@Soffi Tyvärr blir man luddig i skallen av insomningstabletter, det är min erfarenhet också. Det bästa är förstås att vara så nedvarvad att man kan somna ändå, men tabletterna är bra att ta till som en räddningsplanka när sömnen gått överstyr ett bra tag.

Jag använder Storytel som insomningshjälp. Sätter sovtimern på 30 min och försöker koncentrera mig på handlingen, somnar oftast strax innan eller efter att boken tystnat. När man lyssnar aktivt släpper man inte in andra tankar. Om jag vaknar mitt i natten och inte somnar om direkt sätter jag på boken igen. Men det ska vara en bok som man har lyssnat på förut, för man missar delar av handlingen annars.

Just nu lyssnar jag på Craig Becks bok ”I Can Stop You Drinking” för tredje eller fjärde gången. Bra daglig repetetion blir det dessutom.

Kram 🐘

A A A . I mitt huvud när ja vaknar.
När ja lägger mig. O drömmer om honom också😪 Hur får ja ut honom från mitt huvud? Ja kan inte sortera verkligen. Är så fruktansvärt känslostyrd. Vi hakade verkligen i varann på ett otroligt sätt som var drömmen i början men skapat ett rent helvette nu efteråt. Alla anklagande ord som nu spelas upp i huvet om o om igen. O ja måste ifrågasätta vilka ord som var pga hans egen ångest och vilka ord som han hade rätt i. Därför ja var inte mottaglig alls för nån kritik. O då tvivlar ja så mycket på mig, vad ja trott mig gjort bra men kanske inte alls är bra. 😪 Som att ja curlar min dotter. O hon är inte trygg med mig. Att ja är i min egen värld o hon inte vet var hon har mig. Att hon o ja har en absurd relation som är mycket tillsammans. Ja förstår inte 😪 Ja är ensamstående o har en dålig uppväxt bakom mig. Ja vet inte vad en fungerande relation är. Definitivt inte till en man. A sa att ja skulle tänka till hur ja tar hand om mitt barn därför hon kommer få problem senare i livet 😪 Ja känner mig inte trygg o ja känner mig misslyckad. Vill inte ha det här livet ja har med alla tankar o problem att urskilja en full dåres tankar med normala värderingar .

Vi har lite samma inställning till tabletter du och jag Soffi tror jag. Nu tror jag att det kan vara alldeles nödvändigt i vissa fall, men det är så svårt att veta hur man reagerar. Minns när jag tog en receptbelagd hostmedicin en gång. Kunde orsaka trötthet stod det, men jag blev oerhört speedad. Kunde inte sova! Hemskt!
Det som jag skriver nu är gissningar, funderingar, idéer. jag är en grubblare och vill hitta mönster, så ta allt med en rejäl nypa salt. Mycket baseras på mina tankar om mig.
@Soffi skrev:"Vad är det som händer efter 5-6 månaders nykterhet för mig?"
Det händer mycket i våra hjärnor tror jag. Sömnen är säkert en nyckelspelare i det här. Att det ska sorteras och läggas på plats och sover du inte så är det svårare. Du beskriver ångesten och att vilja röra dig. Du beskriver ibland att du inte är gjord för att sitta still. Tror att du gjorde rätt som var i ångesten lite igår. Jag jobbar just nu på att sitta still. Och på att djupandas. Då känner jag hur trött jag är. Jag måste vara i tröttheten tror jag. Har också sovit dåligt de senaste månaderna. Kroppen är stressad. Jag andas inte med magen. Har skrivit det förr men vad tror du om spikmatta för att komma ner i varv? Slappna av? Bindvävsmassage? melatonintabletter kanske du har provat? Eftersom du kanske inte passar med mediciner. Finns kanske andra sömntabletter som du mår bättre av. Vi är ju olika.

@Soffi skrev:"Vad får en liten, liten flicka att vandra uppe på nätterna? Ofta. Sömnlös, livrädd att trampa på knarrande golvplankor, smyga för att inte väcka mamma och pappa, "ingen får veta" ...
Vad får en ung tonåring att smygsupa i matkällaren innan sängdags - "bara lite" men ... för ofta?"
Det låter lite otryggt det du beskriver. Vet att min syster hade problem med sömnen. Det fanns en otrygghet hos henne som liten, men det kanske också fanns en svårighet att komma till ro. Tror hon har jobbat en del med avslappningsband etc. Tror hon sover nu. Hon kan koppla bort utan alkohol.
Rastlösa själar finns nog flera stycken härinne. En del är kemi tror jag. Tror att vi måste hitta våra nycklar. Är det kroppen, maten, intryck, hjärnan? Hur gör vi med kroppen, maten, intryck, hjärnan.
Frossa i våra tillgångar, inse våra behov och begränsningar. Och lära oss att leva.

Jag tycker du verkar otroligt stark, och målmedveten..Den styrkan behövs nu framöver..Vi med a-beroendeproblematik, är väldigt olika..Men dom flesta har en hjärna som är beroende av alkohol..Det kan vara så som många beskriver, att alkoholen går före allt annat..Då har oftast dom personerna stängt av mycket känslomässigt. Jag tror det är därför du upplever din man så kall, och avstängd..Jag är själv a-beroende, men började leva nykter för ca 5 1/2 år sedan. Jag levde då med en man som drack..Han gömde och smusslade, med alkohol när vi skulle sluta dricka båda 2. Jag hade också en känsla om att han ljög för mig..Han var undvikande, och betedde sig skumt. Efter några månader av vånda, så frågade jag honom, flera gånger vilket han väljer? Han svarade ”Vet inte”. Jag frågade honom, om han trodde han kunde dricka socialt framöver? Ställde frågor så många gånger, på olika sätt, tills jag fick ett svar..Ja han trodde han kunde dricka lite. Vilket inte går för någon med A-beroende. .Då tog jag kontakt med bank, för att kolla lånemöjligheterna? Det gick fint! Jag visste att det skulle bli svårt att få ut pengar av sambon..Så jag räknade ut en lägre summa eftersom han stod som ensam ägare på huset. Det gick han gick med på..Jag orkade inte ta in jurist, bara jag kunde köpa ett hus. Jag jobbade som en galning. Sa till barnen, att nu sparar vi pengar till huset..Dom förstod, och bad inte om saker i onödan..Jag planerade i huvudet delning av möbler, handlade extra kläder till barnen. Extra hygienartiklar mm Så jag slapp att köpa så mycket sen. Förberedde och planerade med barnen, så dom var med på noterna.. Barnen var 13, och 19, och 2 var vuxna. Dom hade också för längesedan lessnat på pappans drickande, och var rädda om min nykterhet. Jag tog med barnen på husvisningar. Visst kändes det jobbigt många gånger..Men det var det absolut bästa jag kunde göra om jag och barnen skulle få ett gott liv❤️..Jag var lite klen ibland, men fick mycket stöd på Forumet och av mina vänner och vuxna barn..Jag har en lååång tråd om själva separationen på forumet. Du kommer att klara det fint. Du är så mån om barnen..Och dom kommer må bra när mamma mår bättre..Lugn och ro utan alkohol i ett mysigt hus och utan en supande och , ljugande partner, önskade jag mig, och det har jag nu..❤️💫

@Se klart Tittar in lite bara som hastigast. Tänkte på det där med gödsel och näring. I min trädgård är det nog faktiskt lite bristvara. På mitt arbete har vi en kaffemaskin. När kaffebönorna är slut och nya måste fyllas på så tas kaffesumpen hand om. Antingen är det min chef eller en psykologkontakt hand om den. De båda odlar vääääldigt mycket. Sumpen brukar ligga utanför deras dörr tills då tar den med sig hem. Luktar pyton. Är tydligen mycket betydelsefull för odlandet.

Ha en fin dag!

Kram🥰

🤭🤭🤭
@Miss Mary Poppins skrev:"Hör du... ...trummor... 🥁🥁🥁..."
Japp, det är jag som börjat öva inför imorgon.
Jag tog plats i orkestern nu när jag inte går vid er sida, man duger alltid till något så länge man inte ger upp! 😂😂😂.

Skriv så mycket ni vill om allt bra! Jag läser och inspireras! Även om min väg blev krokigare...

Ha en riktigt bra dag!🧡

Godmorgon @Varafrisk
Jag känner igen mig i en del av det du skriver. Till exempel det där med att vara duktig flicka och att skriva för att få ordning på tankarna. Men de senaste veckorna har jag börjat känna att mitt ständiga analyserande kanske snarare stått i vägen för min nykterhet. Det spelar ingen roll hur mycket jag mentalt förstår om orsaker till varför jag dricker, positiva effekter av nykterhet etc om inte min djupaste kärna finns med i resonemanget. Orden står då mest bara i vägen för känslan och därmed för själva agerandet, det där att verkligen komma till skott. För min del föll något på plats när jag började få syn på den tredje dimensionen i alkoholism-sjukdomen, bredvid det rent fysiska (lever, mage, alla andra organ som tar stryk) och det rent mentala (den kidnappade hjärnan, tankarna, förnuftet). AA kallar det för det andliga, andra kallar det för själen, självkänslan, känslorna...
Svårt att förklara, och inte alls säkert att samma gäller för dig. Men tänker att det snuddar vid det som du tidigare skrivit om att sluta tänka och börja göra...
Och @Miss Mary Poppins har så rätt, skillnaden är enorm mellan att inte vilja dricka och att vilja vara nykter. <3

@Varafrisk skrev:"Om detta bara kunde landa helt inom mig…detta otroligt sorgliga och ohälsosamma liv så är det egentligen lätt att välja rätt väg men det är jag och endast jag som kan välja den vägen."

🦋❤🦋

Det var för mig 6 - 7 år mellan att "jag fattar att jag inte kan fortsätta så här" och att "jag vill vara nykter". För mig är det ENORM skillnad mellan att

"Jag vill inte dricka"
Och
"Jag vill vara nykter"

Länge fanns dessa två som olika poler i mitt huvud. Jag ville inte riktigt ha det nyktra livet, då beroendet basunerar att det kommer vara slutet av det goda. Hur kan man leva utan att njuta av livet?!?!?

Under flera års tid hjärntvättade jag mig själv till det motsatta. 6 månader sedan var jag så förväntansfull att jag nästan sprack av lycka över att "Jag får vara nykter!!"

Allt handlar enligt mig att ändra sitt sätt att tänka, prata och känna kring A. Själva nykterheten är "bara" en bonus som kommer av sig själv när man vill vara nykter.

Jag lyssnade på nytt boken från Annie Grace och den har hjälpt mig ytterligare att hjärntvätta mig. Har du läst den?

Önskar dig en underbar sommar! Du är på rätt väg! Tänker på dig 🦋❤🦋❤🦋

Det låter som en mycket jobbig situation du har..Men du kan förändra..Bra att du har börjat öppna upp för samtal med vännerna..Det gör att du kan ta fler steg i rätt riktning. Din man gör stora skador på barnen..Både fysiskt men framförallt psykiskt. Jag känner till liknande situationer, och familjeförhållanden som ert. Där har barnen beskyllt mamman som låtit det fortgå, och inte separerat. Det kan komma senare när barnen blivit äldre..Du låter förnuftig och stark. Ta kontakt med någon, som kan hjälpa dig vidare. Kommunen har ju många olika personer som kan hjälpa till. Familjeteam, osv. Ta hjälp snarast, innan barnen far mer illa. Ofta kan det vara svårt när man är mitt i situationen. Du kan välja ett fritt och bra liv, barnen kan inte välja alls. Styrkekram. 🍃

@Soffi Vad bra, nu har du provat! 😍💪🧚‍♀️

Håll i harmonidrömmar.
Han dricker och verkar inte vilja/kunna sluta.
Det är en tung tid och mycket sorg du har framför dig.
Det blir kämpigt men sen börjar det sakta ljusna.
Fall inte för ev försoningsförsök.
Då är du på ruta ett igen.

