Senaste kommentarerna i forumet

@Påvägmothälsa Vi tar nya tag! <3

@Friluftstok Hej, jag tycker det är synd att du behöver tänka så mkt på A, när du egentligen verkar må bäst av att inte dricka. Har själv samma problem, kan dricka ibland, men så går det åt skogen helt och hållet däremellan.
Det funkar aldrig i längden att dricka måttligt och efter att ha försökt så många gånger, så vet jag att jag inte klarar det längre. Enligt det jag läst om alkohol och hjärna så är det helt enkelt så att det krävs så stora mängder alkohol för att bli påverkad när det gått för långt. Inte heller kan man någonsin få samma lustkänsla som man får i början. Också det pga hjärnans funktion. Det blir bara en jakt på det omöjliga i alla fall.
Men det kanske du redan vet. Det jag tänker på är det du skriver om dina vänner. Tycker det är många här som har svårt för att säga att de inte dricker. Det är ju så oerhört synd att det ska styra.
Jag fick rådet här att bara säga att jag tänkt ta en nykter period för att se om det känns bra.
Så har jag också sagt, eller bara beställt eller tagit med nån cola eller nåt. Och hör och häpna, ingen har undrat nåt eller sagt nåt. Jag tror att efter tre månader så har alla blivit så vana vid att du inte dricker att de inte märker att dina tre månader är slut :) Låt dig inte isoleras. Det kan aldrig vara bra. Jag har haft hur trevligt som helst vid ett par liknande tillfällen. Kanske ligger känslan bara hos dig? Om någon ändå frågar mer och du inte vill diskutera det, så kan du ju säga att du sover bättre utan eller blir mindre trött och därför har du bestämt att vara utan ett tag.
Är det vänner så tjatar de inte... Möjligen för att de känner på sig att de inte själva skulle klara det....
Som sagt, jag hade samma funderingar som du, men det verkar inte som folk är så intresserade i alla fall.
Hoppas du vågar prova :) Det kan vara värt det. Annars blir det ju ändå inte bra.

Tredje nyktra helgen den här rundan och det känns bra. Det känns vare sig främmande eller skrämmande så som när jag bestämde mig för att förändra mitt dryckesmönster för dryga året sedan. Från att inte ha ägnat forumet någon större energi alls på en lång tid så har jag börjat läsa mer och känner att jag vill skriva. Jag har senaste veckorna reflekterat mycket över mitt måttliga drickande och kommit fram till att det är väl just måttligt om man ser till rekommendationer från tex IQ/Systembolaget. Men jag tror inte det fungerar så bra för mig. Inte så bra som jag övertygat mig själv om. Det sociala drickandet eller vad vi ska kalla det för är inga problem. Problemen uppstår när jag köpt en större mängd än vad jag egentligen är okej med att dricka. Som inför tillställningen jag skrev om ovan, när det fanns alkohol kvar så drack jag flera kvällar den veckan tills det var slut. Om jag till exempel köper en vinflaska och tänker att den ska räcka till två kvällar så dricker jag nästan hela på samma kväll. Jag kan inte ha alkohol hemma. Där är min stora fallgrop. Det har jag egentligen varit medveten om ända sedan start men likförbaskat är det ett antal tillfällen senaste året då det har funnits mer än lovligt ranson hemma och då har det gått som det gått. I huvudet ska det ju räcka länge, jag dricker ju så sällan numera. Kanske 3-4 tillfällen på en månad. Men när det finns hemma drar jag ju hela månadsransonen på 3-4 dagar istället. Jag mår ju så otroligt mycket bättre när jag inte dricker vin i min ensamhet hemma! Detta fenomen har inte inträffat ofta men tillräckligt många gånger för att jag ska reagera och vilja agera. Så jag reflekterar vidare, håller mig nykter tills vidare och funderar på hur jag ska lägga upp framtiden.

