Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Jag ligger i sängen och läser sober quotes.... jag kände plötsligt att jag vill sätta upp en stor tavla hemma där alla kan se den, med nåt citat om nykterhet. Ett bra citat som kanske inte behöver skrika "nykter alkoholist" men som ändå får alla som inte dricker att förstå vad det betyder. Nåt som kan peppa mig och påminna mig om hur bra jag är. Och eftersom jag är besviken på min man så har jag lust att sätta upp femtio olika citat här och där hemma om hur skit det är med alkohol.

Jag läste bland annat något som liknade "Om jag slutar nu är jag snart tillbaka där jag startade och när jag startade önskade jag desperat att vara där jag är nu". Och så är det verkligen. Mitt jag för 5,5 månad sedan ville så gärna komma till en punkt då varje dag var alkoholfri. Eller mitt jag för kanske 7 månader sedan. För när jag väl bestämde mig så infann sig snabbt ett lugn. Just nu saknar jag att ha en nykter "partner in crime". Jag blev plötsligt den enda vuxna bland alla jag känner eller umgås med förutom en enda som inte dricker alls. Det är ju helt fruktansvärt egentligen. Även om de inte är storkonsumenter (kanske) så är de ju inte i mitt "lag". Jag kan inte prata nykterhetens positiva effekter eller prata om hur dåligt alkohol är med nån som inte har något emot alkohol. Fan vad tråkigt det känns. Jag vill ha nån i mitt lag ?

Du är fortfarande en kanontjej som klarat av att bli nykter <3 Du är en fin och ansvarstagande mamma till era barn. Du är en nykter fru till en man som börjat dricka alkohol igen, trots att du/ni trodde något annat. Låt inte mannen dra ner dig..Ta det lugnt och och se till fördelarna med nykterheten. Jag är med i ditt lag. Jag och många på forumet. Mitt snart ex har som du vet haft betydligt långvarigare och större problem än mig. Men han fattar inte problematiken med beroendet. Det är därför han inte lyckas hålla nykterheten. Kan det vara så med din man också? Hursomhelst. Du är stark, du är bra, heja dig <3 Kram till finaste Lim <3

Så tråkig läsning, Lim! Tråkigt att mannen inte inser. Det blir kanske tydligare och på sätt och vis enklare att ifrågasätta nu när du har kommit så långt i nykterheten själv.
Och jag förstår din önskan om att "missionera" om alkoholens dåliga effekter. Nu har jag nästan alltid umgåtts med måttliga personer som inte dricker så mycket eller inte alls när barn är med, men när man ser de där beteendena om att a alltid ska finnas i skidbacken, på Grönan, på stranden, då vill man verkligen missionera. Det är ett helt sjukt beteende. Att klämma i sig en halvflaska vin är rätt mycket. Men vi har normaliserat det. Jag tänkte att det var "normalt" Helgdrickande innan jag fick problem med a. Men det är ju en ytterst kort tid som det varit normalt. Och när man ser dessa fylleresor till solen. Tragiskt är vad det är! Ja, jag vill eg också missionera men jag har inte slutat helt.
Ingen belöning! Inget vanedrickande, inget medicinerande. Det är väl så det ska vara.

Lim

Tack snälla miss lyckad, ditt svar värmer ❤

Och tack Sisyfos för svar ❤ Jag har nog i ganska många år sett på hans drickande med avsmak. Och jag har själv slutat dricka många långa perioder med hopp om att han ska göra samma. Men han har alltid brutit sina löften och plötsligt dykt upp full mitt i natten. Jag kan inte lita på honom när det gäller det här.

Idag känner jag mig trots allt okej. Har inte sett min man än för han sover och jag tänker inte väcka honom. Han kan få sova bort sin lediga dag.

Jag läser tidningar på nätet. Diverse alkoholrelaterade brott dyker upp. Folk är tagna för rattfylla, bråk på krog, ung tjej LOBad efter att ha kastat flaska i huvudet på en annan tjej... etc. Och så mannen som ligger bakis och stinker. Idag är jag så jäkla glad att jag slipper det där. Jag mår prima. Men jag känner medlidande för alla de jag läser om i nyheterna. Hoppas de blir fria en dag.