@Sattva skrev:"Alltså på riktigt, mitt liv är inte så förändrat utifrån sett. Men inifrån sett är det som natt och dag. Som magi. Jag vet att det inte fungerar såhär för alla. Men för just mig har det varit så. Och jag är så tacksam!!🙏🙏🙏"

Eller hur 💚🌸💚🌸💚

Jag tycker vi får skriva om det goda så mycket vi vill. Jag vill inte glömma bort hur stor skillnaden är. Och kanske någon läser våra trådar och får inspiration. Fast andra sidan så trodde jag inte på andra innan jag fick egna erfarenheter. Men ändå 😊☀️🌸

Hör du... ...trummor... 🥁🥁🥁... imorgon är det 200 dagar!! 🙈🙉🙊

💚🥳💚🥳💚

Min mamma är 80+ och hänger med bättre än jag i världshändelserna. En annan äldre kvinna i min närhet dog vid 100 och det var kanske först de senaste 5 åren man märkte på henne att hon blivit äldre. Tror att det är viktigt att hålla både kropp och psyke igång. Lära nytt, hänga med. Äta bra! Å så sinnena föstås. Tänker att det där med att äldre hamnar utanför ibland har med hörseln att göra.
Demens är ju ett kapitel för sig och väldigt väldigt tråkigt. Nu är hon kanske inte dement din mamma AH, men jag tror att du gör klokt i att inte rätta hemnne. Oj vad jag skulle bli arg om nån började rätta mig - varsam hand, ja det låter bättre. Du är klok!
Måste också lägga mig i sommarpratarna.
Tycker kanske som du AH inga riktiga höjdare än, men han med dubbelmordet i Linköping är kanske min favorit ändå och de har varit helt ok.
Stina Wollter är helt i särklass och väldigt sorgligt, så där är det gråtvarning.
Patrik Lundberg är bra men jag är också förtjust i Catarina Bergfeldt och Malou von Sivers, Markoolio, Bea Usama, Sara Danius, Greta. Googla ”Bästa sommarpratarna” så kommer ni till Metromode där listas de 40 bästa sommarpratarna genom tiderna (de nya är inte med). Alla, tror jag jag kan säga, håller mycket hög kvalitet. Det finns en köp-knapp, men man lyssnar gratis.

Första måndagen i mitt träningsprogram och jag väger in i viktminskningsprogrammet med en modest viktökning med tanke på två veckors härlig semester! Startade dagen med två solhälsningen och uff, vad stel jag är. Semester är ju härligt men jag börjar längta efter rutiner för hälsan så motivationen är på topp! Naturligt kommer också en nykterhet. Det hänger liksom samman. Jag fortsätter på den måttliga vägen två månader till och fyller i alkoholkalendern.
Idag blir det utflykt till Hallands Väderö och jag hoppas på sol och bad. Det ser lovande ut.

Önskar er alla en skön dag med lite mer normal temperatur för Skandinavien! 🌞🕶

@Se klart skrev:"Det känns som jag äntligen börjar fatta lite grejen med hur man ens gör med levande växter, det här med gödsel och näring har jag inte orkat sätta mig in i men inser att det ju nästan det viktigaste… "
Kanske inte bara växter, SeKlart! Gäller kanske oss själva också. Gäller att komma på hur just vi ska må bra och vilken typ av näring vi behöver för kropp och hjärna.
Skönt att du mår bättre! En ny hobby tror jag att många mår bra av. Kanske är det också nyttigt med en hobby där man pysslar om. Växter är rätt tydliga i sin kommunikation och inte så högljudda. Man måste känna in vad de behöver och mår bra av och läsa på. Tar fokus från oss själva. @Se klart skrev:"Jag undrar vad som har hänt med mig, på insidan. Kan inte känna någon större skillnad."
Du skriver också att du är nöjd med att du vågar vara nybörjare, det är kanske ett viktigt steg ändå.
Jag tänker att alla små små skillnader märker vi inte av, det är när det börjar skava ordentligt eller när man halkar tillbaka i gamla mönster som man kanske ändå kan jämföra. Jag inbillar ju mig ibland att jag har kommit rätt långt i personlig utveckling men i våras var jag ändå där igen och tragglade i mönster och tankar sen barndomen. Skillnaden den här gången var väl att jag insåg det efter ett tag. Det är nog viktigt att jämföra hur det var då mot hur det är nu för att se och inse.

Ja AH. Åldrandet är en annan bit av livet, som vi får hantera🍃💫..Det finns ju många som gör pengar på det..Rynkkrämer för hundratals kronor per burk, piller av alla de slag, operationer, som ska föryngra oss, mm. Det är ingen idé att försöka motarbeta, utan bättre att leva så hälsofrämjande som man orkar, och vill..Vad fint att du har en fin kontakt med dina nära, och din mamma..💕...Och att du funderar mycket kring, hur du önskar ha det själv, den dagen du behöver stöd och hjälp av döttrarna..Min mamma dog i diabetes och en kallbrand i benet som följdsjukdom..Hon var den mest betydelsefulla personen i mitt liv❤️(Ihop med mina barn) Jag visste inte hur jag skulle klara mig den dagen hon skulle dö, tänkte jag 3 år innan hon dog..Sen blev hon lite dement, stundtals..Hon sa till mig att..”Du har väl inte tid att vara så mycket hos mig, du har ju fullt upp med barn, jobb och huset” Jag svarade henne att ”Mamma, du har tagit hand om mig i 18 år..Nu är det min tur att ta hand om dig”❤️🍃Jag saknar min fina kloka mamma ofta..

Bra där Se Klart! Det sägs att det finns inget som ger så mycket fin energi som att vara tacksam för det man har.Och den man är.❤️💫..Då spelar det ingen roll hur man bor, vad man har för ekonomi osv. Utan det gör en människa lycklig. ✨🌟✨..Att göra nya saker, se nya platser, är inspirerande, för många..Men det är väldigt viktigt att trivas hemma, tycker jag.🤗..Mina odlingar består mest av några krukor, med blommor..Jag hade ju en sambo tidigare som odlade, och köpte växter av alla de slag..🌺🌸🌼🌷🌹🌼🌻..Vissa var ju jättevackra, men eftersom han hade så mycket, så hanns det inte med….Ännu mindre tid fanns det när både han och jag drack mer och mer..🥺..Lagom är bäst..💕..Själv får jag se vad jag hittar på idag..Det blir i alla fall skogspromenad med hundar..Här är kantarellerna torra..Tydligen så får man välja på kantareller eller varma soliga dagar. 😅..

Det var värt ett försök! 😐

Just här och nu är jag glad! 😊
Jätteglad att jag inte har provat de där sömnpillren när jag ska jobba, när jag måste köra bil.
Nu har jag provat.
Jag är helt väck! 😵😵
Jag har sovit mer i natt, nästan sex timmar, men medicinen har inte hindrat mig från att ha varit uppe tre gånger i natt - typ som vanligt alltså ... Men ... nu är jag ännu tröttare än vanligt ...
Hade tänkt rida för att det är svalare nu, riktigt skönt faktiskt!!!
Men ... rida med så här luddig skalle? Nej, det är farligt 😓. Skulle inte klara att hänga med i svängarna...
Får väl se framåt dagen ... men det är ju morgnarna som brukar vara härligast ... Nåja, det ordnar sig.

Jag kan ju gräva klart den där gropen som inte blivit klar när det varit för varmt 😁 ... och rensa ogräs kanske 😏 ... Finns massor att göra som inte kräver en klar skalle.
För idag vill jag vara ute - det ska bli jättehärligt väder!!! Sol och 22-23 grader, det kan ju inte bli mer perfekt semesterväder!!! 🙏🙏🙏😍😍😍🤸‍♀️🤸‍♀️🤸‍♀️

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

Mycket frågor vad det gäller mannen, men jag tycker det är viktigare vad barnen tänker och känner. Tror du har mer nytta av att fråga dig varför du lever med en man som knuffar dig, är elak, kastar saker på dig och slår barnen, som är rädda för honom. Du har för länge sedan slutat hoppas på att han ska bli nykter säger du och tycker samtidigt att det är skönt???

Finns det inga tankar på att separera från mannen speciellt med tanke på att du inte känner mågot hopp att han ska bli nykter? Mitt råd är sök hjälp för egen del. Det här är enligt mig inte ett sunt sätt att tänka och du säger ju även att du fått kroppsliga symptom som beror på stress. Kurator på vårdcentralen kanske alanon, något anhörigprogram som kommunen brukar erbjuda kanske är ett alternativ. Är du rädd för mannen finns det ju t.ex. kvinnojouren att rådgöra med. Det viktiga är att barnen har det bra och dom ska varken utsättas för att bli tilltalade med en hög elak röst eller som du beskriver en "liten örfil" och inte heller se på när han behandlar dig illa.

Sent isäng. Känns inte riktigt som arbetsdag imorgon, men jag kör igång lite lugnt. Idag har jag varit ute hela dagen. Har ju haft projekt sensommar-perenner och det tog en evig tid att bestämma hur det skulle vara. Passade på att flytta växter från en övervuxen rabatt till en annan, tungt och mycket grävande och bära jord. Skönt att orka efter ett par små-svaga dagar. Det känns som jag äntligen börjar fatta lite grejen med hur man ens gör med levande växter, det här med gödsel och näring har jag inte orkat sätta mig in i men inser att det ju nästan det viktigaste… hängde nog inte med på de lektionerna i skolan.
Superenkel middag med kantareller, pasta. Alldeles lagom (o)jobbigt.
Idag är jag tacksam över:
Att min man är så otroligt tillåtande mot mig, att jag känner mig väldigt fri ihop med honom. Han har alltid varit bra på det, även med våra barn. Rätten att få vara på sitt sätt.
Jag är tacksam över att jag har fått en hobby, det är jobbigt att vara nybörjare men jag är stolt att jag vågar vara nybörjare så här sent i livet, att jag vågar mig in i nya saker.
Jag är tacksam över att jag är nykter.
Godnatt!

Heja dig! Citron och jordgubb (och basilika)är ju väldigt gott.
Ja jag tror som du att det är tufft att bli gammal och känns att olika förmågor sviker. Men jag tror hela psyket och kroppen jobbar ihop där. Det är ju stor skillnad att få sämre syn när man är 75 än 25. Mitt eget åldrande tycker jag är så, okej. Och okej. Och som vanligt det halvfulla glaset. Jäklar vad jag orkar/är frisk/ skärpt (då och då!) Men jag tycker det är urtrist helt ärligt med rynkor på halsen, håret som blir ”äldre” på något oförklarligt vis. Det har jag svårt med trots ytligheten med det hela. Men okej. Ändå.
Kram. 🌱

Nykterhet ”is da shit”.
Somnar ikväll som en lyckligt nykter mamma!!
Eftersom jag är nykter kunde jag rycka ut och hämta äldsta dottern som blivit osams med sin kompis hon skulle sova hos.
Ok, inte kul att hon är osams med sin bästa kompis (men förhoppningsvis blir de sams snart igen) men JAG KUNDE SÄTTA MIG I BILEN OCH KÖRA DIT och finnas som den mamma hon ska kunna förvänta sig.

Livet är bra härligt!

Dag 9 utan socker och vitt mjöl. Idag fick jag klura lite. Skulle köpa fika till oss och tänkte direkt på kanelbullar och chokladbollar, vilket är yngsta dotterns favoritfika. Sen tänkte jag om och köpte jordgubbar och glass med chokladsås och till mig själv köpte jag kvarg. Skulle köpa vaniljkvarg men råkade köpa citronkvarg och det var riktigt gott till jordgubbarna. Heja mig!

Kram 🐘

Min mammas besök hos min yngsta dotter idag blev verkligen helt perfekt. Dottern var förväntansfull och strålade som en sol. Hon var väldigt nyfiken på sin present airfryern, som jag ska lära henne använda imorgon till middag. Dottern kallade den direkt ”pommesmaskin” så hon lär snart knäcka hur man tillagar just fryst pommes i den 😂 Men jag ska INTE lära henne det!

Min mamma var uppriktigt glad för dotterns skull, att hon har fått det så fint. ”Så här vill jag bo”. Vi fikade och gick en lagom lång promenad genom byn i rullatortempo. Pratade om och pekade på sådant som min mamma bara har läst om i tidningen tidigare. ”Åh, ser det ut så här på riktigt”.

En eftermiddag i makligt tempo med genuin gemenskap, där jag var den sammanhållande länken. När vi körde hem efter besöket sa min mamma: ”Åh, vad trevligt det har varit. Det här lever jag länge på ska du veta.” Så lite och så betydelsefullt för henne. Livets olika faser kan mötas och klicka i varandra, bara man genuint vill att de ska göra det.

Jag har som nykter intagit en annan hållning till min mamma. Jag låter henne babbla på om ditt och datt. Det är inte så viktigt att rätta henne hela tiden om hon blandar ihop saker eller säger ”fel” saker. Med mjuk hand försöker jag lotsa henne vidare i samtalsämnena istället för att rätta henne. Jag blir inte ens det minsta irriterad på henne längre, det är okej att hon är lite vimsig i tanken och pratar innan hon tänker. Jag bemöter henne som jag hoppas att min äldsta dotter ska bemöta mig när jag blir likadan om 20-25 år. Med kärlek och varsam hjälpande hand.

Min mamma är inte dement, hon börjar bara bli gammal (70+) och för varje år man åldras krymper liksom världen och det behövs inte mycket för att man ska tappa kollen. Hon kan bli lika vilsen mentalt som om hon vore utan sin rullator rent fysiskt om det är ett lite större sällskap och alla pratar i munnen på varandra. Hon har mer utbyte av ett möte på tu man hand eller som idag som trio. Det blir mer på hennes villkor då.

