produktiv dag ändå men resten av kvällen ägnar jag halvliggandes framför serier. Ikväll finns ingen risk för enheter, det skulle jag inte mäkta med. Ikväll ser jag mest framemot sömn 💤

Får passa på att önska er en god nattsömn sen. Kram

@Dempan Så bra att du har börjat skriva här och välkommen hit!
Jag har skrivit här på forumet under dryga tre år, är väl ganska ensam om att ha fortsatt att skriva här trots att jag blev inte nykter. Forumet är fantastiskt men jag behövde mer stöd än forumet så i fredags avslutade jag en nio veckors öppen-vårds-behandling på hemmaplan. Jag har dock fortsatt skriva här. Det största hindret för mig var skammen. Jag behövde berätta för min chef om mitt alkoholberoende eftersom jag behövde vara sjukskriven när jag deltog i behandlingen. Fick bara positiv respons från chefen, har även berättat för alla kollegor ca 25 st om mitt beroende. Det var en sådan otrolig frihet. När jag började min behandling hade jag kommit ganska långt i mitt tänkande. Hade gått i samtal länge på rådgivningscentrum plus att ha skrivit här mm. Så behandlingen var absolut det bästa jag har gjort!

Det är några saker som vi pratat om under behandlingen som jag skulle vilja dela med mig av till dig och tycker du det låter klokt så använder du det om inte låter du bli. Mycket är individuellt. Min man har även gått i anhöriggrupp eftersom han är medberoende. Vi har ingen alkohol hemma överhuvudtaget. Har inte haft det på massvis av år utan när jag var aktiv då köpte jag till varje tillfälle. Jag tänker att det just nu inte skulle trigga mig men eftersom jag är alkoholberoende och så nynykter (96 dagar) litar jag inte på mig själv. Min man har bestämt sig för att aldrig dricka någon alkohol hemma möjligtvis längre fram i tiden om vi har gäster. För någon månad sedan var vi bortresta och låg på hotell, var på restaurang. Det var inga problem för mig att min man drack en starköl. Jag frågade efteråt på behandlingen om det ändå kan vara triggande även om jag inte kände så då när vi var på restaurangen. Det svar jag fick var att suget kan komma med kraft efter några dagar. Vi har varit på restaurang efter det och min man har druckit två öl men det har inte triggat mig fast det är ändå en risk man tar som nynykter. Jag tänker att om den man lever med inte kan vara utan alkohol under den här tiden då man är nynykter då kan man ju undra hur den här personens relation är till alkohol. Så ha inte bråttom, det är alkoholistens dilemma. Vi vill bli nyktra snabbt och leva som vanligt fast inget kommer att vara som vanligt. Det är en stor omställning för oss.

Jag skriver här på Vara alkoholfri och jag har tidigare skrivit i gruppen Förändra sitt drickande i tråden "När kommer dag två?" ifall du vill läsa. Den stora likheten vi alla har är beroendet men här på forumet har vi olika vägar att gå. Behandlingen som jag har gått bygger på tolvstegsrörelsen. Pratar inte så mycket om hjärna mm utan om sjukdomsbegreppet och om det andliga.

Ursäkta mig ...nu skrev jag väldigt långt i din tråd men så blev det idag.

Lycka till fortsättningsvis!

Kram:)