Ja, det känner jag igen mig i, att alltid tro det värsta. För mig var det mycket kopplat till stress, när jag hade för mycket på gång började jag oroa mig mer. Var hos en bra kurator som sa att det jag verkligen behövde göra var att se till att skära ned på måsten, att se till att gå tid för vila. Det har hjälpt mig mycket. Om du bara dricker ett par glas gott vin och inte hela flaskan på en kväll och inte ökar mängden eller hur ofta så håller jag med dig om att alkoholen inte är ditt problem. Men man blir trött av att oroa sig, det vet jag.. Har du provat meditation eller yoga?

Tittar in och skickar en kvällskram med önskan om att du mår och har det bra.
*kram* <3

@FinaLisa @Sisyfos Det värmer mitt hjärta vad ni skriver🥰🤗

@TappadIgen Alltid roligt att läsa dina inlägg. Du har ett ganska specielt sätt att skriva som tilltalar mig.
Jag har en stor ilska mot alkohol. Jag känner ilska för vad den skapar med lidande hos människor och i familjer. Nu är jag i början av min nykterhet så antagligen så kommer denna avsky mot alkohol mattas av med tiden. Går nog att jämföra med att bli dumpad, i början är man arg, ledsen, förnedrad men efter ett tag kan man se lite mer nyanserat på situationen. Men just nu så ser jag alkoholen som en demon som tar över människor.

Häftigt med din meditation. Började du meditera i samband med alkoholstopp eller var det något du gjorde även tidigare?
Grattis till tid.

Fy vad du går igenom och vad stark du är! Fortsätt kämpa, skickar dig all styrka. Blockering är banne mig nåt av det bästa som finns!

@Kennie
Ja jag vet att jag ej är där.
Jag är en orolig själ som fundera mycket om allt.
Tror alltid det värst om allt.
Tex ha jag ont någonstans så tror jag det är cancer.
Det är ju det tvångssyndrom är. Att man tänker hela tiden ’tänk om’.
För 20 år sedan kunde jag dricka pga av jag hade så mycket tvång.
Men så är det ej nu.
Det bröt jag jätte snabbt.
Jag dricker inget vin som ej är gott .
Då håller jag ut det.
Jag jobba med alkohol.
På ett av Sverige kända bryggerie och är aldrig sugen på att ta en öl. Jag kan ej dricka öl längre pga av en gbp operation.

@TappadIgen Jag tänker att det beror på i vilket sammanhang man befinner sig. Är jag centerpartist bland en massa andra centerpartister har jag inget behov av att tjata om det. Men är jag tillsammans med en massa socialdemokrater är kanske behovet stort att tjata om ”jag är INTE sosse”.

Folk får dricka precis hur mycket de vill för mig, men jag är anti att det ”normala” är att dricka. Jag är anti all misär det för med sig för familjer och individer. Jag är anti att det kostar så mkt pengar inom sjukvården.

Men allt det där brukar jag inte basunera ut till vardags, men jag svarar om någon frågar. Och jag tar chansen om tillfälle ges, precis som jag uttrycker och delar feministiska tankar och värderingar när tillfälle ges.

Idag fick jag med en anti-alkohol-artikel i tidningen. En sexolog som berättade att 1-2 glas är lagom när man ska ragga/dejta och att mer än det försämrar upplevelsen, både av verbalt umgänge och sex. Jag tog chansen när tillfälle gavs!

Häftigt att du kunde återuppleva känslan! Ett sätt är ju att återuppleva den just i meditationen. Eller i fysisk närvaro med din sambo. Jag kan tänka mig att djur kan ge samma känsla och även träning i viss mån. Runners High har man ju hört talas om. Känslan av att här och nu är livet helt perfekt ❤️

Kram 🐘

Hej igen,
Ja, jag har ju inte hela bilden av hur du lever. Men det är inte alls hela Sverige som dricker varje helg. Jag menar inte att man måste vara alkoholist om man gör det, men just om man känner att man inte kan njuta av helgen om man inte går dricka vin så kan det vara bra att minska och se till att vanan inte blir för stark. Själv lurade jag mig länge med att det var mitt vinintresse som var det viktiga, inte alkoholen i sig, men jag började sen känna att jag liksom skapade situationer när det var ok att dricka: god mat, fint vin, alltid städa iordning köket på kvällen, borsta tänderna, då kan man ju inte vara alkoholist.. Tänkte jag då, men nu vet jag att det var just vad jag höll på att bli. Du kanske inte alls är där, och i så fall känns den tanken bara orimlig, inte hotande, stressande eller irriterande. Känn efter hur det är för dig, bara du kan veta.

Jag har precis inlett min fjärde vecka på det nya jobbet. Långa stunder varje dag känns det som jag har koll på läget 😍 Idag stängde jag av min dator kl 17.02, tjoho! Att inte sitta över 15-30 min per dag är min stora målsättning. Då har jag hunnit det jag ska på arbetstid.

Bäst av allt är ändå att jobbet är så jä… roligt 😍 Dagarna går i ett huj på ett positivt sätt. ”Oj, redan lunch?”

Lite i taget sätter jag rutinerna - skruvar lite, provar igen - och nöter, nöter, nöter. Precis som med nykterheten!

Kram 🐘

@Se klart Så fint inlägg ❤️ Om kompisen och vardagsglädjen 🙏🏻 Det är verkligen sant att nykterheten ger oss tillbaka förmågan att känna glädje i det vardagliga. Så rika vi har blivit på njut och upplevelser!

Kram 🐘

Hej,
Alkohollinjen har öppet fram till kl 19 på tel 020-84 44 48. Mellan kl 21-06 kan man ringa jourhavande präst, ring då 112 och be att bli kopplad. Ta hand om dig och fortsätt kämpa, du kan vända detta!

@bpo Jag vet inte vad som hänt dig men jag vet att det inte blir bättre av att dricka alkohol.
Du känner dig ensam och det är en jätte svår känsla men snälla drick inte på den heller.
Du frågar om du ska hälla ut. Gör det om du har styrkan 💖. Gör det bara!
Jag tittar in lite senare för att se hur det går för dig.
Styrkekram 💖

Tack alla fina ❤️😍❤️. Inte ens varit i närheten att trilla dit igen. Det är tryggt och stabilt. Kramar 🥰

Tack kära ni ❤️ Jag känner mig redan mycket lugnare och mer balanserad när jag hittade mitt fokus på det enda jag kan påverka. Mig själv. När man är gift sedan många år och har gemensamma barn, skulder och tillgångar blir det ju så att man är ansvarig för varandra, och rent juridiskt påverkas av beslut den andra fattar. Men det finns en gräns även där. Man kan välja att avsluta den symbiosen. Nu tror jag ju fortfarande att vi har mycket bättre chanser att ta oss igenom det här om vill håller ihop och stöttar upp varandra. Nyckelordet är ”vi”. Att ensidigt hålla ihop, hålla upp och stötta upp funkar inte för mig den här resan. Jag tänker vara öppen med min egen oro, besvikelse och sorg. Det måste också få utrymme nu. Självmedkänsla tänker jag ägna mig åt. Det innebär inte att jag ”gör ner” honom, bara att jag är sann mot mig själv. Det ÄR jävligt orättvist och tungt hur den här situationen påverkar mig. Jag måste få känna det. Han måste stå pall för de känslorna och slåss med näbbar och klor för att minimera ”det onda”. Att smita undan är inte ett alternativ.

Jag fick en helvetets nyhet idag.. självklart är boxen redo.. varför.. är inne här nu, tänker jag ska hälla ut resten???
Jag har tagit ett glas.. känns misslyckat.. inte ens två dagar går utan denna drog… orkar typ inte mer..

Snälla om någon ser detta.. svara gärna ikväll.. vet inte vart jag ska vända mig/ta hjälp när suget är som störst.. 😔😭

Ångesten eskalerar.. känner mig ensam……

Hatar tycka synd om mig själv. Jag är svag???

7 dagar utan vin, är lugn och stadig. Men vet att det plötsligt kan ändras. En dag i taget⭐️

Det finns en teaterföreställning om missbruk som heter ”People places and rhings” som liksom sammanfattar allt som kan påminna och fresta in en på fel spår.
Jag tycker att stursk och kaxig låter bra. Och förstår att du inte bara kan avstå. Men du kan förbereda dig på situationer- si eller så ska jag svara på frågan om jag vill ha ett glas. Si eller så svarar jag om någon frågar varför jag inte dricker. Man kan ”repa” sitt nyktra jag, så klarar man föreställningen lite bättre. Tills det sitter som en del av ens autentiska personlighet- och dit kommer du, tids nog. Heja dig!

