Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt att höra av dig Berra ! Jag funderade om jag missat dig i röran i det nya forumet !!??
Jag har samma erfarenhet som du med magsjuka i Afrika. Dag 2-3 så ställer magen om från bakteriestam Europa till bakteristam Afrika ! Men jag har aldrig blivit så dålig som du blivit. Till andra världsdelar funkar det betydligt bättre....förutom Indien :(
Välkommen hem :D

Finns inte så mycket nytt att skriva om. Mailade lite igår med en av mina två yogalärare. Hon vet i stora drag vad som sker i livet. Hon sa så självklart "Bara låt det gå...". Ja, det är den känslan jag haft det senaste. Jag släpper taget.

Det är nog som du säger @Andrahalvlek, att det undermedvetna är inblandat i regisserandet av de konstiga drömmar man har haft på sistone. Har nog aldrig drömt så mycket underligheter. Det är nästan som att ha sin egen biograf inbyggd i skallen. Faktiskt rätt så underhållande. Fast ibland kunde det ju vara bra om man fick sova ut ordentligt nån gång utan vakna helt uttröttad av de rätt snurriga prylar som tydligen far omkring fritt i tankemaskineriet liksom. Men alkoholdjävulen får då allt även denna dag sitta helt torrlagd och törsta, för flytande nervgift får han i alla fall inte en att smaka.
Ha det gott kompis!

Att vakna upp idag var inte angenämt. Igår spårade det ut totalt..... Jag var på födelsedagsfest. Minns allt fram till paketöppningen, efter det blackout. Vet inte vad klockan var. Ramlade på något sätt. Det känns idag, sår på halsen, ont i tänder och i näsan. Minns att folk ringde ambulans, men att jag inte fattade varför. Jag avstyrde den och fick hjälp en bit på vägen hem. Ångest! Ångest! Ångest! Idag hemma själv med 10-åringen. Inte lätt att förklara att man har ramlat men inte riktigt vet hur. Vill bara krypa under en sten och inte existera..... Fick återberättat att jag inte kunde min adress, att jag var arg (är aldrig arg annars), och att jag hade ramlat i min egen spya. Höjden av misär.....Ångest! Vill bara gråta, men kan inte....

@Ljusmorgon Jag förstår fullt ut att det känns jobbigt att din man fortfarande dricker vid varje ledigt tillfälle, någonting skrek inom mig när min man höll på så, det gjorde fysiskt ont och jag förstod att jag gör illa mig själv om jag lever med honom när han har det beteendet som jag slutat med. Min man har fallit in i det beteendet då och då efter han bestämde sig för att bara dricka vid speciella tillfällen (ett år efter jag slutade dricka) Jag blir liksom äcklad av honom när han dricker i ”onödan” men jag är väldigt öppen med det, det blir bråk men han vet innerst inne att jag har rätt när han druckit i onödan.

Har du pratat med din man om hur du känner?

Jag har gjort samma resa som dig låter det som, jag började min nykterhet med att vara alkoholfri för att sedan lära mig bli måttlig. Jag tänkte också efter några månader att jag skulle kanske dricka igen som pensionär men jag fortsatte att hjärntvätta mig med nyktra fakta och sedan utvecklades det till ett intresse att växa i mig själv och utvecklas till en bättre människa med en bättre hälsa och självkänsla. Jag gick över på böcker i personlig utveckling och hur hjärnan fungerar och började meditera för att bli lugnare och börja våga titta inåt. Gick till botten med vad grundorsaken var till mitt beroende och fann dem i min barndom, gick igenom barndomstrauman och rensade upp i allt psykiskt lidande jag har gått igenom. Det som gällt för mig är att ha tålamod och tillit till processen i alla mina processer. Nu efter 20 månader har jag kommit en bit och behöver nog inte gräva något mer bakåt i tiden utan kan bara utvecklas framåt och fortsätta med det i resten av livet. Det är så häftigt att man kan fortsätta lära genom hela livet❤️

Att skriva är verkligen förlösande, både att skriva här på forumet och med penna och papper. Jag har fått andra perspektiv på mina tankar när jag har skrivit. Nu har jag skrivit med penna och papper i över ett år och det har blivit en rutin jag inte kan vara utan. Oftast skriver jag när jag inte kan få fatt i olika skav och många gånger kommer jag till botten med skavet genom skrivandet.