Minns mina barns pappa-mormor de sista åren i hennes liv, hur hon alltid deltog på alla släktkalas men hur hon bara satt där på en stol och flackade med blicken. Då och då sa någon några ord till henne, men för det mesta hängde hon inte med i snacket alls. En gång mot slutet satte jag mig på huk bredvid henne och frågade hur hon mådde. Hon fick tårar i ögonen och sa: ”Det här är inget liv”. Hon hade inte ens behållning av sällskap på slutet när hjärnan kopplade ner sektion efter sektion. Hon blev dement och dog vid 84 års ålder. Samma ålder som barnens farfar är i just nu.

Jag kan inte förstå att min ex-svärfar snart ska dö. Han tjatar själv om att det här är hans sista midsommar, sista födelsedagen, sista sommaren osv. Han har börjat göra bokslut rejält. Han har inte cancer, inget talar för att han snart ska dö förutom att han själv verkar ha gett upp om livet. Det blir kanske så när kroppen sviker en på ålderns höst, när man lever i skuggan av sitt eget liv.

Jag minns blicken i min morfars ögon när han sa att han inte skulle köra bil mer. Han hade varit taxichaffis i Göteborg i sin ungdom och han var en ruskigt duktig bilförare - inte en enda trafikincident på alla år. När han förstod att han inte hängde med i trafikrytmen längre valde han att sluta köra bil. Efter det tog det inte många år innan han dog.

Jag förstår att många äldre blir deprimerade när kroppen och hjärnan begränsar dem steg för steg. När de inte längre kan göra som de alltid har gjort tidigare. Det måste vara livets värsta fas. Att vara medveten om det, men inte kunna göra något åt det. Övning hjälper ju inte heller, det naturliga är ju att förmågorna faller ifrån en efter en. Hur bemöter man den fasen i livet på bästa sätt? Sannolikt genom att tänka/känna okej, okej, okej. Då också.

Kram 🐘

@Tröttiz Första gången som en anhörig tittar in hos mig. Tack. Alla som har skrivit iannars har ju ett beroende och har kommit olika långt på resan till att bli nykter eller är redan nyktra.

Kan förstå att det kan vara svårt att förstå vilken kraft alkoholen har. Och jag tänker att ju djupare man sjunkit i sitt beroende desto svårare att komma ur det. Tror även att många har ett beroende men vet inte om det eftersom alkoholen är socialt accepterat. Alkoholen är en lömsk drog😞

@Onkel F Har läst vad du skrivit. Begrundat. När Det gäller det vidare livet så visst är det som du skriver…jag som avgör när jag ska skriva där. Jag menade dock att jag kunde ju ha varit där redan nu…liksom vad gör jag med mitt liv??

Kram

Hur tänker en alkoholist?

Min man som jag har flera barn med dricker. Semestern är alltid en svår period. Man kan väl kalla honom periodare. Men perioderna han dricker är nog fler än de han är nykter.

Nu är vi iväg på några veckors semester i skåne. Hans packade resväska är fylld med alkohol, och nåt klädesplagg på toppen. Men han vaktar den noga, som att man inte skulle förstå. Inte en dag är han nykter.

Humörsvängningarna är stora och aggressioner kommer ofta om någon gör fel, även om han är nykter för stunden för han vet att vi ska iväg med bil tex. Även små elaka kommentater dagligen. I aggressionerna kan han även vara fysisk både mot mig och barnen. De är lite rädda för honom då han visar den sidan. Mot barnen kan det vara en liten örfil och mig kan han ta tag i, knuffa eller kasta saker efter. Även om barnen ser på. Även hög elak röst mot barnen då de gjort "fel" vilket gör dem rädda. Men det mesta är mitt fel för jag är torr och tråkig vad gäller tex vårat sexliv. För osugen helt enkelt. Otroligt misstänksam mot mig avlyssnar mig och försöker snoka. Tyvärr finns inget spännande att hitta.

Jag själv har börjat få symptom från min egen kropp det senaste året, symptom som tyder på stress. Känner mig inte stressad men jag förstår ju att situatuonen vi lever i påverkar mig väldigt mycket. Trots att jag känner mig stark, friare än på länge.

Jag har dragit ner rejält på mitt sökande efter gömmor, jag vet ju redan. Ibland letar jag ändå men känner inte att jag måste söka. Bryr mig inte längre att förmå honom att sluta dricka och jag har för länge sen slutat hoppas. Och det är så skönt.

Har mer och mer börjat fundera på hur han tänker och känner. Hur tänker en alkoholist? Hur känner han? När han är elak? Trots att han är nykter? Varför gör de så?

Och en till fråga, hur kan en kropp ändå hålla så pass bra när man dricker så ofta så länge. Detta har ju pågått mer eller mindre under många års tid. Hur kan kroppen orka? Varför blir han inte sjuk?

Ibland önskar man att han skulle bli sjuk så fler fick veta hur det står till. Ser inte hans närmsta familj, eller vill de inte se? Mamman och pappan?

Själv har jag öppnat upp mig för några nära vänner och närmsta familjen, vilket har hjälpt mig enormt.

En månad sedan senast…
Och jag känner mig ändå tillfreds med forumet, det kanske inte behövs oftare än så.
Det finns inget nytt att berätta egentligen, allt är som vanligt, livet rullar på.
OM det nu finns något att berätta så har väl min gard mot alkoholen något försämrats.
Oftare och allt oftare tänker jag, ja men kanske, kanske…
Mitt förnuft slår tillbaka men inte lika hårt längre, det gör mig förvirrad.
Kan det vara så att när man inte är inne på forumet lika ofta som förut så sänker man garden?
Samtidigt så finns det nu så pass många alkoholfria alternativ att köpa nästan överallt som blir allt bättre, så inte för smaken, vad är det då, berusningen?
Min önskan om att få göra mig ansvarslös för en stund hägrar, eller är det samvetslös?
Att få slut på allt surr i huvudet och bara koppla bort allting, tankarna på stress är borta.
Att bara få sitta och stirra rakt ut utan att tänka på någonting, bortkopplad.

Men vis av historien, jag vet hur det brukar gå, bra ett tag för att sedan eskalera till vansinne.
Jag vill inte sätta ett tåg i rullning snart når den en nedförsbacke och är ohejdbar.
Jag stålsätter mig ännu en gång, och det funkar den här gången också, men hur länge?
Tolv år får en att glömma, kanske inte helt men minnen mattas av, är det så farligt ändå?
Jag velar och tvekar, men faller som tur är alltid åt det det förnuftiga hållet.
Men det rebelliska inom mig vill gärna bryta fram, gör någonting nytt, bryt vanorna, fastna inte i rutiner, var inte så förbaskat tråkig osv..
Många tankar som far igenom mitt huvud, jo jag är en tänkare, en stortänkare.

I mitt vanliga liv är allt som det brukar, det är högsommar och jag trivs i sol och värme.
Jag och frugan är ”lediga” ifrån barn och barnbarn i helgen, så vi for ut till stugan själva.
Njöt av att det var tyst, åt gott och satt vid bryggan på eftermiddagen och lapade sol.
Tjugotvå liter trallolja har jag hunnit pensla ut på två helger, så det behöver jag inte oroa mig för längre, det luktar hemskt medans man penslar men luktar fräscht när det doftar av virket i vindarna, det är nästan så att det bildas oljefläckar i havet när man badar i det 26 gradig havet.
Idag har jag tvättat fasaden på stugan, nästa vecka börjar semestern och då ska stugan målas.
Tre tioliters spannar räknar jag med att det går åt och en vecka av min semester.
Det är precis 19 år sedan vi målade om, vi kommer ihåg det så väl eftersom en av våra bästa vänner som hade det svårt att bli med barn precis blev det då, och fick avbryta adopteringen av en kinabäbis, idag har de två tonåringar varav den äldsta nyligen fyllde 18.

Min vecka på jobbet lär bli ensam, vi har semesterstängt men behövde fixa en massa under stängningen och jag tar första veckan, från början ingenting och nu lär det bli hetsigt med mycket jobb, ska vägleda städföretaget som gör storstädning samtidigt som jag med ena örat ska uppgradera ett datorsystem via teams ifrån England.
Båda kommer att kräva en hög koncentration och tryta på hjärnkapaciteten.
Alla tycker att de bara har en enda grej, men de är många som lastar mig under ”lediga” veckan.
Känner mig slut redan innan jag har börjat, sedan en ombyggnation och en elektriker och en rörmokare som ska underhållas OCH det som jag hade tänkt att jag skulle hinna själv.
Ja just det jag ska sköta godsmottagningen också, haha ja ni hör, det kommer att skita sig på direkten….
Lika bra att kasta in handduken och sjukskriva sig, men…så tänker bara en alkis.
Jag SKA fixa det, lika bra att spänna bågen hårdare ifrån början..

Min semester kommer att bli välbehövlig, ja som vanligt alltså…

Berra

@snusen Ursch vad jobbigt med pappan. Hoppas det löser sig. Om det skulle vara så kan du kolla med personalen igen för jag tror man kan tjata sig till att komma dit. När maken låg på IVA fattade jag att de fanns sätt att snirkla sig in.

Du är stark och klar i detta så du fixar det ❤. Vad ska du hitta på i Polen? De verkar ha låg grad av Corona iaf. Kram

@Mimzan
Jag känner så med dig. Jag har själv en dotter i 35-årsåldern som håller på att förstöra sitt liv på grund av alkoholen. Eller om det är alkoholen som håller på att förstöra hennes liv, kanske mer adekvat uttryckt. Det är en lurig, djävulsk sjukdom. Gros 19:s synpunkter är som alltid bra. Min dotter har inga barn, men det är så smärtsamt att se hur hennes liv håller på att gå åt pipan. Hon har jobb, lägenhet osv...hur länge? Tyvärr har jag svårt att känna hopp längre, hennes sjukdom har gått så långt. Precis som du skriver, smärtan är för stor för att rymmas i mig. Känns ibland som om jag inte orkar leva längre, men jag har två (vuxna) barn till som behöver mig. Så jag fortsätter försöka hitta ett sätt att leva med detta. Stor kram och hållna tummar till dig!

@Varafrisk skrev:"Är min livsuppgift att vara duktig flicka?" Nope, din livsuppgift är att vara Varafrisk. Och det är din plikt mot dig själv, inte mot någon annan, att vara den bästa versionen du förmår. Vad det innebär vet bara du, men gudarna skall veta att det inte är någon lätt uppgift för någon av oss. Det är lite bekvämt att vara lite av en Alfons Åberg, jag skall bara.. och skjuta upp jobbiga beslut. Risken är att de aldrig blir tagna. Som en av mina tidigare chefer sa: Gör det nu, inte sen. "Sen" kommer aldrig.
Du har naturligtvis redan tänkt på det, men du kan inte ta mediciner pga biverkningar, och kuratorn, hur bra hen än är, verkar ju inte vara tillräcklig hjälp. Vad har du för tankar och funderingar runt vad som skulle kunna hjälpa dig? Jag ställer inga krav på svar, det är mest en retorisk fråga för att få dig att tänka efter. Igen. Av ren omtanke.
Det där med att många skriver under de vidare livet: Du själv avgör om och när du skall skriva där. Vägen dit kan vara lång och krokig och långt ifrån lätt. Det faktum att alla som skriver där inte har någon spikrak väg visar väl hur svårt det är. Alla kan dratta på ändan, men det gäller att inte ge upp!
Ta hand om dig och gör det bästa av sommaren!

@Andrahalvlek Tack för tipset! Ska ha det som mitt antabus.

Tittar in till dig vännen och undrar hur du har det? Skriv gärna om du vill❤️

Kram🥰

Hej!
Jag är helt ny här och känner precis som dig. Jag vill sluta, jag vet att det är fel...dessutom prioriterar jag vinet framför min barn (skäms).

Har funderat på att söka hjälp och erkänna mitt beroende MEN det är sådan skam och jag vet inte vart/hur. Och vad ska familjen säga, vad ska jobbet säga, vad ska barnen säga....kan jag förlora barnen (infekterat förhållande med barnens far som gör allt för att ta barnen ifrån mig).

En dag i taget!

Kämpa på

Du kommer troligen att svaja rejält.
Jag minns hur jag for mellan fri,glad,lättad.
Till övergiven förtvivlad och uppgiven.
Ofta under samma dag och ibland tom under samma timme🙂
Det är normalt och en sorgeprocess man ska igenom.

Grattis till året! Bra idé att utvärdera med hjälp av forumet råden. Och härligt att du mår bra!

@Mimzan

Jag har inte barn själv, men annan anhörig som har beroende. Måste tära så mycket att ha son/dotter med problem. Jag har dock tagit upp drickande själv med anhöriga och det är jobbigt ...

Ett tips är att man tar upp saken ur sitt perspektiv, hur situationen upplevs.
Att hänvisa till vissa situationer kan man också göra, vad som hände och hur det upplevdes. Kanske även att ta upp följderna om hon fortsätter i samma bana.