Men W O W! Grattis och tack för inspirationen 💪🏻💕🌹

Men W O W! Grattis och tack för inspirationen 💪🏻💕🌹

Oj, jag ser att nästa vecka har jag hängt här i det vidare livet ett helt år! Snart blir jag väl pensionär, vad fort tiden går.
Igår hade jag en fin upplevelse så en kompis kom förbi på vardagsmiddag. Bjöd inte på varken öl eller vin, hon vet att jag inte dricker och jag tycker att en måndagmiddag är alkoholfri oavsett. Vi hade ett så väldigt bra samtal kring saker som jag inte kan minnas att vi pratat om tidigare, då alkohol nästan alltid varit närvarande. Vi har känt varandra länge, haft väldigt mycket roligt, ofta festat.
Igår var det en annan karaktär på samtalet och det kändes väldigt fint. Vi grät en liten skvätt över allt möjligt kring förluster i livet och det var alldeles odramatiskt- men hade med säkerhet inte hänt om vi pimplat ett par flaskor vin = umgåtts på vårt ”vanliga” vid. Så, vänskap utvecklas. Så hoppfullt.
Idag är himlen grå. Jag har äntligen och nästan blivit kvitt min förkylning. Bokat av veckans övriga grejer (träning och barnvakt) för jag behöver - tada- vila.
Tycker att jag tänker allt mindre på alkohol. Samtidigt är jag väl medveten om att nykterheten är min superkraft.
Idag känns som en lyxig dag för jag har mötesfri eftermiddag och inget inbokat ikväll. Sånt kan jag glädjas löjligt mycket över. Mitt lilla hem. Min förkylning som gett med sig. Att jag har jobb och mat i kylen. Att jag vevat runt här snart ett helt år, fått vara en del av allas liv, om än bara en liten skärva. Men stort för mig.
Kram kämparklubben. 🥳❤️

Jag skall sluta skriva.
Det är lättare att prata med folk som vet hur jag

Hej!
Vilket spännande resonemang och inlägg. Jag hör nog varken till dem som har jättestark aversion mot alkohol. Och heller inte de som skulle vilja dricka. För mig är alkoholen lite ”frimärken” jag bryr mig inte- som mitt barnbarn säger.
Jag tycker dock att denna fas i nykterheten har kommit sent, ja senaste månaden eller två. Innan dess fanns en rädsla, nånstans. Att jag var en av de som inte skulle klara mig nykter på sikt. Men sista tiden har jag fått ett annat sorts självförtroende.
Ungefär som att man samlade på frimärken pga inget bättre för sig. Sen kom ”bättre”, dvs så mycket annat jag vill/har lust/och längtar efter att göra, att alkoholen inte har nån given plats.
För mig var det också ett jättestort steg att en dag tänka orden ”faran över”. Jag vågar inte säga det högt, jag är inte kaxig och jag tror kanske inte faran är över någonsin.
Men jag har kommit till den punkt att om någon skulle erbjuda mig en lucka i tiden- då jag fick och kunde dricka- och jag VISSTE att det inte skulle påverka sug eller ha några andra konsekvenser. Så skulle jag säga nej. Utan att tveka. Kanske är tiden lösningen också här? Kram.

@Axianne Tack för ditt inlägg. Stark igenkänning på flera punkter, situationer och händelser... Jag ser fram emot att följa dina inlägg här och så underbart med den där provanställningen du ska börja. Känner också igen känslan av att det till slut blev "annorlunda".
Har också börjat otaliga gånger med nykterhet men alltid haft en dörr öppen på glänt (även om jag kanske inte alltid ens erkänt eller vetat om det) Den här gången känner jag på djupet att det inte finns någon dörr alls. Det finns bara en väg och det är på den vägen jag nu slagit in. Jag tror på dig!

@mrs109 "Om någon reagerar på dina alkoholvanor så finns det ett problem" sa en numera nykter alkoholist till mig. Du tvivlar och vet inte om du känner rätt. Du känner rätt. Om det inte hade varit något som inte är ok för dig så hade du aldrig frågat oss om du känner rätt. Och du hade aldrig sökt upp denna sidan. Så lita på din magkänsla och agera utefter den. Här inne finns det många som sitter i just din sits. Att skriva är också att se saker tydligare och klarare!
Hoppas du söker hjälp och stöd, här inne eller utanför. Det är svårt en viktigt, dels för din egen skull men också för barnen. Stor kram sänder jag dig!

Nu blev det alltså 14 månader häromdagen för mig. Det är säkert örtionde gången(Man kan säga så, hörde jag på Språket i P1 igår) men jag kan väl återigen konstatera att jag har haft en period med mindre aktivitet här. Det känns som att jag skriver det nästan varje gång jag skriver.

En fundering jag har haft ganska länge är hur man hittar en bra balans. Jag vill ju att alkohol ska vara en icke-fråga för mig, ungefär på samma sätt som att jag inte samlar på frimärken. Det är ju inte så att det saknar betydelse att definiera sig själv utifrån vad man inte är, ibland kan det ju faktiskt vara väldigt relevant, men det känns ändå som att man bör fokusera på mer på vem man är och vad man gör än vem man inte är och vad man inte gör. Jag kan t.ex. bli irriterad på att man i politiken fokuserar väldigt mycket på att signalera vad man inte är, snarare än vad man är. Visst kan det vara på sin plats att ta avstånd från andra partier, politiker och deras politik ibland, men ibland känns det som att det är det enda man gör.

Det är väl litegrann där jag är, så att säga. Jag dricker inte alkohol, och på ett sätt är det ju något jag inte gör. Samtidigt är det klart att för mig är jämförelsen med att inte samla på frimärken inte helt rättvis. Det är ju inte så att jag en gång samlade på frimärken och att det höll på att långsamt förstöra mitt liv. Handlingen just nu är ju den samma, jag samlar inte på frimärken och jag dricker inte alkohol, men det är ju inte så att om jag skulle börja samla på frimärken att det skulle få särskilt stora konsekvenser på mitt liv, förutom möjligen att jag skulle behöva införskaffa en jacka i manchestertyg och filthatt för att avspegla mitt nyfunna intresse. Av den anledningen behöver jag inte lägga särskilt mycket tid på att fundera på att jag inte samlar på frimärken, men att jag inte dricker alkohol är ändå något jag inte kan släppa helt just på grund av risken att jag sänker garden och alkoholdjävulen får in en rallarsving jag inte är beredd att parera.

Men hur hittar jag balansen? Att det ska vara en ickefråga, men ändå inte? Jag inser nu hur priviligierad jag är som ställer den här frågan. Efter år av kämpande med att tygla alkoholen är jag väl ändå förbi den värsta biten och jag kan inte på något sätt klaga. Jag känner mig så oerhört tacksam för att vara där jag är. Samtidigt vet jag att bara för att jag klarat en viss tid så är det ingen garanti för att det håller för alltid. Det mönster jag har tyckt mig skönja, och jag har varit inne på det tidigare i mina trådar, är att bland de som slutar dricka finns det två huvudkategorier. Det finns de som utvecklar en aversion mot alkohol och så finns det de som egentligen fortfarande vill dricka alkohol men har slutat enkom för dess konsekvenser. Den senare kategorin tycks oftare känna ett sug långt efter de har slutat, vilket kan tänkas vara naturligt att det är så. Nu är dessa två kategorier kanske inte fullt diskreta, även om det kan tyckas så, och de är ju baserade på mina egna observationer och därav som allra minst en förenkling av verkligheten, men jag kan ändå tycka att jag är något på spåren där. Hade varit intressant om någon annan hade någon reflektion kring detta. Kanske lite typiskt narcissistiskt har jag funnit att jag inte riktigt tillhör endera kategori och därmed måste vara speciell. Jag är medveten om människans benägenhet att hitta enkla modeller som förklarar andra människors beteende samtidigt som man tänker att man själv är ett för komplext fall för att låta sig kategoriseras, och trots att jag inte vill hamna i den fällan kan jag inte låta bli att tänka som jag gör. Förmodligen är väl svaret på gåtan att andra människor heller inte låter sig kategoriseras så lätt, men att jag som mönstersökande människa inte är fri från bekräftelsejäv(Det bästa svenska uttrycket jag vet för confirmation bias).

