God kväll! Dessa ljuvliga julikvällar med syrsorna spelandes😍
Haha, kollade fyrans vintips i förmiddags och fick värsta suget. Still going strong ibland. Sicket monster det är. Verkligen så att man måste ge sig själv terapi, rätt tankar och sparka alkoholkrokodilen där bak emellanåt. Ingen kamp nä. Men det kan bli om man är nonchalant. Det vill jag aldrig vara. Vill fortsätta vakna vacker.

Berättade för mina barn om detta forum. Så nu kan de läsa vad jag skriver. Det är en del av resan för mig. Faktiskt. De är så viktiga för mig på alla plan i livet så klart.
Kram🤗

Hej! Ett avbrott i drickandet i alla fall tre månader brukar rekommenderas. Sedan kan man ta ställning till om det är läge att prova att dricka måtligt eller sluta helt.
Jag försökte minska många år. Det var så jobbigt. Drack små äckliga tetror med vin, varannan vatten ja du vet testade allt och kände mig sedan befriad från kravet av avhållsamhet de perioder jag tillät mig själv dricka whisky obegränsat. Till slut bestämde jag det fick vara nog. Så nu är det lätt, bestämt mig att alkohol är inte för mig. Varit nykter i drygt 1.5 år.
Heja dig! Detta forum är bra. Skriv för glatta livet och ta stöd. Fint du har din familj till hjälp oxå. Och så finns ju annat med.
Kram🤗

Hej MalmMia, länge sen nu, nu går vi mot nya mål och börjar resan att lämna det där bakom oss. Du vet ju vad du har framför dig, jag vet det nu också efter att jag gick för 6 månader sen, det är inte lätt men betydligt lättare än att leva i den där gröten vi avtackat oss, hoppas dottern är nöjd ändå ❤
Den där visualiseringen gör att man håller sin kompas stadig, man får på något vis kraften av den

@Helenex Hej! Tror många känner igen sig i det du skriver, inklusive mig själv. Jag tog tag i mitt drickande i våras och har snart varit vit i tre månader.
Jag vaknade upp en vanlig söndag trött och trasig. Var så less på att jag slösade bort mitt liv med alkohol. Googlade och hittade e-stöd, perfekt där kunde jag vara anonym... Skammen är ju stor. Ingen Vill hamna där. Men det blev en rivstart på mitt nya liv. Fick snabbt kontakt med läkare och terapeut. De tipsade även om att även ta hjälp av beroendecentrum. De skickade remiss dit. Då tänkte jag - det är nu eller aldrig! Helt plötsligt står jag där med en armé av kunniga människor som bara vill hjälp mig. Det var stort, det var läskigt men det bästa jag gjort för mig själv. Kan tillägga att jag blev rekommenderad att ta Antabus. Min lilla räddare. Där och då försvann en stor skopa stress. Noll alkohol inget systembolag, ja du förstår. Har även pratat med mina barn och några nära vänner om min resa och det är bara hejarop!
Långt svar men mitt heta tips är att ta hjälp, för den finns där för dig 🌺

@Ignoramus Så sant, så sant! Men nu ska jag koppla av med en film, tänka på nåt annat en stund, om jag kan.

@Ignoramus Inte jag heller! Men ibland så! Nu är det ju helg, kan tänka mig att det är många som sitter här som inte "festar" av samma anledning som du och jag...annars vore vi inte på det här forumet.

@Ignoramus Skönt att få svar, jag brukar inte få det så ofta när jag skriver här.

@Ignoramus Ja, precis. Det lilla i det stora. Igenkänning är viktigt, och som du sa, på det stora hela betyder småsakerna mycket.

@Ignoramus Ja, det kan ju inte bara vara jag tänkte jag. Tack! Känns bra att veta. Det kan tyckas som en liten sak men "många bäckar små" som mamma sa.

@Ignoramus Skulle tro det, jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag vet att det är så för mig i alla fall.

Idag har suget varit obefintligt!! Och jag har ett sånt där härligt minne att lagra på plussidan. Storhandla en lördagskväll 😊, lugnt och skönt i affären… Alla andra är nog hemma och blandar grogg.
Idag är nykterhet underbart!

@asdfghjklöä jag förstår dig, alkoholen tar stor plats i livet och helt plötsligt har man oceaner av tid! Jag började dricka "sent" i livet. Massor av skit som hände och det tog aldrig slut ... Men vips vaknade jag upp och mitt liv var toppen Men alkoholen hade jag lyckats dra med mig. Jag har alltid varit engagerad i föreningar och annat även när jag varit som värst. Det kan jag tacka min lyckliga stjärna för just nu. Vad jag vill säga är, gå utanför din bekvämlighetszon. Testa nya saker? Vad gillar du att göra? Vad har du tyckt om att göra? Ideella organisationer skriker efter volontärer. Där hittar du ett sammanhang och träffar likasinnade människor. Själv har jag idag anmält mig till ridskola igen, efter 30 års uppehåll!
Googla och kolla Facebook, där finns många grupper.
Stort lycka till ❤

@Körsbärsblomman Jättebra med en plan hur du ska göra👍🏻😊

Den senaste 1-2 veckorna har jag lyssnat ikapp alla avsnitt på podden ”Hedman och Hedén”. Nej inte alla, jag har några kvar. Kändisarna har duggat tätt: Clara Klingenström, Peter Eggers, ”Din soldat”-Albin, Pål Holknekt, Mathias Holmgren, Jan Johansen med flera. Även Magnus Hedman och Nemo Hedén (”Kungarna av Tylösand”) berättar sin lifestory i varsitt avsnitt.

Idag lyssnade jag på avsnitt #20 ”Från botten till beroendeterapeut” där Robert Bohman, grundaren till beroendeenheten ”The House Stockholm-Berlin”, berättar sin lifestory. Shit alltså. Jag blir helt matt bara av att lyssna. Dels var han beroende av typ allt som går att bli beroende av och dels avverkade han behandlingshem på löpande band. Han säger själv att han inte tog återfall, han slutade i princip aldrig.

I en passus säger han att hans ex-fru, som han fick fyra söner med, skrev en bok som heter ”Anhörig”. Då fattar jag att hans ex-fru är Katerina Janouch. Den boken har jag läst. Den här mannen har jag hört mycket om, från hennes horisont. Jag minns också att de två som par var lite banbrytande, som för 20 år sedan tvättade sin alkoholsmutsiga byk nästan offentligt i media.

Av allt han berättar i poddavsnittet så fastnar allra mest det som är anledningen till att han till slut blir helt clean. Den mening han vaknar till i polisens fyllecell den 29/12 år 2001 och som till slut får honom nykter, utan att ha tagit ett enda återfall efter det. Meningen upprepas tydligen ofta inom olika 12-stegsgemenskaper och innebörden är ungefär: ”En del har inte förmåga att vara ärliga och de får färre chanser”.

Där är orsaken till att min pappa aldrig lyckades. In i det sista 1,5 månad innan sin dödsdag blånekade han och sa till mig att han hade minsann inte problem med alkoholen. Så fort den nattgamla isen efter en genomrasning blev lite stabilare så lurade han sig själv och andra tills han storknade. Allt för att få dricka. Han var sannolikt aldrig ärlig om någonting. Frågade man hur han mådde svarade han ”bra” trots att det syntes på kilometers avstånd att han inte alls mådde bra.

Min mamma berättade efter hans död att min pappa blev av med körkortet i en nykterhetskontroll år 1974, då jag var 5 år gammal. Efter det körde han olagligt i alla år. Varje gång han åkte fast i en poliskontroll fick det konsekvenser förstås, men det är ingenting som jag minns. Vad jag minns så var pappa iväg och jobbade, ibland månader i taget. (År ibland faktiskt eftersom han jobbade för Skanska i Saudiarabien på 70-80-talet.) Om han satt i fängelse månadsvis så var det inget jag hade koll på ett endaste dugg.

Mot slutet vet jag dock att han dömdes till en månads fängelse, då gick jag på högstadiet eller gymnasiet. I hans post hittade min mamma efter hans död en dom som gällde samhällstjänst. Min mamma tvingades ju ljuga också. Att hon ens berättade om det indragna körkortet för mig efter hans död var modigt gjort, hon skämdes som en hund. Vad hade hon utsatt mig för? Han körde jämnt på fyllan.

Orsaken till att jag till slut bröt med min pappa var att min sambo tillika barnens pappa gillrade en fälla. Han markerade på etiketten på den whisky som stod mest tillgänglig i barskåpet innan han gick och la sig. Nästa morgon när mina föräldrar hade kört till Göteborg visade han mig etiketten. Volymen hade sjunkit med 5-6 cm under natten. Då fick jag det bevis som jag behövde för att ställa ultimatum. Jag konfronterade dock aldrig min pappa med det ”beviset”, det räckte att jag hade fått bevis. Och mitt ultimatum var ju ändå lönlöst.

