skrev Carisie i Värdelös
@2ansikten Hej 👋🏼 Jag vet inte hur du resonerar kring vad som är värst i att inte dricka på fest. Att du vill ha ruset eller att du känner dig udda om du inte dricker? För mig var det det senare som var jobbigt. Att säga till folk att jag inte dricker - även om jag skulle formulera mig som att "jag dricker inte ikväll". Men döm om min förvåning?! Alla dricker inte. Det förvånade mig mest. Hur många som inte dricker. Jag var också orolig att få följdfrågor om varför jag inte dricker - de kom aldrig. De flest människor bryr sig inte om vad du dricker eller om det innehåller alkohol. Helt otroligt! Här trodde jag att mitt liv stod i centrum för hela mänskligheten liksom 😅. Så jag gick från det till att hojta "jag kör nyktert idag när jag kom till festen 🥳 till att folk mer konstaterar än frågar "kör du nyktert idag också"? Det är förmodligen mindgames men det förstärker känslan av att jag bestämmer över hur mitt liv ska vara. Precis som i alla situationer. Jag tar ansvar för hur jag vill att min morgondag ska se ut. Du vet jag säger som @molnet "första glaset styr du över själv sen bestämmer alkoholen åt dig".
Nu inser jag att det här ser ut som en liten predikan men jag ville bara lämna några ord och reflektioner i all välmening.
Hoppas du får en skön torsdag 🩵
skrev Surkärring i Gaaaaaahhhhhh!!!!!
Jodåsåatte....
Var ute en sväng efter jobb igår, ledig idag.
Drack 3 öl, sen nöjd och redo att gå hem.
Jag är väldigt glad. Det har varit ett längre uppehåll utan alkohol och jag höll mig till min gräns, kom hem i tid och mår bra idag.
Det är stort för mig.
skrev Carisie i Skuggår och om läntan efter livet
@RasmusVillLeva God morgon 👋🏼
Ljust & mörkt & stort & smått - det är ju det som är livet 🙏🏼 Det som pågår hela tiden.
Ptja - vad ska jag säga? Jag hade mitt "window of opportunity". Jag hade bestämt mig för förändring men inte hittat lösningen än. Att hålla mig nykter efter min sista karatefylla var inte svårt, jag brukade inte dricka alls på 2-4v efter en sån, jag visste att mitt problem skulle vara att inte börja dricka så smått igen. Det var liksom det mönstret. Nåt glas under helgen...kanske fler helgen därpå. Sen nåt glas under veckan också och sen var hamsterhjulet igång och ledde så småningom till en karatefylla eller två om året - fyllor jag hade svårt att kliva ur pga ångest, sömnbrist och skam. Jag orkade inte ta tag i grundproblemet - att alkoholen var grundproblemet reflekterade jag inte ens över. Att vara nykter är lätt ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv men jag försöker båda vara ödmjuk och hålla garden uppe. Jag kan inte lova att jag kommer att vara nykter i resten av mitt liv men jag kan lova att jag ska vara det idag (troligen imorgon också).
Angående reservdelarna så är det andra som får sina kroppar renoverade 😂 - det är liksom min födkrok 👩🏼⚕️. Jag tror du gör helt rätt som går till kontoret och bryter mönster. Jobbet har alltid varit mitt safe space eftersom jag aldrig druckit på jobbet - icke förenligt med patientsäkerhet. Kan det inte vara bra att få en hund en stund? Kompis på promenader och någon som har behov?
Jag önskar dig en skön och nykter torsdag 🩵
skrev miss lyckad i Dra i fra han?
godnoka, det finns fler trådar som behandlar ämnet om separation från drickande partner. Tex har Lim en tråd, jag har en tråd, och det finns fler. Jag skrev i ” Förändra sitt drickande” men tråden finns nu i ” Det vidare livet” Att läsa på olika trådar här som handlar om alkohol och familj, är säkert hjälpsamt för dig. 🦋
skrev miss lyckad i Dra i fra han?
