Senaste kommentarerna i forumet

Vilken hemsk attityd och vilka enorma sår han skapar 😞 Anfall är bästa försvar, heter det ju. Och det är så praktiskt att skylla sitt missbruk på någon annan. Det låter som om han har långt kvar till insikt och ännu längre till att be om ursäkt, om han någonsin kommer dit. Mitt ex har inte kommit dit ännu men när han ser mig på jobbet så smiter han. Så nog är det något som skaver, alltid.
Fortsätt hålla huvudet högt och ta inte åt dig. Att en nykterist per automatik är sur och jobbig och en alkoholist motsatsen är dessutom en helt absurd anklagelse...

@Tropa Bravo! Helt rätt taktik att fokusera på fördelarna med nykterheten. I början kändes helgerna aplånga. Vaknar tidigare som nykter dessutom. Helt plötsligt var jag morgonpigg och kvällstrött.

Det är bra att sysselsätta sig alla vakna timmar man plötsligt fått till skänks. Utöva en hobby tex. Och när man sysselsatt sig hela helgen längtar man nästan lite efter jobbet. Söndagsångesten inför jobbmåndag är som bortblåst!

Kram 🐘

@Lonely Man tack funderar på det kram🌺

@Lonely Man tack tufft idag åkte dit efter dar🤨❤️

Går inte så bra höll bara upp 2 dar tyvärr

Dagen har varit bra; jag har gjort vad jag planerade och känner mig glad och längtar inte alls efter vin. Nu dags att laga middag och sedan kanske det blir lite Netflix-tittande under filten i soffan. Mysigt. Ser fram emot ännu en god natts sömn.

Ny adress till Smart recovery Sverige, självhjälpsgrupper 4 dagar i veckan via zoom. Ett fysiskt möte i Malmö https://www.smartrecoverysverige.se/

@Milady vilket fint beslut 🙂 jag blir nyfiken på vad de 2 glasen gör, om du mår bättre utan vin?
Skickar en kram o önskar lycka till 🌼

@Abraxa bra kämpat! Jag känner också en utmaning med att inte falla för att "fira våren" varje gång solen tittar fram. Har dock hittat riktigt bra alkoholfria alternativ som jag numera unnar mig. De smakar fint och så slipper jag huvudvärken 🙂
Hoppas du hittar din väg och de trix som funkar för dig ❤

Dag 10.
Skön ej sliten måndag på jobbet!!

@CarolineG
Det är väldigt bra att han får ta konsekvenserna för sitt leverne.
Din styrka är beundransvärd, hoppas du berättar här hur det går för dig.
Det berör och jag känner en sån igenkänning, så glad att du funnit kraften att göra val för din egen skull.

@CarolineG
Jag tänker på hur det är. När "våra" beroendesjuka anklagar oss för att de inte har råd, för att deras liv går åt helvetet osv. Det är inte klokt. Att känna sorg eller svårighet vid en separation är inte konstigt, inte ens om den är så önskad.
Det är inte en lätt övergång från att vara mitt uppe i ett medberoende till att plötsligt komma därifrån. Men det kommer att bli fint. Och det är mycket som sitter kvar i mig, hur det var. Jag har firat en födelsedag i helgen och åkte "tidigt" för dem och sent för mig. Min pojkvän körde. Och jag skulle ha kunnat köra, men jag har inte kört på länge, så jag ville inte köra hans bil. Men det var aldrig en önskan från honom. Vi drack alkoholfritt och även mina föräldrar. De flesta andra var märkbart påverkade av alkoholen. Och det är som det är.
Jag är tacksam varje dag för att jag slipper ha alkoholen i mitt liv. Och ibland undrar jag hur jag kunde slösa bort så många år på att vara medberoende. Men på ett annat sätt, så lever jag efter mina värderingar, kanske tack vare, att jag slösat tid på att just vara medberoende.
Det är ett så utbrett problem i samhället och jag ser många som lider. Jag kan se vem som har det som jag hade på ögonen och kroppsspråk. Jag kan också se vem som har det som mitt ex hade det.
Och jag kan se alla dessa unga kvinnor som tror att de har funnit sin man. Och hur de tror att de ska få honom att sluta.
Och jag tänker återigen. Problemet är gigantiskt. Gigantiskt.
Grattis grattis grattis till att du får tillgång till ditt nya hem snart!
Där du väljer vem som ska få din nyckel. Och där du väljer vem du släpper in, i ditt hem.
Njut. Och låt alla känslor komma. Men njut i varje ögonblick som du kan känna tacksamheten. Och friheten.
Processen fortsätter. Var snäll med dig själv.