Fast man försöker att vara "mjuk" men bestämd kan det ändå tolkas som att man går till angrepp konstaterade jag. Då är det på sin plats att ta upp de saker personen gör bra, och att också hänvisa till dessa.
Kram. 💕

Min pappa har blivit dålig ramlat 2 ggr hemma och ligger nu på sjukhus. Och är inte alls med i matchen, förvirrad. Pratade med han förut och då sa han att han behöver nog åka upp till Sahlgrenska jag bara men pappa du är ju redan där sen ville han jag skulle komma hem till honom så fick återigen förklara han var på sjukhus och vi inte får hälsa på. Han bara ja ja men jag lägger pengar hemma hos dig. Min lilla pappa, å så för vi inte hälsa på honom pga jävla coronan de är de värsta. Och tidigare idag hade han varit orolig för mig och pratat om mig till personalen. Alla trodde först han fått stroke igen men de har röntgat huvudet och ingen blödning men tydligen förtätningar i halsnerven tror jag dom sa. Sen hade min syster prata med läkaren och då var inte hjärtat helt ok. Men skönt han är på sjukhus och de kollar upp honom ordentligt. Men tror tyvärr han inte kommer hem igen, blir nog boende av något slag. Pappa kommer inte acceptera det . Sen som grädde på moset har min terapeut precis gått på 4 veckors semester. Och jag ska åka till Polen om 12 dagar får se hur det blir med det. Just nu har jag mest stängt av och går på autopilot.

Känns faktiskt lättare, kändes som att vi behövde testa för att kunna gå vidare och känner mig helt färdig. Absolut att jag saknar den fina personen som han var men resten saknar jag inte. Utan det har gett mig mer smärta än lycka. Så det var rätt att gå och är glad att han tog steget för då kan jag faktiskt gå vidare.

@Sattva skrev:"När du skriver att du hade en utmattande dag igår, är det ditt mående/ ångest du syftar på då? Eller en stressig dag/ för mycket aktivitet?"
Mående och ångest, att inte kunna/orka göra något. Definitivt inte för mycket aktivitet, bara en kvällspromenad när det börjat bli svalare, knappt 14 000 steg på hela dagen...

@Andrahalvlek skrev:"Man blir knäpp om man inte får sova."
Ja 😵🥴
@Andrahalvlek skrev:"du måste uthärda din rastlöshet. Acceptera den. Okej, okej, okej."
Okej ... 😣🙄😣
Jag, menar ... OKEJ! Du har rätt!

Och ... ni båda har rätt, det är bara att ta en sömntablett ikväll.
Innan jag blir helt och fullkomligt galen.
Det är varmt! Igen ...
Sommarprat med kylklampar blir bra!
... för Sattvas båt vet jag inte var den ligger ... 😉😅😂

Kram och TACK!

@Varafrisk
Som anhörig har jag svårt förstå att alkohol kan ha sån kraft, grepp. Dricker bort jobb, hus, relationer ... Grym sjukdom. 😔 Jag vet några som t ex håller på att dricka bort umgänget med sina barn. Men - skulle jag förstå kraften hade jag väl själv problem tänker jag ...
Sköt om dig. 🌺

Som tur är så förblir jag lugn, mitt ex säger att jag är oförmögen till våld, och det stämmer. Idag känner jag abstinens. Svettas, svag, darrig. Det är inte vanligt för mig.

Tack, Andrahalvlek. Ja, det lär bli en livslång kamp. Det går väldigt fort när jag beslutar mig att köpa sprit, det är som om jag överraskar mig själv. Det gör det svårt att förhindra inköp. Kram.

@TappadIgen Patrik Lundberg skriver riktigt bra böcker och krönikor. Hans sommarprat är lite på samma tema som boken om hans mamma. Sorglig men viktig berättelse. Om folkhemmets uppgång och fall, jämställdhet, klassresor osv. Väcker mycket igenkänning hos mig och jag har via jobbet på olika sätt haft en hel del kontakt med Patrik och han svarar alltid snabbt. Han minns sina rötter väldigt väl och det hedrar honom verkligen.

Kram 🐘

Är min livsuppgift att vara duktig flicka? Eller se till att andra har det bra? Det är i alla fall något som jag är bra på dvs vara duktig flicka och se till att andra har det bra. Som så många gånger förr så hade jag åter igen bestämt mig för att inte skriva förrän minst två nyktra dagar i rad eller ännu hellre flera nyktra dagar. För då känns det som om jag är duktig, får fler hejarop och hejarop vill man ju ha men jag behöver ju inte vara duktig för någon eller vara nykter för någon annans skull...jag glömmer bort det. Det är ju för min skull som jag ska vara nykter för att få tillgång till ett liv som jag vill leva och helst ett långt friskt liv!! Jag skriver inte detta för att få bekräftelse utan jag skriver för jag behöver skriva...jag får lite mer ordning på mina tankar då. Även om jag känner mig vilsen här på forumet just nu. Många av mina vänner har gått vidare...och jag läser i deras trådar....fast just nu är det lite jobbigt att läsa dessa trådar...inte för att någon har skrivit något som jag reagerar på utan mer ....Varafrisk du skulle kunnat vara där...och då tänker jag på det nyktra livet.

Jag tror att min hjärna har en bland de tyngsta alkoholmarinader som finns....för jag vill bli nykter, jag kan bli nykter...men likväl hamnar jag i en annan riktning. Som min kurator säger hjärnan är kidnappad...och min hjärna är så in i......kidnappad. Och den är lättlurad...dessutom är hjärnan en del av mig...inte att förglömma.

Jag vet mycket vad jag borde göra...för jag borde arbeta så mycket mer aktivt med mitt själsliga mående...arbeta mer med att bli nykter...reflektera över alkoholen. Mindre självömkan och mer jävlar anamma som Onkel F skrev. Är jag mån tro för bekväm?? Väljer den lätta vägen som på sikt blir en tung väg....hur som helst..på torsdag är det ultraljud på levern och nästa måndag...gastroskopi. De undersökningarna är som en smolk i bägaren på semestern...samtidigt som det ska bli så skönt att få det gjort...få svar på hur det står till.

Något som är positivt i alla fall är att min dotter äntligen har hittat ett annat boende och ska kunna få flytta ifrån sitt källarum. Tror det kommer att påverka henne positivt och även mig. Men, hon fick utelämna hela sig själv....priset av att fått en bipolär sjukdom. Att ha haft den under ca fem års tid obehandlad därav tre år som psykiatrin visste om den men fortfarande var obehandlad.

Idag kan man andas igen...luften är så mer syrerik...och idag skippar vi stranden istället ska min man, min dotter och jag åka på en liten utflykt. Vi får se vad vi hamnar...

Ha en fin söndag!

Kram

Haft två usla otursdagar i rad nu, maken är iväg till sina föräldrar över helgen. Jag hemma med barnen, och allt som kan strejka har strejkat. Senast kaffebryggaren som kraschade . Inombords kämpar jag mot panikångesten, och försöker hålla mig sysselsatt. Så svårt att se positivt för tillfället. Kan prata av mig med bästa kompisen men hon har ju egen familj och har ju varken ork eller tid att lyssna på mitt tjat. Och jag har väl inte så mycket att säga heller. Det värsta är känslan av panik och sen den förlamande sorgen som sköljer över mig till och från. Sen tanken på att jag kanske inte hör till detta forum eftersom det inte finns några bevis för att han dricker igen, och att han totalnekar. Hemsk helg. Imorgon åker vi på semester med barnen. Sedan hem och berätta för dem att vi ska skiljas. Jävla skitsommar detta blev.

@Andrahalvlek Patrik Lundberg uppskattar jag väldigt mycket som skribent. Så mycket att han är en av de få som jag fan-girlat lite och skrivit till att jag uppskattar hans skrivande. Han svarade faktiskt också, vilket jag inte hade räknat med. :o Det var alltså via e-mail, men jag har ändå inte hört hans sommarprat. Känns som att det skulle vara tungt att lyssna på.

@Se klart Så gott att du tänker på mig, det värmer:) Låter som en vacker bukett! Min mamma planterade alltid orangea tagetes. Hon brukade även plantera isbegonior...jag tror att dem hette så i alla fall. Har själv planterat ljus rosa stjärnflocka denna sommar, jättefina plantor.

Kram:)

Välkommen hit! Här på forumet finns mycket klokskap och förståelse för hur svårt det kan vara att sluta dricka. Se 10-veckorsprogrammet som en rivstart, jobbet fortsätter sen. För alltid faktiskt, och det är okej.

Kram 🐘 (nykter 525 dagar idag)

@Andrahalvlek Stinas sommarprat har jag hört om men inte lyssnat på, än.
Patrik Lundberg googlade jag nyss. Verkar intressant! Tack för tipset!

@Lavendelblomman Skönt att levervärdena var bra 🙏🏻

Kram 🐘

@Sattva Exakt. Man blir mer chill som nykter 😎 Och söndagsångesten är så skön att slippa!

Kram 🐘

Söndag, ledig, skönt! Njuter. Jobbvecka imorgon. Ingen jobbångest, så jäkla skönt!!
En annan sak jag lagt märke till hos mig själv är att jag är lugnare i att pröva mig fram med olika saker. Utvärdera. Måste inte veta. Mer is i magen på riktigt, med ett äkta is😊. Det är inte hela världen om det jag väljer att pröva blev fel liksom. Då vet jag det. Ingen skada skedd. Jag var mycket stissigare när jag drack.
Alltså på riktigt, mitt liv är inte så förändrat utifrån sett. Men inifrån sett är det som natt och dag. Som magi. Jag vet att det inte fungerar såhär för alla. Men för just mig har det varit så. Och jag är så tacksam!!🙏🙏🙏

Kan bara instämma med dig @andrahalvlek, både Stina Wollter och Patrik Lundberg är mina två absoluta favoriter. I år har jag inte lyssnat på ett enda utan varit upptagen med en rätt lång bok. Ska ta sommarpratarna i din ordning! Kram 🤗

Det känns bra att läsa runt här på forumet och ta del av andras erfarenheter. Jag har velat sluta dricka i över ett år, och i våras lyckades jag hålla upp i ett par månader. Men så blev det för mycket med olika saker och kände stress inför intyg för avgörande beslut från Fk rörande mitt handikapp, och det blev mycket sprit under juni. Till slut ringde jag alkohollinjen och fick tips om denna sida, så nu är jag anmäld på 10-veckorsprogrammet. Fast 10 veckor känns kort. Det blir lätt att jag får sug när stressen till slut blir för mycket genom min sjukdom och metoderna från Smärtrehab inte längre hjälper. Det brukar ske med cirka två veckors intervall. När jag dricker får jag ledigt från smärta och ångest, men till slut tappar jag minnet och det är då jag omedvetet skriver saker som när jag läser det tillnyktrad får håret att resa sig på huvudet på mig, jag känner inte igen mig själv. Det jag behöver hitta är ett alternativ till avstressning, men jag klarar det inte själv, och jag klarar inte måttligt drickande, jag måste sluta helt.

Jag är över 50 och är skild och delar boende med min gamla mor och med tre barn som bor hos mig varannan vecka. När jag super är jag ensam i mitt rum och är alldeles tyst. Jag brukar då kunna skriva elaka saker till mina syskon, varvid de blir ledsna på mig och blockerar. Varje gång är det jobbigt att återskapa kontakten. Ett av mina syskon kan vara ganska elak tillbaka och gnugga in det jag skriver och min alkoholism, hen bara måste ha sista ordet och få mig känna mig dum. Det andra syskonet är mildare till sättet och liksom ”förstår”, hen har själv varit alkoholist.

@Körsbärsblomman Sök på intervention på youtube. Ha alltid sådana klipp redo. Tänk ”jag får dricka, men först ska jag kolla på detta”. Det funkar nog som antabus för dig. Alla sätt som funkar är bra - och alla måste hitta sina egna sätt.

Kram 🐘

@Soffi Du behöver sova! Inga höneblundar, fysisk aktivitet några timmar innan läggdags. Simma i 30 min? Skapa bra sömnrutiner inklusive kvällsmeditation. Ta tabletten och sov. Man blir knäpp om man inte får sova. Sen tror jag att du måste uthärda din rastlöshet. Acceptera den. Okej, okej, okej. Lösningen är inte att springa vidare. Lösningen är att stanna upp. Du knäcker koden till slut!

Kram 🐘

Ju mer jag funderar, desto mer kommer jag fram till, att jag vill bara göra saker, som känns lustfyllda för mig. Men kan jag då göra rätt enl. 12:e steget i AA:s program?

@Soffi Wow. Du är påväg nånstans, även om det just nu inte är nån rolig resa. Men jag ÄR övertygad om att du kommer hitta svar inom dig. Att det kommer bli bättre!
När du skriver att du hade en utmattande dag igår, är det ditt mående/ ångest du syftar på då? Eller en stressig dag/ för mycket aktivitet?
Tror också du bara måste ta den där sömnmedicinen som just medicin. I förebyggande syfte för att få sova. Testa iaf!