Jag har också väntat med att berätta om mitt beroende för folk. Jag vill vara helt stabil i min självkänsla och fullständigt kunna stå upp för mig själv innan jag går ut med det. Jag vill inte oroa folk omkring mig så dom blir rädda för att jag ska ta återfall, jag vill heller inte att dom ska behöva skämmas för mig för det är så jag upplever människor. Att prata om den som blev beroende ”stackars dom barnen, undra vad dom fått uppleva med en mamma som är alkis” Nej det vill jag bespara dom och även min man ”usch undra hur han haft det med en fru som är alkoholist?” Människor gottar sig i andras olycka genom att prata bakom ryggen och få sig själva att växa genom andras olycka. Det är såklart inte alla som gör så och jag önskar att färre människor hade behovet att att göra så. Hade det varit bara för mig själv om jag inte haft Make och barn då hade jag lättare stått upp för att jag är nykter alkoholist.

Tröttheten har varit som en filt över mig med och även där har jag fått jobba ordentligt med att ha tålamod till att läka min hjärna och kropp och tillit till processen. Nu tycker jag att jag är duktig på att vila när jag känner att jag behöver. Inte pressa mig till att göra saker när jag inte orkar, lyssna på orken utan att vara lat. Det har varit en balansgång att lära mig vad som är att jag behöver vila för att läka och vad som är att jag blir lat. Kram

@Andrahalvlek tack för tips! Det ska jag göra 😀

@Blidenjagvillvara77 Skönt att det känns bra för dig! Läsa gärna mina inlägg om drömmar i @Flarrans tråd.

Kram 🐘

PS2. Jag drömde jättemycket och jättekonstigt i början av min nykterhet. Jag kom ofta ihåg drömmarna eftersom jag vaknade mitt i dem. Ofta ville drömmarna säga något till mig, man får analysera dem lite. Drömmen om din mamma och pappa känns given: De är stolta över dig ❤️ Numer kommer jag sällan ihåg vad jag drömmer. Jag tolkar det som att jag inte längre har en dissonans mellan mitt medvetna jag och mitt omedvetna jag. Och så sover jag bättre, det är när man vaknar mitt i drömmen som man minns den. Oavsett är drömmar läkande för hjärnan! Den ska hålla på så där på nätterna. Sortera, slänga och arkivera, cementera inlärning. När vi dricker alkohol funkar det som en slags lättare narkos, hjärnan får inte jobba som den ska på nätterna.

PS. Själv drömde jag att jag kaskadkräktes. Ingen guldkant där inte. Det var mitt sista stadie i missbruket, då jag drack nästan en hel vinbox på en fredag eller lördag några gånger, knappt hann ut i badrummet innan jag kaskadkräktes i badkaret. Som en fjortis. En gång kräktes jag i sängen utan att jag ens var medveten om det. Vaknade upp i en spya. Den ångesten 😖 Det var då jag fick nog och slutade dricka helt. Konstigt egentligen att vårt undermedvetna plockar fram de värsta minnena?

@Flarran Den typen av drömmar är ditt undermedvetna som ställer frågor till dig. Menar du allvar!? Ska du verkligen aldrig dricka alkohol igen?

Det tar tid för det undermedvetna att fatta grejen, vi har ju hållit på i så många år och druckit. Kanske slutat flera gånger och börjat igen. Gång på gång. Så länge det finns ett glapp mellan ditt medvetna jag och ditt undermedvetna, en så kallad dissonans, så kommer det att vara stundtals jobbigt. Men det går över.

Det du kan göra under tiden är att 1) fokusera på allt positivt med nykterheten, 2) känna tillit i att tankar och känslor inte kan lyfta glaset till munnen, 3) aldrig ta första glaset.

Ha en bra söndag kompis!