Hej @Ishavet!
Jag blir rörd när jag läser det du skriver om hur du tog upp samtalet med din man i lördags. Du visade öppenhet och sårbarhet och berättade verkligen utifrån din egen upplevelse om situationen. Du sådde ett frö och sen släppte du ämnet och gav honom lite tid att samla sina tankar. Vad härligt att höra att det blev ett steg framåt för honom också. Men oavsett resultatet var det så fint och starkt gjort av dig!

@Kennie Tack.

Det som jag mest är orolig just nu är inte hur jag kommer att klara av att inte dricka, utan hur jag kan försonas med min fru.
Om jag inte kan det så vet jag inte hur jag ska kunna leva med mig själv. Hon är så besviken och sårad och det är mitt fel. Det är mitt fel eftersom jag inte vet hur jag ska tygla mig själv när jag dricker.

Godmorgon och ny vecka, dag 4 för mig och hjärnan och kroppen börjar komma tillbaka efter den värsta dikeskörning jag någonsin gjort. Fortfarande väldigt skör och väldigt rädd för att glömma hur brutalt jag behandlade mig själv förra veckan. För visst är det att misshandla sig själv att överdricka? I mitt fall så handlade det inte om något njutningsfullt drickande utan jag har gått fullt in på att slå knockout på mig själv med alkohol för att slippa tänka/känna. Vardagen blir övermäktig och alkoholen är narkosen. Ett sätt att slippa dra fram dom där monstren i dom mörka skrymslerna i hjärnan. Det har varit bättre att söva dem med alkohol, men det funkar helt enkelt inte längre. Någon gång i livet måste dom släppas fram och granskas. Monster lär ju ska krympa ihop och försvinna när dom kommer fram i ljuset, men jag har allt för länge varit säker på att mina monster är av ett speciellt slag som överlever ljuset och kanske rent av blir större och mer skrämmande. Men just nu är jag ärligt talat mer rädd för alkoholen än för monstren.

Oj det var värst vad Lora är insatt i socialens sätt att arbeta, synsätt, kunskaper och att det är fördummande och förlegat m.m. Som du säkert förstår delar jag inte den uppfattningen och en orosanmälan kan vara det som behövs för att nå en person som totalt blockerat sig och gömmer sig med flaskan som Lora skriver. En orosanmälan kan ju om personen utsätter sig för allvarlig fara och inte samtycker till frivillig vård leda till tvångsvård. Jobbade många år med missbruk och minns bl.a. en man som var fysiskt i mycket dålig kondition pga sitt drickande. Han omhändertogs för tvångsvård. Efter flera år mötte jag honom och han bad mig vänta en stund. Gick därefter och hämtade sina föräldrar och sa - här är hon som räddade mitt liv.

Om man är av den åsikten att en orosanmälan inte leder någonstans så är mitt råd ändå att anmäl. Då hamnar ansvaret där det hör hemma och man har gjort vad man kan. Hellre en anmälan för mycket är min åsikt.

@Futurista Nej, jag köpte inget vin. 🙂

@Himmelellerhelvette Det är bra att det räcker att vi skriver känner jag. Jag vill inte känna mig tvingad att hylla nykterheten i alla inlägg. Att inte dricka o fördelarna med det är en väldigt liten del i mitt medvetande. Det är ju så jag lever, nykter. Det borde gå att läsa in fördelarna i ett inlägg som inte tar upp något alls kring alkohol-att det är precis det som är effekten av lång nykterhet. Alkoholen är inte central alls...
Eller så kanske det uppfattas att man är på fel forum o skriver? Bör allt vara alkoholrelaterat på ett forum som detta? Även om man skriver i "vidare livet?"

Jag har som många andra tassat runt i forumet och det är väldigt inspirerande att läsa om allas framsteg och insikter. Och också eventuella bakslag, och hur man använt denna tillfälliga besvikelse för att ännu mer fokusera framåt. Min egen plan just nu är att vara vit söndag-torsdag och, om jag vill, dricka max 2-3 glas vin fredag och/eller lördag. Behöver detta tillåtande fönster för att jag inte ska bli helt förtvivlad (har druckit i princip varje dag och inte sällan för mycket). Jag har en stöttande sambo som är helt fantastisk, och jag kommer att prata mycket med honom. Men om någon vill kommentera min förändringsresa så vore jag också tacksam för insikter och erfarenheter eller bara vänlig peppning.

Idag är jag trött, trött, trött 😴 Helgen var med mina mått mätt intensiv. Två cykelrundor á 10,5 km i iskall motvind blev det också.

Idag ska jag först på mammografi kl 11.40 och sen direkt till artrosskolans första träningspass kl 12.30. Det är hårfint om jag hinner från det ena till det andra, det är tre mil emellan och osäkert var jag kan parkera. Inte optimalt.