@francinefishpaw Jättebra jobbat:) Och bra att du inte tänker på A som glädjeämne i din andra rapport. det är konstigt att hur ärkejävligt man än haft det med A, så är man så itutad att det är något kul, som man vill unna sig. jag unnar dig härmed lugn, nyktra mornar, hela tänder, noll ångest och en underbar sambo som finns kvar. Och inga flaskor bland schalarna! :) Kram.

@Charlie70 Den här helgen har jag sovit mycket. Kommande vecka ska jag enbart jobba hemifrån. Då slipper jag resor och mina kollegors konstanta tjatter.

Jag ska hem till ex-svärisarna imorgon kväll, till dottern på onsdag och sen är det kören på torsdag. Så jag får social input ändå.

Värken är verkligen en varningssignal. Och artrosgympan har hjälpt mig massor. Går mycket mer obehindrat nu.

Kram 🐘

I dag är det söndag och enligt min app ("I Am Sober", rekommenderas) har jag snart varit nykter i 17 dagar! På torsdag nästa vecka blir det tre veckor vilket jag ser fram emot.

Helgen har varit riktigt skön, sovit ut på lördagen, promenerat och varit på trevlig middag/filmkväll hos gemensam bekant, alla körde på läsk. I dag har jag också promenerat, unnat mig lite kläder och två orkidéer, allt till ungefär samma pris som en flaska whisky men betydligt mer glädjegivande, hållbart och roligt. I kväll blir det AA-möte med guided meditation (kan rekommendera, finns en uppsjö på Spotify/Apple Music om man söker på det), jag har inte tålamod till mer än 20 minuter (ADD/Asperger) men känner definitivt ett inre lugn efteråt och mer energi. Sen gym och en tv-serie innan jobb i morgon.

Suget har minskat rejält och även långtidsabstinenssymtomen börjar klinga av. I går och i dag blev det en alkoholfri öl och folkvimmel på två olika trevliga barer, känns kul att unna sig efter långpromenad och att inte bara sitta hemma. Har städat och fixat en massa saker på den tid jag vanligtvis skulle sippa på 1-2 flaskor vin eller motsvarande och hoppas att man inte har rödvinsläppar/luktar alkohol när sambon kommer hem från helgjobb... Något tragikomiskt har jag under veckorna hittat diverse tomflaskor sprit på alla (o)möjliga ställen, typ i strumpor, en låda med scarves, i en halvtom riskartong etc. Man blir väldigt kreativ som alkoholist!

Har även bokat en resa med en kompis från USA i augusti för att ha något att se fram emot, kör som sagt 3 månader som mål i ett första steg (juni, då har jag 6 månader kvar av min rehabilitering).

Kämpa på alla, IWNDWYT!

Hej, har läst en hel del här och tänka delge lite av min egen resa och skriva lite dagbok för mig själv och andra om det kan vara till någon nytta kanske… :)

Har haft alkoholproblem i över tio år skulle jag säga, i varierande omfattning. I fjol eskalerade det och blev till slut ohållbart, tänk utslagna framtänder, stukat finger, ramlat och slagit i bakhuvudet, flertal ambulansfärder till olika sjukhus osv. Fick en LVM-anmälan på mig och var hos socialen men bestämde mig att söka hjälp via företagshälsovården i december i fjol då de har en större “verktygslåda”.

Längsta tiden jag varit nykter på över tio år var tio dagar när jag var inlagd på psyket utan permission och sen någon vecka efter att min sambo sagt något i stil med att “du är så alkad att du inte ens kan vara nykter i en vecka” och jag ville motbevisa. Efter det gick det bra några dagar/veckor i taget med återfall och sen hela februari nykter. Vilket jag då valde att “fira” med att dricka “bara en öl” och vips så låg jag i en ambulans igen på väg till sjukhus, blev utskriven, gick direkt till bolaget och sen en ambulans igen då med påföljande vårdintyg och sjuktransport till psyket där jag låg en vecka ungefär (skulle säga att jag har 50/50 alkoholproblem och depression/stress/ångest vilket snurrar runt i en ond cirkel).