Idag är det mycket svalare här hos mig. Tveksamt om det blir båt idag, lite för småkallt för havet.

Du kommer komma ut på andra sidan!!!
Kram!!❣🥰🧚‍♀️

@Miss Mary Poppins Underbart Mary P!!!
Tänk vad vi låtit alkoholen stjäla våra liv! Men inte nu längre!!💪🥰🙏❣

@Sattva Bland årets sommarprat tycker jag ingen är wow 🤩 Inte på samma nivå som Stina Wollter och Patrik Lundberg. (även de kan man lyssna på i SR-appen). Jag har bara hunnit till Inger Nilsson (jag tar dem i ordning) och bäst hittills är Benjamin Ingrosso, Niklas Strömstedt, Denise Rudberg, Amelia Adamo och Anna Kinberg Batra. I den ordningen. Tycker jag.

Sök på Stina Wollters sommarprat från 2019 och Patrik Lundberg från 2020 i SR-appen. De två avsnitten är wow. Men det kanske är taskigt att lägga ribban så högt, konkurrensen är som sagt stenhård i dessa podd-tider.

Kram 🐘

@Torn & @Sisyfos - Tack för era stöttande inlägg.
Igår var en skitdag de luxe. Jag var extremt trött, väldigt låg och hade ett ständigt sug från helvetet (som inte blev bättre av att mitt älskade, men ack så svajiga, äldsta barn har varit hemma under helgen med en drös vänner som lämnat öppna halvflaskor överallt).
Ovanpå detta behövde jag umgås med labila ex-mannen som oftast luktar alkohol, samt besöka mamma. Ansvaret för mamma ger mig ångest, och efteråt känner jag alltid stor sorg över att det känns så.
Min livvakt antabus räddade mig när både djupandning och sinnesrobön sviktade. Och det är jag djupt tacksam för.
Min första del av 2-årsprogrammet startade i torsdags, och den ansvariga terapeuten ville att jag skulle börja ta antabus regelbundet igen så här i början av nykterheten. Hen hade uppenbarligen rätt :)

Det känns ofattbart skönt att vara i andras vård nu, även om det är jag själv som måste göra grovjobbet. Det är en sådan lättnad att veta att jag har ett stödprogram i ryggen under hela två år. Tanken på att det som spelar störst roll i mitt liv just nu – oavsett vad som händer – är att undvika att ta det första glaset, 24 timmar i taget gör det också mer överkomligt.

Idag vaknar jag med ett lättare sinne. Hade jag druckit på känslorna hade allt fortsatt varit grumligt och skitigt.
Nu kan jag i stället i efterhand känna glädje över bra saker som hände, trots att mitt inre mådde dåligt.
Jag kunde och ville skjutsa min äldsta & Co till diverse festligheter och sen hämta hem dem mitt i natten (läs morgonen :)). Min yngsta fick besked om att hen kom in på sitt förstahandsval på universitetet. Mamma märkte inte min ångest, hon var glad över vår stund.

Hade jag fortsatt med mitt periodsupande hade mina käraste förr eller senare gått mig förlorade.
Note to self – Blenda: Glöm Aldrig Det.

@TappadIgen Ja, jag äter bra mat i grunden och försöker äta antiinflammatoriskt. Men jag är återfallsförbrytare och kan gå helt bananas på vitt bröd, färsk pasta, pizza, bullar, pommes. Vitt mjöl alltså. Socker och vitt mjöl för mig går hand i hand, gärna i kombo, och det blir lätt att jag överäter. Då blir jag ständigt hungrig/sugen, tar större portioner än jag behöver osv. Och det är just den mekanismen jag vill komma åt. Den triggas dessutom av stress, på samma sätt som alkohol. Det är ju SÅ synd om mig, klart jag är värd choklad 😢

Mitt blodtryck har sjunkit rejält sen jag blev nykter, det vet jag eftersom jag lämnar blod regelbundet. Så visst är nykterhet en hälsofaktor på många sätt.

Kram 🐘

Låter bra att berätta vad som gör er oroliga och skönt att det finns en pappa som tar hand om barnen. Sedan tycker jag det är viktigt att inte tala om vad som din dotter bör göra, tänka på att logiska argument mestadels inte har någon effekt. Som du själv skriver är det känslor som styr beroendet, känslor man inte kan hantera på ett konstruktivt sätt. Så tänker jag. Tjat, förebråelse eller tårar tror jag blir ett hinder och det bör man undvika. Sedan fick jag lära mig under ett anhörigprogram att man inte ska berätta, konfrontera följderna av ett missbruk. Tror att den beroende är fullt medveten om allt men som jag tidigare sa det är inte logiken som styr ett missbruk. Man kan ju också berätta att man är beredd att hjälpa till när din dotter visar att hon vill ha hjälp. Berätta vad som gör er ledsna. Hoppas du har nytta av något. Det är mycket smärtsamt och ibland även skamfylld att ha ett barn som missbrukar. Har själv en son som under många år haft ett väldigt destruktivt missbruk. Idag drogfri men med svåra psykiska problem som nog varit orsaken till att han levt så destruktivt. Lycka till!

@Andrahalvlek skrev:" Lösningen då är att hitta en kost som funkar alltid. Förstås."

Exakt så. Jag bantar aldrig, men har lagt om min kost, inte för att nå ett viktmål, men för att bli hälsosammare. Med det så är ju en av effekterna att jag går ner i vikt. Inte jättesnabbt, men det gör inget för jag har tid på mig. Det är väl annars det som är problemet att man hittar en ny diet som man ska följa i x veckor för att gå ner y kilo. Men sen då? Det är såklart motiverande med resultat på vågen, men man orkar ju inte, som du säger, vara strikt hela tiden.

Men jag har ändå upplevt det som att du trots lasterna har en vettig kosthållning med din antiinflammatoriska mat i grunden? Och den känns det ju som att du kan hålla dig till utan någon speciell ansträngning? I så fall är det ju främst sötsuget som du behöver hålla i schack. Det kan ju vara lite problematiskt kanske, för man måste ju leva också och unna sig i rimliga mängder, men äter man choklad en gång i veckan kanske det gör att man är sugen på något sött hela tiden, om det nu är 2-3 sockerfria veckor som krävs för att suget ska försvinna.

Just sötsug är något som jag själv lyckligtvis inte är drabbad av.

Skrämmande nära blev det igår….
Hade gjort en massa tråkiga sysslor (storhandla, rensa rabatter, tvätta) och när jag var klar flög det så starkt in i mitt huvud, nu är du värd lite bubbel. Så jag gick och la en flaska på kylning och satte mig framför tvn (för att invänta att den skulle bli kall). Slötittade på Södertäljepoliserna (realityprogram om poliserna i Södertälje) och som av ett mirakel kommer ett inslag där de hittar en mamma helt utslagen i sin trapp och hon har barn inne i lägenheten (och ingen annan vuxen finns). Detta högg tag så hårt i mig då det är just den vägen jag är livrädd att ramla in på.
Summan av det hela blev att jag gick och ställde tillbaka bubblet från kylen till vinstället.
Läskigt hur lätt man kan trilla dit.
20:e nyktra dagen påbörjad!

En bra dag???
Igår?
Jag vet inte ...
Jo, förmiddagen var bra! 😍😍😍
Sedan ... ångest i kvadrat ... tårar ... Jag kände att JAG MÅSTE UT, JAG MÅSTE RÖRA MIG!!! Men det var för varmt. Åka och bada fanns inte på kartan, risken att stöta på någon annan människa när jag mår så - nej!
Bara att stanna i ångesten alltså, tänka att det nog är bra att vara kvar i ångesten, då kommer den att klinga av.
Jag kom fram till att värmeångest faktiskt är en sund reaktion! Med tanke på vilken hög puls jag får - stillasittande - så ska kroppen/hjärnan larma för akut fara.
Men där finns mer ... inte så välordnat som lager på en lök ... mer som ett kålhuvud ...
Inte bara värme, inte bara hormonfnatt... något mer som jagar, nafsar mig i hälarna ... Något som legat under alkoholen? Troligen. Vad? Jag vet inte. JAG FATTAR INTE!!

Vad är det som händer efter 5-6 månaders nykterhet för mig?
Då föll jag fösta gången. Jag minns att jag var så in i norden trött.
Nu har jag snubblat ett par gånger, inte fallit handlöst, men snubblat. Och jag är så in i norden trött. Kan inte sova.
Jag skulle ha firat 6 månader nykter igår. Det gjorde jag inte. En gång är ingen gång, två gånger är en vana. En vana som MÅSTE brytas, förlåt, bytas till något bättre. Jag är istället oerhört glad och tacksam över att jag inte gett upp!!
För det har jag inte!
Jag är nykter!
... men jag mår skit ... idag med ...
Var det detta jag anade var på väg även första gången? Jag vet inte, det är så lätt att göra efterkonstruktioner ...

Det är naivt att tro att det räcker att sluta dricka! "Bara att leva sunt, äta bra mat, röra sig och meditera.."
I alla fall när man druckit som jag gjort ...
Jag är glad att jag varit naiv!! 🙏🙏🙏
Annars hade jag nog inte vågat börja min vandring ...

Nej, det är inte nattsvart!!
Det VAR bra att tvingas gräva lite till i ångesten!
"Man får inte mer än man klarar av." Tillit. Tillit till mig själv och livet.
Jag tror jag måste backa ... backa långt ...
Vad får en liten, liten flicka att vandra uppe på nätterna? Ofta. Sömnlös, livrädd att trampa på knarrande golvplankor, smyga för att inte väcka mamma och pappa, "ingen får veta" ...
Vad får en ung tonåring att smygsupa i matkällaren innan sängdags - "bara lite" men ... för ofta?

Vad är det jag flyr ifrån???
Vad är det som ger ångest?
Varför kan jag inte sova?

Tja ... ett (kokt) kålhuvud tänker inte så bra! 😂😂🤣🤣
Jag ska nog passa på att ta en promenad istället, det är inte så varmt än, blåser lagom -SKÖNT! 😅😍

@Sisyfos skrev:"Sällan har jag sett fram emot en ledighet mer. Jag har lite på ”att göra listan” men framförallt vila, göra roliga saker, slappna av, sitta still utan att komma på saker att göra. "
Exakt samma här! 🤩
Men, ja, det där med vilan, att dämpa/varva ned kropp och hjärna ... att det skulle bli en sådan utmaning var jag inte beredd på ...
SÅÅÅ TACKSAM att jag verkligen har semester nu!!! Det var nog i grevens tid.

@Sattva skrev:"Ja testa sömnmedicinen! Vad skada kan det göra att testa?"
Ja, jag ska ...🙄
Gjorde en felbedömning igår.. Kom i säng sent (för mig) efter en fullständigt utmattande dag. Tänkte att jag inte behövde något piller. Slocknade i princip direkt, som jag alltid gör, vaknade redan kl ett ... Då var det ju för sent att ta medicinen... Har slumrat någon timma till iaf ... Fick 4,5 timmar sömn ...
Lärdom: Testa medicinen även om jag är dödstrött!!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

Nu åker min äldsta dotter m familj hem. Det har varit roligt att ha dom här. Lilltjejen som är 2 1/2 är i en kul ålder..Hon skojar, skrattar och pratar norska..😍..Jag har lagt henne några kvällar..Då blir det sagor..Min son läste för henne en kväll..Han hade inte fler böcker att läsa, utan började berätta egna fantasi-sagor. Tydligen tyckte inte barnbarnet att dom var bra..Så hon sa bara högt, Slut! 😂Så då fick Onkeln spela barnsånger på mobilen istället..😁..Nu har jag 2 dygnspass att jobba innan semestern. Ska faktiskt ta till vara på dagarna ordentligt. 🍃💕..Badade i Vänern igår. Långgrunt och underbart. Skönt när vattnet är såpass varmt..Just vide den stranden åkte jag vattenskidor för 25 år sedan..Första och än så länge enda gången. Jag kollade vad killen före mig gjorde för fel, så jag gjorde tvärtom, och det blev rätt på tredje gången..! 😁😁..Jag åkte i säkert 20 min. Det kändes härligt. 😅..Stolt som en tupp, slutade jag åka, och vi skulle snabbt hem..Jag bad exmannen stanna bilen, så jag kunde gå ut i skogen och kissa..🤓..Det blev lite annat också..😳..När jag åkte på huk, innan jag kom upp i ståendes, på skidorna, fick jag som ett lavemang..😬..Fick åka hem i exmannens badbyxor med hajar på!!🦈🦈🦈..😂😂

@Miss Mary Poppins Så underbart att läsa ditt inlägg!! Grattis till din långa nykterhet och dina insikter. Att känna alla känslor, lycka som sorg, så fint!