På vilket sätt passa jag inte in min egenpåkomna kategorisering då? Jag känner inte att jag har utvecklat en aversion till alkoholen i sig, utan egentligen endast dess konsekvenser, men samtidigt känner jag egentligen aldrig numera ett sug efter den. Jag har försökt mig på en del tankeexperiment i samband med mitt dagliga mediterande. Ett av dem har gått ut på att jag efter avslutad meditation när jag verkligen närvarande i sinnet har på bästa sätt återskapat ett scenario där förr i tiden konsumerat alkohol. Jag tänker inte återge något scenario här, men det är kanske relevant ändå att säga att jag har försökt tänka på ett sådant tillfälle där jag har känt att alkoholen har gett mig någonting. Det handlar alltså om alldeles i början på en kväll med alkohol. Jag har på detta sätt lyckats återskapa vad jag bäst skulle kunna beskriva som en spökkänsla av tillförseln av vad jag antar måste vara endorfiner och serotonin. Jag har aldrig funderat på hur det känns rent fysiskt innan och nu finns det ju en risk att jag lurar mig själv, men det är som en fysisk känsla lokaliserad inne i huvudet som är väldigt svår att beskriva. Det är definitivt en känsla av att må bra, men det finns inte så mycket man kan jämföra det med. Jag som är en av de lyckliga som kan känna ASMR, kan jämföra med det till en viss del. Där finns en viss likhet men ASMR känner jag är betydligt mer en kittlande känsla som är mer lokaliserad i yttre delen av huvudet, nästan som att centrat på den är i själva kraniet medan denna känslan är mer utspridd och har ingen kittlande komponent. Som sagt, inte helt lätt att beskriva.

Denna känslan är något som jag gärna upplever igen och igen och det är väl en förklaring till varför jag ville dricka. Sen drack jag ju i sådana mängder att jag passerade må-bra stadiet varje gång i jakten på att förhöja det och känslan blev allt flyktigare och mer utsuddad varje gång. Så det är väl där jag är någonstans. Jag tror mig ha identifierat den fysiska känslan jag tyckte om som jag inte tidigare egentligen varit medveten om alls och det är klart att jag vill uppleva den igen. Jag kan logiskt tänka att det hade varit skönt att dricka för att uppleva känslan igen, det är ju en snabblösning, men samtidigt vet jag också logiskt att de negativa konsekvenserna gör att det inte är värt det. Rent känslomässigt verkar jag ha kommit ikapp förnuftet, för samtidigt som jag kan framkalla känslan och vilja återuppleva den igen så blir jag inte sugen på att dricka. Det är jag tacksam för.

Detta experimenterande har jag testat under ett tag nu och inte varje gång jag har mediterat. Jag vet inte när jag började egentligen och den där spökkänslan av välbefinnande, alltså att återuppleva det i minnet, kan jag framkalla nästan närsomhelst nu efter bara några sekunder av koncentration. Min nya upptäckt, som förvånade mig litegrann men som kanske inte borde ha, är att detta fysiska välbefinnande kan uppstå vid andra tillfällen också. Nu när mediterandet har låtit mig förstå precis hur det känns har jag kunnat identifiera det i andra sammanhang också. Det är ju inte särskilt ofta jag känner det så tydligt men första gången jag gjorde det var när min sambo vilade med sitt huvud mot mitt bröst och jag kunde höra hur hon hade somnat och jag tittade ner på vad som i det närmaste var en silhuett av hennes välbekanta ansikte i det svaga ljuset som letat in sig genom fönstret från de ljuskällor som finns att tillgå när solen gått ner. Just där och då var jag medveten och även om själva upplevelsen var väldigt olik så var själva den fysiska känslan i välbefinnandet så lik den minnesbild jag kan skapa om att dricka alkohol att jag kände igen den i princip omedelbart.

Det här är såklart högst ovetenskapligt och anekdotiskt och jag vet inte till vilken grad jag faller offer för mitt eget bekräftelsejäv. Ett av människans framgångsrecept har ju varit vår förmåga att kunna urskilja mönster i naturen och använda oss av dem till vår fördel, men det har såklart också gjort så att vi ser mönster där de egentligen inte finns. Jag vet inte om detta ämne redan har studerats på eller om andra har upplevt samma sak. Som sagt är det inte samma upplevelse att dricka alkohol som att utföra andra aktiviteter som påverkar endorfiner och serotonin, men att den där för mig nyupptäckta fysiska känslan är så lik känns inte som att det skulle vara en slump.

Hej mrs109

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet. Fint att ha dig här. Det kan ta lite tid innan en tråd får fart så medan denna får fästa hoppas jag att du kan finna stöd i någon av de andra trådarna. Det låter som att du uppmärksammat ett skifte i din relation och du kan se att det är kopplat till din partners alkoholvanor. Klokt av dig att ta det på allvar och våga fundera på vad som är ok för dig. Den tanken är ibland svår att tänka och än tuffare att börja tala om. Nu gör du det, strongt.

Kanske har du redan märkt att du är långt ifrån ensam och jag hoppas att du får fler gensvar.

Igen, varmt välkommen.
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag vill tacka alla för fin respons och allt välkomnande när jag igår skrev mitt första inlägg här. Det känns lovande och fint!

Jag vill inte fokusera för mycket på det som varit, utan se framåt nu, men min historik får inte glömmas. Jag har ju ändå missbrukat i över 20 år och lever dagligen med att försöka försonas med mig själv och vad jag orsakat. Jag ska försöka skriva öppet här i forumet om vad som varit och hur det är nu. Inte dölja eller försköna, det är viktigt att jag är sann. Jag behöver det för min fortsatta resa, och någon annan kanske kan ha lite nytta av mina erfarenheter.

Det är nu dag 51 utan att jag druckit och det finns en stor skillnad idag mot alla hundratals gånger förut när jag sagt till mig själv att sluta dricka. En skillnad är att det faktiskt gått dagar utan att jag ens tänkt på alkohol nu. När jag någon gång tänkt på vin (när jag sett Tv-reklam t.ex.) har jag känt avsmak. Det har funnits en rutin i många år som är helt bruten sedan i augusti, och ibland får jag en så oerhört befriande känsla av att jag faktiskt slipper! Jag måste inte längre gå på nålar fram till kl 10 när bolaget öppnar, jag måste inte längre stjäla mina vuxna barns alkohol och smussla tillbaks den dagen efter eller hänga på låset när restaurangen slår upp portarna på söndagen för att svepa två glas rött på en minut. Jag måste inte ha dåligt samvete, ångest eller må fysiskt dåligt längre. Jag tror att jag slog i botten så hårt den där augustidagen, att jag faktiskt inte hade något val. Jag kunde inte fortsätta som jag gjort.

Den kraschen som jag inledde för många år sedan kulminerade när jag en sommardag tog bilen till Systembolaget trots att jag druckit dagen innan. Jag vet, det är förkastligt, men min alkoholskadade hjärna har inte varit som den borde, och för mig blev den snabba lösningen den enda jag såg när ångesten och suget slog till med full kraft. Egentligen var det inte mer än rätt att jag åkte dit. Jag har kört onykter förut. Körkortet förlorade jag redan 2017 av samma anledning och jag har även blivit stoppad för olovlig körning tidigare, men inte blåst positivt eller fått böter. Men den här gången blåste jag rött. Det rörde sig alltså om grov olovlig körning och rattfylla som gick vidare till åklagaren. Jag klarade mig ifrån grov rattfylla med nöd och näppe, men det kunde lika väl ha varit sådan eftersom jag inte hade någon koll på när jag tog sista glaset dagen innan.

Jag var alltså fortfarande onykter, utan körkort, arbetslös, urfattig, kraftigt överviktig, hade bedrövlig personlig hygien och en ångest utan like när jag åkte till polisstationen för att blåsa. Andra rattfyllan. Troligen fängelse, men minst fotboja? Poliserna pratade om att ta sonens bil i beslag och lämna till försäljning bara för att jag kört den. Jag kan inte tänka mig att sjunka mycket lägre än så. Jag var lamslagen över vad jag gjort.

När jag gått i behandling förr så var jag fortfarande ganska respektabel. Jag hade jobb och utifrån sett var det väldigt få som visste om mitt missbruk. På behandlingen (först i öppenvård i ett år, senare en månad på "internat") har jag skött mig och verkat med på noterna, trots att jag bara längtat hem så jag skulle få dricka igen. Terapeuterna har sagt till mig att "Du har det bra, för du har inte nått din botten. Om du en dag gör det kommer du att veta det!"
Nu har jag nått botten. Ordentligt.

