Senaste kommentarerna i forumet

@Vår2022, tack för ditt inlägg, du är ett föredöme och har gjort en fantastisk resa mot nykterheten, tar rygg på det 🌞

Hej på er ”Jonasare”
Jag önskar att jag kunde hjälpa er men mitt tydliga alkoholsug är mer av det situationsbaserade slaget. Exvis vänner på väg in till en bar ”mmmm vad najs att hänga med och dra några öl” och liknande. Denna typ av sug är enkelt att identifiera och hantera vidare går det över fort. Jag har dock ett annat sug som är mer av ett bakgrundsbrus och slår till hårt ibland och är svårare att motstå än alkoholsuget. Jag har tidigare härrört det till socker och matrelaterat då kosten är omlagd. Jag har därför börjat ta Naltrexon gör att hjälpa mot alla typer av sug. Vid samtal med terapeut senare så sade hon att det är samma receptorer som vill ha stimuli från alkohol/socker så i grunden är det samma sug och rekommendationen var att inte slarva med kost och käka frukt/dextrosol om det stör för mycket. Det känns lite futtigt att prata om sug baserat på socker/mat i detta forum men kan alla typer av hinder minimeras så är det bra, vi har nog med bekymmer att hantera.

Så mitt halvmesyr till svar är att mina strategier mot sug är:
- Bit ihop och rationalisera varför du har ett sug, det fysiska beroendet är över, hjärnan spelar dig ett elakt spratt. Alltså hjärnans belöningssystem luras och vill ha din stimuli. Suget går över så härda ut.
- Medicinering har har just börjat, 3dje dagen och halv dos, och kan egentligen inte uttala mig om detta hjälper (om armen vrids om då kanske jag kan tänka mig att medge en viss hjälp mot sug). Däremot har jag läst i detta forum att ett flertal personer har haft positiv effekt mot sug med Campral och andra mediciner. Jag tror att de flesta (iallafall Naltrexon) är receptbelagda och kräver kontakt med vård

Många ord gör inget vettigt dvar men förhoppningsvis får ni fler svar av forummedlemmar som har har mer av ett sug som är mer baserat på ångest/oro och/eller provat medicinering mot sug.

Ha det bra. En dag i taget.

@Carisie, tack jag ser framemot det 🌞

@Metmasken Vad skönt att du känner dig glad och uppåt idag😁. Håller med, att ge upp i detta fall betyder inte nederlag, mer en omgruppering. Liksom du slutade jag att kämpa emot och släppte ned garden helt. Jag insåg att det enda sättet att besegra och komma ur alkoholberoendets klor var att sluta dricka helt. Jag gav upp, gjorde en omgruppering och tog kommandot över mitt liv igen som nykter.

Grattis till 32 dagar!🥳 livet är så mycket roligare och bättre utan alkohol! Fortsätt så!❤️

@Andrahalvlek, Tack för ditt inlägg, du har gjort en fantastisk resa själv och är ett väldigt föredöme för en ny nykter som mig själv, jag läser många trådar men är lite sparsam med kommentarer 🌞

@Metmasken Det går ju som på räls. Det kommer bara att bli bättre 🩵

@Kartongen Heja dig 🎉 Det enda som hjälper är tiden mellan det sista glaset du tog och idag. 17 är SÅ mycket bättre än dag 1 🩵

@Jonas1974 Hej och välkommen. Jag vet inte hur jag ska säga annat än att jag har stor igenkänning på "att det känns annorlunda denna gång".

Jag tog min sista karatefylla i feb förra året. Där stod jag vilsen men med en "ny känsla i kroppen". Det var annorlunda. Jag var trött på att dricka, trött på att bli full, trött på baksmälla men framför allt så in i själen trött på de andra konsekvenserna min alkoholkonsumtion fick. Nu tyckte jag ändå DÅ att jag "inte drack SÅ mycket mer än nån annan". Men och jag idag ser tillbaka på mina shoppingstråt på bolaget så tänker jag herregud - som om det inte fanns fågon morgondag.