Kram 🐘

42 dagar sedan jag tog sista glaset och det rullar på med toppar och dalar. Det känns mer som en vecka än 42 dagar vilket jag tänker är positivt. Skulle jag sagt till mig själv att börja med tre månader så hade 3 månader varit min gräns. Då hade jag tyckt att tiden segat sig fram, så funkar jag. Har ju bestämt mig för att fokusera på fördelarna med nykterhet, skriva dagbok och följa min egen resa. I tanken har jag vid några tillfällen bara velat ”ge upp” och tyckt synd om mig själv. Tycker jag jobbar på så bra, tränar, kämpar med allt möjligt så jag är väl värd att få ta ett glas jag med? Men då tänker jag på vad det där glaset skulle leda till? Jag VET ju vart det bär iväg… jag är tacksam för att jag lyckats stoppa det skenade tåget innan det bar iväg utför stupet. Jag tror inte jag hade/har ett beroende men tänker att man kan vara alkoholist ändå? Sen tänker jag att själva ordet har en sådan negativ laddning. I alla fall för mig. Vill hellre kalla det för ett problematiskt förhållande de tlll alkohol, eller att jag helt enkelt inte tål det. Hur tänker ni andra?
Var på en tjejmiddag i fredags och de andra ”tyckte så synd om mig” som inte fick dricka bubbel… jag sa nåt om att det var självvalt och att jag var trött efter en intensiv vecka vilket ju var sant. De är inte så pass nära mig att jag vill säga hur det egentligen är… vi bestämde att vi ska ses snart igen och då hos mig och då minsann ”får du också dricka”. Vet inte hur jag ska ta mig ur det där men jag kommer nog på nåt. Har alltmer börjat tycka synd om
De som måste dricka än om mig som inte för det, men det kan också skifta. Är ödmjuk inför att bakslag kommer och att det kommer många dagar då det inte känns lika självklart. Dock känner jag en viss ”rädsla” inför känslan dagen efteråt. Tung vinskalle och en dålig eftersmak i munnen, trots ett kontrollerat intag (det har funnits sådana tillfällen). Det är så värdefullt att få vakna utan den känslan och att få sova gott om natten! Och på tal om natt så drömde jag en ”mardröm”
I natt. Drömde att jag ”bara” skulle ta nåt glas rött med maken, bara en gång och sen skulle jag fortsätta på min nyktra bana… jag vaknade i morse och var såååå ledsen och besviken på mig själv! Sen kom jag på att det bara var en dröm!
Idag blir det träning, handling, matlagning inför veckan och övriga förberedelser inför veckan som kommer. Ikväll blir det skönt med ett gott fika framför Netflix. Önskar er alla en fin söndag 💛

Kikar in denna söndag och säger hej i kaffestugan! Dricker kaffe och njuter av helgen. Har haft en lugn och skön helg, välbehövligt!

Önskar er en fin söndag och hoppas Natalia och påvägmothälsa får det bra på era kortisdagar på jobbet och hoppas ni kan njuta av lite ledighet därefter! Kram

Vilka konstiga drömmar man kan ha som nykter och alkoholfri. Det är söndag idag och kunde inte somna alls fast alla parametrar borde ha varit rätt. Tänkte att då kan man väl när det är söndag och allt kanske för en gångs skull be en stilla bön till Gud om att få sova en stund och få drömma nåt trevligt och intressant.

Det blev inte länge man fick sova, men drömde intressant det gjorde man då. För strax innan man vaknade före åtta. Så hade man i drömmen en gammal skolbekant på besök som hälsade på hos en. Kommer inte direkt ihåg vad vi snackade om för nåt, men det var nog inget speciellt.

Hur som helst så dök även i drömmen mina föräldrar upp. Tänk, dom som har varit stendöda i flera år numera. Dom såg yngre ut på nåt sätt, men jag kände ju igen dom. De sade några ord som jag hörde tydligt och svarade lite lågmält på. De hälsade väl mest och sa nåt ord så där som man ju gör.

Då slog det mig i drömmen att dom är ju döda. Har man gått och blivit helknäpp eller nåt tänkte man då liksom. Så tittade jag på han som hälsade på mig för att se om han också hörde och såg mina gamla föräldrar. Det gjorde han då helt tveklöst. Då kom jag i drömmen på att jag innan de dök upp hade talat om det andliga på nåt sätt. Mina föräldrar hade väl lite lätt skojigt åt mitt lite barnsliga tankesätt kring det hela i stunden.

Men de verkade då inte tycka att man var helt tokig i alla fall. Kommer ihåg från drömmen att skolbekantingen som hälsade på en, nästan väl blev smått religiös av att se mina föräldrar på detta märkliga sätt. Sedan så vaknade man. Borde nog kanske ta mig en kopp med varm choklad och ett par limpsmörgåsar med mjukost på känns det som.

Ha en fin söndag!

@Ljusmorgon Godmorgon! Läste ditt svar först nu. Boktips, som jag använt mig av för att hjärntvätta mig från mitt beroende:
•This naked mind
•skål ta mig fan
•jag som var så rolig att dricka vin med
•beroende: en bok om missbruk och vad det gör med oss och dem vi älskar
•livsstegen: 12 steg till inre hälsa
•beroende på ren svenska

Alla finns på storytel

Det är dom jag kommer på just nu samt Nemos podd som jag tror heter ”en beroendepodd och ”alkispodden” de första ca 70 avsnitten

@Natalia Hoppas att du får en bra dag på jobbet. Jag cyklar också strax dit men för ett kort pass. Har hunnit vakna och dricka mitt goda kaffe, och det är ljust ute. Önskar er andra en skön söndags-sovmorgon!