På psyket träffade jag en fantastisk sjuksköterska som tipsade om AA (jag känner såklart till sedan tidigare men nu kändes det som att det var sista utvägen) och fick Antabus. Tyvärr mådde jag djävulskt dåligt på den så kom överens med läkare senare att pausa och försöka på egen hand med AA och andra verktyg med Antabus som möjlighet om det inte räcker framöver. För övrigt fascinerande och fint hur många ssk och läkare som själva haft diverse alkohol/ångestproblem och tagit tag i dem/utbildat sig för att hjälpa andra!

Så jag gick till mitt första AA-möte för typ två veckor sen (hade fortfarande permission från psyket) och även om det var lite sektkänsla så har det verkligen funkat för mig. Har gått en tvådagarsworkshop och tagit alla 12 steg och skaffat en sponsor, går på ca 4 möten i veckan. Promenerar ca 8 km om dagen (älskar att gå) och går på gymmet ca 4 ggr i veckan och äter ganska hälsosamt (dock blir det mer sug efter annat onyttigt utan alkohol och med ångestmedicin men det är mycket bättre än spriten).

Har en väldigt bra företagshälsovård och chef som båda är “hårda men rättvisa” och inga stora krav förutom att försöka hålla mig nykter en dag i taget och vara på jobbet så mycket som möjligt ett tag framöver vilket känns bra för min egen del också. Har kommit överens med alla och mig själv att ta tre månader i ett första skede vilket skulle vara personligt rekord och en rimlig tidshorisont. Då har vi inte sagt att jag kan dricka igen efter det utan mer att jag förlänger med en eller fler månader i taget och har något att se fram emot (fler nyktra månader).

Just nu känns det toppen och jag har sällan sug, har även slutat röka. Min sambo som har en ängels tålamod kan ändå kännas lätt fascistisk med inspel om att jag även borde undvika kaffe/energidrycker/koffein, nikotin (snus t.ex.) och alkhoholfri öl helt, men jag vill ändå ha några glädjeämnen kvar. Dock har jag dragit ner mycket på det mesta och tar kanske en kaffe eller två istället för fem, en energidryck istället för fyra, tre snus istället för… osv. Och alkoholfri öl känns lite fånigt nu nästan, men ibland är det trevligt att ta en ändå bara för smaken och som törstsläckaren samt att sitta i en trevlig lokal och titta på folk.

Så, kämpa på alla och här ser jag fram emot en månad och 1 dag nykter snart (nytt rekord)!

Nespresso skulle det stå, en sån med kapslar. 😊

Jag har blivit känsligare med åren. Nu funkar det helt enkelt inte för mig att dricka kaffe senare än typ 12 på dagen. Man vänjer sig, och har en espressomaskin som jag gör koffeinfritt kaffe i om jag blir sugen på smaken.

@Kennie
Det ska jag prova från imorgon, lunch låta väldigt tidigt för sista koppen.

Det är fruktansvärt tufft när tvåsamheten upphör även om det varit jobbigt. Man identifierar sig ju som en del av ett par. Man har förhoppningar och drömmar om framtiden. Även om man är svårt medberoende så identifierar man sig med den sjuke och vill inget hellre än att de ska "bli friska" så man kan bli lycklig igen. Problemet är ju bara att den sjuke blir inte "frisk" som genom ett trollslag och man blir troligen inte lycklig av att gå in i misären igen heller. Det finns ju skäl till att du valde att lämna. Är man lycklig tillsammans så slutar det inte så. Ni behöver läka båda två, han från sitt beroende och du från ditt medberoende. Ni måste göra jobbet på var sitt håll. Du har börjat genom att välja att gå, men nu måste du börja jobba med dig själv också. Troligen har du inte fokuserat på dig själv så mycket i er relation? Det är min gissning.