Men senare ikväll ska jag prata med min man. Få honom att inse att trots att han lovat mig och sig själv nykterhet så har han de sista tre veckorna druckit tre gånger och varje gång mycket. Inte en öl eller två utan jag är säker på att hela han kommer se hemsk ut idag. Jag vill inte ens se honom.

Vad olika vi beter oss i drickandet. När jag drack gick jag upp tidigt ändå jämt för att kompensera. Städa, hitta på nån aktivitet för dagen, handla etc. Mina barn drabbades inte av en bakfylla. Jag drabbades själv bara. Men min man kan sova bort en hel dag. Har inga skuldkänslor gentemot oss. Han kan ångra att han dricker men inte på samma sätt som jag alltid gjort.

Nu menar jag inte att låta som att mitt drickande var okej eller bättre. Det var illa nog. Men jag gjorde det inte på bekostnad av mina barns rätt till min tid. Jag gjorde allt jag skulle men med en dålig självkänsla och hälsa samtidigt. Jag mådde uselt.

Nu gör jag varken mer eller mindre men allt jag gör görs med en god självkänsla i grunden. Jag oroar mig inte lika mkt och jag går inte runt och hatar mig själv och tycker att allt jag gör är sämre än vad alla andra gör.

Jag glömmer aldrig när jag målade om sovrummet. Barnen fick hjälpa till när de ville. De tyckte det var kul. Men jag kände mig så dålig samtidigt för jag tänkte att de hade en skitmamma som försökte måla över sin dåliga personlighet. Hade jag målat sovrummet idag hade jag haft en helt annan känsla i mig. Det här exemplet säger ju inte så mkt för er kanske men vid just det tillfället minns jag så tydligt hur min självkänsla var i botten. Jag hatade mig själv. Jag drack inte när jag målade men jag hade druckit nån dag innan. Men ville sluta.

Sådana tillfällen är bra att tänka på när jag får för mig att en flaska vin till projekten vore trevligt.

Alkohol äter upp en inifrån och det blir värre och värre. I slutet räckte en folköl för mig för att jag skulle avsky varje millimeter av mig själv. Jag drack mig sällan särskilt berusad ens. Men det räckte med så lite.

Å om bara fler kunde värdesätta sig själv högre och ge sig själv tid att läka. Varför ska min man och andra ge upp så lätt? Han mådde toppen utan alkohol men trots det så gör han såhär igen. Varför? Han var ju fri. Ska han sluta nu kommer han nog inte klara det förrän han når botten igen. Självplågeri är vad det är.

Och förresten ska jag bli snål nu också. Han ska inte påverka min ekonomi för att han väljer att slösa pengar på gift.

Så, nu ska jag tänka positiva tankar. Ska ta med barnen ut på nåt roligare än att vänta på pappan att vakna.

Ha en fin dag alla kämpande ❤

Sannah

Jag känner igen detta så! Ditt sista inlägg kunde varit jag själv som skrev!
Kram❤️

ända tills jag förstod att sambon(litet tag till) inte hade tänkt på nykterheten som jag. Jag sa till honom olika saker om beroendet så fort tillfälle gavs. Han lyssnade, jag trodde att han begrundade infon..Det känns nu som om han struntat i allt. Han vill in i ruset. Förmodligen svårt att känna känslor utan? Jag är trött på att vara terapeut åt min man, som han inte bett om..Jag vill lära mig mer om den friska personen man är utan alkohol. Jag vill leva livet nykter..Jag vill köpa annat för mina pengar än alkohol. Jag vill vara frisk länge. Vi får se hur du väljer när det gäller mannen, Lim. Du kan ju börja med att tala om för honom att du inte vill mörka om hans a-intag längre? Livet är inte lätt, men vi vuxna kan välja. Det kan inte barnen...Stor kram till fina dig...

Bedrövadsambo

Du har gjort en otrolig resa inombords Lim ????? Du får helt enkelt säga till din man att om han vill följa med på din resa får han sluta dricka helt NU, annars är det adjö.