Hej Godnoka. 🤗Jag flyttade från sambon pga alkoholberoende, 2017. Det har jag aldrig ångrat. Det var såklart inte helt enkelt, men att stanna kvar hade gjort mig och mina barn ännu mer illa. På något sätt ser man inte hur dåligt det är, när man är mitt i det. Det blir en normalisering. Så varje nykter kväll får man hopp, och allt känns ” normalt”. Men när man går och tror att det kanske blir bra, så hör man knäppet av en öl som öppnas, och besvikelsen, irritationen, frustrationen känns förödande. Jag och x- mannen levde ihop i över 30 år. Även jag började dricka för mycket, men lyckades sluta 2015. Året efter höll sig även mannen nykter ett tag. Men trodde sedan att han kunde dricka socialt, vilket såklart inte gick någon längre tid. Jag beslöt mig för att flytta. Jag fick mycket pepp här på forumet. Jag köpte hus, dom 2 hemmavarande barnen flyttade med mig. Vi försökte att sonen skulle bo hos pappan, varannan vecka, men det gick inte pga pappans drickande. Både yngre och utflyttade barn började må mycket bättre när vi hade separerat. Sonens betyg i skolan blev högre, och själv kände jag en lättnad, trots att jag köpte hus själv, och hade en del utmaningar med det. Som sagt, jag har aldrig ångrat att jag flyttade, men tänker att jag borde gjort det tidigare. Då hade jag sluppit må så dåligt av någon annans drickande. Det är så komplext med beroende. Vi är alla unika, men när beroendet finns i hjärnan, så försvinner det aldrig. Utan det enda som hjälper är att sluta helt. Jag känner väldigt många människor med alkoholberoende, både inom jobbet( psykiatrin) , men även privat. Det är många som år efter år, försöker att minska och sluta att dricka. Vissa klarar att sluta, men vi är väldigt få, som lyckas, om man ser till hur många som har problemet. Min största hjälp med separationen fick jag här på forumet. Det är jag evigt tacksam för. Lycka till. 🍀🌟🍀
skrev Kameleont i Jag vill inte leva med en alkoholist längre
@esterest
Ja visst är det så! Listan är lång på allt som ska göras o 'fixa alkoholiserad man' skjuts fram gång på gång. Det känns för svårt.
Vågar o orkar inte på riktigt sätta ner foten. Har aldrig tillräckligt med energi.
Men jag går omkring o är arg här hemma o jag är rädd att jag kommer bli bitter. För jag stänger inne ilskan o biter ihop.
Inte alls bra för måendet o hälsan, det inser jag ju. Så svårt att bryta invanda mönster. Hans mönster o mina.
Och mellan varven vanliga samtal, enkla samtal, som inte tar upp för känsliga områden förstås. Då blir det lätt dålig stämning.
Drickandet har ökat i sommar. Han dricker dagligen. Jag jobbar senare o när jag kommer hem är han redan igång. Antingen är han på topp o i full fart med något av sina projekt. Inget som är viktigt på riktigt enl mig, utan nåt som han känner för bara. Eller så har toppen passerats, entusiasmen är slut o han ligger i soffan o zappar eller sover.
Konsekvensen för mig blir densamma varje kväll. Jag lagar mat o fixa allt som hör vardagen till för en familj, oavsett vad klockan är eller hur trött jag är.
Det är också jag som finns här för våra ungdomar, den som ser dem o vill höra hur deras dag varit tex. Jobbet, skolan, nya klassen. Var det god mat i skolan idag? 😊❤️
Lycka till på fredag!
Kram
skrev Flarran i Promillebikt
Hejsan! @vår2022, det var trevligt att du tittade in här en sväng. Ja, det är nästan lite otroligt att man lyckades komma utanför dörren. Kunde man bara få lite mer och jämnare energinivå så man lyckades med det konststycket lite oftare så vore det ju helt underbart. För det är ju inte bra att sitta still och häcka för mycket. Man rostar ju nästan ihop på nåt sätt. Men idag så gjorde man ju faktiskt ett litet stordåd till sist vilket känns bra. Ska nu ta mig en fin tomat som även inhandlades idag. Sedan får man väl se om man lyckas komma i säng i någorlunda tid. Har ju problem med att få gamle John Blund att komma på besök med sin säck med sömnpulver så att säga. När man sedan väl har somnat, så vaknar man ju sedan oftast även bara ett fåtal timmar vilket väl inte är helt optimalt för vare sig fysisk eller psykisk återhämtning. Men det kanske blir lite bättre på sikt om man kämpar vidare så som nykterkvist, fast det väl ibland kan vara en utmaning milt sagt.