Min alkoholiserade sambo var likadan, ljög om allt. Men det förstod jag ju inte förrän efteråt. Vartenda ord om hans före detta fru var bara lögner från början till slut. Det var hon som tröttnade på hans supande till slut. Det var hennes vuxna barn som aldrig ville ha kontakt med honom mer. Till mig berättade han om tusen andra anledningar, som jag snudd på förträngt. Anledningarna spelar ingen roll. Inte då och inte nu. Det som spelar roll var att jag kände mig så genuint grundlurad, jag kände mig som en naiv fullblodsidiot.

Strax innan vi flyttade ihop hade jag verkligen märkt att hans drickande var osunt. På vår första middagsdejt hemma hos honom bjöd han på en flaska vin till oss två, ”lite snålt kanske.” Efter några månader kunde han dricka sig så apkalas att vi var tvungna att avboka ett besök hos hans syster, och han ringde då och sa att det var jag som hade blivit sjuk. Jag blev helt förskräckt över att han ljög om att jag var sjuk, han ryckte på axlarna. Lögner för honom var vardagsmat.

Jag sa uttryckligen till honom innan han flyttade in hos mig: ”Shit alltså, jag vill fan inte dra på mig en alkisrelation, jag fixar inte det med min bakgrund”. Han försäkrade mig om att jag absolut inte behövde oroa mig, men min magkänsla skavde och bråkade ändå. Men han var så på - fixade sig ett jobb här i kommunen och var överentusiastisk över flytten. Och vi var så kära i varandra.

En månad efter att han flyttat in var jag tvungen att fejsa sanningen. Jag ställde ultimatum: ”Sök hjälp eller flytta.” Han sökte hjälp och började med antabus, som han fick utskriven av en läkare på vårdcentralen och han skulle ta tabletterna helt själv utan ”övervakning”. Sen började en tid med att tassa på tå och aldrig veta hur läget var när jag kom hem. Vidrigt. Precis som min mamma gjorde i alla år med min pappa. Lyssna efter signaler, misstänka, leta efter eventuella flaskor.

Han var nykter på vita knogar. Han ville ha tapperhetsmedalj. Ställde sig utanför alla sammanhang, ville inte delta. Valde att jobba helger och storhelger, ”sån skit”. Han vantrivdes på jobbet dessutom, han jobbade på olika LSS-boenden som timlönare i personalpoolen. (Tidigare hade han en fast tjänst på ett boende för personer med svår autism.) Den instabiliteten ska man nog inte ha som nynykter 50+ utan då behöver man nog mer fasta rutiner.

Träning var trams tyckte han, ”springer gör jag bara till bussen”. (Han åkte förstås aldrig buss ens.) Vi delade inte heller intresset för naturen, det var också trams tyckte han. Jag vet inte vad vi hade gemensamt egentligen, typ ingenting. Vi blev bara störtkära i varandra, men sen fanns inget att staga upp relationen på. Hans lögner fortsatte dessutom i stort och smått.

Efter ett halvår tog han ett återfall, ett planerat sådant sannolikt. Han hade tröttnat på sitt samboliv med mig och jobbet. Nu behövde han att jag sparkade ut honom så att han kunde återvända till sin hemort som ett offer att tycka synd om - och att jag var en satans bitch som kastade ut honom. Han skulle ljuga lika mycket om mig för sin familj och vänner som han ljög om sin ex-fru för mig.

När jag kom hem från en resa till äldsta dottern i Gbg för fyra år sedan så möttes jag av en kasse med tomma ölburkar på skostället i hallen. Min hund var hemma, tack och lov. Min ex-sambo kom hem en stund senare, sannolikt satt han i skogsbrynet bakom huset och inväntade min ankomst. Han kunde knappt stå och gå eller prata. Jag knuffade honom bokstavligen i säng och sa: ”Sov ruset av dig, imorgon flyttar du”. Och det gjorde han.

Jag kan inte ens ljuga i bluffpoker. Tack och lov för det. Jag mår fysiskt dåligt av att ljuga. Det gjorde jag i mitt förra liv och det är än värre som nykter. Jag kan låta bli att säga vissa saker och jag kan uppge vita lögner om det gynnar mig själv eller någon annan, jag vill inte såra någon genom att vara klumpigt ärlig. Annars är det ärlighet som gäller i alla lägen.

Shit vad långt det blev, det behövde nog komma ut. Tack Robert Bohman för det!

Kram 🐘

Så tråkigt att du inte får rätt hjälp. Det är tufft nog att ta steget om be om den. Har du kontaktat beroendecentrum där du bor? Om inte, gör det. För mig har det varit ovärderligt. Att kämpa själv är tufft och tror det är få som fixar det.
Ge inte upp! Du är starkare än du tror 👊💪❤

@Kennie tack 🌺
Det är så jag också försöker omprogranera mig. Våra hjärnor är fiffiga, på gott och ont.
Har även sökt nytt jobb som jag har goda möjligheter att få. Behöver göra nya fräscha saker i livet. Idag har jag anmält mig till ridning! Har bestämt att jag ska göra sånt jag mår bra av om som stimulerar mig.
Just ja, igår kväll blev fredagsmyset 4 km i spåret. Det känns väldigt bra nu och har fått lite avsmak när det gäller alkohol. Jag hoppas innerligt att det fortsätter så. Ska ta min sista dos Antabus nästa vecka. Sen måste jag testa att flyga själv.

Måste säga att du har gjort ett fantastiskt jobb med dig själv. Stort grattis och keep on 👊💪

@Hemo Hej!
Då öppnar jag med den brutala sanningen.
Sök hjälp! Det gjorde jag, kände skammen in i benmärgen. Jobbigt som bara den MEN när jag kom över den tröskeln fick jag ett lung inom mig som jag inte haft på åratal. Helt plötsligt står där en hel armé av människor som vill mig väl - läkare, terapeuter, sköterskor och mina barn ❤ Är snart inne på min tredje vita månad och min kropp mår bättre än aldrig förr. Nu ska jag vara snäll mot den och inte falla tillbaka i det träsk jag var innan. Har ätit Antabus och jobbat mycket med mig själv via alkoholstöd.

Skriv gärna om du har frågor men mitt bästa tips är, ta hjälp. Det är du och din kropp värda ❤

@Kallekandricka har tänkt på dig, och tack för ditt inlägg. Det är precis det jag behöver höra. Jag behöver ju inte göra det svårare för mig själv. Ang. avvikande och konstigt så är jag nog lite av en anomali där. Vill hellre att en person har haft krångel/har krångel (eller i alla fall är helt uppriktig från början) med sina tillkortakommanden, då vet jag var spelplanen är. Tror tyvärr också att jag har komplex för mina tillkortakommanden och känner mig inte lika mycket värd som vanligt folk. Jag vill inte känna så, men har alltid känt mig så. Så känner väl att jag är mer på samma spelplan om personen i fråga också har ett krångel, och att den andra kanske är värd någon sån som mig, en vanlig person är ju värd så mycket bättre.

Jag vill ju också tro att jag inte är en sån som dömer, men det stämmer såklart inte. Däremot så tror jag att jag inte ger upp om någon för det. Det är bara de med något uttalat krångel som jag har mött eller har haft samtal med hittills som jag har funnit intressanta. Saken är ju den att alla har något, alla har krångel och alla kan vara öppna och sårbara. Men är man inte det så är man tråkig i min mening, att tala om väder och resor ger mig ingenting. Jag vill veta vem den andra personen är på insidan, hur den känner på riktigt, vad deras guilty pleasure är, vad deras tillkortakommande är. För har man inte en diagnos så har man alkoholproblem, eller depression, eller ekonomiska problem eller kanske en dålig relation till sin familj, ett stressigt eller tråkigt jobb etc... Om inte en person kan vara fullkomligt ärlig med sånt från typ start så finner jag dem inte intressanta. Men som du säger så behöver man ju inte börja där, man kan ta det lite lugnt i början.

Nu till anledningen till varför jag kom in här i dag. Jag har ångest.. har kommit på att det jag gått och bärt på i några veckor nu är existentiell ångest. Ända sen detta dateandet drog igång har jag i princip varit snurrig i huvudet och fått ångestpåslag väldigt ofta både nu och då... der håller i sig länge... fast tänkt att det är inre stress.. fast inte vetat varför. Har inget att vara stressad över egentligen. Men satt och läste och då bara klockade det. Det är existentiell ångest. Jag känner ju att jag är på väg in i något nytt, eller att jag öppnat upp för något nytt. Jag funderar mycket på ett sundare liv med rutiner och träning och att jag börjat datea. Alla förändringar ger mig ångest.. eller är det så att jag har ångest för att jag känner att det är för sent för mig... att jag inte kommer klara det.