Tiden efter rattfyllan drack jag upp det jag hade med mig i bilen när jag åkte fast, men jag har hittills inte köpt mer vin efter det. Och inga fler turer till Bolaget har det blivit. Jag minns heller ingen abstinens från dagarna när jag slutade, och det ska gudarna veta att jag haft förut. Jag har haft ofrivilliga kramper, kräkningar, skakningar och åkt in på avgiftning akut, så jag vet hur abstinens kan vara. Jag upplevde inget sånt den här gången och kanske var jag så upptagen med att stålsätta mig inför kommande rättegång och tankarna på att jag kanske skulle hamna i fängelse.

Jag var mitt i en period av försök till jobbsökeri och hade just fått ett program att följa från Arbetsförmedlingen. Kunde jag göra det från fängelset? (Om inte så skulle jag förlora all ersättning.) Men om sanningen ska fram så hade jag inte skött mitt jobbsökande alls. Jag har fejkat så många tidrapporter och aktiviteter hos Arbetsförmedlingen att jag borde ha fått pris för min kreativitet. Och när jag sökt jobb och fått intervjuer har jag avbokat dem för att jag inte varit i skick att klara av dem.

Allt det vände också helt magiskt när jag slutade dricka. I slutet av augusti fick jag min första intervju sedan i juni som jag faktiskt genomförde, och därefter kom det flera. Jag började plugga på distans för att sysselsätta mig, jag förfinade mina ansökningshandlingar och aktiverade mig med att gå på webbinarier. Och så kom brevet från Polisen. Åklagaren föreslog inte fängelse, utan dagsböter. Nu var det inte bara en sten, utan ett helt berg som föll från mitt bröst. Det blev ingen rättegång och jag kunde försiktigt börja andas ut. Och på något sätt var det som att Gud eller någon välvillig ängel var på min sida. Den 28/9 fick jag nytt jobb, en provanställning i sex månader som börjar inom kort och som kan leda till att jag får fast jobb. Det här vågade eller kunde jag inte ens drömma om i somras och jag är lyckligare än jag förtjänar att vara. Jag vet inte om jag förstått detta ännu, men jag börjar inse att jag slipper låna pengar för att klara mig. Efter skatt kommer jag att få ut nästan fyra gånger mer i månaden än min A-kassa varit. Min förra provanställning brände jag, men denna måste jag helt enkelt sköta. Jag tror inte jag kommer få fler eller bättre chanser än den jag fått nu!

Att jag skriver här är lite kluvet. Jag har inte velat jinxa mig med att prata om min nykterhet eller tänka för mycket på den. Jag har ju inget knep eller några tolv steg som jag följer. Jag tillämpar inget av det jag lärt mig under tusentals timmar i behandling och jag vet inte vad det är egentligen som gjort att mitt sug är borta. Kanske är det för att jag skärpt mig, kanske nådde jag botten och började arbeta mig uppåt?

Allt jag kan göra är att vara tacksam och åka med.

Jag har ju fått vara med i alkisbranschen ett tag nu och i början var jag så häpen över alla alkisar ute i samhället som jag mötte eller bara såg. Allt eftersom åren gått så har jag blivit mer och mer uppmärksammad på konsekvenserna av spriten hos de som har nån form av relation till "sin" alkis.
Det behöver inte vara familjen utan det kan vara arbets-idrotts-sällskaps-bekanta eller liknande.

Och det kan röras ihop med andra dysfunktionella sammanhang där ett otal diagnoser spelar in. Jag har alltid försökt sätta gränser och inte ta in problematiken personligt men nu är jag väldigt nära min smärtgräns. Problemen hos folk tränger igenom mina skyddsspärrar och ger mig ett dåligt mående och jag känner att nu måste jag förändra det som händer med mig OCH det som hotar mitt egna mående.

Gemensamt för allt, med eller utan annan diagnos, är alkoholen i botten !
Antingen som alkis eller som närstående/medberoende !!

Jag vet just nu inte hur/vad jag ska göra men att jag måste göra nåt är helt klart för annars lever jag själv farligt. Det blir bara jobbigt att vara ett bollplank åt alla som behöver det och jag är rädd för att jag skadar dem om jag helt plötsligt drar en skarp gräns. Men det måste göras !

Om man bara helt enkelt kunde förbjuda alkoholen...... !!!!
Sååå lite gnäll från en alkis som snurrar runt en aning vilset....

@torpet Tack för välkomnandet! Jag ska försöka läsa mer och skriva ofta här.

@majsan_nu Tack och grattis till 40 dagar! Jag önskar dig också stort lycka till!

@Kennie
Tack för fina ord! Jag uppskattar verkligen kommentarerna!

@Ase Hej och tack för välkomnandet! Stort till dina 50 dagar! Visst är det skönt när man får känna lugnet?

@Blenda Jag är med dig, verkligen. Det är svårt.
När det får ohållbara konsekvenser (det var samma för mig) så tänker jag att det är ett faktum. Brukar hjälpa mig. Sätter stopp för självömkande känslor, alkolängtan och förhandling. Fortsätt slåss mot fanskapet! Styrka till dig! Kram

Det här är en sån där dag att bara ta sig igenom. Så enormt trött, det värker både i huvudet o obehag i kroppen. Sovit jättedåligt. Sömnen påverkar precis allt!!
Haft en jättebra helg i övrigt. Varit iväg jag, maken, hunden. Sovit mycket o bra. Upplevt mycket.
Sorgen efter den andra hunden är påtaglig. Som en tyngd av sorg. Min man är ännu mer sänkt än jag. Hundarna var hans sedan innan vi träffades för 8 år sedan. Den som somnade in betydde enormt mycket för honom. Jag lider av att se honom så ledsen o nere. Men allt har sin tid. Sorgen måste få finnas, och vara märkbar.💓

Ja @blenda jag tänker att det stundtals måste vara så men inte alltid. Nu är inte alltid. Kram 🌸

@majsan_nu Ja det känns som att det är typ det ända beslut som jag kan ta när det gäller A ett glas blir flera och då gärna i flera dagar. Ska ta några hundar och gå en långpromenad sedan vila en stund , helt galet trött . Idag är jag nykter.
Ha en fin dag du med 🤗

@Åsa07 Absolut bra beslut! Du har ju kommit en bit på väg nu, var rädd om dina dagar...Önskar dig en fin ledig dag!
🤗

@Charlie70 tack för tips! Jag har tidigare gjort halvhjärtade försök som hållit i sig ca 4 dagar nykter.

Jag har alltid gillat morgonen. Idag för första gången på länge vaknade jag klar i huvudet och utvilad. Det är en fantastisk känsla.
Har ingen alkohol hemma, så idag är största utmaningen att inte gå förbi systemet på vägen hem från jobb eller efter lunch.

Nästa utmaning denna veckan är en invigning/aw på fredag. Att kunna säga nej där.
Men en utmaning i tagen tänker jag!

Tacksam för att ha hittat hit och tacksam för all pepp här inne i olika trådar!
Vi får kämpa tillsammans! Skönt att inte känna sig så ensam längre.

Kram

Ur boken ”Överlista smärtan” av smärtläkaren Karsten Ahlbeck och journalisten och patienten Carin Hjulström:

”Skapa nya minnen. Den mänskliga hjärnan kan inte lära bort det den redan lärt sig, den kan bara lära nytt. Det går alltså inte att ”osthyvla” bort dåliga minnen. Vad det handlar om är att skapa nya minnen och associationsbanor.”

Kram 🐘

Dag 102 och fortfarande oerhört svårt att tackla livet utan den frist som vinet givit mig tidigare.
Det måste vara så. Men det är SÅ tungt.

Dag 9 vaknade med ett sug efter A efter 4 dagar i lung och ro ? Ena sidan säger att några glas vin i em/kväll gör ju inget nu när jag varit så duktig och varit nykter i 9 dagar. Medan den andra sidan säger blankt Nej. Jag kommer att välja nej sidan idag. Och åka och handla nu innan systemet öppnar.
Ha en bra och nykter dag alla .