Prata med honom, tycker jag. Har han ambitionen att sluta? Hur kommer det sig att han drack? Det är ju inte så lätt att lägga av, det går inte spikrakt för alla och man har son egen resa att göra. Din resa, Lim, inkluderar en reflektion över triggers, över mående, över alkoholen i stort. Det tror jag är jättebra! Jag känner för övrigt väl igen måendet. De där tankarna om att inte vara nog bra. Hemskt! Att lösa såna tankar med a, är dessutom kontraproduktivt, men jag försöker ändå göra det ibland när jsg blir stressad.
Jag respekterar och förstår att du är arg och besviken, men våra resor ser olika ut härinne, vår problematik likaså. Du tvingar kanske in honom i din vagn, men det är inte alls säkert att han måste hela vägen ner för att börja om på en nykter resa. Du kommer inte att kunna tvinga honom, du kommer inte att kunna fatta besluten åt honom. Hans drickande handlar inte om dig alls, så mycket vet vi ju. Men om vi låtsas att han är nån sv oss härinne. Att han har ambitionen att vara nykter, men att det inte funkade igår... vad skulle vi skriva då? Hur skulle vi tänka? Jag menar inte att rakt av försvara honom, men innan man kan skriva lämna honom, han är svag etc, etc så kanske man behöver lite mer bakgrundsinformation. Och jag skulle själv bli oerhört störd över om hag skulle behöva ta hand om partnerns besvikelse och ilska också om jag föll trots ambitionen att vara nykter. Han kanske behöver stöd. Nu menar jag inte att du ska bära honom, ev sopar du redan och bär för mycket. Det låter lite så också. Du vet bäst själv vad som gäller, jag ville bara ge lite andra perspektiv.

Lim

Tack Sannah, miss lyckad, bedrövadsambo och Sisyfos för era svar. Det är så snäll av er att engagera er.

Det är ju så att jag stöttat min man i många år genom mycket. Mer än vad de flesta skulle ställa upp på. När det kommer till alkoholen så har jag verkligen kämpat och stöttat, förlåtit och sopat under mattan och jag har tagit emot så mycket dåligt, natt och dag. Men hans drickande har drabbat mig hårt och i slutet drabbade det även barnen (mer än att de såg honom bakis). Jag lämnade honom då men efter några månader gav jag honom en ny chans med kravet att han är nykter. Så att han dricker igen är liksom mer än ett vanligt återfall och att det är synd om honom som vill vara nykter men inte lyckas. Han sviker verkligen mig. Men det tycker inte han alls. Han lovar att inte bli som förr. Men ett löfte från någon som ljuger ständigt kring alkohol är ett ganska fattigt löfte.

Vi får se hur det blir. Det är så svårt att lämna också för jag står inte ut med tanken på att inte ha barnen hela tiden.

Men det är så att om det fortsätter med att han dricker varje vecka så kommer min avsky växa så till den grad att det inte blir hållbart att leva tillsammans. Jag trodde att månaderna isär hade fått honom att äntligen fatta. Men ett halvår i trygghet med en glad fru verkar ha fått honom att glömma helvetet som var förut. Men jag har inte glömt och alla minnen har väckts till liv.

Men nu ska jag inte skriva mer om det kanske, det hör till anhörigsidorna mer antar jag.

Jag ska först och främst fortsätta hålla i min egen nykterhet. Den oroar jag mig inte för det minsta. Kanske till och med mindre nu. För det ska åtminstone finnas en förälder i det här huset som klarar av att välja familjen först.

Jag hoppas på en ljus framtid. Helst med min man. Så jag hoppas han bromsar sig själv nu.

Usch det är faktiskt mkt deppigare att bekymra sig för andras drickande än sitt eget. Maktlösheten blir så total. Denna känsla ska jag aldrig orsaka någon annan. Med andra ord ska jag aldrig dricka igen. Aldrig.

Godnatt alla ❤

Lim

Hej!