Måste bena i detta mer, ska till en sjuksköterska som ska bli min samtalskontakt på psykiatrin i början av augusti. Då ska vi tala om vad jag behöver hjälp med. Innan var det mycket att hantera min stress och relationen jobb/privatliv samt bli bekväm i mina diagnoser. Nu känns detta väldigt viktigt.

Det känns som att saker snurrar på för snabbt, och jag har ju inte ens mött någon som jag vill träffa igen. En del av mig vill bara logga av den där appen och undviker den mest hela dagarna men en annan del säger att jag måste... för gör jag det inte nu så kommer jag ju aldrig göra det.

Är också så rädd att inte räcka till, att inte duga.. att vara en sån som ingen vill ha. Både till utseende och det inuti. Det växlar från dag till dag. Utseendemässigt så har jag varit ganska tillfreds ett bra tag nu, och trots mer komplimanger än någonsin så känner jag mig så ful. Avskyr att de där orden från den där killen som förstörde mig fortfarande finns kvar i bakhuvudet; "Ditt ansikte är en 9:a, men kroppen är en 6:a, eller kanske en 7:a, du har ju snygga ben". Jag vet att han var ett asshole! Jag vet det, jag vet att det inte spelar någon roll. Insidan räknas, men fasiken.

Ska göra andningsövningar nu, försöker meditera 10 minuter per dag just nu. Jag är i en sökande fas... all min energi går bara till att leva dag till dag. Sån tur att jag inte dricker på detta, har och har inte haft någon tanke på alkohol eller sug. Tacksam!

@Ullabulla
Ja är i ett ambivalent tillstånd nu minst sagt. Tvivel på om min godhet verkligen är godhet eller är ja falsk . Ja delvis. När man gömmer sig bakom en annan människa då är man inte sann mot sig eller den andre.

Ja har ett problem o det är att ja är vuxet barn o ser saker svart eller vitt. Ja börjar se gråzon nu först. Underlättar! Då ja kan se att ja är både god och falsk ibland. Att ja haft ett stort skydd för o inte låta andra komma in i mitt känsloliv fullt ut. Sårbarheten såg ja i min beroende . O där fick ja kontakt med min egen sårbarhet. O det är nåt ja nödvändigtvis behövde/behöver få fram för o kunna utveckla mig. Så mycket ja kom i kontakt med i min relation med honom ❤Antagligen därför vi upplevde kärleken så sann o själslig.

Men han var sjukare än vad ja var/är. Därför han klarade inte ta till sig hjälp. Men i andra fall kanske den beroende är friskare än den som är medberoende. Det är svårt att förstå sin egen "sjukdom " som medberoende. Fokuset för familjemedlemmar ligger ju på den beroende. Sen är de flesta runtom också medberoende så då går ju inte få friska beteenden, hjälpa varann där. Det blir rundgång😄
Blev glad när du svarade. Läst lite i din tråd o ser din resa. Kram !!

@TappadIgen Min undersökning var väl egentligen inte heller så dramatisk men det var jag som var så stressad inför svaret😳men som tur var bland alla olika svar som jag hade kunnat få var väl detta ett av de bättre. Och jag tänker precis som du att nu handlar det om att göra det bästa av det.

Och på måndag dax för nästa undersökning…gastroskopin🙏🏻

Nu har jag det bra på Västkusten👌🏼☀️

Kram☀️

Jag har själv gjort behandling på stället du nämner. Det är några år sen och då var det en behandling som helt stödde sig på Minnesotakonceptet, dvs 12-stegsbehandling. Fördelen där var att terapeuterna själva hade en bakgrund som beroende eller medberoende och visste alltså vad de pratade om. Fanns inte en chans att ljuga där eftersom de själva hade använt alla lögner som finns.
Jag förordar även idag ett behandlingshem som använder 12-stegsmetoden just för att terapeuterna själva vet vad det handlar om.
Tyvärr har det idag blivit så att många behandlingshem har gjort det lätt för sig och använder sk "läkemedelsassisterad" behandling vilket är rent nys då du skapar en tablettberoende av en alkis :(
Så att göra en koll är mycket bra !!
Och ett tips : OM ditt barn har möjlighet att betala en del av kostnaden själv ökar motivationen att sköta sig och jobba i programmet och därmed få en stabil nykterhet ! På Gården finns (fanns tidigare iaf) en möjlighet att söka hjälp från en stiftelse. Se hemsidan.

Två timmar på SUP fick räcka, sen blev jag trött både i kroppen och knoppen. Det är mycket svårare att stå upp på min uppblåsta bräda än på den hårda brädan som jag hyrde, men jag kommer upp i stående. Flera gånger. Varvar med att stå på knä och sitta ner. Balansen tränas verkligen med alla muskler i kroppen - och att det blåser lite gör det än svårare.

Efter en stund stående blir jag trött i kroppen och ramlar i vattnet och då får jag simma till flytbryggan med brädan på släp efter. Man har ju ett band fäst vid fotleden, annars hade brädan åkt iväg all världens väg när man ramlar i. Paddeln, som också flyter, kilar jag fast i armhålan för att få båda händerna fria att simma. Flytvästen gör simturen behaglig.

Idag har jag lärt mig kliva ombord på brädan från stegen på en brygga. Först stående på knä och efter en stund upp på alla fyra och till slut upp i stående. Minst tio gånger kom jag upp i stående och stod kvar en stund idag. Två drickapauser med lite vila uppe på bryggan. När jag mot slutet ramlade i vattnet gång på gång när jag försökte stå upp var det ett tecken på att jag var trött och att det var dags att sluta för dagen.

Det är fördelen med att inte hyra, jag kan träna lite varje dag och på sikt bli allt mer stabilare. Det var inte många sekunder i stående läge som det kändes som jag hade full kontroll. Andas, andas, andas - titta mot strandkanten istället för på brädan - andas, andas, andas. Alla småmuskler i fötterna fick jobba, liksom resten av kroppen för att kompensera för alla smågung som vågorna gav.

När jag kom hem igen till parkeringen gav jag mig i kast med takräcket. Som jag trodde var gummipackningen en tillsats som används till vissa skenor (eller vad det nu heter, sådana där fasta skenor på biltaket). Utan gummipackningen passade takräcket, och jag klurade ut hur jag skulle spänna åt det. Fick det fastsatt ordentligt på tre av fyra fästen, det fjärde får jag slutfixa i morgon. Då ska jag också få dit fästena som man lutar brädan mot, så den ligger stabilt. Nu är skallen trött och behöver en höneblund 😴

Kram 🐘

Jag står inför val i livet; att fortsätta försöka dricka måttligt eller inte dricka alls. Vad har ni för erfarenheter och kunskap kring detta? Läste någon som skrivit att man kan hålla upp att dricka under en period för att sedan göra en "omstart" med nya och sundare alkoholvanor. Är det möjligt och vad finns för erfarenheter kring det? Alkoholen har blivit en grej för mig att "fly MIN vardag" med ohälsa, dåliga relationer och att kunna slappna av och inte tänka på det som oroar. Vet att jag måste hitta ett annat förhållningssätt i de stunderna när jag känner för att "fly vardagen". Jag har också svårt att sluta dricka när jag väl börjat. När jag börjat så triggar det igång att fortsätta och det blir för mycket vid nästan varje tillfälle. Min familj har reagerat och uttryckt detta. Jag har börjat resan till att må bättre gällande min ohälsa, men vägen dit är lång med sjukvård och alternativa metoder. Jag har också svårt att i vissa situationer tala om vad jag vill och skapa ett liv som jag önskar, då jag istället "hänger med" i det som någon annan vill. I stunden verkar jag inte reflektera så mycket över vad som händer och upptäcker istället i efterhand att "nu har det hänt igen". Det är liksom så mycket mer än "bara" alkoholen. Tar tacksamt emot tankar och reflektioner som kan hjälpa mig vidare till andra perspektiv. Mvh

Bra att du börjar leva ett liv som du vill ha, och inte din beroende partner. Det finns många som aldrig orkar ta det steget du gör nu.Förändring kan ju endast ske när vi förändrar vårt tänkande och gör annorlunda mot tidigare..Viljan och orken att bryta med alkoholen fanns inte heller hos mitt ex. Jag har aldrig ångrat att jag flyttade..Tvärtom ångrar jag att jag inte gjorde det tidigare..Men allt har sin tid. Och allt blir som det ska. 🍃🌸🍃

Hej jag har varit nykter i 7 dagar. Har haft många återfall genom åren, men nu måste jag sluta då jag börjat såra barnen de har blivit så pass stora att de förstår. Försöker att läsa på mycket om hur dåligt det är att dricka, läser mycket härinne det hjälper mig.