Och godmorgon igen!

Har sovit gott och idag jobbar jag en kort dag och slutar lite mer normal arbetstid. Det känns skönt för omväxling då det annars bara är långpass.

Kikat in och önskar en skön söndag 🙂

Mådde så bra efter gårdagens trevliga utflykt, promenad och handling av lite mat och en del tekniska prylar att jag var smått lycklig en liten stund på kvällen i någon timme. Det var nog faktiskt årets allra första äkta glädjekänsla faktiskt. Kände inte det minsta behov av någon alkohol, tvärtom så fanns endast tacksamhet för nykterheten och friheten från allt vad öl, vin och sprit heter.

Sitter nu mitt i natten här i köket och dricker grapetonic och äter baconchips samt känner mig allmänt tom och lite besviken över att jag inte lyckades sova mer än bara ytligt i en timme liksom. Detta fast jag var ordentligt trött på rätt kvällstid för en gångs skull, och därför lade mig omkring elvatiden på kvällen. Det var stört omöjligt att somna fast jag var så himla trött.

Måste ändå ha somnat till en stund och drömde bara dramatiska sekvenser om drickande i ruskigt grå, regnig höstmiljö i nåt risigt bostadsområde nånstans. Tänkte att det här är ju som gjort för att bli till en film som garanterat skulle få en Oskar eller nåt, för värsta deprimerande vardagsrealism så trist som det är alltså. Tänk, i drömmen gick till och med musiken släpigt i mörka molltoner.

Denna nyktra nattfest på lite chips och tonfisk ur burk är nu över och endast en skvätt grapetonic finns nu kvar i glaset på bordet. Har inget direkt alkoholsug, men hade det funnits flaskor med onyttigheter hemma så hade man nog ändå av farten varit rätt så packad nu kan man tänka. Det är då allt tur att det finns ett sånt här forum där man kan skriva av sig lite tankar så de inte samlas på hög i skallen och bara snurrar runt för sig själva, för sånt är då tröttande och jobbigt. Förresten såg just att ni tittade in här igår @Kebne1 och @Ros, sånt uppskattas alltid.

Ha det gott!

@Dee Ligger vaken o har svårt att sova inatt så jag läser lite här om människors erfarenheter. Problematiken du tar upp är jag mycket bekant med men har nu kapitulerat och accepterat att jag aldrig kommer kunna dricka som andra - har aldrig kunnat men har alltid drömt om.

Det finns ett kemiskt beroende som sätter igång direkt efter första glaset - jag får inte nog. Det finns massor av böcker, kloka ord,terapier och metoder. Det är bra. De behövs, men till sist kokar allting ner till det där ”första glaset”. Det glaset som vi ansvarar för - sen tar andra krafter över som vi inte kan kontrollera.
Det uppstår ett kemiskt beroende - en ”allergi” som vi helt enkelt är födda med.
Det är en allergi som vi inte behöver dö av men som vi garanterat kommer dö med.

Jag gick till en sådan klinik för att lära mig dricka normalt. Fick t.o.m. piller som skulle få mig att inte vilja ha mer än normalt! Funkade det? Ja tjena😊
Tack för ditt inlägg 👍

Fyratusenetthundra…
Står det på räkneverket på antalet kommentarer på min tråd, det är massor…
Även om de flesta antagligen är mina, dryga femton år sedan jag startade den..
Gått igenom flera förändringar på forumets portal, inte alltid till det bättre tyvärr.
Första gången jag skriver i den nya formen på forumet, känner mig ovan.
Jag som proklamerar om att förändring är bra, efterlever det inte alltid själv.
Tryggheten är att det är som vanligt, rutiner har alltid varit min stora vän.
Inte behöva tänka, allt går per automatik, kör samma väg till jobbet varje dag utan att reflektera på vad som hände på vägen dit, jag drömmer mig bort i djupa tankar.

Våren gör sina trevande försök att bryta av vinterns hårda band, bakslagen kommer i hand efter varandra, förra helgen ställde jag fram utemöblerna på baksidan, nu ligger de under decimeterdjup snö, och jag suckar djupt, vill att solen värmer min kalla själ.
Ni som läst tidigare i min tråd vet hur solsuktande jag är, gillar inte att vara djupfryst halva året, man sitter inne och kuvar och längtar ut hela vintern.