Idag är det lika grått väder som de flesta denna sommar. Jag börjar så sakteliga göra mig mentalt redo för hösten. Med betoning på sakteliga. Ska fortfarande njuta av lediga dagar trots att vädret gör att det känns som höstlov snarare än sommarlov.

Tänker på de som druckit större delen av semestern, vilket ju är många i vårt avlånga land. Hemskt många. Jag är så tacksam att jag inte är en av dem. Jag är säker på att min ångest inför hösten hade varit enorm nu om jag dessutom hade mitt alkoholbruk att tackla. Nu kan jag ändå tänka på hösten utan panik. Jag vill såklart inte att ledigheten ska ta slut men jag får inte samma stresspanik.

Jag känner att jag kommer att orka med allt. Det är mycket som kommer hända i höst och utan ork och kraft hade det känts som ett enormt berg att klättra över. Men tack vare nykterheten kommer jag att orka. Och jag kommer kunna vara ett bra stöd för mina barn, som båda två ska börja nya skolor i höst. Jag kan bara ana hur värdelös jag känt mig om jag drack nu och skulle försöka sköta mitt jobb som mamma. Nu kan jag finnas för dem på det sätt det är menat.

Kram till er alla!

och av allt som gör livet gott. Jag minns när jag skrev i en vän-bok som barn. "vad vill du bli?" Jag skrev lycklig. Då frågade en kompis mig "hur då" Jag vet inte men jag ska försöka i alla fall..Svarade jag. Tycker det stämmer fortfarande. Vi får göra förändringarna som krävs för att vi ska bli lycliga. Vad det gäller jobb, beroenden, relationer, hus och hem, och intressen. Sen är ju inte varje dag magisk, men att se på livet från den ljusa sidan hjälper. Kram till starka fina Lim...

Bedrövadsambo

Du har verkligen börjat landa mentalt inför hösten redan ? Jag gillar hösten, det är nystart för mig. Lever fortfarande mentalt i "läsår" fast det är evigheter sedan jag gick i skolan.

DetGårBättre

Drömmar är rätt vanligt att få om man slutar med något. Drömmer ofta om att jag står och trycker i mig godis när jag slutat med det. Och samma gäller väl alkohol även om det var ett tag sen jag hade en längre nykter period om jag inte räknar tre veckor nu i juni!

Lim

Tack igen för era svar och all uppmuntran.

Idag har jag och barnen varit på roliga saker. På seneftermiddagen sms:ade min man att han ville köpa vin och dricka det hemma?? Nej sa jag. Jag vill inte ens att han ska dricka och här hemma ska det inte in alkohol. Tänk om jag var mindre stark i min nykterhet! Då hade jag ju lätt kunnat falla idag. Svarat "ja men gör det... köp lite åt mig med". Men där får det f*n vara stopp! Detta hem är alkoholfritt, så är det bara.

Jag känner mig besvärad över det här med min man men otroligt nöjd med mig själv. Senare när vi åkte hem åkte vi förbi en restaurang där jag druckit vin ett par ggr förut. Tänkte för mig själv att om jag ville kunde jag gå dit och ta ett glas vin. Om jag ville. Eftersom ingen människa runt mig hade sagt åt mig och min man numera tydligen dricker igen. Men vet ni vad? Att gå in där och dricka ett glas vin var och är verkligen det sista jag vill! Jag skulle hellre röka en cigarett och det säger mycket, för jag har aldrig rökt och är så anti rökning att det är otroligt.

Jag ska inte falla pga nån annan. Och mycket snart måste jag nog ställa ett ultimatum till min man. Igen. Han får välja mig eller alkoholen. Kanske leder det till en process av känslor och resonerande hit och dit men i slutändan på något sätt så måste jag ur det här. Det kanske tar tid eller det kanske löser sig. Men nu sitter jag här en kväll igen och jag är 99 procent säker på att han är ute och dricker. Han svarar inte på telefonen ens. Har jag rätt i detta och han ramlar in kl 3 inatt så vet jag precis vad jag måste göra imorgon. Och vad jag måste säga.

Nu skrev han i ett sms att jag inte ska oroa mig. Men vet ni... att han skriver så betyder precis motsatsen. Det är nu det är dags att oroa sig.