Ha det gott kompis!
skrev RasmusVillLeva i Skuggår och om läntan efter livet
Dag 6 gick bättre än förväntat med första dagen på kontoret sedan juni. Och första dagen nykter på kontoret sedan i våras tror jag. Hade mycket oro och kände mig trött på morgonen när jag vaknat och insåg vad som låg framför mig denna dag. Men åkte in lite senare än vanligt och det är, semestertider här ännu, så ganska tomt. Vilket var skönt. Men blev kaffe med ett par kollegor och timmarna flöt på ganska bra. Lite lätt huvudvärk konstant men inte så mycket tankar på alkohol. Även om flashbacks från när jag lullade runt här lite salongsberusad utan att någon märkte. Höll på att glömma lunchen men kroppen gav lite signaler till sist....
Så på det hela taget gick det ganska bra. Funderar på om jag som en del av mitt tillfrisknande ska försöka vara lite mer på kontoret. Som ett sätt att bryta upp med de mönster jag haft här hemma och att få miljöombyte. Även om det var uttröttande så lämnade jag ända med en ganska ”go” känsla. Kan ju börja med några halvdagar per vecka så jag inte kör huvudet i väggen. Har ju min dagsplanering och funderar på om jag nu även ska ha en grov veckoplanering och utifrån den skapa min kommande dag efter mående, känsla och ork. Kontoret har ju också en association till alkohol men det känns lite enklare att tänka bort än den känslan hemma. Ska fundera på hur jag gör efter min sista semestervecka.
En vän frågade mig om jag kunde vara hundvakt en vecka i september då hen ska hem till Sverige. Tvekade och sa varken ja eller nej för nu. På ett sätt fantastiskt att kunna ta hand om hunden och skapa distraktion från allt och bli ”tvingad” att aktivera sig flera gånger om dagen. Samtidigt så kände jag – är det rätt tid för mig att göra något sådant nu? Ska jag i min situation ta på mig det ansvaret när jag knappt kan ta vara på mig själv. Vad tror ni?
Nu försöker jag än en gång trötta ut mig själv. Igår hade jag både svårt att somna och vaknar som vanligt hur många gånger som helst under natten. Så var inte utvilad imorse direkt. Ändå är det svårt att lägga sig på kvällen och känna att det känns bra. Man får hoppas det är övergående.
Ikväll gick jag en längre promenad, kanske en timme eller så. Funderade på de stora sakerna i livet. Blev både mörker och hoppfullhet. Men jag tror det är bra, man ska vända in och ut på sig på något sätt. Kommer skriva mer om detta snart. Började skriva om det men det blev väldigt mörkt men jag kanske lägger ut det ändå. För ärlighet i det här mot sig själv och den hjälp man kan få bygger på det. Vi får se vad som kommer. 😊
Har försökt äta nyttigt och mycket grönsaker och frukt men på väg hem från jobbet blev det en fet hamburgermeny. Det var inte planen men bra mycket bättre än en fyllekväll i alla fall. Får bli mer av frukt och grönt imorgon.😊Väl hemma så har det blivit Diamonds Leauge med Cola zero och nötter. Och verkligen en timme i taget. Kände mig så uttråkad, ensam och ynklig vissa stunder nu ikväll. Men nu när jag sitter här och skriver av mig, svarar på inlägg och gör min planering för morgondagen känner jag styrkan växa minut för minut. Så tacksam för att vara här. Och för att alla ni andra också är här. Även om vi är här av försvårande omständigheter som Leif GW hade sagt. 😊
Ha en fin natt alla – imorgon är en ny dag med nya möjligheter! Den fångar vi!
skrev RasmusVillLeva i Skuggår och om läntan efter livet
@zalkin Nu blir det svar på två inlägg på en gång. 😊
Först, och kanske det viktigaste, snälla skriv novellen om rättigheten till sin egen glass. Den hade blivit en storsäljare. Hade gett den till alla jag känner. 😊
På allvarssidan – det är inte lätt att hitta vila från ångest. Eller abstinens heller för den delen. Försöker hålla mig sysselsatt, följa min dagsplanering och inte lova något mer än just idag är jag nykter. Tålamod är inte min starka sida men jag jobbar på det. Men jag har en stor portion av tillförsikt. Och rädlas. Men jag tror, särskilt nu i början, att en dag i taget är vad man ska hålla sig till.