Nu har jag en annan syn på drickandet även om jag där och då insåg att det fanns ett slentriandrickande som i sin tur ledde till ökad tolerans, större mängder och såklart långt från alltid fullast i laget MEN det var bara jag som kunde ta en återställare efter en karatefylla som i sin tur kunde leda till flera dagars drickande. Dricka för att sova, dricka för att slippa ångest, dricka för att slippa hjärtklappning och abstinens för att jag helt enkelt inte ORKADE känna. Jag har under det här året också insett att mina triggers var (främst när jag levde ensam):
* Tristess - jag har inget att göra och jag är leding imorgon så jag kan lika gärna öppna en flaska vin (inga boxar för då är man alkis). Om jag tyckte att jag kanske borde dricka lite till så blev det nåt shotglas med sprit eller två för att vinet skulle ta bättre fart.

* Sömnlöshet -jag har jobbat treskift i princip hela mitt liv och frustrationen över att vakna kl 03.30 med en ledig dag framför mig kunde leda till att jag trött och irriterad tog några glas för att kunna sova ut. Ibland ställde jag en spritflaska på sängbordet så jag kunde ta ett par rediga klunkar ifall jag "vaknade för tidigt". Det här i sin tur kunde leda till flera dagar i dimma - tills allt var slut eller jag skulle jobba. MEN ska tillägga att jag i enstaka fall sjukskrivit mig för att jag helt enkelt supit bort en dag och inte fattat att jag var tvungen att nyktra till för att det var en arbetsdag. JO - jag har också köat ensam utanför systemet på en söndag och fått panik när det var stängt.

* Social samvaro med folk som dricker men också brist på social samvaro : Exempel Jag har umgåtts med folk som dricker mycket och då jag känt att jag blivit "för full" så har jag åkt hem - men inte för att sova utan för att bli pinsamfull i ensamhet. Stängt av mobilen så jag inte ska skicka fylle-SMS eller göra märkliga inlägg på sociala medier eller skicka selfies till kreti & pleti. Jag har också kunnat vara på väg ut sminkad och upprizzlad till tänderna med två glas bubbel innanför västen och sen bara känt "NÄ! jag orkar inte åka till nån/stan/krog/bar/younameit för jag kommer ändå bara att bli full och så blir det jobbigt att ta sig hem så jag stannar hemma och dricker i min ensamhet".

* Självvald ensamhet med planerat drickande en sk urrensning: Så trött efter en veckas jobb (återkommer till det då jag tycker det spelar en viss roll i begreppet "alla") och hade då oftast bunkrat tidigare i veckan - gärna vid flera tillfällen för den här helgen ska ju liksom radera min överbelastade hårddisk tyckte jag. Så - in genom ytterdörren och fram till vinkylen - välja flaska - typ svepa 2 glas vin och andas ut. Sen av med ytterkläderna och sätta på musik och ha SPA-kväll - väl indränkt och marinerad både invändigt och utvändigt.

Så åter till nuet. Om en vecka har jag varit medlem här i ett år. Jag hade då bestämt att jag skulle dricka måttligt efter en nykter tid - vilket jag också gjorde. Jag bestämde att jag fick dricka max 4 glas/v och vid max 2 tillfällen för att jag skulle få bukt med slentriandrickandet. Jag var helt nykter i dryga 2 månader (man rekommenderar tre) innan jag tog nåt provglas eller två och höll mig mest under budget mest för att jag tänkte till innan jag "bara drack". Jag bestämde mig för att känna efter hur det kändes och fatta ett nytt beslut efter semestern. Jag tror att jag kanske tänkte ge mig själv nåt litet frikort där men jag vet faktiskt inte. Jag vaknade hjur som helst nykter på midsommardagen och ifrågasatte varför jag ens VILLE dricka. Jag hade inget sug efter ruset, jag längtade inte efter mer eller irriterade mig på andra som drack. Jag gjorde klart för min make från början att jag ägde problemet och att jag inte ville att han skulle ändra sig för min skull (vilket han ändå gjort i och med att slentrianen försvann) så han dricker när och om han vill. SÅ midsommar hade jag nån liten tanke om "nu ska vi se hur länge jag kan låta bli" och jag låter fortfarande bli. Jag blir tillfrågad ibland om jag vill ha - tänker efter och hittills har svaret varit nej. Jag kan inte lova något om morgondagen men idag är jag nykter. Så om jag fortsätter som jag gör nu så har jag varit nykter i ett år i midsommar. Jag har gjort självhjälpsprogrammet, fyllt i alkoholkalendern varenda dag och om jag känt mig svajig i mitt beslut så har jag fyllt i kalendern på morgonen och sen hänvisat till att jag har ju bestämt mig redan i morse.