@Charlie70 Jag har testat stödstrumpor och det funkar jättebra mot svullna ben, som i sin tur kan leda till myrkryp. Men hela sommarhalvåret är det ju för varmt för strumpor tyvärr 😞 Jag tar nu fyrdubbel dos Magnesium Meda och har *ta i trä* inga myrkrypningar just nu 🙏🏻 Fick tips om att medicinen Pramipexol kan hjälpa bra, men så länge magnesium hjälper vill jag helst inte börja med någon medicin.

En annan sak jag tagit till när det har varit akut mitt i natten är att första spola benen med varmt vatten och sen med iskallt vatten. Får blodkärlen att vidga sig och sen krympa ihop. Funkar faktiskt - så det är värt att prova.

Jag känner inget sug efter choklad specifikt längre, och jag tänker inte börja äta choklad igen eftersom jag vet att det väcker mersug. Precis som med alkoholen alltså. Däremot kan jag känna cravings efter kombon vitt mjöl och socker, som i sockerbullar. Eller vita frukostfrallor. Så det är något med mjöl hos mig som jag behöver vänja bort också.

Kram 🐘

Precis det här menar jag med att du nog skulle behöva prata med någon. Ja, skriva funkar kanske också men ibland är det bra om någon kan ställa kloka frågor eller att man lyssnar på vad man själv säger. Du behöver få vara arg tror jag. Släppa ut ilskan du stängde locket på för att det inte gick att vara arg där och då. Utan alkohol är vi mer levande tror jag på gott och på ont. Så var försiktig nu. Ilskan kommer att göra dig lite utmattad tror jag och du har en klok plan om du fokuserar på det enda du kan påverka. Dig och din situation. Kan du se till att andra inte kan ta fler beslut som påverkar dig och din ekonomiska situation?
Sparka honom i häcken tills han reser på sig. Han måste faktiskt inte gå in i en depression av den här anledningen heller. Det är kanske lätt att bli lite ledsen och hjälplös om nån annan tar över rodret, men det förutsätter att nån annan gör det och du byter hellre båt just nu, vilket jag tror du gör rätt i. Det är inte elakt och egoistiskt, det är också att visa tilltro. Tilltro till att han grejar det själv och det stärker i slutändan. Som alla vi härinne som har kraschat… vi har fått borsta av oss och börja om, ett steg i taget. Det går! Men han måste gå själv, du kan inte bära honom.

Det låter skönt @Andrahalvlek, det vill säga att det värsta ligger bakom 🙂
Än så är minnet av framförallt de första dagarna ganska färska, hu! Vill inte dit igen. Så absolut jag måste försöka hålla i och minnas.
Kram 🤗

Kul att höra att det går fortsatt bra MM!
Stora kramar 💕💚💜

Sovit bra. Kanske, tror, pga lite yoga och meditation igår kväll. Mår bra. Håller i min balans. Lär känna mig själv lite mer. Tror mer om min förmåga att styra mitt liv själv. Att jag kan prata med mig själv och påverka mina val. Ny dag.

Varför undrar du om du har problem med alkohol om du ligger under gränsen? Jag tänker att undran kommer för att det är något som skaver. Jag önskar att jag hade tagit tag i det ordentligt första gången jag funderade. Då såg min konsumtion kanske ungefär ut som din kanske. Så varför undrar du? Jag vet nu att jag inte ska dricka alkohol varje helg och att 3 glas på en kväll är för mycket. Jag tror inte riktigt att jag mår bra av alkohol alls och det var kanske den känslan jag hade första gången jag funderade och läste här. Sen följde år av trasslig relation med alkohol.
Du skriver att du har OCD och adhd. Vi är fler oroliga själar här som dämpar och medicinerar med alkohol, så jag tänker att det är när man börjat medicinera med a som man ska börja fundera. För mig är nu 9 glas per vecka alldeles för mycket, eller 3 per gång (4,5 dl). Jag får ångestpåslag av alkohol nu när jag mycket sällan dricker.
Och ja, jag tror att många som vanedricker på helgerna borde sluta. Fördelarna utan är att man är piggare och mer fokuserad och orkar göra roliga saker.

@bpo jättebra med egen tråd. Vet inte om du försökt sluta tidigare men i så fall vet du att första tiden är jättejobbig men att man samtidigt hela tiden märker små skillnader mot det bättre. Som små belöningar som tittar i till dig för att hjälpa dig vidare. För mig var det tydligaste att jag blev klarare i skallen och att morgnarna blev min absoluta favorittidpunkt på dygnet. Tänk att få vakna en morgon, fullständigt klar i skallen och pigg efter nattens sömn. Oslagbart!

Tanken på dessa fina morgnar hjälpte mig att stå emot. Att ha träningskläder på sig 24/7 och dra ut på en springtur när suget kommer kan vara en strategi. En annan är att se till att det finns gott hemma. Hos mig gick det åt extremt mycket bubbelvatten och jordnötter de första månaderna. Förebygg alla tänkbara triggers. Hunger är en trigger för många, se då till att det finns mat hemma så du kan äta dig ordentligt mätt. Stress är en annan vanlig trigger, försök i mesta möjliga mån att undvika om du kan (vet att det är svårt). När det var som värst (vilket det vara några gånger under den första tiden) räknade jag minuter och kvartar, kunde inte tänka ett dygns nykterhet i ett svep helt enkelt.

Att bli nykter är ett jättejobb som kommer att belöna dig stort när du lyckas! Vi är många levande bevis på det här inne och ute i vanliga världen. Kör hårt nu, fortsätt läs och skriv här, vi finns med dig.

Kram!

Morgon efter en god natts sömn. Drömmarna tjafsar däremot fortfarande då och då med mig om nätterna. Märkliga påminnelser om att det tar tid att komma ur alkoholens inverkan och påverkan. Tre veckor nykter idag. Det är absolut inga vita knogar, men en satans beslutsamhet. En sorts ilska nästan. Typ: Jag ska fan visa den där beroende hjärnan att JAG är STARKAST! Inte så ödmjukt kanske. Men jag behöver den där sturska attityden mot min motståndare. Jag behöver boosta mig själv och mitt beslut. Sätta ner foten. Inse att jag har ett jobb framför mig och kavla upp ärmarna och göra det. Det jag har framför mig fixar jag inte på ett par dagar eller veckor eller månader. Stort skepp tar tid att ändra riktning på. Samtidigt: En dag i taget. Fortsätter också med programmet här, men stressar inte med det. Tar mig tid och låter det sjunka in. Förbereder mig också mentalt för de kommande jobbresorna. De oroar mig om jag ska vara uppriktig och det ska jag ju vara. I programmet tipsas om att som strategi undvika situationer och människor som leder en tillbaka till gamla alkohol spår. Jaha! Ja, om jag det kunde. De här jobb resorna utomlands är att kasta sig rakt in i lejonets käft. Mycket handlar om det sociala och allt är indränkt i alkohol. Jag hade gärna undviket dem. Jag kan inte undvika dem. Jag måste tjäna mina pengar. Det är därför jag förbereder mig mentalt. Ha en fin dag alla som kämpar! Kramar!

@Andrahalvlek som vanligt jätteimpad av din uthållighet och envishet! Grattis till alla steg och ingen choklad! Då är du helt avgiftad från chokladen nu också då. Hur ser planen ut framöver?

Jag funderar på vårt gemensamma problem Myror i Benen i samband med att vi ska sova. Har du testat att använda stödstrumpor dagtid för att se om det blir någon skillnad för natten? Jag kommer att göra det nu en tid framöver och kommer sedan utvärdera. Började i går men ingen i skillnad än i alla fall.

Kram!

Tittar också efter dig varje gång. Funderar på om att lämna är det bästa, fast det är det ju om det tar för mycket energi. Tänker att forumets stora styrka är egentligen när man tar tag i det och blir en grupp som kämpar tillsammans. Kanske har det varit lite dåligt med sådana grupper ett tag. Vi ”gamlingar” dödar kanske din tråd också med våra synpunkter gång på gång. Önskar dig ett nytt engagerat tåg där ni lyfter varandra till oanade höjder. Du missade ditt tåg lite grann tidigare, men du kanske kan bli lokförare i ett nytt, när motivationen och styrkan kommer. Svårigheter att släppa saker är kanske också bidragande till att det är svårt att släppa alkoholen. Närvaropodden är bra i det sammanhanget. Tankar och alkohol blir en ond cirkel för mig i alla fall som jag inte gillar. Ältande, ifrågasättande å så känslan av litenhet. Så jag önskar verkligen att du snart hittar motivationen att släppa alkoholen. Den tillför inget gott för dig längre tror jag. Och jag tror att du har tröttnat på den. Men det är så svårt att se det när man har den som sitt livselexir. Eller inte att se kanske, för det gör du ju, men att inse eller nåt. Att välja bort. Att välja annat.
Allt gott och mycket styrka till dig VaraFrisk!