Vad som blir modellen i framtiden vet jag inte. Och jag vet inte vad jag vill, eller jo det vet jag, men inte på vilket sätt. Ska inte grotta ner mig i det nu. Dag 6 är avklarad och nu ska jag skriva min dagsplanering för morgondagen. Den dagen har jag redan lovat nykterhet för.
Kram till dig kloka Zalkin! 😊
skrev RasmusVillLeva i Skuggår och om läntan efter livet
@Carisie Har inte hunnit börja lyssna på Berondepodden än. Tänkte att det blir en helgaktivitet och något att sätta i örenen under mina promenader. Jag tycker det är faschinerande att du lyckades hålla dig nykter på egen hand i en hel månad utan att ha hittat hit. Det här stället är för mig en riktig trygghet i mitt dagliga beslut. Att följa min dagsplan och att skriva här varje dag även om det blir mycket blabla kanske. Ljust och mörkt. Smått och stort.
Trasiga kroppsdelar? Herregud, hoppas verkligen att det gick bra. Att byta reservdelar är inte det roligaste. 😊
Ser fram emot att skrivas mer ihop när du är tillbaka! Allt gott!
skrev RasmusVillLeva i Skuggår och om läntan efter livet
@Gåbert @vår2002 svarade dig snabbt och med kloka ord och bra tips/råd. Så mycket mer erfarenhet och kunskap om den resan du gör än jag någonsin skulle kunne ge dig i min turbulenta tillvaro som jag är i just nu. Har också huvudvärk som kommer och går. Och lite yrsel, en känsla av ostadighet typ. Men vilar i tron och all erfarenhet som delas här – det kommer att gå över.
Hoppas det ordnar upp sig med din gikt och att du tar de stegen i den riktningen du vill. 13 dagar är fantastiskt. Jag är inte ens halvvägs dit.
Heja dig! 😊
skrev RasmusVillLeva i Skuggår och om läntan efter livet
@vår2022 Satt upp klädskåpsprojektet på min lista över saker jag vill göra/behöver ta tag i hemma. Får se om det finns tid att samla och printa lite målbilder i helgen. Eller, tid kommer det ju finnas – det är väl bara att man ska vara där och känna både motivationen och orken. Under tiden försöker jag tvätta, röja i lådor och rensa rent allmänt här hemma. Som jag skriit innan så känns det inte som min borg just nu, och jag behöver sparka ut känslan av att gamla rutiner och beteenden sitter i väggarna. Kanske möblera om? 😊
Är så fashinerande att höra hur du känner och är idag. Men det måste tagit tid? Att bli av med rädslor för misslyckanden och istället bygga självkänsla för tålmodighet är ingen enkel sak. Men absolut, man måste ju tro på det.
Funderat på det där med målsättningen om 1 vecka i taget och sen en till och sedan förtsätta fördubbla. Jag kanske går fort fram och jag är rädd för att det ska kännas övermäktigt. Kanske jag kommer dit en dag. Men för nu tar jag mitt löfte dag för dag. För jag har också tänkt på vad som skulle hända om man misslyckas längs vägen, eller helt enkelt bestämmer sig för att misslyckas på ett planerat sätt. Om man från hur det var misslyckas 1 dag på låt säga 90 dagar och det stannar vid det så är det ju tusan mycket bättre än att falla totalt. Vet inte om det verkar vettigt men min poäng är att jag vill inte skapa något jag inte klarar av. Men jag känner nu att jag kan lova mig själv dag för dag och det håller. Dag 6 idag.
Tack för alla dina klokskaper! Ha en fin kväll! 😊
skrev RasmusVillLeva i Skuggår och om läntan efter livet
@Detblirbättre Yes, så tacksam och lite chockad över all fin respons. Ger stort stöd vid sidan av att det känns oerhört bra att skriva av sig här minst en gång om dagen. Också en viktig rutin för mig att nu att hålla i. Hoppas jag kan involvera mig lite mer i andras trådar när jag är i lite mer balans och kommit lite längre på min egen resa. Gemensap ger kraft och styrka.