Känner mig så ledsen har en stor sorg inom mig. Jag har varit tillsammans med en man i tre år han är mitt livs stora kärlek och jag älskar honom som jag aldrig älskat någon tidigare. Han och jag har haft så många fina stunder och upplevt så mycket tillsammans på dessa tre år vi skulle ha haft det världsbäst om det inte varit för alkoholen. För ca ett år sedan fick han ultimatum att antingen flyttar du ut eller söker behandling motvilligt blev det behandling och han var på ett SIS-hem i 6 månader. Han kom hem allt var frid och fröjd och han höll sig nykter ett tag efter hemkomsten från SIS-hemmet. Men sedan började han igen att hitta på ursäkter för att ”få dricka”! Återigen tjatade jag på honom sluta drick eller flytta ut, vilket slutade med att jag i princip kastade ut honom - vilket innebar att jag krossade mitt eget hjärta, jag älskar ju honom! Vi har nu bott ifrån varandra i två månader men vi kan inte släppa varandra jag vet inte hur många gånger vi har sagt under den här tiden att vi ska släppa varandra! Mitt hjärta och mitt förnuft har brottningsmatch varje dag mitt förnuft säger att jag inte kan leva med någon som inte vill bli nykter och blir han nykter ska jag då leva med oron att ”när ska han börja dricka igen” mitt hjärta gråter och jag längtar efter honom varje dag! Han är en fena på att manipulera och han vet vilka punkter han skall trycka på för att få mig att falla tillbaka! Jag vet att det enda rätta är att bryta helt men mitt hjärta vill ju inte det - En stor sorg är det för vi bor ju inte isär för att kärleken har tagit slut utan för att han valde älskarinnan ”alkoholen”!

Nu är kisse hemma igen.
Mindre nöjd över att behöva ha tratt över huvudet och väldigt duktig på att slita bort den. Jag kommer få att göra i veckan 😅🐈‍⬛

@ångest-nu Nej du är inte ensam. Mitt råd är att inte vänta. gör det du kan nu, gör en plan så att du kan bryta. ring Alkohollinjen. Risken är annars stor att det hela börjar om. Lycka till :)

@Andrahalvlek läser tillbaka i din tråd lite och det här med den ospecificerade värken i kroppen tror jag att jag har skrivit till dig om tidigare. Jag skulle ta den som en väldigt stark varningssignal. Jag hade under lång tid den typen av värk i hela kroppen. Det var inte förrän den gick över som jag förstod att nu har någonting hänt och jag på allvar kunde fundera på arbetsåtergång. Själv har jag fått otroligt mycket på jobbet. I fredags fick jag varningstecknet väldigt stark hunger (åt otroligt mycket när jag var sjuk eftersom hjärnan bara skrek efter energi hela tiden). Då åt jag en rejäl och tidig lunch och sedan checkade jag ut för veckan så fort det bara gick. I helgen har jag tagit det så lugnt det bara går. Funderar bara på om vi har liknande varningstecken. Allt går ju inte att läsa om. Och så bra att det tycks bli bra med dotterns boende. Det gläder mig!

Kram!

@Se klart det där med sega kilon kan jag bara skriva under på. Jag tränar och jag håller igen och ibland fuskar jag iofs. Ligger nu precis på gränsen att komma under BMI tjock. Jag som alltid legat långt under den gränsen har lite svårt för att 1. acceptera och 2. fatta att kroppen samarbetar så dåligt med mig. Men det är bara att fortsätta ligga i tänker jag. Upp ska det inte gå i alla fall.

Låter som att du har en fin kväll framför dig!

Kram!

Helt otroligt vilken resa du gjort och så himla bäst du varit på att ta dig därifrån! Önskar di allt gott framåt.

Kram!

