skrev Helahea i Nykter morgon dag 10

@Himmelellerhelvette precis så! Man är med men ändå inte med.


skrev Himmelellerhelvette i När vänder det...

@Novum Välkommen! Precis som du skriver behöver hjärnan vänja in sig vid att känna alla känslor utan att bedövas med A. Jag har tyckt det är intressant att lära känna mig själv och efter varje gång jag tagit mig ur deppigheten blivit väldigt stolt och starkare och starkare. Jag har snart varit nykter i 7 månader. Det har gått upp och ner hela tiden men jag har hela tiden tänkt på om det skulle bli bättre om jag drack när jag har mina deppiga perioder och svaret blir varje gång definitivt nej!

Det har hjälp mig otroligt mycket att skriva hur jag mår på forumet då det är oerhört fina människor här som stöttar och kommer med fina råd och förståelse❤️

Kram❤️


skrev Liljekonvaljen80 i Vill lämna men ändå inte

Den 17 mars flyttar jag och min son in i vårat nya alldeles egna hem


skrev Liljekonvaljen80 i Vill lämna men ändå inte

Jag har nu skrivit på kontraktet. Min "sambo" är helt förkrossad och vägrar inse eller ta in att jag och min son ska flytta. Igår försökte jag prata med honom men han bara grät och sa: det går inte, det går inte. Sedan låste han in sig på toa och duschade. Han har skickat massa sms till mig idag när jag varit på jobbet att han älskar mig och vill bo ihop och åldras med mig. Han skriver att han fått en tankeställare vad gäller drickandet bla bla bla. Det är jäkla svårt att stå emot dessa ord när känslorna finns kvar så jag har fått strida med mitt inre men nu står jag här redo att lämna för gott och inflytt i mitt och min sons alldeles egna hem. Vi är fria efter alla år med fylla och brutna löften!! Brukar säga att min exsambo är en sjukdom som drabbat mig som jag nu är frisk ifrån


skrev Lonely Man i När vänder det...

@Novum
Hej och varmt välkommen hit.
Hoppas du ska finna styrka och gemenskap genom att läsa o skriva här. Här är du bland vänner med samma erfarenhet.
När vänder det? I mitt fall tog det nog minst 3 månader innan det kändes som det vände. Jag anslöt mig till AA med en gång och gick på möten regelbundet. Jag hade lång tid mycket svårt för all ledig tid. Livet blir bättre utan alkohol men är som sagt en tuff resa.
Jag tog dessvärre ett återfall efter mer än 7 månader i ett svagt ögonblick men gick tillbaka till nykterheten. Känner mig nu starkare än någonsin.
Ta hand om dig


skrev Självomhändertagande i Jag föraktar honom

@Ishavet
Jag känner igen känslan av din upplevelse med att önska ett eget rum.
Jag fick ut mitt ex till sist. Jag hatar alkohol och vad den gör med de människor som inte kan hantera den.
Ta hand om dig på alla sätt.
Jag kunde aldrig bjuda hem någon när mitt ex bodde hos mig. Hoppas att du får till det. Det är svårt när man är mitt i det.


skrev Pianisten i Snart träning igen

Hej, hej hallå forumvänner. Igår var det 4 månader nykter. 🥳
Jag var skeptisk i början mot som vissa påstod, att det skulle hända så mycket mer efter den första månadens behag, att effekten och välmåendet skulle kunna bli ännu bättre för var månad. Framför allt eftersom jag gick in i denna nykterheten från en relativt låg konsumtion under ganska lång tid. Men med facit i hand så, åtminstone inbillar jag mig att det faktiskt gör det. Det är saker som är svårt att ta på men det är nog enklast att beskriva som ett lugn. Ett helt annat humör som är jämnt, avslappnat och tryggt. Jag känner mig gladare och mer tillfreds med det jag har. Att vara i nuet. Orka ta mig den där kvarten som man många gånger inte känner att man har i vardagen men som räcker en ganska lång bit för att få känslan av en mikrostund av kvalitetstid med min barn. Att göra små rätta val i vardagen. Äta bättre. Sova skönt. Vakna pigg. Det sistnämnda framför allt sen jag sluta med kaffe! Jag har t.ex även slutat bita på naglarna efter ca 20 års försök.