Men snart har jag varit nykter i 6 månader, om två veckor ungefär! Det är bra! Och fler månader ska det bli. Det ska bli år! År I tell ya! ???

Nyckelpigan

Ville bara skriva att jag tänker på dig, förstår hur jobbigt du måste ha det. Jag är så glad att DU har hittat din styrka och stärks i den istället för tvärtom... tänk vad detta inte bara betyder för dig utan framför allt för dina barn - inte bara ikväll utan för resten av deras liv. Jag hoppas din man/sambo kan få sig ett uppvaknande, men om inte förstår jag att du inte kan ha det så här. Stor Styrkekram till dig och dina barn ❤

Känner igen mig/oss. Men för många år sedan när jag inte var beroende. Dessa nätter när sambon var ute och söp. Man vill inte ha hem honom samtidigt som man vill det. Jag är också beslutsam med alkoholen som du lim. Känslorna för sambon pendlar. Men det viktigaste är ju att vi håller oss nyktra. Vi är värda ett gott liv, även barnen.. Kram

Lim

Tack snälla fina nyckelpigan, miss lyckad och Sannah. Det är så värmande att känna att några vet mina hemligheter och till och med kan förstå mig. Det är så värdefullt.

Min man sa igår att han måste sluta dricka igen. Att det bara är skit med det och att han ångrar sig varje gång. Jag fattar det. Men jag tror inte han fattar hur dåligt jag mått. Hur jag fantiserar ihop hemska saker om honom. Fantiserar att jag sparkar ut honom från ett flygplan. Det är så mkt gammalt hat som kommer upp. Hemska minnen jag aldrig nånsin kan skriva om.

Men hoppet är det sista som dör. Och jag hoppas att han har stoppat sig själv nu. Den månaden han druckit har skadat min tillit och lite av kärleken dog på köpet. Så gör alkohol med relationer. Dödar.

Nu ska jag posta detta och sedan skriva ett positivare och gladare inlägg som jag inte blir nere av att skriva ?

Lim

Så här kommer det gladare. Det som handlar om mig ?

Jag har haft flera dagar (vet inte hur många) där jag varit väldigt väldigt tillfreds med var jag är i min nykterhet. Jag har kommit över hindret som jag kände att min semester var. Jag var ju så rädd att falla. Nu med 2 veckor kvar ungefär så har jag bara nedförsbacken kvar och jag är hundra procent säker på att jag kommer att ha klarat hela min semester utan någon alkohol alls!! Det trodde jag knappt den första veckan när jag var så sugen hela tiden så jag trodde jag skulle bli tokig på mig själv.

Sedan hände allt med min man men den utmaningen (att inte dras med) klarade jag också. Och nu känner jag mig stark som ett berg. Ingen ska lura mig till att dricka. Varken jag själv eller någon annan.

Lite synd är det att så mycket tankeverksamhet och energi gått till att tänka på alkohol de senaste veckorna. Men samtidigt kanske det är oundvikligt när det blir semester och det är första gången på länge jag bestämt mig för att den ska vara helt nykter.

Men jag tror att jag kommer att minnas den här sommaren. För jag har vuxit. Många kommer minnas den här sommaren som den där dåliga sommaren 2017 som var regnig och kall. Jag kommer också minnas vädret men ännu mer kommer jag minnas vilka fina stunder jag haft. Helt klar i sinnet. Helt närvarande. Men god självkänsla och kärlek till mig själv. Det är något bra att bygga vidare på. Det kommer att sticka i ögonen på vissa att jag inte dricker men hellre lever jag med det än att jag förstör mitt och mina barns liv. Det är värt att vara tråkig om tråkig betyder nykter.

Många kramar till er alla.

Låter bra att mannen uttrycker att han vill starta om. Och dina egna insikter kan ingen ta ifrån dig. Jag tänker dock på det du skrev att du inte kan skriva... min tanke är att det är något du måste bearbeta. Kanske inte härinne, men prata med någon, kanske med mannen med samtalsstöd. Det kändes lite stort för att ligga där under mattan..,