@MondayMorning Stort, stort grattis! Vilken resa du har gjort. Imponerad!

Jag är ny här och startar min egen tråd. Jag vill sluta dricka. Jag vill leva ett piggare liv.

Igår natt vaknade jag och kände att jag måste få en förändring i mitt liv.

Jag föder min ångest med alkohol. Jag har inget stop. Jag kan dricka och dricka tills allt är slut. Det vet ju alla att det inte är hälsosamt för kroppen rent fysiskt, men inte heller psyket.

Jag har diagnosen bipolär och jag bör därför inte dricka alkohol då det kan trigga mig till maniska och depressiva tillstånd.

Jag måste också tänka på mitt arbete, jag driver två bolag och har börjat försumma dessa - pga alkohol.

ÄNDÅ är det så j*kla svårt!
Förra veckan var kaos, drack box efter box. Men igår var första dagen på länge som jag var helt nykter. Vill så gärna att det ska fortsätta så idag, imorgon och många dagar fram.

Hur orkar jag stå emot? Vad gör jag istället? Hur stressar en normal människa ner efter långa arbetsdagar?

Tre månader senare, nu oktober. Det har inte gått lika bra som tidigare i år, i och med sommaren kom en lust att få lov att slappna av, ta del av livet lite mer spontant. Under senvintern, våren och tidig sommar levde jag väldigt inrutat för att hålla koll på mig själv. Den där kontrollpersonligheten sitter som berget. Kontrollera för att kunna skapa frihet, ungefär.

Jag kom hem från en lång resa för ett par dagar sen. I nästan sju veckor har jag varit utomlands i en miljö som är full av god mat och dryck och jag har tagit del av det i princip förbehållslöst. Jag hade haft en otroligt mycket tråkigare om än mer hälsosam resa om jag fortsatt vara stram. Jag ångrar inte att jag inte var mer stram.

Däremot får jag ju regelbundet nya kvitton på att jag har en problematisk relation till alkohol. Det är en perfekt drog för mig. Om jag inte passar mig, noga, så blir det lätt för mycket och för ofta.

Det jag kommit fram till nu är att jag inte tycker att detta är ett dugg dramatiskt. En komplikation för mitt liv, ja, men också en komplikation som är nästintill orimligt enkel att förstå sig på. Med risk för att slå in öppna dörrar, men varför lägger vi in så mycket skam och skuld i att vi har lätt för att bli beroende av något som är beroendeframkallande? Det är mycket som är svårt i att vara människa, inte sjutton är det svårt att förstå att man söker sig till saker som förenklar i stunden. Som mildrar, svalnar av, lugnar ner.

Om man väljer att inte se det som dramatiskt, att man har ett problematiskt förhållande till alkohol, dyker snart två andra tankar upp. Dessa kan vara svåra att parera. Är ett förminskande av sitt eget problem en naturlig konsekvens av att man avdramatiserar? Är avdramatiseringen i sig i själva verket en problemförnekelse? Lurar vi bara oss själva?

Tidigare i min tråd har det förekommit en del prat om "alkoholdjävulen". Jag har sett att det används här och där. Jag förstår innebörden, det är ju som nämnt en drog. Inför denna är vi svaga. För vissa kidnappar den hela sinnet.

Jag önskar att den avdramatisering som jag själv sysslar med kan leda till fler nyanser här. Mellan den som är helt befriad från alkoholproblematik, och den som löper mycket stor risk att helt gå under om inte fullständig avhållsamhet råder.

Vi som är någonstans där emellan. Som VILL ha alkohol som en del i livet. Som INTE förknippar alkohol med ren misär utan med livskvalitet, smak, upplevelser, kultur. Men som också behöver praktisera närvarande medvetenhet runt hur vi dricker, eftersom vi vet, och ofta har fått exempel på, att vår dragningskraft till alkohol är starkare än vad som är sunt.

Jag är hemma nu och ska helt enkelt återgå till tidigare rutiner. Det jag behöver för att göra det, är att helt enkelt se till att få det gjort. Bestämma mig, påminna mig om fördelarna och vad jag vinner på det. Att under rimliga villkor kunna dricka alkohol under loppet av mitt liv är absolut en av dom fördelarna.

Det är bara att tuta och köra vidare!

Hej @Renova! Vilken fin kommentar, tack! Jag har inte varit inloggad förrän nu, och är inte så intresserad av att vara här längre. Men gör gärna ett besök i din tråd. Hoppas du mår bra!

@Varafrisk 🌼💚🌼 Saknar dig och tänker på dig varje gång jag loggar in. Men förstår också att du behöver ta en paus. Kram 💗

Grattis @MondayMorning till 5 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Kungslilja Grattis till 3 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Nu har du det värsta bakom dig, nu blir det lite lättare för varje dag. Men det är viktigt att komma ihåg hur illa det var - för helt plötsligt börjar alkoholdjävulen viska i ditt öra: ”Det här gick ju lätt, du har nog inga problem, ett glas kan inte skada”. Ryt då ”NEJ” tillbaka. Börja aldrig förhandla!

Kram 🐘

@MondayMorning 🧡💪Wow!💪🧡
👏👏🤗

@Mirabelle G-S skrev:"Jag tror faktiskt att jag tar och skiter i skiten, bara fokuserar på mitt liv, mitt jobb, min utveckling, min återhämtning. Han får reda ut sitt i periferin. "

Jag tror nog att det är det klokaste sättet att agera just nu. Låt honom ta ansvar för sitt liv, även om du och resten av familjen drabbas hårt när han inte gör det. Du kan inte styra upp allt. Du måste fokusera på ditt eget mående ❤️

Kram 🐘

Mmm ilskan ja… När den väl börjar göra sig gällande och kräva utrymme så liksom börjar allt som lagts på hög gällande allt och inget sedan hedenhösarnas tid bubbla fram… Tryckkokar-mode. Inte ett dugg hälsosamt. Inte en funk jag har lust att stanna i. Jag tror faktiskt att jag tar och skiter i skiten, bara fokuserar på mitt liv, mitt jobb, min utveckling, min återhämtning. Han får reda ut sitt i periferin. Om jag stryper alla utgifter till existensminimum kan vi klara oss länge nog för att han ska komma på fötter igen. Så att nån kan klanta till det och rasera allt igen… NEJ. Det var ju inte så jag skulle tänka. Jag gör mitt. Med is i magen. Plöja framåt och igenom. Det kommer att gå den här gången också.

Måndag kväll (21)
Eller vänta...21 dagar blir ju 3 veckor! Vad både fort och långsamt tiden har gått, eller går.
Har idag gjort följande noteringar:
1) Kom till arbetet. Stort manfall på en MÅNDAG. Stressen sköt i höjden = tänkte på vin redan 07.46.
2) På vägen hem riktigt supertrött = tänkte på vin.
3) I affären när jag funderade på att göra diverse matlådor under kvällen = såg mig pyssla i köket i sällskap av en flaska vin.
Stress = vinsug, trötthet = vinsug, matlagning = vinsug. Tre områden att lära om och lära rätt i.

Fortfarande orolig för det här med särbon. Vet inte om det är jag som inbillar mig och kanske genom det skapar någonting som egentligen inte hade funnits alls. Vi ska ses imorgon. Ska försöka slappna av och lägga oron åt sidan.

Vidare har jag funderat på om det är viktigt att kartlägga när/hur jag började min strålande vinkarriär. Om en sådan kartläggning kan vara till någon nytta. När jag var yngre drack jag inte i alls i princip. Jag var sedd som den tråkiga som på sin höjd tog en öl eller en drink tills jag var en bra bit över 20. När jag fyllde 20 hade jag inte ens haft tanken på att köpa hem någon alkohol till gästerna som alla tyckte jag var en riktigt udda filur *S*. Det fanns så mycket annat roligt i livet då, inget utrymme för något vindrickande på hemmatid. Nu ser ju livet annorlunda ut med barn och allt vad det innebär. Äsch! Såklart finns förklaringen till hur det blev som det blev någonstans mitt emellan då och nu men egentligen så är det idag och framåt som har direkt avgörande betydelse (gissar jag? rätta mig gärna om jag tänker knasigt).