Det som kvarstår är väl egentligen bara det jag skrivit om nyss, att hitta nya vägar att umgås med mina vänner. Att acceptera att jag inte längre har nått intresse av de där träffarna som bara går ut på att "öla" och prata. För tyvärr känner jag att det burit åt det hållet jag var rädd för, att jag glidit ifrån dem dessa månader för jag inte riktigt vet HUR jag vill umgås med dem.
I grund och botten ligger jag i gränslandet till introvert men jag har lärt mig att vara social både genom utmanande jobb och egen vilja. Men jag har aldrig varit någon parmiddags-typ, och om möjligt än mindre som nykter. Med lite öl och vin så har det fungerat, som det där enkla sättet att hålla kontakt med vänner man tycker om, tyvärr är det ju så gemene par gärna umgås idag.
I helgen har jag en likande träff fast på egen hand med några kompisar. Den skulle varit för 2 veckor sedan och då hade jag förhinder men den blev flyttad. Jag tänker att jag ändå skall ta mig tillfället att vara med en stund, just för känslan att inte glida längre ifrån. Jag tänker att jag skall ta med mig några alkoholfria öl och vara med så länge jag har roligt och ta tillfället i akt att försöka boka in några aktivare träffar framöver. Tänkte föreslå att vi skall boka in att åka iväg och cykla Mountain bike som vi gjorde för ett par år sedan, en heldag på annan ort. Även se om vi kan få boka in ett par golfrundor.


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Vinäger Tack🥰

@Sisyfos Tack för dina ord🥰

Kom hem för en stund. Har fikat m semla och kaffe. Jag känner inte direkt sug men känner behov av kickar. Så därför stoppar jag i mig mer sötsaker, snabbmat och snacks än vad jag verkligen behöver. Känner att jag vill sluta med det. Ska prata m ledarna i behandlingen om detta.

Känner mig helt slut efter dagen. På fm delade en deltagare i gruppen sin livshistoria vilken var så smärtsam och under em var det min tur. Det var skönt men det var smärtsamt och tårarna rann från och till. Efter att man delade sin livshistoria speglade var och en i gruppen vad man sagt. Konstruktiv kritik. Både vad som kan vara hinder i tillfrisknandet och vad som kan vara t hjälp. Skulle åka och träna men orkar inte just nu. Det blir kanske en tupplur och ev ett bad.

Imorgon blir det nog ett NA-möte. En av våra behandlare har varit nykter i 25 år och går fortfarande på möten. Hen har så stor kunskap om beroende vilket känns så gott🙏🏻

Idag byter jag första siffran igen en trea mot en fyra. Har varit nykter i 40 dagar💪🏻

Kram🐬


skrev Andrahalvlek i Nu får det vara nog!

@Se klart Rolig felskrivning 🤣 Kan se dem sitta där på rad i träbänkarna.

Kram 🐘


skrev Amanda L i Min väg till frihet

Hej Frihetsjakten! En viktig sak för mig just nu är att kunna bortse från människor, nyheter, uppdrag what ever som gör mig upprörd, arg, irriterad. Bara hålla mig ifrån det. Att jag ofta blir uppstressad kan vara ett resultat av A. Men det är hur som helst viktigt att inte känna behovet av bedövning. Så. Du kanske alltid varit en engagerad person som känner in andra människor. Det är fint, men kanske för kostsamt just nu. Kort och gott: bry dig inte om dessa skeptiska surpuppor. Kanske tänkte de inte ens på det sätt du tror, kanske hade de bara en dålig dag. Hur som helst. Fimpa tankarna på dem, tycker jag. Se framåt mot jättebra provsvar (eller i alla fall provsvar :)


skrev Se klart i Nu får det vara nog!

Har tagit mig ledigt ett par dagar och ska också vårstäda och så lite frön… min församling är omfattande, men det är ju så kul. Snart dags att få ner dahlia-knölarna i krukor också, förstår inte riktigt hur jag ska få plats. Under pandemin bodde vi ju på landet men nu är ju utrymmet något mer begränsat.
Jag hajade till när jag läste ”år fyra” men det stämmer ju. Jag kikar som @andrahalvlek in var eller varannan dag, men det är helt sant så att tiden gör mycket för det helt självklara valet att inte dricka mer. Den där smala spången är mer av en motorväg, klart att det för många av oss går upp och ner men det är en helt stadig väg vi åker på. Ett tag var jag med i ett mamma-forum på nätet där jag rätt länge tyckte att jag kunde bidra. Men efter några år så slutade jag minnas hur det var när småbarn inte ville äta, eller sluta med napp. Inga jämförelser i övrigt- men även för oss blir ju minnena mer vaga och råd kan därmed bli rätt allmänna.
Livet har fortsatt helt enkelt! På det bästa sättet som man kunde tänka sig.
Men jag säger inte gärna hejdå, det ligger inte för mig. Jag kommer säkert uppdatera både kring kilon och årsdagar, och fortsätta säga hej och heja lite här och där. Som ett äkta gammalt spöke! Ha en härlig ledig vecka- eller mer. Kram 🤗


skrev Tikka i Andra dagen i mitt nya liv

@Kebne1 Jodå, här rullar det på,, börjar bli varmare här uppe i norr också.
Ljusare framför allt,, livet återvänder liksom, man hör fåglarna börja vakna upp också.


skrev Nils-75 i För femtioelftegången….