Sen ska jag avsluta det här volyminösa inlägget med att återgå till mitt tänkande kring "ALLA". Jag är en till synes hyfsad normal, gillar inte uttrycket, människa. Kvinna 50+ med kandidatexamen och ett par magisterexamen i bagaget. Har arbetat inom intensivvården sen alltid känns det som. Jag är rolig (nåja), empatisk, hyfsat klok och har en härlig familj (maken har tillkommit på senare år) och en lagom klick riktiga vänner. Jag har alltid haft ett skinande rent & fint hem i centrala delen av stan. Bra ekonomi. Jobbat undomlands i flera år (nu börjar det här låta som en kontaktannons vilket det såklart inte är). 😂Jag levde som medberoende under ett antal år och "borde" bara av den anledningen avskytt alkohol -eller? Vart jag vill komma är att ingen ser alla sidor av en människa och jag har nästan alltid skött mitt drickande snyggt - tills jag inte gjorde det längre. Jag vill också påpeka att mina exempel på krataefyllor under "triggers" kanske hände 2-4 ggr/år. Jag skulle också vilja säga att jag under det här året lärt mig enormt mycket om mig själv och haft ett otroligt fint stöd här. Idag inser jag massor om mitt förhållande till alkohol jag aldrig reflekterat en sekund över.

SÅ med det sagt ber jag om ursäkt för att det här inlägget blev så långt och hoppas att något av det jag skrivit kan vara till någon form av hjälp eller stöd för dig eller någon annan.
🩵

Jag är ny här på dagen, har denna morgon fått ligga och fundera på just detta, mina trigger är stress, ångest, och fomo, har flera sociala grupper/individer vars gemensamma faktor är att sällskapsdricka…tar aldrig slut i glasen

Hej. Varit inne och läst här i flera trådar (tack alla, det är fantastisk vad skönt det är att få en igenkänning i andra när det är jobbigt). Nu inne på fjärde dagen utan A dock för 100 gången.. Jag inbillar mig att det känns annorlunda den här gången och att jag verkligen har bestämt mig. Det är så mycket som står på spel och det blir bara värre för varje period av drickande, både mer alkohol men att jag ställer till det.

När jag läser här får jag uppfattningen av att det ofta är situationer som triggar återfall hos många. Exempelvis fester, ensamtid hemma mm sen så när många väl börjat dricka och ångesten kommer så fortsätter man. För mig är det något annat för det mesta. Oro/ångest i kroppen triggar ensamhet och i ensamheten så väljer jag att dricka för att lindra min ångest och sen så är det igång. Ibland så vet jag inte ens vad det är. Jag är på en ”bra” plats men något får mig ändå att dricka. Min fråga är vad triggar er att börja och vad har ni för strategier att stå mot dem? Skiljer de sig åt beroende på situation? Jag vill så oroligt mycket lyckas den här gången…

Tror det är precis så. Vi dras till folk som "behöver" vår hjälp för vi kan liksom inte bara SLUTA.
Det är nog en kombination. Vi behöver umgås med "hela" människor och vi behöver lära oss att BLI hela människor själva.

Och man märker inte effekt direkt, det kommer först efter några veckors daglig träning.

En sak till. Det är viktigt att inte uppleva det som att man ska prestera en andningsövning. De tankar som kommer de kommer, bara återgå till andningen. Jag praktiserar det i sängen innan jag ska sova. Jag räknar in sakta på sex, ut lika sakta. Genom näsan. Räknar på fingrarna, viker in och ut fingrarna två gånger så 40 gg totalt. Ibland är det motigt, men det är så förknippat med att lägga sig så det går oftast av bara farten. Genom att räkna blir det svårare för tankar att ta sig in.

Kram 🐘

@Metmasken Så otroligt fint uttryckt. ”Glasklar insikt och en känslostorm där åtgärd ett var att sluta kämpa emot och ge upp.” Precis så är det. Nykterheten är ingen Quick-fix, men när vi är nyktra över tid utvecklas vi hela tiden, och vi får återigen tillgång till våra känslor och hjärnkapacitet. Vi blir mer chill, löser saker efterhand utan drama. This too shall pass. Och du, det blir bara lättare och bättre med tiden! Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Hej alla fina människor,

Idag är min 17.e dag som nykter. Det har gått lättare än jag trodde. Har mycket samvetskval över alla upplevelser jag smutsat ner i minnesbanken genom att vara påverkad. Mina fina minnen med barnen och nära har blivit lite äckliga att tänka på nu för att jag vet hur jag drack under dessa upplevelser. Jag försöker allt jag kan att vara snäll mot mig själv och förlåta men det är så svårt.