I dag har jag inte övat på att på ett positivt sätt ta plats. Däremot har jag heller inte känt mig...´í vägen´ utan bara varit. Det har varit väldigt skönt. Slippa tänka att jag säger eller gör någonting tokigt för att hjärnan är alkoholslö.

Vet att jag skriver det här i princip varje inlägg men jag är såååååå trött. Sover fortfarande som en kratta och vaknar jag vet inte hur många gånger varje natt. Jag förstår att sömnen, om än störd, måste vara mycket bättre än den jag tidigare fick av att dricka mig till sömns. Längtar efter den morgon jag får vakna pigg och utvilad =)
En annan sak jag skriver i precis varje inlägg är någonting om hur glad jag är över att ha hittat hit. Och så brukar jag vilja skicka en kram till alla.
Så kom det med i kväll också ;)
//KL

Igår uppnådde jag 70 dagar med min streak 12.000 steg per dag och noll choklad, tjoho! Några dagar förra veckan var det motigt att ta kvällspromenaden. Samma sak ikväll, hon hann bli över kl 20 innan jag kom iväg. Men man ångrar aldrig en promenad!

Några kvällar har det saknats cirka 500 steg. Då har jag traskat sovrum-kök-sovrum-vardagsrum-sovrum x 8-10 gg och uppnått mitt stegmål. Stegräknaren SKA blippa till. Punkt.

Trots att jag inte har ätit choklad åt jag sockerbullar igår. Fyra stycken. SÅ gott 😍 Och det var inte choklad! Men förstås lika illa 😔 Och typisk stressätning. Nu funderar jag på att införa glutenfri kost - och då går sockerbullar fetbort.

Lyssnar just nu på ljudboken ”Överlista smärtan” av Carin Hjulström och Karsten Ahlbeck. Oerhört intressant bok, skriver mer om den en annan dag.

Kram 🐘

Tack @Annabell =) Jodå, jag susade förbi i ett nafs! Måste erkänna att jag gärna hade hoppat av i farten ;p
Hoppas även du har dragit alkoholen vid näsan (eller kanske blivit snuvad på den, hur som) och går en nykter och skön sömn till mötes?
Kram*

@Pianisten Min första tanke var också om du slarvat med medicinen. Annars kan förstås meditation och lite mer ”närhet” till forumet kanske hjälpa. Skriva av dig.

Det har kanske varit för mycket ett tag helt enkelt. Stress kan göra att sexlusten dalar också, och då tänkte jag på din fru. Minns helgen på spa ni hade - då ni satte varandra i fokus. Projekt i all ära, men närhet till varandra mentalt och fysiskt är också viktigt att hinna med.

Träna gör du ju förstås, funderat på tillskott av D-vitamin? Det tar jag mot nedstämdhet hela vinterhalvåret. Hur har du haft det med drickandet på sistone? Det kan inte vara alkoholen som påverkar ditt sinne negativt?

Men ibland är det bara grått och beige. Acceptans. Okej, okej, okej. Tålamod. Bättre dagar kommer ❤️

Kram 🐘

Nej vad tråkigt att läsa @Amarone :(
Nu vet jag inte något om din/er situation men hoppas du finner bästa sätt för dig att reda ut och landa i.
Kram <3

@Mirabelle G-S Du är så arg på honom, med all rätt 🤬 Men du behöver nog hjälp att komma vidare i kaoset, så du inte blir helt förbittrad 😢

Kram 🐘

@Charlie70 Känner igen mig i det där med blodproverna. Jag lämnar blodprov 1 gång i månaden slumpmässigt, jag gillar känslan av att inte veta när det ska hända men känna mig trygg i att det spelar faktiskt ingen roll, för de proverna kommer inte visa något..

@knickan Tack goa du för ditt inlägg🥰🤗

Åh, så tråkigt. Och oförtjänt. Särskilt oförtjänt för dig så jag kan förstå att du är arg, men ilska är inte en så positiv känsla.
Hoppas du kan släppa det snart nu när det är kört. Hade önskat dig något annat, men du är nykter och stark. Du klarar det här också.

Låter riktigt bra, Snusen. Det är jobbigt att ta hand om föräldrar och jag tänker att det kanske inte alltid är så konstigt med ett återfall. Det är klart att det inte ska hända, men just att göra som du, gå vidare direkt, är det bästa att göra om det händer. Jag har också haft återfall. Stress och hormoner tror jag. Men det gick över och det gör mig mer övertygad om att det är bättre utan.

Tack Sisyfos, Fina-Lisa, Andra halvlek. Jag ska fundera på att gå till någon som kan ledsaga genom kris. Det är rätt. Det var några år sedan ”den kvällen”. Till saken hör att min man har ett yrke där det är omöjligt att få jobb utan säkerhetskontroll, generellt utdrag ur belastningsregistret. Det är även mycket svårt att göra sig ”lönsam” för arbetsgivare i den branschen utan prickfritt belastningsregister. Nu blev företaget han suttit säkert på uppköpt. Min man har fått bekräftat att han kommer att bli arbetslös. Och han lär behöva byta bransch helt för att kunna få ett nytt jobb. Vi har stora skulder till följd av åren då min man och vårat barn var sjuka. Vi bodde i ett land som inte har samma generösa trygghetssystem då. Vi fick sakta läget under kontroll efter att jag med milt våld flyttade hela hydret till Sverige hals över huvud. Jag kunde börja jobba ”på riktigt” igen. Maken blev frisk (nå, eller arbetsför iaf), och vi kunde sakta reparera ekonomin, eftersom han trots allt är höginkomsttagare. Men nu blir det ju a-kassa, omskolning… Plus min lärarlön. Det räcker liksom bara till att betala för vårt blygsamma liv här och nu, inte allt ”bagage”… Visst, vi har sparat ihop en buffert eftersom vi haft det här hotet hängande över oss, så vi kan gå back en tid. En tid. Efter det är vi liksom rökta.

@Axianne Välkommen hit. Också ny här. Ett tips som hjälper mig mycket är att göra det till en vana att läsa och skriva här på forumet. Det blir som ett ramverk att hålla sig i när hjärnan, tankar och känslor blir en abstrakt mos gegga som man förlorar sig i. Kämpa på!

@Axianne Hej o välkommen hit! Jag har varit med här en tid o kommit till ca 40 dagar utan alkohol! Tycker det är hjälpsamt att läsa/skriva här på forumet.
Så många att lära av, utbyta erfarenheter o peppningar till varandra... Så mycket värt tycker jag. Hoppas du kommer att gilla att hänga här också! Önskar dig stort lycka till... 🤗

Hej Axianne,
Så härligt att läsa om att du lyckats vända ditt beroende och ta tillbaks kontrollen över ditt liv. Jag tror stenhårt på dig, du skriver så klarsynt. Och bra att bryta ned missbruket till antal liter vin, det gör det så tydligt vad vi gör när vi har alkoholproblem - förstör våra liv med en giftig vätska som vi frivilligt sväljer. Helt galet när man ser det så...

@bpo välkommen hit .
Jag är ju själv lite ny på detta med nykterhet. Jag själv har bestämt mig för att börja med 100 dagar utan a är nu på dag 8 . Jag är oxå en sån som dricker tills det är slut eller iallafall nära på . Men jag känner att jag vill försöka själv innan jag söker hjälp men är helt inne på att göra det om jag börjar vackla i mitt beslut.
Jag tänker som dom skriver här inne, låt bli första glaset så klarar vi det.
Kram och stort lycka till 🤗

Hej Louise'

Välkommen, det är några dagar sedan du startade din tråd. Då med ett beslut om "soberoctober", hur går det?

Det är precis om du skriver tufft att lägga om sina alkoholvanor och du behöver inte göra det själv. Vi finns här. På vilja kan en komma långt och med stöd, strategier och hjälp ännu längre.

Berätta gärna hur det går och vad du tänker om det.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej och välkommen LTL

Det är några dagar sedan du skrev ditt första inlägg. Ett stort steg för många. Det kan ta lite tid innan en tråd får fart. Om du vill får du gärna berätta lite mer om din oro, kanske ökar det sannolikheten att någon känner igen sig och svarar. Du är inte ensam!

Kanske kan andra trådar vara hjälpsamma nu när du liksom satt strålkastarljuset på din relation till alkohol? Du får hoppa in var du vill!