På tal om släkthistorier, så förvarar jag sjukt mycket i minnet.Minns alla möjliga berättelser om olika människor jag träffat..Även deras vänner och släktingar. Frågar någon mig däremot när Karl den XII dog, då har jag inte en aning..🤔..Det är något med berättandet om människoöden som är intressant..Härligt att du AH fortfarande äger ” din sjö”. 😁..Likadant har jag med världens största biggarråträd hos exet som jag var med och planterade..Det känns också som ” mitt” 🍒..Men jag vill ha ett liknande, fast det hinner ju aldrig bli så stort under min livstid..Jo, om jag blir närmare 90 år och får fart på ett nu..Eller att jag får mitt drömhus med sjö utanför, och ett biggarråträd redan finns där..Man vet aldrig. Otur med takräcket, men det löser du snart. Gött att du är frisk, kompis. 🤗🤗

@Soffi Så härlig läsning Soffi! Ja, att må bra är det viktigaste. Alla de där valen. Äta kakan o ändå ha den kvar, det går ju inte. Att behöva kompromissa o välja bort sånt man eg vill ha i sitt liv, men där priset blir för högt i slutändan. Har dessa funderingar för fullt...
🥰🧚‍♀️🤗

Tack, absolut är det så, dock har jag haft kontakt med psykolog men tycker inte att jag fått hjälp som fungerar, det är lite så de rycker på axlarna och inte riktigt tar det på allvar

@TappadIgen Jag hoppas att det kommer gå vägen 😊

Jag blir hjärtinnerligt glad när jag läser att du hjälper din pappa med hans trädgård. Njut av varenda minut ni kan få ihop, det finns inga garantier för någonting här i livet. Det är skönt att umgås över praktiska saker också, då kan man småprata när andan faller på. Man skapar något ihop, och båda blir nöjda med resultatet.

Att göra saker för andra är att visa kärlek i praktiken. Min äldsta dotter kommer hem till sin pappa och styr upp diverse projekt. Röjer och renoverar. Idag ska tydligen hans båt sjösättas, för första gången på flera år. Det är hon som har pushat honom dithän, och jag hoppas innerligt att det verkligen blir av idag också.

Kram 🐘

@TappadIgen Otroligt sorgligt öde och sorglig låttext. Han hade liksom gett upp. Så upplevde jag att det var med min pappa också. Jag kan inte räkna antalet gånger som han slutade dricka med buller och bång. Nu minsann skulle han bli en ny människa. Varje gång tog han återfall. Jag orkade inte ens glädjas de sista gångerna, jag visste ju att han skulle ta ett återfall igen. Jag blev luttrad. Och han gav upp helt.

Ett halvår innan han dog bröt jag med honom. Mina barn var då 2 och 4 år. Jag kunde inte göra något åt min egen uppväxt, men jag kunde förskona mina barn från att uppleva sin onyktra morfar. Jag sa åt honom att jag inte ville träffa honom förrän han sökte hjälp för sina problem med alkoholen. Han blånekade. Han hade inga problem med alkoholen sa han. Det var i september 2001.

Några veckor innan jul det året ringde min pappa och undrade om han och min mamma var välkomna till oss under julen. Jag svarade att det var de självklart - OM han hade sökt hjälp för sina alkoholproblem. Han blånekade igen, han hade minsann inga alkoholproblem. Då svarade jag att han tyvärr inte var välkommen, men att min mamma kunde komma ensam. Det gjorde hon.

Den 24 januari, prick en månad efter julafton, dog han. 61 år gammal. Söndertrasad lever. Jag hann aldrig träffa honom, men enligt min mamma var han ändå helt väck på slutet och inte ens kontaktbar.

Min pappa visste precis vart han skulle vända sig. Han var stammis på psykakuten och beroendemottagningar i Göteborg. Han fick en massa hjälp under årens lopp, men började alltid dricka igen. Jag vet än idag inte vad som hade hjälpt honom. Det enda jag ångrar är att jag inte ställde ultimatum tidigare, medan han hade en ärlig chans att göra någonting åt det.

Kram 🐘

@Pilla Jobbig känsla. Men det är du som är en vinnare i detta, som slipper alkoholen, glöm aldrig det. Ett tips är att ”genrepa” innan. Tänk dig dagen/kvällen in best case scenario. ”Vi kommer dit och jag erbjuds en välkomstdrink och då säger jag …. Och till maten dricker alla andra vin och jag …. ” osv. Tänk dig innan hur du vill att dagen/kvällen blir så är sannolikheten stor att den blir så.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Vad kul att firandet av dottern var lyckat! Tror man aldrig slutar känna lycka o glädje över barnens lycka o glädje, hur vuxna de än blir!
Gott att supen äntligen har kommit! Du får berätta mer om dina turer😊

Gällande din släkthistoria kan jag bara hålla med övriga, det är givande, spännande. Jag älskar sånt. Läste den där maj-gull triologin också för några år sedan.
Vad som formsr oss, vår historia. Så spännande! Min mormor är död sedsn 20 år, men berättade alltid berättelser ur sitt liv. Jag minns dem än. Min mamma berättar ockfå, men alltid med ett stråk av självömkan o bitterhet, vilket gör det jobbigt. Jag går igång, retar mig, kan inte lyssna objektivt. Men det är ju så viktigt. Min man vet ingenting om sin släkthistoria. De pratade liksom aldrig. Mina barn frågar en del, o då berättar jag.

Angående gårdagen vill jag citera yngsta dottern: ”En toppendag”. Från tidig morgon till sen kväll (jag fick henne i säng först kl 23) så var det enligt henne ”superbra”. Hon bara travade superlativen på varandra för att beskriva hur nöjd hon var med sin födelsedag. Och mammahjärtat höll på att spricka av glädje ❤️

Ringde henne på FaceTime nu på morgonen och hon var fortfarande lika översvallande nöjd. Sverigekepsen var på - bak och fram, precis som den coolaste kille på boendet alltid har. Tydligen är det någon match som ska spelas kl 10.30 😉 Varken jag eller dotterns pappa är ett dugg sportintresserade, men på boendet finns det några riktiga sportfantaster.

Där sitter de på rad i varsin skön fåtölj och tittar på den gigantiska tv-skärmen. Den största tv-skärm jag har sett har de köpt till boendet, och den har typ alla streamingtjänster som finns, så gemensamma filmstunder och sportstunder ska de bli många av framöver. Och dottern är mest bara lycklig över att vara en del i den gemenskapen. Och mammahjärtat spricker nästan igen av glädje ❤️

Så sent som kl 21 igår var min SUP uppblåst och klar att prova. Jag kom upp på första försöket, yes! Men sen ramlade jag tio meter senare när jag tappade balansen. Sen fick äldsta dottern prova. Hon tog först med sig lillasyster på en liten runda och yngsta dottern skrattskrek hela tiden så det ekade över sjön. Sen lyckades äldsta ta sig upp på första försöket och paddla en rejäl runda. Yngre, smal, yogaträning, det kändes rätt naturligt att hon skulle klara av det direkt.

Enda grumset i glädjebägaren var att jag tydligen har köpt fel takräcke, det passade inte på min bil. Och barnens pappa höll på klassiskt manér en lång föreläsning om hur fel jag hade köpt, si och så och hit och dit. Jag var för trött för att ens ifrågasätta. Jag lämnade SUP:en liggande bakom lekstugan i hans trädgård och jag ska strax åka dit och lära mig behärska SUP:en bättre. Han bor ju 50 meter från en badsjö och eftersom jag själv har bott i det huset i 14 år så är det lika mycket ”min” sjö i hjärtat. Han behöver inte ens vara hemma även om jag åker dit och SUP:ar.

Men takräcket måste jag få ordning på förstås. Min SUP kan ju inte bo i hans trädgård någon längre tid - och jag vill ju utforska andra sjöar och havsvikar. Typiskt mig så vet jag inte ens var jag har kvittot. Jag är den mest noll-koll-på-ekonomiska-saker som jag känner. Tveksamt om jag får lämna tillbaka takräcket på premissen ”jag råkade köpa fel”. Får väl sälja det begagnat i så fall, och leta reda på ett nytt som passar.

Men innan jag ger upp helt så ska jag försöka få till det på egen hand. De använde en gummipryl mellan räcke och skenor som jag måste studera lite mer noga. Den gummiprylen borde gå att justera, eller kanske helt ta bort, så att räcket passar. Jag dissar inte takräcket helt förrän jag själv har testat i lugn och ro med utvilad hjärna. När jag väl ger upp får jag förstås lösa det på annat sätt. Men mesta energin idag ska jag ändå lägga på att lära mig hantera min SUP.

