Senaste kommentarerna i forumet

Träna mindre hårt. Jag gjorde likadant men minskade intensiteten och körde lite längre. AA är ett bra forum där man kan prata med andra människor som varit ute för exakt samma elände som du och jag. Sedan är det viktigt att man försöker tycka om sig själv för den man är. Ställ dig framför spegeln på m orgonen och säg tre saker du är bra på. Det är svårt att tycka om sig själv för den man är men man måste träna på det.

LCHF hjälpte mig men slog ut magen. Blev trög. Så ha linfrön eller fiberhusk hemma som du kan blanda med vatten. Ja sockret ger ett jävla sug. Första veckan var hemskt jobbig sedan släppte det. Lycka till. Det viktigaste är att ge fan i alkoholen... Och du den bryts ned till socker :) Lycka till

@Andrahalvlek tänker mycket på det där med återfall och att statistiken säger att vi tar återfall. Har tänkt sjukt mycket på detta men imorse hände det något. Jag insåg att den senaste tiden har jag varit så medveten om mitt sjuka beteende att denna period kan betraktas som ett långt och konstant återfall.

Varje gång så tänkte jag: ”aldrig mer, nu räcker det” för att en dag senare tycka att ”nej nu unnar jag mig bara ”ett” (!!) glas” var dagens snilleblixt.

Skön insikt, det är klart liksom. Jag är klar med alla återfall jag fick utdelade och behöver inga fler.

Tack för att du tittade förbi. Klok och varm som alltid 🤗

Idag tar jag inte det första glaset. Jag vill inte ha det och har redan tagit mitt allra sista glas.

Glad och nykter söndag önskar jag oss alla.

@Sisyfos Hej! Jag är också här för tredje gången nu, skapade en ny tråd i forumet vara alkoholfri. Det är dit jag ska gå för att lyckas! Önskar dig Jahopp all lycka-kanske är det tredje gången gillt för oss båda?

Tredje gången gillt på forumet! 2017 var jag här med tråden "Förändring" och höll i under några månader. Ambivalent i målet med min närvaro, jag hade insikt i att jag överkonsumerade alkohol och en vilja att kunna dricka kontrollerat men först med en tids uppehåll-oklart hur lång tid det skulle vara. Med facit i hand var det första kvartalet 2017 där det blev några enstaka dagar med alkohol, men de flesta utan. Sen körde jag oreflekterat vidare som förut, kanske med ännu större intag. 2022 gjorde jag ett kort inhopp på forumet och konstaterade att "Nu är jag här igen!". Med backspegeln i hand så har jag druckit hårt sen dess, men också varit utsatt för en enorm psykisk press i form av nära anhörigas sjukdomar, egna karriärbyten och sjukdomar. På läkarbesök i maj frågade läkaren rutinmässigt som avslut på vårt samtal om "hur har du det med tobak och alkohol" och jag svarade ärligt om alkohol och fick ett hyfsat bra samtal ändå där han var tydlig med att med mina sjukdomar är det nollintag som gäller. Jag svarade att jag vill försöka minska själv och börja med ett mer medvetet intag, innan jag eventuellt klipper.
Innan semestern blev det mer att jag kunde överblicka och se att där väljer jag att inte dricka, där dricker jag men max fyra glas på kvällen, och så vidare. Sen semester med ett väldigt överblickbart drickande...ca kl 16 på dagen fick jag min första öl av min danske vän och sen drack vi öl/vin innan vi åt middag ute och då minst en flaska vin till maten. Genomsnittet på våra två veckor var nog ändå ca 2 flaskor vin/person/dag. Sen hade jag en vecka med andra vänner, svenskar :) , och då landade vi på i genomsnitt 1 flaska/dag.

Nu har jag hunnit arbeta två veckor. Första veckan drack jag alkohol ungefär som om jag fortfarande hade semester. Ligger i skilsmässa och min man kom på besök, vi drack tillsammans och en bag på en kväll inga problem. Sen åkte han. Droppen för mig var när jag på söndag kväll plockade ihop efter mig själv och insåg att jag på egen hand druckit sex flaskor vin sedan fredag kvällen.