Här kommer massvis av fanfarer från Charlie! Du är bara bäst Varafrisk!
Kram

Lyssnade på "Dagens Eko" i SR Play om att Kanada nu gått ut med rekommendationer om max två glas i veckan (lite större glas än de svenska). I Sverige gör Folkhälsomyndigheten just nu en översyn av rekommendationerna som ska vara klar till sommaren. Det lutar tydligen åt att de sänker de 14 glasen för män men behåller då 9 glas för kvinnor och män. En skillnad mellan Sverige och Kanada tycks vara att Kanada väger in psykosociala faktorer i sina rekommendationer medan Sverige enbart tittar på fysiska hälsoaspekter/konsekvenser när vi tar fram rekommendationer. Intressant lyssning tycker jag.

@CarolineG
Det är normalt att känna som du gör. En stor förändring. Kampen att ordna med allt. Ett nytt boende. Och så är det klart. Och du sätter upp gardiner. Och allt är nytt.
Ditt.
Och sonens.
Det kan vara ett svårt arbete att landa i det nya. I det som är friskt och sunt.
Om du verkligen känner efter. Vill du ha det som du hade det?
Det är nu som det "riktiga" jobbet kommer.
Vem är du nu.
Utan att vara i misären medberoende.
Jag var medberoende även efter att mitt ex flyttade.
En stor del av mitt arbete att bli fri upplevde jag genom detta forum.
Hur kan du skapa ditt nya liv, din nya tillvaro?
Ta hjälp av någon.
En vän.
En kurator.
En psykolog.
En präst.
Eller dig själv.
Det tar tid.
Ge dig tiden, som du behöver.
Att landa.
I ditt nya.
Det tar olika tid för oss alla.
Jag hade aldrig klarat mig utan detta forum. Jag dansade med djävulen länge efter att han flyttat ut.
Och jag lät honom dränera mig på energi och ekonomi.
Hamnade på botten.
Och det blev min räddning.
Jag behövde förstå.
Min förlust.
Av allt jag hade.
Så jag klippte alla band.
Jag har även kastat allt som har med mitt ex att göra.
Och jag har rensat bort bilder från semestrar.
Vill inte ha med honom att göra igen.
Inte alls.
Aldrig någonsin
Nu har jag ett nytt och friskt liv.
Och jag är tacksam varje dag.
För mitt nya liv.
Ta hand om dig.
Och lyssna på vad du behöver.
Just nu.
Det går bra.
Det blir bra.
Men du behöver sätta mål och formulera vem du är nu.
Det är inte lätt, men det går.
Jag plockar fram en fiktiv karaktär som inspirerar mig, när jag behöver känna jävla anamma.
Kanske du har någon som ger dig kraft och energi.
Eller lugn.
Klippa alla band är nog bra att börja med, eller pausa banden, om det känns svårt.
Ett steg i taget.
En dag i taget.
Allting går.
❤️