Kram 🐘

Lördag o ledig!!! Sov länge. Ut m båten snart. Ska sola, slumra, bada, läsa. Att köpa båt är bland de bästa beslut vi tagit. Vilken lisa för själen!
Igår var lugnare dag på jobbet.
Funderat över varför jag upplever ensamjobb som så pressande denna sommaren. Vi jobbar ju ensamma i perioder alla somrar. Kommit fram till tre orsaker:
- Jag är nykter. Den trötthet jag kanske känt tidigare somrar har jag hänvisat till alkoholen. Och då ignorerat den, eller lagt skuld/ orsak på mig själv
- Det är högre tryck i år än iaf förra året pga pandemin/ vaccination. Folk vågar söka nu när de är vaccinerade
- Jag yogar varje morgon före jobbet= mindre sömn
Vi ska få en kollega till i höst, så läget kommer bara bli bättre! Morgonyogan får jag se över, om det är värt förlorad sömn. På måndag kommer den som kan datorsystemet, ska be henne dölja ikonen. Pratade på fikat igår om hur jag mår kring detta o jag var inte ensam...Såklart. Det finns inga supermänniskor.
Så nu ska jag njuta av helgen!!!!
Kram!🥰

God morgon @Tubbe och grattis till dag fyra🌟Vilken härlig start på dagen du fått🙌är ju såna morgnar man alltid vill ha. Min dag har också börjat bra, och jag har fått sova inatt, något jag inte alltid är så bra på. Nu blir det en dag med sol och bad för min del och sen teser vi vidare genom vårt vackra land🇸🇪

Du får ha en fantastisk lördag💛

När kommer nästa zoom möte att vara? Mvh

Godmorgon
Godmorgon alla kämpar !
Dag 4 idag.Gårdagen var tung och utan krafter.
Idag känns det mycket bättre med tidig morgonpromenad och ett besök i affären.
Det blev vitaminer,frukt och glass med lakrits 😋
Ha en bra dag allihopa
M.v.h Tubbe.

Godmorgon Ruby!
Tubbe heter jag och påbörjar min fjärde dag nykter efter ha druckit alldeles för mycket under lång tid.
Mina första 3 dagar som nykter mådde jag som jag förtjänade men idag har jag redan hunnit med en morgonpromenad och en tur till affären.
Här på forumet finns mycket att läsa och många skribenter med stora erfarenheter.
Fortsätt att skriv och ställ frågor här om du undrar över något.
Självklart peppar vi varandra!
M.v.h Tubbe

Jag ska snart träffa människor som jag inte träffat sedan jag fattade mitt beslut om att avstå.Från ingenstans känner jag nu lite oro när detta ska läggas fram,jag kanske överdriver min oro men den stärks av att det skickas bilder på glas med nåt färgglatt i och att jag också ska få när vi ses.Alltså Pilla!Du vet inte ens om det är alkohol i glasen.Men att det varit det förr,det vet jag!Jag är stark i mitt beslut men ändå är det något som jag måste igenom med alla som jag träffar.Det är tankarna kring detta som tar energi.Och en rädsla att bli bortstött.Detta är personer som finns i släkt på min mans sida.Och duger jag inte såhär så är det inte mitt problem.Jag mår bra och känner mig tydlig och bestämd och säker och det är det viktigaste för mig.Kör på nu Pilla👊🏋

Tidig härlig morgon med kaffe i koppen.
Får tankar om att känslorna som finns för sina barn,även som vuxna.En process,
tänker ibland att tiden gick för fort.Det är så fint uttryckt av dig,din längtan efter din minsta dotter🤗
En stabil Lördag väntar.
Kram Pilla

När brorsan och hans pojkar 9, och 12 år sov hos mig.Skickade han bilder till mig.Då ser jag tydligt blickarna på barnen.Sorg, ilska och vrede..Framförallt hos den äldre..Bilderna som är tagna på dagen, är blickarna hos pojkarna gladare. Jag har sett liknande ögon hos mina egna barn.Både när det gällde mig, och deras pappa. Vissa barn, har dessa ögon, permanent. Det är dom som aldrig kommer att känna sig, speciella och värdefulla..Dom har ju redan som små blivit bortvalda, trots bedjan, och ilska för att det ska bli ändring, och kännas tryggt..Dessa 2 pojkars ögon, såg jag glada och tillitsfulla för ett tag sen..Jag ska prata med dom, om att det finns hopp, om min bror..Pojkarna vet ju att deras mamma har lämnat pappan, för att han inte slutade dricka..Dessa pojkar kommer förmodligen att få alkoholrelaterade ”skador” psykiskt..Jag hämtade den yngre från förskolan några gånger för att han hade ont i magen.Min bror sa att det var så konstigt för han blev alltid bättre när han kom hem..Jag tolkade det som att pojken ville kontrollera så att inte föräldrarna mådde dåligt när var i skolan.Mamman hade fått en stroke tidigare 38 år gammal. När vi är mitt i drickandet, kan/vill/ orkar vi inte se vad som händer med våra barn. En av mina döttrar är ledare och kontaktperson i Maskrosbarn..Det var väldigt givande för henne, att vara kolloledare. Där fick barnen prata av sig och träffa barn och unga med liknande erfarenheter. Många av våra barn har detta som jobbiga hemligheter, som dom gör allt för att dölja. Som vuxna sen är det svårt att göra rätt val. Skammen och att hålla fasad kan ingå i vuxenlivet. Svårt med att lita på människor, och att tycka om sig själva..Väldigt lätt att själva hamna i någon form av beroende eller missbruk..🍃⚡️🍃..

Texten till Under Grass and Clover som Alexi pratar om i artikeln. Själva låten hittar ni där musik spelas d.v.s Spotify och sånt.

Flashback from the night before
Was it the other day, I couldn't say
It's all coming in pieces
But before you know they just fade away
Goddamn! What did I hear, what'd I do?
Where did I go and how'd I get there?
I know... I'm too far gone
A deadbeat, a travesty
What's my strategy?

Fuck me, there's blood on my hands
That's nothing new but now they're shaking too
Everything's soaked in sweat
Here comes the "forgive and forget"
Who should I forgive? Forget that plan
I really don't give a damn
I just need my fix, I'm dying
Break out the bottle and stop crying

And the calm washes over
My soul drying my tears
Under the grass and clover
A new sense of hope appears

Choking - breathing exhaust
Hard to keep an even keel
Shot - boiling mercury
It burns so bad yet I can't feel

Choking - breathing exhaust
Hard to keep an even keel
Sweating - boiling mercury
It burns so bad yet I can't feel

Walking - in a mine field
Tired of keeping my eyes peeled
Shot - to hell and fried
No heaven, evermore denied

And the calm washes over
My soul drying my tears
Under the grass and clover
A new sense of hope appears

@Hejmej30
Googla e-stöd, det ät online och du behöver inte träffa någon fysiskt (vilket jag tycker du ska göra). Börja där är mitt tips!

PS Jag vet hur jobbigt det är att pendla mellan olika systembolag ... Den stressen försvinner när du inte dricker.

Till sist - heja dej! Du kommer att klara det.

Hej Marie
Jag tänker att du ersatt ett beroende mot ett annat. Mat mot alkohol. Om du inte redan gjort det, ta hjälp! Kontakta en terapeut med rätt kompetens. Tror det kan vara till stor hjälp.

@Körsbärsblomman skrev:"jag har lovat mig själv att om jag dricker något under dessa 100 dagar då måste jag kontakta VC och be om hjälp."

För mig låter det som en väldigt klok plan! Testa att köra på egen hand men ha den där livlinan om något går snett. Jag vet hur tufft det är, men du kommer fixa detta! Det känns som att du tänker precis rätt, vilket ger dig bra förutsättningar för att lyckas.

@miss lyckad Jag är ledsen för att det är som det är med din bror men det är ju också ett bra exempel på hur svårt detta är. Hur når man fram? Jag vet ju att det är av omtanke som du vill att han ska förändra sig, men hur kommer han att ta det när du pratar med honom. Sen är det ju såklart hans liv så i slutändan så är det ju han som får välja själv, men jag hade tyckt att det känts fel att inte försöka prata med honom alls. Du får börja fila på en plan redan nu.

Angående den finska artisten, nej han är knappast ensam som artist att ha levt ett alldeles för kort liv. Just i det här fallet så var jag redan ledsen för att det hade gått som det hade gått. Hans familj ville ju inte vara öppna med dödsorsaken men hans fru berättade för som hon sa så kanske det hjälper någon som slåss mot samma demoner.

Men det som gjorde det extra sorgligt var att jag nu i efterhand läste intervjun från nästan två år innan han gick bort och där han berättar om hur han har lärt sig att dricka måttligt och att det var viktigt för honom att bevisa för sig själv och andra att han kunde dricka normalt. Det är så tragiskt för nu har vi ju facit och vet att han skulle ha slutat helt. Det är riktigt otäckt att läsa artikeln tycker jag. Jag funderar mycket på hur han kände sig då just vid den tiden. Jag önskar att man kunde ha åkt tillbaka i tiden och pratat med honom, men jag kan ju bara gissa att han hade en familj som redan försökte göra det förgäves.