Så i söndags bestämde jag mig. Detta måste ta slut! Jag kan inte fortsätta såhär! Än så länge funkar kroppen och knoppen hyfsat, än så länge går det bra med jobbet och relationerna till vänner och barn. Men vad kan komma att ske om jag fortsätter dricka??

Så, vad vill jag nu då? Vad vill jag denna gången? Jag har beslutat mig för att avstå alkohol helt och hållet under kommande sex månader, kanske längre men allra minst ett halvt år. Jag har oreflekterat, regelbundet och under senare år allt mer frekvent och i stora mängder hällt i mig av ett nervgift som vi vet påverkar oss psykiskt och fysiskt negativt.
Jag har aldrig tagit reda på hur jag mår UTAN detta nervgift?

Idag är sjunde dagen utan alkohol. Under gångna veckan har jag haft ont i kroppen, huvudvärk, känt mig yr och svag och ofokuserad samt oerhört trött och energifattig! Den här helgen har jag feber, men inga andra förkylnings-eller sjukdomssymtom. Jag tror det är min kropp som är i chock och återhämtar sig och för att säkerställa att jag inte hittar på några dumheter ger den mig feber för att öka chansen till stillhet och ro!
Jag har skaffat en alkoholcoach för att ge mig ett bollplank och utöver det så tänker jag hänga här och läsa och skriva när andan faller på!

@jojje1970 Välkommen hit du är inte ensam. Vi är många som kommer vilja stötta dig och ge dig tips o råd. Gå in o läs och skriv här så ofta du kan. Vi vill hjälpa dig. Jag kände som du när jag började min resa. Detta forum har varit mitt största stöd. Du fixar det vi hjälper dig🤗

Idag har jag varit nykter i 24v.🙏Jag är så tacksam att jag slutade. I början väldigt stressad ville ha en stämpel på pannan att jag lyckats. Läste, lyssnade massor om alkohlism. Tog långa promenader huvudet gick på högvarv av paniken jag kände då jag började inse vem/hur jag blivit av många års alkohol drickande. Blev helt slut av allt detta. Men förstår nu att det var en nödvändig del i min process till att fortsätta avstå A. Jag känner mig lugnare nu o fortsätter min resa o ser framemot nya insikter. Kör mitt mantra Avstå Alkohol tills döden skiljer oss åt. Nu en dag i taget till v.25🤗

@B.Å tack det värmer 👍🏻

@jojje1970 så bra att du har hittat hit och bestämt dig. Jag hejar på dig och ser framemot att få följa din resa.

Nu tar vi en dag i taget – mot ett så mycket bättre liv.

Kram

Hej,
Jag mår jättedålig för igår. Firade min sons födelsedag och givet så drack vin mm.
Förlorade min man för snart 4 år sedan och då blev det en vändpunkt med mitt drickande.
Drack varje kväll tills jag deckade. Dricker inte lika ofta idag, men när jag gör det blir det ofantliga mängder. Oftast är jag glad och pigg, men ibland blir det som det bor en demon i mig som tar över. Blir först väldig ledsen och tårarna rinner, sen blir jag arg och skriker och gapar på alla.
Min son har sett mig genom de senaste åren och självklart vill jag inte att han ska se mig såhär, ingen annan heller för den delen.
När "demonen" tar över blir det som jag är med i en skräckfilm. De jag har omkring mig står eller sitter bara helt stilla. Som de har frusit i tiden.
Då blir jag rädd för dem och vill bara fly.
Min partner är arg och besviken på mig och min son och hans flickvän tyckte det var otäckt att bevittna.
Vet ej om jag har kvar min sambo......
Det känns som jag inte passar in i livet längre. (inga självmordstankar)
Jag måste ta tag i detta nu innan alla försvinner ur mitt liv.
Ibland mår jag dåligt och gråter när ingen ser.
Pratade i 2 års tid men en präst det var bra. Försökte få stöd från sjukvården men de ville bara stoppa i mig tabletter vilket jag inte vill.
Googlade runt på nätet och hittade denna sidan, läst många trådar och kände kan ni skriva om era problem så kan jag med det fast det tar emot och blotta sig.
Alkoholen intalar man sig att det är en vän vilket den absolut inte är.