Tjohooo! Idag fyra veckors nykterhet! Räknar numera i veckor...
Har lärt mig massor på denna tid, om mig själv, om andra människor, om missbruk, alkohol, och hjärnan.
Men också om konsten att leva. Som är så himla svårt.
Jag har inte saknat alkoholen. Tvärtom är det skönt att vara så pigg och att vakna klar och frisk varje morgon är en ynnest. Jag har orkat göra roliga saker roligare (pigg på aktiviteter istället för trött osv). Att dricka läsk när andra dricker vin gör mig inget. Tvärtom. Men jag vet att bara ett enda glas skulle sparka igång begäret. Det ordnade, "normala" drickandet fungerar inte för mig. Har ju försökt otaliga gånger genom livet. Kanske funkar det inte på grund av att jag alltid varit en ytterlighetsperson, jätteblyg som yngre men egentligen velat vara hämningslös och synlig på något sätt. Där fanns alkoholen som en dåligt lösning. Och med lika djupa dippar dagen efter.
Och numera minns jag ju ofta inte ens vilka galenskaper jag kan ha sagt eller gjort. Den ångesten vill jag gärna slippa.
Med det sagt, såklart är det inte enkelt alla dagar. Då vore vi ju inte på den här planeten.
Min sambo vill gärna fortsätta att dricka sin whiskey ett par kvällar i veckan. Han blir aldrig elak eller störig, han bara tappar skärpan och blir lite tjatig och tråkig att prata med. Annars har vi det väldigt bra tillsammans.
Blev också lite besviken då han inte verkar riktigt blir glad för mitt beslut, verkar mer rädd om sitt eget drickande, trots att jag sagt att han får/kan fortsätta med det.
Nu vet jag ju att det är beroendet som talar, även om han inte skulle klassas som beroende av någon annan. Han är bara en "normal" drinkare, som så många andra i vårt samhälle.
Men just de där kvällarna känner jag att jag måste göra något åt för min egen skull. Och det är svårt för jag har ingen lust att gå ut en lördagskväll. Annars gymmar vi, sjunger, är med i bokcirklar etc, så annars gör jag mycket som är roligt.
Men vad gör man ensam, tillsammans med någon som dricker alkohol. Jag känner tyvärr att jag blir lite irriterad på honom, inte för att han dricker utan just för att han blir tradig. Hoppas någon kan ge tips på sätt att förhålla sig.
Jag vill inte be honom sluta, i synnerhet som jag inte tror att det hjälper innan han själv vill.
Med det sagt, så är jag väldigt glad att jag slutat dricka helt. jag mår mycket bättre, är lugnare och så kan jag läsa vad alla ni andra härliga människor, tänker, gör och kämpar med här på forumet. Bara det! En lång lektion i att leva. Heja er:)

@Himmelellerhelvette Härligt! 🤗 Det är häftigt att kunna konstatera gång på gång hur avgörande det är med en lång sammanhängande nykter tid (minimum 6 mån) för att det mesta ska falla på plats.😃 Och hur man märker att det är dem som lyssnar på ”di gamle” (som Adde brukar säga) som klarar av att nå dit. Jag tycker det är synd om dem som aldrig når dit. För dom får ju aldrig veta hur det kan kännas liksom. Men det är så det fungerar, alla är olika, och har olika psykiska förutsättningar. Inte mycket att göra åt, utan man får enbart tänka på sig själv, och vara glad och tacksam för att man tillhör den kategorin som klarade av det. 😍

Kram

Äntligen rör sig den sabla vikten nedåt. Inte för att jag varit så notorisk sista veckorna men ändå hållit igen. Stått och stampat, men nu minus 1,2 och totalt nånstans mellan 6 och 7 kilo. Vågade ju inte väga mig förrän jag hade kört min diet ett par veckor… Jag har ungefär 3 kilo kvar jag räknar med ett par månader, de sista brukar vara sega.
Ska ut en promenad i detta gråväder nu. Till middag kommer lite familj, men flera är sjuka så vi ska beställa pizza och sen grädda våfflor. Alldeles lagom. Kram alla finingar här! 🌷

Hej, vill bara titta in o säga att du är toppen! Behöver hitta mig ett sett att bryta hela mitt livsmönster för att kunna sluta med detta. Faller gång på gång o märker hur jag blir mer o mer ensam i min familj, drar mej undan. Börjat gömma o smussla - inget jag gjort innan.. förskönar hela tiden för att kunna fortsätta. Ursäkterna står mig i halsen, orkar inte med o höra mig själv snart.. vill bara säga att du inte är ensam. Men vi är människor- inte felfria. Kanske skulle ringa det där numret @vårsol2022 la upp- från skyddat nummer varje dag en tid framöver.. man kan ju bara lägga på om man inte klickar med den som svara. Ska igenom dag 1 igen, missade en viktig sak för mig idag ( vågar inte ens skriva vad- ifall någon skulle kunna lista ut att jag är jag) .ORKAR inte skämmas mer- detta måste få ett slut. Kram

Instämmer i allt- jag går ofta förbi barer/pubar i mina kvarter och jag mår på riktigt illa. En skön känsla, med tanke på allt som alkoholen ställer till med- eller iaf ångest som den skapar. Söndagskram till dig 🥰