@Soffi Tack för du delar med dig. Det är ju som du säger så att vi är väldigt olika som människor och kommer reagera på väldigt olika sätt. Jag tycker om din analogi om att så frön. Det är en alldeles utmärkt idé, tycker jag, men frågan kanske återstår hur man gör det på bästa sätt. I det exemplet du tar upp med den gravida kvinnan låter det ju som om att det kan ha lyckats. Men finns det några generella riktlinjer som man kan förhålla sig till? Gödsla med omtanke, som du säger, är ju självklart bra, men man kan lätt missta omtanke för pekpinnar och ska vi ha pekpinnar kunde vi lika gärna salta jorden som fröna ska gro i.

@Torn Jag anade nog att vi skulle vara rätt så överens. Som jag skrev i din tråd så har jag ännu inte kommit till Havstenssund. Jag är ju en ganska bra bit söderut just nu och ska till och med hem emellan innan jag hamnar där om någon vecka eller så. Om man skulle ta upp något som gör att vi skiljer oss åt något så skulle det vara angående måttlighetsdrickarna kanske. Jag förstår din poäng angående dem, så det är inte det att vi är oense på det viset, men jag spenderar kanske inte så mycket tankekraft på just det. Jag önskar mest att det fanns ett sätt att hjälpa alla de som faktiskt har problem med alkohol därute.

Jag brukar inte tycka om att placera saker i fack men kanske finns det någon slags survivor's guilt som ligger bakom för mig. För på ett sätt tycker jag att det är orättvist fortfarande att jag ska ha turen att lyckas ta mig ur det, medan andra som jag vet kämpat hårdare än vad jag har gjort inte har det.

@Nykter2021 skrev:"det finns ju en medicinsk bedömning på vad måttlig är. Följer man den så blir det inte många glas alkohol i veckan." Det har du ju alldeles rätt i! Där har du ju en måttstock som man kan använda på sig själv om man är osäker på ens måttlighet håller eller ej. Faller man inom den ramen så är man helt enkelt en av de som lyckas med att vara måttlig. Du har en väldigt bra poäng där.

Jag ser att ämnet väcker en hel del funderingar hos många och det tycker jag är positivt. Jag tror inte att jag är oense med någon som har valt att diskutera ämnet här i min tråd, mer än att vi kanske fokuserar på lite olika saker och på detaljnivå tänker lite annorlunda. Tack alla för att ni är med och funderar. Det är ju ett svårt ämne som sagt. Jag har svarat lite på annat innan men jag har låtit det ni sagt smälta in. Men jag kanske ska dela upp svaren i stycken så att det inte blir ett långt megasvar.

Jag är återigen uppe alldeles för sent, men känner mig ändå glad och nöjd. Jag har äntligen jobbat min sista dag idag också så nu har min semester börjat. Jag börjar den hemma hos min far, jag jobbar ju hemifrån, så direkt efter dagens slut började jag att arbeta i hans trädgård. Det blir hela dagen imorgon också. Han börjar ju bli till åren kommer och får inte så mycket hjälp på andra håll, så jag beslutade att ta mig hit för att hjälpa till. Det är faktiskt otroligt skönt att arbeta i trädgården. Mot slutet av kvällen blev det till att hugga ved och värma bastun och det blev en lång och varm bastu som avslut på dagen så nu känner jag mig alldeles genomren och med trötta muskler så det ska bli skönt att sova.

@Varafrisk Så otroligt skönt att du har fått positiva besked! :) En fettlever är ju i princip fullt reversibel! Du som har fått vänta så länge och nu är det äntligen gjort. Jag har ju fått göra samma undersökning för, ja det börjar närma sig ett år sedan nu. Jag hade dock ingen bh på mig. Jag minns min undersökning som tämligen odramatisk. Jag pratade lite smått med ultraljudsläkaren medan han undersökte mig och han berättade för mig att han kunde se levern väldigt bra och att han kunde se att där fanns fett inlagrat men sen hänvisade han mig till min läkare för mer information och till slut fick jag ett brev hem också där det stod en massa saker detaljer om blodflödet i den huvudåder vena portae som går igenom levern samt en massa annat. En fettlever är ju inget allvarligt som du säger, speciellt inte i jämförelse med vad det kunde ha varit, men samtidigt så är ju fettlevern något man ändå måste se till att göra något åt innan det blir något allvarligare.

Har nu tagit mig igenom dagen o kvällen utan alkohol! Det har varit en kamp men jag har läst på forumet och tittat på intervention-filmer på youtube (tips från andrahalvlek).
@sländan, jag har lovat mig själv att om jag dricker något under dessa 100 dagar då måste jag kontakta VC och be om hjälp.

Måste även påminna mig om att det må vara jobbigt ibland att vara nykter, men det är 10000 ggr jobbigare med alkoholen i mitt liv eftersom jag inte kan dricka ”normalt” utan att det allt för ofta spårar ur när jag dricker (inte att jag blir dum och elak, utan att jag klantar till det så in i bomben)….

@dc945 Det tyder på att där finns något att undersöka vidare, men det går inte ju inte att säga vad och därav krävs en vidare undersökning.

Just ASAT och ALAT brukar båda bli normala ett tag efter att man har slutat dricka, oavsett om man har en skada eller ej, men det är så individuellt så man kan inte säga så mycket. Många har just ett högre ALP, men det kan bero av så många olika saker. Den första misstanken kommer säkert vara gallsten, vilket ju är vanligt och behandlingsbart och orsakar en ökning av ALP. Detta diagnosticeras enklast medelst ett ultraljud av LGP och där får du svar på hur det ser ut.

Problemet med leverprover är ju att de har så dålig specifitet. Det går aldrig att utröna vad som är fel genom att bara titta på värdena.

Jag vill verkligen tacka för era kommentarer för jag har känt mig väldigt ensam!

Å vilken trevlig uppdatering!
Låter som ett mycket harmoniskt liv. Det är väl det som är en del i alkoholproblematiken för vissa, attest verkligen inte räcker att sluta dricka. Det kräva en livsstilsförändring. En förståelse för sig själv och sina behov.
Så roligt att läsa och hoppas du mår bättre snart.

Tack för era kommentarer och uppmuntrade ord! Jag har ikväll druckit som jag brukar och varvar mellan olika systembolag för att inte bli igenkänd som boxdrickare. Det är jobbigt så jag för några månader sen inte hade det här problemet men nu funderar hur jag ska få en anledning att dricka imorgon. Finns det AA möten online? Känner mig inte redo för ett fysiskt. Vill bara ha hjälp för jag tror det går utanför även om det inte verkar så illa.

Hej!
Vad bra att du testar en vit period. Själv började jag med tre vita månader och upptäckte att mitt psyke blev mycket lugnare, samt att kroppen känns mindre stel och jag har mer energi. Jag tror inte att du kommer få någon fysisk abstinens om du inte druckit varje dag. Men läs på lite om abstinens så du vet vad du ska vara vaksam på. Håll ut och ha tålamod, förhoppningsvis kommer du också uppleva oväntade fördelar med nykterheten.

@Futurista så bra gjort att du tackade nej och tränade istället 👊 ja ensamhet kommer jag också känna så länge jag inte är bekväm att hänga med folk som dricker. Jag tycker just nu att det känns som det är alkohol med i bilden precis överallt och jag är så otroligt less på att det är så. Den här statisten som finns på hur många som har missbruksproblem kan inte stämma, måste finnss ett enormt mörkertal. Jag var inne i stan där vi befinner oss just nu på semester och det var fullt på varenda utomhus servering klockan 12.00 och jag såg flera stycken som var bra i hatten redan så tidigt. Är så ledsamt att se och jag blir en mer illa till mods nu när jag ofta är inne och läser på de anhörigas trådar och läser om vilka helveten de lever i❤️Är lite osäker på om jag hade reagerat (märkt av) så som jag gjorde idag om det inte vore för hur jag tänker nu mot innan. Något sug efter en kall öl i solen fick jag iaf inte och det var ju alldeles lysande för min del.

Hoppas du får en riktigt god natts sömn😴I morgon är en ny dag och då kan du bara glömma den här skitdagem💙

@Hejmej30 Hej!
Känner igen mig i det du skriver. I slutet av april, en seg morgon efter fler glas vin än jag tänkt mig ... började jag googla. Hittade då e-stöd via landstinget. Toppen, då kan jag ju vara anonym. Registrerade mig och där började min resa. Kontakt med läkare och terapeut online. Fick rekommenderat att även kontakta beroendecentrum. Vilket jag gjorde. Fick en rivstart med Antabus. I samma veva blev jag sjukskriven i två månader. Bara sängläge och promenader. Inte en droppe vin.
Nu har tiden gått och överlevt nykter midsommar, nykter semester och sol utan rose.
Mitt heta tips är att ta all hjälp som finns. All personal har varit grymma och den skam som jag trodde skulle komma har uteblivit.
Nu sover jag bättre, klar i huvudet och galet mycket tid för annat. Mitt enda "problem" är att lära mig fylla tiden med bra saker. Alkoholen har ju tagit den platsen tidigare.
Ikväll tog jag mig i kragen och joggade för första gången på länge. Jätteskönt!