@Frihetsjakten tack! Är ju nybörjare här, men denna första vecka har gått bra. Enda sättet att rubba min positiva världsbild är att marinera den med alkohol. Det blir i alla fall inte idag när till och med solen skiner. Sannolikt blir det inte heller imorgon, men allt fokus ligger på innevarande dag. Eftermiddagspigg och provocerande full av energi. Ikväll blir det föreningsaktivitet.


skrev Åsa M i Jag föraktar honom

Känner igen känslan. Jag får fysiska obehagskänslor av fulla personer efter det jag varit med om. Min bästa väns sambo dricker mycket om helgerna och jag pallar inte när han ska stå och slira om hur fantastisk vän jag är till henne, stöka runt, babbla strunt och en massa annat gråtmilt. Hur man kan dricka sig så full är för mig en gåta och jag vill inte se det.


skrev Åsa M i Vill lämna men ändå inte

Stort grattis till dig! Snart vänder det ❤️


skrev Geggan i Nykter livet ut

@Se klart nu kom ju solen! Plötsligt är en glad igen! Älskar också ranunkler. 🐳❤️


skrev Geggan i Min värderade riktning

Hej @vår2022 ! Allt bra med valpen o den läskiga jobbkompisen? Tänkt på dig. Hoppas solen skiner också på dig! 🐳❤️😉


skrev Geggan i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek jobbigt! Hoppas långsamt bättre! 🐳🙂


skrev Novum i När vänder det...

Hej! Jag är relativt ny här. Jag har läst mycket i olika trådar här på forumet, vilket varit väldigt bra. Jag skulle dock vilja höra med er andra (som tagit beslutet att sluta dricka helt) när det vänder? Den här känslan första veckorna av trötthet, nedstämdhet, en känsla av identitetskris, tankar på "varför finns jag"/"vem är jag" o.s.v. När har ni mått bättre igen? Hur har ni hanterat den här tiden? Jag kan också flera gånger i veckan få ångest och tryck över bröstet samt känna ledsamhet, ibland gråt också. Jag förstår att allt det här är någon slags effekt av att framförallt sinnet måste lära sig hantera känslor och mående utan att längre dämpas av alkoholen...


skrev Andrahalvlek i Fyller ångest

@Mrx Grattis på 60-årsdagen! 🥳🥳🥳

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Nu får det vara nog!

@Torn Känner lite likadant, även om jag besöker forumet dagligen. Nykomlingar ramlar in i en strid ström och det är svårt att skilja den ena från den andre. Vår tid som mentorer är lite förbi nu, andra krafter har tagit vid. Först får man hjälp - sen ger man hjälp. Precis så som det ska gå till enligt mig.

Ha det så skönt i trädgården 😍 Blir lite avis - jag vill också ha trädgård!

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Geggan Tack för omtanken ❤️ Det är oförändrat dåligt med knät, men jag försöker få ihop 4.000 steg/dag och göra mina knäövningar.

Jag gör det jag kan göra just nu, och det får bli som det blir. Jag är inte rädd för smärtan längre, och det är positivt. Nästa vecka börjar gruppträningen. En timme måndagar och torsdagar i sex veckor.

Kram 🐘


skrev Nell i Jag vill mest veta vart jag tar vägen

Hej @esterest och välkommen hit!
Du undrar vart du kan vända dig och fick ett bra råd här av Snödroppen. Socialtjänsten i din kommun kan erbjuda dig stöd som anhörig till någon som har problem med alkohol. Ett alternativ kan vara att ringa till Alkohollinjen (020-84 44 48) där du kan få kostnadsfritt och anonymt stöd även som anhörig. Och även här på forumet finns det många kloka personer som kan stötta och ge råd. Hoppas att något av det kan vara till hjälp!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen


skrev Vinägermamman i Det är dags nu!

Solig, klar och kylig morgon. Morgonpromenaden avklarad. Förkyld. Första gången på flera år. Börjar rätta till sig, men fortfarande trött och snuvig. Relationen med A är enligt plan. Så skönt. Funderar en del på risk och skyddsfaktorer. Att vara hungrig är högriskfaktor och är den absolut största risken för mig. Är jag inte hungrig är det så mycket lättare att hantera andra risker. Trött är en stor risk, men framförallt att tröttheten riskerar matintaget. En för mig i skrivande stund skyddsfaktor är att jag kontinuerligt fortsätter att jobba med träning och att hålla min nyvunna vikt. - 21 kg idag från mars 2022. För första gången i mitt liv ser jag kost och träning som något jag måste fortsätta med, varje dag, livet ut. Tidigare har jag alltid sett det som ett projekt, att nå ett mål för att sedan återgå till gamla vanor. Just nu tror jag på mig själv. Heja mig💪🏻😁