Jag har fått svar på mina leverprover och mina värden ligger inom referensintervallen. Jag är så lättad!
Jag tycker att mitt jobb är väldigt roligt för det mesta och jag har trevliga kollegor, men pga all stress har jag börjat kika lite efter ett nytt jobb. Dock är jag väldigt kräsen. Jag har jobbat i många år och har en chefsposition med ganska hög lön, så jag byter inte till vad som helst.
Min första semestervecka stressade jag en hel del, men de senaste dagarna har jag mest suttit i skuggan och lyssnat på ljudbok eller pod.
Det har inte gått så bra när det gäller mitt drickande. Om några dagar åker vi till stugan och där brukar det gå bättre.
Önskar er alla en härlig dag såhär i mitten av sommaren!

@Redo
God morgon! Gör du programmet här på Alkoholhjälpen? Jag har funnit det mycket hjälpsamt - något att hålla mig i under tiden jag klurade på mitt beteende. Du behöver inte bestämma dig för livet men jag tror också att det är bra att ta en nykter period för att bena ut tankarna. Det är anmärkningsvärt vad som händer efter en, två och tre månader…då kan du välja väg för kommande tid framöver.

@FinaLisa
Jag tänker som du att vi behöver stanna här för att inte börja, som du kallar det; slarvdricka. Det är precis så det blev för mig förra hösten. Sommaren 2020 var jag 90 dagar vit - vad som hände sedan är passerat men jag var så övertygad då om att jag aldrig skulle sitta där ensam igen med glaset i hand. Mycket är förändrat nu MEN när augusti är här närmar sig ”kraven” igen. Jag stannar här och njuter av sommaren.
Hoppas helgen var fin och att det blir lite svalare idag!!

Ritade upp mitt schema över kommande 7 veckor med målet att kunna ”springa 5 km utan att stanna”. Löplusten växte fram och efter lite tankeverksamhet gick jag bort till gymmet och gick/sprang i 20 min på bandet i skön luftkonditionering. Värmen var allt för tryckande utomhus för att utsätta min kropp för det trycket. Efteråt var jag nöjd men väldigt tagen så att styrketräna efteråt var otänkbart. Värmen gjorde sitt i alla fall under promenaden hem och jag blev tvungen att dricka ett glas ”vätskeersättning” plus vila en 20 minuter när jag kom hem. Har sovit bra inatt.

Dag 198

Så märkligt hur annorlunda livet har blivit. Och samtidigt är allt som förr. Det slog mig idag (mitt i semestern) hur jag under många års tid har befarat att jag inte skulle klara av en semester utan alkohol. Att jag skulle missa något.
Men i år har inte tanken ens slagit mig. Jag har glömt att det finns ett alternativ till ett aktivt familjeliv
- jag skulle kunna sitta och dricka alkohol medans jag sket i allt.
Låter lockande? Nej, inte det minsta. I alla fall kan jag inte tänka investera flera hundra kronor på det. Lägger hellre pengarna på våra hobbyn. Tankar bilen och åker lite längre bort. Kommer hem efter solnedgången... livet leker

Universitetet verkar aldrig sova. Vi har pågående projekt även under sommaren. Mest handlar det om datainsamling. När det är som varmast ute så kan jag dra mig undan och jobba lite extra. Det var inte möjligt förra sommaren. Då var jag nykär och onykter. Njöt av livet på ett annorlunda sätt. Men årets ord är "nöjd". Hela vägen till benmärgen är jag så förbannad NÖJD!! Alla de beslut jag tagit. Hur jag pysslat ihop livet. Hur bra vi har det. Full träff ❤

Tack Mary för att du gav mig livet tillbaka. Vi har bevisat att det aldrig är för sent att börja om 💚🙏💚🙏💚

Jag är lycklig ❤ och det gör mig nästan ledsen, för tänk om jag fattat detta tidigare...

@Sisyfos Nej, jag har inte lyssnat på närvaropodden - har inte kommit igång med att lyssna på varken ljudböcker eller poddar. Sedan jag slutade köra långa sträckor bil lyssnar jag knappt ens på musik. Jag ska leta upp den. Din mammas reaktion tilltalar mig - dags att gå vidare.

Återigen en gryningsmorgon… vaknade av hosta men bättre idag, dock omöjligt att somna om. Trött av min förkylning och det irriterar mig trots att jag vet att det är acceptera läget som gäller.
Jag har ju jobb hela nästa vecka så jag oroar mig för det ihop med besök och umgänge, som jag längtar efter men som också splittrar.
Igår läste jag tillbaka i min gamla tråd för exakt ett år sedan. Jag tyckte allt var sig oroväckande likt… vi reste iväg några dagar/ vilket vi ska göra om en vecka. Utrikes detta år.
Jag höll på med blommor och kantareller… lagade mat.
Hade just bytt jobb (då med).
De stora skillnaderna är att jag lärt mig mer om gödsling…🥺 att jag lyckats odla gurka. Att pappa inte finns 😢 och att vi köpt ny (och fin) lägenhet 😍.
Jag undrar vad som har hänt med mig, på insidan. Kan inte känna någon större skillnad.
Nykterhet är vardag och inte en daglig heureka-upplevelse. Något känns som det behöver fördjupas men jag vet inte riktigt vad. Känns som jag står lite still. Kan vara en konsekvens av att vara krasslig och därmed just- ovanligt stilla.
Ha en fin dag forum-gänget!

Tack för tips @sisyfos, jag har just den nässprejen och tar en dusch då och då. Tycker jag blir lite bättre för varje dag. Du har rätt i att det är härligt med barnbarn- men INGEN stress. Finns liksom ingen återvändo precis som med de egna barnen. Jag hade nog gillat att ha ett par år mellan att sista barnen flyttade ut, och barnbarnens ankomst: men tacksamheten överväger såklart. Kram 🤗

@Andrahalvlek Och man behöver ju inte bara tänka övervikt heller. Mqn ksn vqra helt normalviktig men ha kassa värden; förhöjt blodsocker, blodfetter, blodtryck etc. Jag var på läkarundersökning i höstas o hade då lite högt fastesocker o blodtryck. Ochvjag är helt normalviktig. Men drack ju jättemycket vin. Har inte kollat upp värdena sedan jag blev nykter, skulle kanske det.
Håller helt med dig om att socker är superberoende. Kämpar varje dag med det, godiset på kvällen...

Nyfiken, vilka sommarprat äe wow, vilka ok? Har helt tappat det. Men vill pricka in vissa som kommer. Gårdagens Keyyo valde jag bort.
Ha en fin dag, skönt att du är på benen igen!😍🤩🤸‍♀️

Godmorgon (eller lite för arla för att vara god kanske…) och stort stort grattis och massa goda tankar din väg. Ett år är en viktig milstolpe. Jul, midsommar, födelsedagar och stinna påsklamm, silluncher och uteserveringar har runnit förbi under nykterhet. Jag tycker det låter smart och klokt att ta nya beslut efter lite tankearbete. Och jag kan hålla med om att en får jobba med detta att råka vara den procenten som inte klarar det enkla- att begränsa det nog helt naturliga behovet av att få fly ibland. Men det finns ju en massa saker som man inte längre behöver fly ifrån. Behovet minskar med nykterheten.
Jag som passerat 1,5 år har inte en tanke på att dricka mer. Ju fler dagar desto mer avlägsen prick borta vid horisonten. Kanske måste jag också ta nya och grundade beslut, så småningom, men just nu får det vara bra precis som det är.
Önskar dig en fin semester och tack för att du uppdaterar oss! 🤗

@Kallekandricka Grattis till 1 år som nykter! Det är verkligen en viktig milstolpe. Och jag tycker att du resonerar klokt kring att dricka eller inte, och du tar nog helt rätt beslut till slut. Ett beslut som passar dig.

Själv har jag landat i ”varför skulle jag?” Jag vill inte vara en del av alkoholindustrin som skapar så mycket misär i så mångas liv. Jag är innerligt trött på att allt ska toppas med alkohol, som en gigantisk kollektiv ovana. Nu på semestern är det fritt blås hos de flesta, och jag vill inte längre vara en del av det. Jag vill vara en del av ett nyktert alternativ. Jag vill göra saker och prata på riktigt med mina sinnen i behåll.

Att du har lättare att sätta gränser och inte bryr dig på samma sätt om andra blir upprörda tror jag absolut hänger ihop med nykterheten. När man slipper vardagsänsligheten och det konstant dåliga samvetet så kan man stå upp för sig själv på ett bättre sätt. Tror jag.

Jag tror det var Annie Grace som skrev att ens grundpersonlighet förändras inte av nykterheten, den förädlas snarare. Fin tanke.

Kram 🐘

Jag tror det är dag 8 utan socker nu. Muffinsen som jag bakade, som snarare smakade mer som banan-blåbärs-pannkaka var väldigt bra som ”tv-mys”. De mättar lite också, och då lägger sig suget. Jag mixade 4 bananer, 4 ägg, 1 tsk bakpulver och hällde i muffinsformar och sen toppade jag med några blåbär. Lätt att göra och lätt att frysa in, de behöver inte tina lång stund när man ska äta dem.

Det är verkligen prövningar man ställs inför hela tiden. Idag stod jag i kassakö på Dollarstore när jag var lite småhungrig. Himmel vad mycket godis och choklad de har vid kassorna 😱 Ikväll badade jag med dottern i havet och gick förbi en glasskiosk. Reflexmässigt tänker jag direkt choooklad, glasssss…. Men mitt medvetna förnuftiga jag får se till att jag tittar åt ett annat håll.

Det är ju inget idiotstopp det här på något sätt, men jag märker att jag mår bättre av det. Jag är inte alls lika hungrig och sugen längre, får nästan påminna mig att det är dags för måltid eller mellanmål. Tänk att sockret kan påverka så mycket, att det ökar hungern efter allt typ. Inte konstigt att man ökar i vikt.

Jag läste en artikel i DN där de hade gjort en studie på en urbefolkning som åt bra och rörde sig mycket. Deras kaloriförbränning skiljde sig 200 kcal jämfört med en ”normal” fetknopp. De var förstås inte överviktiga, men det spelade ingen roll att de rörde sig så mycket de gjorde för förbränningens skull. Slutsatsen av studien visar att det är viktigare vad vi äter än hur mycket vi tränar.

Om man plötsligt börjar röra på sig massor i kombo med bra kost, som i Biggest loser tex, så ökar förbränningen direkt men efter en tid anpassar sig kroppen efter den nya rörelsemängden och drar ner på förbränningen. Så man kan inte promenera bort pizzan, det bästa är att inte äta den. Och det var i huvudsak halvfabrikat och snabbmat man skulle undvika enligt studien.

Eftersom jag har testat alla bantningsdieter som finns sannolikt så kan jag bara hålla med. Det är inte svårt att gå ner i vikt, det svåra är att inte gå upp igen, för man orkar inte vara strikt hur länge som helst. Lösningen då är att hitta en kost som funkar alltid. Förstås.

Jag ska fortsätta vara strikt med socker, vitt mjöl och mjölk ett tag till. Yngsta dottern fyller år på fredag, då äter jag nog tårta och annat som döttrarna har bakat ihop. Nog. Får se. Smörgåstårta innehåller lite väl mycket vitt bröd för att det ska vara bra för mig, men det är ju inte kalasen man blir fet på - det är tiden mellan kalasen. Det jag får vara beredd på bara är att suget sätter in direkt. Jag hade helst velat ha en lugn sugfriperiod nu, men jag vet att det inträffar först efter två-tre sockerfria veckor.

Kram 🐘

@Mimzan jag har inte erfarenhet av just det.. Men jag har ett alkoholberoende och tänker ge tips utifrån mig själv..

Det viktiga är att tänka på att hon måste vilja själv. Sedan tror jag inte att man löser det på ett samtal. Jag hade rätt många samtal under lång tid innan jag själv insåg att jag håll på att förstöra mitt liv totalt.

Mitt tips gå inte till angrepp och ta det försiktigt, hon vet säkert att problemen finns men är hon inte mottaglig så ja så ett frö och jag vet att detta är svårt men ha tålamod tänk på att hon är extremt sårbar och troligen skäms men kanske inte är där ni är riktigt än…

Vet inte om du blev något klokare alls men ja ta det lugnt, prata om annat smyg in det och gå konfrontera inte direkt.

Hej. Jag vill återigen rikta ett stort tack till er som tagit er tid att skriva i min tråd. Ni har verkligen hjälpt mig att begrunda, reflektera och se saker ur andra perspektiv än mina egna. Så ett riktigt stort tack! Och inte bara inläggen här i min tråd har varit till hjälp. Flera av er har egna trådar där jag tackar för att ni som jag tagit er tid att berätta om era situationer. Ett stort tack till alla på hela forumet och alla som delar med sig.