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej jagkanåxå

Fint nick, hoppfullt. Vet inte vad det värsta är som hänt samtidigt vet jag att du försöker hantera det. Du är varmt välkommen hit och jag hoppas att din tråd får fart. Ibland kan det ta lite tid och en oskriven regel är att inte skriva under påverkan. Många skäl för det. Hänsyn till den som skriver och hänsyn för de som läser.

Det är några dagar sedan du skrev, då hade du ångest, hur är det nu? Berätta om du vill. Du är inte ensam.

Vänliga hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

@Axianne Hej och välkommen!
Det här är ett väldigt bra forum för oss som har problem med alkohol.
Vi peppar och stöttar varandra så gott vi kan. Det finns också mycket bra råd och erfarenheter i många trådar.
Jag är också på dag 50 idag 😊 och har ingen längtan efter alkohol. Jag avskyr alkohol och vad den ställer till med i samhället.
Jätte roligt att just du är här!
Kram 💖

Välkommen till oss här på Alkoholhjälpen!

Palani, jag hoppas att forumet kommer bli ett stöd för dig nu när du bestämt dig för att lämna alkoholen därhän. precis som du skriver är det möjligen lättare sagt än gjort samtidigt betyder orden något. Utifrån det du skriver är det tydligt att du är en person med erfarenhet och du har på olika sätt försökt må bra.

Du är nu mer på det klara än någonsin vad just du har för förutsättningar och kanske kan den kunskapen hjälpa dig att hitta det som kommer fungera! Det är uppenbart att du inte ger dig.

Varmt välkommen och hopp om att du också finner andra trådar som kan vara ett stöd och att du får svar här. Det kan ta lite tid ibland.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Idag är jag 50 dagar nykter.
Jag har gjort det så många gånger förut. Hållit mig nykter på vita knogar, men rasat igenom efter max en månad. "Unnat mig" att gå på bolaget till helgen och sedan fortsatt och fortsatt. Jag har varit på två behandlingar, förlorat flera jobb och varit arbetslös i evigheter på grund av mitt drickande, men plötsligt vände det för mig.

Något hände i augusti. Något riktigt illa. Jag tror jag slog i botten den där dagen. På riktigt. Jag har inte haft en önskan att dricka sedan dess och jag vet inte om jag vågar tro på den här känslan, men det är egentligen helt fantastiskt att inte ha tvånget att supa.

Och förra helgen plattade jag ihop 64 tomma bag-in-boxar och pressade ned i en sopsäck. Boxar jag haft staplade i mitt rum. Den här manövern har jag genomfört otaliga gånger förut när jag sagt till mig själv att ”NU måste jag sluta dricka, det här är sista gången!” De tomma vinlådorna har jag haft för vana att bara slänga i högar som vuxit så pass högt och brett att jag inte kommit fram till vare sig garderob eller fönster i rummet. Sedan har jag med ångest och abstinens suttit en söndag och svettats över att göra mig av med dessa spår av mitt missbruk och samtidigt tänkt att ”Aldrig mer”. Men likförbannat har jag varit tillbaka i missbruket på måndagen igen. Arbetslös, överviktig, nedgången, oduschad och skamsen har jag tagit bilen till närmaste Systembolag och åkt hem med ny ranson.

Just de här 64 boxarna drack jag ur jag på cirka 2,5 månader. Det är 192 liter äckligt billigt vitt vin som jag druckit mig till sömns på under den värsta perioden i mitt liv. Med tanke på att min A-kassa bara gett mig cirka 8 500 kronor i månaden efter skatt och min hyra ligger på 5 500 kronor kan man ju fatta att de här 10 560 kronorna som vinet kostat är pengar jag verkligen inte haft. Missbruket har även kostat mig på andra sätt. Jag har totalt förstört min hälsa t.ex.

Men idag är det alltså 50 dagar sedan jag drack senast och jag börjar våga tro igen. Jag vet inte om jag ska bli religiös nu, men jag tackar faktiskt Gud för att jag fått känna mig så här fri under hela 50 dagar.

Dag 4 - vimmelkantig efter mycket på jobbet. Stress som vanligt. Jag är också konflikträdd tror jag. Mer och mer. Speciellt när jag själv har en del i problemen. Här måste jag jobba med känslan, be om ursäkt för min del.

Tankarna på känslodövande substanser kommer som en blixt.
Andas, står ut.

Har alltid haft yrkesroller med mycket ansvar. Ska jag verkligen ha det i framtiden? Kanske inte tänker jag just nu.

Jag dricker ej pga av mina andra probelm. Dricker för jag ha vin som intresse då jag är med i vin klubb.
Men skall vara alkoholfri nu några helger.@Kennie

Och det är ofta bara 3 enheter eller mindre. Då jag ej få ner mer i magen

Och det är ofta bara 3 enheter eller mindre. Då jag ej få ner mer i magen

Ja jag ha varit nykter. Men många dricker ju varje helg. Då skulle typ hela Sverige vara alkohlister.

Idag känner jag mig riktigt deppig och ledsen. Dagen började med en snorande son som jag fick stanna hemma med. Efter ett par timmars slappande har jag nu försökt starta igång dagen genom mina vanliga morgonrutiner men tankarna bara fortsätter snurra. Relationen som legat på en bra nivå länge har gått ner i en dal igen hos mig. Återigen börjar några veckors saknad av intresse för närhet och intimitet göra mig påverkad. Igår orkade jag inte stå emot igen och irritationen började pysa ut, denna oändliga spiral. Jag kunde, borde? prata men grejen att regelbundet behöva påminna känns bara meningslöst och ohållbart när behovet inte är ömsesidigt och äkta. Jag känner mig uppgiven igen, det är ju ingen idé att riva upp något igen, som sist, det har ändå ingen bestående effekt. Jag måste acceptera eller förändra på egen hand, jag är själv i detta. Å andra sidan finns så mycket tvivel på mig själv en sån här dag, mitt sinne, mitt mående, min diagnos. Det kan vara jag som bara har en väldigt dålig dag och behöver segla ut stormen utan att agera på impulserna som trycker på.
Vi väntar fortfarande besked på lånet vi ansökt om för att börja sätta kofoten i badrummet men nu känner jag en klump i magen över hela grejen. När man tvivlar på tillvaron så förändrar ju inte ett nytt badrum någonting. Nog för att både toalett och inredning håller på att ge upp så det är inte bara en utseendemässig renovering men ändock en stor summa pengar att satsa i något som känns så ostadig.
Ja som ni hör snurrar allt idag, marken under mig skakar, inte bara relationsmässigt utan allmänt, mina mål har försvunnit ur sikte idag. Jag känner också igen dessa tankegångar väl, depressionskänslorna. Funderar, har jag slarvat med min medicin i veckan? Nej dessvärre inte, bara missat en dag för nån vecka sedan och det brukar inte påverka mig.
Skall nog försöka meditera lite idag, nollställa min tankeverk och se om jag kan få nya insynsvinklar på tillvaron.

Det gäller att hitta bra strategier för att få uppleva den sköna känslan av att inte vakna bakfull. Jag håller med om att det kan vara svårt att hitta strategier för att uppnå detta. För mig har det funkat bra att börja tänka på hur jag vill må dagen efter innan jag tar första glaset. Vad skulle en bira eller ett glas rött ge mig för stunden. Är det värt att dricka ikväll? Kanske det är bättre att spara intaget till ett annat tillfälle. Alltså övertyga mig själv om att jag vill må bra. Det är väl egentligen vad vi alla strävar efter.

@Mirabelle G-S Åh,vad jag lider med er ❤️ Förstår din ilska och vanmakt och oro, eller förstår åtminstone pyttelite av den. Fullt ut förstår nog knappt du. Men jag tror att du behöver prata om de jobbiga känslorna, sätta ord på dem. KBT kanske? Någon form av samtalshjälp behöver du nog om du ska orka 😢

Kram 🐘

@Litenivärlden skrev:"Nä, jag kommer inte och har ingen önskan att "bevisa" för någon hur illa det kan bli. För jag vet. Det räcker så."

Håller med. Jag har verkligen kommit undan med blotta förskräckelsen några gånger. Det kunde gått riktigt åt helvete, men jag klarade typ livhanken med en hårsmån. Tänker inte utmana ödet igen. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Tack för din hälsning ❤️

Kram 🐘

Tack @Sisyfos ❤️ Det har blivit en bra och stark vana med åren - att alltid fokusera på det positiva. Vi väljer alltid hur vi vill förhålla oss till allt. Det viktiga är inte hur vi har det - utan hur vi tar det.

Kram 🐘