Lycka till och du är stark 👊💪

Hej Maja!
Grattis till dina nyktra månader. För mig har det fungerat bra att läsa på mycket om alkohol och hur den påverkar oss. Jag har liksom hjärntvättad mig själv till att tycka att det är oönskvärt att dricka sig full. Så nu tar jag med långa mellanrum något glas vin till någon speciell middag, och stannar vid det. Jag tänker att alkohol ska ha ungefär samma roll i mitt liv som jordgubbstårta. Det är gott med en bit någon gång ibland, men man tar max två bitar och äter inte flera dagar i rad. Och blir det en annan sorts tårta så går det lika bra (=man blir inte besviken om man behöver avstå det planerade glaset). Men faktamatningen har varit det viktigaste för mig.

Jag sitter här och funderar, är alkisar mer törstiga, rent generellt?
Att vi gillar att dricka vad det än är - och beror det i så fall på ställföreträdande alkoholsubstitut eller är det något annat? Nu under en mer krisig, alkoholtörstig period märker jag att jag dricker alldeles för mycket läsk, eller juice, eller mjölk, eller te, eller isvatten...nån som känner igen sig? Självklart är inte läsk bra för varken tänderna eller vikten, men just nu orkar jag inte bry mig om den saken, ett tag till bara, jag tänker att det i alla fall är bättre än alkohol.

Sen vill jag fråga er om ni provat alkoholfri öl? Själv har jag varit nära några gånger, men jag gissar att det bara skulle få mig att känna frustration över att den där kicken, den euforin, eller det lugnet, som jag associerar med den smaken uteblir. "Det händer ju inget". Sen kan man resonera som så att man bara vill ha smaken...för min del vore det förnekelse att påstå nåt sådant. Tro inte att jag inte älskar smaken av kall öl på sommaren, men hand i hand med det, ligger alkoholen under smaken, som får det att tändas i hjärnan på mig. Vad jag ville komma till är att det nog inte är någon idé för min del för jag kommer antagligen att bli mer sugen på "riktig" öl efteråt.

Välkommen hit! Klokt att fundera över alkoholens roll tycker jag. Bröt själv en negativ dryckesspiral i april 2020. Nu upplever jag att hjärnan återfått förmågan att glädjas åt annat än alkohol. Jag mår mycket bättre, framför allt psykiskt. Jag följde programmet här på Alkoholhjälpen och började med tre helvita månader. Kan det vara något för dig?

@Andrahalvlek Tack för svar Andrahalvlek👍🏻

@Charlie70 @Se klart Tack för att ni frågade hur det gick med ultraljudet. Det var igår. När jag låg där på britsen medan läkaren förde staven( låter som fel namn men jag kommer inte på något bättre 🤔)över min buk som var insmörjd med gel, pappershanddukar instoppad in under bhn och i kjolen så vet jag inte hur högt hjärtat slog😳 Läkaren sa ”andas djupt, håll andan, andas ut”. Vet inte hur många gånger jag fick göra så. Men de där minutrarna är så långa innan undersökningen är över. Till slut var jag färdig..en undersökning som nog inte tog mer tid än tio minuter. Svaret var…inget allvarligt endast lite fettlever. Pust😅 Och tack …gudskelov🙏🏻 Måndag…gastroskopi. Jag har ett utgångsläge. En möjlighet att ta tillvara på…ok Onkel F inget 🙏🏻 utan 💪🏻.

@Charlie70….ja ..jag skulle behöva 110% fokus på mig själv…och jämföra….så sant…måste på något vis samla mig själv …och tänka efter vad behöver jag? Vad kan fungera för mig? Läste i din tråd och livet verkar ändå vara gott för dig…för att du tar hand om dig och du planerar❤️

@Se klart… har läst i din tråd..och jag förstår…du behöver vila❤️

Min man och jag är ute på en liten tur efter läkarbesöket igår och kommer hem på söndag.

Kram🥰

@Ångestmoln Jag känner så igen mig, ta ett glas när man ska göra nåt hushållsarbete, laga middag, slappa efter jobbet, belöning inför saker. De blir allt fler och nödvändiga.

Inte ännu @orosmoln! Har inte vågat tyvärr.. men har inte druckit i alla fall, blir dag 11 idag. Känns okej, inte sugen på alkohol men mycket nedstämd, allt känns grått och tråkig 😞

@lever på hoppet ändå . Tack♥️ känns så gött att få skriva av sig och att veta att man inte är ensam😊 fast det känns som det ibland. ♥️.

@Pan pan lider så med dig för man känner verkligen igen sig i dina känslor ❤️
Hoppas verkligen att du får lite ro och att det trots allt kan bli en bra söndag 🌸

@Hallonpaj nja jag vet inte riktigt.. jag har nu dragit och sover hos en kompis!! Så vi får se om jag får något uppvaknande…

@Hallonpaj nja jag vet inte riktigt.. jag har nu dragit och sover hos en kompis!! Så vi får se om jag får något uppvaknande…

@Andrahalvlek skrev:"Och min SUP har kommit 😍"
Härligt 😃👍🏻 Hoppas att du får fina dagar framöver med din SUP
💕sländan

@Körsbärsblomman skrev:"Hela hjärnan är ockuperad med att hitta på massa bra ursäkter för att få dricka…"
Fy så jobbigt, har du haft kontakt med något beroendecentrum eller vårdcentralen? Jag tänker om du kanske behöver lite hjälp med antabus en kortare tid. Det finns väl något som kan ta bort suget oxå, kommer inte ihåg vad de heter.
Du har kommit så långt nu, så det vore så synd om du lurar dig själv.
Styrkekram 💕sländan

En fördel till har jag hittat med nykterhet. Vi delar ju upp val av restauranger. Barnen har mer fokus på mat än hur stället ser ut så de blir en rad "hål i väggen" med några få bord utanför. Där serveras inget vin men många av dessa är riktigt bra. Verkligen inte att förkasta och härligt när de har fokus på bra råvaror. Fram med kortlek medans man väntar på maten.

Ett nytt sätt att äta på utan vackra slätstrukna vita dukar och tre vinglas på rad. Mer socialt med 👌.

Vilken skitdag. Försökt hitta på något för att träffa vänner. Det som ”fanns” att göra innehöll alkohol. Ska jag köra mina tio vita dagar (till att börja med) så får jag nog vara mycket ensam. Tackade nej till grejerna och tränade istället, dubbelpass, både styrka och kondition. Jag kommer bli väldigt ensam av detta alkoholstopp. Eller så måste jag lära mig att vara nykter bland onyktra människor direkt.

Känner mig sur, uttråkad och trött på samma gång. Helvit iaf. Godnatt!

Håller med övriga. Fint att du delar med dig och rörande berättelser. Så härligt med när du beskriver din relation till döttrarna❣. Hoppas SUP-en (gosh svårt ord 😂) var bra!

@Hallonpaj . Varit en fruktansvärt dag. Vi skulle med svärföräldrarna ut på en tur och äta lite gott idag men så blev det inte😡 han kom hem full så jag fick ljuga för dom och säga att jag hade problem med magen😥 så vi får ta det en annan dag istället. Hatar att behöva ljuga för folk. Jag har gått på tå hela dagen och varit skiträdd att det ska komma någon😥 hur länge orkar man tro! Vi ska troligen ut på en semesterdag på söndag och får redan ångest. Jag skulle bara vilja ha en underbar mysig dag med hela familjen men så blir det väl inte om jag känner min magkänsla rätt. Nu sover han och jag ska försöka å få i mig något. Blir illamående av allt detta så jag orkar nästan inte äta. Kram ♥️

@FruW För mig innebär det att jag ska styra över alkoholen, inte tvärt om. Just nu har jag varit nykter i snart tre månader och snart är det dags för mig att flyga själv. Är lite nervös för det men jag har använt mig av min nyktra tid att reflektera och jobba just med dessa frågor. E-stöd i kombination med beroendecentrum (Antabus) har varit väldigt lyckat. Jag har sagt till mig själv att om jag inte klarar av alkoholen själv är mitt enda alternativ att sluta helt. Time will tell...

@Ina42 först vill jag säga grattis att du kommit till insikt 🌺 Tips mot nervsmärta är Tegretol! Jag fick det mot smärta, funkade jättebra. Lite trött i början men smärtan försvann.

Tänker att fysisk aktivitet är bra för både kropp och knopp. Läs gärna Hjärnstark för pepp.

Nu ska jag ut och springa för första gången på månader ...