Kör på med mina småprojekt. Igår tvättade jag hela 3 tvättmaskiner, hängde tvätten utomhus för att sen vika och placera in i garderober. Men många maskiner återstår. Försöker skapa mig en lista på alla ”hemma-projekt” jag vill beta av och tänker att jag ska göra något litet varje dag. Och blir det mer än så – ja då är det bara bonus. Och en klapp på axeln. 😊
Känner igen det där med övermäktigheten. Jag tar det en dag i taget för nu. Och skulle jag ramla dit längs vägen så hoppas jag det blir planerat och med en fast begränsning. Ett annat stort att besluta kring mer långsiktigt. Men för nu vill jag inte äventyra någonting. Och att säga 3 månader nu skulle nog bara vara en ny risk att lägga till bland andra risker. En dag i taget som sagt.
Tack för dina kloka ord och ha en riktigt fin kväll.
skrev Stinalotta i Värdelös
@2ansikten ja, det känns lite som att förlora en god vän. Men den goda vännen ställer mest till det för oss om man granskar relationen ordentligt.
Bra jobbat när du tänkte dig för & stannade hemma istället! Sträck på dig & ge dig en klapp på axeln. Du behöver inte vara bakis imorgon iaf & kommer att orka möta dagen på ett bättre sätt 💪🏻🙂
skrev vår2022 i Promillebikt
@Flarran Fint att du kom ut en sväng och fick lite frisk luft😁. Bra att du fortsätter att njuta av alkoholfriheten så det står härliga till. Det gör jag också!
Önskar dig en god natt när det vankas! Ha det gott!❤️
skrev Flarran i Promillebikt
Det är inget ont som inte har nåt gott med sig heter det väl. För nikotin-monstret fick mig till sist att släpa mig utanför dörren. Gick i snigelfart iväg till lokala matbutiken och köpte en dosa svagt snus, för det var allt de hade. Dessutom var priset löjligt högt mot den butik man annars brukar besöka när man har kraft och energi till en längre cykeltur.
Men då denna dosa väl lär vara slut rätt snart så har man ju anledning att gå ut och fröjda sig på en nykter promenad i kvarteret igen inom kort kan jag tro. Det blev även ett par liter, men bara lugn för det var endast ett par liter yoghurt med jordgubbssmak som för närvarande ligger på topplistan som komplement till det mjölkkalas som man slår sig lös på ibland.
Man kan ju inte bara leva på mjölkchoklad och limpmackor fast det är en trevlig frukost-tradition. Något som gjorde comeback när man halkade in i nykterhetens underbara värld så att säga. Fortsätter alltså att njuta av alkoholfrihet så att det står härliga till.
Ha en fin kväll!
skrev vår2022 i Från botten av mitt hjärta, hjälp mig.
@bulan Bra jobbat! Något som kan vara skönt att höra är också att ångesten når en topp och det är obehagligt, men sedan klingar det av. Även att ångesten kan vara en signal om att något trycker dig och att du inte riktigt vet hur du ska hantera det. Känslor som ångest är en naturlig del av livet och alla känslor, både positiva och negativa, har en funktion, hur vi ska handla och navigera i livet. Så att tyda och förstå sina känslor är viktigt för att kunna hantera sitt liv. Sen också som @Kennie skriver, oro och ångest kan vara sammankopplat med en psykisk abstinens.
Håll i nu, det kommer att bli bättre!❤️
skrev 2ansikten i Värdelös
@Stinalotta jag försöker nog gå under radien. Men tror det är svårt. Jag håller dig uppdaterad. Var väldigt nära på att gå över till en vän ikväll bara för att skingra tankarna men valde att stanna hemma då jag tror att det kanske inte endast skulle bli kaffe som planerat. Utan även en skvätt Baileys i kaffet.