@vår2022 Vi skrev nog samtidigt. Jag tänker att du har nog fortfarande inte förstått mig. Jag förstår att du menar väl. Både @Se klart och du var mycket tydliga när ni skrev så jag har förstått ert budskap. Jag har förstått @Andrahalvleks budskap. Jag har även förstått @Himmelellerhelvettes budskap. Jag vet att ni alla menar väl. Och, vad ni skriver är inget nytt för mig…och jag vet inte om det har gett mig ny styrka el andra tankar om mig själv. Jag går i terapi och jobbar med tolvstegsprogrammet. Jag lär mig hela tiden om mig själv och om andra.

Jag känner absolut ingen sorg över att jag inte fick biologiska barn. Den sorgen hade jag släppt när jag klev på planet på Landvetter. Att få bli förälder är ingen rättighet men att ha tillgång till båda sina föräldrar är en rättighet för ett barn. Något som jag ofta uttalade när jag jobbade med familjerätt. Så det var en gåva att få bli förälder. Genom mina barn har jag lärt mig så mycket om mig själv och min omgivning. Innan jag fick reda på att vi inte kunde få biologiska barn var det en självklarhet att möjligheten att få barn skulle vara enkel så var det inte. Jag har/hade därför med mig vetskapen att det är ingen säkerhet att få barnbarn. Det handlar ju inte om att få barnbarn t varje pris utan för det barnet att födas in i ett tryggt hem. När jag nu befinner mig i ” mormors-och farmorsåldern så är det många runt i min omgivning som får barnbarn och lägger ut på Facebook/Instagram. Jag säger inte att man inte ska göra så för jag förstår deras glädje skulle förmodligen gjort likadant. Jag hade också velat berättat om mitt barnbarn, visat bilder osv. Men eftersom jag inte befinner mig där så blir det en påminnelse om det som inte kommer komma. Det är inte så smärtsamt än så länge men det känns. Ibland tittar man på foton och är artig. Man lyssnar och är artig. Och, jag tänker den där efterrätten om man inte får den…blir det alldeles tomt då?? Givetvis blir det inte det utan man/jag fyller mitt liv med annat. Jag har två vuxna barn som jag är så stolt över och älskar. Jag tänker att har man inte upplevt barnlöshet eller barnbarnslöshet då kan det vara svårt att förstå hur det verkligen känns.

🌺🌺🌺

@Sisyfos Har läst här på forumet ganska länge nu . Men har inte tagit mitt riktiga steg i rätt riktning. Men nu kanske

@Sisyfos tack

@Himmelellerhelvette Tack för ditt inlägg och dina tankar❤️Jo, men jag kände mig nog både klämd och missförstådd men skrev inte i affekt. Fast det beror nog på hur man tolkar affekt…och kanske det var så…en känsla av sorg och utanförskap.
Skulle jag göra om mitt inlägg så skulle jag skrivit i min tråd inte använt @Andrahalvleks namn och inte ordet ”stör”. Jag vet inte om mitt budskap hade blivit tydligare men kanske. Jag bad om ursäkt men efter ursäkten kändes det ändå inte bra. Det kändes som jag flydde för jag ville inte komma i konflikt med någon och det är väl där den dåliga självkänslan trädde fram…att inte stå upp för mig själv. För…jag hade inte kritiserat någon eller inte sagt att man inte får känna glädje…jag ställde mig frågan varför jag reagerade som jag gjorde.
Och, jag vet …innerst inne så vet jag att jag vet att jag vet. Jag behöver egentligen varken förklara mig el försvara mig…för jag vet.