Jag har fått oerhört fin hjälp av både kollegor och vänner. Allas respons har varit att de vill veta vad de kan göra för att hjälpa. Så fint. Känner mig lugnare. Mer stabil. Är glad.

Drömmer dock hela tiden om återfall. Smusslar, gömmer, ljuger, DRICKER. Usch. Det tar också ett tag när jag vaknat att komma ihåg att jag är nykter. Men ångesten efter drömmen sitter i ett bra tag som en äcklig vagel på insidan av hjärtat och i maggropen.

@has Du fixar detta och kommer vara starkare efter! Det är jag övertygad om.
Självomhändertagande skrev tidigare att hon umgås numer med folk som bär sig själva, jag tycker det är en talande mening. Vi medberoende kanske behöver hela människor som vi inte behöver fixa,då kanske vi kan bli helt läkta?! Bara en tanke
Stor kram

Ja idag känner jag mig glad och uppåt, drog av ett skämt så till och med läkaren skratta till.
Mycket som var som ett ihoptrasslat nystan börjar sakta och säkert lösas upp, 32 dagar står appen på idag och första tre veckorna var väldigt tunga, kändes som motgångarna bara avlöste varandra och ibland ifrågasatte jag om verkligen nykterhet var värt det om allt ändå skulle bli värre var det väl detsamma o supa på det ! Men jag är så glad att jag fortsatte att tro och hade hopp på att det skulle lösas vilket det mesta har gjort och på sätt jag inte trodde var möjligt. Tänker ta vara på det och fortsätta jobba med mig själv och förhoppningsvis märker även nära o kära av mitt förändringsarbete.
Jag har inte spänt knogarna vita den här resan jag har heller inte använt pannben, vad som hände mig den 22 februari är lättast beskrivet som en glasklar insikt och en känslostorm där åtgärd ett var att sluta kämpa emot och ge upp och istället erkänna mitt problem för att sen jobba på bästa sätt mot lösningen.

”Att ge upp betyder inte nederlag, man kan se det som en omgruppering” 🌞

Min vuxne bror bor hemma hos mina gamla föräldrar, sedan 1,5 år.
Han har i en separation blivit av med allt. Han har lånat större summor pengar mina föräldrar och är nu helt utan inkomst sedan en tid.
Han tar återfall ganska kontinuerligt. Super några veckor eller dagar. Sedan får föräldrarna komma och hämta honom och mata honom med alkohol tills han nyktra till.
De vänder sig till mig och är förtvivlade när det är illa. Många långa samtal med oro.
När det är bra vill de inte att jag lägger mig i.
Jag har stöttat honom, uppmuntrat och umgåtts 100% sedan han flyttade dit men tycker nu att han får visa lite vilja.
När jag tog upp med honom om de pengarna han lånat sedan många år tillbaka och att jag tycker att han ska göra rätt för sig kallade han mig snål och girig.
Mina föräldrar har berättat att han inte betalar, de har sagt att de ska skriva överenskommelse gällande allt han lånat, men nu säger de att jag ska inte lägga mig i det.
De vågar inte ta diskussionen med honom. De är rädda att han ska gå ut och dricka.
Jag tycker det är sorgligt att se att han skyndar dem gör slut på deras besparingar och pension.
Samtidigt tycker jag också att det är orättvist mot mig andra syskonet.
Jag orkar inte finnas där längre när det blir jobbigt för dem och jag orkar inte längre stötta min bror när han inte tar ansvar.
Känner mig utnyttjad och arg.
Och nu är mina föräldrar också arga. På mig såklart för att jag tagit upp med honom att han behöver göra rätt för sig.
Suck jag borde varit tyst?