Stort lycka till ❤

@Marcus77 tack för tips! Den ska läsas 👍

@loztzoul jag har ätit Antabus i snart tre månader. Det har varit min räddning! Nu har jag inget val och det har tagit bort mycket stress. Jag går två gånger i veckan till beroendecentrum (dvs tar dem "övervakat") samt att jag använt mig av e-stöd. Kombinationen har varit väldigt lyckosam..Tips är att ta all hjälp du kan få, även om det känns jobbigt i början. Tror det är svårt att göra stora förändringar själv.
Lycka till 🌺

Sådärja! 3veckors semester! Måttlig sen påsk.
Nu ska vi se hur jag klarar att vara måttlig med en bag in box av favoritvinet i skafferiet.
Tidigare försök misslyckades, det var för lätt att ta sig ett glas- eller två.
Semester,nu gäller max 4 enheter i veckan. En enhet blir 10 cl, vinet håller 14 %.
Registrerar i systemets måttfull-app. Den är tydlig och bra.
Går det överstyr får jag ge bort boxen.

Hej
”Jag är ju fundamentalt inkapabel”, det låter som ett väldigt hårt omdöme. Om dig själv. Jag tror inte riktigt på det.
Det som slår mig när jag läser är att jag undrar över vilken sorts gemenskap eller sällskap du önskar eller längtar efter?
Ibland är omvärldens normer väldigt starka, berätta gärna mer.
Sen tänker jag ju att du skriver här! Det om något är ju en vilja till förändring- och gemenskap. Ha en fin kväll och megastarkt jobbat med sex år, wow! ☀️

Jag har problem efter en gasticbypass som jag genomgick för mer än 15 år sedan, innan denna hade jag inget problem med alkohol men numera så har jag stora problem och jag vet inte hur jag ska komma ur detta

Godkväll @varafrisk
Berätta gärna hur det gick idag om du vill. Jag är trött efter veckan, men nu är det fredag och jag har semester, skönt!
Kram 🌱

Om det fortf visar på värden över gräns å man inte har druckit- kan det då tyda på en bestående leverskada av alko?

@lever på hoppet ändå
Kära leva på hoppet, finns det ngt hopp kvar? Lider med dig❤️

Och PanPan: Hemskt. Det är inte så det ska vara! Kram.

Bravo! Håller tummar och tår att det flyter så smidigt det går. Det är rätt🌸

@Tröttiz
Tack Tröttiz. Sant. Sommardrickande är så kass, det ska liksom ingå i mycket samvaro.
Pepp till dig!

Mm känner igen mig, men för min del hjälpte det att hitta på något att göra så jag fokuserar på annat, men mest påminna mig om varför jag inte ska dricka. Om det inte fungerar så går jag på forumet och då släpper det rätt snabbt…

@snusen
Nu har jag inte läst alla svar men jag skulle råda dig att kontakta beroendecentrum i din kommun. Nu skiljer sig våra problem åt men det vi har gemensamt är alkoholen. Jag har fått suverän hjälp där. De har även egen läkare och terapeut.
Stort lycka till!

Hej alla modiga!
Jag är ny i detta forum. Här kommer en lång historia i korta drag.

Efter år av vindrickande tog jag mig i kragen. Anmälde mig till e-stöd och beroendecentrum. Dag ett fick jag antabus och min bästa vän var ett minne blott ... Det var tufft! Men det bästa jag har gjort för mig själv och min hälsa. Har under dessa månader verkligen ställts inför prövningar. Varm sommar utan rose! Nykter midsommar, nykter semester med en av mina vänner (som älskar att festa).
Allt har gått över förväntan och jag sover som en prinsessa. Har pratat alkohol med några av mina närmaste. Vilket har känts jätteskönt, få ventilera min känslor. Min nykterhet har mottagits väldigt bra och jag får ofta en klapp på axeln.

Nu närmar sig dessa tre nyktra månader med stormsteg. Mitt mål är att dricka kontrollerat och jag har en strategi för detta. En sak har jag lovat mig själv- jag ska ALDRIG tillbaka där jag var. Ingen alkohol på vardagar och inte ens varje helg.

Någon här som lyckats hitta balansen? Tips och erfarenheter mottages tacksamt.

@miss lyckad Tack 🤩 lite konstigt känns det i min yrkesroll hjälper jag alltid andra och vet vad de ska/ bör göra lite jobbigt att inte klara det när det handlar om sig själv. Men ja är väl ibland svårare att hjälpa sig själv.

@Andrahalvlek Äch vilken dag räknade fel är dag 18 idag med vad gör det nu för jag uppleva dag 20 en gång till 😉😊

Tog tag i sjukskrivningen idag och nästa vecka är löst nu efter det har jag semester i 4 veckor.

Jag funderar också mycket på beroende, missbruk och hur svårt det är i vårt alkoholindränkta samhälle. Jag har just nu en fin brorsa, småbarnspappa, chef, och mycket kunnig och omtyckt..Han har varit utan alkohol i ett år? Började umgås igen med vänner, som jag har skippat. Alkoholfri öl, och bastu..Det går fint sa brorsan..Lättöl och AW det går fint sa brorsan..Rätt vad det är så märker jag på hans sms till mig, att han kanske är full? Hans fru vill skilja sig, som själv är a- beroende, och slutat dricka..Jag vet inte hur man ska få honom att backa från stupet? Det är svårt att prata med honom, när hans barn är med..Han har aldrig sett sin pappa dricka, för våra föräldrar skilde sig när han var ett år..Jag vet att han har vilja och styrka när det krävs..Men jag låter det gå ett tag så får jag prata med honom vid rätt tillfälle..Han var verkligen snygg och vältränad för någon månad sedan..Nu börjar öl- magen synas..😟..Jag tror att han fortfarande tror, att utan alkohol är det svårt att leva lyckligt. Angående den finska artisten, så är det många artister som har slutat på samma sätt..😨 En av branscherna där alkohol och droger flödar..

efter dag 6 nykter kom äntligen sömnen igång. de är alltid som att hjärnan ej kan stänga av om man supit hårt i flera dagar. får konstiga sömnparalyser också dessa nätter. man är med i nåt scenario då kroppen ej kan röra sig och hjärtat slår konstigt samtidigt som någon vålnad tar äver hela kroppen o trycker ner ens huvud i soffan. maran kallas de har ja för mig. något som någon känner igen? beukar oftasts ta 6 dagar för mig o må bra igen. och då börjar ja träna osv. startskottet o böeja dricka igen brukar komma när jag tagit hand om mig o tränat o sovit i 10 dagar. men denna gång ska jag hålla mig ifrån skiten. min son är också beräknad igår o sker när som helst. kanske han kommer vara min räddning i livet. blivit så för många personer

@dc945 Hej igen. Jag är ledsen att situationen är som den är. Det är ju resultatet av besparingar på vården och jag förundras själv av att det inte blir något större uppror mot detta. Alla drabbas ju inte såklart, för en viss del av vården fungerar ju fortfarande tillräckligt hjälpligt att många inte märker av bristerna. Men, det är en annan fråga. Jag tycker att det är bedrövligt att din läkare inte utreder vidare.

Du har alltså min absoluta sympati i din situation och jag önskar att det inte hade behövt vara så för dig. Med det sagt så finns det ju egentligen bara en sak att göra och det är att påverka den del som du kan. Jag skulle se till att du blir ordentligt utredd och här måste du ju tyvärr då, i och med att din läkare vägrar hjälpa dig, göra mycket av jobbet själv, men när du saknar alternativ så finns det ju bara ett sätt och det är att bita ihop och se till att göra det.

Jag är inte så jättebekant med vilka vägar som finns inom vården, men som jag ser det så har du egentligen två alternativ, som jag inte vet hur möjliga de är i och för sig, men du får göra en bedömning.

1. Skaffa en 2nd opinion. Jag vet inte hur det ser ut där du är, men finns det en möjlighet att du söker dig till en annan vårdcentral för att få dem att göra en ny bedömning på dig? Om du tar dig dit och berättar som det är för dem, för de kan väl se din journal också antar jag, att du har konsumerat alkohol men att du har slutat och vill bli utredd för dina faktiska problem så att du kan komma igång med ditt liv. Jag vet faktiskt inte hur stor chans du har att detta skulle gå vägen, då jag inte har provat något liknande själv, men det kanske är ett alternativ?

2. Det andra alternativet är att du biter i det sura äpplet och tar dig till ditt beroendecenter och gör det bästa av situationen där. Berätta för dem också uppriktigt att du har konsumerat för mycket alkohol men att du har slutat nu. Berätta för dem sedan också om dina problem och hur de ser ut nu. Be dem om hjälp att få nya prover. Kanske blir det så att du måste gå på någon slags terapi, jag vet inte hur det fungerar men kanske någon här på forumet vet? Måste du gå dit så försök bita ihop och göra det bästa av det men be också om hjälp samtidigt så att får ta nya prov. När de ser att ditt Peth-värde visar att du inte dricker längre, se till att du får ta nya leverprover. Om de fortfarande är utanför gränsvärdena och Peth visar att du inte dricker så måste de ta dig på allvar.

Livet är inte alltid rättvist. Ibland måste man göra saker man egentligen inte vill, men försök att orka med detta och gör det som du måste men tryck samtidigt på att du måste få hjälp.

Hur känner du om det?