Det har hänt massor av grejer i mitt liv sedan nyår, vet varken var jag ska börja eller sluta.
Det mest händelserika som hänt är att jag har fått uppleva min stora dröm, ja eller min listetta på min bucketlist, ända sedan jag var liten har jag alltid kollat på djurprogram, mina kompisar kollade på sporten, vilket inte alls intresserade mig, så jo jag stod ut redan då, var inte som alla de andra, kunde inte kommentera helgens matcher på måndagen, ingen var intresserad av att diskutera helgens mitt i naturen med mig.
Arne Weise var den röst som förde in mig i djurens rike.
Hursomhelst mina barn sparade och gnetade under många års tid och kunde överraska mig på min 60-årsdag med att jag nu kunde göra min Big-Five resa.
Frugan ville följa med och under dryga året planerade vi vår Afrikaresa.
I slutet på februari drog vi iväg till Tanzania via Addis Abiba på en tolv dygns safariresa som slutade på ön Zanzibar.
Helt fantastiskt kunde vi pricka av fyra av fem bigfive på första dagen, andra dagen fann vi leoparden som låg i ett träd på vägen upp till bushcampen, jo vi sov i tält på savannen två nätter med ljudet ifrån djuren strax utanför tältduken på natten, en hyena drack vatten ur våran vattentunna berättade frugan på morgonen.
Vi sov bara en natt på varje ställe, så,det var ingen idé att packa upp väska.
Våran driver hade 26 års erfarenhet och kunde vartenda djur på både engelska/swahili och latin.
Vi gick upp klockan fem före soluppgången för att åka iväg i jeepen på 8-10 timmars skumpande på gropiga vägar, ett minne jag lägger allra djupast i min minnesbank.
Vi besökte massaierna i deras by och fick se dans och deras hyddor byggda av koskit och halm, en zebra fick sätta livet till för två utsvultna lejonhannar.
Man blir varse om hur hårda naturens livsvillkor verkligen är, och hur fattigt folket i Afrika verkligen har det, man skäms nästan som den vita mannen man är och kommer dit i allt välmående.
Vi avslutade redan med några lata dagar på Zanzibar i en hydda med halmtak men med alla faciliteter både i och runtomkring, med tid för att smälta alla intryck vi fått tidigare.
Allt var verkligen helt perfekt förutom att jag blev sjuk på redan tredje dagen, och under åtta dagar kunde jag knappt äta eller dricka, allt rann rakt igenom mig.
En semestermagsjuka på ett par dagar ska man väl klara av tyckte jag först, men det ville inte gå över, och jag blev allt sämre, orken fanns inte kvar och jag blev verkligen väldigt dålig.
Våran driver ville köra mig till sjukhuset, men det skulle betyda att vi skulle få avbryta hela resan och det ville jag absolut inte, barnen skulle se det som bakslag och göra om den resan ville jag inte göra en gång till, den var tillräcklig tuff.
Väl hemma åkte vi nästan direkt till akuten, jag blev inlagd i fem dagar på infektionskliniken, jag hade fått multiresistenta ecolio bakterier i blodet och fick antibiotika direkt in i blodet, så det var inte savannens djur som var de farliga, utan de osynliga som låg på tallriken.
Frugan blev också dålig, camtylobacter så hon hade också en VIP-plats på muggen.
När jag kom hem så hade vi varsin toalett och hela huset stank av handsprit.
Mina njurar tog rejält med stryk och jag hade ett blodvärde som var tio! gånger högre än vad man bör ha, så det kunde ha gått riktigt illa, att kissa svart är inte bra.
Jag kände mig väldigt gammal när jag fick min första kateter insatt på sjukhuset, men systrarna tröstade mig med att jag är fortfarande den yngsta på hela avdelning.
Men jag var inte så kaxig när man skulle gå på toaletten med ställningar och flera påsar att köra runt med, är det här man ska se fram emot när man blir gammal?
Jag blev nog fem år äldre på den här resan, kroppen har inte hämtat sig riktigt än.
Jag fick mig mera hem än när jag reste.
Resan har etsat sig in i mig på både högt och lågt, och det är nog det mest fantastiska jag och frugan någonsin gjort.
Resan gick på över hundra tusen och det låter som mycket, och det är det, och det gör man bara en gång i livet.
Men börjar man räkna på det så är det bara en fråga om prioriteringar, om jag hade sparat de pengar som jag inte lade på alkohol under mina 15 år så har jag pengar kvar till Greklandsresan i augusti också, ibland händer allt på en gång, frugans 60 årsdag och hennes vänninas firar vi med 12 personer där nere.
Två utlandsresor samma år, jo jag tackar jag…

Visst sa jag att det händer grejer hela tiden?
Man har inte tråkigt som nykter heller, det handlar om att vilja se saker man inte ville se som aktiv suput, då allt annat var oviktigt.