@JHL Ja det är ju inte var dag man kan se KENT så det var ett måste 😂

Jag har skrivit en del om drömmande i nån tråd och fått beskrivit av en vän som är beroendeterapeut att det är fullt normalt samt att man även kan vakna upp och vara "full/påtänd" under de första nanosekunderna pga drömmen lurat hjärnan men ändå dragit igång belöningen 🦜- du förstår säkert. De flesta drömmer om jakten på sin substans. Att de hittar nåt de glömt bort och oftast i orimliga mängder och börjar sedan bruka som en vettvilling med en enda tanke i bakhuvudet "när det här är slut - var får jag nytt". En kompis till mig som var kokainist drömde att han kom in i ett rött rum - han beskrev det lite "bordellaktigt" - där han sätter sig i en stor röd sammetsoffa och upptäcker att han har en flaska JD i handen och börjar girigt dricka och när han höjer blicken ser har det enorma berget med kokain på bordet. Först börjar han förhandla med sig själv över att det inte MÅSTE gå över styr för tom i drömmen har han dåligt samvete. Men så tänker han "fuck it" och sveper JD-flaskan för att sedan köra ner hela ansiktet i kolainhögen och dra in det genom både näsa och mun och försöker äta det och föser in det med händerna. Sen vaknar han full och hög i nanosekunder som känns som en evighet. Det gick över - lättnaden att det var en dröm gick också över. Han sa att det enda som satt kvar hela dagen var skuld/skam/dåligt samvete. Fast han inte gjort nåt. Bara drömt. Det är ju faktiskt helt sjukt. Fast det tydligen är normalt.

Jag skärgården är underbar alla årstider tycker jag - jag älskar att fiska! Nu ska man inte jinxa saker men jag kanske kan säga lite ödmjukt att tystnad från mig HITTILLS inte betytt återfall. Min make dricker lite måttligt men det triggar mig inte alls. Men det följer inte med någon alkohol ut till stugan i helgen iaf.

Så här dags för ett år sedan var jag nykter nästan en månad sedan min sista karatefylla - hade inte hittat AH än men skulle strax göra. Jag hade tröttnat på mina urspårningar men visste inte var jag skulle hitta hjälp som passade mig. Efter att jag hittat hit var jag nykter en dryg månad till och provade sedan att dricka måttligt efter en strikt budget. Max 4 glas/v max 2 tillsällen/v så jag aldrig skulle dricka mer än 4 glas/v oavsett. Det gick hur bra som helst -triggade mig inte att dricka mer - tvärtom mindre och mindre fram till midsommar då jag bestämde mig för att se hur länge jag kunde låta bli en endaste enhet eftersom jag ändå inte drack så mycket. Där är jag nu. Snart ett år här och inte en droppe sedan midsommar- så jag känner att jag nog är uppe och sniffar på ett år som alkoholfri.

Hoppas du får en fin dag
🩵

Kom på en sak till som kanske kan hjälpa. Jag ser andningsövningen på 5 min som en egen stund för mig själv, som en skön egen stund helt för mig själv och som ger mig ett skönt lugn inombords. Jag brukar säga till min man, nu ska jag andas så stör mig inte!😂

@Gubbe56 Hej 👋🏼 Jag går inte på AA men tänker att man inte behöver se den högre makten som just GUD. Den kan vara vad som helst som får en att avstå alkohol. När jag styrde min skuta i brännvinsfloden gick det så småningom rätt dåligt - det är därför jag är här. Ensam hade jag väl suttit där på ett spökskepp i en gloppigt träsk till slut. Jag har AA-vänner som översatt GUD till "Gemensamt Utan Droger". Jag tycker det är fint - att gemenskapen är den högre makt som får dem att inte dricka och/droga. 🩵

@Ny dag God morgon! Vad bra att du förberett middagen så att det går lättare att få ihop i em. Vad gäller andningsövningen så kan du börja med att dra in andan genom näsan och sedan sakta ut genom munnen. Det gjorde jag första veckorna. Min kollega som yogar berättade att de gör andningen endast genom näsan och därför provar jag det, men det är lite svårare i början. Vågrörelsen är bra för då kan man fokusera på den. Jag tänker att tankarna kan fladdra under tiden, men det gör inget, man kan bara försöka gå tillbaka till vågen igen. Kanske tänka att man går i flow med vågen och oroskänslan som till slut mattas ut. Att man liksom inte kämpar emot oroskänslan utan mer försöker bara vara i den och som sedan mattas av genom att vara i flow med andningen, om du förstår hur jag menar😁. Man lugnar ned hela systemet och sig själv genom den rytmiska andningen. Kanske att det känns lite svårare att göra den för att andningen är högre upp i bröstet pga oro, men om du bara gör den så får du ned andningen längre ned i magen. Om tankarna fladdrar, flytta bara tillbaka fokuset på vågen. Ta bort de höga kraven på att göra det ”rätt”, bara gör, det känns skönt efteråt.