Märkligt att det ”bästa” som fanns nu är det som är tyngst att hantera.
skrev Stinalotta i Värdelös
@Lady175 saknar att höra ifrån dig! Hur har du det?
skrev Stinalotta i Värdelös
Hej & välkommen @2ansikten! Kul att du ville skriva i min tråd! (eller kul kanske är fel ord på grund av anledningen till att vi är här, men jag hoppas du förstår hur jag menar) Ja, värdelösa har vi nog alla här inne känt oss fler än en gång. Förstår ångesten inför morgondagen. Jag hade nog antingen låtsas som ingenting eller bett om ursäkt. Men nu när du inte känner arbetskamraterna så väl kan det ju vara svårt att be om ursäkt. Du kan inte göra nåt åt det som hänt, men du kan förändra dagarna som kommer. Se till att du inte behöver känna denna ångest igen. Jag är inne på min 17:e dag nykter & det känns så bra. Har så länge tänkt dåliga tankar om mig själv, för att jag kände mig så värdelös när det mesta kretsade runt alkoholen. Stress för att få börja dricka så fort som möjligt, ångest inför arbetsdagen därpå, ångest på morgonen (kommer jag lukta alkohol på jobbet?) ständig trötthet osv. Nu försöker jag istället vara snäll mot mig själv. Har börjat träna (som jag egentligen tycker är kul, men när allt kretsade runt alkoholen fanns ju ingen tid för det…) Göra saker som jag mår bra av, vilket man får prova sig fram till lite. Jag förstår att det kan kännas lockande att ta hjälp av A just nu när du mår som du gör. Men jag instämmer med @JHL, gör det inte. Det kommer bara att generera mer ångest. Lycka till nu imorgon, skriv gärna hur det gick och kändes. Jag hejar på dig!
skrev Kärringen i Är tillbaka
@has hade missat ditt inlägg ❤️
Ska lyssna på den och nu väntar samtals kontakt. Hade trott att vi kunde hålla det på en vänskaps nivå.....men tydligen gick inte ens det. Så nu är det konstigt nog , många år senare över
Skrev med en aichat för nån vecka sedan om dessa konstiga stunder av djup sorg. Fick det förklarat att det är inte mina kärleks känslor utan en hjärna som åker berg o dal bana , som liknar ett beroende. Det låter logiskt för på slutet förstår jag inte ens mig själv.
Min största sorg nu är kissekatt, jobbigt att inte veta om han har det bra. Men jag söker med ljus och lykta ett bättre boende där han kan fortsätta gå ut, för det är tyvärr ett måste.
Jag känner ändå hopp nu vilket var längesen, tror på fullaste allvar jag blev ordentligt sjuk av detta förhållande hela min identitet var borta ett tag, jag lider fortfarande av vissa saker, som bla kroppsskam och tendens till folkskygg men med rätt hjälp så kommer jag nog ut på andra sidan.
skrev Carisie i My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C
En liten Kvällsavstämning ✅
Med betoning på liten. Fortfarande nykter och väldigt nöjd med det ☺️. Imorgon ska jag bli manglad och kölhalad (typ) och dessutom ha betalat för det. Återupptar mitt intensiva förhållande med min PT. Just nu ångrar jag mig djupt men vet att jag kommer vara ytterst nöjd när bikinin ska på i januari 👙. Jag kommer dessutom troligen att få snabbare resultat eftersom jag inte dricker alkohol. Livet är fint 🩵
skrev vår2022 i Julen närmar sig
@zalkin Känner igen mig. Min projektanställning avslutades ca 2 månader efter att jag blev nykter och jag fick söka nytt jobb. Skulle inte ha klarat av att marknadsföra mig själv i konkurrensen som man måste för ett nytt jobb, om jag inte hade slutat. Min självkänsla har höjts avsevärt ju längre tid som nykter på jobbet och har mer mod och tilltro till mig själv att jag kan. Har haft mycket ansvar på tidigare jobb, men inte känt denna trygghet, lugn och glädje som jag gör nu. Jag kan liksom vara mig själv helt och hållet och har ingen känsla av att man kan se igenom mig och min alkoholskam. För den finns inte längre😁
skrev Amanda L i Från botten av mitt hjärta, hjälp mig.
Och, ja. Klappa dig själv på axeln, så bra jobbat.
Jobbkväll väntar, det känns helt okej. Idag så är det en intensivårdsavdelning som ska bemannas. Helt olikt den hematologiska avdelning jag gjorde förra passet på. Jag gillar olika i alla bemärkelser.
Hemmet har börjat att återta form av bostad. Själva renoveringen är klar för den här gången och det är bara det roliga kvar av inredningsfix. Livet känns betydligt roligare!😊
Tänk vad mycket ordning och reda kan göra för själen!
Må så gott alla 🥰