Klockan närmar sig halvtvå på natten mellan lördag och söndag, jag ligger i sängen mellan sköna svala lakan och med härligt musik i mina lurar, och är inte trött alls.
Nätterna är min tid för reflektion medans frugan ligger bredvid och drar tunga stockar.
Jag tycker jag känner igen det, kan det ha varit grunden till mina år av inlägg på forumet tro?

Berra

Lördag och inte bakfull! En vit helg och det känns fantastiskt. Konstigt nog var det inte speciellt svårt att avstå alkohol. Kommer kännas ännu bättre imorgon när mina vänner kommer vara bakfulla. En dag i taget! Önskar er alla en fortsatt trevlig helg!

Godkväll i stugan 🙂

Har haft en glad och bra dag på jobbet och försöker varvar av med stöd av propavan så jag hinner sova lite innan nästa pass. Det tar en stund för den att verka och för mig att varva ner. Ska hänga i soffan och kika på nåt som inte stimulerar till vakenhet mycket med ljusflashar och fel sorts ljud. Har hittat ett dämpat alternativ för kvällen.

Önskar oss alla en god nattsömn.
Vi ses imorgon 💕

@Åsa M 🙏

@AnnaPanna111
Det låter som du är inne i en dålig trend
Försök sätta ett datum för att starta en vit period helst 3 månader säger de som vet, för att hjärnan skall klarna . Köp hem goda substitut för vin. Lysssna på poddar om beroende, you tube o skriv här. Se det som en kärlekshandling till dig själv.
Kram

@Himmelellerhelvette Ja, man får vara rädd om sin energi. Så viktigt att ödsla med den på rätt ställe. Det är verkligen en övningssak för mig❤️

@Ny dag Lite längre sjukskrivning gjorde mig lite lugnare🙏🏻🥰

Om några veckor ska jag se Maria Lindqvist föreställning ”Shirley Valentine”. Jag följer Maria på Instagram. Vill citera ngt klokt som hon skrev och som jag tror föreställningen handlar om. ”För alla som någon gång funderat på livet vi lever, tristessen, det svåra i att förstå hur viktig del man själv har i att våga leva sitt bästa liv”. Det ligger mycket i dessa ord ibland behöver jag nog påminna mig om det.

Kram🌺

Hej.
Jag har inte den erfarenhet som ni har, nämligen att vara förälder till barn, som har barn.
Dock har jag fått kunskap i hur beroende fungerar efter att ha haft ett förhållande med en alkoholist, ja, det slutade ju inte bra.

Att ha ett beroende innebär psykisk ohälsa, det jag undrar är att finns det något som gjort att hon börjat dricka?

Då jag var som mest desperat efter frågor och lösningar, "hittade" jag en nykter alkoholist som sade till mig att vad du än gör så hjälp inte honom med pengar. Kanske något för er att tänka på? Denna person lever idag ett nyktert liv. Ett liv i beroende innebär att bli så att säga mästare på att ljuga, och då anhöriga kommer på en så börjar man smyga med sitt drickande för att undvika konfrontationer. Detta blir jobbigt för både beroende och anhöriga, som beroende märker man att man "måste" smyga och som anhörig märker man att den man håller kär ljuger för en.

Då jag hade kontakt med en nykter alkoholist då jag själv kämpade med en partner som kämpade med sin alkoholism sade den att det lönar sig inte att säga att säga till någon hur den måste/bör göra, beroende fungerar inte så. Att vilja ändra sin situation måste komma inifrån. Det tips jag fick då var att försöka vara förstående, läsa om beroende/alkoholism och försöka få in nyktra tillfällen i umgänget. Att få med dottern på nyktra tillfällen, hur skulle det vara? Kanske något från t ex barndomen att ta upp? Vad det nu kan vara.

Då det gäller mannens elaka ord, så har jag också varit sådan. Det måste jag säga, det skäms jag för nu, men vad som är annat nu är att jag har fått kunskap i hur beroende och alkoholism fungerar. Det är ett helvete att ta sig ur.

Kramar från mig.
Skriv gärna igen.