Kram❤️

@Varafrisk Jag reagerade över hur du uttryckte dig i Se klarts tråd mot Andrahalvlek och gör ett försök att ge min syn på händelsen. Det beror mycket på hur man framför och vinklar det man har i sina tankar. I sina egna tankar handlar det om egna känslor, händelser och erfarenheter och det blir en slak lina om det det även syftar och involverar någon annan på forumet. Då kan reaktionerna bli något helt annat än det man förväntat sig. Alla har sin rätt att förmedla och dra sin gräns när det känns som att det har gjorts ett övertramp. Självklart känns en tillrättavisning och man kan lätt tappa ansiktet och känna sig missförstådd. Du hade inte ont uppsåt, men sättet som dina egna tankarna framfördes på var färgade av din egna besvikelse samtidigt som den blandade in och tog avstamp i en annan person på forumet. Det var det som inte var så genomtänkt, som rörde upp känslor och reaktioner. Det handlar inte om missförståelse, det handlar om att du blandade in och projicerade dina känslor på någon annan och som du utsatte i din text. Det vet det som var övertrampet.

Vi uppfattar saker olika och var och en har sin sanning och sina erfarenheter. Att bli påhoppad kan ta mycket energi liksom att bli tillrättavisad och man tappar lätt ansiktet. Den egna självkänslan tar lätt stryk och kan viska saker om att man inte är värd något och det gör ont. Kanske påminns man om tidigare händelser, som du berättat om, i livet som triggar, händelser där man inte blivit sedd, missförstådd, förtalad eller tillrättavisad. De primitiva känslorna och försvarsmekanismerna triggas.

Det är mod och en styrka att säga förlåt och att inte vända det mot sig och se det som ett misslyckande. Alla gör fel ibland, det är mänskligt och då kan det rättas till genom att be om ursäkt. Man kan få styrka, mod och befrielse genom att be om ursäkt. Då är man rakryggad och tar sitt ansvar. Även om den egna tanken var god och utan ont uppsåt, så förstår man att något inte landat så bra genom reaktionerna som framkallats. Någon har blivit illa berörd av det som sagts.

Hoppas din ursäkt som du bett om och som tagits emot, kan ge dig styrka och nya tankar om dig själv. Att det var själva handlingen som inte föll i god jord men att det inte handlar om dig som person. Att be om ursäkt är en av de finaste handlingarna vi kan göra mot varandra.

Sköt om dig❤️

Välkommen hit!
Jag hörde också till smygdrickarna. Det är ett bra beslut du har tagit och du har allt att vinna. För mig fungerade det bäst när jag såg till att det inte fanns alkohol hemma. Man ska bekämpa både en vana och ett beroende.
Så ta del av berättelser härinne. Det finns mycket stöd att få och lycka till!

Stort stort grattis @Se klart ❤️ Så fantastiskt underbart🙏❤️ Kram

Är ingen stor skrivare men gör ett litet försök . Dag ett . Har försökt men nog inte helhjärtat förut . Men det känns annorlunda den här gången. Tänkte nog skriva här lite så det känns som någon kanske ser min väg mot mitt nyktra jag . Min familj har börjat tröttna på mitt smygsupande . Som inte är smygsupande dom vet och har vetat det länge. Jag har druckit i några år nu nästan dagligen. Men nu orkar jag inte MER inte min kropp heller. Hoppas på en ok första dag på min väg .