Idag ger jag mig själv en riktigt stor och ordentlig klapp på axeln. Idag har jag nämligen uppnått något stort. Det var denna lördag för ett år sedan som jag bestämde mig för att vara nykter. Jag har alltså idag varit nykter under ett helt år. Inte en droppe alkohol. Detta har inte hänt sedan jag var tolv år gammal. Det känns riktigt häftigt. Visserligen har det blivit vardag för mig att vara nykter. Det är inte längre som i början, man verkligen kände att man tagit sig över ett berg bara för att man klarade en dag, en vecka, en månad. På senare tid har jag inte tänkt särskilt mycket på alkohol även om denna dagen funnits i bakhuvudet. Nu är jag här och jag är stolt över vad jag åstadkommit. Och jag tänker fortsätta nykter framöver, men mer om det längre fram...

För någon vecka sedan reflekterade jag dock över hur mycket mindre brydd jag är över saker jag säger och gör, både på gott och ont. Men den där vardagsångesten man bar runt på, social ångest, inlärd och upptränad av alla fadäser som uppstått under fyllan, den vardagsångesten har minskat rejält. Det är lite på gott och ont, för jag har blivit lite bufflig och inte alls lika brydd efteråt ifall jag trampat någon på tårna. Nu går jag inte runt och beter mig som ett svin bara för att, utan det är oftast mot folk som i grunden förtjänar det. Ni vet kanske hur det är, man står upp för sig själv och får ändå ågren av det efteråt. Jag tror ni är bekanta med känslan. Skönt att inte ha det så längre. Jag kan inte koppla det till annat än att jag avstått alkohol.

Jag tänker ta mig tid att läsa igenom min egen tråd framöver. Inte idag. Det känns för stort. Jag minns ju vilket helvete jag var i då. Att för ett år sedan inleda semestern med att ta mig an projektet att Karl ska bli nykter var något av det svårare jag gjort. Kanske det svåraste. Alla val och kval man stod i och kämpade med. Jag behöver verkligen inte påminnelsen om hur det var just idag.

Och hur ser jag på framtiden? Jag tänker fortsätta vara nykter tills jag har ork och tid att först läsa igenom min tråd och därefter begrunda min situation. Det kan ta tid. Nu har jag haft semester i en vecka och det känns riktigt bra att fortsätta semestern med att vara nykter och ledig. Inte ha det som förra året att varje dag är en otrolig uppförsbacke där det enda jag klarar av är att hålla mig nykter för dagen. För jag vill minnas att det faktiskt var på det viset. Nu behöver jag inte kämpa. Det är skönt.

Jag kommer att återkomma, kanske startar jag då en tråd i Det vidare livet. Men tänker låta det fortsätta nyktert framöver.

Återigen ett stort tack, och här kommer återkoppling till några av er som skrev senast. Ledsen att jag tidigare inte har svarat alla personligen var gång ni tagit er tid att skriva, men ni ska veta att varje knapptryck som renderat ett inlägg häri har varit oerhört värdefullt för mig.

@Vin Santo: Jag tror jag är redo att släpa räknandet av dagar nu. Ett år har varit en milstolpe att verkligen nå upp till. Jag känner mig klar på något vis, redo på ett annat sätt. Det är inte längre en uppförsbacke. Jag har nått krönet och det har planat ut. Milstolpen, målet, har varit viktigt för att motivera mig länge nog att kunna överblicka min situation och framtid på ett nyktert sätt. Jag vill inte se mig själv som en nykter kopia av mitt forna jag. På gott och ont är man i ständig förändring av yttre och inre omständigheter, men jag vill inte driva mig framåt till någon jag inte är.

@Sländan: Som jag skriver till Vin Santo har målet varit nödvändigt för att ta mig hela vägen fram. Det senaste halvåret har det gått mycket lättare, och att ta en dag i taget är inte min melodi. Det var i början kanske lite att erkänna uppgiften som övermäktig inför en själv. Jag har inte fattat något annat beslut än att jag ska fortsätta vara nykter tills jag har tid att begrunda min situation riktigt ordentligt. Nu känner jag mig tryggare i att ta en dag i taget. Det räcker att jag inte vill dricka idag, eller imorgon. Behöver inte stålsätta mig. Vet inte om detta är begripligt, men men...

@Kennie: Det jag syftar på, med att om man har tillåtelse att dricka igen bara man håller upp en viss tid. Det blir samma sak om du är riktigt sugen på en tårtbit, men du känner dig för tjock för den, så du får bara äta tårtbiten om du går ut och promenerar bort 500 kalorier. Den där promenaden blir mycket lättare att genomföra om du vet du har tårtan och du får äta den när du kommer tillbaka. På samma sätt kände jag inledningsvis. Att erkänna och acceptera där och då när man slutar dricka att aldrig mer dricka alkohol, det blir lätt för stort. Därför satte jag någon gång under resan upp målet med ett år, att om jag genomgick detta eldprov kunde jag få omvärdera situationen.

@Se klart: Skulle inte vilja hålla någon i ovisshet så uppdateringar har hela tiden legat i ropet, men det går längre och längre mellan gångerna. Men som du skriver, det är kanske lite mycket "själv är bäste dräng" bland män. En sak är jag dock övertygad om och det är att ifall jag inte skrivit här och fått input av dig och alla andra som skrivit i min tråd så tror jag inte att jag hade gått i land med det här. När jag skrev här sist, det är två månader sedan nu, eller nu idag så tänker jag egentligen inte alls mycket eller ofta på alkohol. Det är klart det kommer upp i tankarna eftersom det är så mycket alkohol runt en i samhället. Och visst kan jag känna mig sugen, men inte mer än att jag viftar bort det precis som när man blir sugen på något annat. Men när jag skriver inlägg här så är det klart att då reflekterar jag på djupet, och jag tror det lätt kan tolkas som att jag tänker mycket hårdare och djupare kring alkohol ganska ofta. Det kunde jag göra tidigare, men så är det inte längre. Och det är jag tacksam för. När jag loggar ut härifrån kommer jag släppa tankarna kring alkohol för en tid framöver. Det är skönt att kunna göra det.

@Sisyfos: Tack för ditt inlägg. Har du aldrig efter ärtsoppan sparat en sista hutt med punsch till pannkakorna? :) Det finns egentligen ingen ände på ursäker till att matcha alkohol med maträtter. Numera har jag blivit så van vid mat utan alkohol att det vid t ex midsommar mest var jobbigt att sällskapet jag var med drack. Jag var faktiskt inte sugen mer än under en kort stund. Och det tog inte många snapsar för de andra för att jag skulle bli tacksam över att jag väljer att inte dricka. Jag köpte en flaska Aqvavit till jul, den öppnade jag aldrig. Kanske öppnas den aldrig heller, inte av mig i alla fall. Men om man tänker på vad alkoholen tillför. Jadu... Det verkar som att människan sen urminnes tider har behövt fly verkligheten och på ett eller annat sätt berusa sig. Finns inte många tillfällen utan att man tillför någon drog som motsvarar ett lika starkt rus utöver när man efter till exempel ett fallskärmshopp lurat kroppen till att det är fara för ens liv eller när man är förälskad. Och våra kroppar gillar ruskänslan. Vi här inne gillar det förmodligen bara lite för mycket och orkar inte hålla gränser mot det som vanligt folk. De senaste fem-tio åren har ju varit ett ständigt upp och ner att försöka reglera mängden och vardagen, det är verkligen inget jag vill eller ska tillbaka till. Kan väl känna lite bitterhet att jag inte är en av de som klarar av att få verklighetsflykt med det enkla medlet alkohol. Till skillnad från alkohol eller droger i stort så tror jag att verklighetsflykt faktiskt är något vi är i behov av. Det hoppas jag kunna få under min semester på helt naturliga vis av rena upplevelser, men kan säga att det har varit jobbigt att vara i nuet under ett helt år. Hoppas du är med på vad jag försöker säga. Jag är som du, det räcker inte med att bevisa för mig själv bara en gång att något inte funkar. Minst två misstag krävs. Men alkoholmässigt har jag begått så många att jag förhoppningsvis har lärt mig för gott.

Nu över till att fira med lite sockerdricka och ostbågar.

På återseende!

@Beer Åh, vad jobbigt för er. Lider verkligen med er. Att hantera jobbiga känslor nykter är bannemej inte lätt. Reflexen att ta till alkohol är så stark. För att det är svinjobbigt att känna. Medveten andning skulle kanske hjälpa dig? Det finns en sajt som heter just så. När man djupandas lugnt och medvetet signalerar man till hjärnan och nervsystemet att allt är lugnt, att man har koll på läget.

Fysisk aktivitet kan lindra också, men det är ju så överjävligt varmt så det vill man ju knappt utsätta sig för.

Gråta hjälper också, väldigt mycket mer än man kan tro. Det lättar på trycket oerhört mycket. Att tillåta sig att vara i ledsenheten, leva ut den. När jag känner att jag behöver gråta men det inte vill lossna riktigt så spelar jag musik som betytt mycket för mig historiskt. När jag separerade från barnens pappa spelade jag ”vår” låt på repeat och grät floder. Musik går liksom in i oss på en annan våglängd, väcker saker inombords.

Kram 🐘

@Metmasken Börja inte förhandla med dig själv. Ryt ”NEJ” direkt. Det är bara den psykiska abstinensen som försöker locka dig. Du bestämmer! Bra jobbat!

Kram 🐘

Jag hittade mitt eget inlägg från 2018 här när jag googlade runt efter råd om hur man hanterar/hjälper ett vuxet barn som dricker för mycket. Det var smärtsamt att se hur jag redan för flera år sedan insåg att min dotter håller på att förstöra sitt liv. Nu har hon fått barn (hon var nykter under graviditeten tack och lov!) och håller därmed på att förstöra även för sitt barn och sin sambo. Jag är rätt säker på att hon dricker som ett sätt att självmedicinera mot ångest och otillräckllighetskänslor och att hon nu även tar olika tabletter/legala droger som förvärrar Hon dricker/tar tabletter i smyg och man märker det genom att hon plötsligt blir väldigt konstig, frånvarande och påverkad. Som ni förstår är det helt ohållbart och fruktansvärt, och hon kan ju inte ta ansvar för sitt barn i sådana lägen.

När jag skriver det här är det som att jag är utanför mig själv, blir som avstängd - smärtan är för stor för att rymmas i mig. Hur oss helst, i morgon planerar jag och hennes bror att åka dit och prata med henne. Hennes sambo orkar inte vara med just nu utan behöver inrikta sig på att ta hand om sig och deras lilla barn, vilket jag stöttar honom i. Jag vill tala om för min dotter hur mycket vi älskar henne och hur oroliga vi är. Att hon behöver hjälp. Jag är rätt säker på att hon antingen kommer förneka och/eller bli hysterisk och kasta ut oss och är rädd att ho ska göra något självdestruktivt. Jag skriver här nu för att höra om någon har erfarenhet av en sådan situation. Finns det något jag INTE ska göra och VAD kan jag göra?

@Sisyfos och @Ensam1984, så fantastiskt fina och kloka ord. Blir rörd! Tack!
@Sisyfos skrev:"Men skulle det verkligen hjälpa om du drack". Nej självklart inte!
Oron, ångesten, paniken, finns där på lur hela tiden. Fått Sobril utskrivet. Är på sista kartan och nu infinner sig paniken för att dessa ska ta slut! Vill inte ha dessa längre. Då hamnar jag ju i ett annat beroende!
Men som sagt, oron och ångesten kommer för små saker. Jag kommer absolut ta upp dessa tankar med min terapeut när han är tillbaka från semester. Tror kanske att själva insikten att jag inte KAN dricka mer är grundproblemet.
Men redan nu kommer så mycket positivt. Har fått höra så himla många gånger sista tiden att jag ser ut att må så mycket bättre! Detta är riktigt roligt.

Jag tänkte återigen ta upp det där med leverskador, då det varit ett ämne som jag intresserat mig för och jag vet att det är många som funderar på det. En sak som nog alla förstår är att det inte finns en exakt mängd alkohol man måste dricka för att orsaka skador på levern utan att det är väldigt individuellt. Jag tror inte att det flesta har någon aning om hur individuellt det faktiskt är, jag hade det definitivt inte förr. En annan sak är hur lite förvarningar man får. Tyvärr är det ju många som inte känner av några som helst symptom förrän man plötsligt upptäcker ikterus, ascites, eller espohagus-varicéer alltså att man blir gul, får en väldigt uppsvälld mage eller spyr blod och då är det ju ganska långt gånget. Men tillbaka till det där med hur individuellt det är.

Ett problem är ju såklart att det är svårt att jämföra individuella skillnader då den konsumerade mängden alkohol är självrapporterad, men det är helt klart att det finns väldigt stora skillnader. Jag minns en alkoholist från min hemstad t.ex som i princip hade uppehåll från att dricka när han hamnade på sjukhus för att ha vält med cykeln och gjort illa sig. Han gick bort för några år sedan nu en bit över 70 år gammal och inte på grund av levern. Samtidigt känner jag till de som har fått leverproblem i ung ålder på grund av alkohol. Såklart finns det andra faktorer som spelar in som hur hälsosamt man lever i övrigt och övervikt kan förvärra läget t.ex. och äter man mycket värktabletter så kan det påverka också, men där finns helt klart en genetisk faktor också.