Kanske att ångesten känns värre och djupare för var gång för att den egna besvikelsen blir så stor när du kör över dig själv. Som när man gång på gång blir sviken av någon, det gör något med oss och när vi sviker oss själva så är det extra tungt. Men man får alltid med sig en ny erfarenhet och du har varit nykter så lång tid nu, du har visat för dig själv att du kan. Jag tror också att det kan handla om dina hjärnspöken som plågar dig, det där prestationsångest spöket, som säger att du misslyckats igen! Sluta lyssna på den fan! Shit happens och det värsta som kan hända har inte hänt, ingen har dött. Det är också en skillnad, du tog ett felbeslut efter en längre nykter tid och du var inte i det så länge och snabbt upp på banan igen. Det går framåt och du får mer erfarenhet och kännedom om när du ska ta fram stoppljuset i tid. Ge andningen en chans, även den kommer att bli lättare att göra med tiden. Då har du ett bra verktyg som du kan använda vid ångest och hjärnspöken tillsammans med stoppljuset.

Du är kämpar på så himla bra! Be hjärnspökena vara tysta, du kan även andas bort dem😁. Ha en fin dag, en Ny dag❤️

@LAO God morgon! Precis så är det! Jag tror tom att man kan börja alkoholromantisera också. Eller börja självömka "det är så synd om mig som inte får dricka vin" om man kommer på sig själv så kan man ju kontra med att "nä, jag vill inte dricka vin. Får får jag för jag är en vuxen person som bestämmer över mig själv. Jag bestämmer att jag inte vill ha vinet och dess konsekvenser".

Lyssna på "julsagan" på en beroendepodd. Robert planerar i månader att han ska dricka EN mellanöl ett specifikt datum.hur lång tid det ska ta att dricka den. Läsa en tidning & äta jordnötter" - gissa hur DET går?! 😂

Jag kan få känslor att jag TROR att jag vill dricka. Dålig sömn och trötthet är en klar trigger för mig. Nu när jag varit sjuk så länge och är i ett fysiskt dåligt skick och sover dåligt var och varannan natt så "vill jag bara sova". Tankar om att hälla i mig ett par pinnar sprit (för snabb effekt) kan definitivt susa genom huvudet men jag agerar inte på det. Jag tror dock att det är bra att man liksom omfamnar tanken och kramar ihjäl den med det sunda förnuftet.

Du är bra min vän ❤️ Det kommer att gå toppen 🩵

@Carisie kul att det funkade såpass bra att du kunde se konserten.
Själv så funkar det bra, dagarna rullar på nyligen startad medicinering som verkar störa sömnen och har nyligen börjat att drömma om alkohol. Jag ska avhandla detta tillsammans med mardrömmar som försvunnit lite mer detalj i min tråd vid tillfälle.

Skärgården måste vara ganska najs nu med lite ruggig kyla från Östersjön, träden kala utan löv, kanske lite vind men ändå tecken på en spirande vår i för sommaren med alla förväntningar på den.

Bra att du informerar om radioskugga så jag inte behöver undra/oroa mig :-).

Nu är det torsdag här i köket och nog är man rätt mör inte minst i knäna efter gårdagens stordåd med cykeltur och vandring på stan. Tänk att det ska till lite sattyg i form av snusbrist för att få en trött dystymiker att kravla sig utanför dörren.

Ja, men inget ont som inte har nåt gott med sig heter det väl. Nog var det då ett klokt beslut som man tog i stunden utanför bolaget när man alltså valde att köpa lite kul elektroniska mojänger igår i stället för ett par flaskor vin och väl en hela vodka som det lätt hade kunnat bli.

Men nu är man då fortfarande trots alla väl lite dystra odds alkoholfri då man med en rejäl portionssnus och lite jävlar-anamma lyckades att ännu en gång brotta ned den fule alkoholdjävulen så att säga. Vilket jag då är rätt tacksam för. Det var förresten trevligt att du @Andrahalvlek tittade in här en sväng igår kompis, sånt uppskattas alltid.

Ha en fin dag!