God morgon! Nu är det söndag och vilodag. Vilket inte är helt fel då man inte har sovit nåt vidare. Men idag så kan man ju ta det lugnt och vila sig lite extra. Så det blir nog bra ändå. Solen skiner då fint här utanför mitt köksfönster. Nykter är man också som sig bör, hur som helst. Kan då inte heller påstå att jag i stunden saknar att som det var förra året och en massa andra år bakåt i tiden. Ja, det här med att man bara satt och hinkade i sig en massa onyttig alkohol för det mesta. Man har väl nu kanske lite mer denna morgon ett chokladsug så att säga i stället. Så det blir väl till att värma på sig en kopp med mjölk och röra i lite chokladpulver. Limpa måste man nog släpa sig iväg och inhandla senare idag kanske om man får lite ork och energi till detta. Men det dagliga brödet är det då ingen akut brist på, då den limpa man har kvar i brödburken ser ut att räcka gott och väl till frukosten som man nu funderar på att göra i ordning alltså.

Ha en fin dag!

Godmorgon!

Lite för kort sömn men en skönare morgon än att vakna med dagenefter-känslor.

Nu skapar vi en ny dag!
Kram ❤

@B.Å Jag tyckte också att det gick oförskämt lätt. Trots att jag tidigare knappt klarat en vit månad så lyckades jag sluta, och inte ta återfall. Nu har det gått 4,5 år. Jag har fokuserat på allt positivt med nykterheten, ansträngt mig för att skapa nya nyktra vanor. Och jag hade verkligen bestämt mig, med varje cell i min kropp ville jag bli nykter. Och då gick det lätt. Njut av ditt nya liv ❤️

Kram 🐘

Godmorgon höll jag på skriva men huvudet är inte riktigt på plats efter dagens långpass. Kom just från jobbet och varvar av inför sömn. Första veckan efter semestern började lite lugnt med ett långpass följt av fler lediga dagar. Avhållsamheten gick inte så bra de lediga dagarna. Känner mig nu lyckligt befriad när desto fler långpass i följd träder in och ger en mer naturlig avhållsamhet. Det skänker en utandning för mig att inte vara ledig just nu.

Önskar en godnatt ❤

Dag 19

Nykter och helt utan alkohol i nitton dagar. Alltså, vem har jag blivit 🙃

Idag har jag knappt tänkt på mitt lilla ”bli nykter projekt” jag har bara varit i stunden, skrattat och varit glad. Ätit god mat, umgåtts och fått känna mig älskad och behövd. Ibland är det bra att byta miljö och ladda batterierna.

Att avstå ifrån första glaset var allt som behövdes – inte kunde jag ana att det skulle bli så bra.

Tacksam är jag och jag hoppas du som läser har en fin kväll du med ❤️

Imorgon är det ny dag – en dag i taget. Om och om igen bara tills det med har blivit till en vana.

Tack alla ni som stöttar mig i detta. Blir alldeles varm i hjärtat.

Hej Mimma, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har inte druckit något starkare än folköl sen oktober-22. (En burk fredag resp lördag)
Jag vill gärna peppa dig att inte dricka, för när man är sugen och impulsen att dricka kommer, då tänker man inte. För mig är det i allafall så, att impulserna och suget är mindre om viljan är stark.
Så är en lista på det du vinner:
Du slipper skammen
Du slipper ångesten
Du slipper skuldkänslorna
Du slipper lägga energi på att smussla och dölja
Du vaknar utan att vara bakfull
Du vinner frihet och en stillsam lycka över att leva ett liv där du inte förstör din egen kropp, dina relationer och allt annat.
Du vaknar och har kraft att hitta på saker.

För mig skulle det inte fungera att gå på krogen första halvåret. Något att fundera på?

Lycka till, jag håller tummarna för dig! 🥰

@Himmelellerhelvette denna hjärndimma jag har dragits med i så många år. Utan att ens veta om det. Det är nästan som att jag känner hur hjärnan drar djupa andetag och bara sprutar ut massa signaler. Nu fattar jag vad folk menar när de pratar om kidnappade hjärnor!

Lättnad att läsa att det går att landa på fötterna utan att krascha, jag väljer gärna det alternativet :)

Satt med folk nu ikväll som drack lite öl. Jag uppförde mig och la inga kommentarer om etanol, belöningssystemet och sånt. Haha 🤓