En av dessa genetiska faktorer som jag har stött på är Alpha-1 Antitrypsinbrist. Detta har jag stött på bland de som har leverproblem. Jag känner till flera som har druckit alkohol som själva upplever att de har haft ett problematiskt drickande men inte tillräckligt för den leversvikt som de tampas med nu som har fått ta ett blodprov och där det visats på att de har just Alpha1-Antitrypsinbrist. Jag känner också till några som har denna brist som inte druckit i princip alls men som har leverproblem. Ingen av dessa är dock svenskar.

Alpha1-Antitrypsinbrist gör kortfattat att du har större chans att utveckla lung och leverproblem. Det sägs att lungproblem är vanligare än leverproblem, men jag vet att det finns de som endast får leverproblem men inte med lungorna. Jag har läst lite olika, men t.ex har jag läst att rökare som har denna brist inte blir äldre än 40. Någon liknande uppskattning på alkoholkonsumenter vet jag inte. Men om man känner till att man har denna brist så finns det vissa saker man kan göra som att välja ett yrke där man inte andas in olämplig luft eller utsätter sig för kemikalier. Samtidigt så ska man undvika alkohol och rökning. Just denna brist är ju också bara en dimension. Det kan ju såklart finnas många andra som gör att just du inte ska överkonsumera alkohol.

I Sverige uppskattas det att 1 på 1600 har den svårare varianten men att betydligt fler har en lindrigare brist. Vad lindrigare betyder exakt framgår inte, men en gissning vore att man som normalkonsument av alkohol med en lindrig brist kanske är ok medan det räcker med en mindre överkonsumtion för att få problem.

Det som kanske besvärar mig mest är att det är ett simpelt blodtest för att ta reda på om man har Alpha1-Antitrypsinbrist och på 70-talet började man på prov att testa alla spädbarn i Malmö, för att kanske börja med hela Sverige sen. Dock valde man att avbryta efter något år eftersom föräldrar som fick reda på att deras barn hade bristen fick ångest. Jag tycker att resonemanget är ytterst märkligt. Det är väl i princip så att man säger att "ju mindre man vet desto lyckligare är man". Till viss del kan jag förstå det, om det är något man inte kan påverka. T.ex, om det vore så att det var fast bestämt vilken dag man skulle dö så mådde man nog bättre av att inte veta det. Men bristen är ju något man kan göra något åt. Tänk om man hade fått reda på det som ung. Rökning och alkohol är farligt för alla men för dig är det extra farligt och du bör hålla dig borta från båda. Undvik också dålig luft och kemikalier mer än andra, så kan du säkert leva ett normalt liv. Varför inte? Varför kan vi inte ta det här blodtestet och låta folk veta? Är det av godhet som vi låter folk dö unga?

@mmmmmmm du har rätt.. men det är inte ensamheten jag är rädd för, jag vet att jag kommer att klara mig bra..men är rädd för ovissheten att jag inte vet var jag kommer bo, rädd för att behöva bo där min katt inte kan följa med ( utekisse), rädd för hur barnen kommer att ta det. Usch, vill aldrig mer ha ett förhållande. Vill bara ha det tryggt och lyckligt med mina barn. Vill bli hel och inte vara konstant stressad, ledsen, orolig. Kram på dig. Hur går dina tankar just idag?

@Blanka Härligt att höra från dig och att det går bra. Du har inte funderat på att skriva lite här då och då? Få ner lite tankar som du funderar på. Det känns ju som att du är trygg i din nykterhet nu, men det skadar ju inte att fundera vidare lite.

@mmmmmmm Varför inte ringa alkoholhjälpen och bolla frågan? De har ju massor av erfarenhet.

Jag hade tagit upp det direkt. Av den enkla anledningen att ju längre tid du väntar desto mer hade jag känt mig "kuppad". Sedan måste du ju få till en förändring. Rid på förändringsvågen. För att någon ska vilja förändra sig måste de ju inse allvaret. Då ser jag det som en fördel att smattra på i början för att öka förändringsviljan. Annars är det enklare att bara köra på. Det krävs kraft för att ändra detta.

Hade personligen uppskattat om någon var ärlig direkt. Däremot med empati. Skammen är så stor i dessa lägen. Man kan verkligen känna sig blottad och skamsen. Nästan naken om du förstår vad jag menar?

Det är nog svårt att nå igenom därför tänker jag att det kan kännas skönt för dig att få göra en "repetition" med någon kunnig innan du tar samtalet så du känner dig tryggare.

Tänk så här. Du hjälper en människa med att ta upp detta. Du ger honom en chans att faktiskt ändra sitt liv till det bättre. Du har nog än rädd människa framför dig. Där blir lätt attack bästa försvar. Då gäller det att inte öka skammen när du lägger fram det hela utan istället fråga om du kan hjälpa på något sätt. Att du är orolig och vill personen ifråga väl.

När mina föräldrar konfronterade mig pratade vi om diverse först. Jag hade ju åkt till dem för jag och maken hade kommit ihop oss rejält. De frågade nog bara hur är det med alkoholen? Detta kom inte som första frågan utan kanske 10:e efter att vi pratat om min relation till maken och hur jag mådde.

Även min yngsta son pratade med mig natten innan. Han var fantastisk. Blir helt rörd när jag tänker på det. Han ringde mig för att fråga var jag var? Sa att han ville att jag skulle komma hem. Även han tog upp drickat och frågade oerhört mjukt kan du inte sluta. Mjuka dialoger som inte var gjorda i affekt.

Maken däremot klarade inte att prata med mig. Han hade för mycket agg för att ta i ett så svårt samtal som detta är för att komma igenom skammen. Vi var totallåsta och därmed kunde vi inte vara lösningsorienterade.

Dagen var superkul mycket spring och bara njuta av att vara ute..

Vid hemkomst fick jag ett sånt otroligt sug efter öl och så här nån timma senare inser jag hur nära jag var på att ge efter😔..
Men nu sitter jag här fortfarande nykter och trycker i soffan.
Helt sjukt vad man hinner gå igenom i hjärnan allt från måttlighet till att skitsamma för att sedan bara NEEJ.

Dagen var superkul mycket spring och bara njuta av att vara ute..

Vid hemkomst fick jag ett sånt otroligt sug efter öl och så här nån timma senare inser jag hur nära jag var på att ge efter😔..
Men nu sitter jag här fortfarande nykter och trycker i soffan.
Helt sjukt vad man hinner gå igenom i hjärnan allt från måttlighet till att skitsamma för att sedan bara NEEJ.

Godkväll @varafrisk
Har just plockat in en bukett och tänkte på dig för den är som ett minifyrverkeri av färg, knallrosa och vinröda luktärter, djupt orangea och roströda tagetes (så mycket finare än sitt rykte), små rosa hortensia, lola lavendel och vit-rosa stjärnflocka. En helt knasig kombination men det blir så fint på något vis.
Och då tänkte jag på dig som gillar färg och att synas. Kram!

Idag AA. Inget uppmuntrande. Men programmet hjälper mig. Delningarna ger mig ofta obehag. Är det meningen att utsätta sig för det? Jag frågar mig? Vill ju må bra i nykterheten. Och känner tacksamhet.

Får jag be om ert råd?
Vad hade ni gjort?

Kört all in och berättat för honom att jag vet att han ljuger eller låta det vara tills man kommer på det igen? Det kan ju sluta menar jag? 😭 även om jag vet att det kanske inte är så troligt.
Är rädd för de kommande födelsedagarna och då kan man inte ha koll, och det kommer en del nu i juli, och då kommer det bara skyllas på andra. Och dessutom vet jag inte hur länge jag kan hålla masken när jag vet att han ljög igår. Snälla kom med era tankar.

Får jag be om ert råd?
Vad hade ni gjort?

Kört all in och berättat för honom att jag vet att han ljuger eller låta det vara tills man kommer på det igen? Det kan ju sluta menar jag? 😭 även om jag vet att det kanske inte är så troligt.
Är rädd för de kommande födelsedagarna och då kan man inte ha koll, och det kommer en del nu i juli, och då kommer det bara skyllas på andra. Och dessutom vet jag inte hur länge jag kan hålla masken när jag vet att han ljög igår. Snälla kom med era tankar.

@Harmonidrömmar
Hej!
Jag är kanske inte rätt människa då jag själv inte vet hur jag ska ta mig vidare just nu men jag ville bara säga att jag tror inte man behöver vara rädd för ensamheten, för framtiden. Du förtjänar någon som vill vara med dig och kan ge dig massor med kärlek. ☁️ Inte som väljer spriten före. Det är kanske hans rätta kärlek.
Vet att det låter hemskt men det är nog tyvärr så. 😭

@Harmonidrömmar
Hej!
Jag är kanske inte rätt människa då jag själv inte vet hur jag ska ta mig vidare just nu men jag ville bara säga att jag tror inte man behöver vara rädd för ensamheten, för framtiden. Du förtjänar någon som vill vara med dig och kan ge dig massor med kärlek. ☁️ Inte som väljer spriten före. Det är kanske hans rätta kärlek.
Vet att det låter hemskt men det är nog tyvärr så. 😭

Hej igen!
Han frågade i morse om jag släppt det?
Släppt det? !?!

Igår kväll kom också frågan upp om jag inbillade mig för att ha en anledning att skiljas?
Och att han kände sig hemsk påhoppad mm.
Igår försvann även alla ölburkar av samma sort som han påstår sig endast druckit ett fåtal av trots att jag vet att det är ett helt flak, och han blev så stressad av vårt samtal att han behövde hämta sig en öl. Men inga tecken på att han skulle ljuga.
Nu har han inte rört en droppe, vad jag vet, whiskey idag och det är första dagen på tre veckor. Men är jag naiv som tror att det kanske räckte med att säga till? Han ljuger ju fortfarande om det som fattas!!! Har inte visat bilderna än, för jag är rädd för vad som händer då. Men någonstans kokar jag! Men nu känns det som om jag måste vänta tills nästa gång han dricker, för att ta upp det igen, och nu lär det bli svårare att upptäcka då jag redan tagit upp det.
Det förstår jag ju.

Vad modigt av dig Beer att skriva dina tankar, du ska vara stolt över dig själv! 💪🏻🌸 jag tror tyvärr att om jag visar honom din resa här så kommer han bli tokig på mig och berätta att jag bara inbillar mig.

Jag håller själv på att bli tokig! Vill inte släppa samtalet såhär men är samtidigt rädd för vad som händer om jag visar bilderna. Det kanske är så att han slutar??
Hör hur jag låter men någonstans är det väl det man hoppas på…. För i varje fall hans skull och barnens.

Trevlig lördag på er. Och tack för alla era fina svar.

Somnar efter kl 2 och vaknar 7.30. Vet inte om det är friskt eller sjukt faktiskt. Fördelen var att jag hann med två timmar på badplatsen innan klockan 12, i lugn och ro innan barnfamiljerna hunnit ut. När jag kom dit klockan 10 var jag helt ensam på badplatsen. Lyxigt 😍 Lägger mig på bryggan och dyker i vattnet så fort jag torkat på kroppen. Minst tio dopp hann jag med på den stunden. Jag verkligen älskar att ligga på rygg i vattnet och med hjälp av andningen hålla mig flytande en lång stund.

Jag är för rastlös för att ligga en hel dag på stranden, två timmar är lagom lång tid för mig. Har börjat lyssna på podden ”Hedman och Hedén - en beroendepodd”. Riktigt bra faktiskt. Jag har inte släppt sommarpraten, men jag har tappat sugen lite. På 20 sommarprat är det kanske 1 wow och 4-5 okej, övriga ger mig knappt någonting. Konkurrensen är ju knivskarp i dessa podd-tider. Men jag ska fortsätta lyssna på alla sommarprat för det är en bra övning i att ”ta vad man får”. Tror jag. Och plötsligt kommer det ett guldkorn som jag inte hade upptäckt annars.

Två timmars höneblund har jag hunnit med också efter den tidiga morgonen. I kväll ska jag åka till dottern och sova över, nu inleds min ”ansvarsvecka” igen. Skulle egentligen åkt dit med min mamma i eftermiddag men det dök plötsligt upp ett släktkalas på pappans sida. (Hur uppstår sådant helt plötsligt?) Och det trumfar förstås allt. Det är viktig att dottern känner sig som fortsatt naturlig del av den släkten. Det är min ex-svägerska som fyller år. Jag och min mamma får åka till dottern på besök imorgon eftermiddag istället.

Färdigbadad känner jag mig faktiskt efter typ tio bad idag, den kvoten har fyllts för idag. Färdigförkyld känner jag mig faktiskt också, även om jag får hostattacker fortfarande ibland.

Kram 🐘