Bra är dock att jag redan innan bestämt mig för att ta ut två komptimmar, istället för att försöka jobba ikapp i eftermiddag. *klapp på axeln*

Kram 🐘

Uppdatering efter drygt två månader med alkohol max två dagar i veckan. Det har varit mycket tuffare att hålla fem vita dagar i veckan jämfört med fyra. Funderar lite på varför… Bristande motivation? För många sociala aktiviteter där alkohol erbjuds? Solens återkomst - vore gott med ett glas bubbel?

Men jag har i alla fall bara misslyckats en gång, då blev det fyra vita dagar i stället för fem, så jag är ändå ganska nöjd. Som ni alla skriver - så skönt att vakna pigg och njuta av morgonkaffet. Har också varit ganska flitig med träningen. På minussidan är alldeles för många kvällsmackor, snacks och smågodis. Varför blir man (jag) så sugen just på kvällarna??

Snart kommer den stora utmaningen när uteserveringarna öppnar. Jag har låångt kvar tills jag kan sitta där och njuta lika mycket med något alkoholfritt i glaset. Likväl måste det bli så nu ibland, annars spricker min målsättning.

Lycka till alla som kämpar! Jag läser dagligen på forumet även om jag sällan skriver.

Nu en vit måndag i dubbel bemärkelse, snöar ymnigt här. ☃️

Hej,
Vad klokt att du funderar över drickandet. Det är ju så att alkoholproblem kommer smygande, och just det där att tappa kontrollen och inte sluta när man borde är en varningssignal som många av oss som skriver här känner igen. Jag började som du med tre nyktra månader. Läste och skrev mycket här och omvärderade min syn på alkohol. Mår så mycket bättre utan, och har insett att livet har så mycket annat som ger guldkant. Så kör på och hitta din väg!

Mitt första inlägg här. Jag har läst igenom flera andra trådar här, men vill dela med mig av min historia.

Jag har insett att det är något fel på mig och mitt förhållande till alkohol. Generellt sett så brukar jag bara dricka fredag- och lördag kväll, oftast 5-6 öl vardera dagen. Sällan som jag dricker något under andra dagar, såvida det inte är ett speciellt tillfälle.
Den senaste tiden, kanske sedan ett år tillbaka, så har helgdrickadet varit i alldeles för stora mängder. Oftast så dricker jag tills dess att jag inte kan dricka mer, alltså tills att jag kräks eller alkoholen tar slut.

I helgen så gjorde jag dock bort mig rejält. Jag och min fru var på kryssning över helgen, på lördag kväll, när vi var på väg tillbaka till Stockholm, så ville hon vila. Jag satte mig i baren ombord och glömde bort både tid och rum.
Hon hade ringt och sms:at mig flera gånger och undrar var jag höll hus. (som jag så klart inte märkt, telefonen på ljudlös). Jag blev rejält full, kräktes och var allmänt usel. Jag minns bara delar av vad som hände. Sedan dess så vill hon inte veta av mig eller ens knappt prata med mig.

Det här är första gången som jag mitt drickande verkligen gått ut över någon som jag älskar, jag kan bara föreställa mig hur orolig hon måste ha varit. Jag var inte där, och hon hade ingen aning om vad som kunde ha hänt.

Jag har berättat för henne om min "insikt" vad det gäller alkoholen, men hon tror mig inte. Hon säger att det bara är ett sätt för mig att spela offer.

Min vilja är ändå att dra ned på drickandet, men jag vet ännu inte hur jag kan göra det. Till att börja med så har jag registrerat mig här och påbörjat programmet. Första målet är 90 dagar utan alkohol. (Just nu är jag inne på dag 2)
Egentligen så TROR jag inte att det kommer att vara så svårt under veckorna, utan det är till helgen som jag förutspår att jag behöver kämpa.

Förstår vad du menar. Det kan säkert slå fel. Men i många fall nog en möjlighet till uppvaknande. I mitt ex fall var det så, har hört många andra som bevittnar samma resultat. Inte att det plötsligt blir bättre men en insikt om att man har ett problem och att det finns hjälp att få som inte bara är AA. Såklart bra om man fattar själv innan det går så långt med en orosanmälan. Tror snarare det är en större grej att jobba bort stigmat om att socialen är det värsta som kan hända. De finns för att hjälpa.

Idag vaknade jag pigg och fräsch, nåja :-) , men i allafall utan att ha druckit alkohol igår. Det känns så skönt. Så idag tar jag mig ytterligare en nykter dag. Jag vet att jag inte kan dricka "bara" ett glas, det blir alltid minst fyra. Det är inte värt det. Så godmorgon alla forumvänner och ha en fin nykter måndag!